Det finns i dag cirka 300 dokumenterade arter av vilda pelargoner. Nya arter tillkommer då och då. Det kan vara helt nya arter som påträffas eller arter som tidigare betraktas som underarter som klassificerats om.
Vad är en vildart?
Hur vet man att det är en ren art och inte en korsning som påträffas ute i naturen?
Detta är inte helt givet, men en tydligt definition finns: Den ska vara ’fröäkta’, dvs ett frö som tas från en planta och sedan sås ska ge en likadan planta och detta ska kunna ske i vilt tillstånd. Den ska heller inte korsa sig hur som helst med andra pelargoner.
Pelargonernas geografiska spridning
De flesta arterna växer vilt i Sydafrika, några längre norrut på den afrikanska kontinenten. Ett antal återfinns i Australien och en enstaka på ön S:t Helena. Den art som växer vilt längst norrut heter P. endlicheranum och växer Turkiska bergstrakter.
I det vilda växer pelargoner ofta på hög höjd på klippor eller i utkanten av skogar i sandig och stenig terräng. Där regnar det sällan, men när det väl regnar så regnar det kraftigt, framförallt vintertid.
En del pelargoner är mer suckulenta än andra. De växer där det nästan aldrig regnar och får sitt behov av vatten tillfredsställt från den dagg som faller på den.
Andra arter har en annan strategi. De vissnar istället ner helt under de värsta torrperioderna och överlever underjord som rotknölar. Denna typ av vildarter kallas geofyter.
Utseende och växtsätt
Pelargonens namn säger oftast en del om dess utseende. Några exempel är P. zonale som har en mörk zon på bladen och P. longifolium med sina avlånga blad.
Storleken hos de vilda pelargonernas varierar mellan olika grupper och arter. En del är bara några centimeter höga medan andra kan bli ett par meter.
Även bladens storlek och form varierar mycket. Hos några påminner bladen om dill, hos andra är de runda och centimeterstora. Ytterligare andra har decimeterstora och djupt flikiga blad.
Blommorna hos de vilda pelargonerna har färger i olika toner av vitt, rosa, violett och olika nyanser av lila. Hos en handfull arter är blommorna klart röda.
Fleråriga och ettåriga arter
Det finns både vad man kan betrakta som ettåriga och fleråriga arter. De ettåriga frösår sig lätt och ersätts löpande av nya små plantor.
I odling kan de så kallade ettåriga arterna utan problem odlas under flera år. Ettåriga arter är snabbväxare som ofta får en mängd blommor som sätter många fröer.
De fleråriga arterna tar oftast längre tid på sig innan de börjar blomma och har vanligen färre blommor än de ettåriga.
Korsa vilda arter
Det är inte helt enkelt att bara korsa arter med varandra. Olika arter har olika uppsättning kromosomtal vilket gör att de helt enkelt inte går att korsa.
Skötsel
Flertalet vildarter är relativt lättskötta och trivs bra även odlade i kruka, men det finns även arter som är ganska kräsna.
Pelargoner som grupp är mer eller mindre suckulenta och klarar oftast torka mycket bättre än för mycket vatten. Hos en del arter ser man tydligt att de är väldigt suckulenta och de ska man vara försiktiga med så de inte övervattnas.
Många arter växer i mycket varma områden och klarar både stark hetta och sol. Dock blir de allra finast om de skyddas från stark värme.
Det är inte ovanligt att en del arter tappar blad sommartid när det är som allra varmast. Detta är helt naturligt och deras sätt att skydda sig mot hettan.
Nya blad växer ut igen så snart temperaturen blir mer måttlig.
På motsvarande vis vilar också gruppen geofyter under årets varmaste period. Många av dem vissnar då ner helt och endast en liten del av stammen, eller ingenting alls syns ovanför jorden. Under denna period ska man vara väldigt återhållsam med vatten och låta plantan vila i skydd från stark sol och värme.
Tillväxten med nya blad kommer igång i slutet av september eller lite senare och blomningen brukar komma igång någon gång mellan januari och april. Detta förutsätter dock att de står ljust och helst lite svalare än rumstemperatur.
Ett bra sätt att efterlikna lite av de naturliga förutsättningarna är att blanda planteringsjorden med grov sand eller perlite. Då får man en väldränerad jord som inte håller kvar för mycket vatten.
Vattna ordentligt, men var noga med att låta plantan torka upp mellan vattningarna.
Synonymer
De vilda arterna har upptäckts och dokumenterats parallellt och ibland av olika individer vid olika tillfällen oberoende av varandra. Dessa har då fått olika namn. För flertalet arter har man idag fastställt ett namn som det egentliga, men fortfarande förekommer en hel del synonymer, dvs. en art beskrivs med två eller till och med flera olika namn.
Ett svar på ”Vilda pelargoner – Beskrivning”