Lavendel – skötselråd och beskrivning

Många är vi som drömmer om lavendelfälten i Provence. Doften av lavendel är speciell och har en avslappnande och lugnande effekt.
Lavendelolja används förutom som parfym även i många läkande produkter.

Fjärilslavendel i kruka
Fjärilslavendel

Lavendelns vetenskapliga namn är Lavandula.
Inom släktet finns ca 25 arter och minst ett hundratal kultivarer (hybridlavendel).
Lavendel är en städsegrön, småväxt buske med väldoftande blad och eteriska blommor.
Blomman är axlik och kan ha olika längd. Vissa hybrider har blommor vars ax avslutas i något som kan liknas vid små tofsar längst upp. Dessa sorter brukar kallas fjärilslavendel eller fransk lavendel.

Blomman

Den vanligaste blomfärgen är olika nyanser av blålila (lavendelblå!) Det finns sorter med allt från ljusaste blått till djupt mörkt purpurlila. Även sorter med rosa och vita blommor finns, samt en art; Lavandula viridis, vars blomfärg närmast kan beskrivas som gulgrön.
I blommans bas finns oljeglandler (körtlar) som avger doftämnen. Olika arter och sorter har olika kraftig doft och vissa odlas kommersiellt där lavendelolja utvinns från blomman i speciella destillerier.
Lavendel augustifoliaÄven torkad avger blomman en doft som kan användas för att ge en härlig doft i hemmet eller som smaksättare i bakverk och matlagning.
Perenn lavendel blommar hos oss rikligast i juli-augusti.
Sorter som inte är härdiga här som till exempel fjärilslavendel finns ofta att köpa som blommande exemplar redan tidigt på våren. Dessa fortsätter ofta att sin blomning under större delen av sommaren.

Bladen

Bladen är korta och smala och sitter på stammar som med ökad ålder blir allt mer vedartade. Färgen varierar från gråvitt till olika nyanser av grönt. Även bladen avger en tydlig lavendeldoft vid beröring.

Storlek

De minsta sorterna blir bara ca 25 cm höga och de mer kraftigväxande uppemot en och en halv meter. Nästan alla blir lika breda som de är höga, men sorter med ett mer upprätt växtsätt förekommer också.

Härdighet

De flesta namnsorterna av arten Lavendula augustifolia anses generellt vara härdiga minst till zon 3. I gynnsamma lägen kan den även övervintra upp till zon 6.
Många av de sorter som har speciellt vackra blommor som till exempel fjärilslavendeln, är inte alls härdiga i Sverige utan får antingen betraktas som ettåriga eller kan övervintras på frostfri, ljus, ej fuktig plats.

Odlingsvärda sorter

Det finns ett antal sorter till försäljning och minst lika många sorter tillgängliga som fröer.
Det som skiljer dem åt är främst höjden och  styrkan i den blå färgen där Hidcote Blue har en av de med mörkaste blå blommorna. Dock är axen hos den lite kortare än andra sorter som till exempel Munstead som har långa ax, men en mildare blå färg.  Båda dessa blir cirka 60 centimeter höga. Det finns också lägre sorter som  till exempel Ellegance Purple som bara blir drygt 35 centimeter. Alla dessa är hybrider av arten Lavendula augustifolia och har bra härdighet.

Användningsområde

Lavendel som fjärilsmagnetLavendel passar mycket bra som lågväxande häck och som kantväxt runt till exempel en rosenrabatt.
Icke härdig lavendel passar bra både som solitär eller tillsammans med andra växter i kruka.
Lavendel är en riktig fjärilsmagnet och drar till sig många viktiga pollinerare i våra trädgårdar.
Plocka några blommor och torka och passa på att ta tillvara resterna när du beskär för potpurrier, till bakning med mera.
Torkade buketter av lavendel är fint att dekorera med.

Skötsel

Lavendel älskar sol och vill växa i väldränerad jord som gärna får innehålla ett extra tillskott av kalk även om de klarar både sur och alkalisk jord.
För att göra den extra tålig och vinterhärdig är det viktigt att jorden inte innehåller för mycket lera som håller kvar vattnet eftersom lavendel inte vill stå fuktigt.
Lavendel växer vild i torra områden från södra Tyskland ner till norra Afrika. Det innebär alltså att de inte behöver vattnas förutom vid extrem torka och självklart i samband med nyplantering. Lite näring då och då är bra, men de klara sig gott också under karga, näringsfattiga förhållanden.
För att plantan ska behålla ett kompakt växtsätt behöver man beskära den varje år. Annars drar den iväg på höjden och blir gles, tanig och förvedad nertill.
Beskärning kan göras direkt efter blomningen eller tidigt på våren.

TIPS!
Var djärv och beskär ordentligt. Då kommer extra många nya skott från plantas bas. Använd delar av det som skärs av till att sätta som sticklingar.

Förökning

Frösådd

Lavendel förökas antingen med frö eller sticklingar. Det finns frön till olika arter och sorter att köpa, men man kan också lätt själv samla frön. De ramlar ur de avmognade blomsteraxen och skördas enkelt genom att man viker ner blomman i en liten påse och skakar blomsjälken. Faller fröerna ut är de mogna och klara att så. Man kan så dem direkt i såjord och låta krukorna stå ute under vintern eller  spara dem och så tidigt på året i såjord inomhus eller i växthus. Täck fröerna med cirka 0,5 centimeter jord och håll fuktigt med täckning till plantorna kommer upp.
När plantorna är tillräckligt stora att hantera planterar man dem en och en i varsin kruka som inte bör vara större än cirka 8 centimeter. Sätt dem då gärna i en blandning av blomjord och grov sand. Låt dem stå på skyddat läge och växa till sig innan de planteras ut i rabatten.
Vid sådd tidigt på säsongen kan man räkna med blomning redan kommande sommar.
Det är inte ovanligt att de självsår sig och man kan då ta hand om de små plantorna och flytta dem dit man vill att de skall växa.

