Rotlöss – den dolda ohyran

Vuxen rotlus i blomkrukaRotlöss är för många en okänd ohyra som kan drabba alla slags växter vi odlar i kruka.
Att den är relativt okänd beror säkert på att den inte är så vanlig, men en annan orsak är tyvärr att många inte känner till den och därför sprider dem vidare.
Rotlöss är svårt, nästan omöjligt att bli av med och sprider sig väldigt effektivt.
Rotlusen är en art av ullus som lever i jorden och livnär sig på att äta växtrötter. Det finns flera olika typer av rotlöss varav de flesta är harmlösa, men de som vi nu hittar i våra krukor kan göra väldigt stor skada.
Drabbade plantor tappar efter ett tag kraften och tynar sakta bort.
Hur vet man om en planta har rotlöss?Spår av rotlöss i jorden
Hos en välmående planta som får rotlöss kan det dröja länge innan det syns på den att den är drabbad.
Hos sticklingar och småplantor märks det oftast snabbare eftersom de inte har så mycket rötter, men det beror också på hur stort angreppet är. Ett litet angrepp kan växa till under en längre tid till dess plantan plötsligt tappar växtkraft och slokar.
Enklast att ta reda på om en planta har rotlöss är att avlägsna krukan och titta på rotklumpen och titta efter.
Tyvärr är tidiga angrepp på småplantor lätta att missa även om man kikar på rotklumpen eftersom plantan troligen rätt nyligen är omskolad och rotlössen ännu inte kommit ut till krukbotten eftersom rötterna inte hunnit växa till ordentligt.

