skötsel

april 26, 2014

Odlingstips för tomater

Har man en gång smakat en solmogen tomat är det svårt att förlika sig med smaken hos de ?köpetomater? som erbjuds i mataffären större delen av året.
Det finns tusentals olika tomatsorter och har man inte egen täppa går det ändå bra att odla i krukor eller amplar på balkong eller terrass bara man har ett någorlunda varmt och soligt läge.
Tomaten tillhör familjen potatisväxter och dess artnamn är Solanum lycopersicum.
Att välja tomatsort
Tillgången på färdiga småplantor har ökat de senaste åren, men det är både billigare och väldigt enkelt att så själv.
Utbudet av tomatfröer är stort och ökar varje år med nya spännande sorter från hela världen.
Det finns tomatsorter som lämpar sig för odling i amplar, utomhus på friland, busktomater som passar bra i kruka, bifftomater, körsbärstomater, tidiga sorter, sena sorter, röda, gula, svarta, gröna, vita, randiga. De kan vara runda eller avlånga, pyttesmå eller gigantiska.
Har man ont om utrymme kanske man får nöja sig med en småvuxen sort som passar i ampel eller kruka. Har man växthus är urvalet självklart lite större än om man ska odla utomhus på friland, men numera finns många goda och fina sorter som går alldeles utmärkt att odla ute.
Har man gott om plats kan man unna sig att prova lite olika sorter och säkert hittar man en eller ett par favoriter.

Frösådd av tomater

Från sådd till utplantering tar det 6-8 veckor.
Fyll 8-cm krukor med såjord och sätt två frön på ca 1 cm djup.
Vattna försiktigt och ställ sådden i rumstemperatur.
Använd gärna miniväxthus eller plastpåse till dess fröerna grott och de första bladen vecklat ut sig. Därefter kan man ta bort täckningen.
Tomatfrön gror inom 1-2 veckor. Om båda fröerna gror kan man klippa av det svagaste, eller självklart, dela på dem och sätta dem i varsin kruka.

Uppskolning av tomatplantor

Snabbast växer plantorna om de skolas upp (får ny större kruka) ganska snabbt. Står den för länge i en kruka som är för liten stannar den till lite i växten, men det tar den snart igen.
Skola upp fröplantan så snart den har 3-4 av sina riktiga blad, se bild. Då sätter man den i en kruka som är cirka 11 centimeter fylld med bra planteringsjord. Sätt den så djupt i krukan så att de understa bladen precis inte nuddar jorden. (Nästan alla växter vill planteras på samma höjd i krukan som de suttit tidigare, men det gäller inte tomater)
Efter några veckor har plantans rötter fyllt krukan och det är dags att skola upp till nästa storlek. En kruka på 2-3 liter blir perfekt. Här kan plantan nu växa tills det är dags att plantera den på sin slutgiltiga plats.

Uppdrivning av tomatplantor

Efter första omskolningen mår plantan bra av att stå något svalare. 15-18 grader rekommenderas. Då minskar risken att plantan ränner iväg på höjden och blir gänglig.
Det är viktigt att tomatplantorna får tillräckligt med ljus för att utvecklas bra. Inte förrän början av april kan dagsljus i ett ljust fönster utan allt för brännande sol vara tillräckligt. Innan dess behövs tillskott av växtbelysning. Har man det kan man börja driva plantor redan i början av februari och därmed få extra tidig skörd. Självklart kräver det förutom växtbelysning också lite utrymme…
Det är trots allt ganska vanligt att tomatplantorna blir lite klena och gängliga innan de får komma ut i solljus och värme. Det brukar inte dröja så länge efter att de kommit på plats innan de växer till sig och blir kraftiga och fina, men man kan hjälpa till lite genom att toppa dem om de blivit allt för taniga.
Busktomater kan man toppa nästan var som helst för att den skall bryta nya skott och bli lite knubbigare.
Om en tomatplanta med upprätt växtsätt blivit för tanig kan man helt enkelt ta av toppen på önskad höjd och låta en ny, kraftigare topp växa ut istället.
Den avklippta toppen kan man sätta som stickling och på så vis få ytterligare en tomatplanta.
Läs mer om hur man tar sticklingar av tomater här.

Utplantering

Tomater vill ha varmt och bör därför inte planteras ut för tidigt.
Vänta till sista nattfrosten och lite till för att vara på säkra sidan. Avhärdning (Att vänja en växt som stått inomhus vid utomhusklimatet) genom att ställa ut den på skyddad plats varma soliga dagar dagtid kan man börja med flera veckor tidigare. Det mår plantan bara bra av.
Vid odling i växthus genomför man motsvarande avvänjning och utplantering när risken för frost i växthuset är över. Med en frostvakt kan man tidigarelägga utplanteringen flera veckor. Den stora ljusmängden uppväger den lite svalare nattemperaturen.
Tomater för friland planteras med ca 50 cm mellanrum i väldränerad, välgödslad jord. Tillsätt gärna stallgödsel, kompost eller benmjöl.
Eftersom tomater är värmeälskare är det nödvändigt att sätta plantan på det soligaste stället som finns tillgängligt vilket oftast betyder en södervänd vägg.
Stötta plantan ordentligt eftersom den annars lätt bryts av vid kraftig vind.
Vid plantering i jordbädd i växthus gäller 40-50 cm mellanrum.
Skall tomaten odlas i kruka eller ampel rekommenderas en volym på ca 20 liter. Få amplar har den storleken, men välj så stor som möjligt. Plantera i näringsrik plantjord av bästa kvalitet.

Uppbindning av tomater

Både upprättväxande och många busktomater behöver stödjas.
För en busktomat räcker det med en eller två bambupinnar som stöd.
Hos upprättväxande sorter behöver man stödja plantan i hela dess längd. Enklast är att fästa ett snöre på den höjd plantan beräknas få som fullväxt (ca 150 cm) och knyta andra änden löst längst ner kring stjälken på plantan. Då kan man vira plantan runt snöret vartefter den växer.
Växter på friland kan bindas mot en spalje eller liknande.
Fler tips och beskrivningar av plantering och uppbindning av tomater visas i denna film.

Skötsel av tomatplantor

Tomater älskar värme, de vill ha mycket vatten och kräver mycket näring.

Näring till tomatplantor

Tomater är väldigt näringskrävande. De växer fort och producerar mycket frukt på kort tid. Därför är det viktigt att de får regelbundet tillskott av en bra näring.
Börja gärna ge ett svagt tillskott redan så snart fröplantan kommit upp. Formulex är ett perfekt tillskott för tomater liksom för alla frösådder och sticklingar.
Några veckor efter att plantan skolats för andra gången börjar man ge tillskott av en halv dos tomatnäring.
När plantan planterats ut ska den regelbundet ha full dos av tomatnäringen.

TIPS! Lägg gräslipp på jorden runt tomatplantorna. Dels medverkar det till att hålla kvar fukten i jorden och dels innehåller gräsklipp mycket värdefulla näringsämnen som kommer plantan tillgodo.

