Billigare kan det inte bli!
Det är dessutom både miljövänligt och praktiskt så varför skall man inte använda krukor av tidningspapper när det passar?
Ytterligare en jättebra anledning att använda papperskrukor är att man slipper förvara och sedan diska dem inför nästa säsong som man måste med krukor av plast eller lera.
Papperskrukor fungerar jättebra för nästan alla frösådder inomhus och för sticklingar som är hyfsat snabbrotade. De kan användas både för första sådden och när man senare skolar upp plantorna. När plantan sedan är klar för plantering sätter man helt enkelt bara ner krukan i jorden. Där dröjer inte länge innan den försvinner.
Det finns jättefina och praktiska ’krukmakare’som underlättar tillverkningen, men det går nästan lika bra ändå.
Det enda som behövs är:
tidningspapper
en mall
sax och vatten
Som mall kan man använda en läsk/öl-burk eller en flaska beroende av hur stor omkrets man vill att krukan skall ha. Allra bäst är det om mallen har en liten grop i botten.
Mät ut på tidningspappret hur djup krukan skall vara och lägg till ungefär 3/4 av bredden på mallens botten.
Klipp en remsa med utmätt bredd längs hela tidningssidan.
För en liten kruka räcker det med en sida, en större kruka blir mer stabil om man klipper i två sidor.
Lägg mallen på den utklippta remsan och rulla den runt om den.
Vik in underdelen mot den urgröpta undersidan av mallen. Vik in en liten bit åt gången så det blir många veck. Då blir det mer stabilt. Tryck till ordentligt.
För att krukan skall bli lite stadigare kan man snabbt blöta botten och skarven i vatten.
Låt krukan torka någon timme innan användning så blir den lättare att hantera.
Har man fler än bara några få fröpåsar kan det börja bli svårt att få en bra överblick på vad man har.
Med en pärm och fotofickor får man snabbt och enkelt en bra översikt över fröpåsarna. Sätt in dem i bokstavsordning eller sortera dem efter typ av växt för extra bra överskådlighet.
OBS! Tänk på att fröer ska förvaras mörkt och svalt.
[do_widget id=text-35]
För att växter ska trivas och växa bra, särskilt när de är under utveckling, är det viktigt att de inte får torka utan alltid har tillgång till lagom mängd vatten.
Det är heller inte bra om de får för mycket vatten. Särskilt små växter som ännu inte utvecklat ordentligt med rötter är extra känsliga.
Får de för mycket vatten orkar de små rötterna inte ta upp det tillräckligt snabbt. Jorden förblir vattenfylld och växten kan ruttna eller helt enkelt drunkna av syrebrist.
Därför är det väldigt praktiskt när man drar upp växter från planta och frö, och i flera fall också vid bevattning av vuxna plantor att använda sig av underbevattningsmatta.
Den allra enklaste formen som ofta används i kommersiell odling är den filtaktiga mattan med en tunn plastbeläggning på ovansidan.
Underbevattningsmattan lägger man på särskilda underbevattningsbrickor eller brätten med kanaler som är fyllda med vatten. Mattan suger sedan med hjälp av kapillärkraft upp vatten från kanalerna och växten som står på mattan kan då successivt dra upp den mängd vatten de behöver från mattan.
En ännu smidigare variant som samtidigt löser bevattningen under flera dagar är att använda sig av kombinationen bevattningsmatta med ett reservoar.
Ett exempel på en sådan färdig lösning är underbevattningsbrickan med integrerad vattenreservoar.
Oavsett om man väljer en underbevattningsmatta med eller utan inbyggd reservoar är det några viktiga saker att tänka på för att det ska fungera:
Blöt upp mattan ordentligt innan den används. Lägg den att dra i en hink och vrid bara försiktigt ur den innan den läggs på plats. Detta är för att underlätta för kapilläreffekten så att vattnet kommer igång att röra sig i mattan. En torr matta leder inget vatten.
De krukor som används måste ha hålen placerade på ett sådan sätt att jorden kommer i direkt kontakt med mattan.
Jorden i de krukor man placerar på mattan måste vara fuktig. Av samma anledning som att mattan måste vara fuktig behöver jorden ha fukt som kan börja dra vatten från mattan (kapilläreffekten igen!)
I områden med hårt vatten kan mattans funktion bli nedsatt pga avlagringar som samlas på mattan. Blötlägg i så fall mattan i en svag syralösning som tex vinäger. Skölj noga innan den används igen.
Beroende av vilken kvalitet mattan har kan den hålla i flera år.
TIPS!
Flytta gärna om krukorna då och då för att undvika att rötter växer in i mattan.
Mattan kan och bör tvättas emellanåt. Blötlägg den i en svag såplösning och krama försiktigt utan att gnugga.
En längre bit underbevattningsmatta kan användas för att ’lyfta’ vatten ur tex en hink eller diskho och förse växter på diskbänken med kruka under en kortare tids frånvaro.
Underbevattningsmatta med reservoar
Placera inlägget med piggarna nedåt
Blötlägg kapilärmattan ordentligt i en hink eller under kranen
Placera mattan med den vita sidan nedåt på inlägget och se till att lika mycket av mattan hänger ned på båda sidor. Tryck försiktigt ner den överhängande delen av mattan i brickans botten.
Leta upp den lilla urholkningen på inlägget märkt ’Fill Here’. Klipp bort lite av bevattningsmattan runt hålet så att det blir enkelt att fylla på vatten.
