Nya trädgårdsprojekt

Nu har vi kommit igång på allvar i trädgården och av förra höstens och vårens ’träda’ syns knappt ett spår.
Skugg/surjordsrabatten har fått en ansiktslyftning och lite ny utformning. I fonden har två nya träd planterats. En rödbladig lönn och en Skidhickory.
På väg mellan mellan parkeringen och örtagården har ett två meter högt Ginko Biloba-träd flyttat in och igår fick det sällskap av en Magnolia Seiboldi som vi var tvungna flytta trots värme och vetskapen om att magnolior inte är särskilt förtjusta i flyttar. Vi (kanske främst maken!) håller nämligen på och målar om resten av huset. Förra årets stora arbete med att måla sidan som vätter mot Mälaren med en halv miljon fönster och en massa snickarglädje följs alltså upp i år där planen är att övriga tre sidor ska målas under kommande två veckor. Själva ytan är ju mycket större, men betydligt färre fönster och inte så himla mycket vinklar och vrår som på sjösidan.

Rosbuske i skottkärra på väg mot ny planteringsplats

Målningsarbete har fått till följd att vi måst flytta en mängd växter på framsidan av huset. De var visserligen planerade för flytt, men inte just nu…
Gången mellan parkeringen och butiken är nu nästa lite större projekt där vi gör en ordentlig ansiktslyftning och det är så himla kul att se vad fint det blir. Gången har breddats och vi gör även perennrabatterna längs den mycket bredare så det får plats med fler underbara perenner, såväl höga, mellan och låga. Jorden är här väldigt tung av lera och vi har myllat ner mängder med halvkomposterade löv i jorden så den är i betydligt bättre skick än tidigare. Mittcirkeln kommer att få ny utformning och jag återkommer förhoppningsvis väldigt snart till det.

Som en fin kontrast till den  nya grågröna färgen på huset planterade vi häromdagen en virginiahägg. Den blir jättevacker och extra fin när solen lyser genom bladen på eftermiddagen. Färgen på den matchar dessutom väldigt bra den mörkröda/faluröda färgen på fönsterspröjsen.

Slutligen en bild på en av våra ampelplanteringar i Plantopia. Den är riktigt maffig. I bakgrunden syns droppbevattningen Big Drippa som tillsammans med den Swellgel som är inblandad i jorden hjälper till att säkerställa att den aldrig behöver torka. Självklart behöver den inte hänga så nära och synlig – men det här är vår ’demo-plantering’.

Rotlöss/Ullöss i rabatten

Vi håller på att gräva och flytta om lite i rabatterna. En ’temporär’ rabatt ska nu ersättas av en mer permanent sådan och då ogräset fått bra fäste bland de stackars perenner som planterats där var ju rensning steg ett i projektet.
Det är stenhårt i marken just nu pga torkan så vi tog till lite otraditionella metoder. Vi lyfte helt enkelt upp rabatten till bekväm arbetshöjd och rensade den där:-)

Nåväl, gången ska breddas så rabatten kommer därmed att flyttas en bit så det handlade egentligen om att plocka ur perennerna ur ogrässamlingarna. Fantastiskt bekvämt jämfört med att ligga på knä i gassande sol.
Spike vill som vanligt vara i centrum och hjälper gärna till med grävandet:-)

När jag står där och sprätter ogräs från de torra jordhögarna ser jag på flera ställen något som är väldigt likt rotlöss (läs mer om rotlöss här). Det är inte så mycket bland rötterna utan runt växternas stjälkar, i jordytan och aningens djupare än så. Jag har sett sådant tidigare i rabatten, men tänkt att det är någon typ av nedbrytningsprocess som pågår, men då jag nu står där med rabatten i praktiskt ståhöjd spanar jag lite mer noga och ser snart några vita kryp ta sig fram därinne bland stjälkar och blad. Vita kryp misstänkt lika rotlöss, dock aningen större.
Jag har under många år fajtats med rotlöss i växthuset, men är vad jag vet fri från denna hemska ohyra sedan några år. Men tanken slår mig att de j-la rotlössen på något viss hittat ut i trädgården, överlevt vintern och nu börjar attackera växterna i trädgården. Nja, det såg inte så allvarligt ut och växterna verkade må bra. Fick bara ett anfall av panik efter gångna års fighter.
Försökte hitta information på Internet om ullöss/rotlöss i rabatten både på svenska och engelskspråkiga sidor, men kunde inte hitta något så jag tog några bilder och kollade med Maj-Lis Pettersson (Odla med P1).

