Det har varit många, långa dagar på jobbet under många månader nu, men successivt börjar det bli lite tid över till väsentligheter som att pyssla lite med växter och trädgård 😀
Den senaste veckan har jag till exempel hunnit med att hitta och ta hand om lite spännande fröer både här i trädgården och på hundpromenaderna. Jag kommer osökt att tänka på den gamla Lindeman-sketcherna som bland annat handlade om ’Den vansinniga siluettklipperskan Asta’ och känner mig som ’Den galna frösamlerskan Lena’, men jag kan inte hjälpa det…
Tidig vår är en perfekt tid att samla in fröer från buskar, träd och perenner. Ofta vill dessa ha en kylperiod för att gro bra och det får man ju gratis om de stått ute under hela vintern. Har man kvar fröställningar på växterna är de bara att spinna loss!
Förra helgen passerade jag ett snödroppsträd där fröställningar hängde kvar uppe i grenarna. Helt automatiskt föll blicken mot marken under trädet på jakt efter frökapslar, och jovisst, där fanns det flera stycken – som nu finns här hemma och ska förberedas för sådd.
Igår morse när jag rusade upp till hönsen för att ge dem mat innan jag begav mig till jobbet såg jag i ögonvrån att det hängde en massa frökapslar på blåregnet. Och vad gör man då? Självklart plockade jag med dem in och de ska givetvis också ner i jorden inom kort.
Jag sådde blåregn från frön jag fick från Provence för en massa år sedan och de grodde ganska fort om jag minns rätt. Plantorna som kom upp gav jag bort så jag vet inte hur de klarade sig vidare i livet.
Förra helgen skördade jag frön från min fina gula svavelpion.
Det satt ganska många frön kvar i de vackra kapslarna. Jag bredsådde dem i en sålåda och de står nu på glasverandan och väntar på att jag ska bära ut dem till en av mina drivbänkar där de får stå och förhoppningsvis gro inom en någorlunda nära framtid.
Plantan jag tog dem från är resultatet av en frösådd jag fick för kanske 5 år sedan. Den har blommat i flera år nu och blir bara finare för varje säsong.
Idag när jag gick runt vår trädgårdsdamm för att se om jag skulle få syn på någon av våra fiskar i djuphålan hittade jag även fröer på buskpionerna som står längs ena sidan av dammen. (Inga fiskar syntes dock än tyvärr, men det är fortsatt ganska kallt i vattnet med tunna ishinnor på delar av ytan.)
Vips var jag där och räddade fröerna så det blir till att preppa lite fler krukor för sådd helt enkelt. Kanske är man galen, men det är så himla kul att se frösådder gro. Är det dessutom lite udda eller extra fina växter känns det ännu roligare. En bonus kan ibland vara att den frösådda plantan blir mer eller mindre olik den planta som fröerna tagits från. Man brukar säga att de inte är ’fröäkta’ vilket menas att de inte blir exakt lika plantan fröerna togs från. Dessa frösådder kan visa upp nya egenskaper (färg, storlek, dubbla/enkla blommor osv.) som är en kombination av hon- och hanplantans utseende och ibland dyker egenskaper från tidigare generationer av växten upp i resultatet av en frösådd – extra spännande, eller hur!
Jag sådde blandade pionfröer på hösten för några år sedan. De fick stå i det frostfria växthuset under vintern och det dröjde inte inte alls länge innan de första fröerna grodde. Förra sommaren började de uppskolade plantorna ta form ordentlig och i år är det dags att plantera ut dem i rabatten. Spännande att se vad det blir.
Vid dammen står också en rejäl rugge med strandiris med fröställningarna kvar. De har självmant spridit sig lite runt dammen vilket jag tycker är jättetrevligt. Ofta blir det ju bättre om växten själv väljer sin växtplats för där trivs den då naturligt och passar platsen den valt med de egna önskemålen är det ju perfekt.
Eftersom jag redan har fler strandirisar än jag behöver avstod jag från att skörda några fröer även om det var svårt. Men fröställningarna är fina och får stå kvar ett litet tag till…
Inom kort kommer tips om frösådd av pioner på Wexthusets hemsida. www.wexthuset.com
Odlingstankar i mellandagarna
Julafton är förbi och lugnet lägger sig till viss del över tillvaron.
Personligen blir jag ofta väldigt sugen att dra igång lite odlingar när jag har några dagar utanför kontoret. Historiskt kan man också se att jag tagit mig lite extra tid i mellandagarna för mina växter där jag kan läsa datum för när en pelargonstickling tagits, vilket förvånansvärt ofta är just datumen kring jul och nyår.
Någon längre ledighet är dock inte att tänka på (i år heller!) för vi håller på med en större uppdatering av hemsidan. Ett litet projekt som tar en del tid kan man säga.
Lite julblommor har vi fått från nära och kära och det är alltid trevligt. Särskilt gillar jag utmaningen att vårda dem ordentligt så att de kan få ett liv också efter jul. I år har jag bland annat fått en korg med en, amarillys, plättar-i-i-luften, hyacint och en julstjärna. Julstjärnan är nog svårast. Den lär inte blomma om och är sannolikt behandlad med något förkortningsmedel, men om den klarar sig ett par veckor till så kan den få komma ut och blir medplanterad i något arrangemang ute till försommaren.
Julrosor kan man ju inte få för många av och har man tagit in en julros till jul behöver den så sval placering som möjligt för att må bra. Vänta till mildväder och plantera ut den. Är det risk för mer kyla så täck med löv och grenar eller motsvarande.
