Det är så vackert ute nu med alla färgade löv. Det är mycket kvar som blommar och när jag springer igenom trädgården på morgonen för att se till hönsen skulle det egentligen behövas en machete för att ta sig fram mellan blåregn, rosor och vin utan att behöva ducka och krypa vissa sträckor.
Jag ska verkligen inte klaga, och dessutom borde jag vara van vid det här laget att det blir ganska långa arbetsdagar med lite ledighet. Men så har jag ju ett så roligt jobb också 🙂
Men lite tråkigt är det att inte hinna med allt som man vill i trädgården. Att ta fler sticklingar, att beskära allt som borde beskäras och så vidare. Men å andra sidan finns det ju kvar till i vår också.
Och det hjälper ju inte att hetsa upp sig över alla ’borden’, då blir det bara trist.
Idag jobbar jag hemifrån på förmiddagen eftersom jag lyckats få hjälp med att plantera, och i vissa fall jordslå (gräva ner tillfälligt) några av de större växter som inte kommit på plats än i trädgården.
Det känns verkligen bra, för det är ju tråkigt om några av dem inte klarar sig. Men snart är de på plats och då känner jag i alla fall lite mindre stress och kan se fram emot (hoppas på!) att jag får lite mer tid över till trädgården i vår.
I helgen ser jag i alla fall fram emot att få räfsa lite löv.
De mindre löven från äppelträd och liknande kör vi över med gräsklipparen och låter ligga för att ge näring till gräset. Resten räfsar jag in under buskar, häck och träd och in i rabatterna. Där hjälper de till att skydda mot kyla och frost samtidigt som det blir lite jordförbättring.
Blir det något kvar använder jag det för att täcka de växter jag inte hunnit plantera som fortfarande står i kruka så klarar de sig bra till nästa år. De får stå skyddat längs ett plank. När frosten blir mer envis lägger jag en fiberduk över och häller över löv. För att få det att ligga lägger jag över lite hönsnät och granruskor. Därunder klarar sig det mesta även om vintern blir kall.
Nåväl, nu till överraskningen. I morse när jag stod framför spegeln i badrummet såg jag att det stack ut något bakom det stora orkidébladet.
När jag vek undan det fick jag till min glädje se att det vuxit ut en liten orkidéplanta där i mörkret bakom bladet. Nu kommer jag hålla koll och se när det börjar utvecklas rötter.
Kanske fäster jag redan nu en liten boll med mossa kring fästet på den så att den får en riktigt bra start innan jag tar loss den och planterar i en egen kruka om några månader.
Frösådd av rosor
Efter att under en längre tid ha beundrat de stora, svarta nypon som sitter på en av mina favoritrosor, Kordes Moonlight bestämde jag mig häromdagen för plocka några nypon och så lite av dess frön.
Jag har inte provat att fröså rosor innan, men det är ju bara att prova. Jag har läst på lite på några utländska sidor och inser att många av de förädlade rosorna kan vara lite svårflirtade vad gäller grobarhet, men ju fler frön man sår, ju större är chansen att åtminstone någon frö gror.
På många ställen står det att fröerna ska stratifieras, dvs. köldbehandlas. Det kan man göra genom att lägga dem på lätt fuktat papper i en plastpåse i frysen några veckor, men enklast är antingen att så dem ute på hösten/senvintern eller nu tidigt på våren då de fått naturlig köldbehandling utomhus.
Jag bestämde mig hursomhelst för att prova eftersom det enda det kostar mig är lite såjord och lite tid. Om jag lyckas blir det däremot obetalbart eftersom jag då har en ros som ingen annan har. Ja, det fungerar så med förädlade rosor, liksom de flesta andra hybridiserade växter; att restultatet från en frösådd aldrig blir genetisk lik moderplantan. Det fungerar bara om man sår frön från rena arter.
Så här gjorde jag:
Jag valde några stora och väl utvecklade nypon som jag klippte av med en sekatör.
Med samma sekatör klippte jag itu nyponen och petade försiktigt ut fröerna som satt i små kapslar runtom i nyponet.
Det ser säkert lite olika ut hos olika sorters rosor och om fruktköttet är saftigt eller mosigt behöver man tvätta/gnugga ren fröerna innan de sås för att minska risken för att de ska mögla.
I mitt fall var fröerna fasta och torra så jag gnuggade dem bara försiktigt rena med fingrarna.
För att öka grobarheten kan man lägga blötlägga dem ett dygn i ljummet vatten, eller ännu hellre i en blandning med Nitrozyme (innehåller naturliga växthormoner).
Sedan förberedde jag två krukor med såjord uppblandad med perlite som jag fyllde upp till ca 2 cm från kanten.
Fröerna placerade jag sedan med jämt mellanrum över hela ytan, fyllde på med 0,5 cm såjord och tryckte försiktigt till innan jag vattnade igenom krukan så att jorden blev ordentligt fuktig men inte sur.
Det är viktigt att vattna frösådder rätt. Det är bland annat därför som just såjord med perlite är så bra; den håller inte för mycket vatten utan låter det rinna igenom. För mycket vatten gör att fröerna kan ruttna, sorgmyggor trivs och små groddar som börjat växa till får syrebrist då jorden är för vattenfylld så att inte syre kan tränga igenom.
Innan krukorna ställdes ner i ett miniväxthus på fönsterbrädan skrev jag etiketter med rosens namn och sådatum och stack ner i jorden.
Sår man inomhus eller på sommaren är en temperatur på ungefär 16-23 grader att rekommendera. Sår man dem på hösten och de står ute behöver man inte bekymra sig över temperaturer utan naturen klarar det utmärkt själv.
Om man sår inomhus på vintern och fröerna börjar gro behöver man hjälpa dem med lite växtbelysning så att de inte kroknar, men på vår, sommar och tidig höst räcker ett ljust fönster.