Vattning av tomatplantor

Liksom alla växter tappar tomatplantan kraft om den tillåts bli för torr emellanåt så det bästa är att se till dem ofta. Jorden får inte torka ut, men rötterna vill heller inte stå blött. Varma dagar kan det vara nödvändigt att vattna dem både en och två gånger, men självklart beror det på hur de är planterade.
Automatbevattning är både enkelt och praktiskt. Det finns många olika lösningar för detta och det behöver inte bli dyrt.

Tjuva och toppa

Upprättväxande sorter skall bara ha en huvudstam där blad och blomklasar växer ut.
Det naturliga för plantan är att förgrena sig och bilda nya bladpar och grenar i bladvecken på huvudstammen. Dessa ska man ta bort så fort som möjligt eftersom den annars tar kraft från tillväxten. Man nyper helt enkelt bort de små bladen (tjyvarna) som visar sig.
Detta kallas för att ?Tjyva tomaten?.
När plantan fått 4-5 blomklasar knipsar man av toppen ett bladpar över blomklasen så att all kraft koncentreras till utveckling av de klasar som finns istället för fortsatt tillväxt av nya klasar som ändå inte hinner mogna.
Busk- och ampelsorter behöver man inte toppa eller tjuva utan de sätter rikligt med frukt ändå.

Ohyra och skadegörare hos tomater

Tomatplantor i växthus drabbas nästan alltid av någon sorts ohyra.
Vanligast är vita flygare, spinn och bladlöss, men även olika typer av svamp och virussjukdomar kan ibland slå till.
Bästa sättet att minska problemet med ohyra är att kolla plantorna ofta och gärna hänga upp klisterskivor där flygande ohyra fastnar. Då får man tidigt en indikation om vad som är på gång.
Snabba motåtgärder är sedan nyckeln till att hålla problemet under kontroll.
Spraya omedelbart med en såplösning så snart ett angrepp upptäcks. Upprepa med någon veckas mellanrum. Om angreppen inte ger sig rekommenderas biologisk bekämpning som brukar vara väldigt effektivt för att få bukt med ohyra hos tomater.
Blad som blivit fula av ohyra ska man ta bort. Släng dem i soporna för att förhindra spridning av skadegörare.

Skörd och förvaring av tomater

När tomaterna börjar mogna kan man hos upprättväxande sorter ta bort några av de blad som skuggar frukterna. Då får de mer sol på sig och mognar lite snabbare.

Skörda tomaterna vartefter de mognar. Allra godast är att äta dem helt färska.
Smaken bevaras bäst i rumstemperatur, men håller längre om de ligger svalt. Lägg dem inte i plast, då bildas fukt och hållbarheten förkortas. Tomater som börjat få färg, men ännu inte är fullmogna när frosten sätter in kan man lägga på fönsterbrädan för att eftermogna.
Det finns många bra recept även för omogna, gröna tomater så glöm inte plocka in dem innan de fryser.
De kan stekas, man kan göra chutney, såser, marmelad och mycket annat smaskigt.

mars 27, 2014

Vitsippor och varning för övervattning

Vitsippor blommar i mars — Vitsippor som blommar i mars!

Är det inte fantastiskt – till och med vitsipporna har börjat blomma här redan!
På eftermiddagen när jag gick en tur ner till örtagården fladdrade en fjäril förbi och jag hann precis se att det var något likande en nässelfjäril innan den flög vidare i vida svängar allt för långt för att jag skulle hinna följa efter den.
I slänten mellan lagret och växthuset har vi en trollhassel och den är så vacker med sina fröhängen en sån solig dag som idag.
Våren är alltså här, men det känns fortfarande lite osäkert och man ska nog vara lite försiktig och kallt! räkna med att det kommer lite mer kyla ytterligare en period.

Fröhängen på trollhassel — Trollhassel med fröhängen

I växthuset torkar det upp i krukorna med rekordfart när solen nu börjat värma på allvar. Eftersom vi ännu inte vågar koppla på sommarvattnet igen efter förra veckan köldknäpp blir det till att bära vatten.
Det händer mycket nu på kort tid i växthuset. Sedan förra veckan har fikonplantans blad slagit ut och Gunneran jag köpte med mig från Danmark förra året har satt i gång att växa ordentligt.

Fikonplanta med frukter — Fikonplantan har fått blad

Jag är i valet och kvalet om jag ska plantera ut den permanent i trädgården eller inte. Den är ju väldigt känslig och zon 2 är rätt vågat, men med lite list och lite planering kan det gå.

Uppe i växthuset var jag nyfiken att se om predatorerna jag satte ut förra veckan för att begränsa angreppen av löss och vita flygare börjar få effekt.
Jag testade genom att vispa runt lite bland bladen på de plantor jag vet hade mest ohyra och det flög nästan inga vita flygare alls därifrån.
Jag har ännu inte satt ut några fröplantor där eftersom det fortfarande är allt för stora svängningar i temperaturen och nätterna kan bli ordentligt kyliga.
jag vill heller inte ställa dit dem innan ohyran är borta eftersom små plantor är väldigt utsatta och rikitgt favoritmums för både löss och vita flygare.
Istället står alla plantor kvar inne i sina hyllor med belysning över. Väldigt många av dem är hög tid att skola om så då vet jag vad jag ska göra i helgen:-)

Varning för övervattning

Vid min dagliga genomgång av frösådderna såg jag väldigt tydligt konsekvenserna av att vattna för mycket.
På bilden här nedanför ser man direkt hur mycket sämre det gått för de frön som fått för mycket vatten i jämförelse med den till vänster som fått lagom mycket vatten.

Övervattnad frösådd — Övervattnad sådd ger dåligt resultat

Har man vattnat för mycket kan det vara svårt att få bort överskottet. Man kan prova att ställa krukan på tidningspapper och hoppas att vattnet drar ur eller försöka få jorden att torka upp genom att ställa krukan lite extra varmt ett tag. Tyvärr är det inte alltid man märker att det är för blött utan det kan bli som det blev här att jag till och med vattnat lite på krukan samtidigt som jag vattnat övriga krukor med lagom mycket fukt i.
Men ovan bild visar ganska tydligt nackdelen med för mycket vatten. Jorden blir syrefattig och ogästvänlig och fröerna kan i värsta fall ruttna.

februari 20, 2014

Vårblommor inne och ute

Så här års finns mängder av underbara vårblommor att pynta våra vinertrötta hem med.
Olika lökväxter, primulor i regnbågens alla färger och de sköna julrosorna är några av vårens budbärare som ger en välbehövlig försmak av våren.
Plantera många tillsammans eller gör ett sparsmakat arrangemang med få blommor i samma färgskala. Det blir läckert hur man än gör.
Tyvärr blir de inte så ånglivade i våra uppvärmda hus, men blomningen förlängs ju svalare de står. Undvik placering nära heta element och kanske kan krukan stå på en kyligare plats nattetid?
Och kanske bäst av allt – med minimal omvårdnad kan man ge dem ett fortsatt liv ute i trädgården eller i en kruka utomhus.

