Självsådda växter – gratisväxter!

Självsådd näva
Självsådd näva flyttad till rabatten

Kan det vara bättre än att få fler växter till trädgården helt utan kostnad eller större ansträngning.
Jag har själv tagit tillvara många självsådder som jag sedan planterat på olika platser i trädgården.
Ett både roligt och billigt sätt att få fler växter till mina rabatter.
Många perenner, en hel del sommarblommor och även träd och buskar frösår sig själva mer eller mindre flitigt.
Behöver man fler växter i rabatter och blomlådor är det ett enkelt sätt att få fler plantor genom att ta tillvara dessa självsådder.
Behöver man inte fler plantor av just den sort man hittar kanske man kan ta tillvara dem ändå och byta med någon annan trädgårdsentusiast, eller varför inte ge bort dem?
När värmen kommer och våra perenner börjar grönska tittar också många självsådda små plantor fram både i rabatten och lite varstans i grusgångar och på andra platser där det är gynnsamma för ett frö att gro. Samtidigt börjar det också bli hög tid att rensa första omgången ogräs. Då gäller det att ha ”?bladögon”? och försöka skilja ut vad som är ogräs och vad som kan tänkas vara något som är intressant att spara.
Är man osäker kan man låta den lilla plantan sitta kvar och växa till sig ett tag.
Det är inte bara i början av odlingssäsongen man kan hitta små självsådda plantor utan vissa växtslag behöver mer tid och värme innan de gror, så fortsätt att hålla utkik under hela växtsäsongen.

Självsådda sommarblommor

Frösådda små plantor av cosmos i grus Trots att de ettåriga sommarblommorna inte klarar frost finns det många sorter vars fröer klarar sig genom vinterkylan och börjar gro så snart det blir tillräckligt varmt. Några exempel på sorter som man brukar kunna hitta fröplantor av är tagetes, blomstertobak, vallmo, pensé och rosenskära. Vad som klarar sig beror lite på läget och i vilken zon man bor.
Tyvärr brukar dessa självsådda sommarblommor dyka upp väl sent på säsongen jämfört med om man förodlar dem, men självklart ska man ta tillvara dem.
Om de inte skall stå där de sått sig är det klokt att ta man hand om dem direkt, skolar dem i bra jord, och pysslar om dem så hinner de växa till sig och blir ett bra tillskott i rabatt och kruka från mitten av sommaren till frosten kommer.
Tvååriga växter som till exempel borstnejlika och fingerborgsblomma brukar vara frikostiga med att sprida fröer och ger ofta många små nya plantor. De tar man enklast omhand på samma sätt som självsådda perenner.

Självsådda perenner

Inte alla perenner självsår sig frikostigt. Många ger inga fröplantor alls, medan en del sorter gör det mer än gärna. Efter ett tag kanske de mest lättsådda växterna nästan kan betraktas som ogräs eftersom mängden plantor snabbt blir stor. Då får man vara duktig och klippa av de överblommade blommorna innan de släpper sina fröer.
Exempel på några växter man kan hitta små fröplantor från är akleja, löjtnanshjärta, julros, näva, vallmo, purpurklätt och rudbeckia. Men det finns många fler så det är bara att kika runt dina växter och se ifall någon lite misstänkt grodd tittar upp.

Självsådd riddarsporre
Självsådd riddarsporre

Buskar och träd

sjalvsadd-klematis
Självsådd klematis

Även en del träd och buskar ger ifrån sig en eller annan frösådd.
Några exempel är mahonia, robinia, gullregn och kastanj, men även andra spännande växter kommer ibland också upp med frö så håll utkik!
Det är heller inte ovanligt att man hittar en eller annan frösådd liten klematisplanta nära sin fröförälder.
De brukar ta ett år eller två på sig att gro så de kommer inte första året.
Självsådd näva
Självsådd näva

Helt nya sorter

Många växters frösådda plantor blir lika eller snarlika sina föräldrar till utseende och växtsätt medan andra frösådder kan blir till något helt nytt. Det är lite av tjusningen med att ta tillvara självsådda plantor. Ett exempel är klematishybrider där frösådda plantor alltid har ett mer eller mindre avvikande utseende från föräldrarnas.

Självsådda violer
Violerna till vänster är ’originalfärger’. Resten resultatet av självsådder.

Så här tar man hand om självsådda plantor

Om den självsådda plantan lyckats hamna där man vill ha den behöver man inte göra någonting. men växer den på fel ställe så behöver den flyttas.

