Idag när jag kom hem hade mina beställda ’anti-kryp’ kommit i brevlådan.
Jag har fått löss på pelargonerna på glasverandan och i växthuset har mjöllössen (vita flygare) börjat härja.
Det är inte alltid lätt att se när de kommer utan man behöver ofta aktivt studera sina växter då och då för att snabbt kunna sätta in motåtgärder.
En kanske otippad hjälpreda är spindlar. Det var enkelt att se att jag fått besök av mjöllöss. Det hade nämligen fastnat ett antal invidider i ett spindelnät och tydligare än blir det nog inte.
Mot mjöllössen fick jag Encarsia formosa. Det är en parasitstekel som kommer i form av puppor som sitter på en bit kartong som man hänger bland de drabbade växterna. Stekeln kläcks sedan och lägger sina ägg i mjöllusens larver och på det viset blir man successivt av med mjöllössen.
Som hjälp mot bladlössen hade jag beställt en blandning av bladlusparasitsteklar och gallmyggor.
De kommer som larver och puppor förpackade i en liten plastask där de ligger i en ströblandning av fin vermiculite.
Den lilla asken öppnar man och ställer skyddad från stark sol vid de drabbade växterna. Vartefter steklar och myggor kläcks flyger de ur asken och börjar leta mat = bladlöss.
När jag gick upp till växthuset för att placera ut mina små anti-kryp mot bladlössen fick jag en glad överraskning: Min stora, tidigare jättefina trädormbunke som jag investerade i förra året hade börjat skjuta nytt skott! Under vintern har den totalt säckat ihop i växthuset och allt var bara visset. Jag tror tyvärr att det är helt och hållet mitt fel och att det beror på allt för lite vatten. Men nu efter lite extra omvårdnad senaste månaden har den alltså börjat återhämta sig. Hurra!
Åter i köket var det dags att skölja igenom groddarna. Jag satte igång groddning av några mungbönefröer i måndags från en påse som gått ut på datum. Det har nu visat sig att det inte var något fel alls på dem utan som det ser ut är de alla på gång att gro. Jag sköljer dem morgon och kväll och nu ikväll tog jag ett första smakprov. De är så sjukt goda. Jag tar en liten nypa från burken och stoppar i munnen. Smakar påminner väldigt mycket om nyskördade sockerärtor.
Nu har mina ’anti-kryp’ kommit!
Idag när jag kom hem hade mina beställda ’anti-kryp’ kommit i brevlådan.
Jag har fått löss på pelargonerna på glasverandan och i växthuset har mjöllössen (vita flygare) börjat härja.
Det är inte alltid lätt att se när de kommer utan man behöver ofta aktivt studera sina växter då och då för att snabbt kunna sätta in motåtgärder.
En kanske otippad hjälpreda är spindlar. Det var enkelt att se att jag fått besök av mjöllöss. Det hade nämligen fastnat ett antal invidider i ett spindelnät och tydligare än blir det nog inte.
Mot mjöllössen fick jag Encarsia formosa. Det är en parasitstekel som kommer i form av puppor som sitter på en bit kartong som man hänger bland de drabbade växterna. Stekeln kläcks sedan och lägger sina ägg i mjöllusens larver och på det viset blir man successivt av med mjöllössen.
Som hjälp mot bladlössen hade jag beställt en blandning av bladlusparasitsteklar och gallmyggor.
De kommer som larver och puppor förpackade i en liten plastask där de ligger i en ströblandning av fin vermiculite.
Den lilla asken öppnar man och ställer skyddad från stark sol vid de drabbade växterna. Vartefter steklar och myggor kläcks flyger de ur asken och börjar leta mat = bladlöss.
När jag gick upp till växthuset för att placera ut mina små anti-kryp mot bladlössen fick jag en glad överraskning: Min stora, tidigare jättefina trädormbunke som jag investerade i förra året hade börjat skjuta nytt skott! Under vintern har den totalt säckat ihop i växthuset och allt var bara visset. Jag tror tyvärr att det är helt och hållet mitt fel och att det beror på allt för lite vatten. Men nu efter lite extra omvårdnad senaste månaden har den alltså börjat återhämta sig. Hurra!
Åter i köket var det dags att skölja igenom groddarna. Jag satte igång groddning av några mungbönefröer i måndags från en påse som gått ut på datum. Det har nu visat sig att det inte var något fel alls på dem utan som det ser ut är de alla på gång att gro. Jag sköljer dem morgon och kväll och nu ikväll tog jag ett första smakprov. De är så sjukt goda. Jag tar en liten nypa från burken och stoppar i munnen. Smakar påminner väldigt mycket om nyskördade sockerärtor.
Jag har fått spinn!
Usch och fy! Idag upptäckte jag spinn på min Cissus striata.
Det är en planta som jag köpte för en dryg månad sedan.
Då såg den fin och fräsch ut, men som hos många nyinköpta plantor är risken för att ohyra ska blossa upp stor i och med att den byter miljö.