Groningstiden lär vara allt från några veckor till månader beroende av sort, årstid och om de sås inomhus med värme eller står utomhus, så det är bara att vänta och se.
Som med alla frösådder väntar man sedan till de första ’karaktärsbladen’, de som kommer efter de första två bladen och liknar plantans riktiga blad vuxit ut innan man skolar upp (planterar om) den till en egen liten kruka med planteringsjord.
Så snart värmen är någorlunda stabil över 10 grader kan krukan stå ute. Gödsla plantan några gånger under säsongen, helst med särskilt anpassad rosnäring.
Ytterligare en omplanering till större kruka görs när rötterna börjar trängas och sedan, beroende av hur snabbväxande sorten är kan den planteras ut på sensommaren på en skyddad plats.
Sedan är det till att vänta, å vänta, å vänta på att den ska börja blomma. Troligen dröjer det 2-3 år eller mer innan det sker första gången, men spännande är det alltid att vänta på något helt nytt.
Vill man läsa mer om hur man själv korsar fram nya rossorter genom att välja ut och själv pollinera rosor finns en artikel som beskriver hur detta går till för pelargoner. Principerna är precis densamma också för korsning av rosor. Inlägget om förädlingar pelargoner finns här.
Lovar rapportera resultat från frösådderna här längre fram.
Jag hittade faktiskt en fin frösådd planta ute i trädgården i somras när vi grävde sista biten för vår bäck. Det är ju inte helt ovanligt att man hittar små frösådda rosor, utan oftast brukar det vara en kanske inte så väldigt odlingsvärd vildros. Men den här såg jag omedelbart var annorlunda.
Den var till och med lite lik en av rosorna som växte en bit bort Venusa Pendula, så jag valde att försiktigt gräva upp plantan och sätta den i en rabatt i avvaktan på att den ’visar färg’.
Ökenros – Adenium, en tålig och vacker krukväxt
Visst har jag sett en och annan ökenros i min dag. De har stora vackra blommor i klara färger, suckulenta stammar och ett spännande växtsätt.
Men när jag för några månader sedan hamnade på en hemsida full med bilder på hybrider med olika färger och former på blomman var jag fast.
Jag sådde mina första fröer i slutet av mars i år och flera av dem börjar redan få sitt karakteristiska växtsätt med en tjock, väldigt suckulent stam med lansettlika blad upptill.
Än så länge är de inte mer än knappt 10 centimeter höga men med lite tur kan jag förvänta mig en del blommor på flera av dem redan senare i år, men om några år byts dessa enstaka blommor till en blomsterprakt som är svår att överträffa.
Fakta om ökenrosen
Ökenrosen, Adenium obesum är ett släkte inom Oleanderfamiljen.
Det är samma familj som den mer välbekanta krukväxten Nerium.
Jämför man deras utseende kan man definitivt se vissa likheter vad gäller bladens utseende och i viss mån också blomformen, även om ökenrosens blommor oftast är betydligt mer överdådiga både i färg och form.
Ökenrosen växer vilt i Afrika och på den arabiska halvön i torra områden med periodiska skyfall.
Den vanligast blomfärgen är olika nyanser av rosa, men det finns sorter som har allt i från dubbla, rosenlika vita blommor till gula, lila och mörkt purpurfärgade med rosa kanter.
Förutom de fantastiska blommorna gör det speciella växtsättet detta till något utöver det vanliga.
Stammen är väldigt suckulent och beroende av sort förgrenar den sig mer eller mindre, får tjockare eller mer avlång stam.
Detta mycket karakteristiska växtsätt gör att den blir väldigt vacker att odla som bonsai i liten kruka med förgrenade rötter ovan jord.
Ökenrosen blommar på senvåren och tidig sommar och oftast då på kala grenar utan blad vilket gör att blomningen blir ännu vackrare på grund av den stora kontrasten mellan dessa exotiska blommor och de tjocka, suckulenta stammarna.
Skötsel
Ökenrosen är lättskött. Det är egentligen bara två saker att tänka på:
De vill inte stå i blöt jord och de vill gärna stå svalt under vintern.
Plantan förgrenar sig själv utan att den behöver toppas.
Vattning
Växten lagrar vatten i stammen så den behöver inte vattnas särskilt ofta vilket egentligen är ganska självklart om man tänker på hur de växer naturligt. Man kan nästan likna deras vattningsbehov med de hos många kaktusar.
Om plantan börjar tappa blad kan det vara ett tecken på att den fått för mycket vatten.
Ökenrosen tål torka under långa perioden och det är därför viktigt att jorden den är planterad i är väldränerad så att vatten inte blir kvar någon längre tid efter att man vattnat.
När man vattnar så kan man hälla på ordentligt så att jorden blir blöt, men den behöver sedan snabbt torka upp.
Övervintring
Vintertid vill de vila och trivs då i lite svalare temperatur men den bör inte stå svalare än 12 grader. De klarar även att övervintras i rumstemperatur, men i så fall kan det vara en fördel om den kan stå så ljust som möjligt eller stå under särskild växtbelysning.
Under denna period tappar de ofta alla blad och behöver minimalt med vatten, men vill gärna stå ljust.
Omplantering
Den kan med fördel sitta ganska trång i sin kruka och första uppskolningen av frösådder eller sticklingar bör inte göras till en kruka större än cirka nio centimeter i diameter.
Nästa omskolning kan man med gärna vänta med tills dess att plantan nästan spränger krukan.
Ökenrosens rötter, framförallt hos unga plantor är väldigt känsliga. Därför är det bra om så mycket som möjligt av jorden runt rötterna får sitta kvar vid omskolning. På så vis stör man rötterna så lite som möjligt.
Förökning av ökenrosor
Ökenrosen kan förökas med frö och sticklingar. Det är också vanligt att man ympar sorter med vackra blommor på en befintlig planta.
En lite äldre planta där grenar med många olika sorters blommor ympats in är verkligen något extra…
Frösådd
Fröna kan man så i princip göras närsomhelst på året, men saknar man tillgång till växtbelysning passar tidig vår allra bäst.
