skötselråd

maj 3, 2014

Lavendel – skötselråd och beskrivning

Många är vi som drömmer om lavendelfälten i Provence. Doften av lavendel är speciell och har en avslappnande och lugnande effekt.
Lavendelolja används förutom som parfym även i många läkande produkter.

Fjärilslavendel i kruka — Fjärilslavendel

Lavendelns vetenskapliga namn är Lavandula.
Inom släktet finns ca 25 arter och minst ett hundratal kultivarer (hybridlavendel).
Lavendel är en städsegrön, småväxt buske med väldoftande blad och eteriska blommor.
Blomman är axlik och kan ha olika längd. Vissa hybrider har blommor vars ax avslutas i något som kan liknas vid små tofsar längst upp. Dessa sorter brukar kallas fjärilslavendel eller fransk lavendel.

Blomman

Den vanligaste blomfärgen är olika nyanser av blålila (lavendelblå!) Det finns sorter med allt från ljusaste blått till djupt mörkt purpurlila. Även sorter med rosa och vita blommor finns, samt en art; Lavandula viridis, vars blomfärg närmast kan beskrivas som gulgrön.
I blommans bas finns oljeglandler (körtlar) som avger doftämnen. Olika arter och sorter har olika kraftig doft och vissa odlas kommersiellt där lavendelolja utvinns från blomman i speciella destillerier.
Även torkad avger blomman en doft som kan användas för att ge en härlig doft i hemmet eller som smaksättare i bakverk och matlagning.
Perenn lavendel blommar hos oss rikligast i juli-augusti.
Sorter som inte är härdiga här som till exempel fjärilslavendel finns ofta att köpa som blommande exemplar redan tidigt på våren. Dessa fortsätter ofta att sin blomning under större delen av sommaren.

Bladen

Bladen är korta och smala och sitter på stammar som med ökad ålder blir allt mer vedartade. Färgen varierar från gråvitt till olika nyanser av grönt. Även bladen avger en tydlig lavendeldoft vid beröring.

Storlek

De minsta sorterna blir bara ca 25 cm höga och de mer kraftigväxande uppemot en och en halv meter. Nästan alla blir lika breda som de är höga, men sorter med ett mer upprätt växtsätt förekommer också.

Härdighet

De flesta namnsorterna av arten Lavendula augustifolia anses generellt vara härdiga minst till zon 3. I gynnsamma lägen kan den även övervintra upp till zon 6.
Många av de sorter som har speciellt vackra blommor som till exempel fjärilslavendeln, är inte alls härdiga i Sverige utan får antingen betraktas som ettåriga eller kan övervintras på frostfri, ljus, ej fuktig plats.

Odlingsvärda sorter

Det finns ett antal sorter till försäljning och minst lika många sorter tillgängliga som fröer.
Det som skiljer dem åt är främst höjden och styrkan i den blå färgen där Hidcote Blue har en av de med mörkaste blå blommorna. Dock är axen hos den lite kortare än andra sorter som till exempel Munstead som har långa ax, men en mildare blå färg. Båda dessa blir cirka 60 centimeter höga. Det finns också lägre sorter som till exempel Ellegance Purple som bara blir drygt 35 centimeter. Alla dessa är hybrider av arten Lavendula augustifolia och har bra härdighet.

Användningsområde

Lavendel passar mycket bra som lågväxande häck och som kantväxt runt till exempel en rosenrabatt.
Icke härdig lavendel passar bra både som solitär eller tillsammans med andra växter i kruka.
Lavendel är en riktig fjärilsmagnet och drar till sig många viktiga pollinerare i våra trädgårdar.
Plocka några blommor och torka och passa på att ta tillvara resterna när du beskär för potpurrier, till bakning med mera.
Torkade buketter av lavendel är fint att dekorera med.