Små plantor kan grävas upp med en gaffel
Små plantor kan grävas upp med en gaffel

Gräv försiktigt upp den lilla fröplantan genom att gräva djupt en bit ifrån den och försök få med lite jord runt rötterna. Då stör man rötterna så lite som möjligt.
Om jorden är torr är det bra att vattna innan så att rötterna lättare följer med utan att ta skada.
Sitter den frösådda plantan inte allt för tokigt kan man självklart välja att låta den sitta kvar och växa till sig lite innan den flyttas.
Om man har plats och tycker de är roligt att odla upp sina växter kan man göra en ?barnkammare?. Det är en liten avdelad rabatt i ett halvskuggigt läge där små plantor kan få stå och växa till sig.
Det är en perfekt plats att att sätta självsådder och egna framdragna fröplantor som ännu är för små för att kunna planteras ut på sin slutgiltiga plats. Här får de bra jord och kan ges näring varje vecka för att växa till sig till frodiga, vuxna plantor.
Barnkammare för frösådder
Barnkammare för frösådder

Har man ingen barnkammare sätter man istället plantan i en kruka med bra plantjord. Låt krukan stå i halvskuggigt läge och sköt om den som en krukväxt till det att det är dags för utplantering.
Frösådder av julros satta i kruka
Räddade självsådder av julros satta i kruka

När plantan vuxit till, blivit kraftigare och fått flera blad är den tillräckligt stor för att planteras på sin slutliga plats.
Det kan göras närsomhelst under växtsäsongen men inte senare än september så att den hinner etablera sig ordentligt innan vintern.
Behöver plantan övervintras i krukan kan man ställa den i ett skyddat läge och täcka den ordentligt med löv och kanske en granruska för säkerhets skull.
Oavsett hur man väljer att hanterar sin planta är det en god idé att skriva växtens namn på en etikett och sticka ner bredvid plantan för det är väldigt lätt att glömma…
Ut och spana efter självsådder!!!
[do_widget id=text-62]
 

Syrenhäck – helt gratis!

syren-blomningDen vanliga bondsyrenen Syringa vulgaris är en riktig klassiker och nästan ett måste i den gammaldags, romantiska trädgården planterad i en berså, som häck eller som solitär.
Syrenen har vackra blommor som doftar gott. Bladen har en skön grön färg och den är mycket lättskött.
Det finns många olika sorter att välja bland med vita till rosa, och lila till purpurfärgade blomklasar. De flesta är frodiga och lättskötta.
Förutom som häckväxt eller solitär buske kan man stamma upp en planta så att den blir till ett litet träd.
Ett annat tips är att plantera tre unga plantor tillsammans, stamma upp dem och fläta stammarna.
Syrenens enda nackdelen är möjligen att den sprider sig sidledes med rotskott. Dessa rotskott är rätt enkla att mota genom att regelbundet köra över dem med gräsklipparen, klippa eller rycka upp dem då och då.
Rotskott från syren
Men de här rotskotten är också en tillgång och något som man kan ta tillvara för att till exempel göra en syrenhäck.
För den som inte själv har syrener med rotskott kanske det finns en granne eller någon i bekantskapskretsen som gärna vill bli av med några..

Så här gör du en syrenhäck från rotskott

Förbered planteringsstället

Gräv och luckra jorden där häcken ska planteras 50-60 cm djupt.
Syrener klarar sig med ganska mager jord, men blir finare och frodigare och växer lite fortare om den får mer näring så blanda gärna i lite kompost, eller välbrunnen ko- eller hästgödsel under grävningen.
Beräkna att det går cirka tre plantor per löpmeter. Är plantorna mycket små kan man plantera lite tätare än så.

Gräv upp rotskott

Välj inte allt för höga rotskott utan ta hellre de som är kortare än en halvmeter.
Högre rotskott är ofta kala nedtill och hos dem behöver man få med en större rotklump för att de ska klara av flytten och börja växa bra på sin nya plats.
Uppgrävda syrener i vattenhinkGräv med en spade eller lirka upp dem med en grep. Rotskotten sitter fast i utlöpare från de större plantorna och det kan behövas en sekatör för att klippa av utlöparen.
Gräv ut ordentligt runt rotskottet så att det säkert följer med en rotbit med många små rottrådar. Utan dem klarar den sig inte.
En sådan här flytt är väldigt stressande för plantan. Är det många rotskott som ska grävas upp lägg dem vartefter i en hink med vatten.
Om de hinner torka innan de planteras och vattnas får de mycket svårare att återhämta sig.

Plantera

Lägg ut plantorna med önskat avstånd på den förberedda planteringsytan och gräv ner dem så de sitter på samma djup som de satt innan.
Tryck till jorden runt plantan men inte för hårt, bara så att den står stadigt.

