bilder – test

december 28, 2013

Zonarticpelargoner – Förädlingsgrupp

Förädlaren av de underbara zonarticpelargonerna är Cliff Blackman från sydvästra Australien.
Cliff är en man som helt klart älskar pelargoner och som har hållit på med förädling under många år. Långt innan han började intressera sig för vad som senare skulle kallas zonarticpelargoner korsade han bl.a. fram många vackra primärhybrider, zonaler, doftpelargoner och engelska pelargoner.

Drömmen om gulblommande zonalpelargoner har länge funnits hos många förädlare och när Cliff 1984 fick en gulblommande P. articulatum (#1571A från Stellenbosch) av Dr. Piet Vorster (författare till bl.a. Pelargoniums of Southern Africa) blev det startskottet för ett mycket framgångsrikt förädlingsarbete.

Pelargonium articulatum — P. articulatum

Under 1985 påbörjades korsningsarbetet, och P. articulatum korsades med zonalpelargoner och hybridhängpelargoner, eller snarare tvärtom eftersom han använde pollen från P. articulatum och befruktade zonalhybrider som han bedömde kunde bidra till ett lyckat resultat.

1986 såddes de första fröerna från dessa korsningar och resultatet blev plantor med enkla, vita blommor med en svag röd rodnad på de övre kronbladen. Växtsättet var i sanning en korsning mellan föräldrarna med osymmetrisk form och ojämn förgrening. Men bara det faktum att korsningen resulterat i grobara fröer som gav nya plantor var en framgång i sig.

Kommande år fortsattes förädlingsarbetet genom att välja ut de bästa plantorna från årets resultat och korsa tillbaka med P. articulatum, samt korsa vidare med utvalda zonalhybrider för att förbättra växtsättet.
Redan följande år, 1987 lyckades han få fram flera hybrider med svagt gulfärgade blommor som ett resultat av detta. Dock blekande blommans färg relativt snabbt.

Det var också 1994 som namnet ’zonartic’ myntades. Namnet är en sammanslagning av ZON från zonal och ARTIC från articulatum.

Zonarticpelargon - första gula — Zonarticpelargon exempel – Den första gula blomman

Något år tidigare, 1993 började många nya, spännande blomformer visa sig. Frösådderna visade upp två- och trefärgade blommor och själva blomman blev i många fall även större än tidigare.
Den här utvecklingen ledde till att Cliff vidgade sin målsättning till att även omfatta dessa nya spännande blomformer.

Idag är de trefärgade blommorna föremål för Cliffs fortsatta utveckling där han strävar vidare för att förfina både blomma och växtsätt.

Med denna teknik har Cliff fortsatt sitt ’korsningståg’ på väg mot den gulblommande pelargonen som under vägen även resulterat i många andra spännande former.

Några av de mest välkända pelargoner han använt i sitt arbete är hybridhängpelargonerna Millfield Gem och Achievement, samt Fiat Princess. Känner man till det kan man känna igen vissa egenskaper från dem hos många av de zonarticpelargoner vi ser idag. T.ex. de rödcerisea fläckarna från Achievement och de lätt fransiga, nejlikaktiga kronbladen från Fiat Princess.

Zonarticpelargon med gul/rosa-blomma — Exempel flerfärgad, fransad blomma

Zonarticpelargon med fläckar — Exempel på blomma med fläckar

Zonarticpelargon med halvdubbla blommor — Exempel på halvdubbla blommor

Zonarticpelargon med trefärgad blomma och fransiga kronblad — Exempel trefärgad blomma med fransiga kronblad

Alla uppgifter om korsningarna är mycket väl dokumenterat och man kan t.ex. lätt följa hur många procent P. articulatum som finns i var planta fördelat på de båda föräldrarna och sammanlagd procentandel.