Skötsel

Lavendel älskar sol och vill växa i väldränerad jord som gärna får innehålla ett extra tillskott av kalk även om de klarar både sur och alkalisk jord.
För att göra den extra tålig och vinterhärdig är det viktigt att jorden inte innehåller för mycket lera som håller kvar vattnet eftersom lavendel inte vill stå fuktigt.
Lavendel växer vild i torra områden från södra Tyskland ner till norra Afrika. Det innebär alltså att de inte behöver vattnas förutom vid extrem torka och självklart i samband med nyplantering. Lite näring då och då är bra, men de klara sig gott också under karga, näringsfattiga förhållanden.
För att plantan ska behålla ett kompakt växtsätt behöver man beskära den varje år. Annars drar den iväg på höjden och blir gles, tanig och förvedad nertill.
Beskärning kan göras direkt efter blomningen eller tidigt på våren.

TIPS!
Var djärv och beskär ordentligt. Då kommer extra många nya skott från plantas bas. Använd delar av det som skärs av till att sätta som sticklingar.

Förökning

Frösådd

Lavendel förökas antingen med frö eller sticklingar. Det finns frön till olika arter och sorter att köpa, men man kan också lätt själv samla frön. De ramlar ur de avmognade blomsteraxen och skördas enkelt genom att man viker ner blomman i en liten påse och skakar blomsjälken. Faller fröerna ut är de mogna och klara att så. Man kan så dem direkt i såjord och låta krukorna stå ute under vintern eller spara dem och så tidigt på året i såjord inomhus eller i växthus. Täck fröerna med cirka 0,5 centimeter jord och håll fuktigt med täckning till plantorna kommer upp.
När plantorna är tillräckligt stora att hantera planterar man dem en och en i varsin kruka som inte bör vara större än cirka 8 centimeter. Sätt dem då gärna i en blandning av blomjord och grov sand. Låt dem stå på skyddat läge och växa till sig innan de planteras ut i rabatten.
Vid sådd tidigt på säsongen kan man räkna med blomning redan kommande sommar.
Det är inte ovanligt att de självsår sig och man kan då ta hand om de små plantorna och flytta dem dit man vill att de skall växa.

Sticklingar

Sticklingar tar sig bäst om man får med en lätt vedartad klack. Man bryter, eller skär helt enkelt av en liten gren eller topp. Enklast att lyckas med sticklingar är det i augusti-september, men även resten av året brukar det gå bra.
Stick ner 10 centimeter långa sticklingar som rensats från de nedre bladen i jord som är utblandad med mycket sand eller perlite och ställ skuggigt. Man kan sätta många sticklingar tillsammans i en kruka.

Rötter bildas inom 3 veckor till 3 månader beroende på årstid och övriga förutsättningar. Det är bara att vänta och se när de börjar skjuta nya skott. Det brukar vara ett bra tecken på att rötter vuxit ut, men avvakta gärna några veckor till innan de skolas om eller planteras i rabatten.
[do_widget id=text-35]

december 28, 2013

Primärhybrider – Beskrivning

Primärhybrid betyder strikt att det är en sort som uppkommit genom en korsning mellan två vilda arter i odling. Oftast benämns även resultatet av naturliga korsningar som uppstått ute i det vilda primärhybrider.

Ibland används också benämningen primärhybrid i en lite vidare bemärkelse även på sorter som korsats fram mellan en vildart och en primärhybrid eller för korsningar mellan två primärhybrider eller liknande korsningar av sorter som ligger nära de vilda arterna.

Inom pelargonvärden är det lite olika vad som brukar klassificeras in i gruppen primärhybrider, men tanken med denna grupp lär vara att beskriva sorter med utseende och egenskaper som ligger väldigt nära vilda arter.

Många av de vackraste och mest populära primärhybriderna korsades fram redan under 1800-talet. Tyvärr har dokumentationen över dessa korsningar inte bevarats utan i många fall är det gissningar som ligger bakom beskrivningen av dessa sorters ursprung.