Fyll bottenbrickan med vatten – klart för användning.
Nästan alla frösådder och sticklingar behöver hög luftfuktighet för att gro och utveckla rötter. För sticklingarna gäller det att minska avdunstningen från bladen och vid frösådd att hålla jorden konstant fuktig.
Visst finns det miniväxthus i alla de former, men om man bara ska dra upp en enstaka planta kan detta enkla miniväxthus gjord av en petflaska räcka långt. Gör så här:
Skär av så hög del av flaskan som behövs. För en lång stickling kan nästan hela flaskan användas, för mindre sticklingar och frösådder kan ca 15 centimeter räcka.
Sätt en vinkork i öppningen. (Visst kan man behålla originalkorken, men det ser lite snyggare ut med en ’kork-kork’!)
Klart!
Lufta då och då när det blir lite för mycket kondens på insidan av flaskan genom att ta bort korken eller lägg ett par tandpetare mellan krukkant och flaska.
Petflaskor som odlingsklockor utomhus
Denna typ av miniväxthus är också perfekta att använda ute t.ex när man vänjer ut förodlade plantor i köksträdgården. Vill man komma igång tidigt så skyddar ett pet-växthus plantan alldeles utmärkt mot uttorkning, blåst och kyla och till viss del även mot för starkt solljus.
Vid utomhusbruk behåller man i princip hela flaskans storlek och skär bort toppen eller botten (allt efter tycke och smak) och trycker sedan ned den i jorden ordentlig så att den inte far iväg med vinden.
Ett av de mest spännande saker man som växtälskare kan göra är att själv korsa fram nya sorter med nytt utseende och nya egenskaper hos sin favoritväxt. Förutom att det är roligt är det också en väldigt billig hobby, men man får inte vara otålig. När det gäller pelargoner tar det ungefär 10 månader, och ofta betydligt längre tid innan man kan börja se resultatet av sitt arbete.
Korsning Fallen Angel x Emma Game. Visar hur de två plantornas egenskaper har blandats.
För den riktigt ambitiöse kan ett eftertraktat resultat dröja många år, men på vägen har man garanterat väldigt roligt tack vare de delresultat som uppstår längs vägen.
Pelargoner är ett släkte som innehåller arter och sorter med mycket varierande utseenden och är därför en tacksam växt att jobba med i detta avseende.
Det finns mycket att säga om hybridisering. Kunskap om hur olika egenskaper ärvs mellan generationer är naturligtvis bra att ha koll på. Om detta ämne finns mycket att läsa på nätet och jag har därför utelämnat det här. Jag har istället valt att ta upp lite tips och praktiska råd för dig som är nyfiken på hur det går till och vad man ska tänka på när kan korsar fram sina egna sorter.
Även om alla uppgifter här skrivits utifrån erfarenheter från arbete med pelargoner gäller grunderna och principerna även många andra typer av växter, så varför inte försöka även med andra växtslag!
Hybrid – förädling – vad är det?
En hybrid är resultatet av sexuell reproduktion mellan individer som är genetiskt olika. Det är helt enkelt en blandning av två olika genuppsättningar som resulterar i en helt ny genuppsättning. Dvs. en ny sort med helt unika egenskaper ärvda från båda föräldrarna.
Man talar ibland om förädling när man korsar fram nya sorter. I kommersiella sammanhang med ätliga grödor och för massproduktion av prydnadsväxter, buskar och träd utförs ofta hybridisering i form av ett förädlingsarbete för att förbättra någon speciell egenskap hos växten som te.x. motståndskraft mot skadegörare, ökad härdighet, större skördar osv. Då jobbar man vidare på en eller några hybrider i syfte att förbättra eller tillföra stärkande egenskaper.
Som amatörodlare kan man givetvis försöka förbättra egenskaper hos redan befintliga sorter, men kanske ändå mycket av det roliga ligger i att få fram sorter med helt nya kombinationer av egenskaper.
Kontrollerade eller fritt pollinerade korsningar.
Det händer ganska ofta när man låter en överblommad stängel stå kvar att det bildas en eller ett par frökapslar, sk. storknäbbar. Då har insekter eller kanske vinden hjälp till med pollineringen och man vet inte vilken planta som bidragit med pollenet.
Så kallad ’storknäbb’ – frökapsel hos pelargon
En kontrollerad korsning är den där pollen överförts från en utsedd pollenförälder till fröföräldern.öäkta eller inte fröäkta
Fröäkta innebär att en frösådd planta blir genetiskt identisk med sina föräldrar. Vilda arter är generellt sett fröäkta. Sår du frön från t.ex. P. odoratissimum så får du en P. odoratissimum. Men – detta förutsätter att fröföräldern inte fått pollen från en annan art eller hybrid. Då blir resultatet en ny hybrid som är en korsning mellan P. odoratissimum och pollenföräldern, dvs en helt ny genetisk kombination.
Där plantorna växer i sin naturliga miljö är detta oftast inget problem eftersom olika arter växer åtskilda från varandra då de har olika krav på växtplats. (Det förekommer ibland även korsningar naturlig i det vilda. Dessa kallas naturliga hybrider)
När vi flyttar ihop dem i växthus eller på fönsterbrädan blir förutsättningarna lite annorlunda och det är inte helt ovanligt att vildarter korsar sig med varandra. Det var ju precis så det hela började på 1600-talet när insamlandet av vilda pelargoner – arter började. Pllantorna förvarades i växthus där de fritt kunde pollinera varandra. Då uppstod de första hybriderna.