Varför spinn?!
Växten blir ofta lite stressad när den ska ställa om till nya ljusförhållanden och ny luftfuktighet, särskilt under vinterhalvåret.
Det kan göra att dess allmäntillstånd försämras under en period och motståndskraften mot ohyra och anda skadegörare blir då sämre.
Spinn trivs där det är varmt och torrt Finns där ägg eller enstaka individer av löss, spinnkvalster eller liknande kan man räkna med att de sätter fart och föröka sig.
På grund av detta är det alltid en väldigt bra idé att låta nya växter stå för sig själva i ’karantän’ några veckor innan de får flytta ihop med de som redan finns därhemma.
Hur vet man att det är spinn?
Det bästa sättet att upptäcka ohyra är att regelbundet kika lite närmare på sina växter.
När jag såg min Cissus på lite håll tyckte jag den såg matt och lite dammig ut och tittade därför lite närmare på den, och visst – den hade redan fått ett ganska kraftigt angrepp.
Tidiga angrepp kan vara svåra att se eftersom det brukar börja med några få spinntrådar kring bladfästena på undersidan av bladen. Det här angreppet måste ha skett på bred front eftersom flera blad redan var helt täckta med den tunna väven.
Vid en närmare titt såg jag mängder av ägg på bladens undersida och små kryp springa runt i väven.
Åtgärd
Så snart jag såg angreppet flyttade jag plantan för att minska risken att omgivande plantor smittas. I morgon kommer jag att duscha dem som står kvar och höja luftfuktigheten där de står för att förekomma och försöka stoppa eventuella angrepp.
Hög luftfuktighet är något som spinnkvalstren inte alls trivs med så det är egentligen den första åtgärden man bör utföra om man misstänker eller upptäcker att man fått spinnangrepp, att höja luftfuktigheten kring plantan.
Om plantan är relativt liten kan man fortsätta hålla den isolerad från andra växter, höja luftfuktigheten, duscha av den i duschen och när den torkat upp spraya den med insektssåpa vid upprepade tillfällen.
För större plantor och vid kraftiga angrepp kan man efter att luftfuktigheten höjts och en första omgång sprayning sätta in biologisk bekämpning.
Det finns några olika predatorer som fungerar bra.
Viktigast av allt är att inte vänta med motåtgärder för det kan sprida sig väldigt snabbt, vilket jag tyvärr blev varse.
Räddning!
Tyvärr tyckte jag plantan var allt för angripen för att det skulle kännas lönt att försöka rädda den. Allt för många blad och skrymslen att komma åt med såpan. Och eftersom den var ny och inte har något speciellt affectionsvärde för mig valde jag att slänga den.
Men, jag gav inte upp hel och hållet. Innan den åkte ut klippte jag av två toppar som jag tyckte såg någorlunda okay ut.
Jag har avlägsnat en del blad på dem och dränkt dem i en ganska kraftig blandning med vatten och insektssåpa där de får ligga några timmar.
Därefter får de torka lite grann innan jag sätter dem som sticklingar i såjord.
Hade det varit vanliga sticklingar utan ohyra hade de fått stå i ett miniväxthus tillsammans med andra sticklingar och frösådder, men nu får de stå själva i en plastpåse jag stänger upptill. Där inne blir luftfuktigheten hög vilket är perfekt för att rota sticklingar. Dessutom är ju hög luftfuktighet något som inte spinnkvalster gillar så i bästa fall innebär att jag lyckas rädda min Cissus med hjälp av sticklingar.
Jag har tidigare räddat angripna plantor på det här sättet så nu är det bara att hålla tummarna att det fungerar den här gången också.
[do_widget id=text-35]
Odlingstips för tomater
Har man en gång smakat en solmogen tomat är det svårt att förlika sig med smaken hos de ?köpetomater? som erbjuds i mataffären större delen av året.
Det finns tusentals olika tomatsorter och har man inte egen täppa går det ändå bra att odla i krukor eller amplar på balkong eller terrass bara man har ett någorlunda varmt och soligt läge.
Tomaten tillhör familjen potatisväxter och dess artnamn är Solanum lycopersicum.
Att välja tomatsort
Tillgången på färdiga småplantor har ökat de senaste åren, men det är både billigare och väldigt enkelt att så själv.
Utbudet av tomatfröer är stort och ökar varje år med nya spännande sorter från hela världen.
Det finns tomatsorter som lämpar sig för odling i amplar, utomhus på friland, busktomater som passar bra i kruka, bifftomater, körsbärstomater, tidiga sorter, sena sorter, röda, gula, svarta, gröna, vita, randiga. De kan vara runda eller avlånga, pyttesmå eller gigantiska.
Har man ont om utrymme kanske man får nöja sig med en småvuxen sort som passar i ampel eller kruka. Har man växthus är urvalet självklart lite större än om man ska odla utomhus på friland, men numera finns många goda och fina sorter som går alldeles utmärkt att odla ute.
