Det är ruskigt länge sedan det blev skrivet några rader här på bloggen, men här kommer ett litet livstecken.
Det är ju Alla Hjärtans Dag så först en bild på min samling hjärtan jag fotograferat här och där i naturen och hemma. Jo, äggen är fejk, men de andra är naturligt formade.
Jag har fortsatt samla sådana här hjärta så vid tillfälle visar jag de nya här också.
Visst borde jag hinna med att skriva några rader då och då, men jag tror de senaste månaderna tagit priset i mycket jobb. Förutom att vi håller på att finjustera det sista på nya hemsidan har vi ökat vårt sortiment med en bra bit över 800 produkter sedan oktober vilket också innebär ganska mycket jobb.
Just nu väntar vi hem lökar och knölar till prydnadsväxter och inom kort kommer också sättlök och sättpotatis och mycket, mycket annat nytt in på hemsidan.
Då undrar man ju kanske om det verkligen ska vara nödvändigt med så mycket jobb och om det är värt det?
Jodå! Jag älskar mitt jobb och det känns fantastiskt nu när vi äntligen ska få en ny och fräsch hemsida också att visa upp våra produkter på.
Men visst känner jag mig lite sliten och önskar jag hann med lite sådder inför våren, men det får dröja lite till.
En minisemester en bit söderöver inom kort bidrar också till att hålla ångan uppe.
Lite mänskligt liv hinner jag dock med, som att se till hönsen till exempel. Igår var det äntligen dags för säsongens första ägg! Hönsen lägger ner när dagarna blir kortare och nu har det alltså blivit så pass ljust att de sätter igång igen. Det är väl ett härligt vårtecken om något!
Äter hinner jag också med. Idag sitter vi och jobbar med indata och tester på nya hemsidan och slog till med tacos till lunch. Till guacamolen hade vi inhandlat en jätteavokado. Den är verkligen stor och vilken stor kärna det var. Den sparar jag för att plantera. Spännande att se om plantan blir annorlunda än de jag redan har dragit upp från normalstora avokado.
Tog en paus och kikade ut. Det har det snöat och än så länge ligger snön kvar i träden och på möblerna på verandan.
Samla och så fröer på våren
Jag skrev häromdagen här på bloggen att jag sådde rosfröer. Perfekt att plocka övervintrade nypon som redan fått sin köldperiod och nu kan börja gro när de planteras i jorden.
Men det finns många andra trevliga växter man kan samla fröer från och så nu på våren om man nu missade skörda dem i höstas. Och då kan det vara smart att passa på innan man börjar vårstäda i trädgården.
Fröer till perenner, buskar och träd klarar av naturliga skäl kylan, men även en hel del 1-åriga sommarblommor som rosenskära, tagetes, jätteverbena och lejongap har fröer som klarar vinterkylan.
Dessa brukar fröså sig själva ganska bra om de får stå kvar med fröställningarna men blomningen blir mycket senar än om man försår dem inne så därför kan det även vara värt att ta tillvara fröer även till dessa tidigt på säsongen och sätta igång sådden inomhus.
När jag kikade runt i min egen trädgård hittade jag väldigt många olika fröställningar. Jag brukar låta de vissnade växterna stå kvar över vintern och skär ner och rensar först nu på vårkanten. De allra värsta fröspridarna som närmast kan betraktas som ogräs om man inte skär bort fröställningarna tar jag självklart bort men resten får stå kvar och ge höjd och struktur under vintern. Alla kvarvarande växtdelar tjänar samtidigt som lite skydd för rötterna och på våren har de tunnaste delarna nästan förmultnat och blir till jordförbättring.
Visst kan man istället för att samla frö och så i kruka vänta och hoppas på att några fröer fallit på ett bra ställe och börjat gro i rabatten, (eller i grusgången där allt verkar kunna växa!) Med vissa växter är detta inget problem alls, medan det med andra är mer sällsynt att de självsår sig. Dessutom kan risken vara stor att man av misstag rensar bort fina små perennplantor när rabatten rensas och luckras på våren.
