Blad från de flesta doftpelargoner går utmärkt att torka och använda i bakverk och som krydda i mat och passar perfekt till dessa kakor.
En del blad avger kraftig doft och smak av citrus, andra mint, ros eller något mer obestämbart kryddigt.
Pelargonen Robert’s Lemon Rose och den klassiska Dr Westerlund är exempel på två sorter som garanterat passar bra till dessa kakor.
Plocka fullvuxna, friska blad utan skador. Lägg att torka ungefär en vecka på tidningspapper eller hellre på en örttork. Det går också att skynda på torkningen genom att lägga dem i 70-gradig ugnsvärme någon timme. Hur lång tid det tar är beroende av hur kraftiga bladen är och hur mycket fukt de innehåller när de skördas.
Bladen är färdigtorkade och går att förvara i burk med tättslutande lock när de är helt spröda och smular sönder vid lätt beröring.
Det går också bra att använda färska blad till kakorna som man då får finhacka istället.
Här är ett recept på gaffelkakor som innehåller både blad och färska kronblad som sätter lite extra färgpiff på de mumsiga kakorna.
Ingredienser
125 gram smör
3 dl vetemjöl
¾ dl socker
1 msk vaniljsocker
1 tsk bakpulver
1,5 msk färska eller torkade finhackade kronblad från pelargon
1 msk honung
50 gram sötmandel eller hasselnötter
2 msk kronblad från pelargon till garnering
Gör så här:
Använd en matberedare med kniv och börja med att mala mandel/nötter.
Blanda ner samtliga övriga ingredienser förutom smöret som läggs i sist fördelat i mindre bitar.
Mixa på hög hastighet tills det blir en knådbar deg.
Lägg den på en skärbräda och rulla den till en lång rulle som läggs i kylskåpet ca 30 minuter.
Skär bitar och rulla till kulor. Små kulor blir till en liten munsbit. Med en större kula får du en rejälare kaka…
>
Rulla ovansidan av kulan i smulade kronblad.
Tryck till kulan med en gaffel och grädda i 175 grader 12-15 minuter beroende av hur stora kakorna är.
Kontrollbelysning i växthuset
Under sex vintrar har jaga haft mitt vinterväxthus uppvärmt. Eftersom jag förvarar en hel del lite speciella växter där är jag ganska orolig för att det ska bli strömavbrott.
Särskilt läskigt har det varit när kylan krupit ner och legat mellan -15 och -20. Då har risken varit stor för överbelastning eftersom jag då varit tvungen att sätta in extravärmare.
De tre första vintrarna sov jag väldigt oroligt och gick upp flera gånger på nätterna för att försäkra mig om att strömmen inte gått. Jag fick då kika ut och försöka skymta den orangelysande knappen på värmefläkten. 
Denna övning var inte helt smidig. Dels var jag tvungen att i mitt halvvakna tillstånd vimsa ner för trappen från sovrummet och sedan stå och kisa ut genom verandadörren mot växthusen som ligger ungefär 30 meter bort.
År fyra fick jag så en geniknäpp. Eller snarast blev jag normalsmart. Jag satte helt enkelt in en vanlig lampa där som jag lätt kunde se uppe från sovrummet. Lampan är inkopplad på samma säkring som värmefläktarna så lyser lampan lär värmen också funka. Snacka om förbättring!
Just nu är det ju ganska varmt ute så det är inte stark värme på fläkten. Det betyder också att jag inte behöver vattna särskilt ofta eftersom temperaturen håller sig kring fem grader när inte solen värmer några grader till. Men idag var det dags och samtidigt gick jag och spanade lite bland växterna.
De vilda pelargonerna stortrivs och har satt igång att producera en mängd nya blad trots att jag inte dragit igång växtbelysningen än.
Geofyterna har från att bara varit gråbruna knölar nu en massa blad och petuniasticklingarna jag satte i början av oktober har börjat växa till sig. Åh vad sugen jag blir på att så och stickla lite!
I förmiddags när vi gick långpromenad med hundarna passerade jag ett gigantiskt slånbärssnår fyllt med härlig grå lava och mossa. Det är så himla vackert!