Något som är bra att känna till om man vill korsa pelargonarter och primärhybrider är att olika grupper har olika kromosomtal. Detta gör att alla arter inte låter sig korsas med varandra. En bra referens för mer information om detta är Diana Millers bok; Pelargoniums – A Gardener´s Guide to the Species and their Cultivars and Hybrids, Diana Miller, ISBN 0 7134 7283 9
Frö till Mårbackapelargonen
Jag får ganska ofta frågan om det finns frö till Mårbackapelargonen. Svaret är givetvis nej. Mårbacka är en korsning, en hybrid. Och frö från hybrider ger alltid en ny hybrid, dvs. en planta med nya genetiska egenskaper. Undantaget är frön av sk. F1-typ som ger identiskt lika plantor, men detta är inget som vi amatörodlare pysslar med utan förbehållet de stora fröproducenterna.
Någon har säkert sått ett Mårbackafrö eller frö från någon annan hybrid och fått en ny planta som ser precis ut som fröföräldern. Kanske har den fått pollen från en av sina egna blommor, från en annan planta av samma sort eller från någon annan någorlunda likartad hybrid. På samma sätt som barnen hos oss människor kan bli väldigt lik en av våra föräldrar så är det fortfarande en individ med helt unik genuppsättning.
Det här är viktigt att känna till eftersom en sort annars kan spridas under ett visst namn som t.ex Mårbacka, trots att det är en annan sort. Kanske blir resultatet av fröet från Mårbackan aningen ljusare i färgen, ger fler eller färre blommor, har ett kompaktare eller gängligare växtsätt, eller blir känsligare för viss typ av ohyra. Ingen vet. Men om den sprids vidare med sticklingar får ju mottagaren inte den sort de tror.
Det här ska absolut inte stoppa någon från att så frön från fritt pollinerade korsningar. Blir plantan mycket lik sin förälder är det väl trevligt med ett tillskott i sommarens plantering. Märk den inte alls eller märk den tydligt med vad det är ’Fröplanta från Mårbacka’ så att den inte av misstag tas för ’originalet’ och odlas vidare under fel namn av misstag.
Vilka sorter ska man korsa och varför?
Som nybörjare kan det vara kul att så alla frön man kommer över. Man vet ju aldrig – har man tur kan något av fröerna ge en alldeles speciell planta. Och det är ju också bra att prova sig fram så man hittar ett bra sätt att få fröerna att gro så man säkert lyckas den dagen man ska så några riktigt värdefulla fröer.
Det finns de kommersiella förädlare som arbetar just på det här sättet; De sår mängder av fröer från fritt pollinerade plantor och hoppas att någon eller några av dem ska visa värda att odla vidare. Det här är det allra enklaste sättet som kräver minsta möjliga arbete och ingen särskild dokumentation, men kanske inget man kan kalla för hybridisering i egentlig mening.
Att själv sköta pollineringen innebär att man styr vilka sorters egenskaper som ska blandas. Man kan ha en plan, eller en idé om vad man vill uppnå utifrån vilka egenskaper man är ute efter. Ett bra exempel på detta är Cliff Blackman, han som korsat fram zonarticpelargonerna. För honom tog det över tio år innan han uppnådde sitt första egentliga resultat med det mål han satt upp: en dubbelblommande gul hybrid.
Självklart behöver det inte vara så avancerade målsättningar utan man kanske vill sammanföra en vacker blomfärg hos en sort med ett fint växtsätt hos en annan. Det finns mängder av olika egenskaper att jobba med; storlek, färg, blomtyp, bladfärger, växtsätt, osv. osv.
Börjar man överväga att jobba mer seriöst med korsningar behöver man sätta sig in i detta med genetik och arvsanlag en del och vara noga med att dokumentera sitt arbete.
Ett planerat resultat kan dröja flera generationer och ofta får man korsa tillbaka till någon av ursprungsföräldrarna och med resulterade fröplantor för att så småningom uppnå det önskade resultatet.
Hybridisering Steg-för-steg
Har man väl valt ut sina pollen- och fröföräldrar är det dags att invänta läge för själva pollineringen. En del förädlare förespråkar att man ska skydda den tänkta fröförälderns blomställning genom att fästa en liten huva av gasväv runt den för att undvika okontrollerad pollinering. Det är inget jag själv gjort, men kan vara klokt om man vill vara tvärsäker och det är en sort som blommar väldigt sparsamt och tillfälle sällan ges till pollinering.
Allra bäst lyckas det när pollenet är väldigt pudrigt och pistillen är klibbig. Detta sammanfaller ofta under en ganska kort tid. Man får börja spana in läget så snart det finns blommor hos båda föräldrarna och helt enkelt bevaka status. Med tiden lär man sig att se när det är dags.
Pudrigt pollenKlistrig pistill
Nyp försiktigt av den enskilda blomman hos pollenföräldern.
Vik bak kronbladen och håll i dem tillsammans med blomskaftet.
Tryck försiktigt pollenet mot de klibbiga pistillen på fröföräldern. Vid optimala förhållanden syns det direkt att pollen fäster.
