Hybridhängpelargoner är helt enkelt en grupp framkorsad av hängpelargoner och zonalpelargoner.
Det engelska namnet på denna grupp är ”Hybrid Ivy-leaved pelargoniums”.
De första hybridhängpelargonerna utvecklades i mitten av 1800-talet.
Det finns inte så väldigt många olika hybridhängpelargoner, men ett antal av dem är väldigt populära som t.ex den rosa rosenknoppsblommande ’Rococo’ och den skarpt röda ’Solo’. Fler sorter kommer kontinuerligt ut på marknaden och många sorter i gruppen är mycket odlingsvärda.
Egenskaper
Blommor
Blommorna är ofta stora och dubbla till halvdubbla, några liknar närmast rosenknoppar, men även enkla sorter finns. Mest vanligt är enfärgade blommor i nyanser från ljust rosa till skarpt rött.
Ett fåtal sorter har lila eller vinröda markeringar i mitten av blomman.
Blad
Bladens utseende påminner mycket om de hos zonalpelargoner, men är oftast lite saftiga och vid en närmare titt brukar man ganska tydligt se dess släktskap med hängpelargoner.
Bladfärgen är ofta mättat grön eller aningen ljusare grön. Zonmarkering är ovanlig.
Endast någon enstaka sort med cremefärgade bladkanter finns.
Växtsätt
Hybridhängpelargoner har ett mer upprätt än hängande växtsätt trots sin bakgrund. Hur upprätt eller utbrett deras växtsätt är har med deras anlag att göra. En del liknar mer vanliga zonalpelargoner och avslöjas mest på bladformen, medan andras växtsätt är relativt utbrett och behöver gott om plats att breda ut sig i sidled.
De flesta har ett kraftfullt växtsätt, är relativt rikblommande och blommar också under en längre period.
Skötsel
Hybridhängpelargoner sköts och förökas i stort sett som zonalpelargoner.
Under vintern föredrar de en sval och ljus placering, men klarar ofta även svalt och mörkt eller en plats på fönsterbrädan.
Placering
Många hybridhängpelargoner blir relativt storvuxna och vill därför ha en ganska stor kruka. Allra bäst trivs de utomhus på en skyddad plats där de passar utmärkt i amplar, urnor och väggkorgar.
Sorter
Bilder och beskrivningar på olika sorters hybridhängpelargoner finns under länken Hybridhängpelargoner under rubriken Pelargoner i menyn.
Många passar på att ta sticklingar när de beskär sina pelargoner på våren, men det går också bra att ta sticklingar andra tider på året. Det viktiga är bara att moderplantan mår bra och att sticklingen får tillräckligt med ljus för att orka utveckla rötter.
Hos en del sorter som får lite hårda toppskott när de börjar blomma som tex engelska pelargoner, änglapelargoner och en del unikpelargoner kan det vara enklare att lyckas om man tar sticklingar tidigt, eller sent på säsongen.
Ta en stickling
Störst chans att lyckas har man med sticklingar som tas från en frisk och frodig moderplanta. Vill man ta sticklingar tidigt på året från plantor som övervintrat utan tillskottsljus är toppskotten ofta veka och gängliga. Då kan man vänta ett par veckor tills man ser att moderplantan fått nya krafter och skotten blivit lite kraftigare.
Vanligast är toppsticklingar. Man skär då av toppen av en gren så att man får 4-5 blad på sticklingen. Skär precis ovanför ett blad. I bladvecket kommer sedan nya skott att växa ut inom några veckor.
Man kan skära, klippa eller bryta av sticklingen. Använder man redskap är det viktigt att de är rena. Sterilisera helst mellan olika plantor så minskar man risken att sprida sjukdomar.
Att doppa i sprit eller hålla knivbladet över en låga fungerar bra.
Skär av sticklingen precis under de nedersta bladen. Ta bort den eller de två blad som sitter längst ner (det är bara att dra bort dem). Där bladen satt växer sedan rötterna ut. Kolla i toppen så det inte sitter en blomknopp där. Den måste i så fall pillas bort eftersom den stjäl viktig kraft när sticklingen skall bilda rötter.
Har man en lång gren kan man ta ytterligare en stickling på samma gren. Det kallas ibland för B-stickling eftersom man inte får en riktig topp, men det märks inte efter en tid då den nya plantan börjar växa eftersom det får samma effekt som om man toppat den. B-sticklingen skärs av som toppsticklingen med 4-5 blad varav de nedersta sedan tas bort.
Rotningmedia
De allra flesta pelargonsorterna rotar snabbt och enkelt i vanlig såjord, gärna med lite inblandning av perlite för att göra jorden mer lucker. Vanlig blomjord är lite för kompakt och innehåller ofta näringsämnen som kan vara för kraftigt för en liten stickling.
Torvbriketter fungerar också bra för pelargonsticklingar. Många upplever att de är svåra att hålla lagom fuktiga, men lyckas man med det är de ett bra alternativ.