Ska man följa de namnsättningsregler som gäller för växter generellt så ska primärhybridernas namn bestå av P. (för Pelargonium) x (för korsning) och sedan namnet med stor bokstav omgivet av ’Fnuttar’. Som till exempel P. x ’Ardens’. Ibland anges efter sortnamnet också namnen på frö- respektive pollenföräldern, till exempel P. lobatum x P. fulgidum.
Men inga regler som inte har undantag. En hel del primärhybrider eller sorter med nära släktskap till vilda arter har ’vanliga’ sortnamn så det är inte alltid lätt att veta vad som är vad.

Egenskaper

Primärhybridernas egenskaper skiljer sig mycket åt beroende av från vilken eller vilka vildartsgrupper föräldrarna kommer.
Det finns allt från geofyter som vissnar ner på sommaren och blommar på senvintern till frodiga städsegröna sorter som blommar hela sommaren.

Skötsel

Det är svårt att ange något specifikt skötselråd för denna grupp eftersom egenskaperna inom gruppen är väldigt olika.
Generellt sett kan man ändå säga att primärhybrider vill ha väldränerad jord, oftast inte behöver så mycket vatten och klarar sig med en svagare dos näring än mer förädlade sorter.

Förökning

Primärhybrider förökas normalt med sticklingar, men t.ex geofyter kan också förökas med hjälp av rotknölar.
Om man sår frö från en primärhybrid blir det en helt ny sort så varför inte prova?

Sorter

Bilder och beskrivningar på olika sorters primärhybrider finns under länken Primärhybrider under rubriken Pelargoner i menyn.

december 27, 2013

Formosumhybrider – Beskrivning

Detta är en mycket liten grupp hybrider som egentligen sorterar under sortgruppen zonalpelargoner. Varför de här fått bli en egen grupp är på grund av det annorlunda utseende på blad och blommor som är unikt och speciellt för just formosumhybrider.

Dessa pelargoner kallas ibland också Fingerpelargon, eller ’Five Fingered pelargoniums’ på engelska. Och ser man bladen förstår man varför.

Det är inte klarlagt hur denna grupp av pelargoner uppstått, men det finns ett par spännande berättelser man kan läsa om som utger sig för att förklara varifrån de kommer.

En berättelse som återfinns i flera engelska och amerikanska böcker i ämnet berättar om amerikanen Milton H. Arndt som fann en liten planta i en hotellplantering i Mexico. Sorten han hittade fick namnet ’Formosum’ eftersom man trodde att den kommit dit med ett japansk skepp. (Formosum är ett gammalt namn för Japan).
Oavsett hur de uppstått är detta en liten, men spännande grupp med väldigt speciella pelargoner.

Egenskaper

Blommor

Blommorna i denna grupp har en speciellt utseende. De har smala kronblad som är mer eller mindre ihoprullade. Det finns enkla, halvdubbla och dubbla blommor som här innebär att de är mer eller mindre ’tufsiga’.

Den sort som antas vara den ursprungliga formosumhybriden kallas just ’Formosum’ eller ibland också ’Els’, har korallröda blommor.

Vanligast är olika nyanser av orangerosa till korallröda, men det finns också röda, vita och rent rosa blommor.

Blad

Bladen, som ju har givit dem namnet Fingerpelargoner har en mycket speciell form som kan liknas vid en hand med fem fingar.
Bladen är mellan- till mörkgröna och har alltid en mörkare zon. Några sorter med gyllene blad förkommer också.

Växtsätt

Nästan alla formosumhybrider har ett relativt gängligt växtsätt med långa/höga grenar som ibland kan behöva stöd.
Förutom normalstora sorter finns även några dvärgväxande sorter och ett par miniatyrer.

Skötsel

Formosumhybrider vill ha samma skötsel som vanliga zonaler.

Tänk på att vara försiktig så att de småväxta miniatyrerna får för mycket vatten!

Sorter

Bilder och beskrivningar på olika formosumhybrider finns under länken Formosumhybrider under rubriken Pelargoner i menyn.

december 27, 2013

Doftpelargoner – Beskrivning

Doftpelargoner har den gemensamma nämnaren att bladen doftar när man vidrör dem.
På engelska benämns denna grupp ’Scented Leaved Pelargoniums’ eller ’Scented Pelargoniums’.
Det fåtal pelargoner som har doftande blommor är inte med i denna grupp.