Märk upp korsningen (se avsnitt dokumentation)
Pollenföräldern har bakåtböjda blad. Pollenet ’duttas’ på fröförälderns pistill
Redan efter några timmar brukar man kunna se om befruktningen har lyckats. På enkelblommande sorter börjar då kronbladen ramla av. Hos halvdubbla och dubbla blommor är detta inte lika tydligt, men även de börjar släppa blad. Detta beror på att fruktämnet direkt börjar svullna upp.
Efter några dagar kan man se hur den klassiska sk. storknäbben bildas. Det är frökapseln, som i bästa fall innehåller 5 frön.
Det är lite olika hur lång tid det tar innan fröerna mognar. Räkna med 6-14 veckor. Hos en del vilda arter går det fortare än så, men kan i vissa fall ta ännu längre tid.
Det är viktigt att vänta ut så att fröet verkligen är moget innan det skördas. Tar man det för tidigt gror det inte. Det allra säkraste sättet är att vänta på att det släpper själv.
Moget frö – släpper själv
När fröet skördats kan det sås med en gång eller sparas. Grobarheten hos pelargonfröer avtar långsamt och det är ofta inget större problem att få flera år gamla fröer att gro. Bäst sättet att lagra det är fuktfritt, mörkt och svalt.
Frön från egna korsningar sår man på samma sätt som rekommenderas för vildpelargonfröer. Det finns många olika tips och knep för att lyckas med frösådden. I vårt artikelregister finns två olika sätt beskrivna som båda ger mycket bra resultat.
Dokumentation
Hur väl man vill dokumentera sina korsningar och frösådder är givetvis upp till var och en. Vill man få ut lite mer av sin hobby kan det dock vara både en fördel och ganska spännande att dokumentera arbetet. Samtidigt lär man sig mycket genom att följa resultat, lära sig hur lång tid olika moment tar osv.
Flera av de mest framgångsrika hybridiserare jag mött använder en liten anteckningsbok där de för in uppgifter successivt. Det är väldigt praktiskt eftersom det är en bärbar lösning man med lätthet kan använda i växthuset eller vart än växterna står. Viktiga data kan sedan föras över i t.ex Excel. Numera kanske en liten app för smartphone är att föredra?
Här är några tips från hur jag gör:
Pollineringar
När jag pollinerat en blomma märker jag den med en kod och datum. Märkningen skriver jag på en smal klisteretikett som jag fäster på blommans skaft. Koden är ett löpnummer som består av år och ett löpnummer.
I min anteckningsbok skriver jag ner koden följt av pollineringsdatumet tillsammans med uppgift om pollenförälder och fröförälder.
Eftersom inte alla pollineringar ger frö brukar jag också notera i mina anteckningar vilka som misslyckats.
Fröskörden
När fröerna skördas märker jag upp fröpåsen med koden, antal fröer och skördedatumet. Samtidigt fyller jag på i anteckningsboken samma information för att ha koll på vilka pollineringar som givit resultat och hur lång tid det tagit för fröerna att mogna.
Sådden
Sådden märks med koden och sådatum. Datumet förs också in i anteckningsboken.
Uppskolning
När fröplantorna skolas upp första gången noterar jag i anteckningsboken hur många plantor det blivit samt datum.
De individuella plantorna får ett tillägg till sitt kodnamn i form av ett löpnummer. Ex: 2012-001-1, 2012-001-2, osv.
Frösådd från en korsning. Man ser redan skillnad på de olika plantornas egenskaper.
Spara eller slänga?
Skola upp och sköt fröplantorna som dina andra pelargoner med ett undantag: Beskär den inte! Det är viktigt att det naturliga växtsättet får visa sig så att man kan ta ställning till om sorten är värd att odla vidare eller ej.
Lite beroende på säsong tar det minst 10 månader innan resultatet av en pollinering, i form av blomning visar sig. Då kan oftast en första utsållning göras.
Sorter med intressanta egenskaper sparas. Det finns redan idag långt över 25000 olika hybrider. En sort som är snarlik en som redan finns tillför ingenting, utan satsa hellre på att försöka hitta en sort med helt nya odlingsvärda egenskaper.
Plantor med blommor som inte visar upp någon ny, speciell, intressant egenskap och där växtsättet i övrigt inte är utmärkande är onödigt att spara för vidare spridning.
Under odlingsår två är det viktigt att utvärdera plantans egenskaper. Nu kan man börja beskära den och är den odlingsvärd bör man dels prova att ta sticklingar från den för att se hur lättförökad den är och samtidigt iaktta hur stabila dess egenskaper är. Fortsätter brokiga blad att vara brokiga? Håller blomfärgen i sig eller blir en från början äggskalsblommande sort enfärgad? Detta är viktig information för beslut om eventuell kommande spridning av plantan.
Namnsättning
Har du nu kommit så här långt och lyckats få fram en fin odlingsvärd sort är det dags för dop! Självklart behöver man inte lägga ner stor möda på namnsätnting av de sorter man sprider bland vänner och bekanta, men det kan ändå vara en bra idé att försäkra sig om att namnet blir unikt. Då undviks onödiga missuppfattningar bland samlare.
Allra enklast är det att hitta ett personligt tillägg som kan användas som en del av namnet. Då är risken minimal att namnet krockar med någon annan. Jag använder mig av prefixet ’Unicorn’ vilket då ger namn som t.ex ’Unicorn Pink Doll’ och ’Unicorn Tango’.
