Ja, nu verkar det ju som det blir lite vinter med kyla och snö i hela Sverige. Många har säkert redan börjat ta sticklingar och snart är det kanske dags att ta med de små till plantmarknader, bytesdagar eller liknande. ’Risken’ brukar också vara ganska stor att en eller annan stickling hittar hem tidigt på säsongen och i alla dessa fall behöver de transporteras tryggt och säkert väl skyddade från kylan.
En enstaka stickling kan man kanske lätt slå in i några sidor tidningspapper och skydda i väskan, men blir det fler kan det bli lite väl knöligt. En frysväska (utan kylklamp då!) rymmer lätt några plantor, men har man större transportbehov kan jag rekommendera de praktiska och väl isolerade frigolitlådor som ofta kallas laxlådor. De är perfekta till detta ändamål och till växttransporter överhuvudtaget – särskilt vid långa resor och på flyget.
Fråga hos din fiskhandlare efter en sådan låda. Ibland luktar (stinker!) de lite väl mycket fisk, men det går att vädra bort på några dagar utomhus.
TIPS! Det skadar inte att låta växterna vänja sig sakta vid värmen efter en tur i kylan. Börja med att öppna locket på glänt och vänta en halvtimme-timme innan de tas upp i värmen.
Fler tips om hur man tar hand om nya sticklingar kommer inom kort.
Jag har inte varit uppe i växthuset på några dagar nu sedan kylan slog till och kunde konstatera att det var hög tid att sätta värmaren på högsta läget. Det var isrosor på flera av fönstren och på flera av balkarna klumpade sig frusen kondens – aj! aj!. Men jag är inte så orolig. Pelargonerna och de medelhavsväxter jag förvarar där klarar temperaturer runt nollan och även några minus under kortare perioden för att jag håller luftfuktigheten är relativt låg genom att vattna minimalt.
Medan ljusen nu återkommer knoppas det allt mer bland de vilda och primärhybriderna. Här en bild på P.x Mrs Stapleton med översållade blomstänglar jag låter hänga ner från översta hyllan. Ingen idé att försöka hålla henne upprätt…
Många passar på att ta sticklingar när de beskär sina pelargoner på våren, men det går också bra att ta sticklingar andra tider på året. Det viktiga är bara att moderplantan mår bra och att sticklingen får tillräckligt med ljus för att orka utveckla rötter.
Hos en del sorter som får lite hårda toppskott när de börjar blomma som tex engelska pelargoner, änglapelargoner och en del unikpelargoner kan det vara enklare att lyckas om man tar sticklingar tidigt, eller sent på säsongen.
Ta en stickling
Störst chans att lyckas har man med sticklingar som tas från en frisk och frodig moderplanta. Vill man ta sticklingar tidigt på året från plantor som övervintrat utan tillskottsljus är toppskotten ofta veka och gängliga. Då kan man vänta ett par veckor tills man ser att moderplantan fått nya krafter och skotten blivit lite kraftigare.
Vanligast är toppsticklingar. Man skär då av toppen av en gren så att man får 4-5 blad på sticklingen. Skär precis ovanför ett blad. I bladvecket kommer sedan nya skott att växa ut inom några veckor.
Man kan skära, klippa eller bryta av sticklingen. Använder man redskap är det viktigt att de är rena. Sterilisera helst mellan olika plantor så minskar man risken att sprida sjukdomar.
Att doppa i sprit eller hålla knivbladet över en låga fungerar bra.
Skär av sticklingen precis under de nedersta bladen. Ta bort den eller de två blad som sitter längst ner (det är bara att dra bort dem). Där bladen satt växer sedan rötterna ut. Kolla i toppen så det inte sitter en blomknopp där. Den måste i så fall pillas bort eftersom den stjäl viktig kraft när sticklingen skall bilda rötter.
Har man en lång gren kan man ta ytterligare en stickling på samma gren. Det kallas ibland för B-stickling eftersom man inte får en riktig topp, men det märks inte efter en tid då den nya plantan börjar växa eftersom det får samma effekt som om man toppat den. B-sticklingen skärs av som toppsticklingen med 4-5 blad varav de nedersta sedan tas bort.
