Fortsatt trädgårdsspaning

Det är med viss spänning och ett stort mått hopp som jag var morgon kollar om de uppskjutande tulpanbladen är intakta eller ej. Visserligen är hela trädgården omgärdad med staket, men för ett hungrigt rådjur eller en älg är delar av staketet mest symboliskt verkar det som. Jag har sett spåren från dem här i trädgården för några veckor sedan, men nu, peppar, peppar! har de inte varit här på ett tag.
Det är en ganska ansenlig mängd lökar som är på tillväxt, särskilt i den nya örtagården som vi istället för örter fyllde med lökväxter sent i höstas då den blev klar med gångar och planteringsbäddar.

Jag ser verkligen fram emot blomningen, men risken är nog rätt stor för skövling. Vi har kryddat med det avskräckande rå-väck så mycket vi förmår, så det är bara att hoppas det räcker.
Flera av våra krokusar har fått påhälsning av de kaniner som bor här i trädgården. Än så länge kan jag tåla vad de gjort. Det är lite av en kompromiss ser det ut som. De har ätit lite grann och lämnat ungefär halva blomman kvar. Tyvärr har de nog betat lite väl friskt på några ställen, men vad göra???

Flera av de botaniska tulpanerna har börjat slå ut och de är verkligen läckra.
I örtagården, bland de olika sorterna av backtimjan står Tulipa humilis violacaea. Den har en underbar kallröd färg med svart botten inuti.

I stenröset vi byggde i höstas där vi planterade en massa taklök satte jag en massa lökar av Tulipa neustruevae. Där har redan ganska många slagit ut och de passar verkligen lite spritt i röset med några små klungor i gruset nedanför.

Sista rapporten idag om tulpaner blir om den mista tulpan jag någonsin sett. Det är en clusiana som tillsammans med en massa andra släktingar planterats under ett av våra äppelträd. Medan de övriga är normalstora med blommor på en 3-4 cm mäter denna knappt 1 cm. Kika på bilden och jämför med vitsippan uppe till vänster.

En favorit som har många förtjänster tycker jag är lungörten. Vi har flera namnsorter med och utan vita eller silverfärgade blad med vita, cremefärgade, rosa eller blå blommor. Den här har flera färger samtidigt vilket inte gör den sämre. Blommar tidigt och länge, är bra både som marktäckare och tål relativt skuggiga lägen.

Nu har jag följt utvecklingen av grodäggen jag hittade i dammen i en vecka. Nästan varje dag har jag gått förbi för att se om man kan märka någon utveckling. De har sett likadana ut hela veckan, men idag hände det – de har blivit dubbelt så stora och man kan se något som kanske ska bli en svans utvecklas. Sååå cooolt!

Mer om ägg…
Igår kom Torbjörn från hönshuset med två nylagda ägg. Ett normalstort och ett väldigt litet, mindre än de som våra dvärgkochin värpte tidigare. Det måste vara ett premiärägg från en av våra nya unghöns. Så himla rart:-)

Blixtvisit till Danmark

Jo, jag var i Danmark förra söndagen. Det blev en riktig blixtvisit där jag körde ner vårt visningsväxthus för en utställning kommande helg. Det tog rätt lång tid ner då man inte får köra fortare än 80 med släp om jag minns rätt. Hem gick det lite fortare – hur fort är konfidentiellt…
Hursomhelst, det är inte jag om det inte blir ett besök på ett växthus när man är ute på tur och denna gång var inget undantag. Jag körde vår stora bil och fick lätt med mig ett stor exemplar av Ginko Biloba, ett uppstammat blåregn med massor med knoppar, en Gunnera, en magnolia, en namnsort av Bornholmsfikon och en annorlunda klätterväxt jag just nu glömt namnet på. En skön belöning efter många mil i maklig takt.

Lite vårpyssel

Än är det för fuktigt här i trädgården för att börja kratta och rensa ur rabatterna så jag nöjer mig med att gå dunt och spana efter vilka vårblommor som har börjat visa sig och på bara några dagar är det en hel del. Krokusarna har blommat några dagar, de små botaniska tulpanerna de tidiga irisarna har slagit ut sedan i går. Nu går det verkligen fort.

I går konstaterade jag till min glädje att de flesta fiskarna i vår damm verkar ha klarat sig. De stora koifiskarna syntes nere i bottenhålan och flera av de mindre hade sökt sig till det grunda där vattnet säkert blivit lite uppvärmt av solen.

Jag såg också några stackare som verkar ha gått åt senaste dygnet, men det är inte mycket man kan göra åt det tyvärr.
När jag klev runt längs dammen hittade jag en fröställning på en av buskpionerna som sträcker sig ut över dammen. I den satt en massa fröer kvar så jag knipsade av den och räddade den in i växthuset där jag planerar att så dem. Jag har haft sådan himla tur med de pioner jag sådde i slutet av september där redan två av dem grott. Jag har hört att det kan ta upp till ett par år innan de gror och att de behöver kyla en period, men här gick det fort. Ytterligare ett argument för att våga prova. Allt att vinna, men funkar det inte har man i vart fall lärt sig något.

Passade på att vattna lite när jag var uppe i växthuset. Det torkar snabbt nu när solen ligger på och värmer på dagarna. I en av krukorna hittade jag en snyltgäst som tydligen övervintrat i växthuset. Han fick respass med en gång.
För ett par veckor sedan fick jag hem de efterlängtade hönorna från Kristinas Trådspira. Jag var helt säker på att det skulle vara för hårt i backen för att sticka ner dem på plats i trädgården, men när jag provade fanns det inget motstånd alls så nu står de tillsammans på väg upp till växthusen.