Fröerna gror relativt snabbt. Oftast tar det inte mer än en vecka, men kan också dröja upp till tre veckor eller mer.
Man kan sätta 4-5 fröer tillsammans i krukor som är cirka åtta centimeter och fyllda med väldigt porös och genomsläpplig jord.
En blandning med cocos, såjord och perlite ger ett bra resultat, men det går också bra med vanlig såjord.
Ett sätt att snabba på groningen och öka andelen fröer som gror är att blötlägga dem några timmar innan sådd. Blandar man i Nitrozyme i vattnet får de en bra extra skjuts att komma igång snabbt.
Sätt fröerna på ungefär en halv centimeters djup och täck dem gärna med vermiculite för att hålla kvar fuktigheten.
Ställ krukan i ett miniväxthus eller i en plastpåse för att öka luftfuktigheten under groningstiden.
När fröplantan kommit upp kan man ta bort locket eller plastpåsen.
För att lyckas allra bäst med groningen vill de ha undervärme. Har man ett miniväxthus med inbyggd undervärme eller en undervärmematta är det perfekt, men det går också bra att ställa krukan ovanför ett element som kan bidra till att värma upp jorden i krukan.
Sådden ska hållas fuktig, men inte sur.
När frösådderna fått minst tre blad är det dags att skola upp dem till egna krukor.
TIPS! Fyll såkrukan med väldränerad planteringsjord till hälften och toppa med såjorden. Då kan de frösådda plantorna stå kvar längre i krukan innan de behöver skolas om samtidigt som de får bra tillväxt när rötterna börjar tränga igenom såjorden och ner i den mer näringsrika jorden.
Det kan vara värt att notera att ökenrosen inte är ’fröäkta’, det vill säga att fröplantan nödvändigtvis inte alls ser ut som moderplantan som fröerna kommer från.
Egenskaper från båda föräldrarna och tidigare generationer blandas och kan ge ganska oväntade resultat. När man köper fröer kan man ibland välja sorter som handpollinerats. Det innebär att man vet vem som är pollenförälder (pappan!) och har då lite bättre kontroll över vilket utseende frösådderna kommer att få, men även av dessa fröer kan man få en fröplanta med helt oväntade egenskaper.
Detta är en av anledningarna till att det är så populärt att ta fram nya sorter och att det finns så väldigt många olika sorter att köpa.
Föröka ökenrosor med sticklingar
Ökenrosen är relativt enkel att föröka med sticklingar men i och med att de är så suckulenta händer det ibland att de ruttnar så man får vara lite försiktig med hur man balanserar fuktighetsnivån. De vill ha hög luftfuktighet, men vill inte ha allt för blött i jorden.
Sticklingsförökning är det enda säkra sättet att få en ny planta med exakt likadana egenskaper (blommor/växtsätt) som moderplantan har.
Sticklingen tar man genom att skära av av en liten gren som har minst två noder (ställen där blad suttit eller förgreningspunkter)
Innan sticklingen sätts i jord låter man den ligga och torka några dagar. Sedan sätter man den i en inte allt för stor kruka fylld med väldränerad såjord eller liknande och ställ den i ett miniväxthus eller under en plastpåse för att åstadkomma hög luftfuktighet runt sticklingen för bästa resultat.
Har man möjlighet att ställa sticklingskrukan så att den får undervärme är det lättare att lyckas samtidigt dom sticklingen får rötter fortare än utan undervärme.
Rötter bildas inom två till sex veckor.
En nackdel med sticklingsförökade plantor är att de oftast inte får den fina, knubbiga stammen som frösådda plantor oftast har.
Bilder på ökenrosor
Köpa plantor och fröer av Ökenros
Här i Sverige finns det än så länge inte så många sorter tillgängliga . Internationellt, och då framförallt utanför Europa är intresset stort med många specialiserade plantskolor.
För den som vill veta mer om detta härliga släkte finns det mycket information att läsa på den svenska specialsidan adeniumbigbay.se där man även kan köpa fröer.
Det finns också en mängd utländska sidor som både innehåller många bilder på vackra hybrider, odlingstips och även instruktioner för hur man ympar in olika sorters ökenrosor på en och samma grundstam.
För den som är intresserad går det också att kontakta mej så kan jag beroende av tillgång förmedla köp av småplantor och fröer.
Förökning av Afrikas blå lilja
Den är pampig och vacker denna exotiska skönhet. Det vetenskapliga namnet är Agapanthus praecox. Ibland kallas den också kärlekslilja.
Eftersom en planta eller rotklump som man ibland kan köpa den som är ganska dyr kan det vara värt att själv föröka sin Agapanthus.
Dessutom är det så mycket roligare med växter man själv dragit upp från frö eller stickling…
Här kan du läsa om skötsel, övervintring och tips på hur du förökar Agapanthus genom frösådd och genom delning.
Plantera Agapanthus i rabatten
Här i Sverige får de flesta av oss njuta av den planterad i kruka, men i de varmaste, lägsta klimatzonerna upp till Stockholmstrakten kan det gå att övervintra dem nedgrävda i rabatten. Helst bör man då täcka ordentligt med löv och kanske en granruska eller två efter att snön kommit.
Tänker du försöka dig på detta kan det vara en fördel att plantera tidigt på säsongen så att plantan hinner etablera sig ordentligt. Välj ett skyddat läge och se till att dräneringen är så bra som möjligt eftersom kyla ihop med fukt är den värsta fienden för känsliga växter.
Övervintra Agapanthus i kruka
Bor man i en högre växtzon övervintras de säkrast i kruka som helst ska stå svalt och frostfritt och om möjligt ganska ljust, men det brukar även gå bra med mörk förvaring så länge det inte är för fuktigt.
Vattna endast mycket sparsamt under vintern. Ställ fram ljust och börja driva kring slutet av februari-mars.