Har man gott om plats kan man unna sig att prova lite olika sorter och säkert hittar man en eller ett par favoriter.
Frösådd av tomater
Från sådd till utplantering tar det 6-8 veckor.
Fyll 8-cm krukor med såjord och sätt två frön på ca 1 cm djup.
Vattna försiktigt och ställ sådden i rumstemperatur.
Använd gärna miniväxthus eller plastpåse till dess fröerna grott och de första bladen vecklat ut sig. Därefter kan man ta bort täckningen.
Tomatfrön gror inom 1-2 veckor. Om båda fröerna gror kan man klippa av det svagaste, eller självklart, dela på dem och sätta dem i varsin kruka.
Uppskolning av tomatplantor
Snabbast växer plantorna om de skolas upp (får ny större kruka) ganska snabbt. Står den för länge i en kruka som är för liten stannar den till lite i växten, men det tar den snart igen.
Skola upp fröplantan så snart den har 3-4 av sina riktiga blad, se bild. Då sätter man den i en kruka som är cirka 11 centimeter fylld med bra planteringsjord. Sätt den så djupt i krukan så att de understa bladen precis inte nuddar jorden. (Nästan alla växter vill planteras på samma höjd i krukan som de suttit tidigare, men det gäller inte tomater)
Efter några veckor har plantans rötter fyllt krukan och det är dags att skola upp till nästa storlek. En kruka på 2-3 liter blir perfekt. Här kan plantan nu växa tills det är dags att plantera den på sin slutgiltiga plats.
Uppdrivning av tomatplantor
Efter första omskolningen mår plantan bra av att stå något svalare. 15-18 grader rekommenderas. Då minskar risken att plantan ränner iväg på höjden och blir gänglig.
Det är viktigt att tomatplantorna får tillräckligt med ljus för att utvecklas bra. Inte förrän början av april kan dagsljus i ett ljust fönster utan allt för brännande sol vara tillräckligt. Innan dess behövs tillskott av växtbelysning. Har man det kan man börja driva plantor redan i början av februari och därmed få extra tidig skörd. 
Självklart kräver det förutom växtbelysning också lite utrymme…
Det är trots allt ganska vanligt att tomatplantorna blir lite klena och gängliga innan de får komma ut i solljus och värme. Det brukar inte dröja så länge efter att de kommit på plats innan de växer till sig och blir kraftiga och fina, men man kan hjälpa till lite genom att toppa dem om de blivit allt för taniga.
Busktomater kan man toppa nästan var som helst för att den skall bryta nya skott och bli lite knubbigare.
Om en tomatplanta med upprätt växtsätt blivit för tanig kan man helt enkelt ta av toppen på önskad höjd och låta en ny, kraftigare topp växa ut istället.
Den avklippta toppen kan man sätta som stickling och på så vis få ytterligare en tomatplanta.
Läs mer om hur man tar sticklingar av tomater här.
Utplantering
Tomater vill ha varmt och bör därför inte planteras ut för tidigt.
Vänta till sista nattfrosten och lite till för att vara på säkra sidan. Avhärdning (Att vänja en växt som stått inomhus vid utomhusklimatet) genom att ställa ut den på skyddad plats varma soliga dagar dagtid kan man börja med flera veckor tidigare. Det mår plantan bara bra av.
Vid odling i växthus genomför man motsvarande avvänjning och utplantering när risken för frost i växthuset är över. Med en frostvakt kan man tidigarelägga utplanteringen flera veckor. Den stora ljusmängden uppväger den lite svalare nattemperaturen.
Tomater för friland planteras med ca 50 cm mellanrum i väldränerad, välgödslad jord. Tillsätt gärna stallgödsel, kompost eller benmjöl.
Eftersom tomater är värmeälskare är det nödvändigt att sätta plantan på det soligaste stället som finns tillgängligt vilket oftast betyder en södervänd vägg.
Stötta plantan ordentligt eftersom den annars lätt bryts av vid kraftig vind.
Vid plantering i jordbädd i växthus gäller 40-50 cm mellanrum.
Skall tomaten odlas i kruka eller ampel rekommenderas en volym på ca 20 liter. Få amplar har den storleken, men välj så stor som möjligt. Plantera i näringsrik plantjord av bästa kvalitet.
Uppbindning av tomater
Både upprättväxande och många busktomater behöver stödjas.
För en busktomat räcker det med en eller två bambupinnar som stöd.
Hos upprättväxande sorter behöver man stödja plantan i hela dess längd. Enklast är att fästa ett snöre på den höjd plantan beräknas få som fullväxt (ca 150 cm) och knyta andra änden löst längst ner kring stjälken på plantan. Då kan man vira plantan runt snöret vartefter den växer.
Växter på friland kan bindas mot en spalje eller liknande.
Fler tips och beskrivningar av plantering och uppbindning av tomater visas i denna film.
Skötsel av tomatplantor
Tomater älskar värme, de vill ha mycket vatten och kräver mycket näring.