Nu är det återigen dags för en notering i anteckningsboken. Nu skriver jag in ’dopdatum’ och sortnamn.
Rekommenderad läsning
För dig som vill fördjupa dig i hybridisering av pelargoner med fokus på brokbladiga sorter finns en mycket intressant, om än något svårläst bok jag kan rekommendera; Variegated Zonal PelargoniumsI skriven av Richard A E Tilney-Bassett, ISBN 1 84394 189 9.
När man sår vildarter eller egna fröer från förädlade pelargoner är det vanligt att det tar väldigt lång tid innan de gror.
Ibland kan det dröja upp till ett år innan en lite grodd kommer upp, och då har man fått kämpa med att se till att hålla sådden lagom fuktig och lagom tempererad under lång tid.
Det här är en metod för entusiaster som vill öka grobarheten och samtidigt slippa vänta mer en några dagar på resultat.
Med den här metoden kan man med upp till 95% säkerhet få fram fina små fröplantor på bara 3-5 dagar.
De zonalfröer av F1-och F2-typ som finns att köpa är skalade och preparerade för att gro på bara några dagar. De bör man så enligt anvisningarna och inte kläcka enligt denna metod.
Metoden kan användas även för arter med väldigt små fröer, men de allra minsta kan vara svåra att hantera och då får man nöja sig med att skala dem och kanske kapa den allra yttersta spetsen på fröet och så direkt i såjord.
Material och verktyg
För att kunna kläcka fröerna behövs följande:
– Petriskål ca 8 cm i diameter – eller motsvarade låg skål med lock (decinficerad)
– Skalpell (desinficerad)
– Lupp
– Sprayflaska med sterilt vatten (koka och svalna av)
– Liten skärbräda eller assiett
– Hushållspapper av bra kvalitet (ej luddigt)
– Märketiketter & penna
– Växtlampa
– Kruka med såjord
– Sax
– Två knappnålar (desinficerade)
Skala
Börja med att skala fröet. Kan man se att det är skadat, missbildat i formen, eller om det inte är fullt moget är det tyvärr bara att slänga.
Misstänker man att det är omoget kan man göra en första test redan innan man skalar det genom att klämma på det ordentligt. Omogna frön bjuder inget motstånd och blir då platta â?? bara att slänga.
Snitta
Snitta på den välvda sidan
Lägg en dubbelvikt bit hushållspapper på en assiett och spraya pappret så att det blir ordentligt fuktigt.
Placera fröet på hushållspappret med den släta, rundade sidan uppåt.Den andra sidan är ojämn. Låt det ligga ett par minuter så att det fuktas något.
Skär med skalpellen försiktigt ett mycket grunt snitt från den spetsiga delen till motsatta änden. Snittet ska bara precis gå igenom frökapseln.
Placera i skålenFröer snittade och klara
Klipp till en dubbelvikt bit hushållspapper som är någon centimeter mindre än petriskålens botten. Lägg den mitt i skålen och spraya så den blir fuktig.
Placera det snittade fröet mitt på pappret.
Har man flera fröer av samma sort kan man placera dem tillsammans i samma skål, men inte flera än 4-5 stycken. Lägg i så fall alla fröer bredvid varandra med spetsen åt samma håll.
Spraya lätt på fröet efter att det placerats på papperet och häll ut eventuellt överflödigt vatten. Fröet sitter pga fukten ganska bra fast trots att man lutar skålen ordentligt.
Lägg på locket och märk sådden med en klisterlapp eller post-it som sätts på undersidan.
Förvara sådden
Sådden ska förvaras i rumstemperatur. Minst 20 grader, gärna ett par grader varmare. Soligt läge är inte att rekommendera pga risken för snabb uttorkning och risk för att de små groddarna bränns.
För ljusbehovet är växtbelysning bästa lösningen, helst med lysrör som kan placeras några decimeter över fröerna. Lämplig belysningstid är 12-14 timmar.
Petriskålen skall placeras lutad, i en nästan upprätt position med den spetsiga delen av fröet nedåt för att eventuellt överskottsvatten skall kunna rinna av från papperet och fröplantan skall utveckla rötter och blad i rätt riktning. Ett tips är att ställa den på diagonalen i en 8cm fyrkantig plastkruka där den kan stå stadigt och med en bra lutning.
Kläckningen
Redan efter någon timme kan man börja se hur fröet förändras. Det sväller något och man börjar kunna se det ljusgröna innanmätet i den uppskurna skåran. Pelargonfrö efter 3-4 dagar
Efter 24-36 timmar brukar innehållet svälla upp så mycket att fröet antingen självmant klättrar ur kapseln, eller, vilket också är ganska vanligt; man behöver hjälpa till att få ut den från frökapseln. Skillnaden beror framför allt på hur mycket fukt fröet tagit åt sig och hur bra man lyckats med snittet.
Att hjälpa fröet ta sig ur skalet kräver precision. Ett sätt som fungerar bra är att med ena handen hålla fast frökapseln försiktigt med hjälp av spetsen på en knappnål samtidigt som man med en knappnål i andra handen mycket försiktigt försöker vidga öppningen för att lirka ur grodden.
Det här är ett känsligt skede. Man får inte bli för ivrig att ta bort skalet, samtidigt som grodden behöver bli av med skalet för att kunna utvecklas. Är man för snabb riskerar man att grodden går sönder när man hjälper till. Men övning ger färdighet.