Lara-hybrider och zonarticpelargoner

Zonarticpelargoner börja nu successivt komma ut på marknaden och har t.o.m. blivit ett eget samlarområde. Ibland blir det en liten missuppfattning där alla Lara-hybrider, dvs. sorter som har namnet Lara som prefix antas vara zonarticpelargoner.
Lara är namnet på den ort där Cliff bodde tidigare och är det prefix som han använder när han namnger de sorter han korsar fram oavsett vilken typ av pelargon det är.
Det finns t.ex Lara Oracle och Lara Embers som är primärhybrider, Lara Delight som är en zonal/hybridhäng och Lara Gamma som är en stjärnpelargon.
Sedan har vi Lara Mandarin, Lara Susanne, Lara Peter som är några exempel på just zonarticpelargoner.

Alltså – prefixet Lara innebär inte att det är en zonarticpelargon. Det kan vara en zonarticpelargon, men det betyder att det är en sort som är utvecklad av Cliff Blackman.

Vad är en zonarticpelargon

Vad kännetecknar en zonarticpelargon? Bland de sorter som släppts som zonarticpelargoner har den andelen av P. articulatum generellt sett varit högre än 45%.
I takt med att zonarticpelargonerna sprids uppstår nya korsningar och andelen P. articulatum minskar i snabb takt när de korsas vidare med icke-zonarticpelargoner. På en direkt fråga svarar Cliff att det inte är andelen som är avgörande för vad som klassificeras som zonarticpelargon utan det handlar om utseende och växtsätt.

Växtsätt och egenskaper

Det är svårt, för att inte säga omöjligt att beskriva det som idag benämns zonarticpelargoner på ett enkelt sätt. Anledningen är att de ser väldigt olika ut.
Hos vissa är växtsättet gängligt och oregelbundet, hos andra påminner det mer om det hos vanliga zonalpelargoner. Några har bara en kort stam som bladen växer ut ifrån på långa stjälkar likt en kaskad, andra har en lång och spretig stam.
Vissa förgrenar sig bra utan toppning, medan andra envisas med att bara växa rakt upp (eller snarare rakt åt sidan eftersom de faller om de inte får stöd.)
Väldigt ofta är både blad- och blomstjälkar relativt långa, men ’normallånga’ förekommer också.

Bladen hos de flesta är relativt stora. I många fall kan man direkt se kombinationen av P. articulatum och zonalblad med en tydlig mörkgrön zon. Hos andra är bladen mindre och vissa har ingen zon alls.

Exempel på blad hos zonarticpelargon — Exempel – blad hos zonarticpelargon

Blommorna varierar i färg och form från vita, enkla blommor till trefärgade med fransiga kanter, eller kronblad med en fläck i kontrasterande färg. Allt ifrån ljusgult, knallgult, till orange, rött, cerise, rosa och alla blandningar däremellan förekommer.

Sammanfattningsvis kan man väl säga att den gemensamma nämnaren för dessa pelargoner är det ofta annorlunda växtsättet och/eller blommans färg och form.

Trots alla dessa olikheter vet man att det är en zonarticpelargon när man ser den.

Skötselråd

Kortfattat kan man väl säga att de ska sköts som vanliga zonalpelargoner, dvs. sparsamt med vatten och relativt mycket näring.
Övervintringen bör vara svalt och ljust, men de går också att övervintra i rumstemperatur. Allra bäst lyckas man då med bra växtbelysning, men i ett ljust fönster klarar de sig också, även om de blir lite gängliga och bleka.

Lucker jord, gärna med inblandning av perlite är en fördel. Hos de flesta, men inte alla, märks släktskapet med P. articulatum genom att de gärna tar lite paus om det blir för varmt.
Då kan de tappa blad och kan till och med se lite halvdöda ut, men så snart det blir lite svalare sätter de nya skott igen. Tänk då på att inte vattna för mycket under den här perioden och låt dem gärna stå lite skuggigt så återhämtar de sig fortare.
De flesta sorterna får en mycket finare form om de toppas då och då, men samtidigt kan det vara fint med det rankiga växtsättet som man får kompensera genom att ge plantan lite stöd.