Hyacinter är busenkelt att spara. Bara att ställa lite svalt efter blomning och sedan plantera ut. Behöver inte ens vattnas! Fortsätter det milda vädret kanske den till och med kan planteras ut direkt och täckas med lite löv och kvistar! Jag har grävt ner rätt många julhyacinter i trädgården vid det här laget och de kommer troget tillbaka och blommar varje vår. Väldigt trevligt.
Ser nu när jag bläddrar i bildarkivet att jag har en bild på gräslöken vi köpte till julmaten förra året. Jag valde att lämna några centimeter i krukan där tillväxten och delningen sker. Under mellandagarna planterade jag den i en kruka med plantjord och placerade den under min Lightwave växtlampa. Bilden nedan är tagen 1 mars och visar en rejäl planta redo för utplantering så snart temperaturen tillåter. Minns jag rätt nallade vi lite då och då och klippte över maten innan vi planterade ut den.
Parallellt med jobbet kan jag ändå inte låta bli att ta en runda i trädgården för att se vad som händer där denna ljumma december. Julrosorna blommar, men jag kan inte se några andra blommor. Däremot ser jag att det är gott om tillväxt med nya skott nere vid marken hos många av de örtartade perennerna. Mangolden ser ut att trivas med mängder av fina, stora blad och fler nya på gång. Blir nog lite jobbigt för dem om det blir väldigt kallt nu.
Under året som varit har det planterats ganska mycket nya växter här i trädgården. Främst en massa buskar och träd som jag fick med mig när jag och Marion gjorde vår lilla ’road trip’ till Danmark i våras.
Sanningen att säga är flera av dem på gränsen till härdiga i den zon 2 vi har här så ur det perspektivet är vädret just nu perfekt. Bland dem ett brokbladigt tulpanträd, blomsterkorneller, en platan och ett par lite udda robinior jag bara inte kunde vara utan…
Dock är jag fullt beredd med täckningsmaterial både för marken och kronorna om kylan skulle slå till. För jag vågar inte chansa. Bäst också för många nyplanterade träd att få lite hjälp första vintrarna så att de hinner växa till sig och etablera sig ordentligt på växtplatsen.
Nä, några små odlingsprojekt måste det bli i år med. Jag tänker satsa på färskpotatis till påsk genom att odla potatis inomhus med växtbelysning i en odlingssäck. Odlingsstationen ska fyllas med microblad och babyspenat och sedan lär det bli lite groddning också. Supergott på mackan som lite motvikt till allt julgodis!
Nationell pelargonutställning i Uppsala
Idag (29/8) har jag varit till Uppsala och botaniska trädgården där jag haft äran att presentera vinnarna i årets nationella pelargonutställning.
Jag blev både glad och stolt när jag blev tillfrågad av Veronica Olsson tidigare i år om jag kunde tänka mig att vara prisutdelare. Extra roligt var det att samtidigt få möjlighet att träffa domaren, pelargonexperten och förädlaren Steven Pollard från England som jag inte träffat på länge.
Vädret var fantastiskt med sol från en till stora delar blå himmel och ljumma vindar.
Längs gångarna i trädgården stod försäljningsstånden rad i rad.
Intresset för utställningen, och att ställa ut har ökat rejält och i år var det om jag inte minns helt fel hela 80 plantor utställda. En ökning med 20 sedan förra året.
Här lite bilder från utställningen:
Här en fin planta av Concolour Lace som vann Best in Show. Grattis till Karin Lund Hansen!
Ett vackert exemplar av hängpelargonen Harlequin Alpine Glow fick hederspris. Grattis Barbro Haddleton!
Extra roligt att hitta en av mina egna sorter i tävlingen. Veronica Olsson deltog i klassen primärhybrider med Unicorn Hot Pepper.
Här syns några av de tävlande i klassen zonalpelargon miniatyr.
Här är några av exemplaren i klassen vildarter.
Efter prisutdelningen höll Steve Pollard ett föredrag där han visade hur han gör för att ta sticklingar av pelargoner och hur man ska planera för att få fina utställningsexemplar.
Saker man blir glad av…
I höstas tog jag några sticklingar av rhododendron.
Jag har provat att rota rhododendron tidigare, för många år sedan men hade inte tålamod, eller snarare hade ingen bra plats de kunde stå under en längre tid, för tid tar det med rhododendron.
Något år eller så brukar det ta att få rötter på dem enligt vad jag hört. Sticklingarna kan stå och se helfräscha ut nästan hur länge som helst och kan till och med börja växa. Men det betyder inte att de fått rötter. Så länge sticklingen ser frisk ut är det bara att fortsätta vattna och pyssla om den tills man kan se rötter i botten av krukan.
Innan dess är den inte klar och redo att planteras om. På samma sätt är det med många barrväxter också.
Mina sticklingar har stått på vår dåligt uppvärmda glasveranda i nordvästläge sedan i höstas där jag planterade dem i såjord blandad med perlite.
Först stod de i ett miniväxthus, men för ett par månader sedan fick de flytta ut på en plantbricka då jag akut behövde miniväxthuset till annat.
Ungefär i samma veva såg jag att det var lite tillväxt i en av krukorna så jag tog försiktigt, försiktigt bort krukan för att se i jorden om jag hittade några rötter, men icke!
Det är egentligen ett riktigt ofog att göra så, men jag var så himla nyfiken!