Flertalet brokbladiga sorter, en del miniatyrer och vissa svårrotade vildarter kan rota lättare i rockwool- eller rotningskuber som till exempel Root Riot.
Att rota i vatten är inte ett alternativ som rekommenderas. Visst får många sticklingar rötter i vatten, men dels måste rötterna ombildas när sticklingen planteras i jord och dels är det större risk att misslyckas när man rotar i vatten.
Har man problem med att få rötter på en sort får man helt enkelt prova sig fram vad som fungerar.
Pelargonsticklingar rotade i Root Riot
Plantera sticklingen
Väljer man att plantera i såjord skall man tänka på att inte ta för stor kruka eftersom risken för övervattning då är stor. En diameter på mellan 6-8 cm är lagom.
Börja med att vattna såjord, briketter eller kuber. Pelargoner vill ha fuktig med inte sur jord.
Oavsett vilket media man väljer skall sticklingen inte sättas särskilt djupt. 1-2 cm räcker, bara så den står stadigt. Packa inte såjorden hårt runt sticklingen utan tryck till lätt runt om så att luftigheten i jorden bibehålls.
Placera sedan sticklingen ljust, utan brännande sol och gärna minst i rumstemperatur.
Var återhållsam med vattningen då pelargoner vill ha relativt torrt för att rota. Ställ INTE sticklingen i något miniväxthus och sätt INTE någon plastpåse över krukan. Risken finns då att den ruttnar.
Det kan ta allt mellan 1-6 veckor för pelargonsticklingar att få rötter. Mycket beror på moderplantans kondition och hur bra placering sticklingen har.
Omskolade pelargonsticklingar
Omskolning När sticklingen fått ordentligt med rötter är det dags att skola om den. Sitter sticklingen i brikett eller rotningskub är det lätt att se rötterna när de sticker ut. Hos sticklingar som sitter i såjord ska man inte störa rotbildningen genom att kika i krukan utan man får vänta till dess man ser ny tillväxt på sticklingen. Det betyder nästan alltid att den är klar för omskolning.
Plantera om sticklingen i nya eller väl rengjorda krukor med blom- eller plantjord av bästa kvalitet. Blanda gärna i 10% perlite som hjälper till att hålla jorden väldränerad. Välj en inte allt för stor kruka, utan satsa på ytterligare en omplantering när plantan vuxit till sig ordentligt. Sätt ner sticklingen på samma djup den satt tidigare, fyll på med jord och tryck bara till lätt runt om. Vattna, men inte mer än att jorden blir fuktig och inte sur.
Även om det känns hårt är det klokt att ta bort eventuella blomknoppar som bildas den första tiden. Låt plantan istället växa till sig ordentligt innan den tillåts gå i blom så orkar den sedan blomma ännu mer.
Toppa plantan
Främst många äldre zonalpelargoner har ett växtsätt där toppning är nödvändig för att plantan skall förgrena sig på ett bra sätt, medan många av de nyare sorterna förgrenar sig bra ändå.
Det finns alltså inget som säger att man måste toppa, utan det ser man på växtsättet om det behövs.
Toppar gör man genom att ta av toppen precis över ett bladpar. Man kan ta bara det översta skottet eller, om plantan är gänglig, ta av den längre ner.
Gödning
Efter ca. tre veckor när den näring som från början fanns i blomjorden tagit slut början man tillföra gödning.
Film som visar hur man tar sticklingar på pelargoner
Redan tidigt på året brukar de första engelska pelargonerna dyka upp i blomsteraffären. Knubbiga fina plantor, med frodig grönska och fantastiska blommor i vitt, rosa och olika vinröda och lila nyanser.
Dessa årets första pelargoner brukar dock ofta snabbt förlora i skönhet när de kommer hem till fönsterbrädan. Men ge den en chans och du blir riktligt belönad.
Rätt skött blir engelska pelargoner till mer eller mindre stora buskar som ger mängder med underbara blommor under många månader på året. Det växlande klimatet i Sverige med varma dagar och kyliga nätter passar dem perfekt.
Det brukar tyvärr inte dröja särskilt länge innan plantan börja visa tecken på att den inte trivs. Bladen gulnar, knopparna torkar och faller av. Den ser trött ut helt enkelt. Men det är inte konstigt.
Fram till början av april är det ljus vi kan erbjuda i fönstret inte så mycket att skryta med och inte blir det bättre av att plantorna oftast säljs planterade i en jord som innehåller mycket torv och passar bäst för de stora växtodlarnas bevattningssystem,
Ingen pelargon trivs i denna typ av jord. Pelargoner vill ha en lucker jord som kan hålla mycket näring men inte lagrar vatten. Fler pelargoner dör av övervattning än torka.
Gör så här
Plocka bort vissnade blad och knoppar. Har någon gren blivit ful kan du toppa den lätt, men låt den vara kvar tillsvidare. Nya skott kan dyka upp när den börjar må bättre igen.