Näring till tomatplantor
Tomater är väldigt näringskrävande. De växer fort och producerar mycket frukt på kort tid. Därför är det viktigt att de får regelbundet tillskott av en bra näring.
Börja gärna ge ett svagt tillskott redan så snart fröplantan kommit upp. Formulex är ett perfekt tillskott för tomater liksom för alla frösådder och sticklingar.
Några veckor efter att plantan skolats för andra gången börjar man ge tillskott av en halv dos tomatnäring.
När plantan planterats ut ska den regelbundet ha full dos av tomatnäringen.
TIPS! Lägg gräslipp på jorden runt tomatplantorna. Dels medverkar det till att hålla kvar fukten i jorden och dels innehåller gräsklipp mycket värdefulla näringsämnen som kommer plantan tillgodo.
Vattning av tomatplantor
Liksom alla växter tappar tomatplantan kraft om den tillåts bli för torr emellanåt så det bästa är att se till dem ofta. Jorden får inte torka ut, men rötterna vill heller inte stå blött. Varma dagar kan det vara nödvändigt att vattna dem både en och två gånger, men självklart beror det på hur de är planterade.
Automatbevattning är både enkelt och praktiskt. Det finns många olika lösningar för detta och det behöver inte bli dyrt.
Tjuva och toppa
Upprättväxande sorter skall bara ha en huvudstam där blad och blomklasar växer ut.
Det naturliga för plantan är att förgrena sig och bilda nya bladpar och grenar i bladvecken på huvudstammen. Dessa ska man ta bort så fort som möjligt eftersom den annars tar kraft från tillväxten. Man nyper helt enkelt bort de små bladen (tjyvarna) som visar sig.
Detta kallas för att ?Tjyva tomaten?.
När plantan fått 4-5 blomklasar knipsar man av toppen ett bladpar över blomklasen så att all kraft koncentreras till utveckling av de klasar som finns istället för fortsatt tillväxt av nya klasar som ändå inte hinner mogna.
Busk- och ampelsorter behöver man inte toppa eller tjuva utan de sätter rikligt med frukt ändå.
Ohyra och skadegörare hos tomater
Tomatplantor i växthus drabbas nästan alltid av någon sorts ohyra.
Vanligast är vita flygare, spinn och bladlöss, men även olika typer av svamp och virussjukdomar kan ibland slå till.
Bästa sättet att minska problemet med ohyra är att kolla plantorna ofta och gärna hänga upp klisterskivor där flygande ohyra fastnar. Då får man tidigt en indikation om vad som är på gång.
Snabba motåtgärder är sedan nyckeln till att hålla problemet under kontroll.
Spraya omedelbart med en såplösning så snart ett angrepp upptäcks. Upprepa med någon veckas mellanrum. Om angreppen inte ger sig rekommenderas biologisk bekämpning som brukar vara väldigt effektivt för att få bukt med ohyra hos tomater.
Blad som blivit fula av ohyra ska man ta bort. Släng dem i soporna för att förhindra spridning av skadegörare.
Skörd och förvaring av tomater
När tomaterna börjar mogna kan man hos upprättväxande sorter ta bort några av de blad som skuggar frukterna. Då får de mer sol på sig och mognar lite snabbare.
Skörda tomaterna vartefter de mognar. Allra godast är att äta dem helt färska.
Smaken bevaras bäst i rumstemperatur, men håller längre om de ligger svalt. Lägg dem inte i plast, då bildas fukt och hållbarheten förkortas. Tomater som börjat få färg, men ännu inte är fullmogna när frosten sätter in kan man lägga på fönsterbrädan för att eftermogna.
Det finns många bra recept även för omogna, gröna tomater så glöm inte plocka in dem innan de fryser.
De kan stekas, man kan göra chutney, såser, marmelad och mycket annat smaskigt.
Vitsippor och varning för övervattning
Är det inte fantastiskt – till och med vitsipporna har börjat blomma här redan!
På eftermiddagen när jag gick en tur ner till örtagården fladdrade en fjäril förbi och jag hann precis se att det var något likande en nässelfjäril innan den flög vidare i vida svängar allt för långt för att jag skulle hinna följa efter den.
I slänten mellan lagret och växthuset har vi en trollhassel och den är så vacker med sina fröhängen en sån solig dag som idag.
Våren är alltså här, men det känns fortfarande lite osäkert och man ska nog vara lite försiktig och kallt! räkna med att det kommer lite mer kyla ytterligare en period.
I växthuset torkar det upp i krukorna med rekordfart när solen nu börjat värma på allvar. Eftersom vi ännu inte vågar koppla på sommarvattnet igen efter förra veckan köldknäpp blir det till att bära vatten.
Det händer mycket nu på kort tid i växthuset. Sedan förra veckan har fikonplantans blad slagit ut och Gunneran jag köpte med mig från Danmark förra året har satt i gång att växa ordentligt.