Hur lång tid det tar för fröet att bli av med skalet är individuellt, men är det ett friskt frö brukar det kunna tas bort senast på tredje dygnet.
Undvik att ta med fingrarna i skålen och avlägsna omedelbart allt skräp såsom skalrester och fröer som inte tar sig. De flesta fröer som klarar sig genom kläckningen blir till färdiga plantor, men ibland stannar de av och måste då avlägsnas så snart som möjligt annars kan övriga fröer i skålen påverkas.
Ha alltid rena händer när du jobbar med sådden och spraya alltid med vatten innan och efter att du petat med fröerna så att miljön hålls frisk. Avlägsna omgående överskottsvatten.
Underhåll
Kontrollera fröerna ofta. Dels för att säkerställa att de har rätt fuktighet och dels för att plocka bort frökapseln och dåliga fröer så snart som möjligt.
Skölj sådden några gånger om dagen genom att spraya ordentligt och alltid hälla av överskottsvattnet. Lyft försiktigt i ett blad
Utvecklingen
Efter det att frökapseln avlägsnats går utvecklingen av den lilla fröplantan fort. Inom ett dygn växer de två första bladen till sig och en eller, ibland flera rottrådar börjar växa ut. Oftast dröjer det inte mer än 2-3 dagar från det att kapseln avlägsnats till det är dags att sätta fröplantan i jord. Det gör man när de två bladen slagit ut och rottråden är ca 2 cm, dvs. plantan är hanterbar.
Skola upp
Den lilla fröplantan skall så snart den är tillräckligt stor planteras i en relativt liten kruka med såjord.
Förbered krukan med såjord som fuktas genom att låta den dra vatten från ett fat tills den är mättad, men inte för sur.
Använd gärna en prickelpinne eller motsvarande redskap för skolningen.
Lyft fröplantan mycket försiktigt genom att hålla i ett blad. Beroende av papperskvaliteten växer ibland rottrådarna in i pappret så man får mycket försiktigt försöka lirka loss den.
Gör ett hål i såjorden och sätt ner fröplantan. Tittar man noga på fröplantan kan man ofta se rätt tydligt vart övergången från stjälk till rot är. Sätt plantan med övergången någon millimeter under jord.
Fäst plantan i hålet genom att trycka försiktigt med prickelpinnen diagonalt i jorden mot hålet. Spraya försiktigt runt stjälken så att jorden sätter sig kring rötterna.
Placera krukan i samma miljö som den stått tidigare, aningen svalare om möjligt. Håll jorden fuktig, men inte sur.
När de första riktiga bladen (karaktärsbladen) vuxit ut brukar plantan vara klar för skolning i vanlig jord. Välj dock inte för stor kruka utan skola till större först när rötterna börjar trängas.
Lycka till!
Denna teknik har utvecklats av den framgångsrike pelargonförädlaren Cliff Blackman.
Tack Cliff för detta mycket värdefulla knep!
Ibland är det bra att sterilisera jorden innan den används. Det gäller framförallt vid frösådder och sticklingsförökning om man använder jord som stått ett tag och därför kan innehålla skadliga organismer som mögelsporer, svamp eller ohyra som tex. sorgmyggor.
Det finns speciell utrustning för att sterilisera jord, men det är oftast inte nödvändig när det gäller mindre mängder som för de flesta av oss hobbyodlare.
Enklast, vid mindre mängder är att köra i microvågsugnen.
Häll 1 liter jord i en plastbytta med plastfolie över som naggats med rätt många hål och sätt in tillsammans med en liten skål vatten på full effekt i 4 minuter.
Man kan också hälla jorden i en gammal långpanna eller liknande och sätta in den i 100 grader i ugnen under ca 30 minuter.
Ställ gärna en skål vatten bredvid för att öka fuktigheten.
Tyvärr luktar det inte så gott, men det fungerar!
Att få en avokadokärna att gro är inte särskilt svårt. Resultatet blir en vacker exotisk växt som om man har tur kan blomma efter ett par år. För att få frukt behöver man dock en ’partner’ eftersom de inte kan befrukta sig själva, så varför inte sätta två kärnor?
Det är en fördel om den kan placeras ljust så snart tillväxten börjar, men eftersom det varierar mycket hur lång tid det tar innan den gror så kan man gott och väl prova när som helst på året.
Avokadon, Persea americana tillhör samma familj som lagerträdet ?Lauraceae och växer naturligt i Sydamerika och Västindien.
Gör så här:
Tvätta kärnan noga i ljummet vatten och låt den sedan torka ett par dygn. Då spricker de yttersta, tunna skalet som man då lätt kan pilla bort.
Vill man skynda på processen något kan man fila på toppen eller skära ett litet diagonalt snitt i toppen, men det brukar gå alldeles utmärkt ändå.
Sätt ner kärnan till 2/3 i såjord eller blomjord som är ordentligt genomfuktad.
Det är inte alltid helt självklart vilken ände som ska vara uppåt. Oftast är det en liten spets i den änden som ska vara upp och en liten knopp i andra änden.
För att gro behöver kärnan hög fuktighet så den behöver placeras i ett miniväxthus eller så kan man ställa ner den i en plastpåse. Nu behöver en stå i minst rumstemperatur.
Finns det undervärme kan groningen gå snabbare, men det är inte nödvändigt. I så fall behöver man kontrollera jordens fuktighet och vattna oftare.