Plantera om i en lucker, näringsberikad jord av kvalitetsmärke. Dyr jord = bra jord! Troligen går det bra med samma kruka, men om rötterna trängs behöver den en storlek större. Ta bort så mycket av den gamla jorden som möjligt men undvik våld. Rötterna tål en hel del, men tar längre tid att återhämta sig om de får mycket stryk. Tryck till jorden lätt utan att pressa. Slår man krukan i bordet brukar jorden sätta sig kring rötterna.
Vattna igenom, men dränk den inte. Värmen gör att den kan vara törstig, men ljuset begränsar behovet så det gäller att vara lite extra snål med vatten särskilt fram till nya blad- och blomknoppar visar sig.
Få fler blommor
Ryktet säger att det är svårt att få engelska pelargoner att blomma om. Ibland är det inte problem alls, men det finns också knep att tillgå.
Blomknopparna bildas under vinterhalvåret så vill man beskära bör man göra det senast i oktober för att inte försena vårens blomning.
För att komma igång ordentligt vill den ha lite kallare under en period. Detta är inget problem om man har växthus eller ett isolerat uterum för då sköter det sig själv.
Alternativet är att ställa ut krukan på balkong eller terrass dagtid när det inte är risk för frost. Efter några veckor har den fått vad den behöver och börjar snart visa små knoppar.
Oftast blommar den sedan om och om igen hela sommaren. Blir det för varmt kan blomningen avta något, men den kommer igen ända fram till frost då det är dags att ta in den.
För den som har plantan inomhus på fönsterbrädan gäller att den inte får stå för varmt och att inte vattna för mycket.
Skötsel i övrigt
Vattna så snart jorden nästan torkat helt. Från mars till september vill den ha en rejäl dos näring minst en gång i veckan för att bli extra fin.
På vintern trivs den bäst om det är ljust och relativt svalt. Har man inget svalt alternativ gäller fönsterbrädan eller allrahelst en plats med växtbelysning, dock så svalt som möjligt.
Vattna sparsamt fram till det att ljuset kommer åter och det är dags att driva på igen.
För de som är intresserade att prova på engelska pelargoner är ett tips att köpa sticklingar senare på våren hos specialiserade plantskolor. Där finns ofta många roliga sorter att välja bland.
Ett av de mest spännande saker man som växtälskare kan göra är att själv korsa fram nya sorter med nytt utseende och nya egenskaper hos sin favoritväxt. Förutom att det är roligt är det också en väldigt billig hobby, men man får inte vara otålig. När det gäller pelargoner tar det ungefär 10 månader, och ofta betydligt längre tid innan man kan börja se resultatet av sitt arbete.
Korsning Fallen Angel x Emma Game. Visar hur de två plantornas egenskaper har blandats.
För den riktigt ambitiöse kan ett eftertraktat resultat dröja många år, men på vägen har man garanterat väldigt roligt tack vare de delresultat som uppstår längs vägen.
Pelargoner är ett släkte som innehåller arter och sorter med mycket varierande utseenden och är därför en tacksam växt att jobba med i detta avseende.
Det finns mycket att säga om hybridisering. Kunskap om hur olika egenskaper ärvs mellan generationer är naturligtvis bra att ha koll på. Om detta ämne finns mycket att läsa på nätet och jag har därför utelämnat det här. Jag har istället valt att ta upp lite tips och praktiska råd för dig som är nyfiken på hur det går till och vad man ska tänka på när kan korsar fram sina egna sorter.
Även om alla uppgifter här skrivits utifrån erfarenheter från arbete med pelargoner gäller grunderna och principerna även många andra typer av växter, så varför inte försöka även med andra växtslag!
Hybrid – förädling – vad är det?
En hybrid är resultatet av sexuell reproduktion mellan individer som är genetiskt olika. Det är helt enkelt en blandning av två olika genuppsättningar som resulterar i en helt ny genuppsättning. Dvs. en ny sort med helt unika egenskaper ärvda från båda föräldrarna.
Man talar ibland om förädling när man korsar fram nya sorter. I kommersiella sammanhang med ätliga grödor och för massproduktion av prydnadsväxter, buskar och träd utförs ofta hybridisering i form av ett förädlingsarbete för att förbättra någon speciell egenskap hos växten som te.x. motståndskraft mot skadegörare, ökad härdighet, större skördar osv. Då jobbar man vidare på en eller några hybrider i syfte att förbättra eller tillföra stärkande egenskaper.
Som amatörodlare kan man givetvis försöka förbättra egenskaper hos redan befintliga sorter, men kanske ändå mycket av det roliga ligger i att få fram sorter med helt nya kombinationer av egenskaper.
Kontrollerade eller fritt pollinerade korsningar.
Det händer ganska ofta när man låter en överblommad stängel stå kvar att det bildas en eller ett par frökapslar, sk. storknäbbar. Då har insekter eller kanske vinden hjälp till med pollineringen och man vet inte vilken planta som bidragit med pollenet.
