Det är ruskigt länge sedan det blev skrivet några rader här på bloggen, men här kommer ett litet livstecken.
Det är ju Alla Hjärtans Dag så först en bild på min samling hjärtan jag fotograferat här och där i naturen och hemma. Jo, äggen är fejk, men de andra är naturligt formade.
Jag har fortsatt samla sådana här hjärta så vid tillfälle visar jag de nya här också.
Visst borde jag hinna med att skriva några rader då och då, men jag tror de senaste månaderna tagit priset i mycket jobb. Förutom att vi håller på att finjustera det sista på nya hemsidan har vi ökat vårt sortiment med en bra bit över 800 produkter sedan oktober vilket också innebär ganska mycket jobb.
Just nu väntar vi hem lökar och knölar till prydnadsväxter och inom kort kommer också sättlök och sättpotatis och mycket, mycket annat nytt in på hemsidan.
Då undrar man ju kanske om det verkligen ska vara nödvändigt med så mycket jobb och om det är värt det?
Jodå! Jag älskar mitt jobb och det känns fantastiskt nu när vi äntligen ska få en ny och fräsch hemsida också att visa upp våra produkter på.
Men visst känner jag mig lite sliten och önskar jag hann med lite sådder inför våren, men det får dröja lite till.
En minisemester en bit söderöver inom kort bidrar också till att hålla ångan uppe.
Lite mänskligt liv hinner jag dock med, som att se till hönsen till exempel. Igår var det äntligen dags för säsongens första ägg! Hönsen lägger ner när dagarna blir kortare och nu har det alltså blivit så pass ljust att de sätter igång igen. Det är väl ett härligt vårtecken om något!
Äter hinner jag också med. Idag sitter vi och jobbar med indata och tester på nya hemsidan och slog till med tacos till lunch. Till guacamolen hade vi inhandlat en jätteavokado. Den är verkligen stor och vilken stor kärna det var. Den sparar jag för att plantera. Spännande att se om plantan blir annorlunda än de jag redan har dragit upp från normalstora avokado.
Tog en paus och kikade ut. Det har det snöat och än så länge ligger snön kvar i träden och på möblerna på verandan.
Nykläckta kycklingar!
Ååååååååååå vad kul!!!!
Äntligen har våra små kycklingar börjat kläckas.
Jag hade nästan börjat ge upp. Det ska ta ungefär 21 dygn för hönsägg att kläckas. Avvikelserna är inte jättestora men från dag 19 och till dag 23 kan man tydligen räkna med att de kan kläckas.
I går var det dag 22 och inte ett enda av de sju äggen i äggkläckningsmaskinen visade minsta tecken på liv.
Men i går kväll när jag kikade genom glaset innan jag gick och lade mig var det ett litet, litet hål i ett av äggen och hoppet började tändas trots allt.
Så i morse när jag kikade in var där tre små ludna sötnosar som kravlade runt där inne. Roligt!!!
Det var bara att sätta igång att göra ett litet kycklingrum till de små med värmelampa.
Deras första hem blev en plastback där jag lade tidningspapper i botten och sedan strödde över med kutterspån.
De behöver inte äta eller dricka de första 48 timmarna, men jag ställde ändå ner en liten, väldigt grund skål med vatten som de redan smuttat lite på.
Några timmar senare var kyckling nummer fyra kläckt och just nu sitter jag här och väntar på att femman ska ta sig ut. Det verkar gå rysligt långsamt i början med lite pauser då och då, sedan är de bara ute med ett skutt.
[do_widget id=text-62]
Jag är en återvinnare!
Det kan nog hända ibland att våra kunder på Wexthuset undrar lite när de tar emot sina paket, men det är kanske inte så konstigt.
Vi återanvänder nästan allt packmaterial från våra leverantörer. Då gör de dubbel nytta innan de sedan förhoppningsvis återvinns via sopsorteringen.
Även de kartonger som vi i personalen får privat hamnar omgående i vårt lager som packmaterial tillsammans med tidningspapper och annat ’spill’ som lämpar sig att använda i paketeringen.