Efter det har jag hållit fingrarna borta, men idag när jag vattnade såg jag tydligt att det börjat växa nya skott på en av plantorna så då kunde jag inte hålla mig utan jag lyfte på krukan för att se om jag såg antydan till rötter och blev glatt överraskad. Där hade det kommit igång ordentligt och var fullt med rötter som till och med växte ut ur krukans hål i botten.
I helgen ska jag skola om den till en aningen större kruka med plantjord och successivt börja vänja den vid utelivet. Eftersom den inte hinner blir särskilt stor innan vintern får den övervintra i kruka utomhus på en skyddad plats i min lilla plantskola där jag samlar diverse krukor och häller rejält med löv över som skydd mot kylan. Nackdelen är att möss ibland hittar dit och bor in sig, men jag tycker fördelen med bra vinterskydd överväger. Enkel, praktiskt och funktionellt.
Buddleja – en riktig fjärilsmagnet
Syrenbuddlejan är en riktig fjärilsmagnet. Skira blomkolvarna i olika färger från blålila till rosa och vitt är de vanligaste färgerna, men även röda och gula blommor finns att få tag på.
Det vetenskapliga namnet på denna trädgårdsfägring är Buddleja davidii. Populärnamnet Fjärilsbuske?? är givet då blommorna har en otrolig attraktionskraft på fjärilar.
Det finns även andra buddlejor som till exempel den orangegula bollbuddlejan, Buddleja globosa och korsningar inom släktet som definitivt är odlingsvärda, men tyvärr lite mindre härdiga.
För den som snabbt vill fylla ut ett hörn i trädgården är detta ett perfekt alternativ förutsatt att platsen är relativt solig.
Buddlejan gör sig bra som solitär eller tillsammans med en eller ett par andra Buddlejor. Den passar också mycket bra att plantera nära en vägg, mur eller plank där värmen gör att den blir frodigare.
I Sverige blir syrenbuddlejan oftast inte högre än 3 meter. Ju varmare läge dess större buske.
Växtsättet är upprätt, men bredden blir ändå 1-1,5 meter eftersom grenarna tyngs av blommorna och viker ut i en graciös båge.
Även om syrenbuddlejan är en buske kan vi i Sverige nästan betrakta den som en storväxt perenn.
Blommor och blad
Blommorna är sammansatta av mängder med små blommor som sitter samlade i kolvlika klasar längst ut på årsskotten.
Kolvens längd varierar från 10-30 cm, i vissa fall ännu längre.
Vanligast är olika rosa och lila nyanser samt vitt, men även sorter med gulaktiga och nästan röda blommor finns.
Blomningen påbörjas i mitten av juli och pågår en bit in i september.
Bladen är mellangröna med gråaktig baksida och har en utdragen lancettlik form.
Skötel
Även om den överlever vinterkylan i våra mest gynnsamma växtzoner kan det vara klokt att täcka basen av plantan med löv eller liknande för att skydda mot förfrysning och få en bra start på vårens tillväxt. Om plantan står i växtzon 3 eller högre rekommenderas definitivt täckning för att den ska klara sig.
Grenarna fryser oftast ner på vintern, men eftersom den blommar på årsskotten är detta inget större problem.
Beskär den hårt på våren innan tillväxten startar så bildas snart många nya skott från stammen som bär blommor från mitten av juli till in i september.
För att den skall trivas så bra som möjligt vill den stå i ett soligt och väl skyddat läge. Jorden skall vara näringsrik med bra struktur som inte håller kvar för mycket vatten. Den får dock inte stå torrt utan bör vattnas ordentligt innan den etablerat sig och vid kraftig torka.
Härdighet
Härdigheten skiljer en del mellan namnsorterna. Vissa klara bara zon 2, medan andra är härdiga upp till zon 4.
Ett alternativ om man bor i en kyligare zon är Ungersk Syren Syringa josiakaea som har liknande blommor men blommar lite tidigare på säsongen. Den har dock inte samma attraktionskraft på fjärilar, men har fördelen att den är helt härdig till zon 7.
Förökning
Det är mycket enkelt att föröka syrenbuddlejan. Halvförvedade sticklingar rotar enkelt på kort tid i en blandning av jord och grus. Även frösådd är ett alternativ.
[do_widget id=text-35]
Odlingstips för tomater
Har man en gång smakat en solmogen tomat är det svårt att förlika sig med smaken hos de ?köpetomater? som erbjuds i mataffären större delen av året.
Det finns tusentals olika tomatsorter och har man inte egen täppa går det ändå bra att odla i krukor eller amplar på balkong eller terrass bara man har ett någorlunda varmt och soligt läge.
Tomaten tillhör familjen potatisväxter och dess artnamn är Solanum lycopersicum.
Att välja tomatsort
Tillgången på färdiga småplantor har ökat de senaste åren, men det är både billigare och väldigt enkelt att så själv.
Utbudet av tomatfröer är stort och ökar varje år med nya spännande sorter från hela världen.
Det finns tomatsorter som lämpar sig för odling i amplar, utomhus på friland, busktomater som passar bra i kruka, bifftomater, körsbärstomater, tidiga sorter, sena sorter, röda, gula, svarta, gröna, vita, randiga. De kan vara runda eller avlånga, pyttesmå eller gigantiska.
Har man ont om utrymme kanske man får nöja sig med en småvuxen sort som passar i ampel eller kruka. Har man växthus är urvalet självklart lite större än om man ska odla utomhus på friland, men numera finns många goda och fina sorter som går alldeles utmärkt att odla ute.
Har man gott om plats kan man unna sig att prova lite olika sorter och säkert hittar man en eller ett par favoriter.
Frösådd av tomater
Från sådd till utplantering tar det 6-8 veckor.