Perennfröerna sår man i kruka och ställer inomhus om man vill skynda på groningen, eller ute på en skyddad plats. Tips om perennsådd finns i ett tidigare inlägg.
De ettåriga sommarblommorna låter man gro inomhus eftersom det är viktigt för dem med värme för att de ska komma igång fort och börja växa.
Här lite bilder på fina fröställningar det går alldeles utmärkt att skörda frö från:
Jag sådde frö till buddleja sent i hösta och förvarade sådden inomhus. Så här såg de små fröplantorna ut när de började komma upp.
Ge inte upp för fort!
På vårvintern lever många växter farligt. Definitivt gäller det de vintergröna växterna som behöver skyddas från allt för stark sol tidigt på säsongen och nyplanterade växter som kanske är på gränsen till härdiga eller känsliga i störta allmänhet.
Men även växter som står inomhus behöver ses om lite extra under den här perioden, speciellt de som stått lite svalt med begränsat ljus och som vilat under vintern.
När ljuset kommer, antingen om de flyttas från en mörk förvaring, eller som i mitt fall då solen börjar skina in i mitt växthus där jag vinterförvarar många plantor med hjälp av en värmefläkt som håller frostfritt är det viktigt att hänga med när det gäller bevattningen.
Det är just den delen som ställer till mest problem både för våra utomhusväxter och de inne. Utomhus för att jorden kan vara frusen och rötterna därför inte kommer åt vatten när de vill komma igång att dricka. Inomhus för att värmen stiger fort och jorden torkar ut blixtsnabbt i krukorna nu när växterna går från ett stadium där de endast behöver lite vatten till ’fullt ös’ på kort tid.
Har man växter som står i ett växthus eller uterum där de nu utsätts för mycket sol är det bra att avskärma de starka strålarna från växterna under en period tills de hunnit vänja sig. Kontrasten mellan det molniga, mörka och kyliga till denna hastiga upphettning med skarpt ljus inte bara torkar ut jorden utan stressar också växterna rejält, inte minst för att det är så stora svängningar på temperaturen dag och natt.
Så, för att dämpa detta lite; skugga växterna en aning. Personligen älskar jag Micromesh som är perfekt för lätt skuggning. Men varför inte hänga upp en skir gardin som några av mina vänner i trädgårdsföreningen gör?
För några veckor sedan när jag inspekterade i växthuset såg jag till min förskräckelse att krukorna med jätteverbena såg ut att vara bortom all räddning. Stjälkarna var helt intorkade, men jag vattnade dem ändå eftersom det inte var något att förlora.
Jag gnuggade försiktigt långt ner på den förvedade stjälken med nageln med förhoppning om att jag skulle se tecken på liv i form av lite grön vävnad, och ja, den verkade vara vid liv. Samtidigt såg jag en liten, liten tillväxt allra längst ner vid rötterna.
Jag har ännu inte börjat rensa och slänga sådant som ser visset ut, och tur var väl det för risken är annars stor om man börjar städa för tidigt att man slänger växter som har gott om liv i sig.
OBS! Var försiktig när du gnuggar på en del växter som till exempel änglatrumpet eftersom den är giftig. Är du osäker, men vill du testa om de har liv i stammen så gnugga med en liten spade eller annat halvtrubbigt redskap.
När jag var uppe och tittade i mina krukor förra veckan blev jag glatt överraskad. Det hade nämligen kommit gröna skott i flera av de krukor jag nästan börjat ge upp hoppet om.
Nu har jätteverbenan börjat växa till sig, så med lite beskärning och fortsatt bevattning och snart också lite näring kommer den bli jättefin tills det är dags att plantera ut den i rabatten.
Detsamma var läget med en fuchsia, en änglatrumpet som såg helt intorkad ut och min älskade apelsinsalvia.
Från att ha varit ett grått risknippe kan jag nu se fram emot den skira blomningen och den goda doften ytterligare ett år.