Jag är i valet och kvalet om jag ska plantera ut den permanent i trädgården eller inte. Den är ju väldigt känslig och zon 2 är rätt vågat, men med lite list och lite planering kan det gå.
Uppe i växthuset var jag nyfiken att se om predatorerna jag satte ut förra veckan för att begränsa angreppen av löss och vita flygare börjar få effekt.
Jag testade genom att vispa runt lite bland bladen på de plantor jag vet hade mest ohyra och det flög nästan inga vita flygare alls därifrån.
Jag har ännu inte satt ut några fröplantor där eftersom det fortfarande är allt för stora svängningar i temperaturen och nätterna kan bli ordentligt kyliga.
jag vill heller inte ställa dit dem innan ohyran är borta eftersom små plantor är väldigt utsatta och rikitgt favoritmums för både löss och vita flygare.
Istället står alla plantor kvar inne i sina hyllor med belysning över. Väldigt många av dem är hög tid att skola om så då vet jag vad jag ska göra i helgen:-)
Varning för övervattning
Vid min dagliga genomgång av frösådderna såg jag väldigt tydligt konsekvenserna av att vattna för mycket.
På bilden här nedanför ser man direkt hur mycket sämre det gått för de frön som fått för mycket vatten i jämförelse med den till vänster som fått lagom mycket vatten.
Har man vattnat för mycket kan det vara svårt att få bort överskottet. Man kan prova att ställa krukan på tidningspapper och hoppas att vattnet drar ur eller försöka få jorden att torka upp genom att ställa krukan lite extra varmt ett tag. Tyvärr är det inte alltid man märker att det är för blött utan det kan bli som det blev här att jag till och med vattnat lite på krukan samtidigt som jag vattnat övriga krukor med lagom mycket fukt i.
Men ovan bild visar ganska tydligt nackdelen med för mycket vatten. Jorden blir syrefattig och ogästvänlig och fröerna kan i värsta fall ruttna.
Varning för ohyra!
Även om snön låg djup när jag vaknade i morse känns det inte som något direkt bakslag för våren tycker jag.
Värmen är kvar och det tinade för fullt när jag gick för att hämta tidningen.
En del lökväxter och några primulor har börjat blomma här i trädgården, men de klarar sig säkert jättebra trots lite snö och någon minus.
I växthuset är det rätt tufft så här års. Solen skiner och värmer upp till rätt hög temperatur under dagarna och det blir ganska kallt på natten.
Våren är den tuffaste perioden för många känsliga växter just för att temperaturskillnaden mellan dag och natt blir så extrem.
Det gäller att se till att växterna inte torkar ur samtidigt som det inte ska vara så väldigt fuktigt nattetid då kylan sätter in. En liten balansgång.
När temperaturen stiger vaknar också ohyran. De kommer snabbt igång och förökar sig fort nu när det finns gott om färska fina skott att mumsa på. De slår gärna till hos växter som är lätt stressade av temperaturskillnader, för mycket eller för lite vatten. Växter som stått mörkt i vila under vintern som plockas fram i ljuset är också väldigt känsliga och kan lätt bli offer för löss, mjöllöss och spinn så här års.
Det första jag såg när jag gick ut i växthuset i helgen var just tecken på ohyra, nämligen bladlöss. Det var inte själva lössen jag såg utan det jag brukar kalla ’lusskelett’. De vita små skal de lämnar ifrån sig under utvecklingen är ett av de första tydliga tecknen på bladlöss.
Hos några av de vilda pelargonerna såg jag några mjöllöss och satte därför genast upp gula klisterskivor för att ha ordentlig kontroll på läget.
Ju tidigare bekämpning sätts in dess bättre lyckas man så jag beställde biologisk bekämpning både mot bladlössen och mjöllössen som kommer med posten på onsdag.
Jag får ofta frågor om man kan använda dessa även i bostadsrum och visst kan man göra det. Predatorerna försvinner när de inte längre har något att äta och är inget man egentligen märker något av.
Om man nu bortser från de små angreppen av ohyra är det underbart att vistas ute i växthuset nu. Det är varmt och skönt och man kan se hur växterna sträcker på sig och drar igång inför säsongen. I odlingssäcken med åtta fickor har passionsblomman börjat växa till, timjanplantan har blivit enorm och smultronen blommar – vilken underbar hobby jag har!
Rossticklingarna från i höstas som jag skolade upp i början av februari ser jättefina ut. Jag sparade krukorna med sticklingar som inte såg ut att ha klarat sig eftersom man inte riktigt kan veta om de kommer igång sent och det var tur. Flera av de som såg heldöda ut har nu börjat skjuta skott och är snart klara att skola upp.
[do_widget id=text-62]
Bekämpning av vita flygare (mjöllöss)
Mjöllöss, Aleyrodidae, eller vita flygare som de ofta kallas är samlingsnamnet på ett antal olika arter där växthusmjöllusen, Trialeurodes vaporariorum är den vi ofta träffar på i våra växthus och uterum.