Sticklingar

Sticklingar tar sig bäst om man får med en lätt vedartad klack. Man bryter, eller skär helt enkelt av en liten gren eller topp. Enklast att lyckas med sticklingar är det i augusti-september, men även resten av året brukar det gå bra.
Stick ner 10 centimeter långa sticklingar som rensats från de nedre bladen i jord som är utblandad med mycket sand eller perlite och ställ skuggigt. Man kan sätta många sticklingar tillsammans i en kruka.

Lavendelsticklingar på rotning

Rötter bildas inom 3 veckor till 3 månader beroende på årstid och övriga förutsättningar. Det är bara att vänta och se när de börjar skjuta nya skott. Det brukar vara ett bra tecken på att rötter vuxit ut, men avvakta gärna några veckor till innan de skolas om eller planteras i rabatten.
[do_widget id=text-35]

Squash – lättodlad och användbar

SquashplantaSquash är en av de mest användbara växterna i grönsakslandet.
Den är lätt att odla både på friland och i kruka och belönar oss med en stor mängd frukter. En enda planta kan ge upptill 20 eller till och med fler frukter.
Den milda smaken blandar sig väl och förstärks med kryddning och övriga ingredienser och gör att den kan användas i många olika anrättningar.
Frukterna kan börja skördas från mitten av juli och den ger skörd ända fram till frosten. En eller två plantor räcker gott till en familj.
Frukten, som även kallas courgette och zucchini, innehåller 95% vatten och är relativt rik på A- och C-vitamin samt flera viktiga mineraler.
Det finns en massa vackra och goda squashsorter att odla numera. Avlånga, runda, tidiga och sena.

Frösådd av Squash

squash-gold-rushFör att få en bra start är det bäst att förodla plantorna inomhus. Det tar 4-6 veckor för fröplantorna att bli lagom stora för att planteras ut. Squash är frostkänslig och vill helst ha kring 12 grader i jorden när den planteras. Sådden bör därför göras någon gång i april-maj beroende av var i landet man bor.
Fröer från egen skörd eller inköpt squash gror inte eftersom de frukter man äter inte är fullt mogna och fröerna är därmed inte klara.
Hos fröfirmorna finns det flera sorter att välja på, bl.a. några småväxta som är mer lämpliga om man vill odla i kruka.
vintersquashSätt två fröer på två centimeters djup i en liten plastkruka med såjord. Vattna igenom och ställ i ett minidrivhus eller en genomskinlig plastpåse som knyts upptill. Jorden skall sedan hållas fuktig, men får inte bli sur.
Så snart fröerna grott behövs ingen täckning men nu är det viktigt med mycket ljus.
Klipp av den svagaste grodden om båda fröerna gror eller dela dem försiktigt och sätt i varsin kruka.
När plantan har fyra blad skolar man om till en större kruka med planteringsjord. Så snart det blivit tillräckligt varmt ute börjar man avhärda plantan (vänja den vid utomhusklimatet) under cirka en vecka innan den planteras ut.

Plantering av squash

Planteringstips för squashSquash vill ha det varmt och soligt med mullrik och väldränerad jord som gärna får innehålla både kompost och lite vedaska.
På friland planteras de med 70 centimeters avstånd.
Odlar man i kruka behöver volymen vara minst 10 liter, men för att få en bra skörd bör man satsa på betydligt större. En stor hink med hål eller en plastad lövkorg blir utmärkt.

TIPS!
Plantera plantan på en liten kulle och gör en ’vallgrav’ runtom på ca 30 centimeters avstånd. Första tiden, innan plantan vuxit till kan man vattna där. Då söker sig rötterna ut och nedåt samtidigt som själva plantan skyddas från kallt vatten och kvarstående fukt.

Skötsel

Lägg gärna gräsklipp på jorden runt plantan och låt den inte torka ut. Gödsla ett par gånger under säsongen. Krukodlade plantor behöver näring lite oftare. Nässelvatten är utmärkt som gödning.
Välmående plantor drabbas nästan aldrig av vare sig sjukdomar eller ohyra. Angrepp av löss kan man spraya bort med vatten.

Skörd av squash

I juli då plantorna är ca 15 cm långa kan man börja njuta av den första skörden. Prova gärna med att låta några frukter växa till sig till större storlek. Fruktköttet blir då lite sötare medan fröerna blir något hårdare. Plockar man ofta hinner fler frukter mogna.
Finns frukter kvar när nattfrost väntas kan man täcka plantan med fiberduk eller skörda de sista frukterna oavsett storlek. Plantan överlever inte en frostnatt utan skydd utan förvandlas då snabbt till en hög slem!

Squashrecept

SquashsoppaFå frukter är lika användbara som squash.
Den kan ätas rå, smörkokt, ugnsbakad, marinerad, stekt, wokad, stuvad, friterad eller grillad.
Squash passar också utmärkt som ingrediens i soppa, paj, gratäng, gryta, pizza, grönsaksröra eller i omeletten. Man kan också blanda riven squash i matbrödet.
Min egen favorit är squashbiffar, recept hittar du här.
Blomman är känd som en exklusiv delikatess eftersom den är svåra att frakta. Med egen odling kan man gott kosta på sig att fritera en blomma eller två som en del av förrätten.
squashblomma delikatess att fritera
[do_widget id=text-62]

