Igår när marken fortfarande var ordentligt blöt efter regnet passade jag på att gå ut och rensa ogräs lite ogräs.
Så här dags när högsommaren börjar avta och vi faktiskt fått ordentligt med regn efter en lång torrperiod tittar små ogräsplantor upp lite här och var i trädgården. Deras frön har spridits med vinden tidigare på säsongen och sedan legat och väntat på en rejäl rotblöta för att börja gro och sätta igång och växa. Ganska irriterande kan man tycka, men när det just har regnat är det som allra enklast att rensa bort dem så det är bara att gå ut och köra.
Något som är betydligt roligare är att många av mina favoritperenner har gjort samma sak.
Från de fröställningar jag låtit sitta kvar har fröna spritt sig och här och var hittar jag små trevliga plantor som jag successivt kan gräva upp sätta i kruka. Där får de växa till sig innan jag planterar dem där de egentligen ska sitta.
Självklart kan man också låta dem sitta kvar och växa till sig och sedan flytta dem direkt till sin nya växtplats, men växter som har pålrot som till exempel aklejan kan det vara smart att ta hand om tidigt. Om plantan hinner bli för stor innan den flyttas kan roten gå av eller skadas och plantan får en dålig start eller inte vill ta sig alls.
Ett annat skäl att sätta dem i kruka först är om de växer på ett dumt ställe – som i gången till exempel. Då kan de lätt bli nertrampade. Hellre räddar jag då undan dem i en kruka så länge.
Det är lite olika hur snabbt olika växters frön gror. Vissa sorter gror direkt, medan andra behöver en vinter med kyla innan de gror. Det beror också på vart vart fröet hamnat. Särskilt i grusgångar brukar de gro snabbt och växa bra. Där får de fukt, men det är samtidigt luftigt mellan de små stenarna. Precis så som de flesta fröer vill ha det. Något att tänka på när man sår i kruka.
I den gång jag rensade hittade jag tre små grupper med aklejaplantor. Visst, jag har redan ganska många olika aklejor, men de som växer längs den gången är väldigt fina. Eftersom jag ska göra ett par nya planteringar inom kort passade jag på att ta tillvara några av dem.
Jag var klok nog att fotografera dem när de blommade så att jag skulle kunna komma ihåg färg och form på dem.
Nu är det ju så att akleja gärna korsar sig vitt och brett och man kan vara långt ifrån säker på resultatet av sådderna, men eftersom jag gillar dem alla tre som växer där tycker jag det är värt att ta tillvara dem.
Blir det helt fel med färg eller växtsätt är det ju bara att gräva bort den senare.
Innan jag tog upp dem började jag med att förbereda ett antal krukor med plantjord som jag vattnade igenom. Ju kortare tid utan jord, dess bättre.
Sedan lirkade jag upp dem försiktigt för att störa rötterna så lite som möjligt och få mycket jord med.
Därefter planterade jag dem i de förberedda krukorna med hjälp av en prickelpinne (åh, vad jag gillar prickelpinnar! – smart, enkelt och praktiskt)
Jag gjorde ett hål mitt i krukan, lirkade ner roten i hålet och tryckte försiktigt plantan ner i jorden samtidigt som jag tryckte till jorden från sidan med prickelpinnen.
Slutligen vattnade jag försiktigt igen så att jorden skulle sätta sig ännu bättre och ställde dem sedan i ett brätte ute på skuggsidan av huset.
Det fanns fler plantor kvar i grusgången, men de var inte tillräckligt stora för att flyttas än så jag markerade dem med en målad pinne för att inte riskera att kliva på dem.
Jag gissar de är färdiga att flyttas till kruka om ett par veckor och innan frosten sätter sig i marken hoppas jag att den nya rabatten är klar så de får komma på plats innan vintern.
Om inte, ställer jag dem i en pallkrage, lägger en fiberduk över och häller på lite torra löv och planterar dem till våren.
Så här kan man göra med nästan alla småplantor man hittar, och det är på det här sättet som många av plantorna i min trädgård kommit till. Lite pill, lite pyssel men oj vad roligt det är!
[do_widget id=text-35]
Ta sticklingar
Många passar på att ta sticklingar när de beskär sina pelargoner på våren, men det går också bra att ta sticklingar andra tider på året. Det viktiga är bara att moderplantan mår bra och att sticklingen får tillräckligt med ljus för att orka utveckla rötter.