[do_widget id=text-2]

december 28, 2013

Primärhybrider – Beskrivning

Primärhybrid betyder strikt att det är en sort som uppkommit genom en korsning mellan två vilda arter i odling. Oftast benämns även resultatet av naturliga korsningar som uppstått ute i det vilda primärhybrider.

Ibland används också benämningen primärhybrid i en lite vidare bemärkelse även på sorter som korsats fram mellan en vildart och en primärhybrid eller för korsningar mellan två primärhybrider eller liknande korsningar av sorter som ligger nära de vilda arterna.

Inom pelargonvärden är det lite olika vad som brukar klassificeras in i gruppen primärhybrider, men tanken med denna grupp lär vara att beskriva sorter med utseende och egenskaper som ligger väldigt nära vilda arter.

Många av de vackraste och mest populära primärhybriderna korsades fram redan under 1800-talet. Tyvärr har dokumentationen över dessa korsningar inte bevarats utan i många fall är det gissningar som ligger bakom beskrivningen av dessa sorters ursprung.

Ska man följa de namnsättningsregler som gäller för växter generellt så ska primärhybridernas namn bestå av P. (för Pelargonium) x (för korsning) och sedan namnet med stor bokstav omgivet av ’Fnuttar’. Som till exempel P. x ’Ardens’. Ibland anges efter sortnamnet också namnen på frö- respektive pollenföräldern, till exempel P. lobatum x P. fulgidum.
Men inga regler som inte har undantag. En hel del primärhybrider eller sorter med nära släktskap till vilda arter har ’vanliga’ sortnamn så det är inte alltid lätt att veta vad som är vad.

Egenskaper

Primärhybridernas egenskaper skiljer sig mycket åt beroende av från vilken eller vilka vildartsgrupper föräldrarna kommer.
Det finns allt från geofyter som vissnar ner på sommaren och blommar på senvintern till frodiga städsegröna sorter som blommar hela sommaren.

Skötsel

Det är svårt att ange något specifikt skötselråd för denna grupp eftersom egenskaperna inom gruppen är väldigt olika.
Generellt sett kan man ändå säga att primärhybrider vill ha väldränerad jord, oftast inte behöver så mycket vatten och klarar sig med en svagare dos näring än mer förädlade sorter.

Förökning

Primärhybrider förökas normalt med sticklingar, men t.ex geofyter kan också förökas med hjälp av rotknölar.
Om man sår frö från en primärhybrid blir det en helt ny sort så varför inte prova?

Sorter

Bilder och beskrivningar på olika sorters primärhybrider finns under länken Primärhybrider under rubriken Pelargoner i menyn.

december 28, 2013

Vilda pelargoner – Beskrivning

Det finns i dag cirka 300 dokumenterade arter av vilda pelargoner. Nya arter tillkommer då och då. Det kan vara helt nya arter som påträffas eller arter som tidigare betraktas som underarter som klassificerats om.

Vad är en vildart?

Hur vet man att det är en ren art och inte en korsning som påträffas ute i naturen?
Detta är inte helt givet, men en tydligt definition finns: Den ska vara ’fröäkta’, dvs ett frö som tas från en planta och sedan sås ska ge en likadan planta och detta ska kunna ske i vilt tillstånd. Den ska heller inte korsa sig hur som helst med andra pelargoner.

Pelargonernas geografiska spridning

De flesta arterna växer vilt i Sydafrika, några längre norrut på den afrikanska kontinenten. Ett antal återfinns i Australien och en enstaka på ön S:t Helena. Den art som växer vilt längst norrut heter P. endlicheranum och växer Turkiska bergstrakter.

I det vilda växer pelargoner ofta på hög höjd på klippor eller i utkanten av skogar i sandig och stenig terräng. Där regnar det sällan, men när det väl regnar så regnar det kraftigt, framförallt vintertid.

En del pelargoner är mer suckulenta än andra. De växer där det nästan aldrig regnar och får sitt behov av vatten tillfredsställt från den dagg som faller på den.
Andra arter har en annan strategi. De vissnar istället ner helt under de värsta torrperioderna och överlever underjord som rotknölar. Denna typ av vildarter kallas geofyter.