Beskär

Klipp ner plantan i samband med planteringen.
Det kan kännas lite trist att korta ner dem när man istället vill ha en högre häck men det har man igen senare.
Dels minskar mängden blad som den flyttade plantan behöver underhålla och dels uppmuntras plantan att producera sidoskott vilket gör att den kommer att bli tätare redan från början.
Toppning av syrenhäng
Med små plantor räcker det att bara klippa bort toppskottet, hos lite större plantor rekommenderas att klippa ner dem till 20-30 cm höjd.
Klipp alltid några millimeter ovanför ett bladfäste.

Vattna

Plantorna måste vattnas direkt efter planteringen och sedan varannan till var tredje dag under ett par veckor beroende på temperaturen.
Följande period räcker det med vatten någon gång i veckan och sen bara om det är extremt torrt under en längre period. Vattna alltid länge vid varje tillfälle så att vattnet verkligen kommer ner ordentligt i jorden. Då söker sig rötterna nedåt istället för uppåt om bara det översta jordlagret blir blött.
Planterad syrenhäck
Häckplanteringen ser inte särskilt imponerande ut första säsongen, men redan nästa år börjar den snygga till sig och på bara två-tre år har man fått en snygg och frodigt grön häck helt utan kostnad…
[do_widget id=text-35]

Växtstöd/spalje för murgrönan

Omplanterad murgrönaJag har en murgröna i köket som det var hög tid att plantera om.
Det är en stickling från förra året som har vuxit till sig ordentligt med täta, fina rankor.
När jag satt om den i sin nya, lite större kruka kom jag på att jag skulle spaljera upp den istället för att låta den hänga och tillverkade det här lite annorlunda växtstödet.
Från början hade jag tänkte göra det cirkelrunt, men tråden jag hittade i ett skåp här hemma är rätt kraftig och det var svårt att få den jämnt rund så istället fick det blir en böljande cirkel.
Busenkelt att göra. Har man ingen tillräckligt kraftig tråd hemma kan man tvinna två eller tre för att få samma styrsel.
Gör-det-själv-spalje för murgröna
Börja och avsluta ändarna på stödet med minst 10 centimeter rak tråd som man sticker ner i jorden för att förankra den i krukan på båda sidor.
Självklart kan man göra den sfärisk och sätta ihop två eller till och med fler som man sätter ner fån olika håll. Det är bara att testa. Kul är det i alla fall och resultatet blev rätt bra tycker jag.
Den glada grisen jag hittade på plantskolan i Hamburg får hänga i bågen så länge rankorna inte vuxit ihop. Alltid retar det någon…
Murgröna med flygande gris
[do_widget id=text-35]

Ordning på fröpåsarna

Har man fler än bara några få fröpåsar kan det börja bli svårt att få en bra överblick på vad man har.
Pärm med fotofickor för ordning på fröpåsarna
Med en pärm och fotofickor får man snabbt och enkelt en bra översikt över fröpåsarna. Sätt in dem i bokstavsordning eller sortera dem efter typ av växt för extra bra överskådlighet.
OBS! Tänk på att fröer ska förvaras mörkt och svalt.
[do_widget id=text-35]

Primärhybrider – Beskrivning

Primärhybrid betyder strikt att det är en sort som uppkommit genom en korsning mellan två vilda arter i odling. Oftast benämns även resultatet av naturliga korsningar som uppstått ute i det vilda primärhybrider.

Primärhybrid P. x 'Splendide'

Ibland används också benämningen primärhybrid i en lite vidare bemärkelse även på sorter som korsats fram mellan en vildart och en primärhybrid eller för korsningar mellan två primärhybrider eller liknande korsningar av sorter som ligger nära de vilda arterna.

Inom pelargonvärden är det lite olika vad som brukar klassificeras in i gruppen primärhybrider, men tanken med denna grupp lär vara att beskriva sorter med utseende och egenskaper som ligger väldigt nära vilda arter.

Många av de vackraste och mest populära primärhybriderna korsades fram redan under 1800-talet. Tyvärr har dokumentationen över dessa korsningar inte bevarats utan i många fall är det gissningar som ligger bakom beskrivningen av dessa sorters ursprung.

Ska man följa de namnsättningsregler som gäller för växter generellt så ska primärhybridernas namn bestå av P. (för Pelargonium) x (för korsning) och sedan namnet med stor bokstav omgivet av ’Fnuttar’. Som till exempel P. x ’Ardens’. Ibland anges efter sortnamnet också namnen på frö- respektive pollenföräldern, till exempel P. lobatum x P. fulgidum.
Men inga regler som inte har undantag. En hel del primärhybrider eller sorter med nära släktskap till vilda arter har ’vanliga’ sortnamn så det är inte alltid lätt att veta vad som är vad.

