Galen i buddleja…

ja, eller galen i största allmänhet.
Nu börjar buddlejorna här i trädgården blomma och de är verkligen läckra. Min trädgård ligger i en bra zon 2. Sedan några år har jag tre olika sorter som verkar trivas bra. Ibland har de frusit ner till en tredjedel, men det är bara att klippa ner när man ser hur skotten kommer på våren så kommer det snabbt en massa nya, fina grenar.

Beskärning rekommenderas ju hursomhelst oavsett om de frusit ner eller ej för att få en mer välförgrenad planta. (Jag har skivit ett tidigare inlägg om buddleja och hur de ska skötas, finns på denna länk)
Vintern var ju väldigt mild i år vilket verkligen märks på mina buddlejor. En av dem gissar jag är nära 3,5 meter. Jag har inte klippt ner den för dels hade den inte frysit ner någoting över huvud taget och dels är den väldigt buskig och fin redan, och nu är den alltså enorm.
Förra året skaffade jag fyra nya sorter som inte var mer än högst en halvmeter höga med bara en eller två grenar. En underdrift är att säga att de vuxit bra. Idag när jag var ute och rensade i rabatten började jag titta lite närmare på mina nykomlingar eftersom de börjat blomma. Och jösses! De är rejält stora och har otroliga mängder blomknoppar.

Rabatt med buddleja. Sprängfyllt med knopp! — Rabatten med de nya buddlejorna

De måste verkligen trivas. De har vuxit betydligt bättre än vad jag trodde de skulle göra ens på flera år så tyvärr står de nu istället lite för tätt bland rosorna jag har planterade bredvid – typiskt!
Men visst är de underbara. Inte bara för att så mycket fjärilar och andra insekter lockas till dem, utan jag gillar dem skarpt både för blommornas färg och form och för deras lite halvvilda växtsätt.

Har jag räknat rätt har jag nu sju olika sorter. Känner jag mig själv rätt blir det snart fler…
På väg in med min bukett passerade jag min storväxta, vita buddleja och passade då på att klippa av en gren för att ta lite sticklingar.

Ta stickling av buddleja

Jag brukar för det mesta klippa ner sticklingarna så att de ganska små och om bladen är stora klipper jag dem till halva storleken för att minska mängden bladmassa som den lilla sticklingen behöver underhålla. Genom att de är små rotar de sig fortare och kan därefter börja växa till sig. Är sticklingarna större kan det ta längre tid innan de får rötter, vilket innebär lite större risk att misslyckas samtidigt som tidsvinsten inte blir så stor eftersom tillväxten kommer igång senare om det tar längre tid innan den får rötter.
Här har jag tagit några bilder som visar hur en gren blir till flera sticklingar.

Så här såg grenen ut som jag klippte av. Notera att jag klippte av den några millimeter ovanför ett bladpar.

Ovan syns hur jag valt att klippa sticklingar som har minst två bladpar.

Så här blev det när jag rensat bort blad och klippt ner de lite väl stora bladen som var kvar. Sticklingar redo att sättas i jorden.

Här har jag satt ner dem tillsammans i en 9-centimeters perennkruka fylld med såjord. Krukan har jag nu ställt i ett miniväxthus för att luftfuktigheten ska hållas hög kring plantan så att den inte torkar upp. Miniväxthuset ställer jag i mitt ljusaste fönster som inte får allt för mycket direkt sol. Om två-tre veckor förväntar jag mig att de börjar få rötter.

juli 28, 2015

Saker man blir glad av…

I höstas tog jag några sticklingar av rhododendron.
Jag har provat att rota rhododendron tidigare, för många år sedan men hade inte tålamod, eller snarare hade ingen bra plats de kunde stå under en längre tid, för tid tar det med rhododendron.
Något år eller så brukar det ta att få rötter på dem enligt vad jag hört. Sticklingarna kan stå och se helfräscha ut nästan hur länge som helst och kan till och med börja växa. Men det betyder inte att de fått rötter. Så länge sticklingen ser frisk ut är det bara att fortsätta vattna och pyssla om den tills man kan se rötter i botten av krukan.
Innan dess är den inte klar och redo att planteras om. På samma sätt är det med många barrväxter också.
Mina sticklingar har stått på vår dåligt uppvärmda glasveranda i nordvästläge sedan i höstas där jag planterade dem i såjord blandad med perlite.
Först stod de i ett miniväxthus, men för ett par månader sedan fick de flytta ut på en plantbricka då jag akut behövde miniväxthuset till annat.
Ungefär i samma veva såg jag att det var lite tillväxt i en av krukorna så jag tog försiktigt, försiktigt bort krukan för att se i jorden om jag hittade några rötter, men icke!
Det är egentligen ett riktigt ofog att göra så, men jag var så himla nyfiken!