Växtföljd i grönsakslandet

Odling av baljväxter i växtföljdOm man odlar samma växtslag på samma ställe under flera år i rad urlakas jorden på viktiga näringsämnen och risken för angrepp av sjukdomar och skadedjur ökar med betydligt sämre skörd som resultat.
Orsaken är att skadliga svampar, mikroorganismer och skadeinsekter efter odlingsåret kan övervintra i jorden, föröka sig och följande år angripa växterna i ännu större antal.
Eftersom många skadegörare föredrar att angripa vissa växtslag hämmas de när man skiftar och byter och odlar ett annat växtslag på platsen.
Upprepad odling av samma typ av växter på en och samma yta gör också att jorden utarmas på de näringsämnen som är viktig för det aktuella växtslaget vilket gör att jorden töms på viktiga ämnen. Detta brukar kallas jordtrötthet.
Växelbruk, det vill säga att växla mellan olika växtslag som odlas på en viss yta både motverkar risken för skadegörare och bidrar till att bygga upp jordens näringssammansättning.
Odling med växelbruk var förr en självklathet för att få frisk gröda och bra skördar. Sedan dess har användandet av kemikaler för bekämpning och näring gjort att behovet av växelbruk i princip försvunnit.
Tack vare intresset för ekologisk odling börjar nu växelbruk bli populärt igen. Med växelbruk minskar behovet av växtskyddsmedel och växterna bidrar tack vare växtföljden med att tillföra viktiga näringsämnen i jorden.
Observera att växelbruk endast är nödvändigt för ettåriga köksväxter. Fleråriga växter som till exempel gräslök och jordgubbar berörs inte av detta.
Frodiga mangoldplantor

Så här odlar man med växtföljd

Vanligast är att man roterar planteringen av olika växtslag med fyra års intervall, men det finns också modeller för sex- och åttaårig växtföljd.
Vid sexårig växtföljd planerar man in sådd av gröngödslingsväxter i schemat.
Squash - blomma och fruktGrönsakerna delas in i olika grupper baserat på näringsbehov och vilken växtfamilj de tillhör.
Denna indelning görs för att växter inom samma växtfamilj har ofta likartade näringsbehov och drabbas också ofta av samma typ av skadegörare.
Även om man väljer fyra års växtfölj är det bra om man med tre till fyra års mellanrum låter jorden vila och återhämta sig. Det gör man enklast genom att odla växter av typen Gröngödsling som finns både för vår- och höstodling.

Grundplan för indelning av växter för växelbruk

Grupp 1 – Växter som tillför näring

Baljväxter och de så kallade gröngödselväxterna är exempel på växter som faktiskt tillför näring till jorden. Till den här gruppen räcker måttlig gödselvattning tidigt på säsongen. Efter skörd låter man växtdelarna ligga kvar och gräver sedan ner dem i jorden där de bidrar ytterligare till näringstillförseln.
Exempel på växter
– Ärtor
– Bönor
– Övriga baljväxter
– Gröngödsling

Grupp 2 – Näringskrävande växter

Till den här gruppen hör pumpa-växter, vissa lökväxter och kål
Exempel på växter
– Gurka
– Sqush
– Pumpa
– Purjolök
– Vitlök
– Selleri
– Blomkål
– Broccoli

Grupp 3 – Växter med måttligt näringsbehov

Här ingår rotfrukter, sallad, persilja, dill och lök
Exempel på växter
– Morrötter
– Rödbetor
– Rädisor
– Salladsväxter
– Mangold
– Spenat
– Dill
– Persilja

Grupp 4 – Växter med litet till obefintligt näringsbehov

Potatis och jordärtskockor är köksväxter i den här gruppen.
Ett klassiskt tips är att sätta bondbönor tillsammans med potatisen, vilket ska ge bra skörd.
Egen skörd av majs och kronärtskockor
Att odla med växtföljd är en mycket bra grund för lyckat grönsaksodlande. Kombinerat med smart samplantering där växterna stärker varandra, täckning med gräsklipp eller liknande och gödsling med egen kompost och nässelvatten ger den bästa förutsättningen för bra skörd på naturligt vis.
Självklart kan man undra varför det är så viktigt med växtföljd i grönsaksodlingen och inte i perennrabatten eller på andra platser. Den stora skillnaden är att grönsakerna ska växa snabbt och producera stora skördar under en kort period.
Perenner, buskar, häckväxter och liknande har en längre uppbyggnadsfas och är utvecklade för att klara de förutsättningar som krävs för att växa på en och samma plats under lång tid. Många av dessa växter bildar dessutom symbios med andra växter och nyttiga svampar som bidrar till att skydda växten och hjälpa den ta upp näring och vatten.

TIPS! Rita upp en plan över odlingarna och gör ett schema för var år och spara. Det är lätt att glömma vad som odlades vart när…

[do_widget id=text-50]

Rotlöss – den dolda ohyran

Vuxen rotlus i blomkrukaRotlöss är för många en okänd ohyra som kan drabba alla slags växter vi odlar i kruka.
Att den är relativt okänd beror säkert på att den inte är så vanlig, men en annan orsak är tyvärr att många inte känner till den och därför sprider dem vidare.
Rotlöss är svårt, nästan omöjligt att bli av med och sprider sig väldigt effektivt.
Rotlusen är en art av ullus som lever i jorden och livnär sig på att äta växtrötter. Det finns flera olika typer av rotlöss varav de flesta är harmlösa, men de som vi nu hittar i våra krukor kan göra väldigt stor skada.
Drabbade plantor tappar efter ett tag kraften och tynar sakta bort.
Hur vet man om en planta har rotlöss?Spår av rotlöss i jorden
Hos en välmående planta som får rotlöss kan det dröja länge innan det syns på den att den är drabbad.
Hos sticklingar och småplantor märks det oftast snabbare eftersom de inte har så mycket rötter, men det beror också på hur stort angreppet är. Ett litet angrepp kan växa till under en längre tid till dess plantan plötsligt tappar växtkraft och slokar.
Enklast att ta reda på om en planta har rotlöss är att avlägsna krukan och titta på rotklumpen och titta efter.
Tyvärr är tidiga angrepp på småplantor lätta att missa även om man kikar på rotklumpen eftersom plantan troligen rätt nyligen är omskolad och rotlössen ännu inte kommit ut till krukbotten eftersom rötterna inte hunnit växa till ordentligt.