Primärhybrid P. x 'Islington Pepperming' Primärhybrid okänd från Cliff Blackman Primärhybrid Lara Oracle Primärhybrid 'Gibbosum Maroon'

Egenskaper

Primärhybridernas egenskaper skiljer sig mycket åt beroende av från vilken eller vilka vildartsgrupper föräldrarna kommer.
Det finns allt från geofyter som vissnar ner på sommaren och blommar på senvintern till frodiga städsegröna sorter som blommar hela sommaren.

Skötsel

Det är svårt att ange något specifikt skötselråd för denna grupp eftersom egenskaperna inom gruppen är väldigt olika.
Generellt sett kan man ändå säga att primärhybrider vill ha väldränerad jord, oftast inte behöver så mycket vatten och klarar sig med en svagare dos näring än mer förädlade sorter.

Förökning

Primärhybrider förökas normalt med sticklingar, men t.ex geofyter kan också förökas med hjälp av rotknölar.
Om man sår frö från en primärhybrid blir det en helt ny sort så varför inte prova?

Sorter

Bilder och beskrivningar på olika sorters primärhybrider finns under länken Primärhybrider under rubriken Pelargoner i menyn.

Vilda pelargoner – Beskrivning

Det finns i dag cirka 300 dokumenterade arter av vilda pelargoner. Nya arter tillkommer då och då. Det kan vara helt nya arter som påträffas eller arter som tidigare betraktas som underarter som klassificerats om.

Vad är en vildart?

Hur vet man att det är en ren art och inte en korsning som påträffas ute i naturen?
Detta är inte helt givet, men en tydligt definition finns: Den ska vara ’fröäkta’, dvs ett frö som tas från en planta och sedan sås ska ge en likadan planta och detta ska kunna ske i vilt tillstånd. Den ska heller inte korsa sig hur som helst med andra pelargoner.

Pelargonernas geografiska spridning

Pelargonium endlicheratum
Pelargonium endlicheratum

De flesta arterna växer vilt i Sydafrika, några längre norrut på den afrikanska kontinenten. Ett antal återfinns i Australien och en enstaka på ön S:t Helena. Den art som växer vilt längst norrut heter P. endlicheranum och växer Turkiska bergstrakter.

I det vilda växer pelargoner ofta på hög höjd på klippor eller i utkanten av skogar i sandig och stenig terräng. Där regnar det sällan, men när det väl regnar så regnar det kraftigt, framförallt vintertid.

En del pelargoner är mer suckulenta än andra. De växer där det nästan aldrig regnar och får sitt behov av vatten tillfredsställt från den dagg som faller på den.
Andra arter har en annan strategi. De vissnar istället ner helt under de värsta torrperioderna och överlever underjord som rotknölar. Denna typ av vildarter kallas geofyter.

Utseende och växtsätt

Pelargonens namn säger oftast en del om dess utseende. Några exempel är  P. zonale som har en mörk zon på bladen och P. longifolium med sina avlånga blad.

Storleken hos de vilda pelargonernas varierar mellan olika grupper och arter. En del är bara några centimeter höga medan andra kan bli ett par meter.

Även bladens storlek och form varierar mycket. Hos några påminner bladen om dill, hos andra är de runda och centimeterstora. Ytterligare andra har decimeterstora och djupt flikiga blad.

Pelargonium Bowkerii leaf  Pelargonium elegans leaf

Blommorna hos de vilda pelargonerna har färger i olika toner av vitt, rosa, violett och olika nyanser av lila. Hos en handfull arter är blommorna klart röda.

Pelargonium alpinum
Pelargonium alpinum

Fleråriga och ettåriga arter

Det finns både vad man kan betrakta som ettåriga och fleråriga arter. De ettåriga frösår sig lätt och ersätts löpande av nya små plantor.

Pelargonium laxum
Pelargonium laxum

I odling kan de så kallade ettåriga arterna utan problem odlas under flera år. Ettåriga arter är snabbväxare som ofta får en mängd blommor som sätter många fröer.

De fleråriga arterna tar oftast längre tid på sig innan de börjar blomma och har vanligen färre blommor än de ettåriga.

Korsa vilda arter

Det är inte helt enkelt att bara korsa arter med varandra. Olika arter har olika uppsättning kromosomtal vilket gör att de helt enkelt inte går att korsa.

Skötsel

Flertalet vildarter är relativt lättskötta och trivs bra även odlade i kruka, men det finns även arter som är ganska kräsna.