Olika sorters Agapanthus
Det finns numera ganska många olika sorter till försläjning här i Sverige. Den klassiska storvuxna sorten är nog fortfarande den vanligaste sorten. Den har stora, klotrunda, mörkblå blommor och breda, kraftiga blad. Det finns också andra, lite mindre sorter som har lite smalare blad. Dessa är oftast mer rikblommande.
Blommorna kan ha olika nyanser av blått eller är rent vita. Det finns även sorter med vitkantade blad.
Förökning
Agapanthus försökas genom delning eller med frö.
Förökning med frö
Att fröså Agapanthus är enkelt. Det är också lite spännande eftersom man inte alltid vet exakt vilken färg blomman kommer att få. Frösådda plantor kan få allt från mycket ljust blå blommor, via olika blå och lila nyaner till mörkaste blått.
Det är ganska enkelt att samla frö från överblommade fröställningar. Var dock noga med att frökapseln torkat ordentligt och helst börjat öppna sig innan fröet skördas annars gror det inte. Fröet är lite oregelbundet i formen, platt och svart.
Så fröna så snart som möjligt eftersom grobarheten är bäst hos de färska fröerna, men har man inte tillgång till extra ljus under vintern kan det vara bättre att vänta till senvintern eller våren eftersom fröerna gror ganska snabbt och behöver ljus under sin uppväxt.
Sätt ett tiotal fröer i en liten kruka med såjord på ca 0,5 cm djup. Håll jorden fuktig, men inte sur. Till att börja med kommer smala strån som med tiden blir kraftigare, men det dröjer några månader innan det är dags för omskolning vilket kan göras när bladen börjar bli lite kraftigare.
Plantera dem då i väldränerad jord i inte allt för stora krukor. Plantera om, (omskola) när rötterna fyller krukan.
En frösådd planta kan om man har tur blomma efter ett drygt år, men ofta tar det två eller tre år innan den första blomman kommer.
Föröka med delning
Med tiden bildas nya bladrosetter som kan delas till att bilda nya plantor.
Detta är det snabbaste sättet att få en ny planta som blommar. Delning bör göras på våren eller försommaren.
Själva delandet är inte helt enkelt eftersom rötterna är mycket kraftiga och ofta väldigt täta. Man får helt enkelt ta till sågen!!!
Såga, lirka och dra så försiktigt som möjligt loss en eller flera bladrosetter.
Det kan vara svårt att få med alla rötter när man delar upp bladrosetterna, men det räcker med bara en eller två korta rotbitar på bladrosetten för att den ska klara sig, men ju mer rötter, dess bättre.
Sätt de delade plantorna i lätt sandblandad jord i krukor på ca 10 cm i diameter och vattna försiktigt. Jorden ska vara fuktig, men får inte blir genomblöt.
Delade plantor som bara har lite rötter kan behöva få lite hjälp med luftfuktigheten i ett miniväxthus eller i en plastpåse ett par veckor för att växa till sig lite, men oftast klarar de sig bra ändå.
Ställ de nya små plantorna ljust inomhus eller i ett växthus eller drivbänk om det inte är för kallt. Helst bör det vara över 15 grader.
När man ser att plantorna börjar växa kan de ställas ut och odlas som sina fullvuxna kollegor.
Odlingstips
Plantera om med några års mellanrum när rötterna fyller hela krukan, men välj inte allt för stor kruka då de trivs när det är lite trångt. Låt gärna jorden torka upp lite mellan vattningarna och använd en svag näringslösning då och då under tillväxtsäsongen.
[do_widget id=text-35]
Syrenhäck – helt gratis!
Den vanliga bondsyrenen Syringa vulgaris är en riktig klassiker och nästan ett måste i den gammaldags, romantiska trädgården planterad i en berså, som häck eller som solitär.
Syrenen har vackra blommor som doftar gott. Bladen har en skön grön färg och den är mycket lättskött.
Det finns många olika sorter att välja bland med vita till rosa, och lila till purpurfärgade blomklasar. De flesta är frodiga och lättskötta.
Förutom som häckväxt eller solitär buske kan man stamma upp en planta så att den blir till ett litet träd.
Ett annat tips är att plantera tre unga plantor tillsammans, stamma upp dem och fläta stammarna.
Syrenens enda nackdelen är möjligen att den sprider sig sidledes med rotskott. Dessa rotskott är rätt enkla att mota genom att regelbundet köra över dem med gräsklipparen, klippa eller rycka upp dem då och då.
Men de här rotskotten är också en tillgång och något som man kan ta tillvara för att till exempel göra en syrenhäck.
För den som inte själv har syrener med rotskott kanske det finns en granne eller någon i bekantskapskretsen som gärna vill bli av med några..
Så här gör du en syrenhäck från rotskott
Förbered planteringsstället
Gräv och luckra jorden där häcken ska planteras 50-60 cm djupt.
Syrener klarar sig med ganska mager jord, men blir finare och frodigare och växer lite fortare om den får mer näring så blanda gärna i lite kompost, eller välbrunnen ko- eller hästgödsel under grävningen.
Beräkna att det går cirka tre plantor per löpmeter. Är plantorna mycket små kan man plantera lite tätare än så.
Gräv upp rotskott
Välj inte allt för höga rotskott utan ta hellre de som är kortare än en halvmeter.
Högre rotskott är ofta kala nedtill och hos dem behöver man få med en större rotklump för att de ska klara av flytten och börja växa bra på sin nya plats.
Gräv med en spade eller lirka upp dem med en grep. Rotskotten sitter fast i utlöpare från de större plantorna och det kan behövas en sekatör för att klippa av utlöparen.
Gräv ut ordentligt runt rotskottet så att det säkert följer med en rotbit med många små rottrådar. Utan dem klarar den sig inte.
En sådan här flytt är väldigt stressande för plantan. Är det många rotskott som ska grävas upp lägg dem vartefter i en hink med vatten.