Doften kommer från eteriska oljor som frigörs när man vidrör bladen. Oljan lagras i körtlar som sitter vid små hår på bladet.
I det vilda används doftämnena både för att locka till sig pollinerande insekter och för att skrämma iväg växtätande djur.
Doftens styrka och karaktär avgörs mycket av odlingsförhållande och klimat. Ett soligt och torrt odlingsförhållande framkallar ofta starkare doft än ett svalare klimat.

De mest vanliga dofterna brukar beskrivas som citron eller citrus, mint och ros eller kombinationer av dessa. Andra grupper har dofter som mer påminner om äpple och tall, men hur man uppfattar dofter är självklart väldigt individuellt.

Rent botaniskt är doftpelargoner ingen enhetlig grupp. Några av dem har uppstått genom naturliga korsningar i det vilda, men de flesta har uppstått genom förädlingsarbete där man korsat två arter, en art och en hybrid eller någon annan kombination där även zonalpelargoner kan vara inblandade. En del sorter har även uppstått genom spontana mutationer, sk sportar.

De vilda arter som anses ligga till grund för de flesta av dagens doftpelargoner är P. capitatum, P. graveolens, P. odoratissimum och P. radens. Den första beskrivningen av doftpelargoner är från 1600-talet då P. capitatum kom till Europa.
Dessa vildarter och ytterligare ett antal har blad som avger en mycket tydlig doft när bladen vidrörs och kan om man så vill också benämnas doftpelargoner men är strikt sett vilda arter och beskrivs och listas därför under avsnittet vildarter.

Även en del pelargoner inom andra sortgrupper som t.ex unikpelargoner och änglapelargoner kan också ha doftande blad. Dessa har också ärvt sin doft från någon av de vilda arterna.

Idag finns flera hundra sorter i odling varav många är gamla sorter som bevarats.

Viss namnförvirrning förekommer inom gruppen. Gamla namn har förvanskats, missuppfattats eller feltolkats. Dessutom har många sorter olika namn i olika länder vilket ytterligare ökar på förvirringen, vilket gör att samma sort kan förekomma under flera olika namn.

Doftpelargoner och deras vilda släktingar odlas kommersiellt för utvinning av geraniumolja till olika sorters parfymerade produkter.
Bladen används även i potpurrier och som kryddning och smaksättare i bakverk och desserter.

Doftpelargoner har utöver sin doft många bra egenskaper som gör den mycket odlingsvärd. Den är tålig och har ofta ett frodigt och dekorativt bladverk. Blommorna är vanligen små eller oansenliga även om undantag finns. De flesta blommar som mest tidig vår och sen höst varför det är främst för bladverket den odlas.

Egenskaper

Blommor

Många tror att doftpelargoner inte blommar, men det gör de allihop. Blomningen är som mest omfattande tidig vår och på sensommaren då det är ljust med inte allt för varmt, men visst finns det sorter sorter blommar även under sommaren.
Om man vill uppmuntra blomning är det därför klokt att undvika beskärning senare än oktober eftersom blommorna bildas under vintern.

Blommorna är enkla, dvs har fem kronblad, med endast ett fåtal undantag där några hybrider har halvdubbla till dubbla blommor.
Kronbladens storlek varierar från 3mm till ca. 2cm i diameter.

Den vanligaste blomfärgen är vit, ljust rosa eller ljust lavendellila, men det finns även sorter med laxfärgade och röda blommor.
De mest färgrika blommorna finns hos de sorter som har korsats fram med inslag av engelska pelargoner.

Blommorna är som hos de flesta pelargoner grupperade med två övre kronblad och tre under kronblad.
De övre kronbladen är oftast bredare än de undre och har vanligen fläckar, streck eller märken i en mörkare färg, ofta lila eller vinröd.
Blommorna sitter i flockar på mellan två och upp till femtio blommor. Vanligast är mellan 5-10 stycken.