Pelargonium stipulaceum
Pelargonium stipulaceum

Pelargoner som grupp är mer eller mindre suckulenta och klarar oftast torka mycket bättre än för mycket vatten. Hos en del arter ser man tydligt att de är väldigt suckulenta och de ska man vara försiktiga med så de inte övervattnas.

Många arter växer i mycket varma områden och klarar både stark hetta och sol. Dock blir de allra finast om de skyddas från stark värme.
Det är inte ovanligt att en del arter tappar blad sommartid när det är som allra varmast. Detta är helt naturligt och deras sätt att skydda sig mot hettan.
Nya blad växer ut igen så snart temperaturen blir mer måttlig.

På motsvarande vis vilar också gruppen geofyter under årets varmaste period. Många av dem vissnar då ner helt och endast en liten del av stammen, eller ingenting alls syns ovanför jorden. Under denna period ska man vara väldigt återhållsam med vatten och låta plantan vila i skydd från stark sol och värme.
Tillväxten med nya blad kommer igång i slutet av september eller lite senare och blomningen brukar komma igång någon gång mellan januari och april. Detta förutsätter dock att de står ljust och helst lite svalare än rumstemperatur.

Ett bra sätt att efterlikna lite av de naturliga förutsättningarna är att blanda planteringsjorden med grov sand eller perlite. Då får man en väldränerad jord som inte håller kvar för mycket vatten.
Vattna ordentligt, men var noga med att låta plantan torka upp mellan vattningarna.

Synonymer

De vilda arterna har upptäckts och dokumenterats parallellt och ibland av olika individer vid olika tillfällen oberoende av varandra. Dessa har då fått olika namn. För flertalet arter har man idag fastställt ett namn som det egentliga, men fortfarande förekommer en hel del synonymer, dvs. en art beskrivs med två eller till och med flera olika namn.

Änglapelargoner – Beskrivning

Änglapelargoner, som på engelska kallas ’Angel Pelargoniums’, eller ’Angels’ klassas liksom engelska pelargoner in i gruppen P. x domesticum.
Ursprunget till änglarna är korsningar mellan arten P. crispum och engelska pelargoner. Från detta har det sedan utvecklats en mängd sorter som korsats mellan varandra, med engelska pelargoner och tillbaka med P. crispum.

Änglapelargon Sweet Clivia

Mellan 1920-1940 korsade Arthur Langley-Smith fram ett stort antal änglapelargoner som kallas för Langley-Smith’s hybrider.
Benämningen Angel Pelargoniums kom dock först 1958 när Derek Clifford gav dem namnet ’Angels’ eftersom han tyckte att de påminde om en pelargon med namn ’Angeline’ som finns beskriven i Sweet’s Geraniaceae som gavs ut under åren 1820-1826.

Änglapelargoner – Pensépelargoner, vad är skillnaden eller är det samma?
Här kan man verkligen prata om förvirring. I USA kallas ofta änglapelargoner för ’Pansies’ eller ’Pansy Faced Pelargoniums’. Denna benämning har man nu börjat använda sig av även här i Sverige, men korrekt är det inte.

Det finns dock en typ av pelargoner med penséliknande blommor som till form och växtsätt i övrigt liknar änglapelargoner
De är egentligen inte änglapelargoner om man strikt utgår ifrån att de ska ha P. crispum som en av sina föräldrar men växtsätt och blommornas utseende är mycket lika. Pensépelargonerna togs fram i USA för många år sedan och idag finns endast en av dessa ursprungliga pensépelargoner kvar i odling. Den heter Madame Layal.

Egenskaper

Blommor

Änglarnas blommorna är små och enkla men detta kompenseras av deras stora mängd. De två övre kronbladen är oftast större än de undre och har ofta en mörkare färg.
Moderna sorter kan ha lite större blommor som också kan ha aningen böljande kronblad.
Änglarnas blommor finns färgerna vitt, olika rosa toner, lavendel och purpur.
Den vanligaste färgkombinationen är vitt med olika infärgningar och mönster av vinrött och lila.
Nästan alla änglapelargoner har mycket lång blomningsperiod. Trivs den bra kan blommorna mer eller mindre täcka hela plantan.

Änglapelargon med flikiga kronblad Änglapelargon med rosa-vita blommor Änglapelargon Michael Änglapelargon Oldbury Duet

OBS! Missa inte att klippa bort vissnade blommor. Låter man dem sitta kvar slutar plantan snart att producera nya blommor. Då är det bara att ta fram sekatören och klippa. Inom några veckor sätter blomningen fart igen.

Blad

Hos många ängpelargoner frigörs en mer eller mindre tydlig doft av citrus när man gnuggar deras blad. Detta är en av de mest tydliga bevisen på släktskapen med P. crispum, men i många fall kan man också se ett visst släktskap genom att titta på bladen.

