Det har varit många, långa dagar på jobbet under många månader nu, men successivt börjar det bli lite tid över till väsentligheter som att pyssla lite med växter och trädgård 😀
Den senaste veckan har jag till exempel hunnit med att hitta och ta hand om lite spännande fröer både här i trädgården och på hundpromenaderna. Jag kommer osökt att tänka på den gamla Lindeman-sketcherna som bland annat handlade om ’Den vansinniga siluettklipperskan Asta’ och känner mig som ’Den galna frösamlerskan Lena’, men jag kan inte hjälpa det…
Tidig vår är en perfekt tid att samla in fröer från buskar, träd och perenner. Ofta vill dessa ha en kylperiod för att gro bra och det får man ju gratis om de stått ute under hela vintern. Har man kvar fröställningar på växterna är de bara att spinna loss!
Förra helgen passerade jag ett snödroppsträd där fröställningar hängde kvar uppe i grenarna. Helt automatiskt föll blicken mot marken under trädet på jakt efter frökapslar, och jovisst, där fanns det flera stycken – som nu finns här hemma och ska förberedas för sådd.
Igår morse när jag rusade upp till hönsen för att ge dem mat innan jag begav mig till jobbet såg jag i ögonvrån att det hängde en massa frökapslar på blåregnet. Och vad gör man då? Självklart plockade jag med dem in och de ska givetvis också ner i jorden inom kort.
Jag sådde blåregn från frön jag fick från Provence för en massa år sedan och de grodde ganska fort om jag minns rätt. Plantorna som kom upp gav jag bort så jag vet inte hur de klarade sig vidare i livet.
Förra helgen skördade jag frön från min fina gula svavelpion.
Det satt ganska många frön kvar i de vackra kapslarna. Jag bredsådde dem i en sålåda och de står nu på glasverandan och väntar på att jag ska bära ut dem till en av mina drivbänkar där de får stå och förhoppningsvis gro inom en någorlunda nära framtid.
Plantan jag tog dem från är resultatet av en frösådd jag fick för kanske 5 år sedan. Den har blommat i flera år nu och blir bara finare för varje säsong.
Idag när jag gick runt vår trädgårdsdamm för att se om jag skulle få syn på någon av våra fiskar i djuphålan hittade jag även fröer på buskpionerna som står längs ena sidan av dammen. (Inga fiskar syntes dock än tyvärr, men det är fortsatt ganska kallt i vattnet med tunna ishinnor på delar av ytan.)
Vips var jag där och räddade fröerna så det blir till att preppa lite fler krukor för sådd helt enkelt. Kanske är man galen, men det är så himla kul att se frösådder gro. Är det dessutom lite udda eller extra fina växter känns det ännu roligare. En bonus kan ibland vara att den frösådda plantan blir mer eller mindre olik den planta som fröerna tagits från. Man brukar säga att de inte är ’fröäkta’ vilket menas att de inte blir exakt lika plantan fröerna togs från. Dessa frösådder kan visa upp nya egenskaper (färg, storlek, dubbla/enkla blommor osv.) som är en kombination av hon- och hanplantans utseende och ibland dyker egenskaper från tidigare generationer av växten upp i resultatet av en frösådd – extra spännande, eller hur!
Jag sådde blandade pionfröer på hösten för några år sedan. De fick stå i det frostfria växthuset under vintern och det dröjde inte inte alls länge innan de första fröerna grodde. Förra sommaren började de uppskolade plantorna ta form ordentlig och i år är det dags att plantera ut dem i rabatten. Spännande att se vad det blir.
Vid dammen står också en rejäl rugge med strandiris med fröställningarna kvar. De har självmant spridit sig lite runt dammen vilket jag tycker är jättetrevligt. Ofta blir det ju bättre om växten själv väljer sin växtplats för där trivs den då naturligt och passar platsen den valt med de egna önskemålen är det ju perfekt.
Eftersom jag redan har fler strandirisar än jag behöver avstod jag från att skörda några fröer även om det var svårt. Men fröställningarna är fina och får stå kvar ett litet tag till…
Inom kort kommer tips om frösådd av pioner på Wexthusets hemsida. www.wexthuset.com
Lite vårpyssel
Än är det för fuktigt här i trädgården för att börja kratta och rensa ur rabatterna så jag nöjer mig med att gå dunt och spana efter vilka vårblommor som har börjat visa sig och på bara några dagar är det en hel del. Krokusarna har blommat några dagar, de små botaniska tulpanerna de tidiga irisarna har slagit ut sedan i går. Nu går det verkligen fort.
I går konstaterade jag till min glädje att de flesta fiskarna i vår damm verkar ha klarat sig. De stora koifiskarna syntes nere i bottenhålan och flera av de mindre hade sökt sig till det grunda där vattnet säkert blivit lite uppvärmt av solen.
Jag såg också några stackare som verkar ha gått åt senaste dygnet, men det är inte mycket man kan göra åt det tyvärr.
När jag klev runt längs dammen hittade jag en fröställning på en av buskpionerna som sträcker sig ut över dammen. I den satt en massa fröer kvar så jag knipsade av den och räddade den in i växthuset där jag planerar att så dem. Jag har haft sådan himla tur med de pioner jag sådde i slutet av september där redan två av dem grott. Jag har hört att det kan ta upp till ett par år innan de gror och att de behöver kyla en period, men här gick det fort. Ytterligare ett argument för att våga prova. Allt att vinna, men funkar det inte har man i vart fall lärt sig något.
Passade på att vattna lite när jag var uppe i växthuset. Det torkar snabbt nu när solen ligger på och värmer på dagarna. I en av krukorna hittade jag en snyltgäst som tydligen övervintrat i växthuset. Han fick respass med en gång.
För ett par veckor sedan fick jag hem de efterlängtade hönorna från Kristinas Trådspira. Jag var helt säker på att det skulle vara för hårt i backen för att sticka ner dem på plats i trädgården, men när jag provade fanns det inget motstånd alls så nu står de tillsammans på väg upp till växthusen.