Rotningmedia
De allra flesta pelargonsorterna rotar snabbt och enkelt i vanlig såjord, gärna med lite inblandning av perlite för att göra jorden mer lucker. Vanlig blomjord är lite för kompakt och innehåller ofta näringsämnen som kan vara för kraftigt för en liten stickling.
Torvbriketter fungerar också bra för pelargonsticklingar. Många upplever att de är svåra att hålla lagom fuktiga, men lyckas man med det är de ett bra alternativ.
Flertalet brokbladiga sorter, en del miniatyrer och vissa svårrotade vildarter kan rota lättare i rockwool- eller rotningskuber som till exempel Root Riot.
Att rota i vatten är inte ett alternativ som rekommenderas. Visst får många sticklingar rötter i vatten, men dels måste rötterna ombildas när sticklingen planteras i jord och dels är det större risk att misslyckas när man rotar i vatten.
Har man problem med att få rötter på en sort får man helt enkelt prova sig fram vad som fungerar.
Pelargonsticklingar rotade i Root Riot
Plantera sticklingen
Väljer man att plantera i såjord skall man tänka på att inte ta för stor kruka eftersom risken för övervattning då är stor. En diameter på mellan 6-8 cm är lagom.
Börja med att vattna såjord, briketter eller kuber. Pelargoner vill ha fuktig med inte sur jord.
Oavsett vilket media man väljer skall sticklingen inte sättas särskilt djupt. 1-2 cm räcker, bara så den står stadigt. Packa inte såjorden hårt runt sticklingen utan tryck till lätt runt om så att luftigheten i jorden bibehålls.
Placera sedan sticklingen ljust, utan brännande sol och gärna minst i rumstemperatur.
Var återhållsam med vattningen då pelargoner vill ha relativt torrt för att rota. Ställ INTE sticklingen i något miniväxthus och sätt INTE någon plastpåse över krukan. Risken finns då att den ruttnar.
Det kan ta allt mellan 1-6 veckor för pelargonsticklingar att få rötter. Mycket beror på moderplantans kondition och hur bra placering sticklingen har.
Omskolade pelargonsticklingar
Omskolning När sticklingen fått ordentligt med rötter är det dags att skola om den. Sitter sticklingen i brikett eller rotningskub är det lätt att se rötterna när de sticker ut. Hos sticklingar som sitter i såjord ska man inte störa rotbildningen genom att kika i krukan utan man får vänta till dess man ser ny tillväxt på sticklingen. Det betyder nästan alltid att den är klar för omskolning.
Plantera om sticklingen i nya eller väl rengjorda krukor med blom- eller plantjord av bästa kvalitet. Blanda gärna i 10% perlite som hjälper till att hålla jorden väldränerad. Välj en inte allt för stor kruka, utan satsa på ytterligare en omplantering när plantan vuxit till sig ordentligt. Sätt ner sticklingen på samma djup den satt tidigare, fyll på med jord och tryck bara till lätt runt om. Vattna, men inte mer än att jorden blir fuktig och inte sur.
Även om det känns hårt är det klokt att ta bort eventuella blomknoppar som bildas den första tiden. Låt plantan istället växa till sig ordentligt innan den tillåts gå i blom så orkar den sedan blomma ännu mer.
Toppa plantan
Främst många äldre zonalpelargoner har ett växtsätt där toppning är nödvändig för att plantan skall förgrena sig på ett bra sätt, medan många av de nyare sorterna förgrenar sig bra ändå.
Det finns alltså inget som säger att man måste toppa, utan det ser man på växtsättet om det behövs.
Toppar gör man genom att ta av toppen precis över ett bladpar. Man kan ta bara det översta skottet eller, om plantan är gänglig, ta av den längre ner.
Gödning
Efter ca. tre veckor när den näring som från början fanns i blomjorden tagit slut början man tillföra gödning.
Film som visar hur man tar sticklingar på pelargoner
För att växter ska trivas och växa bra, särskilt när de är under utveckling, är det viktigt att de inte får torka utan alltid har tillgång till lagom mängd vatten.
Det är heller inte bra om de får för mycket vatten. Särskilt små växter som ännu inte utvecklat ordentligt med rötter är extra känsliga.