Blad

Bladformen inom gruppen har stor variation. Storleken varierar från 1-15 cm i diameter.
De kan ha en rundad form, eller vara mer eller mindre sirligt utformade med 5-7 tydligt uppdelade flikar eller bågar.

Färgen på bladen är vanligtvis mellangrön men mörkare gröna nyanser, grågrönt och silvergrå förekommer också. Vissa sorter har mörkare zoner eller mittpartier. Det finns även sorter med variegerade blad som har en vit-, creme- eller gulfärgad bladkant eller fläckar.

Även ytstrukturen på bladet skiljer sig åt mellan olika sorter i gruppen. Ofta är bladen lena och håriga, men det finns också blad som är släta eller väldigt sträva.

Växtsätt

Det finns både upprättväxande och hängande sorter. Låga och högväxande.

Uppstammad pelargon - P. crispum variegatum — Uppstammad P. crispum variegatum

Vissa sorter blir stora som en buske och kan lätt bli 2 meter medan andra bara blir någon decimeter höga.

Skötsel

Jord och plantering

Doftpelargoner vill gärna ha väldränerad jord som släpper igenom vatten så det inte blir för fuktigt. Små plantor vill inte ha för stor kruka eftersom risken är stor att de då får lite för mycket vatten. Vänta med att skola upp plantan i en stor kruka tills dess rötterna fyller krukan ordentligt.

Omskolning kan ske tidigt på säsongen eller vid behov om rötterna växer ur krukan. Har rötterna fyllt krukan behöver den en storlek större. Om inte, räcker det med att skaka bort lös jord och sätta den i samma kruka igen med ny fräsch blomjord av hög kvalitet.

Vattning

Eftersom de flesta doftpelargonerna har många av vildarternas egenskaper klarar de sig med mindre mängd vatten än andra pelargonsorter. De är samtidigt också mer torktåliga även de inte de blir finast om jorden inte torkar ut för ofta.

Näring

Under tillväxt vill de ha näring men den kan ges i en något svagare mängd än rekommenderad dos.

Ohyra och skadegörare

Doftpelargoner kan drabbas av vita flygare (mjöllöss) och gröna bladlöss. Titta igenom dina plantor då och då så upptäcker du eventuella angrepp tidigt. Vanligen sätter sig ohyran först i bladtoppar och färska knoppar. Bladlöss kan man börja med att mosa med fingrarna. Spraya angripna delar med särskild växtsåpa. Upprepa vid behov.

Placering

De trivs bra både inne på fönsterbrädan och utomhus så snart temperaturen stadigt ligger över 10 grader. Där gör den sig bra både planterad i grupp och i egen kruka.

Många doftpelargoner blir fantastiska planterade i rabatten. Där växer de sig snabbt stora och kräver väldigt lite skötsel. Gräv upp dem innan frosten kommer, sätt i kruka och ta in eller ta några sticklingar för att övervintra sorten till nästa säsong.

Beskärning

Beskärning görs annars helt utifrån behov. Är den för gänglig eller för stor kan man toppa den, eller till och med skära ner den nästan helt. Den växer snabbt upp igen och blir då tät och fin.

Övervintring

Övervintring kan ske både inne på fönsterkarmen i ett svalt men frostfritt uterum eller mörkt och svalt. Allra bäst resultat får man alltid med tillskott av växtbelysning, men ofta går det bra utan även om plantan blir aningen gänglig.

Förökning

Doftpelargoner förökas liksom alla hybrider med hjälp av sticklingar för att få en genetisk identisk växt.
Självklart kan man också fröså doftpelargoner, men de blir inte identiskt lika sina föräldrar utan en helt ny sort som både kan ha annat utseende och annan doft än sina föräldrar. Därför kan man inte namnge frösådda doftpelargoner med samma namn som fröföräldern, men är den inte lik någon annan, har ett fint växtsätt och/eller en ny trevlig doft kanske den kan sparas och får ett eget namn.