Efter det har jag hållit fingrarna borta, men idag när jag vattnade såg jag tydligt att det börjat växa nya skott på en av plantorna så då kunde jag inte hålla mig utan jag lyfte på krukan för att se om jag såg antydan till rötter och blev glatt överraskad. Där hade det kommit igång ordentligt och var fullt med rötter som till och med växte ut ur krukans hål i botten.

I helgen ska jag skola om den till en aningen större kruka med plantjord och successivt börja vänja den vid utelivet. Eftersom den inte hinner blir särskilt stor innan vintern får den övervintra i kruka utomhus på en skyddad plats i min lilla plantskola där jag samlar diverse krukor och häller rejält med löv över som skydd mot kylan. Nackdelen är att möss ibland hittar dit och bor in sig, men jag tycker fördelen med bra vinterskydd överväger. Enkel, praktiskt och funktionellt.

mars 8, 2015

Bästa vårteckenet!

Ja, den utlovade värmen har verkligen kommit idag. Utan att titta på termometern vågade jag mig på att gå ut och hämta tidningen utan jacka. Det var underbart varmt ute!
Halvvägs ner till brevlådan får jag sällskap av ett bi som nyfiket surrar runt mig. Känner hur glädjen sprids i kroppen. Att bina vaknat till, det kan man väl verkligen kalla vårtecken.

Jag har två kupor och nu på senvintern har jag sett att det verkar vara liv i båda eftersom värmen ifrån dem har smält snön på flustret. På snön utanför kuporna har det också varit spår efter den sk. rensningsflykten ,då de flyger ut och tömmer tarmen efter många månader inne i kupan, men riktig säker kan man ju inte vara.
Slängde in tidningen i hallen och begav mig direkt upp till kuporna och mycket riktigt, där var det full rulle. Underbart att se. Nu gäller det bara att de hittar ordentligt att äta, vilket kan vara kritiskt så här tidigt på året.
Jag kollade genast på vår stora sälg som står en bit bort och kunde lättad se att den hade kommit igång med små ’kissar’ så snart finns där pollen att hämta. För att underlätta lite ställde jag fram några ramar med honungsrester från höstens slungning som de också kan äta av innan våren kommer igång på riktigt.
Det är bra länge sedan jag tog mig tid att skriva här på bloggen och det har sin förklaring i att det minst sagt varit fullt upp här.
Hela december jobbade vi med att förbereda för flytten till våra nya lokaler och sedan har det varit fullt upp med att få allt på plats. Nu börjar det äntligen bli lite ’normaläge’ och bättre tajming än så här är svårt att få till nu när värmen kom.
Efter morgonkaffet kikade jag ut från köksfönstret och såg att det kommit upp en massa krokus runt några av äppelträden så jag bestämde mig för att ta en tur med kameran. Så här fin blev den bilden. Kul med hundar!

I går passade jag på att rensa lite bland växterna på vår glasveranda. Den håller frostfritt och lite till och är perfekt att övervintra en massa växter, i år har jag mest utnyttjat den till att förvara sticklingar och frösådder.
Den nerium oleander jag stack på sensommaren har fått stå kvar i sitt lilla växthus av plastpåse under vintern så jag öppnade för att se hur det stod till. Plantorna såg strålande pigga ut och det visade sig finnas gott om rötter i krukan. Tyvärr hittade jag också ullöss i ett av bladvecken så hellre fälla än fria. Ner i soppåsen med alltsammans.