Beskära pelargoner
Det finns tre skäl att beskära en pelargon: 
- Den tar för stor plats
- Man vill ta en stickling
- Den är ful och gänglig
Men det finns ingenting som säger att man måste beskära en pelargon. Är den fin i formen och växer bra â?? låt den vara.
Många beskär sina pelargoner i samband med att de tas fram på våren.
Ofta har de då tillbringat många månader med begränsad, eller ingen belysning alls och ser då nästan alltid väldigt trista ut. De har långa, taniga skott och grenar utan minsta antydan till grönt.
En pelargon som ser ut så är i princip nödvändigt att beskära för att den ska få en fin form och skjuta nya friska skott, men det finns undantag:
Vildarter, doftpelargoner, unikpelargoner och engelska pelargoner blommar tidigt på säsongen och bildar blomskott under vinterhalvåret.
Nästan alla doftpelargoner blommar som mest när det finns mycket ljus men fortfarande inte är så varmt, dvs. vår och tidig höst. Om de då beskärs tidigt på våren förlorar man den första blomningen. Det är många som aldrig sett sina doftpelargoner blomma av just denna anledning. De skär nämligen av blomskotten!
Om dessa plantor behöver beskärning är det mer lämpligt att göra det i slutet av september eller i början av oktober.
Beskärning
Pelargoner kan klippas när som helst och i princip hur mycket som helst. De tål att beskäras ner helt och hållet. Bara det finns en liten nod kvar där nya skott kan bildas.
Använd en sekatör eller kniv vid beskärning. Att bryta av grenarna är oftast inget alternativ eftersom äldre grenar ofta är mer eller mindre förvedade.
Tänk på att rengöra verktygen mellan varje planta för att minimera risken för spridning av sjukdomar.
Man kan beskära topparna ett par decimeter, beskära precis ovanför jorden, eller någonstans däremellan. Ju längre ner man beskär, ju tidigare grenar den sig.
Toppning
Plantor som inte förgrenar sig bra kan man toppa för att provocera fram nya skott. Nyp då av toppen precis ovanför ett blad eller bladpar. De nya skotten visar sig inom ett par veckor i bladvecken.
Oftast behövs bara en toppning, men om det behövs kan man fortsätta toppa över nästa bladpar igen, osv.
Omplantering
Pelargoner som varit i vila under vintern behöver skolas om till ny jord.
Ta loss jordklumpen ur krukan och avlägsna den jord som lätt lossnar när man river lite i jordklumpen.
Det finns ingen regel som säger att man måste skola upp i en större kruka utan det är rotklumpens storlek som avgör vilket krukstorlek som passar bäst.
Ganska ofta blir det lagom att plantera i en kruka i samma storlek. Är jordklumpen liten, kan det vara bättre med en mindre kruka och är det trångt i krukan behövs en storlek större.
Välj alltid en ny, eller väl rengjord kruka för att undvika spridning av ohyra och sjukdomar.
Lägg en krukskärva eller annan dränering i botten och fyll på med välgödslad kvalitetsjord, gärna med inblandning av 10% perlite för att göra jorden mer lucker.
Fyll jord i botten och ställ i plantan så att den kommer på samma höjd i jorden som den tidigare var planterad. Fyll på med jord runt om utan att trycka till den. Slå krukan lätt i bordet så lägger sig jorden tillrätta.
Vattna lite grann. Pelargoner vill aldrig ha mycket vatten, och har plantan varit vilande måste nya rötter utvecklas innan den klarar normal vattning.
Film som visar hur man beskär pelargoner
Bladförökning av pelargoner
Att föröka växter med bara ett blad är vi vana vid inom t.ex familjen Gesneriaceae där man bl.a. hittar Saintpaulian.
Även inom andra familjer förekommer relativt enkel förökning med hjälp av bladsticklingar, men för pelargoner tillhör detta inte det mest vanliga sättet att skaffa sig en ny planta.