Får de för mycket vatten orkar de små rötterna inte ta upp det tillräckligt snabbt. Jorden förblir vattenfylld och växten kan ruttna eller helt enkelt drunkna av syrebrist.
Därför är det väldigt praktiskt när man drar upp växter från planta och frö, och i flera fall också vid bevattning av vuxna plantor att använda sig av underbevattningsmatta.
Den allra enklaste formen som ofta används i kommersiell odling är den filtaktiga mattan med en tunn plastbeläggning på ovansidan.
Underbevattningsmattan lägger man på särskilda underbevattningsbrickor eller brätten med kanaler som är fyllda med vatten. Mattan suger sedan med hjälp av kapillärkraft upp vatten från kanalerna och växten som står på mattan kan då successivt dra upp den mängd vatten de behöver från mattan.
En ännu smidigare variant som samtidigt löser bevattningen under flera dagar är att använda sig av kombinationen bevattningsmatta med ett reservoar.
Ett exempel på en sådan färdig lösning är underbevattningsbrickan med integrerad vattenreservoar.
Oavsett om man väljer en underbevattningsmatta med eller utan inbyggd reservoar är det några viktiga saker att tänka på för att det ska fungera:
Blöt upp mattan ordentligt innan den används. Lägg den att dra i en hink och vrid bara försiktigt ur den innan den läggs på plats. Detta är för att underlätta för kapilläreffekten så att vattnet kommer igång att röra sig i mattan. En torr matta leder inget vatten.
De krukor som används måste ha hålen placerade på ett sådan sätt att jorden kommer i direkt kontakt med mattan.
Jorden i de krukor man placerar på mattan måste vara fuktig. Av samma anledning som att mattan måste vara fuktig behöver jorden ha fukt som kan börja dra vatten från mattan (kapilläreffekten igen!)
I områden med hårt vatten kan mattans funktion bli nedsatt pga avlagringar som samlas på mattan. Blötlägg i så fall mattan i en svag syralösning som tex vinäger. Skölj noga innan den används igen.
Beroende av vilken kvalitet mattan har kan den hålla i flera år.
TIPS!
Flytta gärna om krukorna då och då för att undvika att rötter växer in i mattan.
Mattan kan och bör tvättas emellanåt. Blötlägg den i en svag såplösning och krama försiktigt utan att gnugga.
En längre bit underbevattningsmatta kan användas för att ’lyfta’ vatten ur tex en hink eller diskho och förse växter på diskbänken med kruka under en kortare tids frånvaro.
Underbevattningsmatta med reservoar
Placera inlägget med piggarna nedåt
Blötlägg kapilärmattan ordentligt i en hink eller under kranen
Placera mattan med den vita sidan nedåt på inlägget och se till att lika mycket av mattan hänger ned på båda sidor. Tryck försiktigt ner den överhängande delen av mattan i brickans botten.
Leta upp den lilla urholkningen på inlägget märkt ’Fill Here’. Klipp bort lite av bevattningsmattan runt hålet så att det blir enkelt att fylla på vatten.
Fyll bottenbrickan med vatten – klart för användning.
Nästan alla frösådder och sticklingar behöver hög luftfuktighet för att gro och utveckla rötter. För sticklingarna gäller det att minska avdunstningen från bladen och vid frösådd att hålla jorden konstant fuktig.
Visst finns det miniväxthus i alla de former, men om man bara ska dra upp en enstaka planta kan detta enkla miniväxthus gjord av en petflaska räcka långt. Gör så här:
Skär av så hög del av flaskan som behövs. För en lång stickling kan nästan hela flaskan användas, för mindre sticklingar och frösådder kan ca 15 centimeter räcka.
Sätt en vinkork i öppningen. (Visst kan man behålla originalkorken, men det ser lite snyggare ut med en ’kork-kork’!)
Klart!
Lufta då och då när det blir lite för mycket kondens på insidan av flaskan genom att ta bort korken eller lägg ett par tandpetare mellan krukkant och flaska.