Utseende och växtsätt

Pelargonens namn säger oftast en del om dess utseende. Några exempel är P. zonale som har en mörk zon på bladen och P. longifolium med sina avlånga blad.

Storleken hos de vilda pelargonernas varierar mellan olika grupper och arter. En del är bara några centimeter höga medan andra kan bli ett par meter.

Även bladens storlek och form varierar mycket. Hos några påminner bladen om dill, hos andra är de runda och centimeterstora. Ytterligare andra har decimeterstora och djupt flikiga blad.

Blommorna hos de vilda pelargonerna har färger i olika toner av vitt, rosa, violett och olika nyanser av lila. Hos en handfull arter är blommorna klart röda.

Fleråriga och ettåriga arter

Det finns både vad man kan betrakta som ettåriga och fleråriga arter. De ettåriga frösår sig lätt och ersätts löpande av nya små plantor.

I odling kan de så kallade ettåriga arterna utan problem odlas under flera år. Ettåriga arter är snabbväxare som ofta får en mängd blommor som sätter många fröer.

De fleråriga arterna tar oftast längre tid på sig innan de börjar blomma och har vanligen färre blommor än de ettåriga.

Korsa vilda arter

Det är inte helt enkelt att bara korsa arter med varandra. Olika arter har olika uppsättning kromosomtal vilket gör att de helt enkelt inte går att korsa.

Skötsel

Flertalet vildarter är relativt lättskötta och trivs bra även odlade i kruka, men det finns även arter som är ganska kräsna.

Pelargoner som grupp är mer eller mindre suckulenta och klarar oftast torka mycket bättre än för mycket vatten. Hos en del arter ser man tydligt att de är väldigt suckulenta och de ska man vara försiktiga med så de inte övervattnas.

Många arter växer i mycket varma områden och klarar både stark hetta och sol. Dock blir de allra finast om de skyddas från stark värme.
Det är inte ovanligt att en del arter tappar blad sommartid när det är som allra varmast. Detta är helt naturligt och deras sätt att skydda sig mot hettan.
Nya blad växer ut igen så snart temperaturen blir mer måttlig.

På motsvarande vis vilar också gruppen geofyter under årets varmaste period. Många av dem vissnar då ner helt och endast en liten del av stammen, eller ingenting alls syns ovanför jorden. Under denna period ska man vara väldigt återhållsam med vatten och låta plantan vila i skydd från stark sol och värme.
Tillväxten med nya blad kommer igång i slutet av september eller lite senare och blomningen brukar komma igång någon gång mellan januari och april. Detta förutsätter dock att de står ljust och helst lite svalare än rumstemperatur.

Ett bra sätt att efterlikna lite av de naturliga förutsättningarna är att blanda planteringsjorden med grov sand eller perlite. Då får man en väldränerad jord som inte håller kvar för mycket vatten.
Vattna ordentligt, men var noga med att låta plantan torka upp mellan vattningarna.

Synonymer

De vilda arterna har upptäckts och dokumenterats parallellt och ibland av olika individer vid olika tillfällen oberoende av varandra. Dessa har då fått olika namn. För flertalet arter har man idag fastställt ett namn som det egentliga, men fortfarande förekommer en hel del synonymer, dvs. en art beskrivs med två eller till och med flera olika namn.

december 27, 2013

Hybridhängpelargoner – Beskrivning

Hybridhängpelargoner är helt enkelt en grupp framkorsad av hängpelargoner och zonalpelargoner.
Det engelska namnet på denna grupp är ”Hybrid Ivy-leaved pelargoniums”.
De första hybridhängpelargonerna utvecklades i mitten av 1800-talet.
Det finns inte så väldigt många olika hybridhängpelargoner, men ett antal av dem är väldigt populära som t.ex den rosa rosenknoppsblommande ’Rococo’ och den skarpt röda ’Solo’. Fler sorter kommer kontinuerligt ut på marknaden och många sorter i gruppen är mycket odlingsvärda.