Så, ge inte upp dina övervintrade växter allt för lätt.
Orkidéröj
Orkidéer är ju verkligen vackra, tåliga och ofta mycket blomvilliga. Även vid ganska mörk placering.
Jag har några orkidéer i badrummet där de verkar trivas bra och belönar min ringa skötsel med regelbunden blomning flera gånger om året. De gillar säkert den höga luftfuktigheten. Det enda jag gör förutom lite sporadisk bevattning är att spraya dem då och då med Orchid Myst.
För ett tag sedan fick jag flera överblommade orkidéer av en vän som inte hade plats för dem hemma. Temporärt fick de en placering på glasverandan där de snart började blomma om, men sedan dess har alla utom två stått där utan någon som helst ompyssling och tyvärr har flera av dem strukit med under vintern på grund av kyla.
De två som överlevt har stått i till köket och de har båda blommat om ytterligare en gång. Hos den ena av dem vissnade blomstängeln ner helt efter blomningen och hos den andra vissnade bara toppen på den. Hos den har redan flera nya stänglar börjat växa fram ur tillväxtpunkterna på den gamla stängeln.
För dig som inte vet hur och om du ska klippa ner stängeln efter blomning tänkte jag här visa några olika alternativ och vart man kan klippa.
Klipper gör man med en vass sax eller en liten sekatör.
Hos den ena orkidén hade stängeln som sagt vissnat och torkat ihop helt.
Ibland kan de torka in bara på den översta delen av stängeln och då klipper man av den där alldeles ovanför en tillväxtpunkt.
I mitt fall var stängeln helt vissen, torr och brun och då är det ingen idé att låta den stå kvar.
Jag valde att klippa ner den till ovanför allra nedersta tillväxtpunken som trots allt kanske, kanske har lite liv kvar.
I så fall kommer det växa ut en ny stängel där, annars växer den ut någon annanstans från basen av bladrosetten.
Hos den andra orkidén var stängeln fortfarande grön och saftig efter att blommorna vissnat. Bara den allra översta delen hade torkat in så den klippte jag på samma vis bort ovanför närmaste tillväxtpunkt.
Så här ser tillväxtpunkterna ut på stängeln. Det finns oftast flera stycken på var stängel. Det är där som förgreningar, nya blomstänglar och små nya plantor kan växa ut, se längre ner på sidan.
På bilderna nedan kan man se hur nya stänglar vuxit ut från denna tillväxtpunkt och det har till och med börjat komma små blomknoppar på flera av dem.
På en av de överblommade orkidéerna jag fick växte det förutom en blomstängel också ut en liten planta. Jag hade länge planer på att plantera den i en egen kruka, men tiden räckte inte till så den fick sitta kvar.
Den fick till och med en egen blomstängel och började blomma strax innan huvudplantan började sin blomning.
Brokbladig stäppsalvia – nytt fynd i trädgården
När jag rensade ogräs häromdagen upptäckte jag att en av de nya bladrosetterna som vuxit ut från en frösådd stäppsalvia har brokiga blad – en sport eller mutation som det också kallas, helt enkelt.
Jag kikade lite närmare på den och det är hela tre blad som har denna brokiga egenskap så kanske kan det bli en fin brokbladig planta av den.
Då och då händer det att en del av en växt eller en frösådd visar helt annorlunda egenskaper och då kan man ta till vara dem som stickling eller, som i det här fallet som en lite planta för att driva upp den och därmed uppmuntra den nya egenskapen.
Innan jag gräver upp den och sätter den i en egen kruka så jag kan följa dess tillväxt och så småning om plantera den på ett nytt ställe vill jag att den växer till sig lite.
Eftersom den sitter i en plantering kan jag låta den sitta där ett par veckor till innan jag flyttar den, men för att inte glömma av den har jag markerat den med en färgad komihåg-pinne.
Det är spännande med trädgård:-)
[do_widget id=text-62]
Sensommar = småplantsjakt
Igår när marken fortfarande var ordentligt blöt efter regnet passade jag på att gå ut och rensa ogräs lite ogräs.