Hon bekräftade att det var en sorts ullöss som ju finns flera varianter av varav några alltså bor i rabatter. En del av del lever längre ner i jorden, andra högre upp liksom de jag träffade på. I stort sett helt ofarliga för växterna, men vill man få bort dem gäller medel med bekämpningsklass 3.

Gäckad av en fläder!

Älskar flädersaft, men eftersom jag inte har en egen buske måste jag varje år bege mig ut i skogen och leta blommor för att inte missa denna ljuva dryck. Receptet är enkelt och finns nedtecknat bland våra sidor med Tips & Inspiration på denna länk: Recept på fläderblomssaft.


Visst har vi fläder i trädgården; vi har den vilda druvflädern Sambucus racemosa rödbladig fläder Sambucus nigra BLACK BEAUTY , finflikig rödbladig fläder Sambucus nigra BLACK LACE, gyllengul druvfläder Sambucus SUTHERLAND GOLD  och brokbladig, vanlig fläder, men inte den klassiska med de flata, vita blommorna.
Visst kan man göra saft även på de med de rosa blommorna, men jag har inte så många av dem än.

Lite ironiskt är det för jag hade med en fröplanta som var ca 1 meter hög från vår gamla trädgård, men den stackarn kom aldrig i jorden och torkade på sitt andra år i kruka. Nu har jag letat fröplantor i flera år utan att hitta en och inser plötsligt att det faktiskt sitter en ganska stor sådan precis utanför köksingången! Jodå, jag har sett den, men hela tiden tänkt att det är en druvfläder. Men när jag gick förbi vår druvfläder i helgen insåg jag vid en lite närmre titt på bladformen att fröplantan troligen var den efterlängtade fläder jag var ute efter. Blir man trött på sig själv, eller…?

Förra helgen när jag var ute och plockade fläderblommor tog jag några extra för jag tänkte passa på att torka blommorna och använda till te. Jag är ingen tedrickare av stora mått, men köpte en blandning på Skillebyolm som var fantastiskt god. Den innehöll bl.a torkade fläderblommor, rosor och mynta så ännu en gång har min fina örttork fått komma till nytta.

En mycket glad nyhet är att vi har fått tillökning igen. Två små igelkottsbebisar tultade omkring vid stora komposten i veckan – underbart gulliga, och helt orädda. Torbjörn letade genast fram några feta daggmaskar att mata dem med och det var som väntat mycket populärt.

Idag har jag varit iväg på en liten utflykt till min gode vän B-M som hade en massa fina fröplantor av bl.a olika sorters Echinea, solhattar till mig. De kommer väl till pass för att fylla ut den nya rabatten vi just nu anlägger längs gången mellan parkeringen och butiken. Tack snälla!

Jaaaaaaaaaa! Den har klarat sig!!!!!

En av mina allra käraste favoriter i trädgården är den Rosenrobinia som sitter i slänten på väg upp till växthusen. Den har överlevt tre vintrar trots att den blev planterad väldigt sent på säsongen och jag bara älskar den!!! Den rundade formen på busken, de fina skira bladen, de ljuvliga rosa blomklasarna så klart, men också de läckra kraftigt behårade grenarna som lyser så vackert rött i motljus. Den har helt enkelt allt!

Jo, jag vet den är rätt känslig och beskrivs på de flesta ställen att klara zon I-II och i nedförsbacke och medvind har vi en god 2:a här. Den har vuxit sig stor och fin sedan den kom på plats, men nu i våras när allt annat började grönska hände ingenting alls.
Jag har ju tagit som regel att avvakta till midsommar med att skära bort sådant jag helst vill ha kvar med en förhoppning att det ska grönska, men för var dag har hoppet vissnat lite. Så, i början av förra veckan såg jag äntligen levnadstecken. En massa små rotskott började komma upp ur jorden och jag blev överlycklig. Dock lätt avvaktande då jag kände viss tveksamhet när jag vid närmare betraktande insåg att busken troligen ympats. Men ändå kul.
Idag, dagen före midsommar kände jag att det var dags att se sanningen i vitögat och klippa bort de döda grenarna. Rotskotten hade redan hunnit växa till nära 40 cm med rejäla taggar. Ännu mjuka, men de såg elaka ut. Tänkte jag får låta dem växa upp för att se hur de utvecklas.

Just innan stora sekatören skulle klippa av såg vi ett litet, men kraftfullt skott på stammen – jippi!!!!

Nu har jag dragit upp några av rotskotten och satt på rotning så jag ska få min nyfikenhet stillad vad gäller vilken sort de ympat på. Det lilla stamskottet har fått komma fram i ljuset då den tidigare skymdes av alla rotskott och nu hoppas vi bara att den orkar skjuta fler skott och återta sin forna glans.
En riktigt fin midsommarpresent!