Hos en del sorter som får lite hårda toppskott när de börjar blomma som tex engelska pelargoner, änglapelargoner och en del unikpelargoner kan det vara enklare att lyckas om man tar sticklingar tidigt, eller sent på säsongen.
Ta en stickling
Störst chans att lyckas har man med sticklingar som tas från en frisk och frodig moderplanta. Vill man ta sticklingar tidigt på året från plantor som övervintrat utan tillskottsljus är toppskotten ofta veka och gängliga. Då kan man vänta ett par veckor tills man ser att moderplantan fått nya krafter och skotten blivit lite kraftigare.
Vanligast är toppsticklingar. Man skär då av toppen av en gren så att man får 4-5 blad på sticklingen. Skär precis ovanför ett blad. I bladvecket kommer sedan nya skott att växa ut inom några veckor.
Man kan skära, klippa eller bryta av sticklingen. Använder man redskap är det viktigt att de är rena. Sterilisera helst mellan olika plantor så minskar man risken att sprida sjukdomar.
Att doppa i sprit eller hålla knivbladet över en låga fungerar bra.
Skär av sticklingen precis under de nedersta bladen. Ta bort den eller de två blad som sitter längst ner (det är bara att dra bort dem). Där bladen satt växer sedan rötterna ut. Kolla i toppen så det inte sitter en blomknopp där. Den måste i så fall pillas bort eftersom den stjäl viktig kraft när sticklingen skall bilda rötter.
Har man en lång gren kan man ta ytterligare en stickling på samma gren. Det kallas ibland för B-stickling eftersom man inte får en riktig topp, men det märks inte efter en tid då den nya plantan börjar växa eftersom det får samma effekt som om man toppat den. B-sticklingen skärs av som toppsticklingen med 4-5 blad varav de nedersta sedan tas bort.
Rotningmedia
De allra flesta pelargonsorterna rotar snabbt och enkelt i vanlig såjord, gärna med lite inblandning av perlite för att göra jorden mer lucker. Vanlig blomjord är lite för kompakt och innehåller ofta näringsämnen som kan vara för kraftigt för en liten stickling.
Torvbriketter fungerar också bra för pelargonsticklingar. Många upplever att de är svåra att hålla lagom fuktiga, men lyckas man med det är de ett bra alternativ.
Flertalet brokbladiga sorter, en del miniatyrer och vissa svårrotade vildarter kan rota lättare i rockwool- eller rotningskuber som till exempel Root Riot.
Att rota i vatten är inte ett alternativ som rekommenderas. Visst får många sticklingar rötter i vatten, men dels måste rötterna ombildas när sticklingen planteras i jord och dels är det större risk att misslyckas när man rotar i vatten.
Har man problem med att få rötter på en sort får man helt enkelt prova sig fram vad som fungerar.
Plantera sticklingen
Väljer man att plantera i såjord skall man tänka på att inte ta för stor kruka eftersom risken för övervattning då är stor. En diameter på mellan 6-8 cm är lagom.
Börja med att vattna såjord, briketter eller kuber. Pelargoner vill ha fuktig med inte sur jord.
Oavsett vilket media man väljer skall sticklingen inte sättas särskilt djupt. 1-2 cm räcker, bara så den står stadigt. Packa inte såjorden hårt runt sticklingen utan tryck till lätt runt om så att luftigheten i jorden bibehålls.
Placera sedan sticklingen ljust, utan brännande sol och gärna minst i rumstemperatur.
Var återhållsam med vattningen då pelargoner vill ha relativt torrt för att rota. Ställ INTE sticklingen i något miniväxthus och sätt INTE någon plastpåse över krukan. Risken finns då att den ruttnar.
Det kan ta allt mellan 1-6 veckor för pelargonsticklingar att få rötter. Mycket beror på moderplantans kondition och hur bra placering sticklingen har.
Omskolning När sticklingen fått ordentligt med rötter är det dags att skola om den. Sitter sticklingen i brikett eller rotningskub är det lätt att se rötterna när de sticker ut. Hos sticklingar som sitter i såjord ska man inte störa rotbildningen genom att kika i krukan utan man får vänta till dess man ser ny tillväxt på sticklingen. Det betyder nästan alltid att den är klar för omskolning.
Plantera om sticklingen i nya eller väl rengjorda krukor med blom- eller plantjord av bästa kvalitet. Blanda gärna i 10% perlite som hjälper till att hålla jorden väldränerad. Välj en inte allt för stor kruka, utan satsa på ytterligare en omplantering när plantan vuxit till sig ordentligt. Sätt ner sticklingen på samma djup den satt tidigare, fyll på med jord och tryck bara till lätt runt om. Vattna, men inte mer än att jorden blir fuktig och inte sur.