Fyll 8-cm krukor med såjord och sätt två frön på ca 1 cm djup.
Vattna försiktigt och ställ sådden i rumstemperatur.
Använd gärna miniväxthus eller plastpåse till dess fröerna grott och de första bladen vecklat ut sig. Därefter kan man ta bort täckningen.
Tomatfrön gror inom 1-2 veckor. Om båda fröerna gror kan man klippa av det svagaste, eller självklart, dela på dem och sätta dem i varsin kruka.
Uppskolning av tomatplantor
Snabbast växer plantorna om de skolas upp (får ny större kruka) ganska snabbt. Står den för länge i en kruka som är för liten stannar den till lite i växten, men det tar den snart igen.
Skola upp fröplantan så snart den har 3-4 av sina riktiga blad, se bild. Då sätter man den i en kruka som är cirka 11 centimeter fylld med bra planteringsjord. Sätt den så djupt i krukan så att de understa bladen precis inte nuddar jorden. (Nästan alla växter vill planteras på samma höjd i krukan som de suttit tidigare, men det gäller inte tomater)
Efter några veckor har plantans rötter fyllt krukan och det är dags att skola upp till nästa storlek. En kruka på 2-3 liter blir perfekt. Här kan plantan nu växa tills det är dags att plantera den på sin slutgiltiga plats.
Uppdrivning av tomatplantor
Efter första omskolningen mår plantan bra av att stå något svalare. 15-18 grader rekommenderas. Då minskar risken att plantan ränner iväg på höjden och blir gänglig.
Det är viktigt att tomatplantorna får tillräckligt med ljus för att utvecklas bra. Inte förrän början av april kan dagsljus i ett ljust fönster utan allt för brännande sol vara tillräckligt. Innan dess behövs tillskott av växtbelysning. Har man det kan man börja driva plantor redan i början av februari och därmed få extra tidig skörd. 
Självklart kräver det förutom växtbelysning också lite utrymme…
Det är trots allt ganska vanligt att tomatplantorna blir lite klena och gängliga innan de får komma ut i solljus och värme. Det brukar inte dröja så länge efter att de kommit på plats innan de växer till sig och blir kraftiga och fina, men man kan hjälpa till lite genom att toppa dem om de blivit allt för taniga.
Busktomater kan man toppa nästan var som helst för att den skall bryta nya skott och bli lite knubbigare.
Om en tomatplanta med upprätt växtsätt blivit för tanig kan man helt enkelt ta av toppen på önskad höjd och låta en ny, kraftigare topp växa ut istället.
Den avklippta toppen kan man sätta som stickling och på så vis få ytterligare en tomatplanta.
Läs mer om hur man tar sticklingar av tomater här.
Utplantering
Tomater vill ha varmt och bör därför inte planteras ut för tidigt.
Vänta till sista nattfrosten och lite till för att vara på säkra sidan. Avhärdning (Att vänja en växt som stått inomhus vid utomhusklimatet) genom att ställa ut den på skyddad plats varma soliga dagar dagtid kan man börja med flera veckor tidigare. Det mår plantan bara bra av.
Vid odling i växthus genomför man motsvarande avvänjning och utplantering när risken för frost i växthuset är över. Med en frostvakt kan man tidigarelägga utplanteringen flera veckor. Den stora ljusmängden uppväger den lite svalare nattemperaturen.
Tomater för friland planteras med ca 50 cm mellanrum i väldränerad, välgödslad jord. Tillsätt gärna stallgödsel, kompost eller benmjöl.
Eftersom tomater är värmeälskare är det nödvändigt att sätta plantan på det soligaste stället som finns tillgängligt vilket oftast betyder en södervänd vägg.
Stötta plantan ordentligt eftersom den annars lätt bryts av vid kraftig vind.
Vid plantering i jordbädd i växthus gäller 40-50 cm mellanrum.
Skall tomaten odlas i kruka eller ampel rekommenderas en volym på ca 20 liter. Få amplar har den storleken, men välj så stor som möjligt. Plantera i näringsrik plantjord av bästa kvalitet.
Uppbindning av tomater
Både upprättväxande och många busktomater behöver stödjas.
För en busktomat räcker det med en eller två bambupinnar som stöd.
Hos upprättväxande sorter behöver man stödja plantan i hela dess längd. Enklast är att fästa ett snöre på den höjd plantan beräknas få som fullväxt (ca 150 cm) och knyta andra änden löst längst ner kring stjälken på plantan. Då kan man vira plantan runt snöret vartefter den växer.
Växter på friland kan bindas mot en spalje eller liknande.
Fler tips och beskrivningar av plantering och uppbindning av tomater visas i denna film.
Skötsel av tomatplantor
Tomater älskar värme, de vill ha mycket vatten och kräver mycket näring.
Näring till tomatplantor
Tomater är väldigt näringskrävande. De växer fort och producerar mycket frukt på kort tid. Därför är det viktigt att de får regelbundet tillskott av en bra näring.
Börja gärna ge ett svagt tillskott redan så snart fröplantan kommit upp. Formulex är ett perfekt tillskott för tomater liksom för alla frösådder och sticklingar.
Några veckor efter att plantan skolats för andra gången börjar man ge tillskott av en halv dos tomatnäring.
När plantan planterats ut ska den regelbundet ha full dos av tomatnäringen.
TIPS! Lägg gräslipp på jorden runt tomatplantorna. Dels medverkar det till att hålla kvar fukten i jorden och dels innehåller gräsklipp mycket värdefulla näringsämnen som kommer plantan tillgodo.