Om de hinner torka innan de planteras och vattnas får de mycket svårare att återhämta sig.
Plantera
Lägg ut plantorna med önskat avstånd på den förberedda planteringsytan och gräv ner dem så de sitter på samma djup som de satt innan.
Tryck till jorden runt plantan men inte för hårt, bara så att den står stadigt.
Beskär
Klipp ner plantan i samband med planteringen.
Det kan kännas lite trist att korta ner dem när man istället vill ha en högre häck men det har man igen senare.
Dels minskar mängden blad som den flyttade plantan behöver underhålla och dels uppmuntras plantan att producera sidoskott vilket gör att den kommer att bli tätare redan från början.
Med små plantor räcker det att bara klippa bort toppskottet, hos lite större plantor rekommenderas att klippa ner dem till 20-30 cm höjd.
Klipp alltid några millimeter ovanför ett bladfäste.
Vattna
Plantorna måste vattnas direkt efter planteringen och sedan varannan till var tredje dag under ett par veckor beroende på temperaturen.
Följande period räcker det med vatten någon gång i veckan och sen bara om det är extremt torrt under en längre period. Vattna alltid länge vid varje tillfälle så att vattnet verkligen kommer ner ordentligt i jorden. Då söker sig rötterna nedåt istället för uppåt om bara det översta jordlagret blir blött.
Häckplanteringen ser inte särskilt imponerande ut första säsongen, men redan nästa år börjar den snygga till sig och på bara två-tre år har man fått en snygg och frodigt grön häck helt utan kostnad…
[do_widget id=text-35]
Lite tankar om sticklingstips
Jodå, jag har varit och kikat, men än syns det inga livstecken ovan jord från helgens frösådder.
Nu börjar den perioden på året då nästan alla tidningar har artiklar med bilder och odlingstips för pelargoner.
Ofta är det jättefina reportage som ibland är hemifrån någon riktig pelargonentusiast – (Jodå, det kommer ett pelargonreportage om mig också i Länstidningen denna vecka!)
Men idag när jag bläddare igenom en tidning som delas ut kostnadsfritt till många hushåll blev jag lite konfunderad när jag läste om att sticklingar från hängpelargoner och doftpelargoner hade speciella krav på jorden.
Möjligen är det så, men inget som jag märkt under ganska lång tid av pelargonsticklande så jag vill egentligen bara skriva att det inte är någon större skillnad att ta stickling på just dessa två sortgrupper.
Visserligen har hängpelargoner lite hårdare stjälkar vilket ibland gör dem lite trögare att rota och särskilt gäller det lilte äldre växtdelar. Tar man unga skott och sätter sticklingar av är de nästan lika lätta att rota som zonalpelargoner.
Flertalet doftpelargoner är väldigt lika vanliga zonalpelargoner både i växtsätt och skötsel och har inga andra krav när det gäller förökning med sticklingar.
När jag ändå håller på att kritisera tips och råd jag läst i tidningar vill jag passa på att än en gång dementera att man ska ha plastpåse över pelargonsticklingar.
Pelargoner är ett av få undantag där man inte ska ha sticklingar i miniväxthus eller under en plastpåse. Har man det finns det risk att de ruttnar och det vill man ju inte.
Återkommer med rapportering från pelargonreportaget senare i veckan. Jag är så himla nyfiken vad de skrev ner av allt jag sa…
[do_widget id=text-2]
Säsong för sticklingar
Det är säkert många som redan satt igång att sätta sticklingar från favoritpelargonerna.
Visst kan man ta sticklingar året om bara man har fina moderplantor och tillgång till bra växtbelysning, men även om man har det är våren ju lite speciell ändå när ljuset börjar återkomma.
Här är en bild på hur det såg ut hemma hos mig för några år sedan då jag odlade på hyllor i källaren. Hyllorna var av den typ man kan justera upp och ner genom att sätta in konsoler i en skena på väggen vilket var väldigt praktiskt.
Ovanför varje hylla satt lysrörsarmaturer som var kopplade till en timer för att lysa mellan 10-14 timmar per dygn beroende av säsong.
På bilden ser man att jag använt mig av en undervärmematta med termostat. Normalt brukar jag inte göra det, men om jag rotar sticklingar där det är lite svalt gör detta underverk.
Något annat jag verkligen kan rekommendera om man vill ta sticklingar av sorter som är lite svårrotade, eller om man har väldigt små sticklingar så är det rotningskuberna Root Riot. De kommer ursprungligen från England och jag har använt dem i lite över tio år nu så jag har hunnit testa dem på alla möjliga (och omöjliga sätt)
Jag använder dem främst till sorter som är lite svårrotade, ovanliga sorter jag absolut vill lyckas med och små sticklingar. För detta är de helt oöverträffade.
Bilden här ovanför visar hur fina rötter som den ibland lite tjuriga P. acetosum variegatum bildat i Root Riot.
Ibland använder jag dem också för pelargonsticklingar som normalt rotar sig ganska enkelt, men då mest för att det är så väldigt praktiskt att slippa hålla på med jord och för att det ofta går väldigt fort att få rötter när man sätter dem i Root Riot. Den snabbaaste rotningen jag varit med om var när rötter tittade ut ur kuben redan efter sju dagar, men oftast brukar det ta från 9-10 dagar till dryga två veckor.
Här en bild på en väldigt liten stickling. Det är en formosumhybrid som jag lyckades rädda från vissnesjuka genom att ta en yttepyttestickling längst upp på plantan innan jag slängde den.
Sticklingen hade två små blad. Jag drog bort det nedersta och satte den i en rotningkub. Bilden visar den första lilla rottråden som hittade ut ur kuben efter ungefär två veckor. Tack vare detta lyckades jag rädda sticklingen och fick ha kvar en av mina favoritsorter. Att sätta motsvarande stickling i jord eller torvbrikett tror jag aldrig hade fungerat.