Även om det känns hårt är det klokt att ta bort eventuella blomknoppar som bildas den första tiden. Låt plantan istället växa till sig ordentligt innan den tillåts gå i blom så orkar den sedan blomma ännu mer.
Toppa plantan
Främst många äldre zonalpelargoner har ett växtsätt där toppning är nödvändig för att plantan skall förgrena sig på ett bra sätt, medan många av de nyare sorterna förgrenar sig bra ändå.
Det finns alltså inget som säger att man måste toppa, utan det ser man på växtsättet om det behövs.
Toppar gör man genom att ta av toppen precis över ett bladpar. Man kan ta bara det översta skottet eller, om plantan är gänglig, ta av den längre ner.
Gödning
Efter ca. tre veckor när den näring som från början fanns i blomjorden tagit slut början man tillföra gödning.
Film som visar hur man tar sticklingar på pelargoner
Kläckning av pelargonfröer
När man sår vildarter eller egna fröer från förädlade pelargoner är det vanligt att det tar väldigt lång tid innan de gror.
Ibland kan det dröja upp till ett år innan en lite grodd kommer upp, och då har man fått kämpa med att se till att hålla sådden lagom fuktig och lagom tempererad under lång tid.
Det här är en metod för entusiaster som vill öka grobarheten och samtidigt slippa vänta mer en några dagar på resultat.
Med den här metoden kan man med upp till 95% säkerhet få fram fina små fröplantor på bara 3-5 dagar.
De zonalfröer av F1-och F2-typ som finns att köpa är skalade och preparerade för att gro på bara några dagar. De bör man så enligt anvisningarna och inte kläcka enligt denna metod.
Metoden kan användas även för arter med väldigt små fröer, men de allra minsta kan vara svåra att hantera och då får man nöja sig med att skala dem och kanske kapa den allra yttersta spetsen på fröet och så direkt i såjord.
Material och verktyg
För att kunna kläcka fröerna behövs följande:
– Petriskål ca 8 cm i diameter – eller motsvarade låg skål med lock (decinficerad)
– Skalpell (desinficerad)
– Lupp
– Sprayflaska med sterilt vatten (koka och svalna av)
– Liten skärbräda eller assiett
– Hushållspapper av bra kvalitet (ej luddigt)
– Märketiketter & penna
– Växtlampa
– Kruka med såjord
– Sax
– Två knappnålar (desinficerade)
Skala
Börja med att skala fröet. Kan man se att det är skadat, missbildat i formen, eller om det inte är fullt moget är det tyvärr bara att slänga.
Misstänker man att det är omoget kan man göra en första test redan innan man skalar det genom att klämma på det ordentligt. Omogna frön bjuder inget motstånd och blir då platta â?? bara att slänga.
Snitta
Lägg en dubbelvikt bit hushållspapper på en assiett och spraya pappret så att det blir ordentligt fuktigt.
Placera fröet på hushållspappret med den släta, rundade sidan uppåt.Den andra sidan är ojämn. Låt det ligga ett par minuter så att det fuktas något.
Skär med skalpellen försiktigt ett mycket grunt snitt från den spetsiga delen till motsatta änden. Snittet ska bara precis gå igenom frökapseln.
Placera i skålen 
Klipp till en dubbelvikt bit hushållspapper som är någon centimeter mindre än petriskålens botten. Lägg den mitt i skålen och spraya så den blir fuktig.
Placera det snittade fröet mitt på pappret.
Har man flera fröer av samma sort kan man placera dem tillsammans i samma skål, men inte flera än 4-5 stycken. Lägg i så fall alla fröer bredvid varandra med spetsen åt samma håll.
Spraya lätt på fröet efter att det placerats på papperet och häll ut eventuellt överflödigt vatten. Fröet sitter pga fukten ganska bra fast trots att man lutar skålen ordentligt.
Lägg på locket och märk sådden med en klisterlapp eller post-it som sätts på undersidan.
Förvara sådden
Sådden ska förvaras i rumstemperatur. Minst 20 grader, gärna ett par grader varmare. Soligt läge är inte att rekommendera pga risken för snabb uttorkning och risk för att de små groddarna bränns.