Vattning av tomatplantor
Liksom alla växter tappar tomatplantan kraft om den tillåts bli för torr emellanåt så det bästa är att se till dem ofta. Jorden får inte torka ut, men rötterna vill heller inte stå blött. Varma dagar kan det vara nödvändigt att vattna dem både en och två gånger, men självklart beror det på hur de är planterade.
Automatbevattning är både enkelt och praktiskt. Det finns många olika lösningar för detta och det behöver inte bli dyrt.
Tjuva och toppa
Upprättväxande sorter skall bara ha en huvudstam där blad och blomklasar växer ut.
Det naturliga för plantan är att förgrena sig och bilda nya bladpar och grenar i bladvecken på huvudstammen. Dessa ska man ta bort så fort som möjligt eftersom den annars tar kraft från tillväxten. Man nyper helt enkelt bort de små bladen (tjyvarna) som visar sig.
Detta kallas för att ?Tjyva tomaten?.
När plantan fått 4-5 blomklasar knipsar man av toppen ett bladpar över blomklasen så att all kraft koncentreras till utveckling av de klasar som finns istället för fortsatt tillväxt av nya klasar som ändå inte hinner mogna.
Busk- och ampelsorter behöver man inte toppa eller tjuva utan de sätter rikligt med frukt ändå.
Ohyra och skadegörare hos tomater
Tomatplantor i växthus drabbas nästan alltid av någon sorts ohyra.
Vanligast är vita flygare, spinn och bladlöss, men även olika typer av svamp och virussjukdomar kan ibland slå till.
Bästa sättet att minska problemet med ohyra är att kolla plantorna ofta och gärna hänga upp klisterskivor där flygande ohyra fastnar. Då får man tidigt en indikation om vad som är på gång.
Snabba motåtgärder är sedan nyckeln till att hålla problemet under kontroll.
Spraya omedelbart med en såplösning så snart ett angrepp upptäcks. Upprepa med någon veckas mellanrum. Om angreppen inte ger sig rekommenderas biologisk bekämpning som brukar vara väldigt effektivt för att få bukt med ohyra hos tomater.
Blad som blivit fula av ohyra ska man ta bort. Släng dem i soporna för att förhindra spridning av skadegörare.
Skörd och förvaring av tomater
När tomaterna börjar mogna kan man hos upprättväxande sorter ta bort några av de blad som skuggar frukterna. Då får de mer sol på sig och mognar lite snabbare.
Skörda tomaterna vartefter de mognar. Allra godast är att äta dem helt färska.
Smaken bevaras bäst i rumstemperatur, men håller längre om de ligger svalt. Lägg dem inte i plast, då bildas fukt och hållbarheten förkortas. Tomater som börjat få färg, men ännu inte är fullmogna när frosten sätter in kan man lägga på fönsterbrädan för att eftermogna.
Det finns många bra recept även för omogna, gröna tomater så glöm inte plocka in dem innan de fryser.
De kan stekas, man kan göra chutney, såser, marmelad och mycket annat smaskigt.
Jordviva – Primula vulgaris
Familj: Primulaceae
Släkte: Primula
Växttyp: Perenn
Blomning: April-maj. En andra blomning förekommer ibland på hösten.
Höjd: 5-15 cm
Odlingszon: Mellersta till södra Sverige.
Läge: Sol – halvskugga på lätt fuktig växtplats
Förökning: Vivor förökas med frö och genom delning.
Beskrivning: Jordvivan är en av sju primulaarter som förekommer vilt i Sverige.
Det är en örtartad perenn som blir 5-15 cm hög.
Bladen sitter i rosett med blomstjälkarna i mitten.
Sin naturliga växtplats har den på näringsfattig mark där den växer vid bäckkanter, på ängar, i snår och i lövskog.
De vivor som säljs som krukväxter tidigt på säsongen är korsningar (hybrider) som odlats fram för att producera stora, färggranna blommor i många olika nyanser och former. Det finns sorter med dubbla, och enkla, blommor och blommor med vågiga eller krusiga kronblad. En del sorter har en svag, behaglig doft.
Det marknadsförs ett antal olika hybrider med specifika egenskaper under olika namn som t.ex ’Zebra’ , ’Äppelblom’ och ’Bellerose’
Användningsområde:
Inomhus – Jordviva säljs som prydnadsväxt för inomhusbruk tidigt på året.
I samplantering – Passar bra för samplantering i krukor och amplar tidigt på säsongen så snart risken för frost är över.
I rabatten – Jordvivan, liksom andra nära släktingar och hybrider blir jättefina i olika slags rabatter;, stenpartier, slänter mm.
Skötsel:
Som krukväxt är jordvivan inte särskilt långlivad, men eftersom den är lätt att plantera ut och blir en långlivad perenn i trädgården är den värd att sköta om ordentligt.
Placerar den så ljust som möljigt. Det är viktigt att inte jorden torkar för då slokar vivan omedelbart. Den tycker heller inte om att stå i sur jord då den istället kan ruttna.
Enklast håller man jämn fuktighet genom att ställa krukan i en ytterkruka med ett lager på 1-2 centimeter med lecakulor eller motsvarande i botten som krukan kan stå på.
Fyll sedan upp vatten på lecakulorna men inte så högt att det når krukan. Då ökar luftfuktigheten runt plantan och de rötter som önskar kan själva söka sig nedåt och hämta mer vatten.
Vattna regelbundet så snart jorden känns torr.
Klipp vartefter av överblommade blommor för att ge plats för nya knoppar som växer upp från mitten av plantan.