Så här dags när högsommaren börjar avta och vi faktiskt fått ordentligt med regn efter en lång torrperiod tittar små ogräsplantor upp lite här och var i trädgården. Deras frön har spridits med vinden tidigare på säsongen och sedan legat och väntat på en rejäl rotblöta för att börja gro och sätta igång och växa. Ganska irriterande kan man tycka, men när det just har regnat är det som allra enklast att rensa bort dem så det är bara att gå ut och köra.
Något som är betydligt roligare är att många av mina favoritperenner har gjort samma sak.
Från de fröställningar jag låtit sitta kvar har fröna spritt sig och här och var hittar jag små trevliga plantor som jag successivt kan gräva upp sätta i kruka. Där får de växa till sig innan jag planterar dem där de egentligen ska sitta.
Självklart kan man också låta dem sitta kvar och växa till sig och sedan flytta dem direkt till sin nya växtplats, men växter som har pålrot som till exempel aklejan kan det vara smart att ta hand om tidigt. Om plantan hinner bli för stor innan den flyttas kan roten gå av eller skadas och plantan får en dålig start eller inte vill ta sig alls.
Ett annat skäl att sätta dem i kruka först är om de växer på ett dumt ställe – som i gången till exempel. Då kan de lätt bli nertrampade. Hellre räddar jag då undan dem i en kruka så länge.
Det är lite olika hur snabbt olika växters frön gror. Vissa sorter gror direkt, medan andra behöver en vinter med kyla innan de gror. Det beror också på vart vart fröet hamnat. Särskilt i grusgångar brukar de gro snabbt och växa bra. Där får de fukt, men det är samtidigt luftigt mellan de små stenarna. Precis så som de flesta fröer vill ha det. Något att tänka på när man sår i kruka.
I den gång jag rensade hittade jag tre små grupper med aklejaplantor. Visst, jag har redan ganska många olika aklejor, men de som växer längs den gången är väldigt fina. Eftersom jag ska göra ett par nya planteringar inom kort passade jag på att ta tillvara några av dem.
Jag var klok nog att fotografera dem när de blommade så att jag skulle kunna komma ihåg färg och form på dem.
Nu är det ju så att akleja gärna korsar sig vitt och brett och man kan vara långt ifrån säker på resultatet av sådderna, men eftersom jag gillar dem alla tre som växer där tycker jag det är värt att ta tillvara dem.
Blir det helt fel med färg eller växtsätt är det ju bara att gräva bort den senare.
Innan jag tog upp dem började jag med att förbereda ett antal krukor med plantjord som jag vattnade igenom. Ju kortare tid utan jord, dess bättre.
Sedan lirkade jag upp dem försiktigt för att störa rötterna så lite som möjligt och få mycket jord med.
Därefter planterade jag dem i de förberedda krukorna med hjälp av en prickelpinne (åh, vad jag gillar prickelpinnar! – smart, enkelt och praktiskt)
Jag gjorde ett hål mitt i krukan, lirkade ner roten i hålet och tryckte försiktigt plantan ner i jorden samtidigt som jag tryckte till jorden från sidan med prickelpinnen.
Slutligen vattnade jag försiktigt igen så att jorden skulle sätta sig ännu bättre och ställde dem sedan i ett brätte ute på skuggsidan av huset.
Det fanns fler plantor kvar i grusgången, men de var inte tillräckligt stora för att flyttas än så jag markerade dem med en målad pinne för att inte riskera att kliva på dem.
Jag gissar de är färdiga att flyttas till kruka om ett par veckor och innan frosten sätter sig i marken hoppas jag att den nya rabatten är klar så de får komma på plats innan vintern.
Om inte, ställer jag dem i en pallkrage, lägger en fiberduk över och häller på lite torra löv och planterar dem till våren.
Så här kan man göra med nästan alla småplantor man hittar, och det är på det här sättet som många av plantorna i min trädgård kommit till. Lite pill, lite pyssel men oj vad roligt det är!