Det här gör att paketen från oss kanske inte alltid är jättesnygga, men vi prioriterar denna extra återvinningsvända framför utseendet så länge funktionen finns där. Det vinner vi alla på, inklusive miljön – Och det är väl bra?!
Plast undviker vi så långt möjligt att tillföra själva i packmaterial, men i många fall är det svårt att finna alternativ. Däremot håteranvänder vi plastpåsar, frigolit och liknande som dämpande och skyddande material i paketen.
Hemma återvinner vi det mesta. All plast, papper, tidningar, metall, trä osv. delas upp i olika kärl. Tyvärr kan vi inte ha sophämtning med sortering eftersom den sopbilen inte kan köra upp på vägen där soptunnan står vilket får till resultat att vi har ganska omfattande förvaring av sopor här hemma!!! Nåväl, det är ju upp till oss att ta omaket att kanske lite mer ofta stanna till vid sopsorteringen.
Matrester och matavfall slänger vi stort sett inte alls utan allt som blir över hamnar hos hönsen eller maskarna. Det är så klart inte alla som kan ha höns, men en maskkompost kan nästan alla ha.
Det har också blivit lite av en utmaning att återanvändva en massa material i trädgården också och det är verkligen roligt. Dels får man vara lite kreativ och dels blir många av projekten väldigt billiga att genomföra. Inte dumt alls! Några av dem finns redan beskrivna här på sidan och många mer kommer.
[do_widget id=text-62]
Ägg – bästa ljusmätaren!
Äntligen! Som vi har väntat, men nu har våra hönor äntligen börjat värpa.
Vi fick dem som små kycklingar i slutet av sommaren så när de väl blivit värpmogna hade ljuset blivit för svagt.
Men idag när jag var uppe och skulle mata dem låg de där, årets allra första ägg som ett väldigt påtagligt bevis på att ljuset nu är på väg tillbaka.
Lämnade äggen i växthuset då jag var på väg ut på hundpromenad och där såg jag till min glädje lite tillväxt i en kruka jag inte har en aning om vad den innehåller.
Jag hittade krukan utanför växthuset i höstas. Den hade ramlat omkull och lite jord hade rasat ut och jag såg bara en liten grön knöl i krukan. Tänkte först slänga den eftersom det inte verkade vara särskilt mycket liv i knölen, men bestämde mig sedan för att den gott kunde få ett försök inne i växthuset.
Nu hade den börjat skjuta skott med ett utseende som jag inte kan identifiera. Tycker den ser lite udda ut med de små skotten närmast knölen, så är det någon som ser detta och har förslag är de mycket välkomna..
På hundpromenaden hittade jag ett nytt ställe där det växer lummer. De stod så fint på parad i snön och lurade bakom några snår.
Vi har ganska stora lummerfält i skogarna där jag bor och jag brukar kolla in dem lite då och då. De är så himla fina tycker jag, särskilt när de blommar. Lummern är fridlyst så det får räcka med att njuta av dem i det vilda.
Nu har även jag hunnit så långt att julen är utstädad och det sista som åkte var julgruppen med hyacinter. Jag lyfte ur hyacinterna som fortfarande stod i ’köpekrukan’ och ställde dem ute på glasveranden där det är jättekallt men frostfritt. Så snart det går att gräva kommer jag plantera dem i rabatten och njuta av deras blomning till våren igen.
[do_widget id=text-63]
Återvinning från hönshuset
Idag har vi städat både i köksträdgården och i hönshuset. De pumpor och squash som vi inte hann skörda innan frosten lade vi i hönsgården till hönornas stora förtjusning och jag kunde i lugn och ro röja bland spån och halm.
Kan det vara bättre? Förutom det självklara att de levererar ägg får vi både utmärkt jordförbättringsmaterial i form av använt strö och en massa bra gödning i form av hönsskit.
Vi lägger strö respektive gödsel i separata plastsäckar där det får ligga till sig några månader.