Spara för utplantering

Ett flertal av dessa tidiga blommare är perenner och kan leva vidare många år ute i trädgården och i många fall även i en stor kruka på balkongen. Detsamma gäller också flera av de växter vi har inne under julen, hyacinter, tulpaner bl.a. Knepet är att få dem att överleva fram till dess det är lämpligt att plantera ut dem.

Lökväxter

Utblommade lökväxter ställer man så svalt som möjligt och vattnar minimalt. Hos vissa vissnar bladen ner, hos andra förblir de gröna. Det viktiga är att jorden inte helt torkar ut. Det är inte nödvändigt med en ljus placering utan de klarar mörker under denna viloperiod.
Lökarna kan sedan planteras ut så snart jorden kan bearbetas. Följ planteringsråden för respektive växt.

Örtartade växter

Olika typer av primulor och julrosen behöver fortsatt en ljus placering, men relativt sparsam vattning, dock utan risk för uttorkning. Tanken är inte att driva på dem längre inomhus, utan att hålla dem vid liv till vädret tillåter utplantering, vilket kan ske från mitten av april och framåt. (mer om primula kan du läsa här)
Välj en period utan förväntad frost och vänj plantorna successivt vid utomhusklimatet genom att ställa ut dem dagtid på en skyddad plats under några dagar innan de grävs ner i rabatten.

Träd och buskar

Det händer rätt ofta att kvistar av tex. hassel och vide, och ibland även forsythia får rötter när man sätter dem i vatten nu på vårkanten. Om man vill kan även dessa planteras ut när värmen kommer. Håll dem friska genom att byta vatten regelbundet till dess det går att gräva planteringsgropar. Blanda gärna i lite extra dränerande material som till exempel grus i planteringsgropen.
[do_widget id=text-62]

februari 14, 2014

Rotlöss – den dolda ohyran

Vuxen rotlus i blomkruka Rotlöss är för många en okänd ohyra som kan drabba alla slags växter vi odlar i kruka.
Att den är relativt okänd beror säkert på att den inte är så vanlig, men en annan orsak är tyvärr att många inte känner till den och därför sprider dem vidare.
Rotlöss är svårt, nästan omöjligt att bli av med och sprider sig väldigt effektivt.
Rotlusen är en art av ullus som lever i jorden och livnär sig på att äta växtrötter. Det finns flera olika typer av rotlöss varav de flesta är harmlösa, men de som vi nu hittar i våra krukor kan göra väldigt stor skada.
Drabbade plantor tappar efter ett tag kraften och tynar sakta bort.
Hur vet man om en planta har rotlöss? Spår av rotlöss i jorden
Hos en välmående planta som får rotlöss kan det dröja länge innan det syns på den att den är drabbad.
Hos sticklingar och småplantor märks det oftast snabbare eftersom de inte har så mycket rötter, men det beror också på hur stort angreppet är. Ett litet angrepp kan växa till under en längre tid till dess plantan plötsligt tappar växtkraft och slokar.
Enklast att ta reda på om en planta har rotlöss är att avlägsna krukan och titta på rotklumpen och titta efter.
Tyvärr är tidiga angrepp på småplantor lätta att missa även om man kikar på rotklumpen eftersom plantan troligen rätt nyligen är omskolad och rotlössen ännu inte kommit ut till krukbotten eftersom rötterna inte hunnit växa till ordentligt.

Spår av rotlöss i jord med perlite — Rotlusspår bredvid perlite

Hur ser den ut?
Den vuxna rotlusen är vit och lite mjölig i konturerna??, ca 3 mm lång och förflyttar sig långsamt. Det är inte så ofta man ser de vuxna lössen, utan spår av rotlöss visar sig som små vita, lätt blåaktiga ansamlingar med aningen mjöligt eller vaxliknande hölje.
Ofta ser man också smala stråk längs rottrådarna mellan de lite större klumparna.
Ett tidigt angrepp hittar man oftast i botten, men beroende av hur lössen kommit in i krukan kan de även synas någonstans längs sidorna.
Vid kraftiga angrepp ser man dem runtom hela rotklumpen.
Man kan nästan alltid se avtryck från det vitblåa vaxet på insidan av krukan. Det är oftast det säkraste sättet att skilja ett litet angrepp från vad man kan missta för rotlöss; nämligen perlite eller vanligt ??jordmögel?? som är helt ofarligt.
Hur får man rotlöss?
Rotlöss hittar man oftast hos växter som sticklingförökas, dvs. där man har moderplantor.
Växter som frösås, eller som köps in av handelsträdgårdarna som pluggplantor; sommarblommor och växter av säsongskaraktär som t.ex. petunia, penséer, många utplanteringsväxter, köksväxter och kryddor brukar inte vara något problem, men det skadar inte att ändå vara uppmärksam.