Spår av rotlöss i kruka
Spår av rotlöss i krukan

Spår av rotlöss i jord med perlite
Rotlusspår bredvid perlite

Hur ser den ut?
Den vuxna rotlusen är vit och lite mjölig i konturerna??, ca 3 mm lång och förflyttar sig långsamt. Det är inte så ofta man ser de vuxna lössen, utan spår av rotlöss visar sig som små vita, lätt blåaktiga ansamlingar med aningen mjöligt eller vaxliknande hölje.
Ofta ser man också smala stråk längs rottrådarna mellan de lite större klumparna.
Ett tidigt angrepp hittar man oftast i botten, men beroende av hur lössen kommit in i krukan kan de även synas någonstans längs sidorna.
Vid kraftiga angrepp ser man dem runtom hela rotklumpen.
Man kan nästan alltid se avtryck från det vitblåa vaxet på insidan av krukan. Det är oftast det säkraste sättet att skilja ett litet angrepp från vad man kan missta för rotlöss; nämligen perlite eller vanligt ??jordmögel?? som är helt ofarligt.
Hur får man rotlöss?
Rotlöss hittar man oftast hos växter som sticklingförökas, dvs. där man har moderplantor.
Växter som frösås, eller som köps in av handelsträdgårdarna som pluggplantor; sommarblommor och växter av säsongskaraktär som t.ex. petunia, penséer, många utplanteringsväxter, köksväxter och kryddor brukar inte vara något problem, men det skadar inte att ändå vara uppmärksam.
Ofarligt jordmögel
Ofarligt jordmögel
Vanligast är nog att rotlöss sprids med sticklingar via försäljning och byte av växter mellan privatpersoner, men det finns en ganska stor risk även när man handlar sticklingar och plantor från mindre handelsträdgårdar och företag som specialiserar sig på olika växtslag.
Ofta handlar det om växtslag som många samlar på som t.ex pelargoner, saintpaulia och porslinsblomma, men i princip vilka växter som helst kan vara drabbade.
Erfarenhet visar att det är långt ifrån säkert att köpa in plantor från andra länder. Där är rotlöss minst lika vanligt som i Sverige.
Kunskapen om rotlöss är även hos yrkesodlare oroanden liten vilket gör att risken för spridning är relativt stor.
Hur skyddar man sig?
Bästa sättet att skydda sid från att få rotlöss på sina växter är att vara extremt försiktig med nya växter man tar hem.
Det är klokt att ha som regel att låta nya plantor stå för sig själva ett tag i karantän??.
För att hinna upptäcka ohyra och sjukdomar innan man flyttar ihop en nyinförskaffad växt med de man har sedan tidigare bör man vänta minst tre veckor.
Så lång tid, och kanske ännu längre kan det ta innan ett färskt rotlusangrepp syns.
Nu är det väl få som har plats för någon längre tids karantän, men var försiktig och kolla växten både ovan och under jord noga innan den får stå med de andra och använd alltid individuella fat för att hindra att vuxna rotlöss eller larver kommer över till en angränsande kruka via dräneringshålen i krukans botten.
Hur sprider de sig?
Vuxna rotlöss kan själva vandra från kruka till kruka, men stoppas med största sannolikhet om krukan har fat.
Vanligaste sättet att de sprids på är troligen i samband med att man vattnar och har flera krukor på en bricka då både vuxna djur, larver och ägg kan flyta mellan krukorna.
Ett annat tillfälle där rotlössen lätt sprider sig är när man planterar om. Om inte redskap, krukor och fat är rena eller om man jobbar på ett bord där jord från olika plantor blandas är risken för spridning överhängande.
Man kan också sprida rotlöss med jordrester som fastnar på handen om man hanterar en angripen planta. Ägg och larver är mycket små och kan lätt följa med små jordrester.
Vad gör man om man har rotlöss?
Har man fått in rotlöss bland sina växter måste man vara extremt försiktig. Små ägg som knappt är synliga för ögat kan bilda en ny koloni inom ett par månader. Ägg och larver sprids enormt lätt i samband med omplantering, när man vattnar och det rinner över ner på andra plantor, om man får jord på händerna från en smittad planta och tar i en annan.
Var försiktig så att jord från en angripen planta inte flyger omkring.
Man kan heller inte flytta en etikett, eller en blompinne från en kruka till en annan, då har man närmast garanterat spridit lössen till den nya krukan. Ett annat bra sätt att sprida dem är om man är oförsiktig och använder krukor och fat som inte rengjorts, eller byter fat mellan krukor.
Ställ aldrig krukor i växthus direkt på golvet utan fat eftersom rotlössen även trivs i växthusets jordbäddar och i sand och jord mellan gångstenar och i grus.
God hygien och extrem försiktighet när man vattnar och hanterar växterna är viktigt för att hindra vidare spridning.
Isolera
Angripna växter bör omedelbart isoleras så de omöjligen kan komma i fysisk kontakt med de man tror är fria från rotlöss.
Om man har, eller har haft ett angrepp bör man ta till vana att då och då ta bort krukan och kolla rotklumpen på sina växter för att försäkra sig om att de inte är drabbade.
Behandling
Vissa observationer tyder på att rotlöss föredrar torrare jord framför blöt, men att dränka plantorna under längre tid med jämna mellanrum lär inte hjälpa och är heller inte att rekommendera för många sorter som rentav kan ta skada om jorden under en längre perioder är för blöt.
Vill man prova måste i så fall den hink som används rengöras extremt noga mellan de olika plantornas dopp för att inte riskera att proceduren sprider ohyran istället för minskar den.
De gifter som är verksamma mot rotlöss är inte tillåtna för privatpersoner, därför rekommenderas i första hand att man tar sticklingar och slänger den angripna plantan i soporna. Tänka på att vara försiktig så att ingen jord från plantan kommer på sticklingen.
Man tror att vissa arter av rotlöss även kan befinna sig ovan jord, så för att vara helt säker kan man spruta sticklingen med växtsåpa eller lägga den i såplösning några minuter för att minimera risken för spridning till sticklingen.
Vill man ge sig på att använda gifter kan man prova att behandla en planta med de starkaste som är godkända för privatpersoner, men det kräver en mycket kraftig dos och resultatet är ovisst.
Om man vattnar ner giftet flyttar sig lössen längre ner i krukan och tar skydd. Säkrast är att ta bort krukan och peta loss så mycket jord som möjligt från rötterna och därefter dränka rotklumpen i en giftlösning under några timmar så att hela rotsystemet garanterat är indränkt. Därefter planteras plantan om och får stå i flera månaders karantän då eventuellt kvarvarande angrepp inte kommer att synas i utkanten av krukan förrän rötterna vuxit till ordentligt igen. Denna metod kan fungera, men det finns inga garantier, och det finns risk att plantan tar skada av behandlingen.
Det finns ännu ingen säkert fungerande biologisk bekämpning att tillgå, men i takt med att problemet ökar kommer säkert en lösning inom en inte allt för avlägsen framtid.
De rotlöss som bor i våra krukor dör i minusgrader, vilket man kan utnyttja för att bli kvitt dem i ett kallväxthus och i krukor som man kan låta stå ute under vintern.
En dålig nyhet för den som har växthus som hålls uppvärmt även på vintern är att har man väl fått in rotlöss i en kruka är risken väldigt stor att de flyttar in i jorden, gruset, eller i den mossa som oftast finns i växthuset.
I artiklar från bl.a. Storbritannien berättas det om omfattande saneringsåtgärder för att bli av med de rotlöss som koloniserat växthuset. Alla växter måste ut, hela växthuset måste i flera omgångar skuras med de starkaste rengöringsmedel men kan få tag på och självklart måste även jorden behandlas. Det värsta scenariot är att det kan ta flera år att bli av med dem och det säkraste sättet lär vara att låta växthuset stå kallt en period så de garanterat fryser ihjäl.
[do_widget id=text-62]