För ljusbehovet är växtbelysning bästa lösningen, helst med lysrör som kan placeras några decimeter över fröerna. Lämplig belysningstid är 12-14 timmar.
Petriskålen skall placeras lutad, i en nästan upprätt position med den spetsiga delen av fröet nedåt för att eventuellt överskottsvatten skall kunna rinna av från papperet och fröplantan skall utveckla rötter och blad i rätt riktning. Ett tips är att ställa den på diagonalen i en 8cm fyrkantig plastkruka där den kan stå stadigt och med en bra lutning.
Kläckningen
Redan efter någon timme kan man börja se hur fröet förändras. Det sväller något och man börjar kunna se det ljusgröna innanmätet i den uppskurna skåran. 
Efter 24-36 timmar brukar innehållet svälla upp så mycket att fröet antingen självmant klättrar ur kapseln, eller, vilket också är ganska vanligt; man behöver hjälpa till att få ut den från frökapseln. Skillnaden beror framför allt på hur mycket fukt fröet tagit åt sig och hur bra man lyckats med snittet.
Att hjälpa fröet ta sig ur skalet kräver precision. Ett sätt som fungerar bra är att med ena handen hålla fast frökapseln försiktigt med hjälp av spetsen på en knappnål samtidigt som man med en knappnål i andra handen mycket försiktigt försöker vidga öppningen för att lirka ur grodden.
Det här är ett känsligt skede. Man får inte bli för ivrig att ta bort skalet, samtidigt som grodden behöver bli av med skalet för att kunna utvecklas. Är man för snabb riskerar man att grodden går sönder när man hjälper till. Men övning ger färdighet.
Hur lång tid det tar för fröet att bli av med skalet är individuellt, men är det ett friskt frö brukar det kunna tas bort senast på tredje dygnet.
Undvik att ta med fingrarna i skålen och avlägsna omedelbart allt skräp såsom skalrester och fröer som inte tar sig. De flesta fröer som klarar sig genom kläckningen blir till färdiga plantor, men ibland stannar de av och måste då avlägsnas så snart som möjligt annars kan övriga fröer i skålen påverkas.
Ha alltid rena händer när du jobbar med sådden och spraya alltid med vatten innan och efter att du petat med fröerna så att miljön hålls frisk. Avlägsna omgående överskottsvatten.
Underhåll
Kontrollera fröerna ofta. Dels för att säkerställa att de har rätt fuktighet och dels för att plocka bort frökapseln och dåliga fröer så snart som möjligt.
Skölj sådden några gånger om dagen genom att spraya ordentligt och alltid hälla av överskottsvattnet. 
Utvecklingen
Efter det att frökapseln avlägsnats går utvecklingen av den lilla fröplantan fort. Inom ett dygn växer de två första bladen till sig och en eller, ibland flera rottrådar börjar växa ut. Oftast dröjer det inte mer än 2-3 dagar från det att kapseln avlägsnats till det är dags att sätta fröplantan i jord. Det gör man när de två bladen slagit ut och rottråden är ca 2 cm, dvs. plantan är hanterbar.
Skola upp
Den lilla fröplantan skall så snart den är tillräckligt stor planteras i en relativt liten kruka med såjord.
Förbered krukan med såjord som fuktas genom att låta den dra vatten från ett fat tills den är mättad, men inte för sur.
Använd gärna en prickelpinne eller motsvarande redskap för skolningen.
Lyft fröplantan mycket försiktigt genom att hålla i ett blad. Beroende av papperskvaliteten växer ibland rottrådarna in i pappret så man får mycket försiktigt försöka lirka loss den.
Gör ett hål i såjorden och sätt ner fröplantan. Tittar man noga på fröplantan kan man ofta se rätt tydligt vart övergången från stjälk till rot är. Sätt plantan med övergången någon millimeter under jord.
Fäst plantan i hålet genom att trycka försiktigt med prickelpinnen diagonalt i jorden mot hålet. Spraya försiktigt runt stjälken så att jorden sätter sig kring rötterna.
Placera krukan i samma miljö som den stått tidigare, aningen svalare om möjligt. Håll jorden fuktig, men inte sur.
När de första riktiga bladen (karaktärsbladen) vuxit ut brukar plantan vara klar för skolning i vanlig jord. Välj dock inte för stor kruka utan skola till större först när rötterna börjar trängas.
Lycka till!
Denna teknik har utvecklats av den framgångsrike pelargonförädlaren Cliff Blackman.
Tack Cliff för detta mycket värdefulla knep!