Ullöss tycker jag är en av de svåraste ohyran att bli av med så jag vill inte riskera något. Där ser man fördelen med att rota okänt växtmaterial på en isolerad plats. Hade den fått stå tillsammans med andra sticklingar hade jag kanske varit tvungen att slänga dem alla.
Men det var inte bara tråkigheter. Flera av busksticklingarna jag satte i höstas och fröerna till den vackra pärlbusken visade flera gröna blad. Ska bli spännande att följa dem nu i vår och se har snabbt de sätter fart på sin tillväxt.

maj 18, 2014

En skön dag i trädgården

Idag har det varit en sån där himla bra dag när det mesta flyter på och det blir mycket gjort utan att det känns stressigt eller jobbigt.
Efter frukosten invigde jag vår nya bokashikompost. Jag har redan maskkompost och hönor så det finns redan bra sätt att göra av med matavfall. Men bananskal och citrus är exempel på sånt som varken höns eller maskar vill ha så det tillsammans med lite pasta och ostrester (som hönsen skulle ha älskat!) blev premiärinnehållet.
Jag skivade bananskal och citrusfrukten i mindre delar och bröt sönder ostbitarna för att underlätta nedbrytningen.

Sedan sprayade jag fyra gånger med acceleratorn. Den innehåller naturliga mikroorganismer som sätter igång nedbrytningsprocessen med hjälp av EM Effektiva Mikroorganismer. Mer om detta finns att läsa här.
Det blir spännande att se vad som händer. Jag är jättenyfiken på vätskan som man kan börja tömma ut efter ett tag.
Den ska vara jättebra att vattna med och jag ser fram emot att få börja ge den till mina växter.
Sedan var det äntligen dags att sätta igång filtersystemet i dammen.
Det skulle vi ha gjort för flera veckor sedan, men det har inte hunnits med.
Vintertid har vi syrestenar som cirkulerar vattnet, men när värmen kommer tas de upp och filterpumpen sätts igång för att rena och cirkulera vattnet. Vi började med att byta UV-lampa i filtret. Den renar vattnet från svävalger och behöver bytas ut varje år för att ge bra effekt.
Sedan satte vi tillbaka de rengjorda svamparna i filtret och drog igång.

Det renade vattnet rinner ner i dammen via ett litet fall och ljudet av det porlande vattnet är verkligen underbart. Detsamma verkar också skogsduvorna som bor i närheten tycka. De kom flygande så fort vattnet började porla. En av dem satte sig på nedersta stenen i fallen för att dricka. Ja, livet kring dammen är väldigt trivsamt.

Det var rätt mycket alger och påväxt på stenarna i dammen så vi tog fram damm-dammsugaren för att rengöra lite extra. Spike, vår Rhodesian Ridgeback övervakade arbetet noggrant.

Eftermiddagen ägnade jag sedan åt att skola upp växter. Rossticklingarna från i höstas hade börjat växa till sig ordentligt efter omskolningen jag gjorde för en dryg månad sedan.
Eftersom det är ganska många (jag räknade till 23 olika sorter) och det sannolikt kommer dröja lite innan jag kommit fram till vart de ska planteras så satte jag dem nu i lite större krukor. I dem kan de växa och må bra tillräckligt länge tills jag bestämt deras placering.

En av de hibiskussticklingar jag köpte i slutet av mars har vuxit till sig ordentligt och börjat blomma. Det är en enkel varmröd ganska stor blomma. Tyvärr har jag ingen uppgift om vad den heter.

En annan gren på samma planta har knoppar som ser ut att ge vita, eller väldigt ljusa blommor. Roligt om det är en annan färg så jag får två olika blomfärger på samma planta.

[do_widget id=text-62]

maj 15, 2014

Fuchsia – utflykt, sticklingar och frösådd

Idag gjorde jag en liten utflykt till Hollsta Udde och Wibrant/Rockdala utanför Norrköping för att hälsa på Monica Wibrant.

Som vanligt fanns där så många underbara visningsplantor av både pelargon och fuchsia. Man vill ha dem allesammans, men den här gången var jag faktiskt bara ute efter ett par fuchsior.
Nja, det blev några fler än jag tänkt mig från början, men det var ju kanske inte så oväntat.
Jag köpte 10 sorter med lite olika växtsätt, blomning och storlek.
Direkt när jag kom hem tog jag hand om mina nya små plantor.
Fuchsior gillar ganska hög luftfuktighet, vill stå ljust, men inte ha det allt för varmt.