[do_widget id=text-35]
Självsådda växter – gratisväxter!
Kan det vara bättre än att få fler växter till trädgården helt utan kostnad eller större ansträngning.
Jag har själv tagit tillvara många självsådder som jag sedan planterat på olika platser i trädgården.
Ett både roligt och billigt sätt att få fler växter till mina rabatter.
Många perenner, en hel del sommarblommor och även träd och buskar frösår sig själva mer eller mindre flitigt.
Behöver man fler växter i rabatter och blomlådor är det ett enkelt sätt att få fler plantor genom att ta tillvara dessa självsådder.
Behöver man inte fler plantor av just den sort man hittar kanske man kan ta tillvara dem ändå och byta med någon annan trädgårdsentusiast, eller varför inte ge bort dem?
När värmen kommer och våra perenner börjar grönska tittar också många självsådda små plantor fram både i rabatten och lite varstans i grusgångar och på andra platser där det är gynnsamma för ett frö att gro. Samtidigt börjar det också bli hög tid att rensa första omgången ogräs. Då gäller det att ha ”?bladögon”? och försöka skilja ut vad som är ogräs och vad som kan tänkas vara något som är intressant att spara.
Är man osäker kan man låta den lilla plantan sitta kvar och växa till sig ett tag.
Det är inte bara i början av odlingssäsongen man kan hitta små självsådda plantor utan vissa växtslag behöver mer tid och värme innan de gror, så fortsätt att hålla utkik under hela växtsäsongen.
Självsådda sommarblommor
Trots att de ettåriga sommarblommorna inte klarar frost finns det många sorter vars fröer klarar sig genom vinterkylan och börjar gro så snart det blir tillräckligt varmt. Några exempel på sorter som man brukar kunna hitta fröplantor av är tagetes, blomstertobak, vallmo, pensé och rosenskära. Vad som klarar sig beror lite på läget och i vilken zon man bor.
Tyvärr brukar dessa självsådda sommarblommor dyka upp väl sent på säsongen jämfört med om man förodlar dem, men självklart ska man ta tillvara dem.
Om de inte skall stå där de sått sig är det klokt att ta man hand om dem direkt, skolar dem i bra jord, och pysslar om dem så hinner de växa till sig och blir ett bra tillskott i rabatt och kruka från mitten av sommaren till frosten kommer.
Tvååriga växter som till exempel borstnejlika och fingerborgsblomma brukar vara frikostiga med att sprida fröer och ger ofta många små nya plantor. De tar man enklast omhand på samma sätt som självsådda perenner.
Självsådda perenner
Inte alla perenner självsår sig frikostigt. Många ger inga fröplantor alls, medan en del sorter gör det mer än gärna. Efter ett tag kanske de mest lättsådda växterna nästan kan betraktas som ogräs eftersom mängden plantor snabbt blir stor. Då får man vara duktig och klippa av de överblommade blommorna innan de släpper sina fröer.
Exempel på några växter man kan hitta små fröplantor från är akleja, löjtnanshjärta, julros, näva, vallmo, purpurklätt och rudbeckia. Men det finns många fler så det är bara att kika runt dina växter och se ifall någon lite misstänkt grodd tittar upp.
Buskar och träd
Även en del träd och buskar ger ifrån sig en eller annan frösådd.
Några exempel är mahonia, robinia, gullregn och kastanj, men även andra spännande växter kommer ibland också upp med frö så håll utkik!
Det är heller inte ovanligt att man hittar en eller annan frösådd liten klematisplanta nära sin fröförälder.
De brukar ta ett år eller två på sig att gro så de kommer inte första året.
Helt nya sorter
Många växters frösådda plantor blir lika eller snarlika sina föräldrar till utseende och växtsätt medan andra frösådder kan blir till något helt nytt. Det är lite av tjusningen med att ta tillvara självsådda plantor. Ett exempel är klematishybrider där frösådda plantor alltid har ett mer eller mindre avvikande utseende från föräldrarnas.