Vanligast är nog att rotlöss sprids med sticklingar via försäljning och byte av växter mellan privatpersoner, men det finns en ganska stor risk även när man handlar sticklingar och plantor från mindre handelsträdgårdar och företag som specialiserar sig på olika växtslag.
Ofta handlar det om växtslag som många samlar på som t.ex pelargoner, saintpaulia och porslinsblomma, men i princip vilka växter som helst kan vara drabbade.
Erfarenhet visar att det är långt ifrån säkert att köpa in plantor från andra länder. Där är rotlöss minst lika vanligt som i Sverige.
Kunskapen om rotlöss är även hos yrkesodlare oroanden liten vilket gör att risken för spridning är relativt stor.
Hur skyddar man sig?
Bästa sättet att skydda sid från att få rotlöss på sina växter är att vara extremt försiktig med nya växter man tar hem.
Det är klokt att ha som regel att låta nya plantor stå för sig själva ett tag i karantän??.
För att hinna upptäcka ohyra och sjukdomar innan man flyttar ihop en nyinförskaffad växt med de man har sedan tidigare bör man vänta minst tre veckor.
Så lång tid, och kanske ännu längre kan det ta innan ett färskt rotlusangrepp syns.
Nu är det väl få som har plats för någon längre tids karantän, men var försiktig och kolla växten både ovan och under jord noga innan den får stå med de andra och använd alltid individuella fat för att hindra att vuxna rotlöss eller larver kommer över till en angränsande kruka via dräneringshålen i krukans botten.
Hur sprider de sig?
Vuxna rotlöss kan själva vandra från kruka till kruka, men stoppas med största sannolikhet om krukan har fat.
Vanligaste sättet att de sprids på är troligen i samband med att man vattnar och har flera krukor på en bricka då både vuxna djur, larver och ägg kan flyta mellan krukorna.
Ett annat tillfälle där rotlössen lätt sprider sig är när man planterar om. Om inte redskap, krukor och fat är rena eller om man jobbar på ett bord där jord från olika plantor blandas är risken för spridning överhängande.
Man kan också sprida rotlöss med jordrester som fastnar på handen om man hanterar en angripen planta. Ägg och larver är mycket små och kan lätt följa med små jordrester.
Vad gör man om man har rotlöss?
Har man fått in rotlöss bland sina växter måste man vara extremt försiktig. Små ägg som knappt är synliga för ögat kan bilda en ny koloni inom ett par månader. Ägg och larver sprids enormt lätt i samband med omplantering, när man vattnar och det rinner över ner på andra plantor, om man får jord på händerna från en smittad planta och tar i en annan.
Var försiktig så att jord från en angripen planta inte flyger omkring.
Man kan heller inte flytta en etikett, eller en blompinne från en kruka till en annan, då har man närmast garanterat spridit lössen till den nya krukan. Ett annat bra sätt att sprida dem är om man är oförsiktig och använder krukor och fat som inte rengjorts, eller byter fat mellan krukor.
Ställ aldrig krukor i växthus direkt på golvet utan fat eftersom rotlössen även trivs i växthusets jordbäddar och i sand och jord mellan gångstenar och i grus.
God hygien och extrem försiktighet när man vattnar och hanterar växterna är viktigt för att hindra vidare spridning.
Isolera
Angripna växter bör omedelbart isoleras så de omöjligen kan komma i fysisk kontakt med de man tror är fria från rotlöss.
Om man har, eller har haft ett angrepp bör man ta till vana att då och då ta bort krukan och kolla rotklumpen på sina växter för att försäkra sig om att de inte är drabbade.
Behandling
Vissa observationer tyder på att rotlöss föredrar torrare jord framför blöt, men att dränka plantorna under längre tid med jämna mellanrum lär inte hjälpa och är heller inte att rekommendera för många sorter som rentav kan ta skada om jorden under en längre perioder är för blöt.
Vill man prova måste i så fall den hink som används rengöras extremt noga mellan de olika plantornas dopp för att inte riskera att proceduren sprider ohyran istället för minskar den.
De gifter som är verksamma mot rotlöss är inte tillåtna för privatpersoner, därför rekommenderas i första hand att man tar sticklingar och slänger den angripna plantan i soporna. Tänka på att vara försiktig så att ingen jord från plantan kommer på sticklingen.
Man tror att vissa arter av rotlöss även kan befinna sig ovan jord, så för att vara helt säker kan man spruta sticklingen med växtsåpa eller lägga den i såplösning några minuter för att minimera risken för spridning till sticklingen.
Vill man ge sig på att använda gifter kan man prova att behandla en planta med de starkaste som är godkända för privatpersoner, men det kräver en mycket kraftig dos och resultatet är ovisst.
Om man vattnar ner giftet flyttar sig lössen längre ner i krukan och tar skydd. Säkrast är att ta bort krukan och peta loss så mycket jord som möjligt från rötterna och därefter dränka rotklumpen i en giftlösning under några timmar så att hela rotsystemet garanterat är indränkt. Därefter planteras plantan om och får stå i flera månaders karantän då eventuellt kvarvarande angrepp inte kommer att synas i utkanten av krukan förrän rötterna vuxit till ordentligt igen. Denna metod kan fungera, men det finns inga garantier, och det finns risk att plantan tar skada av behandlingen.
Det finns ännu ingen säkert fungerande biologisk bekämpning att tillgå, men i takt med att problemet ökar kommer säkert en lösning inom en inte allt för avlägsen framtid.
De rotlöss som bor i våra krukor dör i minusgrader, vilket man kan utnyttja för att bli kvitt dem i ett kallväxthus och i krukor som man kan låta stå ute under vintern.
En dålig nyhet för den som har växthus som hålls uppvärmt även på vintern är att har man väl fått in rotlöss i en kruka är risken väldigt stor att de flyttar in i jorden, gruset, eller i den mossa som oftast finns i växthuset.
I artiklar från bl.a. Storbritannien berättas det om omfattande saneringsåtgärder för att bli av med de rotlöss som koloniserat växthuset. Alla växter måste ut, hela växthuset måste i flera omgångar skuras med de starkaste rengöringsmedel men kan få tag på och självklart måste även jorden behandlas. Det värsta scenariot är att det kan ta flera år att bli av med dem och det säkraste sättet lär vara att låta växthuset stå kallt en period så de garanterat fryser ihjäl.
[do_widget id=text-62]

februari 9, 2014

Jordviva – Primula vulgaris

Familj: Primulaceae
Släkte: Primula
Växttyp: Perenn
Blomning: April-maj. En andra blomning förekommer ibland på hösten.
Höjd: 5-15 cm
Odlingszon: Mellersta till södra Sverige.
Läge: Sol – halvskugga på lätt fuktig växtplats
Förökning: Vivor förökas med frö och genom delning.
Beskrivning: Jordvivan är en av sju primulaarter som förekommer vilt i Sverige.
Det är en örtartad perenn som blir 5-15 cm hög.
Bladen sitter i rosett med blomstjälkarna i mitten.
Sin naturliga växtplats har den på näringsfattig mark där den växer vid bäckkanter, på ängar, i snår och i lövskog.
De vivor som säljs som krukväxter tidigt på säsongen är korsningar (hybrider) som odlats fram för att producera stora, färggranna blommor i många olika nyanser och former. Det finns sorter med dubbla, och enkla, blommor och blommor med vågiga eller krusiga kronblad. En del sorter har en svag, behaglig doft.
Det marknadsförs ett antal olika hybrider med specifika egenskaper under olika namn som t.ex ’Zebra’ , ’Äppelblom’ och ’Bellerose’
Användningsområde:
Inomhus – Jordviva säljs som prydnadsväxt för inomhusbruk tidigt på året.
I samplantering – Passar bra för samplantering i krukor och amplar tidigt på säsongen så snart risken för frost är över.
I rabatten – Jordvivan, liksom andra nära släktingar och hybrider blir jättefina i olika slags rabatter;, stenpartier, slänter mm.

Skötsel:
Som krukväxt är jordvivan inte särskilt långlivad, men eftersom den är lätt att plantera ut och blir en långlivad perenn i trädgården är den värd att sköta om ordentligt.
Placerar den så ljust som möljigt. Det är viktigt att inte jorden torkar för då slokar vivan omedelbart. Den tycker heller inte om att stå i sur jord då den istället kan ruttna.
Enklast håller man jämn fuktighet genom att ställa krukan i en ytterkruka med ett lager på 1-2 centimeter med lecakulor eller motsvarande i botten som krukan kan stå på.
Fyll sedan upp vatten på lecakulorna men inte så högt att det når krukan. Då ökar luftfuktigheten runt plantan och de rötter som önskar kan själva söka sig nedåt och hämta mer vatten.
Vattna regelbundet så snart jorden känns torr.
Klipp vartefter av överblommade blommor för att ge plats för nya knoppar som växer upp från mitten av plantan.
Ingen särskild näring behövs under denna period.
Spara för utplantering
När blomningen avtar kan man låta växten vila lite genom att ställa den lite svalare om möljigt. Fortsätt hålla den lagom fuktig och invänta varma vårdagar utan frost. Då kan den successivt vänjas ut för att sedan planteras ut i trädgården.
Hur väl den trivs där är lite olika beroende på jord, klimat och läge, men också beroende av sortens tålighet som kan variera en del mellan olika hybrider. Men det är definitvt värt att prova. Det kan bli en långlivad vän i rabatten som kan blomma flera gånger under säsongen.
[do_widget id=text-62]

januari 21, 2014

Skötsel av nyinköpta sticklingar

Nu börjar det dyka upp många spännande sticklingar hos växthandlaren. Ett perfekt tillfälle att skaffa lite nya favoriter till fönsterbrädan och till sommarens planteringar för en billig penning.
För att dina nya plantor skall frodas och bli så fina som möjligt finns det några saker att tänka på.