Föröka krukväxter med delning

Aloeplanta med sidoskott
Aloeplanta med sidoskott

Ett av det allra enklaste sättet att föröka en växt på är genom delning. Orsaken är att man i många fall får en ny liten planta som redan har mer eller mindre kraftiga rötter, men också att denna typ av förökning som naturen själv använder sig av vilket gör att det är lättare att lyckas.
Delning är jättebra och ibland närmast nödvändig hos många perenner, men i den här artikeln beskrivs delning av krukväxter.
Man kan dela i stort sett alla växter som bildar sidoskott, vilket alltså inte alla gör.
Det finns olika typer av sidoskott. Det finns bladrosetter, utlöpare av olika slag, sidolökar och knölar som växer i sidled och kan delas. Även en del orkidéer kan förökas genom delning med bladrosett eller utväxt. Detta beskrivs i en annan artikel.
Bästa tiden för delning är på senvintern och tidig vår då man kan passa på i samband med omplantering. Men blir det trångt i krukan kan man även dela växten andra tider på året.
Föröka växter med sidoskott
En sidorosett ser ut som en liten kopia av växten och växer upp ur jorden alldeles bredvid huvudplantan.Exempel på växter som kan delas
Exempel på växter som bildar sidorosetter:

  • Svärmors tunga
  • Aloe
  • Saint Paulia
  • Clivia
  • Fredskalla

För växter som förökas med sidoskott är det viktigt att de inte är för små utan kan hanteras ordentligt och att de har få en hel del rötter. Det är enkelt att kolla genom att knacka loss jordklumpen ur krukan och titta efter.
Ibland sitter sidoskotten relativt löst, men mer vanligt är att man får ta i lite för att lyckas bryta loss dem.
Ta ett ordentligt grepp runt jordklumpen, sätt tummarna mellan huvudplanta och sidorosett och bryt försiktigt så att sidorosetten lossnar lite från huvudplantan.
Det är inte ovanligt att rötterna på huvudplanta och bladrosett vuxit ihop och gör det svårt att dela dem åt. Då får man ta i ordentligt men samtidigt vara försiktig genom att bryta och lirka lite i taget. Om det behövs kan man ta hjälp av en blompinne eller liten blomspade eller en gaffel för att försöka bryta isär plantan.
Plantera bladrosetten i bra blomjord i en kruka som till storleken är proportionerlig till plantan. Vattna försiktigt och håll lätt fuktigt till ny tillväxt visar sig. Då behandlar man den på samma vis som en fullvuxen planta.
Huvudplantan får efter delningen säkert plats i sin tidigare kruka men behöver få lite ny jord.
Bladrosetter på aloeplanta

Växter med utlöpare

En utlöpare kallar man det som växten skickar iväg under eller ovan jord där det i änden utvecklas en ny liten planta.
Några exempel på växter som bildar utlöpare:Bladrosetter på utlöpare av ampellilja

  • Ampellilja
  • Mor och barn
  • Hjärta på snöre
  • Ormbunke (bildar utlöpare både ovan och under jord)