Ta hand om nyinköpta fuchsiasticklingar

Vill man vara extra säker på att nya fuchsiasticklingar ska trivas när de kommer hem är det bra att låta dem vänja sig lite successivt med den torrare miljön man har inomhus jämfört med hur det är i ett växthus.
De allra minsta, nyrotade sticklingarna ställde jag ner i varsitt glas.

Där bildas ett fuktigt mikroklimat. Där får de stå någon vecka och vänja sig vid sitt nya hem och förhoppningsvis har de då vuxit till sig lite och behöver en första omplantering.

Plantering av fuchsiasticklingar

De större, välrotade sticklingarna planterade jag upp i lite större, men inte allt för stora krukor eftersom fuchsior helst inte ska ha för stor kruka innan den vuxit till sig ordentligt. Istället får man öka på storleken ett par gånger med några veckors mellanrum beroende av hur fort de växer.
Fuchsior vill också ha väldränerad men lätt fuktighetshållande jord så jag valde att blanda i både perlite och vermiculite i planteringsjorden. Båda hjälper till att ge en bra och luftig struktur i jorden. Vermiculit bidrar dessutom till att hålla kvar lite fukt i jorden.
För att lossa sticklingarna ur sina krukor klämmer jag försiktigt på krukorna och drar försiktigt i plantan längst där den är kraftigast. Jag låter rotklumpen vara helt intakt och försöker inte ta bort någon jord eller dra ut rötterna utan sätter ner den så som den kommer ur sticklingskrukan. Då störs inte rötterna i onödan. Om rötterna är svåra att få loss ur krukan kan det vara värt att klippa loss krukan för att skona rötterna.
Man måste inte ta bort nätkrukor, men om man vill övervintra plantan och behålla den en längre tid är det bäst att ta bort den direkt.
Man ska inte trycka till jorden kring rotklumpen utan den ska vara porös. Jag brukar hälla i lite jord i botten av den nya krukan så att plantan hamnar på samma höjd i den nya krukan. Sedan öser jag försiktig på med jord runtom rotklumpen och upp till kanten på krukan. Sedan skakar jag lätt på krukan och slår till den lite i bordet. Då sätter sig jorden kring rotklumpen utan att den pressas ihop.
Sedan vattnar jag sedan igenom jorden genom att hälla längs kanterna på krukan. Då blir det inte onödigt surt runt rothals och i rotklumpen och rötterna kan söka sig utåt i krukan.
Innan jag planterade om dem letade jag efter små blomknoppar och nöp försiktigt bort de som jag hittade.
Det är bättre att låta plantan växa till sig när den är så liten istället för att blomma. Genom att nypa bort knopparna kan växtens energi användas för tillväxten istället för blomning och fruktsättning.

Toppa fuchsiasticklingar

Jag tittade också igenom dem var och en när jag planterade dem för att se om de behövde toppas. Det var faktiskt bara en som behövde toppas. Den hade förgrenat sig lite redan, men de nya skotten visade inga tecken på att förgrena sig.
Genom att klippa av skottet några millimeter över ett bladpar uppmuntras plantan att skjuta nya skott i bladvecken och får på så vis en buskigare planta.

Man kan fortsätta att toppa de nya skotten som växer ut vartefter så länge man tycker den behöver förgrena sig mer.

Ta stickling på fuchsia

Ofta räcker det att klippa eller nypa av den översta toppen, men den här sticklingen hade flera långa skott utan förgreningar som jag valde att klippa ner lite längre. Det jag klippte bort hade flera bladpar så de kunde användas för att göra sticklingar av så självklart gjorde jag det.

Jag tog bort de flesta bladen på de avklippta topparna och klippte samtidigt bort den nedersta stumpen av stjälken precis under där det nedersta bladparet suttit. Det är där som sedan sticklingens rötter växer ut.
Det blev totalt tre sticklingar och jag valde att sätta dem tillsammans i en kruka med såjord blandad med perlite. Jorden i krukan vattnade jag igenom ordentligt. Sedan ställde jag krukan i ett miniväxthus med plastlock under en av mina växtlampor.