Så kallad ’storknäbb’ – frökapsel hos pelargon
En kontrollerad korsning är den där pollen överförts från en utsedd pollenförälder till fröföräldern.öäkta eller inte fröäkta
Fröäkta innebär att en frösådd planta blir genetiskt identisk med sina föräldrar. Vilda arter är generellt sett fröäkta. Sår du frön från t.ex. P. odoratissimum så får du en P. odoratissimum. Men – detta förutsätter att fröföräldern inte fått pollen från en annan art eller hybrid. Då blir resultatet en ny hybrid som är en korsning mellan P. odoratissimum och pollenföräldern, dvs en helt ny genetisk kombination.
Där plantorna växer i sin naturliga miljö är detta oftast inget problem eftersom olika arter växer åtskilda från varandra då de har olika krav på växtplats. (Det förekommer ibland även korsningar naturlig i det vilda. Dessa kallas naturliga hybrider)
När vi flyttar ihop dem i växthus eller på fönsterbrädan blir förutsättningarna lite annorlunda och det är inte helt ovanligt att vildarter korsar sig med varandra. Det var ju precis så det hela började på 1600-talet när insamlandet av vilda pelargoner – arter började. Pllantorna förvarades i växthus där de fritt kunde pollinera varandra. Då uppstod de första hybriderna.
Något som är bra att känna till om man vill korsa pelargonarter och primärhybrider är att olika grupper har olika kromosomtal. Detta gör att alla arter inte låter sig korsas med varandra. En bra referens för mer information om detta är Diana Millers bok; Pelargoniums – A Gardener´s Guide to the Species and their Cultivars and Hybrids, Diana Miller, ISBN 0 7134 7283 9
Frö till Mårbackapelargonen
Jag får ganska ofta frågan om det finns frö till Mårbackapelargonen. Svaret är givetvis nej. Mårbacka är en korsning, en hybrid. Och frö från hybrider ger alltid en ny hybrid, dvs. en planta med nya genetiska egenskaper. Undantaget är frön av sk. F1-typ som ger identiskt lika plantor, men detta är inget som vi amatörodlare pysslar med utan förbehållet de stora fröproducenterna.
Någon har säkert sått ett Mårbackafrö eller frö från någon annan hybrid och fått en ny planta som ser precis ut som fröföräldern. Kanske har den fått pollen från en av sina egna blommor, från en annan planta av samma sort eller från någon annan någorlunda likartad hybrid. På samma sätt som barnen hos oss människor kan bli väldigt lik en av våra föräldrar så är det fortfarande en individ med helt unik genuppsättning.
Det här är viktigt att känna till eftersom en sort annars kan spridas under ett visst namn som t.ex Mårbacka, trots att det är en annan sort. Kanske blir resultatet av fröet från Mårbackan aningen ljusare i färgen, ger fler eller färre blommor, har ett kompaktare eller gängligare växtsätt, eller blir känsligare för viss typ av ohyra. Ingen vet. Men om den sprids vidare med sticklingar får ju mottagaren inte den sort de tror.
Det här ska absolut inte stoppa någon från att så frön från fritt pollinerade korsningar. Blir plantan mycket lik sin förälder är det väl trevligt med ett tillskott i sommarens plantering. Märk den inte alls eller märk den tydligt med vad det är ’Fröplanta från Mårbacka’ så att den inte av misstag tas för ’originalet’ och odlas vidare under fel namn av misstag.
Vilka sorter ska man korsa och varför?
Som nybörjare kan det vara kul att så alla frön man kommer över. Man vet ju aldrig – har man tur kan något av fröerna ge en alldeles speciell planta. Och det är ju också bra att prova sig fram så man hittar ett bra sätt att få fröerna att gro så man säkert lyckas den dagen man ska så några riktigt värdefulla fröer.
Det finns de kommersiella förädlare som arbetar just på det här sättet; De sår mängder av fröer från fritt pollinerade plantor och hoppas att någon eller några av dem ska visa värda att odla vidare. Det här är det allra enklaste sättet som kräver minsta möjliga arbete och ingen särskild dokumentation, men kanske inget man kan kalla för hybridisering i egentlig mening.
Att själv sköta pollineringen innebär att man styr vilka sorters egenskaper som ska blandas. Man kan ha en plan, eller en idé om vad man vill uppnå utifrån vilka egenskaper man är ute efter. Ett bra exempel på detta är Cliff Blackman, han som korsat fram zonarticpelargonerna. För honom tog det över tio år innan han uppnådde sitt första egentliga resultat med det mål han satt upp: en dubbelblommande gul hybrid.
Självklart behöver det inte vara så avancerade målsättningar utan man kanske vill sammanföra en vacker blomfärg hos en sort med ett fint växtsätt hos en annan. Det finns mängder av olika egenskaper att jobba med; storlek, färg, blomtyp, bladfärger, växtsätt, osv. osv.
Börjar man överväga att jobba mer seriöst med korsningar behöver man sätta sig in i detta med genetik och arvsanlag en del och vara noga med att dokumentera sitt arbete.