Spår av rotlöss i kruka
Spår av rotlöss i krukan

Spår av rotlöss i jord med perlite
Rotlusspår bredvid perlite

Hur ser den ut?
Den vuxna rotlusen är vit och lite mjölig i konturerna??, ca 3 mm lång och förflyttar sig långsamt. Det är inte så ofta man ser de vuxna lössen, utan spår av rotlöss visar sig som små vita, lätt blåaktiga ansamlingar med aningen mjöligt eller vaxliknande hölje.
Ofta ser man också smala stråk längs rottrådarna mellan de lite större klumparna.
Ett tidigt angrepp hittar man oftast i botten, men beroende av hur lössen kommit in i krukan kan de även synas någonstans längs sidorna.
Vid kraftiga angrepp ser man dem runtom hela rotklumpen.
Man kan nästan alltid se avtryck från det vitblåa vaxet på insidan av krukan. Det är oftast det säkraste sättet att skilja ett litet angrepp från vad man kan missta för rotlöss; nämligen perlite eller vanligt ??jordmögel?? som är helt ofarligt.
Hur får man rotlöss?
Rotlöss hittar man oftast hos växter som sticklingförökas, dvs. där man har moderplantor.
Växter som frösås, eller som köps in av handelsträdgårdarna som pluggplantor; sommarblommor och växter av säsongskaraktär som t.ex. petunia, penséer, många utplanteringsväxter, köksväxter och kryddor brukar inte vara något problem, men det skadar inte att ändå vara uppmärksam.
Ofarligt jordmögel
Ofarligt jordmögel
Vanligast är nog att rotlöss sprids med sticklingar via försäljning och byte av växter mellan privatpersoner, men det finns en ganska stor risk även när man handlar sticklingar och plantor från mindre handelsträdgårdar och företag som specialiserar sig på olika växtslag.
Ofta handlar det om växtslag som många samlar på som t.ex pelargoner, saintpaulia och porslinsblomma, men i princip vilka växter som helst kan vara drabbade.
Erfarenhet visar att det är långt ifrån säkert att köpa in plantor från andra länder. Där är rotlöss minst lika vanligt som i Sverige.
Kunskapen om rotlöss är även hos yrkesodlare oroanden liten vilket gör att risken för spridning är relativt stor.
Hur skyddar man sig?
Bästa sättet att skydda sid från att få rotlöss på sina växter är att vara extremt försiktig med nya växter man tar hem.
Det är klokt att ha som regel att låta nya plantor stå för sig själva ett tag i karantän??.
För att hinna upptäcka ohyra och sjukdomar innan man flyttar ihop en nyinförskaffad växt med de man har sedan tidigare bör man vänta minst tre veckor.
Så lång tid, och kanske ännu längre kan det ta innan ett färskt rotlusangrepp syns.
Nu är det väl få som har plats för någon längre tids karantän, men var försiktig och kolla växten både ovan och under jord noga innan den får stå med de andra och använd alltid individuella fat för att hindra att vuxna rotlöss eller larver kommer över till en angränsande kruka via dräneringshålen i krukans botten.
Hur sprider de sig?
Vuxna rotlöss kan själva vandra från kruka till kruka, men stoppas med största sannolikhet om krukan har fat.
Vanligaste sättet att de sprids på är troligen i samband med att man vattnar och har flera krukor på en bricka då både vuxna djur, larver och ägg kan flyta mellan krukorna.
Ett annat tillfälle där rotlössen lätt sprider sig är när man planterar om. Om inte redskap, krukor och fat är rena eller om man jobbar på ett bord där jord från olika plantor blandas är risken för spridning överhängande.
Man kan också sprida rotlöss med jordrester som fastnar på handen om man hanterar en angripen planta. Ägg och larver är mycket små och kan lätt följa med små jordrester.
Vad gör man om man har rotlöss?
Har man fått in rotlöss bland sina växter måste man vara extremt försiktig. Små ägg som knappt är synliga för ögat kan bilda en ny koloni inom ett par månader. Ägg och larver sprids enormt lätt i samband med omplantering, när man vattnar och det rinner över ner på andra plantor, om man får jord på händerna från en smittad planta och tar i en annan.
Var försiktig så att jord från en angripen planta inte flyger omkring.
Man kan heller inte flytta en etikett, eller en blompinne från en kruka till en annan, då har man närmast garanterat spridit lössen till den nya krukan. Ett annat bra sätt att sprida dem är om man är oförsiktig och använder krukor och fat som inte rengjorts, eller byter fat mellan krukor.
Ställ aldrig krukor i växthus direkt på golvet utan fat eftersom rotlössen även trivs i växthusets jordbäddar och i sand och jord mellan gångstenar och i grus.
God hygien och extrem försiktighet när man vattnar och hanterar växterna är viktigt för att hindra vidare spridning.
Isolera
Angripna växter bör omedelbart isoleras så de omöjligen kan komma i fysisk kontakt med de man tror är fria från rotlöss.
Om man har, eller har haft ett angrepp bör man ta till vana att då och då ta bort krukan och kolla rotklumpen på sina växter för att försäkra sig om att de inte är drabbade.
Behandling
Vissa observationer tyder på att rotlöss föredrar torrare jord framför blöt, men att dränka plantorna under längre tid med jämna mellanrum lär inte hjälpa och är heller inte att rekommendera för många sorter som rentav kan ta skada om jorden under en längre perioder är för blöt.
Vill man prova måste i så fall den hink som används rengöras extremt noga mellan de olika plantornas dopp för att inte riskera att proceduren sprider ohyran istället för minskar den.
De gifter som är verksamma mot rotlöss är inte tillåtna för privatpersoner, därför rekommenderas i första hand att man tar sticklingar och slänger den angripna plantan i soporna. Tänka på att vara försiktig så att ingen jord från plantan kommer på sticklingen.
Man tror att vissa arter av rotlöss även kan befinna sig ovan jord, så för att vara helt säker kan man spruta sticklingen med växtsåpa eller lägga den i såplösning några minuter för att minimera risken för spridning till sticklingen.
Vill man ge sig på att använda gifter kan man prova att behandla en planta med de starkaste som är godkända för privatpersoner, men det kräver en mycket kraftig dos och resultatet är ovisst.
Om man vattnar ner giftet flyttar sig lössen längre ner i krukan och tar skydd. Säkrast är att ta bort krukan och peta loss så mycket jord som möjligt från rötterna och därefter dränka rotklumpen i en giftlösning under några timmar så att hela rotsystemet garanterat är indränkt. Därefter planteras plantan om och får stå i flera månaders karantän då eventuellt kvarvarande angrepp inte kommer att synas i utkanten av krukan förrän rötterna vuxit till ordentligt igen. Denna metod kan fungera, men det finns inga garantier, och det finns risk att plantan tar skada av behandlingen.
Det finns ännu ingen säkert fungerande biologisk bekämpning att tillgå, men i takt med att problemet ökar kommer säkert en lösning inom en inte allt för avlägsen framtid.
De rotlöss som bor i våra krukor dör i minusgrader, vilket man kan utnyttja för att bli kvitt dem i ett kallväxthus och i krukor som man kan låta stå ute under vintern.
En dålig nyhet för den som har växthus som hålls uppvärmt även på vintern är att har man väl fått in rotlöss i en kruka är risken väldigt stor att de flyttar in i jorden, gruset, eller i den mossa som oftast finns i växthuset.
I artiklar från bl.a. Storbritannien berättas det om omfattande saneringsåtgärder för att bli av med de rotlöss som koloniserat växthuset. Alla växter måste ut, hela växthuset måste i flera omgångar skuras med de starkaste rengöringsmedel men kan få tag på och självklart måste även jorden behandlas. Det värsta scenariot är att det kan ta flera år att bli av med dem och det säkraste sättet lär vara att låta växthuset stå kallt en period så de garanterat fryser ihjäl.
[do_widget id=text-62]