Så här tar man hand om självsådda plantor
Om den självsådda plantan lyckats hamna där man vill ha den behöver man inte göra någonting. men växer den på fel ställe så behöver den flyttas.
Gräv försiktigt upp den lilla fröplantan genom att gräva djupt en bit ifrån den och försök få med lite jord runt rötterna. Då stör man rötterna så lite som möjligt.
Om jorden är torr är det bra att vattna innan så att rötterna lättare följer med utan att ta skada.
Sitter den frösådda plantan inte allt för tokigt kan man självklart välja att låta den sitta kvar och växa till sig lite innan den flyttas.
Om man har plats och tycker de är roligt att odla upp sina växter kan man göra en ?barnkammare?. Det är en liten avdelad rabatt i ett halvskuggigt läge där små plantor kan få stå och växa till sig.
Det är en perfekt plats att att sätta självsådder och egna framdragna fröplantor som ännu är för små för att kunna planteras ut på sin slutgiltiga plats. Här får de bra jord och kan ges näring varje vecka för att växa till sig till frodiga, vuxna plantor.
Har man ingen barnkammare sätter man istället plantan i en kruka med bra plantjord. Låt krukan stå i halvskuggigt läge och sköt om den som en krukväxt till det att det är dags för utplantering.
När plantan vuxit till, blivit kraftigare och fått flera blad är den tillräckligt stor för att planteras på sin slutliga plats.
Det kan göras närsomhelst under växtsäsongen men inte senare än september så att den hinner etablera sig ordentligt innan vintern.
Behöver plantan övervintras i krukan kan man ställa den i ett skyddat läge och täcka den ordentligt med löv och kanske en granruska för säkerhets skull.
Oavsett hur man väljer att hanterar sin planta är det en god idé att skriva växtens namn på en etikett och sticka ner bredvid plantan för det är väldigt lätt att glömma…
Ut och spana efter självsådder!!!
[do_widget id=text-62]
Solcellsdrivet bevattningssystem – Enkelt, miljövänligt och effektivt
Det solcellsdrivna bevattningssystemet Irrigatia är verkligen genialt.
När jag träffade på det på mässan i England för ett par år sedan blev jag helsåld och inte blev jag mindre imponerad av de två lite äldre män som utvecklat det.
Med sin entusiasm, tekniska erfarenhet och passion för trädgården har de utvecklat en riktigt bra produkt som både är väldigt praktisk och ett jättebra miljöval.
De är ju precis sådana människor som man vill att nya bra produkter ska vara utvecklade av. Egen praktisk erfarenhet, intresse och ett gediget kunnande.
Regelbunden bevattning är nyckel till att växter i kruka och ettåriga köksväxterna ska må bra.
Växter som får oregelbundet med vatten eller tillåts torka får sämre motståndskraft mot ohyra och skadegörare och utvecklas mycket sämre än de som får regelbunden tillgång till vatten.
Till skillnad mot timerstyrda lösningar och när man vattnar själv med slang eller kanna så att växterna får vatten en eller två gånger om dagen tillför Irrigatia vatten var tredje timme men i mindre mängd så att jorden hålls lätt fuktig hela tiden.
Det här gör att allt vatten kan tas tillvara av växten och den behöver aldrig torka.
När man vattnar mer sällan torkar jorden ofta upp vilket innebär att mycket av det vatten som tillförs rinner rakt igenom krukan eller rinner av jorden bort från plantan.
Det går helt enkelt åt mindre mängd vatten med Irrigatia än med konventionella bevattningssystem.
Mätningar har visat på exempel där vattenåtgången har varit upp till 90% mindre vid användning av Irrigatia än vid slangvattning.
Den solcellsdrivna pumpen hämtar vatten från en vattentunna vilket har bland annat följande fördelar:
– Ingen anslutning till vattenledningar behövs. Man slipper då risken att slangar släpper från vattenutkastet och vatten står och sprutar när man inte är hemma.
– Man behöver inte ha direkt närhet till ett vattenutkast.