Ingen särskild näring behövs under denna period.
Spara för utplantering
När blomningen avtar kan man låta växten vila lite genom att ställa den lite svalare om möljigt. Fortsätt hålla den lagom fuktig och invänta varma vårdagar utan frost. Då kan den successivt vänjas ut för att sedan planteras ut i trädgården.
Hur väl den trivs där är lite olika beroende på jord, klimat och läge, men också beroende av sortens tålighet som kan variera en del mellan olika hybrider. Men det är definitvt värt att prova. Det kan bli en långlivad vän i rabatten som kan blomma flera gånger under säsongen.
[do_widget id=text-62]
Om växtzoner och härdighet
Det är bra att känna till vilka odlingsförutsättningar som gäller för den egna trädgården, inte minst för att slippa besvikelser.
I en och samma trädgård kan det i praktiken finnas flera olika växtzoner och man kan själv påverka en del för att ge växterna mer gynnsamma förutsättningar och ge dem ett microklimat som kanske motsvarar en eller till och med två zoners skillnad.
Har man blivit förälskad i en extra känslig växt är ’zonknäckning’ en spännande övning. Då handlar det om att skapa förutsättningar för att odla dessa åtråvärda växter i en lägre växtzon än den egentligen är avsedd för med hjälp av olika knep.
Zonkarta för härdighet
Till hjälp för oss när vi väljer växter till vår trädgård finns zonkartan som Riksförbundet Svensk Trädgård ansvarar för. I den är Sverige är indelat i olika härdighetszoner. Zonkartan gäller för vedartade växter, dvs. buskar och träd.
Zonkarta för perenner
Zonkartan används ibland även för perenner, men det finns en egen kategorisering för fleråriga, örtartade växters (perenners) härdighet som är framtagen av svenska perennodlare. Här delas växterna i fyra härdighetsklasser:
A – En perenn som kan odlas över hela landet utan några speciella arrangemang.
B – En perenn som kan odlas över hela landet, men kräver en skyddad och väldränerad växtplats för att utvecklas bra.
C – En perenn som kan odlas i stora delar av landet och kräver samma förhållanden som B för god utveckling.
D – Perenner som bara kan odlas i de delar av landet som är mest värmegynnade. Stora krav på dränering och vinterskydd krävs.
Klimat i förändring
Svensk Trädgårds zonkarta ritades fösta gången 1910 av Sveriges Pomologiska förening för att beskriva olika fruktträds härdighet. Detta har sedan utvecklats till att även omfatta prydnadsträd och buskar.
Med det föränderliga klimat som råder förändras självklart också förutsättningarna för de växter vi odlar. På SMHI tror man att klimatet i mellansverige kommer likna det i Skåne inom femtio år, och redan nu märks förändringar i härdighet där fler växter klarar en högre zon än vad de tidigare rekommenderats för.
För den som är intresserad att prova växter som kanske ligger på gränsen till vad som klarar sig finns all anledning att prova.
Flera zoner i samma trädgård!
Oavsett var i landet du bor kan klimatet i din trädgård avvika från vad zonkartan beskriver.
Om din trädgård ligger i en nord- eller sydsluttning, ligger nära vatten, om marken innehåller mycket sten, etc. Dessa faktorer och många andra påverkar klimatet.
Till och med inom trädgården kan flera klimatzoner finnas, man kan prata om mikroklimat.
Tips för bättre härdighet
Skydda nya växter
Nyplanterade växter är mer känsliga. Om man planterar större, eller kraftigare exemplar etablerar de sig snabbare än mindre, klenare exemplar. Växter som är känsliga och mindre exemplar klarar sig mycket bättre om de planteras tidigt på säsongen så att de hinner etablera sig på platsen. Pyssla gärna om dem lite extra vintertäckning, vattning och gödsling första åren. När de väl börjat växa till sig blir de mycket tåligare.
Odla i förhöjda bäddar
Plantering i förhöjda bäddar som till exempel en pallkrage gör att marken fortare blir varm på våren samtidigt som den blir bättre dränering.
Vintertäck
Vintertäck nya växter som är känsliga. Läs på om dina växter. Då får du besked om vilka som är extra känsliga eller alltid bör vintertäckas där du bor.
Rätt jord
En porös och väldränerad jord gör att växterna blir tåligare.
Stenar av potatisstorlek i odlingsjorden hjälper till att värma upp jorden och håller värmen kvar längre.
Gödsla rätt
Ge inte gödsel med kväve från sensommaren och framåt. Kväve gör att växterna uppmuntras till tillväxt. Istället bör de avmogna och förbereda sig för en viloperiod.
Solskydd på våren
Oftast är det inte kylan på vintern som tar kål på växterna utan svårigheterna börjar när vårsolen börjar bränna. Då kan främst barrväxter och städsegröna växter drabbas av något som kallas tjältorka. När växten blir uppvärmd försöker den suga vatten ur den frusna jorden. Resultatet blir då att växten torkar, bladen vissnar och barren blir bruna.
Planteringsläget
På en skyddad, soliga plats i lä kan ömtåliga växter klara sig bättre än på en öppen, blåsig plats.
Bredvid en stor sten som samlar värme, på en innergård med högt staket eller liknande kan man ganska enkelt skapa förutsättningar som motsvarar en växtzon bättre än trädgården i övrigt.
Andra zonkartor
USDA Plant Hardiness Zones – Information om växtzoner i USA.