Ursprungstanken med att skicka utlöpare med småplantor är att de skall slå rot i jorden en bit från plantan som till exempel jordgubbsplantor gör. När de istället odlas i kruka i kruka blir resultatet istället att utlöparna blir hängande i luften som tex hos ampelliljan. Dessa småplantor är lätt att ta tillvara för att göra nya växter av. Är rötterna väl utvecklade klipper man av utlöparen och planterar den i en liten kruka med vanlig blomjord, vattnar försiktigt, placerar ljust och håller lätt fuktig till dess ny tillväxt visar sig.
Om rötterna är lite uttorkade eller inte särskilt väl utvecklade behöver den hjälp att bilda rötter. Då planterar man den i såjord och låter den stå några veckor i ett miniväxthus. Där får extra fukt och ett stabilt klimat. När den visar ny tillväxt har rötterna etablerats och den kan skolas om till vanlig blomjord och efter några veckor skötas som en fullvuxen planta.
Ett annat och lite säkrare alternativ är att sätta ner den lilla plantan i en kruka med såjord medan den fortfarande sitter fäst vid moderplantan och kan dra nytta av dess livskraft.
Efter några veckor när man ser att den börjat växa ordentligt klipper man av utlöparen och man har fått en ny liten krukväxt.
Utlöpare som redan ligger mot jord bildar snabbt bra rötter. Klipp av utlöparen bredvid den lilla plantan och lossa den försiktigt från jorden. Sitter den hårt fast kan man försöka lirka loss den med en gaffel eller, om den har fått riktigt kraftiga rötter; ta ut plantan ur krukan och bryta loss den ur jorden.
Plantera i blomjord i en kruka som proportionellt överensstämmer med plantans storlek.

Mattbildande växter

En annan typ av växter som går att föröka med delning är ??mattbildande?? växter. De växer på bredden istället för på höjden. En del av dessa växer i sidled med hjälp av utlöpare medan andra skapar mängder av nya plantor sidledes som bildar en del av den totala växten.
Några exempel på detta är:

  • Plättar i luften
  • Hemtrevnad

Dessa bildar ett myller av ofta ganska grunda rottrådar som den mattbildande plantan växer upp ifrån. Den växer i princip på bredden istället för uppåt. Denna typ av växter kan man dela i två eller flera mindre delar. Knacka loss jordklumpen ur krukan och håll den ordentligt med båda händer och tryck isär med tummarna. Alternativt kan man dela dem med en gaffel!
Plantera de delade plantorna i blomjord i varsin kruka i passande storlek. Låt dem gärna stå i ett miniväxthus eller i en plastpåse första tiden för att underlätta omställningen.

Lök- och knölbildande växter

Många lök- och knälväxter får sidolökar som kan avlägsnas från huvudlöken/knölen och planteras som en egen växt. Ett exempel på detta är lyckoklöver.
Hos växter som bildar en sidolök eller knöl, eller sorter som växer på bredden genom att bilda en mängd små knölar tar man loss jordklumpen ur krukan och bryter loss en eller flera lökar eller knölar och plantera dessa i en liten kruka med blomjord. Vattna återhållsamt första tiden till dess att lökarna eller knölarna börjar skjuta nya skott. Sköt sedan om den som vanligt.
[do_widget id=text-35]

Fröer = lycka!

En väldigt enkel formel – men trots att jag dragit upp växter från frö i många fler år än jag vill tänka efter så blir jag fortfarande barnsligt förtjust när små gröna ’pluppar’ tittar upp ur jorden.
I söndags sådde jag ett par avlånga lådor med blandsallad och ruccola och ställde i min odlingshylla under trappen. Redan på tisdagkvällen såg man spår av grönt och i onsdags myllrade det av små sötnosar i lådorna.
Frösådd av ruccola inomhus
Bilden är från idag, alltså fem dygn efter sådd – ser väldigt bra ut!
Igår skrev jag en liten guide om frösådder och så här i efterhand slår det mig att det kan kännas väldigt komplicerat med alla tips och steg hit och dit.
Självklart ska man inte krångla till något som i grunden är väldigt enkelt, men en hel del av det jag skriver om har sin grund i frågor och undringar jag fått från praktikanter och besökare här i trädgården så förhoppningsvis kommer några av tipsen till nytta.
Som vanligt har jag väl cirka 903468934 olika fröer som jag borde ta mig tid att så, men tiden vill inte riktigt räcka till. Jag får givetvis skylla mig själv som är sådan tidsoptimist, men det är tyvärr obotligt. Förr eller senare brukar jag hinna med lite ’attack-sådder’ av mina favoriter sedan finns det gott om tid längre fram på säsongen att så perenner och lite annat. Kul är det i alla fall…
Idag har vi startat upp en ny maskkompost igen. Våra maskodlingar börjar bli ganska omfattande och det behövs för glädjande nog märker vi att det är väldigt många som blivit intresserade av maskkompostering och behöver maskar för att komma igång. För att möta efterfrågan har vi därför ’klonat’ en av våra befintliga odlingar idag och påbörjat en ny odling.
Mask till maskkompostenUppstart av ny maskkompost
För mig personligen är det helt suveränt eftersom allt köksavfall försvinner fortare än kvickt samtidigt som jag får kontinuerlig tillgång till den underbara kompostjorden våra små medhjälpare skapar.
[do_widget id=text-50]