Sorter

Bilder och beskrivningar på olika sorters doftpelargoner finns underlänken Doftpelargoner under rubriken Pelargoner i menyn.

december 27, 2013

Änglapelargoner – Beskrivning

Änglapelargoner, som på engelska kallas ’Angel Pelargoniums’, eller ’Angels’ klassas liksom engelska pelargoner in i gruppen P. x domesticum.
Ursprunget till änglarna är korsningar mellan arten P. crispum och engelska pelargoner. Från detta har det sedan utvecklats en mängd sorter som korsats mellan varandra, med engelska pelargoner och tillbaka med P. crispum.

Mellan 1920-1940 korsade Arthur Langley-Smith fram ett stort antal änglapelargoner som kallas för Langley-Smith’s hybrider.
Benämningen Angel Pelargoniums kom dock först 1958 när Derek Clifford gav dem namnet ’Angels’ eftersom han tyckte att de påminde om en pelargon med namn ’Angeline’ som finns beskriven i Sweet’s Geraniaceae som gavs ut under åren 1820-1826.

Änglapelargoner – Pensépelargoner, vad är skillnaden eller är det samma?
Här kan man verkligen prata om förvirring. I USA kallas ofta änglapelargoner för ’Pansies’ eller ’Pansy Faced Pelargoniums’. Denna benämning har man nu börjat använda sig av även här i Sverige, men korrekt är det inte.

Det finns dock en typ av pelargoner med penséliknande blommor som till form och växtsätt i övrigt liknar änglapelargoner
De är egentligen inte änglapelargoner om man strikt utgår ifrån att de ska ha P. crispum som en av sina föräldrar men växtsätt och blommornas utseende är mycket lika. Pensépelargonerna togs fram i USA för många år sedan och idag finns endast en av dessa ursprungliga pensépelargoner kvar i odling. Den heter Madame Layal.

Egenskaper

Blommor

Änglarnas blommorna är små och enkla men detta kompenseras av deras stora mängd. De två övre kronbladen är oftast större än de undre och har ofta en mörkare färg.
Moderna sorter kan ha lite större blommor som också kan ha aningen böljande kronblad.
Änglarnas blommor finns färgerna vitt, olika rosa toner, lavendel och purpur.
Den vanligaste färgkombinationen är vitt med olika infärgningar och mönster av vinrött och lila.
Nästan alla änglapelargoner har mycket lång blomningsperiod. Trivs den bra kan blommorna mer eller mindre täcka hela plantan.

OBS! Missa inte att klippa bort vissnade blommor. Låter man dem sitta kvar slutar plantan snart att producera nya blommor. Då är det bara att ta fram sekatören och klippa. Inom några veckor sätter blomningen fart igen.

Blad

Hos många ängpelargoner frigörs en mer eller mindre tydlig doft av citrus när man gnuggar deras blad. Detta är en av de mest tydliga bevisen på släktskapen med P. crispum, men i många fall kan man också se ett visst släktskap genom att titta på bladen.

Änglarnas blad är små och runda, oftad med krusig eller tandad kant.
Färgen på dem är oftast mellangrön men sorter med gyllengröna och mörkgröna blad finns också. Ett fåtal sorter har variegerade eller ljust kantade blad.

Växtsätt

Många änglapelargoner har ett stadigt, upprätt växtsätt, men de flesta behöver lite stödpinnar för att hålla grenarna upprätt. Det finns dock sorter med lite vekare grenar som lätt faller utåt. Dessa passar väldigt bra att odla i ampel eller urna.

Skötsel

Jord och plantering

Plantera änglapelargonen i blomjord av hög kvalitet som har bra dränerande egenskaper. Inblandning av till exempel perlite ger en bra genomsläpplig struktur på jorden.
Sätt inte plantan i för stor kruka innan rötterna orkar suga upp den fukt som tillförs när man vattnar. Plantera hellre om den en extra gång under säsongen än att ge den för stor kruka när den är liten.

Vattning

Änglapelargoner vill inte torka ut, men de tycker trivs inte alls med att få det för blött i krukan. Se till att krukorna har ordentlig avrinning när de placeras utomhus så rötterna inte står i vatten.