Hardiness Zone Map of Europé – Information Växtzoner i Europa
[do_widget id=text-62]
Engelska pelargoner – Beskrivning
Engelska pelargoner, som på engelska benämns ’Regals, eller Regal Pelargoniums’ har som mest framträdande egenskap stora, vackra blommor, ofta i flera olika färger.
Det vetenskapliga namnet på denna grupp är Pelargonium x domesticum. Det innebär att om man ska ange ett komplett namn på en engelsk pelargon blir det t.ex ’Pelargonium x domesticum Birthday Girl’,
men oftast använder man bara sortnamnet ’Birthday Girl’, vilket självklart är enklast och ofta tydligt nog.
Det är inte helt klart vilka vildarter som bidragit i framkorsandet av engelska pelargoner, men troligen har P. capitatum, P. cucullatum, och P. fulgidum varit inblandade någonstans på vägen. Det har tidigare spekulerats i att P. grandiflorum varit iblandad, men numera tror man att det är en förväxling med någon annan art som tidigare haft detta namn.
Det engelska namnet Regal har gruppen fått från Drottningpelargoner som är en äldre variant av engelsk pelargon. De odlades vid slottet Sandringham på 1870-talet i England. Väldigt få av dessa ursprungliga engelska pelargoner från 1800-talets slut finns kvar idag men de få som fortfarande odlas kallas ibland Ädelpelargoner eller Dekorativa pelargoner, (på engelska Decorative pelargoniums). Dessa har ofta lite mindre och mer rundade blommor men variationerna är stora.
I mitten av 1800-talet började de pelargoner som vi idag känner som de engelska att korsas fram. Mycket av detta arbete skedde i Tyskland, men en hel del förädlingsarbete pågick även i Frankrike och England.
Kuriosa
I länder med varmare vintrar är engelska pelargoner ett populärt inslag i trädgården där de används som städsegröna buskar planterade som solitärer, i grupper, eller rent av som häckväxter.
Egenskaper
Blommor
Engelska pelargoner har de största blommorna inom pelargonsläktet. De kan bli ända upp till 7 centimeter i diameter och varje flockel kan innehålla upp till 15 blommor.
Mest vanligt är enkla och halvdubbla blommor, men även sorter med dubbla blommor förekommer. Hos några sorter är kronbladen lätt krusiga.
Blomfärgen varierar från vitt och olika rosa, laxrosa och röda nyanser till mörkaste sammetsrött, purpur och nästan svart. Oftast har de en mörkare markering, som ett öga eller som fjädermärken och fläckar, vanligen mest tydligt på de övre kronbladen. Även sorter med äggskalsfläckar finns.
Blad
De engelska pelargonernas blad är triangelformade och har nästan alltid en sågtandad kant. 
De är styva och ofta mörkt gröna eller grågröna vilket ger en fin bakgrund till de fantastiska blommorna. Det finns även sorter med gyllengula blad och blad med cremefärgade eller vita markeringar.
Växtsätt
Engelska pelargoner är buskiga och täta och bryter oftast sidoskott utan att man behöver toppa dem.
Inom gruppen finns såväl dvärgväxande sorter som ’normalstora’. Bland dessa kan vissa sorter med tiden bli över metern höga och nästan lika breda. Det tar dock en eller ett par säsonger på sig för att uppnå den storleken.
Skötsel
Det talas mycket om hur krångligt det är att få engelska pelargoner att blomma om efter vintern, men detta är aningen överdrivet.
Engelska pelargoner utvecklar knoppar under vintern. Det är därför viktigt att inte beskära de senare än oktober för då tar man bort de skott som har knoppanlagen.
De vill definitivt ha en sval placering under en period för att komma igång med blomningen. Allra enklast för att åstadkomma detta om man inte har annan kylig och ljus plats är att ställa ut plantan i ett skyddat läge dagtid under ett par veckor så snart temperaturen kommit upp i 8-10 grader. Men har man inte tid och lust att krångla med detta räcker det gott att börja ställa ut den så snart nattemperaturen är tillräckligt hög för att den inte ska frysa. Den blommar några veckor senare då, men vad gör det?
Normalt blommar engelska pelargoner från början av juni och inte i januari-februari då de drivs i blom hos odlarna och säljs allt för tidigt för att klara av mörkret hemma på våra fönsterbrädor. (Läs mer om detta i artikeln ’Engelsk pelargon – en missförstådd skönhet)
Håll efter och klipp bort överblommande blommor vartefter för att uppmuntra växten att sätta nya blomknoppar.
Jord och plantering
Engelska pelargoner vill ha en kraftig, men väldränerad jord.
Vänta med att skola upp unga exemplar i allt för stor kruka tills dess rötterna vuxit ut ordentligt och blivit kraftiga. Då kan man låta den få en ganska stor kruka att växa vidare i.
Skola om tidigt på året. Om rötterna fyller krukan behöver den en storlek större, om inte räcker det med att skaka bort lös jord och sätta den i samma kruka igen med ny fräsch blomjord av hög kvalitet.
Vattning
Engelska pelargoner dricker ganska mycket vatten och vill inte torka ut. Men låt aldrig krukan bli stående i vatten.
Näring
Engelska pelargoner älskar näring och behöver regelbundet tillskott av krukväxtnäring eller speciell pelargonnäring av hög kvalitet under hela växtsäsongen.
Ohyra och skadegörare
Engelska pelargoner kan drabbas av vita flygare (mjöllöss) och gröna bladlöss. Titta igenom dina plantor då och då så upptäcker du eventuella angrepp tidigt. Vanligen sätter sig ohyran först i bladtoppar och färska knoppar. Bladlöss kan man börja med att mosa med fingrarna. Spraya angripna delar med särskild växtsåpa. Upprepa vid behov.