Växterna vi köper har odlats under perfekta förhållanden med lagom mycket vatten, luftfuktighet, temperatur och med extra belysning. Därifrån har de sedan transporterats till butiken, och i värsta fall, vilket inte är helt ovanligt, stått ett par dagar med mycket sämre belysning än de tidigare varit vana vid och i en annan luftfuktighet än tidigare.
När vi så kommer hem med våra nyinköpta sticklingar blir det ytterligare en omställning till den ofta torra och ibland också ganska mörka miljön under årets första månader. Då behöver sticklingen pysslas om lite för att anpassa sig till sin nya omgivning.
Växter stressas av alla möjliga orsaker: när de flyttas, temperaturförändringar, ändrad luftfuktighet, ändrade ljusförhållande, ändrade jordförhållanden, vattenbrist, för mycket vatten, och så vidare.
En stressad växt måste fokusera mer på att överleva än på tillväxt så ju bättre förutsättningar vi kan ge dem dess bättre.
Större växter klarar ofta det här bättre än små, nyrotade sticklingar och därför följer här några tips för att lyckas.
sticklingar-av-fuchsia
Välj rätt stickling
Välj en sticklingar som ser välmående ut. Frodiga, oskadade blad, ordentligt med rötter och fuktig, men inte genomsur jord.
Har den börjat tappa blad, eller om bladen har någon skada finns risk att den inte klarar sig eller tar lång tid på sig att återhämta sin växtkraft.
Karantän?
Man kan undvika mycket problem genom att ha som regel att alltid ställa nyinskaffade växter åtskilda från de man redan har.
Även om växten du tagit med hem ser frisk och sund ut kan den mycket väl bära på ohyra eller någon annan skadegörare som inte visar sig förrän efter en tid.
Det är inte helt ovanligt att ohyra visar sig några veckor efter en flytt eftersom plantan då är lite försvagad. Ohyran får då snabbt fäste och kan breda ut sig.
’Karantänen’ bör helst vara minst tre veckor.
Tänk på att inte alla skadegörare syns ovan jord. De hemska rotlössen gömmer sig som det låter just i jorden. Så innan dina nya växter ställs samman med de befintliga rekommenderar jag att du kollar dem ordentligt. (Mer om rotlöss och annan ohyra finns i andra inlägg/artiklar – använd sökfältet så hittar du dem.)
Invänjning
Vänta någon dag efter hemkomsten med omplantering. Ställ sticklingen ljust utan starkt solljus, gärna i ett dricksglas där väggarna hjälper till att hålla en högre fuktighet runt sticklingen.
Skydda dem från varma element som bidrar till att torka ut plantan.
Luftfuktighet
En del växter, särskilt de med ganska tunna blad som tex Fuchsia, Hibiskus, Bougavillea, samt många utplanteringsväxter mår bra av lite förhöjd luftfuktighet under den första tiden. Små sticklingar kan man gott ställa i ett miniväxthus eller ställa ner i en plastpåse utan att knyta till dess man ser att tillväxten tar fart.
Avvänj dem sedan successivt. Man kan även ställa krukan på ett djupt fat med lecakulor och vatten. Vattnet får inte nå krukan, men bidrar till förhöjd fuktighet.
Andra växter däremot, ofta de med lite succulenta (köttiga) stammar som tex Pelargoner vill absolut inte bo i ett miniväxthus eller ha en plastpåse över sig, men i övrigt hanteras de som de andra sticklingarna.
Omplantering
Om det finns ordentligt med rötter när man lyften växten ur krukan kan sticklingen planteras om, annars bör den stå kvar i sin kruka i dricksglaset några dagar till dess rötterna är kraftigare.
Välj en kruka som inte är för stor eftersom det är lätt att jorden blir för sur då de små rötterna ännu inte orkar dricka så mycket. Plantera hellre om en gång till längre fram när sticklingen vuxit till ordentligt.
Välj en bra blom- eller plantjord från något av de ledande tillverkarna. Glöm billig jord! Det lönar sig att köpa bra jord. Billig jord kan i värsta fall bidra till att plantan inte klarar sig eller växer väldigt dåligt.
Glöm inte att spara etiketten med växtens namn! Stick ner den djupt i krukan så kommer den inte bort.
Vattning
Håll jorden fuktig, men låt den inte bli sur. Blir den det så låt den torka upp ett par dagar innan du vattnar igen. Har den blivit ordentligt övervattnad kan man försöka dra ut fukt genom att placera krukan på en tidning.
Näring
Börja tillföra näring 3-4 veckor efter omplanteringen enligt rekommenderad dosering. Är plantan fortfarande lite klen kan man börja med halv dos till dess att den blir kraftigare. I stället för traditionell växtnäring kan man till unga plantor och sticklingar använda Formulex. Den kan tillföras genom att spraya plantan eller så vattnas lösningen i jorden.
Inte blomma…
Vänta helst med att låta sticklingen blomma. Den behöver all kraft till att växa till sig. Nyp därför av de första blomknopparna. Det låter tufft, men brukar vara värt besväret.
LYCKA TILL!

december 28, 2013

Zonarticpelargoner – Förädlingsgrupp

Förädlaren av de underbara zonarticpelargonerna är Cliff Blackman från sydvästra Australien.
Cliff är en man som helt klart älskar pelargoner och som har hållit på med förädling under många år. Långt innan han började intressera sig för vad som senare skulle kallas zonarticpelargoner korsade han bl.a. fram många vackra primärhybrider, zonaler, doftpelargoner och engelska pelargoner.

Drömmen om gulblommande zonalpelargoner har länge funnits hos många förädlare och när Cliff 1984 fick en gulblommande P. articulatum (#1571A från Stellenbosch) av Dr. Piet Vorster (författare till bl.a. Pelargoniums of Southern Africa) blev det startskottet för ett mycket framgångsrikt förädlingsarbete.

Pelargonium articulatum — P. articulatum

Under 1985 påbörjades korsningsarbetet, och P. articulatum korsades med zonalpelargoner och hybridhängpelargoner, eller snarare tvärtom eftersom han använde pollen från P. articulatum och befruktade zonalhybrider som han bedömde kunde bidra till ett lyckat resultat.

1986 såddes de första fröerna från dessa korsningar och resultatet blev plantor med enkla, vita blommor med en svag röd rodnad på de övre kronbladen. Växtsättet var i sanning en korsning mellan föräldrarna med osymmetrisk form och ojämn förgrening. Men bara det faktum att korsningen resulterat i grobara fröer som gav nya plantor var en framgång i sig.