I rumstemperatur behöver man inte vattna särskilt ofta eftersom jorden hålls fuktig genom att plantan är instängd. Känn efter med fingret någon gång i veckan och fyll på måttligt med vatten. Blir det för blött kan kärnan ruttna…
Lufta då och då genom att lägga locket på miniväxthuset lite på glänt eller öppna påsen en stund. Spraya gärna vatten på kärnan då och då. Redan efter ett par, tre veckor kan man få se skottet titta upp ur kärnans topp, men det kan också ta 3-4 månader, så ge inte upp för tidigt!
När den väl kommit igång att växa går det fort. Ställ den så ljust som möjligt utan för starkt solljus.
Plantera om
När plantan är ett par decimeter hög har rötterna börjat fylla krukan och då är det dags att plantera om den i en kruka med större storlek i blomjord av bra kvalitet.
Toppa plantan
När plantan är 25-30 cm bör den toppas så att den grenar sig ordentligt. Då klipper man av toppen precis ovanför andra bladparet uppifrån räknat. Inom kort kommer nya skott i flera av bladvecken. Man kan sedan fortsätta att toppa den på detta vis med önskat intervall för att få en mer välförgrenad planta.
Placering
Avokadon vill stå ljust och solig och trivs mycket bra utomhus på sommarhalvåret. Plantan vill ha hög luftfuktighet så ställ den på ett djupt fat eller i en ytterkruka med lecakulor eller liknande där några centimeter vatten kan stå och avdunsta kring växten. Vattnet får dock inte nå upp till krukbotten så att jorden blir sur. En dusch då och då med rumstempererat vatten rekommenderas. Men duscha inte när solen skiner starkt eftersom det då kan bli brännskador när vattendropparna ligger kvar på bladet.
Vatten och näring
Jorden skall hållas fuktig. Avokado vill inte torka ut, men den vill heller inte ha genomsur jord.
Börja ge näring några veckor efter första omskolningen. Använd krukväxtnäring av hög kvalitet.
På sommarhalvåret när plantan är i tillväxt ges full näringsdos.
Omskolning
Skola om plantan på våren när man ser att den börjar visa nya skott. Växer plantan mycket under säsongen kan man ta av krukan för att kontrollera om rötterna fyller krukan. I så fall planterar man om den i en större kruka, dock inte senare än augusti.
Placering
Har man ett växthus eller isolerat uterum kan man få en riktigt stor planta, men även inomhus blir den relativt stor.
Har man ont om plats kan storleken begränsas genom att man toppar eller beskär den då och då.
Övervintring
Hos oss övervintrar avokadon bäst om den får stå svalt och helst då med tillskottsljus, men den klarar sig även i rumstemperatur. Oavsett vart den placeras under vintern är det vanligt att den tappar en hel del blad. Det är en anpassning till svalare eller mörkare placering, men är inget att oroa sig för. Man ska definitivt inte vattna mer utan hålla jorden lätt fuktig. Så snart det blir varmare och ljusare igen växer nya blad ut.
[do_widget id=text-62]
Genom att lägga fröer i vatten luckras det yttre höljet upp något och fröet blir mer mottagligt för fukt.
En del fröer är det nästan nödvändigt att blötlägga innan sådd eftersom det annars finns risk att de inte gror alls eller tar väldigt lång tid på sig innan de gror. Några exempel på växter där blötläggning förkortar tid från sådd till grodd är luktärtor, bönor och vanliga sockerärtor. Ett annat exempel är vildpelargoner där tiden från sådd till grodd ofta går betydligt snabbare efter blötläggning.
Ett dygns är lagom för nästan alla sorters fröer, men är de små och inte så hårda räcker det ofta med några timmar för att de ska dra åt sig tillräckligt med med fukt. Följ eventuell instruktion om blötläggning på fröpåsen.
Har man många olika sorters fröer som ska sås kan det bli lite bökigt och ont om behållare att blötlägga fröerna i. Då kan man använda iskubslådan från frysen. Den ger många små vattenbehållare på en gång. Det finns olika modeller och man måste naturligtvis välja en där varje iskubsfack är ordentligt isolerad från de övriga så fröerna inte blandas. Lådan för iskuber rymmer många olika fröer
Börja med att fylla upp det antal fack som motsvarar antal frösorter med ljummet vatten. Lämna en bit till kanten så att det inte svämmar över och fröerna flyter emellan facken.
Lägg i fröerna och märk sorterna med etiketter eller klisterlappar. Låt stå ett dygn i rumstemperatur.
TIPS! Vill du få extra fart på på dina fröer – lägg fröerna i en blandning med Nitrozyme som innehåller flera naturliga växthormoner som förbättrar grobarheten.
Wisteria floribunda
Blåregn ’Wisteria’ är en långlivad, klättrande ärtväxt som har sitt ursprung i ostasien. De har en enorm växtkraft och vissa sorter kan bli uppemot 30 meter. Stammen är vedartad och den slingrar sig höger- eller vänstervarv beroende av art. Ett hotell i Taunton i England övervuxet med blåregn
Blåregnet är mest känt för sin fantastiska blomning som i Sverige inträffar främst under juni månad. Har men en gång sett ett blåregn blomma är det svårt att inte bli förälskad i det.
Blommorna är oftast i olika nyanser av blått och lila, men även vita och ljust rosa sorter finns. De har en svag doft.