– Vattenlöslig näring kan blandas i vattnet så att växterna kontinuerligt får tillgång till näring. Då slipper man näringsvattna separat med vattenkanna som annars är fallet vid slangvattning.
– Man sparar vatten. Perfekt att använda med uppsamlat regnvatten.
En 200-liters tunna kan beroende av hur soligt det är räcka upp till tre veckor för en grundmodul med 12 bevattningspunkter
I och med att den är solcellsdriven behöver man heller inte koppla pumpen till någon elanslutning. Det här gör den extra lämplig att använda till exempel på kolonilotter, landställen och andra lite mer avlägsna odlingslotter.
Utan anslutning till vattenledningen eller el kan man tryggt använda systemet även när man är bortrest.
Anläggningen är enkel att installera och när den väl är på plats krävs minimal övervakning.
Produkten är verkligen smart och här är principerna för hur den fungerar:
Pumpenheten som är själva hjärtat i systemet innehåller förutom själva pumpmekanismen tre laddningsbara batterier och är beklädd med en liten solcellspanel på utsidan som
laddar batterierna.
Med ett vred kan man finjustera bevattningen, men principen som den är uppbyggd på är jättesmart och kallas översatt till svenska för väderresponsiv eller väderavkännande.
Det innebär att ju soligare det är, desto mer vattnar den. Vilket är väldigt logiskt eftersom växterna behöver mer vatten när det är mycket sol och varm och mindre om det är lite molnigt och därmed inte lika varmt.
Pumpenheten med sin solcellspanel ska sitta så soligt som möjligt och helst i söderläge.
En bonus är att man inte måste ha vattentunnan exakt vid pumpen utan den kan beroende av modell stå hela 20 meter bort.
De små nipplarna placerar man ut efter behov på en matarledning som kan vara upp till 60 meter bort från vattenkällan. Pumpen klarar också att lyfta vatten upp till 5 meter över vattenkällan.
Det finns i dagsläget två modeller med olika kapacitet. C12 och C24. Båda är idealiska för små till mellanstora trädgårdar och odlingar där de kan användas för amplar, krukor, bäddar av olika slag och i växthus.
Den stora modulen har kapacitet för att vattna upp till 10 stora amplar eller 24 stycken 20-literskrukor.
Man kan även bygga ut systemet med droppslang som är smart att använda i odlingsbäddar.
Läs mer på Wexthusets hemsida om Irrigatias olika modeller och utbyggnadsset.
[do_widget id=text-62]
Chelseaklippning av perenner
Det finns knep för att förlänga blomningssäsongen för många av våra perenner.
Genom att göra det som i England går under namnet ’Chelseaklippning’ både förlänger man blomningstiden och får i många fall också fler blommor på samma planta.
Namnet Chelseaklippning kommer sig av att tidpunkten när det är dags att klippa till är under den period som Chelsea Flower Show hålls. Det vill säga senare delen av maj.
Här i Sverige kan vi nog för det mesta lägga till en ett par veckor lite beroende av växtzon och hur tidigt växtsäsongen har kommit igång, och man fårsjälvklart också anpassa det till olika perenners tillväxtperiod och blomningstid för att få ut det mesta av dina växter.
Chelseaklippning innebär att man klipper ner 1/3 av stjälkarna ganska ordentligt så att bara en eller ett par bladpar blir kvar.
Ytterligare 1/3 klipper man ner ungefär till hälften och resten av plantan låter man vara oklippt.
På det här sättet fördröjer man blomningen på de nerklippta stjälkarna samtidigt som de kan förgrena sig och därmed producera fler blommor på flera stammar fördelat över en längre period.
Det är långt ifrån alla sorters perenner som passar för en chelseaklippning, det beror helt enkelt på växtsättet. Om t.ex blomstängeln utgår från en bladrosett hjälper det inte att klippa, utan risken finns att det inte blir några blommor alls…
Några perenner man kan prova på är: Riddarsporre, Aster, Flox, Kärleksört och Stormhatt.