Säkert går det lika bra i ett ljust fönster så här års, men är det tidigt på säsongen är det lättare att lyckas om sticklingarna kan stå under växtbelysning.
Det tar några veckor innan de får rötter. Då vänjer jag dem successivt med att vara utanför den fuktiga miljön i miniväxthuset och skolar sedan upp dem när jag tydligt ser att det kommer en massa ny tillväxt.

Uppstamning av fuchsia

En av de nyinköpta sticklingarna tänker jag stamma upp så den ska inte toppas förrän den har vuxit färdigt på höjden. Men för att inte en massa sidoskott ska ta kraft från höjdtillväxten valde jag att nypa bort dem.

Tillsvidare behåller jag alla blad längs huvudstammen. De är bra för att hjälpa till med cirkulationen i plantan så länge den är ung och under stor tillväxt. Lite senare, när den vuxit till sig ordentligt på höjden kommer jag ta bort dem också.
När jag planterade upp den idag satta jag i en liten stödpinne så att den växer rakt och fint.

Invänjning av nya fuchsiasticklingar

De lite större sticklingarna som jag skolade om ställde jag ner i plastpåsar för att de ska få hög luftfuktighet och vänja sig vid klimatet här hemma.

Om några dagar kan jag vika ner påsarna lite, men de får stå kvar där en eller ett par veckor så de får en riktigt bra start.

Frösådd av fuchsia

Några av fuchsiaplantorna hos Monica hade mogna bär. De är ätliga och man kan till exempel göra marmelad av dem.

En frökapsel hade fallit på marken och den tog jag med hem för att testa att så fröerna.
Frukten/bäret måste vara nästan övermoget och släppa lätt från plantan för att man ska kunna räkna med att fröerna är mogna.
Fröerna är väldigt små och sitter i mängder insprängda i det geleaktiga fruktköttet.
Jag sökte lite på nätet efter tips inför frösådden och hittade en engelsk sida där det berättades att fröerna kan gro väldigt ojämnt. Det kan gå på några dagar eller kan ta månader.
Självklart är det så att eventuella fröplantor från förädlade fuchsior inte blir samma sort som plantan fröerna plockades från. Det blir alltid en helt ny sort, även om den inbland kan påminna om fröföräldern. Det innebär ju också att man inte kan namnge fröplantan med samma namn som någon annan sort om man nu vill ge den ett namn.
Tipset för själva sådden var att använda såjord som man låter dra vatten underifrån så att den blir ordentligt genomfuktad.
Fröerna stör man sedan över jorden och täcker med ett mycket tunt lager vermiculite. (det går säkert bra med ett tunt lager såjord också)
Sedan vattnar man försiktig ovanpå med en sprayflaska eller fin stril.
Krukan placeras sedan i miniväxthus för att få hög luftfuktiget, sedan är det bara att vänta.
När fröplantorna är tillräckligt stora att hantera, när de fått fyra blad eller fler, skolas de upp var och en i små krukor och sedan successivt i större och större krukor liksom sticklingarna.
Jag såg att någon på nätet undrade vad vitsen var med att fröså fuchsia när det är så lätt att ta sticklingar. Visst ligger det något i det, men personligen tycker jag det är både kul och spännande med frösådder.
Extra kul är det ju också när man inte riktigt vet hur resultatet blir.
Nu är det bara att vänta och se.
[do_widget id=text-62]

maj 12, 2014

Jag har fått spinn!

Usch och fy! Idag upptäckte jag spinn på min Cissus striata.
Det är en planta som jag köpte för en dryg månad sedan.
Då såg den fin och fräsch ut, men som hos många nyinköpta plantor är risken för att ohyra ska blossa upp stor i och med att den byter miljö.

Varför spinn?!

Växten blir ofta lite stressad när den ska ställa om till nya ljusförhållanden och ny luftfuktighet, särskilt under vinterhalvåret.
Det kan göra att dess allmäntillstånd försämras under en period och motståndskraften mot ohyra och anda skadegörare blir då sämre.
Spinn trivs där det är varmt och torrt Finns där ägg eller enstaka individer av löss, spinnkvalster eller liknande kan man räkna med att de sätter fart och föröka sig.
På grund av detta är det alltid en väldigt bra idé att låta nya växter stå för sig själva i ’karantän’ några veckor innan de får flytta ihop med de som redan finns därhemma.