Kommande år fortsattes förädlingsarbetet genom att välja ut de bästa plantorna från årets resultat och korsa tillbaka med P. articulatum, samt korsa vidare med utvalda zonalhybrider för att förbättra växtsättet.
Redan följande år, 1987 lyckades han få fram flera hybrider med svagt gulfärgade blommor som ett resultat av detta. Dock blekande blommans färg relativt snabbt.

Det var också 1994 som namnet ’zonartic’ myntades. Namnet är en sammanslagning av ZON från zonal och ARTIC från articulatum.

Zonarticpelargon - första gula — Zonarticpelargon exempel – Den första gula blomman

Något år tidigare, 1993 började många nya, spännande blomformer visa sig. Frösådderna visade upp två- och trefärgade blommor och själva blomman blev i många fall även större än tidigare.
Den här utvecklingen ledde till att Cliff vidgade sin målsättning till att även omfatta dessa nya spännande blomformer.

Idag är de trefärgade blommorna föremål för Cliffs fortsatta utveckling där han strävar vidare för att förfina både blomma och växtsätt.

Med denna teknik har Cliff fortsatt sitt ’korsningståg’ på väg mot den gulblommande pelargonen som under vägen även resulterat i många andra spännande former.

Några av de mest välkända pelargoner han använt i sitt arbete är hybridhängpelargonerna Millfield Gem och Achievement, samt Fiat Princess. Känner man till det kan man känna igen vissa egenskaper från dem hos många av de zonarticpelargoner vi ser idag. T.ex. de rödcerisea fläckarna från Achievement och de lätt fransiga, nejlikaktiga kronbladen från Fiat Princess.

Zonarticpelargon med gul/rosa-blomma — Exempel flerfärgad, fransad blomma

Zonarticpelargon med fläckar — Exempel på blomma med fläckar

Zonarticpelargon med halvdubbla blommor — Exempel på halvdubbla blommor

Zonarticpelargon med trefärgad blomma och fransiga kronblad — Exempel trefärgad blomma med fransiga kronblad

Alla uppgifter om korsningarna är mycket väl dokumenterat och man kan t.ex. lätt följa hur många procent P. articulatum som finns i var planta fördelat på de båda föräldrarna och sammanlagd procentandel.

Lara-hybrider och zonarticpelargoner

Zonarticpelargoner börja nu successivt komma ut på marknaden och har t.o.m. blivit ett eget samlarområde. Ibland blir det en liten missuppfattning där alla Lara-hybrider, dvs. sorter som har namnet Lara som prefix antas vara zonarticpelargoner.
Lara är namnet på den ort där Cliff bodde tidigare och är det prefix som han använder när han namnger de sorter han korsar fram oavsett vilken typ av pelargon det är.
Det finns t.ex Lara Oracle och Lara Embers som är primärhybrider, Lara Delight som är en zonal/hybridhäng och Lara Gamma som är en stjärnpelargon.
Sedan har vi Lara Mandarin, Lara Susanne, Lara Peter som är några exempel på just zonarticpelargoner.

Alltså – prefixet Lara innebär inte att det är en zonarticpelargon. Det kan vara en zonarticpelargon, men det betyder att det är en sort som är utvecklad av Cliff Blackman.

Vad är en zonarticpelargon

Vad kännetecknar en zonarticpelargon? Bland de sorter som släppts som zonarticpelargoner har den andelen av P. articulatum generellt sett varit högre än 45%.
I takt med att zonarticpelargonerna sprids uppstår nya korsningar och andelen P. articulatum minskar i snabb takt när de korsas vidare med icke-zonarticpelargoner. På en direkt fråga svarar Cliff att det inte är andelen som är avgörande för vad som klassificeras som zonarticpelargon utan det handlar om utseende och växtsätt.

Växtsätt och egenskaper

Det är svårt, för att inte säga omöjligt att beskriva det som idag benämns zonarticpelargoner på ett enkelt sätt. Anledningen är att de ser väldigt olika ut.
Hos vissa är växtsättet gängligt och oregelbundet, hos andra påminner det mer om det hos vanliga zonalpelargoner. Några har bara en kort stam som bladen växer ut ifrån på långa stjälkar likt en kaskad, andra har en lång och spretig stam.
Vissa förgrenar sig bra utan toppning, medan andra envisas med att bara växa rakt upp (eller snarare rakt åt sidan eftersom de faller om de inte får stöd.)
Väldigt ofta är både blad- och blomstjälkar relativt långa, men ’normallånga’ förekommer också.

Bladen hos de flesta är relativt stora. I många fall kan man direkt se kombinationen av P. articulatum och zonalblad med en tydlig mörkgrön zon. Hos andra är bladen mindre och vissa har ingen zon alls.

Exempel på blad hos zonarticpelargon — Exempel – blad hos zonarticpelargon

Blommorna varierar i färg och form från vita, enkla blommor till trefärgade med fransiga kanter, eller kronblad med en fläck i kontrasterande färg. Allt ifrån ljusgult, knallgult, till orange, rött, cerise, rosa och alla blandningar däremellan förekommer.

Sammanfattningsvis kan man väl säga att den gemensamma nämnaren för dessa pelargoner är det ofta annorlunda växtsättet och/eller blommans färg och form.

Trots alla dessa olikheter vet man att det är en zonarticpelargon när man ser den.

Skötselråd

Kortfattat kan man väl säga att de ska sköts som vanliga zonalpelargoner, dvs. sparsamt med vatten och relativt mycket näring.
Övervintringen bör vara svalt och ljust, men de går också att övervintra i rumstemperatur. Allra bäst lyckas man då med bra växtbelysning, men i ett ljust fönster klarar de sig också, även om de blir lite gängliga och bleka.

Lucker jord, gärna med inblandning av perlite är en fördel. Hos de flesta, men inte alla, märks släktskapet med P. articulatum genom att de gärna tar lite paus om det blir för varmt.
Då kan de tappa blad och kan till och med se lite halvdöda ut, men så snart det blir lite svalare sätter de nya skott igen. Tänk då på att inte vattna för mycket under den här perioden och låt dem gärna stå lite skuggigt så återhämtar de sig fortare.
De flesta sorterna får en mycket finare form om de toppas då och då, men samtidigt kan det vara fint med det rankiga växtsättet som man får kompensera genom att ge plantan lite stöd.

[do_widget id=text-2]

december 28, 2013

Vilda pelargoner – Beskrivning

Det finns i dag cirka 300 dokumenterade arter av vilda pelargoner. Nya arter tillkommer då och då. Det kan vara helt nya arter som påträffas eller arter som tidigare betraktas som underarter som klassificerats om.

Vad är en vildart?

Hur vet man att det är en ren art och inte en korsning som påträffas ute i naturen?
Detta är inte helt givet, men en tydligt definition finns: Den ska vara ’fröäkta’, dvs ett frö som tas från en planta och sedan sås ska ge en likadan planta och detta ska kunna ske i vilt tillstånd. Den ska heller inte korsa sig hur som helst med andra pelargoner.

