Det ÄR fånigt, jag vet, men jag bara älskar att titt som tätt gå och titta till mina frösådder för att se om något kommit upp. I går när jag såg de första små skotten i några av krukorna med paprikasådder hörde jag mig själv ge upp ett litet glädjetjut. Jag kollade på etiketten där jag skrivit sådatum och kunde konstatera att det tagit 11 dar från sådd till första livstecken.
Idag på eftermiddagen kunde jag inte hålla mig utan gick och tittade lite igen och fick då till min glädje se att den första tomatsådden från i fredags, alltså för fem dagar sedan visade en pyttegrodd nere i jorden – yes! Ännu gladare och faktiskt lite överraskad blev jag när jag såg att hela fem av söndagens 40 pelargonsådder redan börjat komma upp. Oj, vad trångt det kommer bli här snart…
På tal om pelargoner – Idag kom Länstidningen ut med det reportage som gjordes hemma hos mig i förra veckan. Kolla in bilden på Spike, vår ’lilla’ Rhodesian Ridgeback med vattenkannan. Bilden är INTE arrangerad utan han kom in i växthuset, snodde kannan och sprang iväg. Sån är han…
Här är en länk till reportaget Blommar bland sina pelargoner.
Och på tal om tidningar – igår kom veckotidningen Allers där de tipsar om den fina jordgubbsodlingssäcken vi säljer på Wexthuset. Den har hela åtta fickor med plats för både kryddor, jordgubbar och smultron.
Själv har jag haft en i tre år nu. Jag har planterat en passionsblomma i den upptill och i fickorna sitter diverse kryddväxter och månadssmultron.
På vinter har jag baxat in den i det frostfria växthuset så att växterna ska överleva vintern. När sommarn kommer har den fått stå på vår terrass.
[do_widget id=text-62]
Pelargonreportage och lite annat
Länstidningen var här i dag för att prata pelargoner. Meningen var att jag skulle berätta hur jag tar hand om dem nu när de ska väckas upp och det gjorde jag naturligtvis.
Om reporter och fotograf överlevde all information jag öste över dem kommer reportaget i tidningen om en vecka.
Jag ställer egentligen inte alls undan mina pelargoner utan de får stå på hyllor i växthuset där dagsljuset lyser på dem.
En del av dem blommar hela vintern men flertalet står där bara snäll och inväntar mer ljus och brukar börja växa igen någon gång efter nyår.
De känner liksom på sig att det vänt och att ljuset är på väg. Det är lika fascinerande varje år att se hur de sträcker på sig så snart dagslängden ökar det allra minsta.
Många av de vilda pelargonerna börjar sin bästa tid nu och förbereder den blomning som oftast brukar vara som rikligast i slutet av mars/början av april. När sedan värmen kommer går många av dem i vila och börjar komma igång igen till hösten då det blir svalare igen.
Nu har jag arrangerat resten av krukväxterna jag fick med hem från Ulriksdals Slottsträdgård i helgen.
Jag hittade en gammal plåtlåda ute i växthuset som jag tänkte skulle passa att plantera ihop dem i.
Inte oväntat var den ganska rostig både i botten och invändigt så det krävdes lite åtgärder innan den kunde användas.
Det gick ju inte att plantera rätt ner i lådan eftersom rosten då snabbt skulle sprida sig och ingen dränering blev det ju heller.
Jag rotade runt i köket och hittade en liten långpanna i lagom storlek som jag ställde ner i lådan. Sedan fyllde jag på med några centimenter lecakulor och där på ställde jag växterna i sina krukor.
Streptocarpusen kommer jag att plantera om så snart blomningen avtar eftersom den jord de drivs upp i inte passar för hemmamiljö. Den är allt för kompakt och torvrik och passar bäst till de automatiska underbevattningssystem de får vatten från under sin uppväxt.
Här hemma vattnar jag uppifrån och inte alls lika regelbundet som hos odlaren och då är det mycket bättre med en bra blomjord som är lucker och genomsläpplig.
Eftersom plåtlådan var rostig även på undersidan var risken för att få fläckar på bänken där den ska stå överhängande så jag satte helt enkelt dit lite möbeltassar under den.