Änglarnas blad är små och runda, oftad med krusig eller tandad kant.
Färgen på dem är oftast mellangrön men sorter med gyllengröna och mörkgröna blad finns också. Ett fåtal sorter har variegerade eller ljust kantade blad.

Sågtandat blad på änglapelargon Blad på änglapelargon

Växtsätt

Många änglapelargoner har ett stadigt, upprätt växtsätt, men de flesta behöver lite stödpinnar för att hålla grenarna upprätt. Det finns dock sorter med lite vekare grenar som lätt faller utåt. Dessa passar väldigt bra att odla i ampel eller urna.

Änglapelargon hängande i ampel

Skötsel

Jord och plantering

Plantera änglapelargonen i blomjord av hög kvalitet som har bra dränerande egenskaper. Inblandning av till exempel perlite ger en bra genomsläpplig struktur på jorden.
Sätt inte plantan i för stor kruka innan rötterna orkar suga upp den fukt som tillförs när man vattnar. Plantera hellre om den en extra gång under säsongen än att ge den för stor kruka när den är liten.

Vattning

Änglapelargoner vill inte torka ut, men de tycker trivs inte alls med att få det för blött i krukan. Se till att krukorna har ordentlig avrinning när de placeras utomhus så rötterna inte står i vatten.

Näring

Ge plantan tillskott av krukväxtnäring eller särskild pelargonnäring av hög kvalitet under hela växtsäsongen. Vintertid kan man ge halv eller mindre näringsdos om plantan står ljust och i över 10-15 grader.

Ohyra och skadegörare

En del sorters änglapelargoner angrips lätt av mjöllöss (vita flygare). Även gröna bladlöss kan ibland söka sig till dem.
Plantor som står ute drabbas oftast mindre av ohyra än de som står inomhus.

Placering

Allra bäst trivs de utomhus, i ett uterum eller i växthuset förutsatt att det inte är allt för varmt.
Utomhus blommar de oftast allra bäst.

Beskärning

Vill man få en tät och knubbig planta kan man toppa den vartefter även om vissa sorter bryter bra av sig själva.
Blomknopparna utvecklas under vintern så om man vill ha tidig blomning bör man inte göra någon större beskärning efter oktober. Vid senare beskärning skjuts blomningen fram någon månad eller två.

Övervintring

Änglapelargoner vill ha sval och ljus övervintring. De trivs inte alls om de får stå helt mörkt även om det är ordentligt svalt. Hellre då en plats i rumstemperatur. Där kan den stå på fönsterbrädan eller i ett blomrum. Allra bäst lyckas man då med tillskott av växtbelysning.
Står de över ett element får man vara vaksam så att de inte torkar ut för fort.

Förökning

Änglapelargoner förökas ganska lätt med sticklingar. Allra bäst lyckas man med toppskott som ännu inte blommat.
Om man får fröer på sina änglapelargoner ska man självklart prova att så dem. Resultatet blir dock en helt ny sort, men det är ju bara spännande…

Sorter

Bilder och beskrivningar på olika änglapelargoner finns under länken Änglapelargoner under rubriken Pelargoner i menyn.

Ta sticklingar

Många passar på att ta sticklingar när de beskär sina pelargoner på våren, men det går också bra att ta sticklingar andra tider på året. Det viktiga är bara att moderplantan mår bra och att sticklingen får tillräckligt med ljus för att orka utveckla rötter.
Färdigrotad pelargonstickling
Hos en del sorter som får lite hårda toppskott när de börjar blomma som tex engelska pelargoner, änglapelargoner och en del unikpelargoner kan det vara enklare att lyckas om man tar sticklingar tidigt, eller sent på säsongen.

Ta en stickling
Störst chans att lyckas har man med sticklingar som tas från en frisk och frodig moderplanta. Vill man ta sticklingar tidigt på året från plantor som övervintrat utan tillskottsljus är toppskotten ofta veka och gängliga. Då kan man vänta ett par veckor tills man ser att moderplantan fått nya krafter och skotten blivit lite kraftigare.
Vanligast är toppsticklingar. Man skär då av toppen av en gren så att man får 4-5 blad på sticklingen. Skär precis ovanför ett blad. I bladvecket kommer sedan nya skott att växa ut inom några veckor.

Man kan skära, klippa eller bryta av sticklingen. Använder man redskap är det viktigt att de är rena. Sterilisera helst mellan olika plantor så minskar man risken att sprida sjukdomar.

Att doppa i sprit eller hålla knivbladet över en låga fungerar bra.