Föröka krukväxter med delning

Aloeplanta med sidoskott
Aloeplanta med sidoskott

Ett av det allra enklaste sättet att föröka en växt på är genom delning. Orsaken är att man i många fall får en ny liten planta som redan har mer eller mindre kraftiga rötter, men också att denna typ av förökning som naturen själv använder sig av vilket gör att det är lättare att lyckas.
Delning är jättebra och ibland närmast nödvändig hos många perenner, men i den här artikeln beskrivs delning av krukväxter.
Man kan dela i stort sett alla växter som bildar sidoskott, vilket alltså inte alla gör.
Det finns olika typer av sidoskott. Det finns bladrosetter, utlöpare av olika slag, sidolökar och knölar som växer i sidled och kan delas. Även en del orkidéer kan förökas genom delning med bladrosett eller utväxt. Detta beskrivs i en annan artikel.
Bästa tiden för delning är på senvintern och tidig vår då man kan passa på i samband med omplantering. Men blir det trångt i krukan kan man även dela växten andra tider på året.
Föröka växter med sidoskott
En sidorosett ser ut som en liten kopia av växten och växer upp ur jorden alldeles bredvid huvudplantan.Exempel på växter som kan delas
Exempel på växter som bildar sidorosetter:

  • Svärmors tunga
  • Aloe
  • Saint Paulia
  • Clivia
  • Fredskalla

För växter som förökas med sidoskott är det viktigt att de inte är för små utan kan hanteras ordentligt och att de har få en hel del rötter. Det är enkelt att kolla genom att knacka loss jordklumpen ur krukan och titta efter.
Ibland sitter sidoskotten relativt löst, men mer vanligt är att man får ta i lite för att lyckas bryta loss dem.
Ta ett ordentligt grepp runt jordklumpen, sätt tummarna mellan huvudplanta och sidorosett och bryt försiktigt så att sidorosetten lossnar lite från huvudplantan.
Det är inte ovanligt att rötterna på huvudplanta och bladrosett vuxit ihop och gör det svårt att dela dem åt. Då får man ta i ordentligt men samtidigt vara försiktig genom att bryta och lirka lite i taget. Om det behövs kan man ta hjälp av en blompinne eller liten blomspade eller en gaffel för att försöka bryta isär plantan.
Plantera bladrosetten i bra blomjord i en kruka som till storleken är proportionerlig till plantan. Vattna försiktigt och håll lätt fuktigt till ny tillväxt visar sig. Då behandlar man den på samma vis som en fullvuxen planta.
Huvudplantan får efter delningen säkert plats i sin tidigare kruka men behöver få lite ny jord.
Bladrosetter på aloeplanta

Växter med utlöpare

En utlöpare kallar man det som växten skickar iväg under eller ovan jord där det i änden utvecklas en ny liten planta.
Några exempel på växter som bildar utlöpare:Bladrosetter på utlöpare av ampellilja

  • Ampellilja
  • Mor och barn
  • Hjärta på snöre
  • Ormbunke (bildar utlöpare både ovan och under jord)