Den överlever inte vintern utomhus i vårt klimat men det händer att de under varma somrar flyttar ut eller följer med plantor som förodlats i växhus. Ofta ställer de där inte till lika stor skada som inomhus, men ju fler de är ju större är risken att de sprider sig eller bidrar till sjukdomar.
Den vuxna mjöllusen är 1-2 mm och har två vingar. Ägg och larver är genomskinliga eller ljust gråvita.
Namnet mjöllus syftar på det vita mjöliga vaxpuder den är täckt av.
Mjöllöss livnär sig genom att suga växtsaft. Det är inte bara de vuxna djuren, utan även larverna som parasiterar på plantan.
Mjöllössen, liksom många andra sugande insekter avger sockerhaltiga exkrementer, sk. honungsdagg.
Livslängden på vuxna djur är 3-4 veckor och under sin livstid hinner honan lägga ett par hundra ägg.
Mjöllöss föredrar vissa växtslag framför andra. Tomater, pelargoner, gurka och fuchsia tillhör favoriterna, men många andra växter drabbas också.
De väljer oftast en värdplanta och håller sig till den ett tag innan de söker sig vidare. Därför kan man ibland se angrepp på bara den ena av två plantor som står bredvid varandra.
Ett angrepp börjar oftast på de färskaste bladen i toppen av plantan där de helst lägger sina ägg, men det kan även börja längre ner.
Mjöllöss sitter nästan alltid på undersidan av bladen vilket gör att det kan dröja innan man ser dem. Det kan ofta också ta lite tid innan man märke på plantan att den är angripen.
Man kan ibland se små hål eller prickar och områden som är lite ljusare gröna i tonen där de sugit växtsaften. Men angreppet behöver vara relativt omfattande innan växten tar stryk. Vid det laget har man säkert redan sett de vuxna mjöllössen flyga omkring.
Små plantor som angrips av mjöllöss kan ta stor skada väldigt fort medan större växter kan klara det ganska bra ett tag. För dem kan istället det största problemet bli sotdaggsvamp som brukar komma och växa till på och runt honungsdaggen. Där bildar den ett gråsvart, klibbigt hölje på bladen och i förekommande fall också på frukterna. Detta gör att plantan försvagas och tillväxten hämmas. Det här är väldigt vanligt på till exempel tomat- och gurkplantor som drababs av mjöllöss.
Vintertid är mjöllusen inaktiv och sitter på en värdplanta och väntar in värmens återkomst. Så snart temperaturen stiger brukar man kunna se enstaka flygfän och då kan man vara förvissad att ett större angrepp är på gång.
Behandling
Bästa behandlingen är att upptäcka dem tidigt så att man snabbt kan sätta in motåtgårder.
Om man regelbundet tar en liten extra titt på sina plantor upptäcker man ofta angrepp tidigt och kan stoppa dem innan det får för stor spridning.
Mjöllössen upptäcker man mycket enkelt genom att dra handen över bladen eller skaka lätt på plantan. Då flyger de vuxna djuren iväg för att snart återvända till sin planta.
En gul klisterskiva är alltid bra att hänga upp. Då ser man direkt vilka djur som finns i luften kring växterna.
Mekanisk bekämpning
Är man lite händig kan man jobba på att klämma ihjäl både vuxna djur , ägg och larver. Eftersom man inte kommer åt alla djur kan man betrakta detta som en första åtgärd.
Svårt angripna blad som är fulla med ägg och larver är en god idé att ta bort. Släng i soporna och inte i kompostlådan.
Spraya med såpa
Enkelt och effektivt är att spraya angreppen med såplösning.
(recept på såplösning hittar du här)
Det är viktigt att spraya direkt på alla djur, såväl vuxna som larver och ägg. Spraya noga på undersidan av alla blad och alla toppskott.
Behandlingen behöver upprepas efter ett par veckor.
Om inte såpabehandlingen hjälper finns det kemiska bekämpningsmedel i handeln som hjälper mot mjöllöss.
Om växten klarar att stå utomhus kan det vara bra att kombinera spraybehandling med ett par veckors utomhusvistelse i skyddat läge.
Eftersom mjöllusen inte trivs lika bra ute får plantan möjlighet att återhämta sig.
Biologisk bekämpning
Det finns utmärkt biologisk bekämpning att tillgå mot mjöllöss. Parasitstekeln Encarsia formosa lägger sina ägg i mjöllössen som därmed förgörs.
[do_widget id=text-35]
Om blomflugor, sorgmyggor och fruktflugor
Sorgmyggor, Sciaridae, eller ?blomflugor? som de ofta kallas, är något som många drabbas av särskilt i samband med frösådder, men även i krukor med vuxna växter trivs de så länge det är tillräckligt fuktigt.
Sorgmyggorna är små svarta myggor som vi upptäcker när de svärmar runt krukorna.
Den vuxna sorgmyggan mäter ungefär 2,5 millimeter och har långa, pärlbandslika antenner. De har en livscykel på mellan 4-5 veckor och lägger 70-140 ägg i fuktig jord.