Ströet använder vi när vi anlägger nya odlingsbäddar för det blir så himla bra struktur i jorden när man blandar i det. Hönsgödsel använder vi med viss försiktighet och lägger ut koncentrerat i väldigt begränsad mängd i köksträdgården för blad- och lökväxter. På försommaren lägger vi gödsel i en hink och häller över vatten. Det får sedan ligga till sig och sedan använder vi vattnet som koncentrerad gödning som vi späder ordentligt och vattnar ut i köksträdgården och i örtagården.
Halmen från äggredet lägger vi som täckmaterial under rabarbern eller jordgubbarna.
Det där med att de ger ägg är just nu en sanning med modifikation. Vi hämtade dem som små kycklingar i somras och nu, lagom till att de blivit tillräckligt stora att värpa har det blivit för mörkt för dem att komma igång, så det är bara till att invänta våren. Möjligen kan jag tänka mig att prova med extrabelysning till dem, men det känns inte så jätteviktigt att stressa på dem. Tror jag avvaktar ett tag till med det.
Där vi bor får man tyvärr inte ha tupp utan särskilt tillstånd och det saknar vi. Av de kycklingar vi fick hem har det visat sig att fyra stycken är tuppar och ett par av dem har sedan en tid börjat tala om det också, både för oss och grannarna! Jag tycker det låter så trevligt när de gal, men tyvärr förtas det mysiga lite när jag tänker på vad grannarna kan täckas tycka om det. Turligt nog har vi ’bytesrätt’ och får lämna tillbaka tuppar i utbyte mot hönor och det är hög tid att göra det nu innan grannarna börjar klaga.
Bacon och Blåbär
Äntligen kacklas och piper det från hönsgården igen! För snart två månader sedan hade vi besök av en räv eller mård som hade ihjäl alla våra hönor och sorgen var stor.
Nu har vi satt ett rejält nät över hönsgården och förstärkt längs marken så att det är så säker det någonsin kan vara mot predatorer, och idag var det alltså dags att hämta hem våra nya sötnosar.
De kommer från Skillebyholm där de föder upp Brahma och Plymouth Rock. Vi fick hem två större hönor som snart börjar värpa och namnet på dem är just Bacon och Blåbär. Lite underliga namn på hönor, men väldigt personliga så de namnen behåller vi. Därtill en liten skock med helt ljuvliga ulliga och gulliga kycklingar.
Rosens dag idag.
Från att ha varit väldigt skeptisk till rosor har jag på några få år blivit mer eller mindre ha-galen och älskar rosor! Tror vi har nära 40 olika sorter här i trädgården och fler lär det bli… Det roliga är att sticka dem själv. Det är enkelt och ett väldigt billigt sätt att få fler av dessa ljuvliga växter i trädgården. Hur jag gör finns beskrivet i denna film som visar hur man förökar rosor med sticklingar. Jag har gjort detta i några år nu och flera av de jag stack för tre år sedan är rejält stora redan. Tar inte alls lång tid innan de växer till sig.
Har många favoriter och en av de senaste är en apotekarros jag fick ett rotskott av på Öland för några år sedan. Blommorna är mycket täta och cremevita med inslag av aprikos – ljuvliga!
Lena som sakletare – sakfinnare!
Jag är ju lite svag för vattenkannor. Inte vilka som helst utan gärna gamla kannor med lite patina. En del av de jag använt genom åren har tyvärr börjat läcka, ibland pga att de stått med vatten i och frusit sönder (Klantiga jag!) men är de fina förövrigt har de fått bo kvar hos mig och numera får de hänga bland de andra kannorna i ett av våra äppelträd. Jag är dock noga med att se till att de har ett bra hål så att eventuellt regnvatten inte samlas i kannan och tynger grenarna i onödan.