Hur vet man att det är spinn?

Det bästa sättet att upptäcka ohyra är att regelbundet kika lite närmare på sina växter.
När jag såg min Cissus på lite håll tyckte jag den såg matt och lite dammig ut och tittade därför lite närmare på den, och visst – den hade redan fått ett ganska kraftigt angrepp.
Tidiga angrepp kan vara svåra att se eftersom det brukar börja med några få spinntrådar kring bladfästena på undersidan av bladen. Det här angreppet måste ha skett på bred front eftersom flera blad redan var helt täckta med den tunna väven.
Vid en närmare titt såg jag mängder av ägg på bladens undersida och små kryp springa runt i väven.

Åtgärd

Så snart jag såg angreppet flyttade jag plantan för att minska risken att omgivande plantor smittas. I morgon kommer jag att duscha dem som står kvar och höja luftfuktigheten där de står för att förekomma och försöka stoppa eventuella angrepp.
Hög luftfuktighet är något som spinnkvalstren inte alls trivs med så det är egentligen den första åtgärden man bör utföra om man misstänker eller upptäcker att man fått spinnangrepp, att höja luftfuktigheten kring plantan.
Om plantan är relativt liten kan man fortsätta hålla den isolerad från andra växter, höja luftfuktigheten, duscha av den i duschen och när den torkat upp spraya den med insektssåpa vid upprepade tillfällen.
För större plantor och vid kraftiga angrepp kan man efter att luftfuktigheten höjts och en första omgång sprayning sätta in biologisk bekämpning.
Det finns några olika predatorer som fungerar bra.
Viktigast av allt är att inte vänta med motåtgärder för det kan sprida sig väldigt snabbt, vilket jag tyvärr blev varse.

Räddning!

Tyvärr tyckte jag plantan var allt för angripen för att det skulle kännas lönt att försöka rädda den. Allt för många blad och skrymslen att komma åt med såpan. Och eftersom den var ny och inte har något speciellt affectionsvärde för mig valde jag att slänga den.
Men, jag gav inte upp hel och hållet. Innan den åkte ut klippte jag av två toppar som jag tyckte såg någorlunda okay ut.
Jag har avlägsnat en del blad på dem och dränkt dem i en ganska kraftig blandning med vatten och insektssåpa där de får ligga några timmar.
Därefter får de torka lite grann innan jag sätter dem som sticklingar i såjord.
Hade det varit vanliga sticklingar utan ohyra hade de fått stå i ett miniväxthus tillsammans med andra sticklingar och frösådder, men nu får de stå själva i en plastpåse jag stänger upptill. Där inne blir luftfuktigheten hög vilket är perfekt för att rota sticklingar. Dessutom är ju hög luftfuktighet något som inte spinnkvalster gillar så i bästa fall innebär att jag lyckas rädda min Cissus med hjälp av sticklingar.
Jag har tidigare räddat angripna plantor på det här sättet så nu är det bara att hålla tummarna att det fungerar den här gången också.
[do_widget id=text-35]

mars 4, 2014

Lite tankar om sticklingstips

Jodå, jag har varit och kikat, men än syns det inga livstecken ovan jord från helgens frösådder.

Nu börjar den perioden på året då nästan alla tidningar har artiklar med bilder och odlingstips för pelargoner.
Ofta är det jättefina reportage som ibland är hemifrån någon riktig pelargonentusiast – (Jodå, det kommer ett pelargonreportage om mig också i Länstidningen denna vecka!)

Men idag när jag bläddare igenom en tidning som delas ut kostnadsfritt till många hushåll blev jag lite konfunderad när jag läste om att sticklingar från hängpelargoner och doftpelargoner hade speciella krav på jorden.

Möjligen är det så, men inget som jag märkt under ganska lång tid av pelargonsticklande så jag vill egentligen bara skriva att det inte är någon större skillnad att ta stickling på just dessa två sortgrupper.

Visserligen har hängpelargoner lite hårdare stjälkar vilket ibland gör dem lite trögare att rota och särskilt gäller det lilte äldre växtdelar. Tar man unga skott och sätter sticklingar av är de nästan lika lätta att rota som zonalpelargoner.
Flertalet doftpelargoner är väldigt lika vanliga zonalpelargoner både i växtsätt och skötsel och har inga andra krav när det gäller förökning med sticklingar.

