Växtföljd i grönsakslandet

Om man odlar samma växtslag på samma ställe under flera år i rad urlakas jorden på viktiga näringsämnen och risken för angrepp av sjukdomar och skadedjur ökar med betydligt sämre skörd som resultat.
Orsaken är att skadliga svampar, mikroorganismer och skadeinsekter efter odlingsåret kan övervintra i jorden, föröka sig och följande år angripa växterna i ännu större antal.
Eftersom många skadegörare föredrar att angripa vissa växtslag hämmas de när man skiftar och byter och odlar ett annat växtslag på platsen.
Upprepad odling av samma typ av växter på en och samma yta gör också att jorden utarmas på de näringsämnen som är viktig för det aktuella växtslaget vilket gör att jorden töms på viktiga ämnen. Detta brukar kallas jordtrötthet.
Växelbruk, det vill säga att växla mellan olika växtslag som odlas på en viss yta både motverkar risken för skadegörare och bidrar till att bygga upp jordens näringssammansättning.
Odling med växelbruk var förr en självklathet för att få frisk gröda och bra skördar. Sedan dess har användandet av kemikaler för bekämpning och näring gjort att behovet av växelbruk i princip försvunnit.
Tack vare intresset för ekologisk odling börjar nu växelbruk bli populärt igen. Med växelbruk minskar behovet av växtskyddsmedel och växterna bidrar tack vare växtföljden med att tillföra viktiga näringsämnen i jorden.
Observera att växelbruk endast är nödvändigt för ettåriga köksväxter. Fleråriga växter som till exempel gräslök och jordgubbar berörs inte av detta.

Så här odlar man med växtföljd

Vanligast är att man roterar planteringen av olika växtslag med fyra års intervall, men det finns också modeller för sex- och åttaårig växtföljd.
Vid sexårig växtföljd planerar man in sådd av gröngödslingsväxter i schemat.
Grönsakerna delas in i olika grupper baserat på näringsbehov och vilken växtfamilj de tillhör.
Denna indelning görs för att växter inom samma växtfamilj har ofta likartade näringsbehov och drabbas också ofta av samma typ av skadegörare.
Även om man väljer fyra års växtfölj är det bra om man med tre till fyra års mellanrum låter jorden vila och återhämta sig. Det gör man enklast genom att odla växter av typen Gröngödsling som finns både för vår- och höstodling.

Grundplan för indelning av växter för växelbruk

Grupp 1 – Växter som tillför näring

Baljväxter och de så kallade gröngödselväxterna är exempel på växter som faktiskt tillför näring till jorden. Till den här gruppen räcker måttlig gödselvattning tidigt på säsongen. Efter skörd låter man växtdelarna ligga kvar och gräver sedan ner dem i jorden där de bidrar ytterligare till näringstillförseln.
Exempel på växter
– Ärtor
– Bönor
– Övriga baljväxter
– Gröngödsling

Grupp 2 – Näringskrävande växter

Till den här gruppen hör pumpa-växter, vissa lökväxter och kål
Exempel på växter
– Gurka
– Sqush
– Pumpa
– Purjolök
– Vitlök
– Selleri
– Blomkål
– Broccoli

Grupp 3 – Växter med måttligt näringsbehov

Här ingår rotfrukter, sallad, persilja, dill och lök
Exempel på växter
– Morrötter
– Rödbetor
– Rädisor
– Salladsväxter
– Mangold
– Spenat
– Dill
– Persilja

Grupp 4 – Växter med litet till obefintligt näringsbehov

Potatis och jordärtskockor är köksväxter i den här gruppen.
Ett klassiskt tips är att sätta bondbönor tillsammans med potatisen, vilket ska ge bra skörd.

Att odla med växtföljd är en mycket bra grund för lyckat grönsaksodlande. Kombinerat med smart samplantering där växterna stärker varandra, täckning med gräsklipp eller liknande och gödsling med egen kompost och nässelvatten ger den bästa förutsättningen för bra skörd på naturligt vis.
Självklart kan man undra varför det är så viktigt med växtföljd i grönsaksodlingen och inte i perennrabatten eller på andra platser. Den stora skillnaden är att grönsakerna ska växa snabbt och producera stora skördar under en kort period.
Perenner, buskar, häckväxter och liknande har en längre uppbyggnadsfas och är utvecklade för att klara de förutsättningar som krävs för att växa på en och samma plats under lång tid. Många av dessa växter bildar dessutom symbios med andra växter och nyttiga svampar som bidrar till att skydda växten och hjälpa den ta upp näring och vatten.

[do_widget id=text-50]