För den som undrar är Root Riot en så kallad rotningskub. Den kan man använda för att rota allt sorters sticklingar som inte är helförvedade. Dem rotar man bättre i jord. Jag har stuckit nerium, hibiskus, oliver och en massa olika sorter växter i dem, även en del perenner med lyckat resultat.
Kuberna består av finfördelad jord som sammanfogats med ett växtbaserat lim. Konsistensen är lite som skumgummi och vitsen med det är att de är så porösa i strukturen så att syre lätt kan komma in till rotningsområdet. Det är en stor fördel vid rotbildningen.
Kuberna är fuktiga redan från början och det beror på att de är indränkta i en lösning med vitaminer, mineraler och trichoderma. Trichoderma är en ’snäll’ svamp som oskadliggör olika svampar som kan orsaka mögelangrepp på sticklingen. Dessutom har det en rotningsbefrämjande effekt. Vitaminerna och mineralerna bidrar till att sticklingen håller sig frisk och spänstig.
Det finns kopior som liknar denna kub men originalet som fungerar fantastiskt bra heter Root Riot.
OBS! OBS! OBS! Återigen läser jag i tidningar och på nätet att man sätter plastpåse över pelargonsticklingar. Gör INTE det! Pelargoner tillhör några av få växter som man absolut inte ska ha i miniväxthus av något slag, då riskerar man att sticklingen ruttnar.
Vill du läsa mer om Root Riot så hittar du dem på Wexthusets hemsida
Liten sticklingskola – hängande växter
Sticklingar kan man ta från slutet av februari/början av mars och sedan under hela växtsäsongen fram till augusti-september. Därefter börjar mörkret bli lite väl påtagligt igen för att resultatet ska bli riktigt bra utan växtbelysning.
När ljuset återvänder på våren kan man riktigt se hur växterna sträcker på sig och de nya blad som växer ut har en friskare och frodigare färg än de äldre som härdat ut genom vinterns mörker.
Detta är ett gott tecken på att din växt mår bra och det är då man har som störst chans att lyckas med att ta sticklingar även utan särskild växtbelysning (även om det är ännu enklare att lyckas med tillskottsljus tidigt på säsongen).
Sticklingar kan man sedan ta under hela växtsäsongen fram till augusti-september, sedan börjar mörkret bli lite väl påtagligt igen för att resultatet ska bli riktigt bra utan växtbelysning.
Här är en teknik som fungerar på de flesta klätterväxter och många hängade växter vi vanligen odlar inomhus som t.ex Vandrande jude, Hjärtan på snöre, Plättar i luften, Karlbergare, Hemtrevnad och många andra liknande växter med små noder eller tillväxtpunkter på grenarna.
Steg 1 – Välj en bra gren
Leta upp en frodig och felfri gren av plantan med friska, frodiga blad
Steg 2 – Klipp
Klipp några millimeter under ett blad eller en nod/tillväxtpunkt ca 10-15 centimeter från toppen av grenen som bör ha 2-4 blad (fler för småbladiga växter som t.ex Hjärtan på snöre och lättar i luften som kan ha dubbelt så många blad.)
Använd en vanlig sax, en kniv eller en sekatör.
Ska du klippa i flera olika plantor bör du rengöra redskapet emellan eftersom eventuella sjukdomar lätt sprids i snittytor mellan växterna. Torka i så fall av skärytorna lätt med diskmedel, såpvatten eller T-sprit.
Ofta behöver man klippa av en liten bit på den del av grenen som sitter kvar på plantan eftersom det brukar bli en liten grenbit som sticker upp ovanför det blad som nu sitter högst upp på grenen.
Den klipper man av några millimeter ovanför översta bladet. (Se det röda snittet på tecknade bilden)
Har man en lång stjälk eller stam kan man klippa fler sticklingar från samma gren. Toppen blir då inte lika fin på den nya plantan men eftersom den i praktiken redan är toppad bryter det snabbt nya skott.
Steg 3 – Putsa
Sticklingen ska nu rensas från onödigt många blad. 2-3 blad räcker för de flesta sticklingar (dubbelt så många för småbladiga växter).
Om man frestas att behålla för många blad är det större risk att misslyckas eftersom sticklingen då måste ägna onödig energi åt annat än att bilda rötter. Med färre blad är det helt enkelt lättare att lyckas.
Ta bort bladen nerifrån genom att dra loss dem försiktigt. Man ska inte klippa bort dem eftersom det kan bildas mögel i de bladveck som kan bli kvar och hamnar under jorden. Dessutom är det området ovanför den ’bortfläkta’ resten den plats där nya rötter växer ut (se pilarna på bilden). Lämna kvar de blad som sitter i toppen.
OBS! Ta alltid bort eventuella blommor eller blomknoppar som också stjäl onödig energi från rotbildandet.
Steg 4 – Förbered plantering
Fyll en liten kruka med såjord. Tryck inte till jorden utan låt den vara lucker. Ett bra knep är att fylla nästan ända upp till kanten och sedan slå den lätt i bordet. Då packas jorden lagom hårt.
Vattna sedan så att jorden är fuktig men inte genomvåt.
Steg 5 – Plantera
Sätt ner en eller flera sticklingar i krukan. Mängden sticklingar begränsas av att de alla måste få egen plats och inte skuggas av sin ?granne?. I den här krukan sätter vi fem sticklingar.
När de väl fått rötter kan man dela dem till varsin kruka eller sätta dem alla tillsammans i ny jord.
Sätt de så djupt att de ställen där rötterna ska växa ut kommer ner ordentligt i jorden, men se till så att de kvarvarande bladen inte ligger emot jorden. Viss risk finns annars att de kan mögla.
Tryck inte ihop jorden i onödan utan låt den förbli lucker.
Steg 6 – Vattna
Vattna lite grann försiktigt direkt mot jorden. Genom att vattna efter att sticklingarna stuckits ner fäster man sticklingarna mot jorden utan att det blir för kompakt.