Pelargonernas geografiska spridning

De flesta arterna växer vilt i Sydafrika, några längre norrut på den afrikanska kontinenten. Ett antal återfinns i Australien och en enstaka på ön S:t Helena. Den art som växer vilt längst norrut heter P. endlicheranum och växer Turkiska bergstrakter.

I det vilda växer pelargoner ofta på hög höjd på klippor eller i utkanten av skogar i sandig och stenig terräng. Där regnar det sällan, men när det väl regnar så regnar det kraftigt, framförallt vintertid.

En del pelargoner är mer suckulenta än andra. De växer där det nästan aldrig regnar och får sitt behov av vatten tillfredsställt från den dagg som faller på den.
Andra arter har en annan strategi. De vissnar istället ner helt under de värsta torrperioderna och överlever underjord som rotknölar. Denna typ av vildarter kallas geofyter.

Utseende och växtsätt

Pelargonens namn säger oftast en del om dess utseende. Några exempel är P. zonale som har en mörk zon på bladen och P. longifolium med sina avlånga blad.

Storleken hos de vilda pelargonernas varierar mellan olika grupper och arter. En del är bara några centimeter höga medan andra kan bli ett par meter.

Även bladens storlek och form varierar mycket. Hos några påminner bladen om dill, hos andra är de runda och centimeterstora. Ytterligare andra har decimeterstora och djupt flikiga blad.

Blommorna hos de vilda pelargonerna har färger i olika toner av vitt, rosa, violett och olika nyanser av lila. Hos en handfull arter är blommorna klart röda.

Fleråriga och ettåriga arter

Det finns både vad man kan betrakta som ettåriga och fleråriga arter. De ettåriga frösår sig lätt och ersätts löpande av nya små plantor.

I odling kan de så kallade ettåriga arterna utan problem odlas under flera år. Ettåriga arter är snabbväxare som ofta får en mängd blommor som sätter många fröer.

De fleråriga arterna tar oftast längre tid på sig innan de börjar blomma och har vanligen färre blommor än de ettåriga.

Korsa vilda arter

Det är inte helt enkelt att bara korsa arter med varandra. Olika arter har olika uppsättning kromosomtal vilket gör att de helt enkelt inte går att korsa.

Flertalet vildarter är relativt lättskötta och trivs bra även odlade i kruka, men det finns även arter som är ganska kräsna.

Pelargoner som grupp är mer eller mindre suckulenta och klarar oftast torka mycket bättre än för mycket vatten. Hos en del arter ser man tydligt att de är väldigt suckulenta och de ska man vara försiktiga med så de inte övervattnas.

Många arter växer i mycket varma områden och klarar både stark hetta och sol. Dock blir de allra finast om de skyddas från stark värme.
Det är inte ovanligt att en del arter tappar blad sommartid när det är som allra varmast. Detta är helt naturligt och deras sätt att skydda sig mot hettan.
Nya blad växer ut igen så snart temperaturen blir mer måttlig.

På motsvarande vis vilar också gruppen geofyter under årets varmaste period. Många av dem vissnar då ner helt och endast en liten del av stammen, eller ingenting alls syns ovanför jorden. Under denna period ska man vara väldigt återhållsam med vatten och låta plantan vila i skydd från stark sol och värme.
Tillväxten med nya blad kommer igång i slutet av september eller lite senare och blomningen brukar komma igång någon gång mellan januari och april. Detta förutsätter dock att de står ljust och helst lite svalare än rumstemperatur.

Ett bra sätt att efterlikna lite av de naturliga förutsättningarna är att blanda planteringsjorden med grov sand eller perlite. Då får man en väldränerad jord som inte håller kvar för mycket vatten.
Vattna ordentligt, men var noga med att låta plantan torka upp mellan vattningarna.

Synonymer

De vilda arterna har upptäckts och dokumenterats parallellt och ibland av olika individer vid olika tillfällen oberoende av varandra. Dessa har då fått olika namn. För flertalet arter har man idag fastställt ett namn som det egentliga, men fortfarande förekommer en hel del synonymer, dvs. en art beskrivs med två eller till och med flera olika namn.

december 27, 2013

Hybridhängpelargoner – Beskrivning

Hybridhängpelargoner är helt enkelt en grupp framkorsad av hängpelargoner och zonalpelargoner.
Det engelska namnet på denna grupp är ”Hybrid Ivy-leaved pelargoniums”.
De första hybridhängpelargonerna utvecklades i mitten av 1800-talet.
Det finns inte så väldigt många olika hybridhängpelargoner, men ett antal av dem är väldigt populära som t.ex den rosa rosenknoppsblommande ’Rococo’ och den skarpt röda ’Solo’. Fler sorter kommer kontinuerligt ut på marknaden och många sorter i gruppen är mycket odlingsvärda.

Egenskaper

Blommor

Blommorna är ofta stora och dubbla till halvdubbla, några liknar närmast rosenknoppar, men även enkla sorter finns. Mest vanligt är enfärgade blommor i nyanser från ljust rosa till skarpt rött.
Ett fåtal sorter har lila eller vinröda markeringar i mitten av blomman.

Blad

Bladens utseende påminner mycket om de hos zonalpelargoner, men är oftast lite saftiga och vid en närmare titt brukar man ganska tydligt se dess släktskap med hängpelargoner.
Bladfärgen är ofta mättat grön eller aningen ljusare grön. Zonmarkering är ovanlig.
Endast någon enstaka sort med cremefärgade bladkanter finns.

Växtsätt

Hybridhängpelargoner har ett mer upprätt än hängande växtsätt trots sin bakgrund. Hur upprätt eller utbrett deras växtsätt är har med deras anlag att göra. En del liknar mer vanliga zonalpelargoner och avslöjas mest på bladformen, medan andras växtsätt är relativt utbrett och behöver gott om plats att breda ut sig i sidled.
De flesta har ett kraftfullt växtsätt, är relativt rikblommande och blommar också under en längre period.

Skötsel

Hybridhängpelargoner sköts och förökas i stort sett som zonalpelargoner.
Under vintern föredrar de en sval och ljus placering, men klarar ofta även svalt och mörkt eller en plats på fönsterbrädan.

Placering

Många hybridhängpelargoner blir relativt storvuxna och vill därför ha en ganska stor kruka. Allra bäst trivs de utomhus på en skyddad plats där de passar utmärkt i amplar, urnor och väggkorgar.

Sorter

Bilder och beskrivningar på olika sorters hybridhängpelargoner finns under länken Hybridhängpelargoner under rubriken Pelargoner i menyn.

december 27, 2013

Engelska pelargoner – Beskrivning

Engelska pelargoner, som på engelska benämns ’Regals, eller Regal Pelargoniums’ har som mest framträdande egenskap stora, vackra blommor, ofta i flera olika färger.

Det vetenskapliga namnet på denna grupp är Pelargonium x domesticum. Det innebär att om man ska ange ett komplett namn på en engelsk pelargon blir det t.ex ’Pelargonium x domesticum Birthday Girl’,
men oftast använder man bara sortnamnet ’Birthday Girl’, vilket självklart är enklast och ofta tydligt nog.