Sorgmyggan kan på kort tid göra stor skada på våra växter och särskilt utsatta är små plantor och frösådder.
Den lägger sina ägg i jorden och när de kläcks kommer det ut små ljusgrå, nästan genomskinliga larver med brunsvart huvud, ca 6-7 mm långa. Larverna lever i de översta jordlagren och kalasar sedan med stor aptit på rötter och fröer. De små nyutkomna rötterna har inte en chans utan sticklingen dör och fröet kan inte gro.
Ättiksflugor
Man skall inte blanda ihop sorgmyggan med ättiksflugan som ibland också kallas bananfluga eller fruktfluga. Den gör inte någon skada på växter, men kan vara otrevlig ändå.
Ättiksflugan trivs i köket på frukt och grönsaker och man bli lätt av med dem genom att rensa bort frukskal och grönsaksrens och sedan ställa fram en specialblandning som hälls i en flaska.
Receptet mot ättiksflugan
2 delar vinäger
1 del sirap
1 droppe diskmedel
Flugorna lockas av blandningen och drunknar i flaskan.
Det finns också färdiga fällor att köpa och dem hittar du på vår hemsida Medel mot bananflugor
Det finns även en annan liten flygare, vattenflugan som ibland tar plats i våra hem. Den enkla skillnaden från sorgmyggan är att den har korta antenner. Vattenflugans larver lever av alger som växer i stillastående vatten och är oskadlig för växterna och brukar inte vara så väldigt irriterande för oss människor.
Bekämpning av sorgmyggor
Sorgmyggor trivs förträffligt i just den fuktiga miljö vi ofta har för våra frösådder och sticklingar. Har de väl etablerats sig kan de vara väldigt svåra att bli av med och att låta jorden torka upp är sällan ett alternativ för krukor med frösådder och sticklingar därför är det viktigt att agera direkt om man misstänker att man fått sorgmyggor.
Hos fullvuxna plantor utgör sorgmyggans larver inte lika stor fara, men i värsta fall kan lavernas framfart försvaga plantan och bidra till att den drabbas av bakterieangrepp och olika svampsjukdomar. Här kan man prova att låta jorden torka upp ordentligt i krukan under en period så att ägg och larver dör ut.
Börja sedan med att vattna mer måttligt än tidigare för att undvika återbesök, eller att eventuella kvarvarande individer får nytt fäste och börjar föröka sig igen.
Har man frösådder eller sticklingar på rotning kan det vara mer kritiskt. Ser man bara ett fåtal flugor kan man försöka isolera de krukor man ser de svärmar kring för att minska spridningen, men håll dem alla under uppsikt.
Nya larver kläcks och spridningen fortsätter om man inte ser upp.
Ett av det mest effektiva bekämpningsmedlet är rundmaskar, nematoder Steinernema feltiae. Nematoderna söker aktivt upp larverna och använder dem som värddjur när de förökar sig vilket gör att de förintas. När sorgmyggorna är borta försvinner sedan nematoderna naturligt eftersom de inte har några värddjur för sin förökning.
Andra alternativ för bekämpning är bakterien Bacillus thuringiensis var. israelensis och rovkvalstret Hypoaspis miles.
Dessa biologska bekämpningsmedel finns numera till försäljning i mindre förpackningar även till privatpersoner.
Bekämpning kan också göras med kemiska bekämpningsmedel som oftast säljs som koncentrat, men dem vill vi ju helst undvika.
Vattna med medlet på redan fuktad jord så att det sprider sig enkelt i jorden. Ofta behöver man upprepa behandlingen en till två gånger.
Förebyggande mot sorgmyggor
Sorgmyggor sprids oftast från kruka till kruka. Det är inte ovanligt att de följer med in när man plockar in krukor som stått utomhus på sommaren. Därför är det klokt att ställa nyinköpta och nyintagna plantor för sig ett tag så att man säkert vet att den är fri från ohyra.
Det är alltid bra att ha klisterskivor hängande över frösådder och sticklingar så att man snabbt kan se om någon ohyra är på gång.
Man kan hindra, eller i varje fall försvåra för sorgmyggan att lägga sina ägg i jorden genom att täcka jorden med ett lager vermiculite eller perlite. För fröer som skall sås grunt är detta inte ett alternativ eftersom de då hamnar för djupt. Håll sådd och sticklingar lagom fuktiga. Det är när det blir för blött i jorden som sorgmyggan trivs allra bäst.
Till vuxna plantor kan man använda olika typer täckning av jorden som samtidigt kan vara dekorativt och bidra till att bevara fuktigheten i jorden efter det att sorgmyggorna är borta. Några exempel på sådan täckning rä olika typer av dekorativ bark, marmorstenar eller krossad terrakotta.
Jord som legat ett tag (och ibland även nyinköpt jord!) kan innehålla sorgmyggor. Misstänker man att det finns sorgmyggor i jorden kan man sterilisera den före användning.