Miniväxthus för sticklingar och fröer

Nästan alla sticklingar och de flesta fröer man sår inomhus uppskattar hög luftfuktighet.
Är det bara enstaka krukor med frösådder eller sticklingar kan man istället för ett minidrivhus med lock där flera krukor ryms lätt skapa egna små växthus för var kruka.
Det klassiska knepet att trä en påse över krukan funkar visserligen, men det kan vara lite bökigt att trä påsen av och på krukannär det skall vattnas och luftas. Då är det mycket enklare att ställa krukan i plastpåsen istället.
Är påsen hel behövs dessutom inget fat.
Miniväxthus för enstaka krukor
På det här sättet blir det mycket enklare att lufta och vattna. Man bara öppnar upptill och stänger till efter en stunds ventilerande. Påsen kan förslutas med ett snöre eller en gummisnodd eller så knyter man bara ihop den upptill.
Blir det mycket fuktigt i påsen kan man göra några små hål i plasten. (märks genom att det blir så mycket kondens på insidan av påsen så man inte ser in)
Faller plastpåsen ihop åtgärdas det enkelt med en blompinne i mitten.
[do_widget id=text-62]

Krukor av tidningspapper

Billigare kan det inte bli!
Det är dessutom både miljövänligt och praktiskt så varför skall man inte använda krukor av tidningspapper när det passar?
Ytterligare en jättebra anledning att använda papperskrukor är att man slipper förvara och sedan diska dem inför nästa säsong som man måste med krukor av plast eller lera.
krukor-av-tidningspapper
Papperskrukor fungerar jättebra för nästan alla frösådder inomhus och för sticklingar som är hyfsat snabbrotade. De kan användas både för första sådden och när man senare skolar upp plantorna. När plantan sedan är klar för plantering sätter man helt enkelt bara ner krukan i jorden. Där  dröjer inte länge innan den försvinner.
Det finns jättefina och praktiska ’krukmakare’ som underlättar tillverkningen, men det går nästan lika bra ändå.
Det enda som behövs är:

  • tidningspapper
  • en mall
  • sax och vatten

Som mall kan man använda en läsk/öl-burk eller en flaska beroende av hur stor omkrets man vill att krukan skall ha. Allra bäst är det om mallen har en liten grop i botten.

  1. Mät ut på tidningspappret hur djup krukan skall vara och lägg till ungefär 3/4 av bredden på mallens botten.
  2. Klipp en remsa med utmätt bredd längs hela tidningssidan.
  3. För en liten kruka räcker det med en sida, en större kruka blir mer stabil om man klipper i två sidor.
  4. Lägg mallen på den utklippta remsan och rulla den runt om den.
  5. Vik in underdelen mot den urgröpta undersidan av mallen. Vik in en liten bit åt gången så det blir många veck. Då blir det mer stabilt. Tryck till ordentligt.
  6. För att krukan skall bli lite stadigare kan man snabbt blöta botten och skarven i vatten.
  7. Låt krukan torka någon timme innan användning så blir den lättare att hantera.

Ett litet filmklipp som visar hur det går till:

[do_widget id=text-62]

Hybridhängpelargoner – Beskrivning

Hybridhängpelargoner är helt enkelt en grupp framkorsad av hängpelargoner och zonalpelargoner. Hybridhängpelargon Achievment
Det engelska namnet på denna grupp är ”Hybrid Ivy-leaved pelargoniums”.
De första hybridhängpelargonerna utvecklades i mitten av 1800-talet.
Det finns inte så väldigt många olika hybridhängpelargoner, men ett antal av dem är väldigt populära som t.ex den rosa rosenknoppsblommande ’Rococo’ och den skarpt röda ’Solo’. Fler sorter kommer kontinuerligt ut på marknaden och många sorter i gruppen är mycket odlingsvärda.

Egenskaper

Blommor

Blommorna är ofta stora och dubbla till halvdubbla, några liknar närmast rosenknoppar, men även enkla sorter finns. Mest vanligt är enfärgade blommor i nyanser från ljust rosa till skarpt rött.
Ett fåtal sorter har lila eller vinröda markeringar i mitten av blomman.
Hybridhängpelargon Solo hybridhangpelargon-elsie
Hybridhängpelargon Millfield Gem Hybridhängpelargon Lara Harmony

Blad

Bladens utseende påminner mycket om de hos zonalpelargoner, men är oftast lite saftiga och vid en närmare titt brukar man ganska tydligt se dess släktskap med hängpelargoner.Hybridhängpelargonblad
Bladfärgen är ofta mättat grön eller aningen ljusare grön. Zonmarkering är ovanlig.
Endast någon enstaka sort med cremefärgade bladkanter finns.

Växtsätt

Hybridhängpelargoner har ett mer upprätt än hängande växtsätt trots sin bakgrund. Hur upprätt eller utbrett deras växtsätt är har med deras anlag att göra. En del liknar mer vanliga zonalpelargoner och avslöjas mest på bladformen, medan andras växtsätt är relativt utbrett och behöver gott om plats att breda ut sig i sidled.
De flesta har ett kraftfullt växtsätt, är relativt rikblommande och blommar också under en längre period.

Skötsel

Hybridhängpelargoner sköts och förökas i stort sett som zonalpelargoner.
Under vintern föredrar de en sval och ljus placering, men klarar ofta även svalt och mörkt eller en plats på fönsterbrädan.

Placering

Många hybridhängpelargoner blir relativt storvuxna och vill därför ha en ganska stor kruka. Allra bäst trivs de utomhus på en skyddad plats där de passar utmärkt i amplar, urnor och väggkorgar.

Sorter

Bilder och beskrivningar på olika sorters hybridhängpelargoner finns under länken Hybridhängpelargoner under rubriken Pelargoner i menyn.

Änglapelargoner – Beskrivning

Änglapelargoner, som på engelska kallas ’Angel Pelargoniums’, eller ’Angels’ klassas liksom engelska pelargoner in i gruppen P. x domesticum.
Ursprunget till änglarna är korsningar mellan arten P. crispum och engelska pelargoner. Från detta har det sedan utvecklats en mängd sorter som korsats mellan varandra, med engelska pelargoner och tillbaka med P. crispum.