Petflaskor som odlingsklockor utomhus
Denna typ av miniväxthus är också perfekta att använda ute t.ex när man vänjer ut förodlade plantor i köksträdgården. Vill man komma igång tidigt så skyddar ett pet-växthus plantan alldeles utmärkt mot uttorkning, blåst och kyla och till viss del även mot för starkt solljus.
Vid utomhusbruk behåller man i princip hela flaskans storlek och skär bort toppen eller botten (allt efter tycke och smak) och trycker sedan ned den i jorden ordentlig så att den inte far iväg med vinden.
De flesta rosor vi köper för att plantera i kruka eller rabatt är okulerade, dvs. ympade på en rot från en annan sorts ros. Anledningen till det är framförallt att det anses vara ett enkelt och snabbt sätt att producera en säljfärdig ros. En nackdel med okulerade rosor är att det kan växa fram rotskott som kommer från den rossort som den ympats på.
När man själv förökar sina rosor med hjälp av sticklingar slipper man detta och får i vissa fall till och med en lite härdigare planta.
Att själv föröka rosor från sticklingar är väldigt enkelt, dessutom är det helt gratis!
Kolla in filmen nedan och bläddra sedan ner för att se lite närbilder på hur du gör med dina sticklingar.
Nedan lite närbilder på hur man klipper ner en stickling från en blommande gren. Notera att den del som används som stickling endast har ett par blad där övre delen avlägsnats. Allt för att minimera mängden energi som åtgår att underhålla växten. Bättre att all kraft ägnas åt att rotbildning!
Det är lite olika på olika sorters rosor hur lång tid det tar innan sticklingen vuxit till sig och är klar att plantera ut. En stickling som tas i september kan på bara en säsong bli till en hyfsat stor planta som till och med kan börja blomma redan under kommande sommar. Andra sorter kan behöva ytterligare ett år till på sig.
[do_widget id=text-62]
I förrgår röjde vi och rensade lite i det vinterbonade växthuset för att få plats med alla växter som behöver övervintras där. Jag hittade då en liten planta av den brokbladiga hisbiskusen ’Snow Queen’. Det är den sista jag behållit av ganska många plantor jag lyckades rota från en gren jag fick av en god vän förra året.
Jag tog med den in och ställde den i vårt kök och idag när jag kom ner på morgonen hade de slagit ut de två ljuvligt röda blommor. Plantan är ganska hög och gänglig så jag ska passa på att stamma upp den.
Övervintra varmt
De hibiskusar som är vanligast som krukväxt här hemma kallas tropisk hibiskus, Hibiscus rosa-sinensis och gillar inte allt för mycket kyla och eftersom det periodvis kan bli lite minusgrader i växthuset passade jag på att ta in den i köket.
Nu får den stå i köket fram till våren då jag ställer ut den på vår glasveranda. Där lyckades jag förra vintern ha ihjäl ganska många jättefina hibiskusar just för att det blev för kallt där. Blir det under 8 grader börjar de få det tufft och risken för att de ska få mögelangrepp eller ta skada på annat sätt är överhängande. Allra bäst klarar de sig i rumstemperatur eller strax där under och får de lite växtbelysning också blir de jättefina och blommar även under den mörka årstiden.
Sticklingsföröka hibiskus
För länge sedan tyckte jag det var ganska svårt att få hibiskussticklingar att rota sig, men nu lyckas jag med nästan alla. Mitt recept för att lyckas är följande:
Välj inte allt för förvedade sticklingar, ej heller jättemjuka toppar
Klipp ner sticklingen så den inte är mer än högst 15 cm med två till tre blad. Är bladen stora klipper du av dem på mitten så att bladmassan blir mindre.
Har du bara en stickling sätter du den i en kruka som inte är vidare än 8 cm (för stor kruka gör att det är svårt att styra hur fuktig jorden är)
Har du flera sticklingar sätter man dem tillsammans i en aningen större kruka.
Krukan ska fyllas med såjord som helst är uppblandad med perlite för att den ska blir mer väldränerad och därmed också släppa in mer syre till rotningsområdet.
Vattna jorden måttligt. Den får inte vara genomsur ut
an bara aningen blöt.
Stick ner sticklingen/arna men inte så djupt så att bladen nuddar jorden.