Skär av sticklingen precis under de nedersta bladen. Ta bort den eller de två blad som sitter längst ner (det är bara att dra bort dem). Där bladen satt växer sedan rötterna ut. Kolla i toppen så det inte sitter en blomknopp där. Den måste i så fall pillas bort eftersom den stjäl viktig kraft när sticklingen skall bilda rötter.

Förberedd pelargonstickling

Har man en lång gren kan man ta ytterligare en stickling på samma gren. Det kallas ibland för B-stickling eftersom man inte får en riktig topp, men det märks inte efter en tid då den nya plantan börjar växa eftersom det får samma effekt som om man toppat den. B-sticklingen skärs av som toppsticklingen med 4-5 blad varav de nedersta sedan tas bort.

Rotningmedia
De allra flesta pelargonsorterna rotar snabbt och enkelt i vanlig såjord, gärna med lite inblandning av perlite för att göra jorden mer lucker. Vanlig blomjord är lite för kompakt och innehåller ofta näringsämnen som kan vara för kraftigt för en liten stickling.
Torvbriketter fungerar också bra för pelargonsticklingar. Många upplever att de är svåra att hålla lagom fuktiga, men lyckas man med det är de ett bra alternativ.
Flertalet brokbladiga sorter, en del miniatyrer och vissa svårrotade vildarter kan rota lättare i rockwool- eller rotningskuber som till exempel Root Riot.
Att rota i vatten är inte ett alternativ som rekommenderas. Visst får många sticklingar rötter i vatten, men dels måste rötterna ombildas när sticklingen planteras i jord och dels är det större risk att misslyckas när man rotar i vatten.
Har man problem med att få rötter på en sort får man helt enkelt prova sig fram vad som fungerar.

Pelargonsticklingar rotade i Root Riot
Pelargonsticklingar rotade i Root Riot

Plantera sticklingen
Väljer man att plantera i såjord skall man tänka på att inte ta för stor kruka eftersom risken för övervattning då är stor. En diameter på mellan 6-8 cm är lagom.
Börja med att vattna såjord, briketter eller kuber. Pelargoner vill ha fuktig med inte sur jord.
Oavsett vilket media man väljer skall sticklingen inte sättas särskilt djupt. 1-2 cm räcker, bara så den står stadigt. Packa inte såjorden hårt runt sticklingen utan tryck till lätt runt om så att luftigheten i jorden bibehålls.
Placera sedan sticklingen ljust, utan brännande sol och gärna minst i rumstemperatur.
Var återhållsam med vattningen då pelargoner vill ha relativt torrt för att rota. Ställ INTE sticklingen i något miniväxthus och sätt INTE någon plastpåse över krukan. Risken finns då att den ruttnar.

Det kan ta allt mellan 1-6 veckor för pelargonsticklingar att få rötter. Mycket beror på moderplantans kondition och hur bra placering sticklingen har.

Omskolade pelargonsticklingar
Omskolade pelargonsticklingar

Omskolning När sticklingen fått ordentligt med rötter är det dags att skola om den. Sitter sticklingen i brikett eller rotningskub är det lätt att se rötterna när de sticker ut. Hos sticklingar som sitter i såjord ska man inte störa rotbildningen genom att kika i krukan utan man får vänta till dess man ser ny tillväxt på sticklingen. Det betyder nästan alltid att den är klar för omskolning.

Plantera om sticklingen i nya eller väl rengjorda krukor med blom- eller plantjord av bästa kvalitet. Blanda gärna i 10% perlite som hjälper till att hålla jorden väldränerad. Välj en inte allt för stor kruka, utan satsa på ytterligare en omplantering när plantan vuxit till sig ordentligt. Sätt ner sticklingen på samma djup den satt tidigare, fyll på med jord och tryck bara till lätt runt om. Vattna, men inte mer än att jorden blir fuktig och inte sur.
Även om det känns hårt är det klokt att ta bort eventuella blomknoppar som bildas den första tiden. Låt plantan istället växa till sig ordentligt innan den tillåts gå i blom så orkar den sedan blomma ännu mer.

Toppa plantan
Främst många äldre zonalpelargoner har ett växtsätt där toppning är nödvändig för att plantan skall förgrena sig på ett bra sätt, medan många av de nyare sorterna förgrenar sig bra ändå.
Det finns alltså inget som säger att man måste toppa, utan det ser man på växtsättet om det behövs.
Toppar gör man genom att ta av toppen precis över ett bladpar. Man kan ta bara det översta skottet eller, om plantan är gänglig, ta av den längre ner.

Gödning
Efter ca. tre veckor när den näring som från början fanns i blomjorden tagit slut början man tillföra gödning.