Det är inte helt klart vilka vildarter som bidragit i framkorsandet av engelska pelargoner, men troligen har P. capitatum, P. cucullatum, och P. fulgidum varit inblandade någonstans på vägen. Det har tidigare spekulerats i att P. grandiflorum varit iblandad, men numera tror man att det är en förväxling med någon annan art som tidigare haft detta namn.

Det engelska namnet Regal har gruppen fått från Drottningpelargoner som är en äldre variant av engelsk pelargon. De odlades vid slottet Sandringham på 1870-talet i England. Väldigt få av dessa ursprungliga engelska pelargoner från 1800-talets slut finns kvar idag men de få som fortfarande odlas kallas ibland Ädelpelargoner eller Dekorativa pelargoner, (på engelska Decorative pelargoniums). Dessa har ofta lite mindre och mer rundade blommor men variationerna är stora.

I mitten av 1800-talet började de pelargoner som vi idag känner som de engelska att korsas fram. Mycket av detta arbete skedde i Tyskland, men en hel del förädlingsarbete pågick även i Frankrike och England.

Kuriosa

I länder med varmare vintrar är engelska pelargoner ett populärt inslag i trädgården där de används som städsegröna buskar planterade som solitärer, i grupper, eller rent av som häckväxter.

Engelska pelargoner i plantskolan — I plantskolan – Engelska pelargoner till trädgården

Engelska pelargoner i trädgårdsplanteringen

Egenskaper

Blommor

Engelska pelargoner har de största blommorna inom pelargonsläktet. De kan bli ända upp till 7 centimeter i diameter och varje flockel kan innehålla upp till 15 blommor.
Mest vanligt är enkla och halvdubbla blommor, men även sorter med dubbla blommor förekommer. Hos några sorter är kronbladen lätt krusiga.

Blomfärgen varierar från vitt och olika rosa, laxrosa och röda nyanser till mörkaste sammetsrött, purpur och nästan svart. Oftast har de en mörkare markering, som ett öga eller som fjädermärken och fläckar, vanligen mest tydligt på de övre kronbladen. Även sorter med äggskalsfläckar finns.

Blad

De engelska pelargonernas blad är triangelformade och har nästan alltid en sågtandad kant.
De är styva och ofta mörkt gröna eller grågröna vilket ger en fin bakgrund till de fantastiska blommorna. Det finns även sorter med gyllengula blad och blad med cremefärgade eller vita markeringar.

Växtsätt

Engelska pelargoner är buskiga och täta och bryter oftast sidoskott utan att man behöver toppa dem.
Inom gruppen finns såväl dvärgväxande sorter som ’normalstora’. Bland dessa kan vissa sorter med tiden bli över metern höga och nästan lika breda. Det tar dock en eller ett par säsonger på sig för att uppnå den storleken.

Skötsel

Det talas mycket om hur krångligt det är att få engelska pelargoner att blomma om efter vintern, men detta är aningen överdrivet.
Engelska pelargoner utvecklar knoppar under vintern. Det är därför viktigt att inte beskära de senare än oktober för då tar man bort de skott som har knoppanlagen.
De vill definitivt ha en sval placering under en period för att komma igång med blomningen. Allra enklast för att åstadkomma detta om man inte har annan kylig och ljus plats är att ställa ut plantan i ett skyddat läge dagtid under ett par veckor så snart temperaturen kommit upp i 8-10 grader. Men har man inte tid och lust att krångla med detta räcker det gott att börja ställa ut den så snart nattemperaturen är tillräckligt hög för att den inte ska frysa. Den blommar några veckor senare då, men vad gör det?
Normalt blommar engelska pelargoner från början av juni och inte i januari-februari då de drivs i blom hos odlarna och säljs allt för tidigt för att klara av mörkret hemma på våra fönsterbrädor. (Läs mer om detta i artikeln ’Engelsk pelargon – en missförstådd skönhet)

Håll efter och klipp bort överblommande blommor vartefter för att uppmuntra växten att sätta nya blomknoppar.

Jord och plantering

Engelska pelargoner vill ha en kraftig, men väldränerad jord.
Vänta med att skola upp unga exemplar i allt för stor kruka tills dess rötterna vuxit ut ordentligt och blivit kraftiga. Då kan man låta den få en ganska stor kruka att växa vidare i.
Skola om tidigt på året. Om rötterna fyller krukan behöver den en storlek större, om inte räcker det med att skaka bort lös jord och sätta den i samma kruka igen med ny fräsch blomjord av hög kvalitet.

Vattning

Engelska pelargoner dricker ganska mycket vatten och vill inte torka ut. Men låt aldrig krukan bli stående i vatten.

Näring

Engelska pelargoner älskar näring och behöver regelbundet tillskott av krukväxtnäring eller speciell pelargonnäring av hög kvalitet under hela växtsäsongen.

Ohyra och skadegörare

Engelska pelargoner kan drabbas av vita flygare (mjöllöss) och gröna bladlöss. Titta igenom dina plantor då och då så upptäcker du eventuella angrepp tidigt. Vanligen sätter sig ohyran först i bladtoppar och färska knoppar. Bladlöss kan man börja med att mosa med fingrarna. Spraya angripna delar med särskild växtsåpa. Upprepa vid behov.

Placering

Allra bäst trivs engelska pelargoner utomhus, i ett uterum eller i ett växthus. Då blommar de allra bäst eftersom de uppskattar skiftande temperaturer.

Beskärning

Normalt behöver engelska pelargoner inte toppas för att förgrena sig utan sidoskott bildas ändå.
Beskärning den kan man göra om de blivit gängliga i växtsättet, blivit för stora eller för att ändra formen på dem.
Stammen på engelska pelargoner blir med tiden ganska förvedad vilket gör att den inte bryter nya skott lika lätt som andra pelargoner med mjukare stam. Vi beskärning är det därför extra viktigt att försäkra sig om att det verkligen finns nya bladanlag under snittet.

Övervintring

Engelska pelargoner trivs allra bäst om de får en ganska sval förvarning, men gärna inte kallare än 10 grader eftersom de växer även vintertid. Helst vill de ha ljust, men mörkt och svalt kan också fungera om det inte finns alternativ.
Starta gärna igång dem med tillskott av växtbelysning tidigt på våren för att gynna knoppsättning.

Förökning

Engelska pelargoner kan vara lite svårare eller långsammare att rota än många andra pelargoner. Främst beror det på att de har aningen vedartade grenar. Bästa perioden då det är enklast att lyckas är under juli-augusti då man kan ta relativt färska toppskott som ännu inte blommat, men det går ofta bra även andra tider på året också.
Om en sort är ’trögrotad’ kan man prova med undervärme och extra belysning för att skynda på processen.

Förädling och odling av engelska pelargoner — Hos Brian Nolan. Förädlare av engelska pelargoner i Australien

Sorter

Bilder och beskrivningar på olika sorters engelska pelargoner finns underlänken Engelska pelargoner under rubriken Pelargoner i menyn.