Ett planerat resultat kan dröja flera generationer och ofta får man korsa tillbaka till någon av ursprungsföräldrarna och med resulterade fröplantor för att så småningom uppnå det önskade resultatet.
Hybridisering Steg-för-steg
Har man väl valt ut sina pollen- och fröföräldrar är det dags att invänta läge för själva pollineringen. En del förädlare förespråkar att man ska skydda den tänkta fröförälderns blomställning genom att fästa en liten huva av gasväv runt den för att undvika okontrollerad pollinering. Det är inget jag själv gjort, men kan vara klokt om man vill vara tvärsäker och det är en sort som blommar väldigt sparsamt och tillfälle sällan ges till pollinering.
Allra bäst lyckas det när pollenet är väldigt pudrigt och pistillen är klibbig. Detta sammanfaller ofta under en ganska kort tid. Man får börja spana in läget så snart det finns blommor hos båda föräldrarna och helt enkelt bevaka status. Med tiden lär man sig att se när det är dags.
Pudrigt pollenKlistrig pistill
Nyp försiktigt av den enskilda blomman hos pollenföräldern.
Vik bak kronbladen och håll i dem tillsammans med blomskaftet.
Tryck försiktigt pollenet mot de klibbiga pistillen på fröföräldern. Vid optimala förhållanden syns det direkt att pollen fäster.
Märk upp korsningen (se avsnitt dokumentation)
Pollenföräldern har bakåtböjda blad. Pollenet ’duttas’ på fröförälderns pistill
Redan efter några timmar brukar man kunna se om befruktningen har lyckats. På enkelblommande sorter börjar då kronbladen ramla av. Hos halvdubbla och dubbla blommor är detta inte lika tydligt, men även de börjar släppa blad. Detta beror på att fruktämnet direkt börjar svullna upp.
Efter några dagar kan man se hur den klassiska sk. storknäbben bildas. Det är frökapseln, som i bästa fall innehåller 5 frön.
Det är lite olika hur lång tid det tar innan fröerna mognar. Räkna med 6-14 veckor. Hos en del vilda arter går det fortare än så, men kan i vissa fall ta ännu längre tid.
Det är viktigt att vänta ut så att fröet verkligen är moget innan det skördas. Tar man det för tidigt gror det inte. Det allra säkraste sättet är att vänta på att det släpper själv.
Moget frö – släpper själv
När fröet skördats kan det sås med en gång eller sparas. Grobarheten hos pelargonfröer avtar långsamt och det är ofta inget större problem att få flera år gamla fröer att gro. Bäst sättet att lagra det är fuktfritt, mörkt och svalt.
Frön från egna korsningar sår man på samma sätt som rekommenderas för vildpelargonfröer. Det finns många olika tips och knep för att lyckas med frösådden. I vårt artikelregister finns två olika sätt beskrivna som båda ger mycket bra resultat.
Dokumentation
Hur väl man vill dokumentera sina korsningar och frösådder är givetvis upp till var och en. Vill man få ut lite mer av sin hobby kan det dock vara både en fördel och ganska spännande att dokumentera arbetet. Samtidigt lär man sig mycket genom att följa resultat, lära sig hur lång tid olika moment tar osv.
Flera av de mest framgångsrika hybridiserare jag mött använder en liten anteckningsbok där de för in uppgifter successivt. Det är väldigt praktiskt eftersom det är en bärbar lösning man med lätthet kan använda i växthuset eller vart än växterna står. Viktiga data kan sedan föras över i t.ex Excel. Numera kanske en liten app för smartphone är att föredra?
Här är några tips från hur jag gör:
Pollineringar
När jag pollinerat en blomma märker jag den med en kod och datum. Märkningen skriver jag på en smal klisteretikett som jag fäster på blommans skaft. Koden är ett löpnummer som består av år och ett löpnummer.
I min anteckningsbok skriver jag ner koden följt av pollineringsdatumet tillsammans med uppgift om pollenförälder och fröförälder.
Eftersom inte alla pollineringar ger frö brukar jag också notera i mina anteckningar vilka som misslyckats.
Fröskörden
När fröerna skördas märker jag upp fröpåsen med koden, antal fröer och skördedatumet. Samtidigt fyller jag på i anteckningsboken samma information för att ha koll på vilka pollineringar som givit resultat och hur lång tid det tagit för fröerna att mogna.
Sådden
Sådden märks med koden och sådatum. Datumet förs också in i anteckningsboken.
Uppskolning
När fröplantorna skolas upp första gången noterar jag i anteckningsboken hur många plantor det blivit samt datum.
De individuella plantorna får ett tillägg till sitt kodnamn i form av ett löpnummer. Ex: 2012-001-1, 2012-001-2, osv.
Frösådd från en korsning. Man ser redan skillnad på de olika plantornas egenskaper.
Spara eller slänga?