Men inte bara blommorna är vackra utan även bladen är utsökta. De är ljust till mellangröna och långa, lancettformade, sammansatta och sitter i par.
Fröställningarna består av baljor som innehåller ett antal fröer som gror relativt lätt. Observera dock att dessa är giftiga.
De flesta arter/sorter är härdiga i Sverige till zon 2, men successivt kommer nya mer härdiga sorter som tom. klarar sig bra i zon 5.
Plantering
Blåregn är relativt anspråkslösa vad gäller typ av jord, däremot är det viktigt att de står väldränerat, vilket i högsta grad bidrar till härdigheten.
Plantera i soligt läge eller soligt med måttlig skugga. Allra bäst är att plantera blåregn senast vid högsommartid. Då får de gott om tid att etablera sina rötter innan kylan kommer, vilket är en fördel vid övervintringen.
Täck gärna runt rötterna med löv eller ris första vintern för att ge extra skydd.
Med sitt kraftiga växtsätt gör sig blåregnet mycket bra spaljerade i olika former, mot en husvägg, i en pergola osv. De kan även planteras som solitärer där de kan få växa mot en stolpe och sedan stammas upp och formklippas som ett litet träd.
Blåregn kan även odlas i kruka, men måste då av praktiska skäl beskäras mycket hårt. Övervintring bör då ske på väl skyddad plats. Inte nödvändigtvis frotstfritt, men väl kyddat från stark kyla.
Vatten och gödning
Gödsla på våren med blod- och benmjöl alternativt en näring avsedd för rosor eller blommande buskar.
Plantor som odlas i kruka kan gödslas med tomatnäring eller annan näring avsedd för blommande växter i kruka.
Som nyplanterad, vid långvarig torka och innan plantan utvecklat sitt rotsystem kan det vara nödvändigt att vattna då och då. Som vanligt är det viktigt att vattna rejält och mer sällan än lite och ofta.
Beskärning
Blåregn beskärs tidigt på året januari-februari och sedan på eftersommaren i juli-augusti. OBS! Gäller inte remonterande sorter som t.ex ’Blue Moon’ som enbart beskärs direkt efter blomningen. Klipp övre två knoppar
Vinterbeskärningen består i att skära tillbaka fjolårets tillväxt ner till 2-3 knoppar från huvudstammen samt att rensa bort döda och eventuella sjuka grenar. Innan beskärning Efter beskärning
Sommarbeskärningen innebär att korta in de långa skott den skjuter under tillväxtperioden till ca 6 blad. Förutom att begränsa storleken på plantan bidrar detta till ökad knoppsättning.
Sorter
Arten Wisteria sinensis. Kinesiskt blåregn. Blommar på bar kvist och slingrar sig moturs. Bär blå, 15-20 cm långa blomklasar. Zon 1-2
–Wisteria sinensis ’Prolific’ Mer svagväxande än den rena arten. Lämplig för krukodling. Zon 1-2
– Wisteria sinensis ’Alba’, vita blommor, zon 1-2
Arten Wisteria floribunda, japanskt blåregn blommar på grön kvist och har generellt sätt längre blomklasar än sinensis. Grenarna slingrar sig medurs. Wisteria floribunda ’Multijuga’ upp till en meter! långa blå blomklasar, zon 1-2
–Wisteria floribunda ’Lawrence’, lilablå blommor, zon 1-2
–Wisteria floribunda ’Rosea’ , rosa blommor
–Wisteria floribunda ’Longissima Alba’ vitblommande, zon 1 Wisteria frutescens ’Amethyst Falls’, amerikanskt blåregn, ametistblå blommor, zon 1-3(4) Wisteria macrostachya, från Kentucky, USA. Blommar redan efter två till tre år.
–Wisteria macrostachya ’Clara Mack’ vitblommande, zon 1-3
–Wisteria macrostachya ’Blue Moon’ blå blommor. Härdig upp till zon 1-4(5)
Förökning
Blåregn kan förökas på flera olika sätt. För den med tålamot är frösådd ett alternativ. Fröerna gror ofta rätt snabbt, men tyvärr dröjer det många år innan resultat i form av blomning visar sig. Dessutom är resultatet osäkert då sorterna inte är fröäkta, dvs inte blir identisk med fröföräldern.
För att få en identisk likadan planta förökar man med sticklingar, avläggare eller rotsticklingar. Avläggare innebär att man tar en halvförvedad gren och planterar/lägger ner den i jord vid ett skott/öga utan att skära av grenen från plantan. Då försörjs avläggaren från moderplantan med näring och vatten till dess att rötter bildats. Detta kan ta några månader upp till ett år. Rotsticklingar tar man genom att skära av en bit av en rot med synlig tillväxtpunkt och plantera den i en kruka med fuktig såjord. Då jag själv inte provat kan jag tyvärr inte bidra med praktiska råd angående detta. Ympning är troligen den mest vanliga förökningsmetoden vad gäller de växter man finner i plantskolan. Då ympas en gren/stambit av en sort på en rot av samma släkte. Ett vanligt sätt att snabbt producera plantor i kommersiell produktion.
Att föröka med sticklingar är ganska lätt och går relativt fort. Skär av toppen på ett skott med 2-3 blad. Avslägsna det nedersta bladet och plantera i såjord, gärna uppblandad med perlite. Placera ljust i miniväxthus eller under plastpåse i rumstemperatur.
