Våren är en fantastisk tid där mycket händer i naturen varje dag. Särskillt spännande tycker jag det är att följa och se när säsongens tidigaste växter visar sig och på dagens skogspromenad med hundarna höll jag därför extra koll på omgivningarna för att upptäcka nykomlingar.
I ett områden där det brukar växa tibast spanade jag lite extra och jodå, där stod de och blommade på bar kvist med rosa, mycket väldoftande blommor.
Förutom den vanliga mörkrosa varianten såg jag på en annan växtplats också en variant med ljusrosa blommor. Alltid roligt med lite avvikelser!
Hemma i trädgården har jag en vitblommande tibast som är på gång att slå ut.
Blåsipporna har också kommit igång på sina ställen. De är vackra allesammans och det är intressant att se hur stora skillnader det kan vara mellan de olika plantorna, till och med på samma växtplats.
Den blå färgen varierar, storleken på och antal kronblad varierar. Mest intressanta är ju de mer avvikande sorterna med vita och mer eller mindre rosa och nästan helt röda blommor.
På dagens promenad såg jag en jättefin rent vit planta. Fin tycker jag!
Hemma i trädgården börjar lite av varje slå ut nu. Våririsarna visar sig från sin finaste sida.
Vad jag vet ska det finnas två sorter våriris här i trädgården: Iris histroides ’George’ och Iris reticulata Katherine Hodgkin. De verkar trivias och har spridit sig bra sedan jag planterade dem för tre eller fyra år sedan.
Men på tal om avvikande sorter så hittade jag en blå våriris som tagit plats i rabatten bredvid köksträdgården. Den har jag garanterat inte planterat där, men det var en trevlig överraskning.
Men mest överraskad blev jag nog av att både lundvivan och vitsipporna börjar komma i blom.
Underbart! Nu är våren här!!!!
Röda vitsippor, mer tulpaner och många backsippor…
Vilken timing att få så många dagar ’ledigt’ när naturen bjuder på sin bästa sida.
För ett par dagar sedan åkte jag med en vän till Åsa gravfält ute på Selarön för att spana in backsipporna, Pulsatilla vulgaris. Jag var där för ett par år sedan, men denna blomning är något man kan se många, många gånger.
Det är en otrolig mängd plantor spridda över en gammal skeppsättning som ligger i ett underbart sörmländskt landskap.
Efter den första imponerande anblicken av dessa tiotusentals plantor gick vi kring ibland dem och försökte hitta avvikande utseenden. Jodå, vi hittade lite olika storlekar, lite varianter på kronbladens form och lite olika lilablå nyanser, men de flesta var förvånansvärt lika. Höjdpunkten blev en med lite annorlunda och ovanligt många kronblad.
Hemma i trädgården har det verkligen tagit fart med blomningen. Gången in i örtagården har på två dagar blivit riktigt imponerande. Och härnäst väntar jag på kantrabatten vid köksträdgården där tulpanknopparna står tätt, tätt på led bakom narcisserna som slagit ut.
I går när jag gick ut med hundarna hittade jag en plats rätt nära där vi bor med röda vitsippor. Jag har tidigare noterat att vissa lite lätt bedagade blommor blir rödrosa på baksidan av kronbladen, men så här röda har jag aldrig tidigare sett. Gissa om jag blev överraskad idag när jag på väg ut i trädgården plötsligt ser något rödblommigt i snåren på framsidan av huset – röda vitsippor! De är jättefina och klart skarpt ceriseröda jämfört med sina vita kollegor. Jag kollade lite på nätet om detta och det är tydligen en någorlunda permanent förändring som kan uppträda och även sprida sig i beståndet – kul!
En annan skönhet i trädgården, som tyvärr blommar över snabbt är blodörten Sanguinaria canadensis
Den är otroligt vacker och många som ser den tror det är en låtsasblomma!
Senaste rapporten från grodynglen är att de släppt sin lilla säck och simmar fritt. Det bara kryllar av dem i kanten av dammen där det ligger lite rester från strandirisen i vattnet som skydd.
Roligt att följa dem från början denna säsong.