Det är viktigt att syret kommer åt att cirkulera i jorden för att rotningen ska gå fort och för att plantan inte ska ruttna.
Förvaring och skötsel
Med väldigt få undantag vill sticklingar ha hög luftfuktighet kring sig och det är allra enklast med ett miniväxthus, en plastpåse eller som här med en glaskupa.
När det blir allt för immigt inne i kupan behöver man ventilera. Öppna då upp om det finns ventiler i miniväxthuset eller ställ locket på glänt ett par timmar vid behov.
Placera sticklingen så ljust som möjligt och gärna vid en temperatur på 20 grader eller mer, men se upp för allt för stark sol som kan bränna bladen och torka upp jorden för snabbt. Ofta behöver man bara vattna lite någon gång då och då i och med att luftfuktigheten behålls med hjälp av täckningen. Vattna bara om jorden håller på att bli torr annars finns risk att sticklingen ruttnar.
Omplantering (skolning)
Det är väldigt olika hur lång tid det tar att få rötter på en stickling. Dels är det olika mellan olika sorters växter och dels är det olika beroende av hur varmt och ljust den stått.
Även årstiden och moderplantans (den växt man tog sticklingen ifrån) kondition spelar roll, men de flesta av våra vanliga krukväxter brukar få rötter på 3-4 veckor, men det kan också dröja 6 veckor eller längre. Det är bara att ha tålamod. Så länge sticklingen ser pigg och frisk ut är det bara att vänta.
Ibland är det inte helt enkelt att se när sticklingen har rotat sig, men ett tecken brukar vara tillväxt av nya blad. Vänta hellre några dagar extra om du är osäker innan omplantering.
När sticklingen rotats behöver den planteras i vanlig blomjord. Töm då försiktigt ut jord och stickling ur krukan den suttit i.
Fyll en ny kruka med jord. Börja helst med en mindre kruka eftersom det är lätt hänt att växten annars får för mycket vatten om det finns mycket jord i krukan. När den sedan vuxit till sig lite mer kan man byta till en större kruka.
Det är väldigt olika hur lång tid det tar att få rötter på en stickling. Dels är det olika mellan olika sorters växter och dels är det olika beroende av hur varmt och ljust den stått.
Även årstiden och moderplantans (den växt man tog sticklingen ifrån) kondition spelar roll, men de flesta av våra vanliga krukväxter brukar få rötter på 3-4 veckor, men det kan också dröja 6 veckor eller längre. Det är bara att ha tålamod. Så länge sticklingen ser pigg och frisk ut är det bara att vänta.
Ibland är det inte helt enkelt att se när sticklingen har rotat sig, men ett tecken brukar vara tillväxt av nya blad. Vänta hellre några dagar extra om du är osäker innan omplantering.
När sticklingen rotats behöver den planteras i vanlig blomjord. Töm då försiktigt ut jord och stickling ur krukan den suttit i.
Fyll en ny kruka med jord. Börja helst med en mindre kruka eftersom det är lätt hänt att växten annars får för mycket vatten om det finns mycket jord i krukan. När den sedan vuxit till sig lite mer kan man byta till en större kruka.
[do_widget id=text-62]
Föröka krukväxter med delning
Ett av det allra enklaste sättet att föröka en växt på är genom delning. Orsaken är att man i många fall får en ny liten planta som redan har mer eller mindre kraftiga rötter, men också att denna typ av förökning som naturen själv använder sig av vilket gör att det är lättare att lyckas.
Delning är jättebra och ibland närmast nödvändig hos många perenner, men i den här artikeln beskrivs delning av krukväxter.
Man kan dela i stort sett alla växter som bildar sidoskott, vilket alltså inte alla gör.
Det finns olika typer av sidoskott. Det finns bladrosetter, utlöpare av olika slag, sidolökar och knölar som växer i sidled och kan delas. Även en del orkidéer kan förökas genom delning med bladrosett eller utväxt. Detta beskrivs i en annan artikel.
Bästa tiden för delning är på senvintern och tidig vår då man kan passa på i samband med omplantering. Men blir det trångt i krukan kan man även dela växten andra tider på året.
Föröka växter med sidoskott
En sidorosett ser ut som en liten kopia av växten och växer upp ur jorden alldeles bredvid huvudplantan.
Exempel på växter som bildar sidorosetter:
- Svärmors tunga
- Aloe
- Saint Paulia
- Clivia
- Fredskalla
För växter som förökas med sidoskott är det viktigt att de inte är för små utan kan hanteras ordentligt och att de har få en hel del rötter. Det är enkelt att kolla genom att knacka loss jordklumpen ur krukan och titta efter.
Ibland sitter sidoskotten relativt löst, men mer vanligt är att man får ta i lite för att lyckas bryta loss dem.
Ta ett ordentligt grepp runt jordklumpen, sätt tummarna mellan huvudplanta och sidorosett och bryt försiktigt så att sidorosetten lossnar lite från huvudplantan.
Det är inte ovanligt att rötterna på huvudplanta och bladrosett vuxit ihop och gör det svårt att dela dem åt. Då får man ta i ordentligt men samtidigt vara försiktig genom att bryta och lirka lite i taget. Om det behövs kan man ta hjälp av en blompinne eller liten blomspade eller en gaffel för att försöka bryta isär plantan.
Plantera bladrosetten i bra blomjord i en kruka som till storleken är proportionerlig till plantan. Vattna försiktigt och håll lätt fuktigt till ny tillväxt visar sig. Då behandlar man den på samma vis som en fullvuxen planta.
Huvudplantan får efter delningen säkert plats i sin tidigare kruka men behöver få lite ny jord.
Växter med utlöpare
En utlöpare kallar man det som växten skickar iväg under eller ovan jord där det i änden utvecklas en ny liten planta.