Ursprungstanken med att skicka utlöpare med småplantor är att de skall slå rot i jorden en bit från plantan som till exempel jordgubbsplantor gör. När de istället odlas i kruka i kruka blir resultatet istället att utlöparna blir hängande i luften som tex hos ampelliljan. Dessa småplantor är lätt att ta tillvara för att göra nya växter av. Är rötterna väl utvecklade klipper man av utlöparen och planterar den i en liten kruka med vanlig blomjord, vattnar försiktigt, placerar ljust och håller lätt fuktig till dess ny tillväxt visar sig.
Om rötterna är lite uttorkade eller inte särskilt väl utvecklade behöver den hjälp att bilda rötter. Då planterar man den i såjord och låter den stå några veckor i ett miniväxthus. Där får extra fukt och ett stabilt klimat. När den visar ny tillväxt har rötterna etablerats och den kan skolas om till vanlig blomjord och efter några veckor skötas som en fullvuxen planta.
Ett annat och lite säkrare alternativ är att sätta ner den lilla plantan i en kruka med såjord medan den fortfarande sitter fäst vid moderplantan och kan dra nytta av dess livskraft.
Efter några veckor när man ser att den börjat växa ordentligt klipper man av utlöparen och man har fått en ny liten krukväxt.
Utlöpare som redan ligger mot jord bildar snabbt bra rötter. Klipp av utlöparen bredvid den lilla plantan och lossa den försiktigt från jorden. Sitter den hårt fast kan man försöka lirka loss den med en gaffel eller, om den har fått riktigt kraftiga rötter; ta ut plantan ur krukan och bryta loss den ur jorden.
Plantera i blomjord i en kruka som proportionellt överensstämmer med plantans storlek.

Mattbildande växter

En annan typ av växter som går att föröka med delning är ??mattbildande?? växter. De växer på bredden istället för på höjden. En del av dessa växer i sidled med hjälp av utlöpare medan andra skapar mängder av nya plantor sidledes som bildar en del av den totala växten.
Några exempel på detta är:

  • Plättar i luften
  • Hemtrevnad

Dessa bildar ett myller av ofta ganska grunda rottrådar som den mattbildande plantan växer upp ifrån. Den växer i princip på bredden istället för uppåt. Denna typ av växter kan man dela i två eller flera mindre delar. Knacka loss jordklumpen ur krukan och håll den ordentligt med båda händer och tryck isär med tummarna. Alternativt kan man dela dem med en gaffel!
Plantera de delade plantorna i blomjord i varsin kruka i passande storlek. Låt dem gärna stå i ett miniväxthus eller i en plastpåse första tiden för att underlätta omställningen.

Lök- och knölbildande växter

Många lök- och knälväxter får sidolökar som kan avlägsnas från huvudlöken/knölen och planteras som en egen växt. Ett exempel på detta är lyckoklöver.
Hos växter som bildar en sidolök eller knöl, eller sorter som växer på bredden genom att bilda en mängd små knölar tar man loss jordklumpen ur krukan och bryter loss en eller flera lökar eller knölar och plantera dessa i en liten kruka med blomjord. Vattna återhållsamt första tiden till dess att lökarna eller knölarna börjar skjuta nya skott. Sköt sedan om den som vanligt.
[do_widget id=text-35]

Odlingstips för hibiskus

brokbladig_rod_hibiskusI förrgår röjde vi och rensade lite i det vinterbonade växthuset för att få plats med alla växter som behöver övervintras där. Jag hittade då en liten planta av den brokbladiga hisbiskusen ’Snow Queen’. Det är den sista jag behållit av ganska många plantor jag lyckades rota från en gren jag fick av en god vän förra året.
Jag tog med den in och ställde den i vårt kök och idag när jag kom ner på morgonen hade de slagit ut de två ljuvligt röda blommor. Plantan är ganska hög och gänglig så jag ska passa på att stamma upp den.

Övervintra varmt

De hibiskusar som är vanligast som krukväxt här hemma kallas tropisk hibiskus, Hibiscus rosa-sinensis och gillar inte allt för mycket kyla och eftersom det periodvis kan bli lite minusgrader i växthuset passade jag på att ta in den i köket.
Nu får den stå i köket fram till våren då jag ställer ut den på vår glasveranda. Där lyckades jag förra vintern ha ihjäl ganska många jättefina hibiskusar just för att det blev för kallt där. Blir det under 8 grader börjar de få det tufft och risken för att de ska få mögelangrepp eller ta skada på annat sätt är överhängande. Allra bäst klarar de sig i rumstemperatur eller strax där under och får de lite växtbelysning också blir de jättefina och blommar även under den mörka årstiden.