Skola upp och sköt fröplantorna som dina andra pelargoner med ett undantag: Beskär den inte! Det är viktigt att det naturliga växtsättet får visa sig så att man kan ta ställning till om sorten är värd att odla vidare eller ej.
Lite beroende på säsong tar det minst 10 månader innan resultatet av en pollinering, i form av blomning visar sig. Då kan oftast en första utsållning göras.
Sorter med intressanta egenskaper sparas. Det finns redan idag långt över 25000 olika hybrider. En sort som är snarlik en som redan finns tillför ingenting, utan satsa hellre på att försöka hitta en sort med helt nya odlingsvärda egenskaper.
Plantor med blommor som inte visar upp någon ny, speciell, intressant egenskap och där växtsättet i övrigt inte är utmärkande är onödigt att spara för vidare spridning.
Under odlingsår två är det viktigt att utvärdera plantans egenskaper. Nu kan man börja beskära den och är den odlingsvärd bör man dels prova att ta sticklingar från den för att se hur lättförökad den är och samtidigt iaktta hur stabila dess egenskaper är. Fortsätter brokiga blad att vara brokiga? Håller blomfärgen i sig eller blir en från början äggskalsblommande sort enfärgad? Detta är viktig information för beslut om eventuell kommande spridning av plantan.
Namnsättning
Har du nu kommit så här långt och lyckats få fram en fin odlingsvärd sort är det dags för dop! Självklart behöver man inte lägga ner stor möda på namnsätnting av de sorter man sprider bland vänner och bekanta, men det kan ändå vara en bra idé att försäkra sig om att namnet blir unikt. Då undviks onödiga missuppfattningar bland samlare.
Allra enklast är det att hitta ett personligt tillägg som kan användas som en del av namnet. Då är risken minimal att namnet krockar med någon annan. Jag använder mig av prefixet ’Unicorn’ vilket då ger namn som t.ex ’Unicorn Pink Doll’ och ’Unicorn Tango’.
Nu är det återigen dags för en notering i anteckningsboken. Nu skriver jag in ’dopdatum’ och sortnamn.
Rekommenderad läsning
För dig som vill fördjupa dig i hybridisering av pelargoner med fokus på brokbladiga sorter finns en mycket intressant, om än något svårläst bok jag kan rekommendera; Variegated Zonal PelargoniumsI skriven av Richard A E Tilney-Bassett, ISBN 1 84394 189 9.
Att föröka växter med bara ett blad är vi vana vid inom t.ex familjen Gesneriaceae där man bl.a. hittar Saintpaulian.
Även inom andra familjer förekommer relativt enkel förökning med hjälp av bladsticklingar, men för pelargoner tillhör detta inte det mest vanliga sättet att skaffa sig en ny planta.
Att föröka pelargoner från ett enda blad är lite krångligare än att ta en vanlig stickling, men ibland kan det för oss amatörer vara den enda lösningen när det gäller sorter med ett växtsätt som ger få eller inga vanliga sticklingar.
Främst gäller detta många vildarter och primärhybrider, men man kan självklart praktisera detta även på sorter med ett mer buskigt växsätt.
En vanlig stickling från en pelargon består av en stambit eller toppen på en gren med 2-4 blad. Den ser i princip ut som en liten planta utan rötter.
Sätter man den i såjord eller motsvarande kommer det att bildas rötter inom några veckor där de nedersta bladen suttit och man har en liten planta som är en genetisk kopia av moderplantan. Så här gör man:
Förbered bladet
Bladet man använder bör vara nr 2 eller 3 från toppen räknat. Då är det lagom moget.
Lyft eller dra försiktigt av bladet från stammen för att inte förstöra själva fästet. Det är där de nya rötter och småplantor kommer att växa ut.
Om det behövs skär man försiktigt bort överflödiga växtrester (flikar) som kan ha följt med från själva stammen.
Montera veken
Knyt en ca 10 cm lång bit ullgarn 0,5 cm från bladfästet.
Bladfäste
Sätt i vatten
Fyll ett glas, ett plastglas eller en glasburk till hälften med steriliserat (kokt) vatten.
Skär en rundel motsvarande storleken av glasets öppning av 2-3 cm tjock skumgummi. Skär en eller flera skåror (om man vill sätta fler sticklingar tillsammans) från kanten in mot mitten.
Fukta veken med vattnet
Montera veken
För in bladskaftet i skåran så att bladet står stabilt och sätt ner skumgummilocket i glaset.
Justera höjden på bladet så att veken ligger i vattnet och bladfästet hamnar 1-2 cm ovanför vattnet.
Placering
Ställ sticklingen i 20-24 graders temperatur.
För optimala förutsättningar bör man tillföra articifiell belysning 14-16 timmar.
Hur lång tid tar det?
Efter 15-20 dagar kan man börja se en förändring vid bladfästet.
Rötter har börjat utvecklas
Har man tur kan det tom gå fortare, men det kan också ta mycket längre tid. Så länge bladet är friskt är det bara att vänta.