[do_widget id=text-62]
Skapa fuktigt mikroklimat runt växterna
Många av de växter vi gärna ställer på fönsterbrädan är känsliga för den torra luft vi har inomhus.
Nästan alla växter vill ha högre luftfuktighet än vad vi normalt har i våra bostadsrum och blir det för torrt finns det risk att plantan tappar knoppar och i värsta fall drabbas av spinn eller annan ohyra.
På fönsterbrädan där det bästa ljuset finns är det oftast extra varmt och torrt på grund av värmeelement som är placerade under fönstren.
Men det är enkelt att ge plantan de allra bästa förutsättningarna ändå och det gör man genom att skapa ett fuktigt mikroklimat åt växterna.
Det kan man göra på flera sätt och redan mycket små mängder fukt i växternas närhet påverkar miljön för dem positivt.
Ett väldigt enkelt sätt att direkt öka luftfuktigheten är att hälla vatten i olika kärl och placera i växternas direkta närhet.
Man kan till exempel ställa fina skåla och vackra flaskor fyllda med vatten bredvid plantan.
Ett annat sätt som är väldigt effektivt är att ställa plantan i en ytterkruka med botten fylld med cirka 2 centimeter lecakulor eller grus som planteringskrukan sedan får stå på. Därefter
fyller man på vatten upp till drygt en centimeter så att det alltid kan cirkulera fuktig luft runt plantan utan att rötterna blir blöta.
Har man ingen ytterkruka kan man åstadkomma samma effekt genom att lägga ett lager lecakulor, fina stenar eller grus på ett fat med vatten som man ställer krukan på. Det viktiga är att inte jorden kommer i direktkontakt med vattnet så att jorden i krukan blir allt för blöt.
En liten vattendusch då och då är väldigt bra för att höja luftfuktigheten, men det är inte alltid lätt att spraya vatten där växten står utan att omgivningen också får sig en blöta. En flytt till duschen någon gång då och då där den kan få ett lätt ’sommarregn’ uppskattas av nästan alla växter.
OBS! Byt vatten emellanåt så det inte står och blir dåligt både i botten av krukor och i vattenbehållare.
Boktips om krukväxter:
Maj-Lis Pettersson skriver hur du förebygger och bekämpar ohyra på dina krukväxter.
En riktigt bra bok om du vill veta mer om detta.
Tips för att bekämpa liljebaggar
Får man besök av liljebaggen, Lilioceris lilii på sina liljor behöver man agera omgående.
Liljebaggen äter själkar, blad, knoppar och blommor och kan på mycket kort tid mer eller mindre skala en liljeplanta.
Liljebaggen är lysande röd och 6-9 mm lång vilket gör att den syns ganska tydligt, men trots detta kan de både hinna föröka sig och göra stor skada på mycket kort tid.
Den förökar sig genom att lägga ägg på undersidan av liljornas blad.
Larverna är orangeröda med svart huvud. För att skydda sig från fiender täcker de sig med sin egen avföring och oftast ser man egentligen bara små svarta geggiga klumpar på bladens undersida.
Här följer lite tips jag fått från Björn på Linudden som jag kompletterat med lite egna erfarenheter.
Bekämpning
Förebyggande
Allra viktigast är att kontinuerligt undersöka sina plantor så att man tidigt upptäcker ett angrepp.
Med tidig bekämpning får man mindre problem senare på säsongen.
Det är inte ovanligt att ett angrepp inte upptäcks förrän bitmärken börjar synas och då gäller det att agera snabbt.
Vuxna djur
Första åtgärden är att plocka bort och oskadliggöra de vuxna djuren och självklart ska man göra det så skonsamt som möjligt.
Att mosa dem med fingrarna är inte så jättemysigt, men kanske det enklaste sättet. Man kan också trampa ihjäl dem, men är marken mjuk kan det vara lite svårt. Man kan istället ha en liten platt sten bredvid sig för att lägga dem på och slå till dem med en knytnävsstor sten för att göra processen kort.
En kopp med T-sprit att lägga dem i är ett annat alternativ som lär vara skonsamt eftersom de då bedövas med en gång.
Det är inte ovanligt att vuxna djur faller till marken och gömmer sig när man närmar sig. Ofta landar de på rygg så att bara den svarta undersidan syns vilket gör dem svårare att upptäcka så man får vara ordentligt uppmärksam.
Ägg
Äggen som sitter på undersidan av bladen i strängar kan man klämma sönder eller spola bort med en stark vattenstråle.
Larver
Larverna som sitter inbäddade i sin avföring på undersidan av bladen är enkla att upptäcka, men ganska äckliga att hantera.
Om man spolar en hård stråle vatten mot dem faller de till marken och kan sedan inte ta sig tillbaka till plantan och dör.
Alternativet är att dra bort dem från bladet och mosa dem eller lägg i T-sprit. I så fall är handskar att rekommendera…
Lycka till!
[do_widget id=text-62]