Näring

Ge plantan tillskott av krukväxtnäring eller särskild pelargonnäring av hög kvalitet under hela växtsäsongen. Vintertid kan man ge halv eller mindre näringsdos om plantan står ljust och i över 10-15 grader.

Ohyra och skadegörare

En del sorters änglapelargoner angrips lätt av mjöllöss (vita flygare). Även gröna bladlöss kan ibland söka sig till dem.
Plantor som står ute drabbas oftast mindre av ohyra än de som står inomhus.

Placering

Allra bäst trivs de utomhus, i ett uterum eller i växthuset förutsatt att det inte är allt för varmt.
Utomhus blommar de oftast allra bäst.

Beskärning

Vill man få en tät och knubbig planta kan man toppa den vartefter även om vissa sorter bryter bra av sig själva.
Blomknopparna utvecklas under vintern så om man vill ha tidig blomning bör man inte göra någon större beskärning efter oktober. Vid senare beskärning skjuts blomningen fram någon månad eller två.

Övervintring

Änglapelargoner vill ha sval och ljus övervintring. De trivs inte alls om de får stå helt mörkt även om det är ordentligt svalt. Hellre då en plats i rumstemperatur. Där kan den stå på fönsterbrädan eller i ett blomrum. Allra bäst lyckas man då med tillskott av växtbelysning.
Står de över ett element får man vara vaksam så att de inte torkar ut för fort.

Förökning

Änglapelargoner förökas ganska lätt med sticklingar. Allra bäst lyckas man med toppskott som ännu inte blommat.
Om man får fröer på sina änglapelargoner ska man självklart prova att så dem. Resultatet blir dock en helt ny sort, men det är ju bara spännande…

Sorter

Bilder och beskrivningar på olika änglapelargoner finns under länken Änglapelargoner under rubriken Pelargoner i menyn.

oktober 25, 2013

Blåregn – skötsel och beskärning

Blåregn - Wisteria floribunda — Wisteria floribunda

Blåregn ’Wisteria’ är en långlivad, klättrande ärtväxt som har sitt ursprung i ostasien. De har en enorm växtkraft och vissa sorter kan bli uppemot 30 meter. Stammen är vedartad och den slingrar sig höger- eller vänstervarv beroende av art.

Blåregn som täcker ett helt hotell — Ett hotell i Taunton i England övervuxet med blåregn

Blåregnet är mest känt för sin fantastiska blomning som i Sverige inträffar främst under juni månad. Har men en gång sett ett blåregn blomma är det svårt att inte bli förälskad i det.
Blommorna är oftast i olika nyanser av blått och lila, men även vita och ljust rosa sorter finns. De har en svag doft.
Men inte bara blommorna är vackra utan även bladen är utsökta. De är ljust till mellangröna och långa, lancettformade, sammansatta och sitter i par.
Fröställningarna består av baljor som innehåller ett antal fröer som gror relativt lätt. Observera dock att dessa är giftiga.
De flesta arter/sorter är härdiga i Sverige till zon 2, men successivt kommer nya mer härdiga sorter som tom. klarar sig bra i zon 5.

Plantering

Blåregn är relativt anspråkslösa vad gäller typ av jord, däremot är det viktigt att de står väldränerat, vilket i högsta grad bidrar till härdigheten.
Plantera i soligt läge eller soligt med måttlig skugga. Allra bäst är att plantera blåregn senast vid högsommartid. Då får de gott om tid att etablera sina rötter innan kylan kommer, vilket är en fördel vid övervintringen.
Täck gärna runt rötterna med löv eller ris första vintern för att ge extra skydd.
Med sitt kraftiga växtsätt gör sig blåregnet mycket bra spaljerade i olika former, mot en husvägg, i en pergola osv. De kan även planteras som solitärer där de kan få växa mot en stolpe och sedan stammas upp och formklippas som ett litet träd.
Blåregn kan även odlas i kruka, men måste då av praktiska skäl beskäras mycket hårt. Övervintring bör då ske på väl skyddad plats. Inte nödvändigtvis frotstfritt, men väl kyddat från stark kyla.