Efter det att rötterna börjat utvecklas dröjer det ungefär 30 dagar innan man kan börja se antydan till en liten planta vid bladfästet. Men även här kan det dröja betydligt längre.
Skola plantan
Vänta tills den lilla plantan vid bladfästet har flera blad och är ordentligt hanterbar innan den planteras i jord.
Vid första skolningen kan man plantera den i en relativt liten kruka i en blandning av såjord och blomjord. Därefter skolas den upp i bra blomjord som vanligt så snart rötterna fyller krukan.
En liten planta börjar växa ut i rotområdet
Begränsningar
Beroende av moderplantans egenskaper är det inte alltid alla egenskaper följer med vid förökning med enbart ett blad. Tex kan detta gälla brokbladiga sorter som kan förlora just denna egenskap. Bladförökning av pelargon i Root Riot Alternativa medier
Förutom att sätta bladsticklingen i vatten kan man prova lite andra alternativ som också fungerar. Det är bara att prova sig fram vad som passar just de förutsättningar man har hemma. En av de viktigaste förutsättningarna är att mediet är poröst och genomsläppligt och fritt från mikroorganismer som kan orsaka mögel och svamptillväxt.
De alternativ som provats och som fungerat bra är:
– Perlite
– Vermiculite
– Jord
– Sand
– Root Riot
– Krossad kvartssand
De flesta rosor vi köper för att plantera i kruka eller rabatt är okulerade, dvs. ympade på en rot från en annan sorts ros. Anledningen till det är framförallt att det anses vara ett enkelt och snabbt sätt att producera en säljfärdig ros. En nackdel med okulerade rosor är att det kan växa fram rotskott som kommer från den rossort som den ympats på.
När man själv förökar sina rosor med hjälp av sticklingar slipper man detta och får i vissa fall till och med en lite härdigare planta.
Att själv föröka rosor från sticklingar är väldigt enkelt, dessutom är det helt gratis!
Kolla in filmen nedan och bläddra sedan ner för att se lite närbilder på hur du gör med dina sticklingar.
Nedan lite närbilder på hur man klipper ner en stickling från en blommande gren. Notera att den del som används som stickling endast har ett par blad där övre delen avlägsnats. Allt för att minimera mängden energi som åtgår att underhålla växten. Bättre att all kraft ägnas åt att rotbildning!
Det är lite olika på olika sorters rosor hur lång tid det tar innan sticklingen vuxit till sig och är klar att plantera ut. En stickling som tas i september kan på bara en säsong bli till en hyfsat stor planta som till och med kan börja blomma redan under kommande sommar. Andra sorter kan behöva ytterligare ett år till på sig.
[do_widget id=text-62]
Wisteria floribunda
Blåregn ’Wisteria’ är en långlivad, klättrande ärtväxt som har sitt ursprung i ostasien. De har en enorm växtkraft och vissa sorter kan bli uppemot 30 meter. Stammen är vedartad och den slingrar sig höger- eller vänstervarv beroende av art. Ett hotell i Taunton i England övervuxet med blåregn
Blåregnet är mest känt för sin fantastiska blomning som i Sverige inträffar främst under juni månad. Har men en gång sett ett blåregn blomma är det svårt att inte bli förälskad i det.
Blommorna är oftast i olika nyanser av blått och lila, men även vita och ljust rosa sorter finns. De har en svag doft.
Men inte bara blommorna är vackra utan även bladen är utsökta. De är ljust till mellangröna och långa, lancettformade, sammansatta och sitter i par.
Fröställningarna består av baljor som innehåller ett antal fröer som gror relativt lätt. Observera dock att dessa är giftiga.
De flesta arter/sorter är härdiga i Sverige till zon 2, men successivt kommer nya mer härdiga sorter som tom. klarar sig bra i zon 5.
Plantering
Blåregn är relativt anspråkslösa vad gäller typ av jord, däremot är det viktigt att de står väldränerat, vilket i högsta grad bidrar till härdigheten.
Plantera i soligt läge eller soligt med måttlig skugga. Allra bäst är att plantera blåregn senast vid högsommartid. Då får de gott om tid att etablera sina rötter innan kylan kommer, vilket är en fördel vid övervintringen.
Täck gärna runt rötterna med löv eller ris första vintern för att ge extra skydd.
Med sitt kraftiga växtsätt gör sig blåregnet mycket bra spaljerade i olika former, mot en husvägg, i en pergola osv. De kan även planteras som solitärer där de kan få växa mot en stolpe och sedan stammas upp och formklippas som ett litet träd.
Blåregn kan även odlas i kruka, men måste då av praktiska skäl beskäras mycket hårt. Övervintring bör då ske på väl skyddad plats. Inte nödvändigtvis frotstfritt, men väl kyddat från stark kyla.
Vatten och gödning
Gödsla på våren med blod- och benmjöl alternativt en näring avsedd för rosor eller blommande buskar.
Plantor som odlas i kruka kan gödslas med tomatnäring eller annan näring avsedd för blommande växter i kruka.