Härom dagen när jag åkte upp till vår lokala återvinningsstation står det en jättefin gammal zinkkanna bredvid kontainern. Någon idiot (denna gång i dubbel mening) har lämnat den där då den var för stor att få in genom hålen, men glad blev jag. Nu hänger den där tillsammans med sina ’kollegor’ och pryder sin plats under förhoppningsvis många år framöver.
Fortsatt trädgårdsspaning
Det är med viss spänning och ett stort mått hopp som jag var morgon kollar om de uppskjutande tulpanbladen är intakta eller ej. Visserligen är hela trädgården omgärdad med staket, men för ett hungrigt rådjur eller en älg är delar av staketet mest symboliskt verkar det som. Jag har sett spåren från dem här i trädgården för några veckor sedan, men nu, peppar, peppar! har de inte varit här på ett tag.
Det är en ganska ansenlig mängd lökar som är på tillväxt, särskilt i den nya örtagården som vi istället för örter fyllde med lökväxter sent i höstas då den blev klar med gångar och planteringsbäddar.
Jag ser verkligen fram emot blomningen, men risken är nog rätt stor för skövling. Vi har kryddat med det avskräckande rå-väck så mycket vi förmår, så det är bara att hoppas det räcker.
Flera av våra krokusar har fått påhälsning av de kaniner som bor här i trädgården. Än så länge kan jag tåla vad de gjort. Det är lite av en kompromiss ser det ut som. De har ätit lite grann och lämnat ungefär halva blomman kvar. Tyvärr har de nog betat lite väl friskt på några ställen, men vad göra???
Flera av de botaniska tulpanerna har börjat slå ut och de är verkligen läckra.
I örtagården, bland de olika sorterna av backtimjan står Tulipa humilis violacaea. Den har en underbar kallröd färg med svart botten inuti.
I stenröset vi byggde i höstas där vi planterade en massa taklök satte jag en massa lökar av Tulipa neustruevae. Där har redan ganska många slagit ut och de passar verkligen lite spritt i röset med några små klungor i gruset nedanför.
Sista rapporten idag om tulpaner blir om den mista tulpan jag någonsin sett. Det är en clusiana som tillsammans med en massa andra släktingar planterats under ett av våra äppelträd. Medan de övriga är normalstora med blommor på en 3-4 cm mäter denna knappt 1 cm. Kika på bilden och jämför med vitsippan uppe till vänster.
En favorit som har många förtjänster tycker jag är lungörten. Vi har flera namnsorter med och utan vita eller silverfärgade blad med vita, cremefärgade, rosa eller blå blommor. Den här har flera färger samtidigt vilket inte gör den sämre. Blommar tidigt och länge, är bra både som marktäckare och tål relativt skuggiga lägen.
Nu har jag följt utvecklingen av grodäggen jag hittade i dammen i en vecka. Nästan varje dag har jag gått förbi för att se om man kan märka någon utveckling. De har sett likadana ut hela veckan, men idag hände det – de har blivit dubbelt så stora och man kan se något som kanske ska bli en svans utvecklas. Sååå cooolt!
Mer om ägg…
Igår kom Torbjörn från hönshuset med två nylagda ägg. Ett normalstort och ett väldigt litet, mindre än de som våra dvärgkochin värpte tidigare. Det måste vara ett premiärägg från en av våra nya unghöns. Så himla rart:-)
Blixtvisit till Danmark
Jo, jag var i Danmark förra söndagen. Det blev en riktig blixtvisit där jag körde ner vårt visningsväxthus för en utställning kommande helg. Det tog rätt lång tid ner då man inte får köra fortare än 80 med släp om jag minns rätt. Hem gick det lite fortare – hur fort är konfidentiellt…
Hursomhelst, det är inte jag om det inte blir ett besök på ett växthus när man är ute på tur och denna gång var inget undantag. Jag körde vår stora bil och fick lätt med mig ett stor exemplar av Ginko Biloba, ett uppstammat blåregn med massor med knoppar, en Gunnera, en magnolia, en namnsort av Bornholmsfikon och en annorlunda klätterväxt jag just nu glömt namnet på. En skön belöning efter många mil i maklig takt.