När jag ändå håller på att kritisera tips och råd jag läst i tidningar vill jag passa på att än en gång dementera att man ska ha plastpåse över pelargonsticklingar.
Pelargoner är ett av få undantag där man inte ska ha sticklingar i miniväxthus eller under en plastpåse. Har man det finns det risk att de ruttnar och det vill man ju inte.

Återkommer med rapportering från pelargonreportaget senare i veckan. Jag är så himla nyfiken vad de skrev ner av allt jag sa…

[do_widget id=text-2]

februari 20, 2014

Säsong för sticklingar

Det är säkert många som redan satt igång att sätta sticklingar från favoritpelargonerna.
Visst kan man ta sticklingar året om bara man har fina moderplantor och tillgång till bra växtbelysning, men även om man har det är våren ju lite speciell ändå när ljuset börjar återkomma.

Här är en bild på hur det såg ut hemma hos mig för några år sedan då jag odlade på hyllor i källaren. Hyllorna var av den typ man kan justera upp och ner genom att sätta in konsoler i en skena på väggen vilket var väldigt praktiskt.

Ovanför varje hylla satt lysrörsarmaturer som var kopplade till en timer för att lysa mellan 10-14 timmar per dygn beroende av säsong.
På bilden ser man att jag använt mig av en undervärmematta med termostat. Normalt brukar jag inte göra det, men om jag rotar sticklingar där det är lite svalt gör detta underverk.

Något annat jag verkligen kan rekommendera om man vill ta sticklingar av sorter som är lite svårrotade, eller om man har väldigt små sticklingar så är det rotningskuberna Root Riot. De kommer ursprungligen från England och jag har använt dem i lite över tio år nu så jag har hunnit testa dem på alla möjliga (och omöjliga sätt)
Jag använder dem främst till sorter som är lite svårrotade, ovanliga sorter jag absolut vill lyckas med och små sticklingar. För detta är de helt oöverträffade.

Bilden här ovanför visar hur fina rötter som den ibland lite tjuriga P. acetosum variegatum bildat i Root Riot.

Ibland använder jag dem också för pelargonsticklingar som normalt rotar sig ganska enkelt, men då mest för att det är så väldigt praktiskt att slippa hålla på med jord och för att det ofta går väldigt fort att få rötter när man sätter dem i Root Riot. Den snabbaaste rotningen jag varit med om var när rötter tittade ut ur kuben redan efter sju dagar, men oftast brukar det ta från 9-10 dagar till dryga två veckor.

Här en bild på en väldigt liten stickling. Det är en formosumhybrid som jag lyckades rädda från vissnesjuka genom att ta en yttepyttestickling längst upp på plantan innan jag slängde den.

Sticklingen hade två små blad. Jag drog bort det nedersta och satte den i en rotningkub. Bilden visar den första lilla rottråden som hittade ut ur kuben efter ungefär två veckor. Tack vare detta lyckades jag rädda sticklingen och fick ha kvar en av mina favoritsorter. Att sätta motsvarande stickling i jord eller torvbrikett tror jag aldrig hade fungerat.

För den som undrar är Root Riot en så kallad rotningskub. Den kan man använda för att rota allt sorters sticklingar som inte är helförvedade. Dem rotar man bättre i jord. Jag har stuckit nerium, hibiskus, oliver och en massa olika sorter växter i dem, även en del perenner med lyckat resultat.

Kuberna består av finfördelad jord som sammanfogats med ett växtbaserat lim. Konsistensen är lite som skumgummi och vitsen med det är att de är så porösa i strukturen så att syre lätt kan komma in till rotningsområdet. Det är en stor fördel vid rotbildningen.
Kuberna är fuktiga redan från början och det beror på att de är indränkta i en lösning med vitaminer, mineraler och trichoderma. Trichoderma är en ’snäll’ svamp som oskadliggör olika svampar som kan orsaka mögelangrepp på sticklingen. Dessutom har det en rotningsbefrämjande effekt. Vitaminerna och mineralerna bidrar till att sticklingen håller sig frisk och spänstig.
Det finns kopior som liknar denna kub men originalet som fungerar fantastiskt bra heter Root Riot.

