Ibland när det är fint väder och vi har gott om tid på väg hem på E4 mellan Jönköping och Enhörna brukar vi ta en avstickare och göra ett litet besök i Vadstena och då till mitt favoritställe örtagården som ligger vid klostret ett stenkast från Vätterns strand.
Det har varit lite upp och ned med hur välskött örtagården varit, men vid dagens besök var den väldigt fin. Och allt blir ju dessutom alltid extra vackert när solen skiner och det är varmt, som det var idag.
Örtagården ligger alldeles bredvid klostret, väldigt nära Vättern och är delvis omgiven av gamla, vackra stenmurar. Har man vägarna förbi är den väl värd ett besök, inte minst på våren då klosterliljans blommor fyller ett enormt område just i anslutning till örtagården.
Det var här jag första gången såg den vackra Robinian (pseudo acasia) som var i full blom med sina vita klasar, vilket gjorde att jag blev tvungen att skaffa ett exemplar hit till trädgården.
Idag upptäckte jag ett nytt träd i parken bakom örtagården som jag först blev väldigt konfunderad över och undrade vad det kunde vara. Det hade nästan päronlika frukter, men ingen likhet i övrigt. Till slut kom jag på att det var ett enormt stort valnötsträd! (frukterna syns i bildspelet nedan.)
Så här vackert blommade klosterliljorna när jag var där i slutet av mars förra året.
För den som vill veta mer och se fler bilder finns det en hemsida Vadstena Örtagård jag varm rekommenderar: http://www.ortagardensvanner.se/
Jaaaaaaaaaa! Den har klarat sig!!!!!
En av mina allra käraste favoriter i trädgården är den Rosenrobinia som sitter i slänten på väg upp till växthusen. Den har överlevt tre vintrar trots att den blev planterad väldigt sent på säsongen och jag bara älskar den!!! Den rundade formen på busken, de fina skira bladen, de ljuvliga rosa blomklasarna så klart, men också de läckra kraftigt behårade grenarna som lyser så vackert rött i motljus. Den har helt enkelt allt!
Jo, jag vet den är rätt känslig och beskrivs på de flesta ställen att klara zon I-II och i nedförsbacke och medvind har vi en god 2:a här. Den har vuxit sig stor och fin sedan den kom på plats, men nu i våras när allt annat började grönska hände ingenting alls.
Jag har ju tagit som regel att avvakta till midsommar med att skära bort sådant jag helst vill ha kvar med en förhoppning att det ska grönska, men för var dag har hoppet vissnat lite. Så, i början av förra veckan såg jag äntligen levnadstecken. En massa små rotskott började komma upp ur jorden och jag blev överlycklig. Dock lätt avvaktande då jag kände viss tveksamhet när jag vid närmare betraktande insåg att busken troligen ympats. Men ändå kul.
Idag, dagen före midsommar kände jag att det var dags att se sanningen i vitögat och klippa bort de döda grenarna. Rotskotten hade redan hunnit växa till nära 40 cm med rejäla taggar. Ännu mjuka, men de såg elaka ut. Tänkte jag får låta dem växa upp för att se hur de utvecklas.
Just innan stora sekatören skulle klippa av såg vi ett litet, men kraftfullt skott på stammen – jippi!!!!
Nu har jag dragit upp några av rotskotten och satt på rotning så jag ska få min nyfikenhet stillad vad gäller vilken sort de ympat på. Det lilla stamskottet har fått komma fram i ljuset då den tidigare skymdes av alla rotskott och nu hoppas vi bara att den orkar skjuta fler skott och återta sin forna glans.
En riktigt fin midsommarpresent!