Att föröka pelargoner från ett enda blad är lite krångligare än att ta en vanlig stickling, men ibland kan det för oss amatörer vara den enda lösningen när det gäller sorter med ett växtsätt som ger få eller inga vanliga sticklingar.
Främst gäller detta många vildarter och primärhybrider, men man kan självklart praktisera detta även på sorter med ett mer buskigt växsätt.
En vanlig stickling från en pelargon består av en stambit eller toppen på en gren med 2-4 blad. Den ser i princip ut som en liten planta utan rötter.
Sätter man den i såjord eller motsvarande kommer det att bildas rötter inom några veckor där de nedersta bladen suttit och man har en liten planta som är en genetisk kopia av moderplantan.
Så här gör man:
Förbered bladet
Bladet man använder bör vara nr 2 eller 3 från toppen räknat. Då är det lagom moget.
Lyft eller dra försiktigt av bladet från stammen för att inte förstöra själva fästet. Det är där de nya rötter och småplantor kommer att växa ut.
Om det behövs skär man försiktigt bort överflödiga växtrester (flikar) som kan ha följt med från själva stammen.
Montera veken
Knyt en ca 10 cm lång bit ullgarn 0,5 cm från bladfästet.
Sätt i vatten
Fyll ett glas, ett plastglas eller en glasburk till hälften med steriliserat (kokt) vatten.
Skär en rundel motsvarande storleken av glasets öppning av 2-3 cm tjock skumgummi. Skär en eller flera skåror (om man vill sätta fler sticklingar tillsammans) från kanten in mot mitten.
Fukta veken med vattnet
För in bladskaftet i skåran så att bladet står stabilt och sätt ner skumgummilocket i glaset.
Justera höjden på bladet så att veken ligger i vattnet och bladfästet hamnar 1-2 cm ovanför vattnet.
Placering
Ställ sticklingen i 20-24 graders temperatur.
För optimala förutsättningar bör man tillföra articifiell belysning 14-16 timmar.
Hur lång tid tar det?
Efter 15-20 dagar kan man börja se en förändring vid bladfästet.
Har man tur kan det tom gå fortare, men det kan också ta mycket längre tid. Så länge bladet är friskt är det bara att vänta.
Efter det att rötterna börjat utvecklas dröjer det ungefär 30 dagar innan man kan börja se antydan till en liten planta vid bladfästet. Men även här kan det dröja betydligt längre.
Skola plantan
Vänta tills den lilla plantan vid bladfästet har flera blad och är ordentligt hanterbar innan den planteras i jord.
Vid första skolningen kan man plantera den i en relativt liten kruka i en blandning av såjord och blomjord. Därefter skolas den upp i bra blomjord som vanligt så snart rötterna fyller krukan.
Begränsningar
Beroende av moderplantans egenskaper är det inte alltid alla egenskaper följer med vid förökning med enbart ett blad. Tex kan detta gälla brokbladiga sorter som kan förlora just denna egenskap.
Alternativa medier
Förutom att sätta bladsticklingen i vatten kan man prova lite andra alternativ som också fungerar. Det är bara att prova sig fram vad som passar just de förutsättningar man har hemma. En av de viktigaste förutsättningarna är att mediet är poröst och genomsläppligt och fritt från mikroorganismer som kan orsaka mögel och svamptillväxt.
De alternativ som provats och som fungerat bra är:
– Perlite
– Vermiculite
– Jord
– Sand
– Root Riot
– Krossad kvartssand
LYCKA TILL!
Pelargoner
Med många års erfarenheter från att odla pelargoner i stor och liten skala har jag med tiden lyckats samla på mig en hel del erfarenheter.
Jag har dessutom haft den stora glädjen att få ta del av Cliff Blackmans genbank med helt fantastiska zonarticpelargoner och jobbar även själv en del med att korsa fram nya pelargonsorter.
Det här har resulterat i en mängd bilder och en del tips jag gärna delar med mig om.
Besök gärna min specialsida som bara handlar om pelargoner www.alltompelargoner.se för att ta del av bilder, beskrivningar, tips och artiklar om just pelargoner.
Stamma upp växter
Många av våra vanliga krukväxter för inomhus- och utomhusbruk går att forma som små uppstammade träd.