Placering
Allra bäst trivs engelska pelargoner utomhus, i ett uterum eller i ett växthus. Då blommar de allra bäst eftersom de uppskattar skiftande temperaturer.
Beskärning
Normalt behöver engelska pelargoner inte toppas för att förgrena sig utan sidoskott bildas ändå.
Beskärning den kan man göra om de blivit gängliga i växtsättet, blivit för stora eller för att ändra formen på dem.
Stammen på engelska pelargoner blir med tiden ganska förvedad vilket gör att den inte bryter nya skott lika lätt som andra pelargoner med mjukare stam. Vi beskärning är det därför extra viktigt att försäkra sig om att det verkligen finns nya bladanlag under snittet.
Övervintring
Engelska pelargoner trivs allra bäst om de får en ganska sval förvarning, men gärna inte kallare än 10 grader eftersom de växer även vintertid. Helst vill de ha ljust, men mörkt och svalt kan också fungera om det inte finns alternativ.
Starta gärna igång dem med tillskott av växtbelysning tidigt på våren för att gynna knoppsättning.
Förökning
Engelska pelargoner kan vara lite svårare eller långsammare att rota än många andra pelargoner. Främst beror det på att de har aningen vedartade grenar. Bästa perioden då det är enklast att lyckas är under juli-augusti då man kan ta relativt färska toppskott som ännu inte blommat, men det går ofta bra även andra tider på året också.
Om en sort är ’trögrotad’ kan man prova med undervärme och extra belysning för att skynda på processen.
Sorter
Bilder och beskrivningar på olika sorters engelska pelargoner finns underlänken Engelska pelargoner under rubriken Pelargoner i menyn.
Frösådd av vilda pelargoner
Det är lite skillnad att så fröer från vilda pelargoner eller fröer man skördat själv och fröer till F1- och F2-hybrider, de som ofta säljs som ’sommarblommor’. 
Hybridernas fröer är preparerade och gror inom en vecka, medan de naturligt skördade fröerna kan ta ända upp till ett år på sig att gro. De flesta gror dock inom ett par veckor och ibland redan efter bara ett par dagar.
Fröer till vildarter levereras nästan alltid med frökapseln kvar runt själva fröet. Detsamma gäller ju fröer man plockar själv från pelargoner som satt frö. På frökapseln sitter en liten luden ’svans’.
Ibland har den fallit av, men lika vanligt är att den sitter kvar. Svansen är spiralvriden och mer eller mindre fjunig.. Detta bidrar i naturen till spridning av fröet när det fångas i vinden. När det landar hjälper den spiralvridna svansen till att skruva ner fröet i marken där den landat.
Ibland kan man själv framkalla detta beteende genom att lägga ett frö med svans på jorden och spraya det lätt med vatten. Då brukar fröet räta upp sig och skruva ner toppen lätt i jorden.
Man kan så fröet med kapseln kvar, men fröet gror nästan alltid fortare om det skalas först.
För att skynda på groningen ytterligare kan man fila lite lätt på spetsen, eller kapa av den allra yttersta spetsen på fröet med en skalpell eller annan vass kniv.
Ytterligare ett sätt att skynda på groningen är att blötlägga fröet i vatten i ett dygn innan sådd. Vill man få extra bra effekt kan man tillsätta Nitrozyme i vattnet (innehåller naturliga tillväxthormoner). Om man filar eller kapar toppen av fröet ska detta göras innan blötläggningen.
Sätt fröerna så här:
- Använd en relativt liten kruka där risken för övervattning blir mindre. Fyll krukan med såjord, gärna uppblandad med perlite eller fin sand. Det går även utmärkt att sätta frö i Root Riot, Man sätter då ett frö per kub och täcker hålet med en liten bit material som nypts av i ett hörn. Plantering i kokos- eller torvbriketter går också bra.
- Vattna jorden så att den blir fuktig men absolut inte genomdränkt.
- Sätt ett till tre frön på knappt 0.5 cm djup i krukan.
- Förvara sådden i rumstemperatur, ca 20 grader eller något varmare. Ljus är inte nödvändigt under den första perioden eftersom fröet inte är beroende av ljus för att gro.
- Fram till dess fröet grott kan det vara bra att placera krukan i ett miniväxthus för att hålla en jämn fuktighet.
- Jorden får inte torka ut, men det är vanligare att fröer ruttnar pga för mycket vatten, än att de torkar. Vattna sparsamt när jordens fuktighet minskar.
- Så snart fröet grott bör den flyttas ur eventuellt miniväxthus eftersom den lilla plantan inte vill ha så hög luftfuktighet. Helst ska den placeras i aningen svalare temperatur så snart den grott. Den behöver nu också ordentligt med ljus, men undvik starkt solljus.
- När fröplantan har 3-5 blad är det dags att plantera om den i vanlig jord. Välj en liten kruka. 5-6 cm räcker som första kruka eftersom det annars är lätt att jorden blir för blöt för de späda rötterna som inte hinner suga upp allt vatten i en större kruka. Till vildarter bör jorden blandas ut med fint grus eller perlite för att ge en bra dränering.
TIPS! En sådd som stått länge utan att något kommit upp kan man ’skrämma’ igång genom att hälla kokhett vatten över krukorna. Redan efter några dagar kan man ofta se resultat, och inom några veckor har de flesta frön som fortfarande är grobara stuckit upp sina små groddar i krukan.