Några exempel på växter som bildar utlöpare:
- Ampellilja
- Mor och barn
- Hjärta på snöre
- Ormbunke (bildar utlöpare både ovan och under jord)
Ursprungstanken med att skicka utlöpare med småplantor är att de skall slå rot i jorden en bit från plantan som till exempel jordgubbsplantor gör. När de istället odlas i kruka i kruka blir resultatet istället att utlöparna blir hängande i luften som tex hos ampelliljan. Dessa småplantor är lätt att ta tillvara för att göra nya växter av. Är rötterna väl utvecklade klipper man av utlöparen och planterar den i en liten kruka med vanlig blomjord, vattnar försiktigt, placerar ljust och håller lätt fuktig till dess ny tillväxt visar sig.
Om rötterna är lite uttorkade eller inte särskilt väl utvecklade behöver den hjälp att bilda rötter. Då planterar man den i såjord och låter den stå några veckor i ett miniväxthus. Där får extra fukt och ett stabilt klimat. När den visar ny tillväxt har rötterna etablerats och den kan skolas om till vanlig blomjord och efter några veckor skötas som en fullvuxen planta.
Ett annat och lite säkrare alternativ är att sätta ner den lilla plantan i en kruka med såjord medan den fortfarande sitter fäst vid moderplantan och kan dra nytta av dess livskraft.
Efter några veckor när man ser att den börjat växa ordentligt klipper man av utlöparen och man har fått en ny liten krukväxt.
Utlöpare som redan ligger mot jord bildar snabbt bra rötter. Klipp av utlöparen bredvid den lilla plantan och lossa den försiktigt från jorden. Sitter den hårt fast kan man försöka lirka loss den med en gaffel eller, om den har fått riktigt kraftiga rötter; ta ut plantan ur krukan och bryta loss den ur jorden.
Plantera i blomjord i en kruka som proportionellt överensstämmer med plantans storlek.
Mattbildande växter
En annan typ av växter som går att föröka med delning är ??mattbildande?? växter. De växer på bredden istället för på höjden. En del av dessa växer i sidled med hjälp av utlöpare medan andra skapar mängder av nya plantor sidledes som bildar en del av den totala växten.
Några exempel på detta är:
- Plättar i luften
- Hemtrevnad
Dessa bildar ett myller av ofta ganska grunda rottrådar som den mattbildande plantan växer upp ifrån. Den växer i princip på bredden istället för uppåt. Denna typ av växter kan man dela i två eller flera mindre delar. Knacka loss jordklumpen ur krukan och håll den ordentligt med båda händer och tryck isär med tummarna. Alternativt kan man dela dem med en gaffel!
Plantera de delade plantorna i blomjord i varsin kruka i passande storlek. Låt dem gärna stå i ett miniväxthus eller i en plastpåse första tiden för att underlätta omställningen.
Lök- och knölbildande växter
Många lök- och knälväxter får sidolökar som kan avlägsnas från huvudlöken/knölen och planteras som en egen växt. Ett exempel på detta är lyckoklöver.
Hos växter som bildar en sidolök eller knöl, eller sorter som växer på bredden genom att bilda en mängd små knölar tar man loss jordklumpen ur krukan och bryter loss en eller flera lökar eller knölar och plantera dessa i en liten kruka med blomjord. Vattna återhållsamt första tiden till dess att lökarna eller knölarna börjar skjuta nya skott. Sköt sedan om den som vanligt.
[do_widget id=text-35]
Primärhybrider – Beskrivning
Primärhybrid betyder strikt att det är en sort som uppkommit genom en korsning mellan två vilda arter i odling. Oftast benämns även resultatet av naturliga korsningar som uppstått ute i det vilda primärhybrider.
Ibland används också benämningen primärhybrid i en lite vidare bemärkelse även på sorter som korsats fram mellan en vildart och en primärhybrid eller för korsningar mellan två primärhybrider eller liknande korsningar av sorter som ligger nära de vilda arterna.
Inom pelargonvärden är det lite olika vad som brukar klassificeras in i gruppen primärhybrider, men tanken med denna grupp lär vara att beskriva sorter med utseende och egenskaper som ligger väldigt nära vilda arter.
Många av de vackraste och mest populära primärhybriderna korsades fram redan under 1800-talet. Tyvärr har dokumentationen över dessa korsningar inte bevarats utan i många fall är det gissningar som ligger bakom beskrivningen av dessa sorters ursprung.
Ska man följa de namnsättningsregler som gäller för växter generellt så ska primärhybridernas namn bestå av P. (för Pelargonium) x (för korsning) och sedan namnet med stor bokstav omgivet av ’Fnuttar’. Som till exempel P. x ’Ardens’. Ibland anges efter sortnamnet också namnen på frö- respektive pollenföräldern, till exempel P. lobatum x P. fulgidum.
Men inga regler som inte har undantag. En hel del primärhybrider eller sorter med nära släktskap till vilda arter har ’vanliga’ sortnamn så det är inte alltid lätt att veta vad som är vad.
Egenskaper
Primärhybridernas egenskaper skiljer sig mycket åt beroende av från vilken eller vilka vildartsgrupper föräldrarna kommer.
Det finns allt från geofyter som vissnar ner på sommaren och blommar på senvintern till frodiga städsegröna sorter som blommar hela sommaren.
Skötsel
Det är svårt att ange något specifikt skötselråd för denna grupp eftersom egenskaperna inom gruppen är väldigt olika.
Generellt sett kan man ändå säga att primärhybrider vill ha väldränerad jord, oftast inte behöver så mycket vatten och klarar sig med en svagare dos näring än mer förädlade sorter.
Förökning
Primärhybrider förökas normalt med sticklingar, men t.ex geofyter kan också förökas med hjälp av rotknölar.
Om man sår frö från en primärhybrid blir det en helt ny sort så varför inte prova?
Sorter
Bilder och beskrivningar på olika sorters primärhybrider finns under länken Primärhybrider under rubriken Pelargoner i menyn.