[do_widget id=text-62]
Syrenhäck – helt gratis!
Den vanliga bondsyrenen Syringa vulgaris är en riktig klassiker och nästan ett måste i den gammaldags, romantiska trädgården planterad i en berså, som häck eller som solitär.
Syrenen har vackra blommor som doftar gott. Bladen har en skön grön färg och den är mycket lättskött.
Det finns många olika sorter att välja bland med vita till rosa, och lila till purpurfärgade blomklasar. De flesta är frodiga och lättskötta.
Förutom som häckväxt eller solitär buske kan man stamma upp en planta så att den blir till ett litet träd.
Ett annat tips är att plantera tre unga plantor tillsammans, stamma upp dem och fläta stammarna.
Syrenens enda nackdelen är möjligen att den sprider sig sidledes med rotskott. Dessa rotskott är rätt enkla att mota genom att regelbundet köra över dem med gräsklipparen, klippa eller rycka upp dem då och då.
Men de här rotskotten är också en tillgång och något som man kan ta tillvara för att till exempel göra en syrenhäck.
För den som inte själv har syrener med rotskott kanske det finns en granne eller någon i bekantskapskretsen som gärna vill bli av med några..
Så här gör du en syrenhäck från rotskott
Förbered planteringsstället
Gräv och luckra jorden där häcken ska planteras 50-60 cm djupt.
Syrener klarar sig med ganska mager jord, men blir finare och frodigare och växer lite fortare om den får mer näring så blanda gärna i lite kompost, eller välbrunnen ko- eller hästgödsel under grävningen.
Beräkna att det går cirka tre plantor per löpmeter. Är plantorna mycket små kan man plantera lite tätare än så.
Gräv upp rotskott
Välj inte allt för höga rotskott utan ta hellre de som är kortare än en halvmeter.
Högre rotskott är ofta kala nedtill och hos dem behöver man få med en större rotklump för att de ska klara av flytten och börja växa bra på sin nya plats.
Gräv med en spade eller lirka upp dem med en grep. Rotskotten sitter fast i utlöpare från de större plantorna och det kan behövas en sekatör för att klippa av utlöparen.
Gräv ut ordentligt runt rotskottet så att det säkert följer med en rotbit med många små rottrådar. Utan dem klarar den sig inte.
En sådan här flytt är väldigt stressande för plantan. Är det många rotskott som ska grävas upp lägg dem vartefter i en hink med vatten.
Om de hinner torka innan de planteras och vattnas får de mycket svårare att återhämta sig.
Plantera
Lägg ut plantorna med önskat avstånd på den förberedda planteringsytan och gräv ner dem så de sitter på samma djup som de satt innan.
Tryck till jorden runt plantan men inte för hårt, bara så att den står stadigt.
Beskär
Klipp ner plantan i samband med planteringen.
Det kan kännas lite trist att korta ner dem när man istället vill ha en högre häck men det har man igen senare.
Dels minskar mängden blad som den flyttade plantan behöver underhålla och dels uppmuntras plantan att producera sidoskott vilket gör att den kommer att bli tätare redan från början.
Med små plantor räcker det att bara klippa bort toppskottet, hos lite större plantor rekommenderas att klippa ner dem till 20-30 cm höjd.
Klipp alltid några millimeter ovanför ett bladfäste.
Vattna
Plantorna måste vattnas direkt efter planteringen och sedan varannan till var tredje dag under ett par veckor beroende på temperaturen.
Följande period räcker det med vatten någon gång i veckan och sen bara om det är extremt torrt under en längre period. Vattna alltid länge vid varje tillfälle så att vattnet verkligen kommer ner ordentligt i jorden. Då söker sig rötterna nedåt istället för uppåt om bara det översta jordlagret blir blött.
Häckplanteringen ser inte särskilt imponerande ut första säsongen, men redan nästa år börjar den snygga till sig och på bara två-tre år har man fått en snygg och frodigt grön häck helt utan kostnad…
[do_widget id=text-35]