Det här med möbeltassar är inte alls så dumt. Jag har jättefina krukor med vackra fat som tyvärr lämnar fula fuktfläckar på fönsterbrädan. Även solida fat som inte släpper igenom fukt kan ändå ge fuktfläckar om det bildas kondens under dem. Vi har fönsterbrädor av trä och jag har allt för många gånger lyft på en kruka som lämnat ringar efter sig. Numera om jag är osäker sätter jag därför alltid möbeltassar under dem så slipper jag drabbas av sådana problem. Lite mer tips och hur man skyddar från fuktfläckar finns här.
Slutligen ett litet tips jag fick från Blomsterlandet som har släppt ett magasin i form av en ’app’ med fina inspirerande bilder och reportage. För den som är sugen att titta kan den laddas ner på den här länken: www.blomsterlandet.se/magasin
[do_widget id=text-62]
Mina coola underverk:-)
Idag kom senaste numret av Trädgård och Blommor. Alltid lika trevligt att bläddra igenom och läsa om olika trädgårdar att inspireras av.
I detta nummer är jag själv med i en artikel som handlar om den genbank av zonarticpelargoner jag odlar här hemma i växthuset och på en av våra glasverandor.
Det är riktiga juveler och de flesta skiljer sig ganska ordentligt från våra vanliga zonalpelargoner med sina ofta stora, mångfärgade och ibland lätt flikiga blommor.
Det är jättekul att information om dessa udda skönheter sprids för de är verkligen värda att beundras, och för en samlare väcker de ofta ett ordentligt ha-begär.
På vår hemsida finns en artikel om zonarticpelargonerna där jag berättar om mitt möte med dem och lite om historien om hur de korsats fram.
En av nackdelarna med många av de zonarticpelargoner som har de mest spektakulära blommorna är att de ger väldigt lite sticklingar. I år har vi än så länge inte tagit några nya sticklingar från dem. Vi har istället prioriterat ombyggnad av lagerlokaler och annat praktiskt som följer med lite av den växtvärk vi just nu har. Jättekul, men tyvärr får det som inte är ’måsten’ stryka på foten ett tag till. Förhoppningsvis kommer vi att han några spännande sticklingar till försäljning lite längre fram på säsongen när arbetet med ombyggnad och lagerflyttar är klara.
Självklart kan man hitta zonarticpelargoner även på andra ställen som hos Rockdala och Pelargongaraget som har flera fina sorter.
Fel, fel, fel!!!!
Det finns många olika sätt att göra saker på. Alla har vi vårt favoritsätt som vi är vana vid och som vi vet fungerar bra, men visst finns det alltid nya tips att lära.
MEN – när en jordtillverkare på en helsida i trädgårdstidningen har en bild på fyra ganska stora lerkrukor med sticklingar av engelsk pelargon i då blir jag både arg och ledsen. Särskilt när texten ovanför lyder ”Stor jordvolym ger stor planta!”. Jodå, det stämmer för det mesta, men då gäller det vuxna plantor, inte orotade sticklingar som det uppenbarligen är på bilden.
Om och om igen har jag fått predika att sticklingar INTE ska stå i för stor jordvolym. De har från början ingen som helst förmåga att suga fukt ur jorden och bristen på syre som följer med allt för fuktmättad jord innebär att sticklingen drunknar/ruttnar.
Sticklingen längst fram på bilden har dessutom ett bladskaft kvar under jord vilket är som att be om mögel.
En trevlig stajlad bild, och självklart inget problem för de av oss som är vana att föröka med sticklingar. Men jag som älskar att själv odla upp mina växter från frö eller med sticklingar och verkligen önskar att fler vågar prova känns det som att bli lite motarbetad. Jag vet hur lätt det är att ge upp när det inte lyckas. Då underlättar det inte när stora företag visar bilder med helt fel innehåll. De som säljer jord borde ju ha lite koll?! – Trist tycker jag!
Den som har lust och tid kan kika på filmen som visar när jag tar pelargonsticklingar. Ska jag vara lite självkritisk så borde jag kanske även tagit bort det stora bladet på sticklingen som visas…