Vatten och gödning

Gödsla på våren med blod- och benmjöl alternativt en näring avsedd för rosor eller blommande buskar.
Plantor som odlas i kruka kan gödslas med tomatnäring eller annan näring avsedd för blommande växter i kruka.
Som nyplanterad, vid långvarig torka och innan plantan utvecklat sitt rotsystem kan det vara nödvändigt att vattna då och då. Som vanligt är det viktigt att vattna rejält och mer sällan än lite och ofta.

Beskärning

Blåregn beskärs tidigt på året januari-februari och sedan på eftersommaren i juli-augusti. OBS! Gäller inte remonterande sorter som t.ex ’Blue Moon’ som enbart beskärs direkt efter blomningen.

Vinterbeskärningen består i att skära tillbaka fjolårets tillväxt ner till 2-3 knoppar från huvudstammen samt att rensa bort döda och eventuella sjuka grenar.

Före-bild beskräning blåregn — Innan beskärning

Efter beskärning av blåregn — Efter beskärning

Sommarbeskärningen innebär att korta in de långa skott den skjuter under tillväxtperioden till ca 6 blad. Förutom att begränsa storleken på plantan bidrar detta till ökad knoppsättning.

Sorter

Arten Wisteria sinensis. Kinesiskt blåregn. Blommar på bar kvist och slingrar sig moturs. Bär blå, 15-20 cm långa blomklasar. Zon 1-2
–Wisteria sinensis ’Prolific’ Mer svagväxande än den rena arten. Lämplig för krukodling. Zon 1-2
– Wisteria sinensis ’Alba’, vita blommor, zon 1-2
Arten Wisteria floribunda, japanskt blåregn blommar på grön kvist och har generellt sätt längre blomklasar än sinensis. Grenarna slingrar sig medurs.
Wisteria floribunda ’Multijuga’ upp till en meter! långa blå blomklasar, zon 1-2
–Wisteria floribunda ’Lawrence’, lilablå blommor, zon 1-2
–Wisteria floribunda ’Rosea’ , rosa blommor
–Wisteria floribunda ’Longissima Alba’ vitblommande, zon 1
Wisteria frutescens ’Amethyst Falls’, amerikanskt blåregn, ametistblå blommor, zon 1-3(4)
Wisteria macrostachya, från Kentucky, USA. Blommar redan efter två till tre år.
–Wisteria macrostachya ’Clara Mack’ vitblommande, zon 1-3
–Wisteria macrostachya ’Blue Moon’ blå blommor. Härdig upp till zon 1-4(5)

Förökning

Blåregn kan förökas på flera olika sätt. För den med tålamot är frösådd ett alternativ. Fröerna gror ofta rätt snabbt, men tyvärr dröjer det många år innan resultat i form av blomning visar sig. Dessutom är resultatet osäkert då sorterna inte är fröäkta, dvs inte blir identisk med fröföräldern.
För att få en identisk likadan planta förökar man med sticklingar, avläggare eller rotsticklingar.
Avläggare innebär att man tar en halvförvedad gren och planterar/lägger ner den i jord vid ett skott/öga utan att skära av grenen från plantan. Då försörjs avläggaren från moderplantan med näring och vatten till dess att rötter bildats. Detta kan ta några månader upp till ett år.
Rotsticklingar tar man genom att skära av en bit av en rot med synlig tillväxtpunkt och plantera den i en kruka med fuktig såjord. Då jag själv inte provat kan jag tyvärr inte bidra med praktiska råd angående detta.
Ympning är troligen den mest vanliga förökningsmetoden vad gäller de växter man finner i plantskolan. Då ympas en gren/stambit av en sort på en rot av samma släkte. Ett vanligt sätt att snabbt producera plantor i kommersiell produktion.
Att föröka med sticklingar är ganska lätt och går relativt fort. Skär av toppen på ett skott med 2-3 blad. Avslägsna det nedersta bladet och plantera i såjord, gärna uppblandad med perlite. Placera ljust i miniväxthus eller under plastpåse i rumstemperatur.