Ställ i miniväxthus med lock eller ställ krukan i en plastpåse och knyt igen upptill.
Lufta då och då för att släppa ut kondens.
Ställ ljust (extraljus behövs under vinterhalvåret) och i rumstemperatur för bästa resultat.
Vattna bara igen om jordens fuktighet minskar.
Sticklingen är klar för omplantering till vanlig krukväxtjord när man ser rötterna titta ut i bottenhålen på krukan. Allt från två till sex veckor kan det ta lite beroende av säsong. Förebygg ohyra
Hibiskus som står inomhus drabbas ofta av spinn och ibland också av löss. Det bästa sättet att förebygga ohyra är att se till så att växten mår så bra som möjligt eftersom den då har mycket bättre motståndskraft mot olika typer av skadegörare och sjukdomar. Bästa sättet att hjälpa dem motstå spinn är att hålla hög luftfuktighet kring plantan. Man kan duscha den ofta eller så kan man ställa en skål vatten bredvid plantan. Då får den ett fuktigt microklimat vilket gör större nytta än man kan tro. Själv har jag vackra flaskor och behållare i fönstret runt växterna som jag fyller med vatten. Med hjälp av dem höjer jag luftfuktigheten lokalt samtidigt som det är lätt att hälla på en liten dos vatten direkt om en planta ser ut att sloka.
Ibland är det bra att sterilisera jorden innan den används. Det gäller framförallt vid frösådder och sticklingsförökning om man använder jord som stått ett tag och därför kan innehålla skadliga organismer som mögelsporer, svamp eller ohyra som tex. sorgmyggor.
Det finns speciell utrustning för att sterilisera jord, men det är oftast inte nödvändig när det gäller mindre mängder som för de flesta av oss hobbyodlare.
Enklast, vid mindre mängder är att köra i microvågsugnen.
Häll 1 liter jord i en plastbytta med plastfolie över som naggats med rätt många hål och sätt in tillsammans med en liten skål vatten på full effekt i 4 minuter.
Man kan också hälla jorden i en gammal långpanna eller liknande och sätta in den i 100 grader i ugnen under ca 30 minuter.
Ställ gärna en skål vatten bredvid för att öka fuktigheten.
Tyvärr luktar det inte så gott, men det fungerar!
Wisteria floribunda
Blåregn ’Wisteria’ är en långlivad, klättrande ärtväxt som har sitt ursprung i ostasien. De har en enorm växtkraft och vissa sorter kan bli uppemot 30 meter. Stammen är vedartad och den slingrar sig höger- eller vänstervarv beroende av art. Ett hotell i Taunton i England övervuxet med blåregn
Blåregnet är mest känt för sin fantastiska blomning som i Sverige inträffar främst under juni månad. Har men en gång sett ett blåregn blomma är det svårt att inte bli förälskad i det.
Blommorna är oftast i olika nyanser av blått och lila, men även vita och ljust rosa sorter finns. De har en svag doft.
Men inte bara blommorna är vackra utan även bladen är utsökta. De är ljust till mellangröna och långa, lancettformade, sammansatta och sitter i par.
Fröställningarna består av baljor som innehåller ett antal fröer som gror relativt lätt. Observera dock att dessa är giftiga.
De flesta arter/sorter är härdiga i Sverige till zon 2, men successivt kommer nya mer härdiga sorter som tom. klarar sig bra i zon 5.
Plantering
Blåregn är relativt anspråkslösa vad gäller typ av jord, däremot är det viktigt att de står väldränerat, vilket i högsta grad bidrar till härdigheten.
Plantera i soligt läge eller soligt med måttlig skugga. Allra bäst är att plantera blåregn senast vid högsommartid. Då får de gott om tid att etablera sina rötter innan kylan kommer, vilket är en fördel vid övervintringen.
Täck gärna runt rötterna med löv eller ris första vintern för att ge extra skydd.
Med sitt kraftiga växtsätt gör sig blåregnet mycket bra spaljerade i olika former, mot en husvägg, i en pergola osv. De kan även planteras som solitärer där de kan få växa mot en stolpe och sedan stammas upp och formklippas som ett litet träd.