Egenskaper

Blommor

Blommorna är ofta stora och dubbla till halvdubbla, några liknar närmast rosenknoppar, men även enkla sorter finns. Mest vanligt är enfärgade blommor i nyanser från ljust rosa till skarpt rött.
Ett fåtal sorter har lila eller vinröda markeringar i mitten av blomman.

Blad

Bladens utseende påminner mycket om de hos zonalpelargoner, men är oftast lite saftiga och vid en närmare titt brukar man ganska tydligt se dess släktskap med hängpelargoner.
Bladfärgen är ofta mättat grön eller aningen ljusare grön. Zonmarkering är ovanlig.
Endast någon enstaka sort med cremefärgade bladkanter finns.

Växtsätt

Hybridhängpelargoner har ett mer upprätt än hängande växtsätt trots sin bakgrund. Hur upprätt eller utbrett deras växtsätt är har med deras anlag att göra. En del liknar mer vanliga zonalpelargoner och avslöjas mest på bladformen, medan andras växtsätt är relativt utbrett och behöver gott om plats att breda ut sig i sidled.
De flesta har ett kraftfullt växtsätt, är relativt rikblommande och blommar också under en längre period.

Skötsel

Hybridhängpelargoner sköts och förökas i stort sett som zonalpelargoner.
Under vintern föredrar de en sval och ljus placering, men klarar ofta även svalt och mörkt eller en plats på fönsterbrädan.

Placering

Många hybridhängpelargoner blir relativt storvuxna och vill därför ha en ganska stor kruka. Allra bäst trivs de utomhus på en skyddad plats där de passar utmärkt i amplar, urnor och väggkorgar.

Sorter

Bilder och beskrivningar på olika sorters hybridhängpelargoner finns under länken Hybridhängpelargoner under rubriken Pelargoner i menyn.

december 27, 2013

Formosumhybrider – Beskrivning

Detta är en mycket liten grupp hybrider som egentligen sorterar under sortgruppen zonalpelargoner. Varför de här fått bli en egen grupp är på grund av det annorlunda utseende på blad och blommor som är unikt och speciellt för just formosumhybrider.

Dessa pelargoner kallas ibland också Fingerpelargon, eller ’Five Fingered pelargoniums’ på engelska. Och ser man bladen förstår man varför.

Det är inte klarlagt hur denna grupp av pelargoner uppstått, men det finns ett par spännande berättelser man kan läsa om som utger sig för att förklara varifrån de kommer.

En berättelse som återfinns i flera engelska och amerikanska böcker i ämnet berättar om amerikanen Milton H. Arndt som fann en liten planta i en hotellplantering i Mexico. Sorten han hittade fick namnet ’Formosum’ eftersom man trodde att den kommit dit med ett japansk skepp. (Formosum är ett gammalt namn för Japan).
Oavsett hur de uppstått är detta en liten, men spännande grupp med väldigt speciella pelargoner.

Egenskaper

Blommor

Blommorna i denna grupp har en speciellt utseende. De har smala kronblad som är mer eller mindre ihoprullade. Det finns enkla, halvdubbla och dubbla blommor som här innebär att de är mer eller mindre ’tufsiga’.

Den sort som antas vara den ursprungliga formosumhybriden kallas just ’Formosum’ eller ibland också ’Els’, har korallröda blommor.

Vanligast är olika nyanser av orangerosa till korallröda, men det finns också röda, vita och rent rosa blommor.

Blad

Bladen, som ju har givit dem namnet Fingerpelargoner har en mycket speciell form som kan liknas vid en hand med fem fingar.
Bladen är mellan- till mörkgröna och har alltid en mörkare zon. Några sorter med gyllene blad förkommer också.

Växtsätt

Nästan alla formosumhybrider har ett relativt gängligt växtsätt med långa/höga grenar som ibland kan behöva stöd.
Förutom normalstora sorter finns även några dvärgväxande sorter och ett par miniatyrer.

Skötsel

Formosumhybrider vill ha samma skötsel som vanliga zonaler.