OBS! OBS! OBS! Återigen läser jag i tidningar och på nätet att man sätter plastpåse över pelargonsticklingar. Gör INTE det! Pelargoner tillhör några av få växter som man absolut inte ska ha i miniväxthus av något slag, då riskerar man att sticklingen ruttnar.

Vill du läsa mer om Root Riot så hittar du dem på Wexthusets hemsida

februari 1, 2014

Skolat rosor och preppat groddar

Idag är en sån dag då jag känner jag verkligen fått något gjort. Inte bara måste-saker utan också en hel del bara-för-att-saker, något som jag tror är viktigt för själen ibland.
Nåväl, lite nytta har det ju blivit. Det var ljust och fint idag även om solen inte gav sig till känna så jag travade ut till växthuset och dövade ett av mina dåliga samveten. I över en månads tid har jag tänkt det var dags att skola upp rossticklingarna vi satte i höstas. En hel del av dem klarade sig inte och det beror nog mycket på att det varit väl kallt och fuktigt för nya rötter att etablera sig, men det blev tre fulla brätten med rossorter jag inte har sedan tidigare och det är ju väldigt trevligt!

En del rötter var väldigt ynkliga, men förvånansvärt många hade kraftiga, välförgrenade rötter så de kommer säkert att klara sig utmärkt. Många hade redan hel del blad och en del har börjat skjuta nya skott. Säkert ett resultat av att vi går ljusare dagar.
När jag kom in igen såg jag påsen med groddar jag tänkt starta upp. Också det något jag helt i onödan känt lite dåligt samvete för då jag mest rusat förbi påsen och groddlådan ett par veckors tid. Men idag blev det äntligen av.
Började med att blötlägga dem och alldeles snart ska vattnet hällas av och de ska börja gro!!! Rapportering utlovas.

Jag har lagt upp en ny artikel på sidan också. Den handlar om hur man förökar krukväxter genom delning. Ett smart sätt som är både enkelt och väldigt lätt att lyckas med.
Slutligen en bild med ett tips som bidrar lite till att få ordning på ’sladdeländet’. Det är ’paddor’, mobiler, kameror. I mitt fall två kameror och en extra mobil. Alla har de snarliknande sladdar. Dessutom känns det som en del av dem är gjorda av ett särskilt vidhäftande gummi som gör att de extra lätt fastnar i andra sladdar och gärna slingrar in sig.
Jag har tagit en av våra nya produkter; orkidéclipsen till hjälp. Med olika färger har jag ett litet kodsystem och kan samtidigt nypa ihop dem så att risken för att de ska trassla in sig är minimal.

[do_widget id=text-62]

januari 26, 2014

Nya sökmöjligheter

Pelargonregistret innehåller nu 245 sorter, men det är några tusen kvar tills den första uppdateringen är färdig.

Ikväll har jag lagt in en innehållsförteckning till pelargonregistret med direktlänkar i bokstavsordning med alla sorter och uppdelat per sortgrupp. Det gör det enklare att söka i registret. En sida med söktips är upplagd eftersom det finns flera olika sökmöjligheter förutom direktsökning på namn och via innehållsförteckninen. Man kan till exempel söka på olika typer av egenskaper och förädlare också.

Nu är det hög tid att börja så zonalfröer för att få någorlunda tidig blom. Vildarter brukar jag så när jag har tid över oavsett säsong, men det är helt klart så att man känner sig lite mer sugen så här när ljuset återkommer.

Många som har växtlampa har säkert redan börjat ta lite sticklingar. Här en bild från förra året då jag stack en massa zonarticpelargoner i Root Riot. Än har jag inte hunnit så långt än, men hoppas få lite mer tid över till lite sticklande snart.

pelargonsticklingar av zonarticpelargoner

Slutligen en bild på ljuvliga P. stipulaceum. En vildart som blommar tidigt på säsongen och sedan vissnar ner mer eller mindre fullständigt. Den finns i några olika färgställningar som laxrosa, och korall. Här det som brukar betraktas som grundformen, röd. En riktig skönhet tycker jag.

Pelargonium stipulaceum - species

[do_widget id=text-2]