Blåregn kan även odlas i kruka, men måste då av praktiska skäl beskäras mycket hårt. Övervintring bör då ske på väl skyddad plats. Inte nödvändigtvis frotstfritt, men väl kyddat från stark kyla.
Vatten och gödning
Gödsla på våren med blod- och benmjöl alternativt en näring avsedd för rosor eller blommande buskar.
Plantor som odlas i kruka kan gödslas med tomatnäring eller annan näring avsedd för blommande växter i kruka.
Som nyplanterad, vid långvarig torka och innan plantan utvecklat sitt rotsystem kan det vara nödvändigt att vattna då och då. Som vanligt är det viktigt att vattna rejält och mer sällan än lite och ofta.
Beskärning
Blåregn beskärs tidigt på året januari-februari och sedan på eftersommaren i juli-augusti. OBS! Gäller inte remonterande sorter som t.ex ’Blue Moon’ som enbart beskärs direkt efter blomningen. Klipp övre två knoppar
Vinterbeskärningen består i att skära tillbaka fjolårets tillväxt ner till 2-3 knoppar från huvudstammen samt att rensa bort döda och eventuella sjuka grenar. Innan beskärning Efter beskärning
Sommarbeskärningen innebär att korta in de långa skott den skjuter under tillväxtperioden till ca 6 blad. Förutom att begränsa storleken på plantan bidrar detta till ökad knoppsättning.
Sorter
Arten Wisteria sinensis. Kinesiskt blåregn. Blommar på bar kvist och slingrar sig moturs. Bär blå, 15-20 cm långa blomklasar. Zon 1-2
–Wisteria sinensis ’Prolific’ Mer svagväxande än den rena arten. Lämplig för krukodling. Zon 1-2
– Wisteria sinensis ’Alba’, vita blommor, zon 1-2
Arten Wisteria floribunda, japanskt blåregn blommar på grön kvist och har generellt sätt längre blomklasar än sinensis. Grenarna slingrar sig medurs. Wisteria floribunda ’Multijuga’ upp till en meter! långa blå blomklasar, zon 1-2
–Wisteria floribunda ’Lawrence’, lilablå blommor, zon 1-2
–Wisteria floribunda ’Rosea’ , rosa blommor
–Wisteria floribunda ’Longissima Alba’ vitblommande, zon 1 Wisteria frutescens ’Amethyst Falls’, amerikanskt blåregn, ametistblå blommor, zon 1-3(4) Wisteria macrostachya, från Kentucky, USA. Blommar redan efter två till tre år.
–Wisteria macrostachya ’Clara Mack’ vitblommande, zon 1-3
–Wisteria macrostachya ’Blue Moon’ blå blommor. Härdig upp till zon 1-4(5)
Förökning
Blåregn kan förökas på flera olika sätt. För den med tålamot är frösådd ett alternativ. Fröerna gror ofta rätt snabbt, men tyvärr dröjer det många år innan resultat i form av blomning visar sig. Dessutom är resultatet osäkert då sorterna inte är fröäkta, dvs inte blir identisk med fröföräldern.
För att få en identisk likadan planta förökar man med sticklingar, avläggare eller rotsticklingar. Avläggare innebär att man tar en halvförvedad gren och planterar/lägger ner den i jord vid ett skott/öga utan att skära av grenen från plantan. Då försörjs avläggaren från moderplantan med näring och vatten till dess att rötter bildats. Detta kan ta några månader upp till ett år. Rotsticklingar tar man genom att skära av en bit av en rot med synlig tillväxtpunkt och plantera den i en kruka med fuktig såjord. Då jag själv inte provat kan jag tyvärr inte bidra med praktiska råd angående detta. Ympning är troligen den mest vanliga förökningsmetoden vad gäller de växter man finner i plantskolan. Då ympas en gren/stambit av en sort på en rot av samma släkte. Ett vanligt sätt att snabbt producera plantor i kommersiell produktion.
Att föröka med sticklingar är ganska lätt och går relativt fort. Skär av toppen på ett skott med 2-3 blad. Avslägsna det nedersta bladet och plantera i såjord, gärna uppblandad med perlite. Placera ljust i miniväxthus eller under plastpåse i rumstemperatur.