Film som visar hur man tar sticklingar på pelargoner

Vattna med snö

Om solen ligger på några timmar på vårvintern torkar jorden fort i krukor som står i växthus eller uterum. Under den här perioden är det viktigt att inte växterna torkar ut helt, men det är samtidigt svårt att vattna på ett bra sätt utan att jorden blir allt för blöt, vilket man ska undvika.
Eftersom växterna är mer eller mindre i viloläge vattnas de inte så ofta och jorden är då troligen ganska uttorkad. Vattnar man då med kanna rinner vattnet  bara rakt igenom jorden.
Vattna med snö
 
Då är det perfekt om man har tillgång till snö. Genom att lägga en eller ett par löst kramade snöbollar på jorden droppar vattnet sakna ner på jorden så att den hinner sugas upp ordentligt.

Engelsk pelargon – en missförstådd skönhet

Redan tidigt på året brukar de första engelska pelargonerna dyka upp i blomsteraffären. Knubbiga fina plantor, med frodig grönska och fantastiska blommor i vitt, rosa och olika vinröda och lila nyanser.
Dessa årets första pelargoner brukar dock ofta snabbt förlora i skönhet när de kommer hem till fönsterbrädan. Men ge den en chans och du blir riktligt belönad.
Rätt skött blir engelska pelargoner till mer eller mindre stora buskar som ger mängder med underbara blommor under många månader på året. Det växlande klimatet i Sverige med varma dagar och kyliga nätter passar dem perfekt.

Engelsk pelargon - Maja

Det brukar tyvärr inte dröja särskilt länge innan plantan börja visa tecken på att den inte trivs. Bladen gulnar, knopparna torkar och faller av. Den ser trött ut helt enkelt. Men det är inte konstigt.
Fram till början av april är det ljus vi kan erbjuda i fönstret inte så mycket att skryta med och inte blir det bättre av att plantorna oftast säljs planterade i en jord som innehåller mycket torv och passar bäst för de stora växtodlarnas bevattningssystem,
Ingen pelargon trivs i denna typ av jord. Pelargoner vill ha en lucker jord som kan hålla mycket näring men inte lagrar vatten. Fler pelargoner dör av övervattning än torka.

Gör så här
Plocka bort vissnade blad och knoppar. Har någon gren blivit ful kan du toppa den lätt, men låt den vara kvar tillsvidare. Nya skott kan dyka upp när den börjar må bättre igen.

Plantera om i en lucker, näringsberikad jord av kvalitetsmärke. Dyr jord = bra jord! Troligen går det bra med samma kruka, men om rötterna trängs behöver den en storlek större. Ta bort så mycket av den gamla jorden som möjligt men undvik våld. Rötterna tål en hel del, men tar längre tid att återhämta sig om de får mycket stryk. Tryck till jorden lätt utan att pressa. Slår man krukan i bordet brukar jorden sätta sig kring rötterna.

Vattna igenom, men dränk den inte. Värmen gör att den kan vara törstig, men ljuset begränsar behovet så det gäller att vara lite extra snål med vatten särskilt fram till nya blad- och blomknoppar visar sig.

Få fler blommor
Ryktet säger att det är svårt att få engelska pelargoner att blomma om. Ibland är det inte problem alls, men det finns också knep att tillgå.
Blomknopparna bildas under vinterhalvåret så vill man beskära bör man göra det senast i oktober för att inte försena vårens blomning.

För att komma igång ordentligt vill den ha lite kallare under en period. Detta är inget problem om man har växthus eller ett isolerat uterum för då sköter det sig själv.
Alternativet är att ställa ut krukan på balkong eller terrass dagtid när det inte är risk för frost. Efter några veckor har den fått vad den behöver och börjar snart visa små knoppar.

Oftast blommar den sedan om och om igen hela sommaren. Blir det för varmt kan blomningen avta något, men den kommer igen ända fram till frost då det är dags att ta in den.
För den som har plantan inomhus på fönsterbrädan gäller att den inte får stå för varmt och att inte vattna för mycket.

Engelska pelargoner blommar i mängder

Skötsel i övrigt
Vattna så snart jorden nästan torkat helt. Från mars till september vill den ha en rejäl dos näring minst en gång i veckan för att bli extra fin.

På vintern trivs den bäst om det är ljust och relativt svalt. Har man inget svalt alternativ gäller fönsterbrädan eller allrahelst en plats med växtbelysning, dock så svalt som möjligt.
Vattna sparsamt fram till det att ljuset kommer åter och det är dags att driva på igen.

För de som är intresserade att prova på engelska pelargoner är ett tips att köpa sticklingar senare på våren hos specialiserade plantskolor. Där finns ofta många roliga sorter att välja bland.