Änglapelargon Sweet Clivia

Mellan 1920-1940 korsade Arthur Langley-Smith fram ett stort antal änglapelargoner som kallas för Langley-Smith’s hybrider.
Benämningen Angel Pelargoniums kom dock först 1958 när Derek Clifford gav dem namnet ’Angels’ eftersom han tyckte att de påminde om en pelargon med namn ’Angeline’ som finns beskriven i Sweet’s Geraniaceae som gavs ut under åren 1820-1826.

Änglapelargoner – Pensépelargoner, vad är skillnaden eller är det samma?
Här kan man verkligen prata om förvirring. I USA kallas ofta änglapelargoner för ’Pansies’ eller ’Pansy Faced Pelargoniums’. Denna benämning har man nu börjat använda sig av även här i Sverige, men korrekt är det inte.

Det finns dock en typ av pelargoner med penséliknande blommor som till form och växtsätt i övrigt liknar änglapelargoner
De är egentligen inte änglapelargoner om man strikt utgår ifrån att de ska ha P. crispum som en av sina föräldrar men växtsätt och blommornas utseende är mycket lika. Pensépelargonerna togs fram i USA för många år sedan och idag finns endast en av dessa ursprungliga pensépelargoner kvar i odling. Den heter Madame Layal.

Egenskaper

Blommor

Änglarnas blommorna är små och enkla men detta kompenseras av deras stora mängd. De två övre kronbladen är oftast större än de undre och har ofta en mörkare färg.
Moderna sorter kan ha lite större blommor som också kan ha aningen böljande kronblad.
Änglarnas blommor finns färgerna vitt, olika rosa toner, lavendel och purpur.
Den vanligaste färgkombinationen är vitt med olika infärgningar och mönster av vinrött och lila.
Nästan alla änglapelargoner har mycket lång blomningsperiod. Trivs den bra kan blommorna mer eller mindre täcka hela plantan.

Änglapelargon med flikiga kronblad Änglapelargon med rosa-vita blommor Änglapelargon Michael Änglapelargon Oldbury Duet

OBS! Missa inte att klippa bort vissnade blommor. Låter man dem sitta kvar slutar plantan snart att producera nya blommor. Då är det bara att ta fram sekatören och klippa. Inom några veckor sätter blomningen fart igen.

Blad

Hos många ängpelargoner frigörs en mer eller mindre tydlig doft av citrus när man gnuggar deras blad. Detta är en av de mest tydliga bevisen på släktskapen med P. crispum, men i många fall kan man också se ett visst släktskap genom att titta på bladen.

Änglarnas blad är små och runda, oftad med krusig eller tandad kant.
Färgen på dem är oftast mellangrön men sorter med gyllengröna och mörkgröna blad finns också. Ett fåtal sorter har variegerade eller ljust kantade blad.

Sågtandat blad på änglapelargon Blad på änglapelargon

Växtsätt

Många änglapelargoner har ett stadigt, upprätt växtsätt, men de flesta behöver lite stödpinnar för att hålla grenarna upprätt. Det finns dock sorter med lite vekare grenar som lätt faller utåt. Dessa passar väldigt bra att odla i ampel eller urna.

Änglapelargon hängande i ampel

Skötsel

Jord och plantering

Plantera änglapelargonen i blomjord av hög kvalitet som har bra dränerande egenskaper. Inblandning av till exempel perlite ger en bra genomsläpplig struktur på jorden.
Sätt inte plantan i för stor kruka innan rötterna orkar suga upp den fukt som tillförs när man vattnar. Plantera hellre om den en extra gång under säsongen än att ge den för stor kruka när den är liten.

Vattning

Änglapelargoner vill inte torka ut, men de tycker trivs inte alls med att få det för blött i krukan. Se till att krukorna har ordentlig avrinning när de placeras utomhus så rötterna inte står i vatten.

Näring

Ge plantan tillskott av krukväxtnäring eller särskild pelargonnäring av hög kvalitet under hela växtsäsongen. Vintertid kan man ge halv eller mindre näringsdos om plantan står ljust och i över 10-15 grader.

Ohyra och skadegörare

En del sorters änglapelargoner angrips lätt av mjöllöss (vita flygare). Även gröna bladlöss kan ibland söka sig till dem.
Plantor som står ute drabbas oftast mindre av ohyra än de som står inomhus.

Placering

Allra bäst trivs de utomhus, i ett uterum eller i växthuset förutsatt att det inte är allt för varmt.
Utomhus blommar de oftast allra bäst.

Beskärning

Vill man få en tät och knubbig planta kan man toppa den vartefter även om vissa sorter bryter bra av sig själva.
Blomknopparna utvecklas under vintern så om man vill ha tidig blomning bör man inte göra någon större beskärning efter oktober. Vid senare beskärning skjuts blomningen fram någon månad eller två.

Övervintring

Änglapelargoner vill ha sval och ljus övervintring. De trivs inte alls om de får stå helt mörkt även om det är ordentligt svalt. Hellre då en plats i rumstemperatur. Där kan den stå på fönsterbrädan eller i ett blomrum. Allra bäst lyckas man då med tillskott av växtbelysning.
Står de över ett element får man vara vaksam så att de inte torkar ut för fort.

Förökning

Änglapelargoner förökas ganska lätt med sticklingar. Allra bäst lyckas man med toppskott som ännu inte blommat.
Om man får fröer på sina änglapelargoner ska man självklart prova att så dem. Resultatet blir dock en helt ny sort, men det är ju bara spännande…

Sorter

Bilder och beskrivningar på olika änglapelargoner finns under länken Änglapelargoner under rubriken Pelargoner i menyn.