Jodå, det har blivit mycket varmare nu, även om solen lyst väldigt mycket med sin frånvaro och regnet hoppat in som hjälpreda för att smälta snön. På språng mellan kontor och lager såg jag i ögonvrån ett par snäckor som masade sig runt i rabatten. Vilket vårtecken!
Jag noterade samtidigt att en klunga med fröer som låg ovanpå jorden fått rejält med groddar så nu är växtkraften igång. Än är det lite väl fuktigt både i gräsmatta och rabatter, men så snart det torkar upp är det hög tid att ta tag i det här med ogräsrensning. Börjar man tidigt sparar man mycket tid senare på säsongen. Det är ofta mycket lättare på våren när jorden inte hunnit bli sådär jobbigt torr som så det är snudd på omöjligt att få upp ogräset med rötterna utan att vattna!
Uppe i växthuset sticker det upp flera blomstänglar från hyllorna under borden från övervintrade amaryllisarna från julen 2012. Nu börjar de komma i gång, Visst är det trevligt med blomfägring, men det går inte att komma ifrån att det känns lite ’off-season’…
De rossticklingar jag tog sent i höstas som stått kvar i vårt frostfria växthus i vinter ser ut att må prima. Om några veckor ska de skolas upp i aningen större krukor så de växer till sig innan det är dags att vänja ut dem.
I söndags hämtade jag våra ’utställningsmaskar’ från Nordiska Trädgårdar. Där medverkade de som statister i vår fina maskkompost. Väl hemma vad det dags för dem att börja arbeta igen, men innan vi ställde tillbaka dem på plats i köket var det dags för en inspektion.
När Torbjörn lyfte översta lådan som innehåller de färskaste delarna dinglade maskarna genom nätet i botten och man kunde tydligt se hur de lämnade de numera välkomposterade bottenlådan för att ta sig till godsakerna i låda nummer två.
Överfullt i maskkomposten
Det var sjukt många maskar så vi valde faktiskt att låta några av dem få komma till nya hem och resten fick sig en rejäl skopa med nya skal och kaffefilter.
Det finns många olika sätt att göra saker på. Alla har vi vårt favoritsätt som vi är vana vid och som vi vet fungerar bra, men visst finns det alltid nya tips att lära.
MEN – när en jordtillverkare på en helsida i trädgårdstidningen har en bild på fyra ganska stora lerkrukor med sticklingar av engelsk pelargon i då blir jag både arg och ledsen. Särskilt när texten ovanför lyder ”Stor jordvolym ger stor planta!”. Jodå, det stämmer för det mesta, men då gäller det vuxna plantor, inte orotade sticklingar som det uppenbarligen är på bilden.
Om och om igen har jag fått predika att sticklingar INTE ska stå i för stor jordvolym. De har från början ingen som helst förmåga att suga fukt ur jorden och bristen på syre som följer med allt för fuktmättad jord innebär att sticklingen drunknar/ruttnar.
Sticklingen längst fram på bilden har dessutom ett bladskaft kvar under jord vilket är som att be om mögel.
En trevlig stajlad bild, och självklart inget problem för de av oss som är vana att föröka med sticklingar. Men jag som älskar att själv odla upp mina växter från frö eller med sticklingar och verkligen önskar att fler vågar prova känns det som att bli lite motarbetad. Jag vet hur lätt det är att ge upp när det inte lyckas. Då underlättar det inte när stora företag visar bilder med helt fel innehåll. De som säljer jord borde ju ha lite koll?! – Trist tycker jag!
Den som har lust och tid kan kika på filmen som visar när jag tar pelargonsticklingar. Ska jag vara lite självkritisk så borde jag kanske även tagit bort det stora bladet på sticklingen som visas…
Ja, nu verkar det ju som det blir lite vinter med kyla och snö i hela Sverige. Många har säkert redan börjat ta sticklingar och snart är det kanske dags att ta med de små till plantmarknader, bytesdagar eller liknande. ’Risken’ brukar också vara ganska stor att en eller annan stickling hittar hem tidigt på säsongen och i alla dessa fall behöver de transporteras tryggt och säkert väl skyddade från kylan.