Som nyplanterad, vid långvarig torka och innan plantan utvecklat sitt rotsystem kan det vara nödvändigt att vattna då och då. Som vanligt är det viktigt att vattna rejält och mer sällan än lite och ofta.
Beskärning
Blåregn beskärs tidigt på året januari-februari och sedan på eftersommaren i juli-augusti. OBS! Gäller inte remonterande sorter som t.ex ’Blue Moon’ som enbart beskärs direkt efter blomningen. Klipp övre två knoppar
Vinterbeskärningen består i att skära tillbaka fjolårets tillväxt ner till 2-3 knoppar från huvudstammen samt att rensa bort döda och eventuella sjuka grenar. Innan beskärning Efter beskärning
Sommarbeskärningen innebär att korta in de långa skott den skjuter under tillväxtperioden till ca 6 blad. Förutom att begränsa storleken på plantan bidrar detta till ökad knoppsättning.
Sorter
Arten Wisteria sinensis. Kinesiskt blåregn. Blommar på bar kvist och slingrar sig moturs. Bär blå, 15-20 cm långa blomklasar. Zon 1-2
–Wisteria sinensis ’Prolific’ Mer svagväxande än den rena arten. Lämplig för krukodling. Zon 1-2
– Wisteria sinensis ’Alba’, vita blommor, zon 1-2
Arten Wisteria floribunda, japanskt blåregn blommar på grön kvist och har generellt sätt längre blomklasar än sinensis. Grenarna slingrar sig medurs. Wisteria floribunda ’Multijuga’ upp till en meter! långa blå blomklasar, zon 1-2
–Wisteria floribunda ’Lawrence’, lilablå blommor, zon 1-2
–Wisteria floribunda ’Rosea’ , rosa blommor
–Wisteria floribunda ’Longissima Alba’ vitblommande, zon 1 Wisteria frutescens ’Amethyst Falls’, amerikanskt blåregn, ametistblå blommor, zon 1-3(4) Wisteria macrostachya, från Kentucky, USA. Blommar redan efter två till tre år.
–Wisteria macrostachya ’Clara Mack’ vitblommande, zon 1-3
–Wisteria macrostachya ’Blue Moon’ blå blommor. Härdig upp till zon 1-4(5)
Förökning
Blåregn kan förökas på flera olika sätt. För den med tålamot är frösådd ett alternativ. Fröerna gror ofta rätt snabbt, men tyvärr dröjer det många år innan resultat i form av blomning visar sig. Dessutom är resultatet osäkert då sorterna inte är fröäkta, dvs inte blir identisk med fröföräldern.
För att få en identisk likadan planta förökar man med sticklingar, avläggare eller rotsticklingar. Avläggare innebär att man tar en halvförvedad gren och planterar/lägger ner den i jord vid ett skott/öga utan att skära av grenen från plantan. Då försörjs avläggaren från moderplantan med näring och vatten till dess att rötter bildats. Detta kan ta några månader upp till ett år. Rotsticklingar tar man genom att skära av en bit av en rot med synlig tillväxtpunkt och plantera den i en kruka med fuktig såjord. Då jag själv inte provat kan jag tyvärr inte bidra med praktiska råd angående detta. Ympning är troligen den mest vanliga förökningsmetoden vad gäller de växter man finner i plantskolan. Då ympas en gren/stambit av en sort på en rot av samma släkte. Ett vanligt sätt att snabbt producera plantor i kommersiell produktion.
Att föröka med sticklingar är ganska lätt och går relativt fort. Skär av toppen på ett skott med 2-3 blad. Avslägsna det nedersta bladet och plantera i såjord, gärna uppblandad med perlite. Placera ljust i miniväxthus eller under plastpåse i rumstemperatur.
Även om den är väldigt anspråkslös blir den naturligtvis finare om den får regelbundet med vatten och en svag/halv dos krukväxtnäring av bra kvalitet under sommarhalvåret.
Omplantering bör göras en gång om året eftersom dess rotknölar snabbt tar stor plats i krukan. Sätt i samma kruka eller större om rötterna fyller krukan. Använd alltid blomjord av bra kvalitet.
Förökning
Med tiden kan plantan bli lite risig, men då är det väldigt enkelt att föryngra den.
Ta en eller ett par av de små bladrosetterna. (En del av dem kan de vara riktigt stora)
Klipp av den från revan och planterar i en liten kruka med blomjord.
Vattna igenom jorden utan att dränka den.
Allra säkrast och snabbast går rotningen om man ställer kruka med sticklingen i ett miniväxthus eller i en plastpåse. Vädra då och då om det bildas kondens.
Står plantan med täckning är det inte säkert att den behöver mer vatten förrän den är färdigrotad. Kolla då och då och vattna lite om jorden känns torr.
Ställ krukan så ljust som möjligt, vintertid bör den stå under en växtlampa för att klara sig bra.
Inom några veckor har den fått rötter och efter några månader har den vuxit till sig ordentligt och kan skolas upp i en större kruka.
