Jag skuttar fram till odlingshyllan under trappen där mina sådder står för den dagliga inspektionen. Jodå, ytterligare några små gröna pluttar har kommit upp – SÅÅÅ KUUUL!!!
Redan i onsdags, tre dagar efter att jag sådde dem visade sig de första små plantorna. Någon dag senare skymtade jag grönt i rätt många av de små krukorna och för var dag har det blivit fler och fler.
Pelargonsådder behöver inte stå ljust så eftersom jag redan har platsbrist fick de stå utanför växtbelysningens räckvidd.
Det fungerade ett par dagar, men igår var jag tvungen att flytta om mina sådder och sätta upp en lampa till eftersom de först uppkomna fröerna tydligt visaade att de behövde mer ljus genom att sticka iväg på höjden och sträcka sig av all sin kraft åt det håll ljuset fanns.
Här på bilden kan man fortfarande se att de dragit iväg lite på höjden, men inom några dagar kommer de att ha återfått proportionerna tack vare växtbelysningen.
Pelargonreportaget jag nämnde i mitt förra inlägg kom i onsdags. Här en länk till det. Roligt och trevligt skrivet tycker jag. Särskilt fin är bilden på vår Rhodesian Ridgeback Spike när han hjälper till med vattenkannan:-)
[do_widget id=text-2]
Visserligen har hängpelargoner lite hårdare stjälkar vilket ibland gör dem lite trögare att rota och särskilt gäller det lilte äldre växtdelar. Tar man unga skott och sätter sticklingar av är de nästan lika lätta att rota som zonalpelargoner.