Sticklingsföröka hibiskus

  • För länge sedan tyckte jag det var ganska svårt att få hibiskussticklingar att rota sig, men nu lyckas jag med nästan alla. Mitt recept för att lyckas är följande:
  • Välj inte allt för förvedade sticklingar, ej heller jättemjuka toppar
  • Klipp ner sticklingen så den inte är mer än högst 15 cm med två till tre blad. Är bladen stora klipper du av dem på mitten så att bladmassan blir mindre.
  • Har du bara en stickling sätter du den i en kruka som inte är vidare än 8 cm (för stor kruka gör att det är svårt att styra hur fuktig jorden är)
  • Har du flera sticklingar sätter man dem tillsammans i en aningen större kruka.
  • Krukan ska fyllas med såjord som helst är uppblandad med perlite för att den ska blir mer väldränerad och därmed också släppa in mer syre till rotningsområdet.
  • Vattna jorden måttligt. Den får inte vara genomsur ut
  • an bara aningen blöt.
  • Stick ner sticklingen/arna men inte så djupt så att bladen nuddar jorden.
  • Ställ i miniväxthus med lock eller ställ krukan i en plastpåse och knyt igen upptill.
  • Lufta då och då för att släppa ut kondens.
  • Ställ ljust (extraljus behövs under vinterhalvåret) och i rumstemperatur för bästa resultat.
  • Vattna bara igen om jordens fuktighet minskar.

Sticklingen är klar för omplantering till vanlig krukväxtjord när man ser rötterna titta ut i bottenhålen på krukan.  Allt från två till sex veckor kan det ta lite beroende av säsong.
Förebygg ohyra
Hibiskus som står inomhus drabbas ofta av spinn och ibland också av löss. Det bästa sättet att förebygga ohyra är att se till så att växten mår så bra som möjligt eftersom den då har mycket bättre motståndskraft mot olika typer av skadegörare och sjukdomar. Bästa sättet att hjälpa dem motstå spinn är att hålla hög luftfuktighet kring plantan. Man kan duscha den ofta eller så kan man ställa en skål vatten bredvid plantan. Då får den ett fuktigt microklimat vilket gör större nytta än man kan tro. Själv har jag vackra flaskor och behållare i fönstret runt växterna som jag fyller med vatten. Med hjälp av dem höjer jag luftfuktigheten lokalt samtidigt som det är lätt att hälla på en liten dos vatten direkt om en planta ser ut att sloka.

 

Stamma upp växter

Många av våra vanliga krukväxter för inomhus- och utomhusbruk går att forma som små uppstammade träd.
Man kan prova med de flesta växter som har en någorlunda stabil stam och som kan bli en halvmeter hög eller mer.
Hibiskus, pelargon och upprättväxande fuchsia är några exempel på lämpliga växter att stamma upp.
I trädgården kan man stamma upp rosor, barrväxter, vinbär, lavendel, ja det finns många olika växtslag att prova på.
Uppstammad pelargon
Gör så här
Utgå från en planta som har en ganska rak huvudstam och helst inga sidogrenar. Enklast är om man börjar med en ung planta som man kan forma från grunden.
Uppstammning steg-för-steg
Avlägsna sidoskott och bladrosetter som växer ut på stammen. Man gör precis som på tomater; man ’tjuvar’ de små blad som växer fram i bladvecken. Lämna kvar de blad som växer direkt från stammen. De hjälper till med cirkulationen till dess kronan formats.
Stötta med en blompinne så länge det behövs. Bind plantan mot pinnen med lösa öglor som inte stramar när stammen blir grövre.
När önskad höjd uppnåtts toppas plantan och man låter de skott som utvecklas där den blivande kronan bildas vara kvar, medan de som växer längs stammen kontinuerligt plockas bort. Efter ett tag, när kronan växer till minskar bildandet av skott på stammen.

Flätad stam

För växter som kan bli rätt höga, men har relativt klena grenar som t.ex. vinbär och krusbär kan man välja ut tre grenar som stam och antingen fläta dem eller bara binda ihop dem.
Att fläta stammen kan man göra ändå för att få en rolig effekt. Varför inte göra en uppstammad syren med flätad stam till terassen?
Justera ’tätheten’ på flätan genom att försiktigt binda om vartefter tills dess formen satt sig, annars riskerar flätningen bli ganska lös.