Man kan prova med de flesta växter som har en någorlunda stabil stam och som kan bli en halvmeter hög eller mer.
Hibiskus, pelargon och upprättväxande fuchsia är några exempel på lämpliga växter att stamma upp.
I trädgården kan man stamma upp rosor, barrväxter, vinbär, lavendel, ja det finns många olika växtslag att prova på.
Gör så här
Utgå från en planta som har en ganska rak huvudstam och helst inga sidogrenar. Enklast är om man börjar med en ung planta som man kan forma från grunden.
Avlägsna sidoskott och bladrosetter som växer ut på stammen. Man gör precis som på tomater; man ’tjuvar’ de små blad som växer fram i bladvecken. Lämna kvar de blad som växer direkt från stammen. De hjälper till med cirkulationen till dess kronan formats.
Stötta med en blompinne så länge det behövs. Bind plantan mot pinnen med lösa öglor som inte stramar när stammen blir grövre.
När önskad höjd uppnåtts toppas plantan och man låter de skott som utvecklas där den blivande kronan bildas vara kvar, medan de som växer längs stammen kontinuerligt plockas bort. Efter ett tag, när kronan växer till minskar bildandet av skott på stammen.
Flätad stam
För växter som kan bli rätt höga, men har relativt klena grenar som t.ex. vinbär och krusbär kan man välja ut tre grenar som stam och antingen fläta dem eller bara binda ihop dem.
Att fläta stammen kan man göra ändå för att få en rolig effekt. Varför inte göra en uppstammad syren med flätad stam till terassen?
Justera ’tätheten’ på flätan genom att försiktigt binda om vartefter tills dess formen satt sig, annars riskerar flätningen bli ganska lös.
Medel mot ohyra som ett brev på posten…
Jo, det bor vita flygare hos mig. De är ganska hopplösa att bli av med när de väl fått fäste, men visst finns det sätt att hålla dem någorlunda måttliga till antalet.
Vi brukar ha klisterskivor som direkt avslöjar när de börjar komma igång på våren när temperaturen ökar. Sedan har vi en sprayflaska med färdigblandad insektssåpa, InsektEffekt som ett första stopp. Men nu är måttet rågat så i veckan tog vi hem predatorer, encarsia, som nu satts ut för att ta hand om dem.
De kommer i ett kuvert i brevlådan och sedan hänger man ut dem med jämna mellanrum i plantorna. Ruskigt praktiskt och smidigt. Honorna lägger sina ägg i vita flygarnas nymfer och hindrar därmed kläckning av nya generationer.
Det är en jobbig period för växterna i växthuset just nu. Temperaturväxlingarna mellan kyliga nätter och soliga dagar är extrem. Det gör att många av plantorna är extra utsatta för t.ex. ohyra eftersom de inte mår så väldigt bra av dessa variationer vilket gör att deras motståndskraft blir nedsatt. Det finns en artikel om ohyra och vita flygare på hemsidan som berättar mer om förebyggande åtgärder och ger lite andra tips.
Det underbara ljuset har satt igång mycket knoppsättning och blomning. Vi satte några krukor med Corydalis Solida i höstas. De tittade snabbt upp ur jorden när värmen började komma och satte igång att blomma på bara någon vecka.
På temat lila har också en av mina verkliga favoriter Abutilon x Suntense slagit ut sina första blommor och många fler är på väg. Det är en riktig snygging tycker jag.
I rabatterna på Wisley utanför London växer dessa på friland och är närmare tre meter höga med mängder av blommor i vitt, rosa och lila – ORÄTTVIST!!!!
Ytterligare en lila blomma är denna underbara mycket dubbla primula jag hittade i växthuset hos Rosendal på Djurgården i helgen. Ljuvlig helt enkelt!
Lite kul var det att kolla in deras växtsortiment, särskilt när jag såg ett par av mina egna sorter stå där till försäljning. Då blir man lite stolt 🙂
Inom kort lägger jag ut en artikel som handlar om just hybridisering på hemsidan. Återkommer med info om den.