Tänk på att vara försiktig så att de småväxta miniatyrerna får för mycket vatten!

Sorter

Bilder och beskrivningar på olika formosumhybrider finns under länken Formosumhybrider under rubriken Pelargoner i menyn.

december 27, 2013

Engelska pelargoner – Beskrivning

Engelska pelargoner, som på engelska benämns ’Regals, eller Regal Pelargoniums’ har som mest framträdande egenskap stora, vackra blommor, ofta i flera olika färger.

Det vetenskapliga namnet på denna grupp är Pelargonium x domesticum. Det innebär att om man ska ange ett komplett namn på en engelsk pelargon blir det t.ex ’Pelargonium x domesticum Birthday Girl’,
men oftast använder man bara sortnamnet ’Birthday Girl’, vilket självklart är enklast och ofta tydligt nog.

Det är inte helt klart vilka vildarter som bidragit i framkorsandet av engelska pelargoner, men troligen har P. capitatum, P. cucullatum, och P. fulgidum varit inblandade någonstans på vägen. Det har tidigare spekulerats i att P. grandiflorum varit iblandad, men numera tror man att det är en förväxling med någon annan art som tidigare haft detta namn.

Det engelska namnet Regal har gruppen fått från Drottningpelargoner som är en äldre variant av engelsk pelargon. De odlades vid slottet Sandringham på 1870-talet i England. Väldigt få av dessa ursprungliga engelska pelargoner från 1800-talets slut finns kvar idag men de få som fortfarande odlas kallas ibland Ädelpelargoner eller Dekorativa pelargoner, (på engelska Decorative pelargoniums). Dessa har ofta lite mindre och mer rundade blommor men variationerna är stora.

I mitten av 1800-talet började de pelargoner som vi idag känner som de engelska att korsas fram. Mycket av detta arbete skedde i Tyskland, men en hel del förädlingsarbete pågick även i Frankrike och England.

Kuriosa

I länder med varmare vintrar är engelska pelargoner ett populärt inslag i trädgården där de används som städsegröna buskar planterade som solitärer, i grupper, eller rent av som häckväxter.

Engelska pelargoner i plantskolan — I plantskolan – Engelska pelargoner till trädgården

Engelska pelargoner i trädgårdsplanteringen

Egenskaper

Blommor

Engelska pelargoner har de största blommorna inom pelargonsläktet. De kan bli ända upp till 7 centimeter i diameter och varje flockel kan innehålla upp till 15 blommor.
Mest vanligt är enkla och halvdubbla blommor, men även sorter med dubbla blommor förekommer. Hos några sorter är kronbladen lätt krusiga.

Blomfärgen varierar från vitt och olika rosa, laxrosa och röda nyanser till mörkaste sammetsrött, purpur och nästan svart. Oftast har de en mörkare markering, som ett öga eller som fjädermärken och fläckar, vanligen mest tydligt på de övre kronbladen. Även sorter med äggskalsfläckar finns.

Blad

De engelska pelargonernas blad är triangelformade och har nästan alltid en sågtandad kant.
De är styva och ofta mörkt gröna eller grågröna vilket ger en fin bakgrund till de fantastiska blommorna. Det finns även sorter med gyllengula blad och blad med cremefärgade eller vita markeringar.

Växtsätt

Engelska pelargoner är buskiga och täta och bryter oftast sidoskott utan att man behöver toppa dem.
Inom gruppen finns såväl dvärgväxande sorter som ’normalstora’. Bland dessa kan vissa sorter med tiden bli över metern höga och nästan lika breda. Det tar dock en eller ett par säsonger på sig för att uppnå den storleken.

Skötsel

Det talas mycket om hur krångligt det är att få engelska pelargoner att blomma om efter vintern, men detta är aningen överdrivet.
Engelska pelargoner utvecklar knoppar under vintern. Det är därför viktigt att inte beskära de senare än oktober för då tar man bort de skott som har knoppanlagen.
De vill definitivt ha en sval placering under en period för att komma igång med blomningen. Allra enklast för att åstadkomma detta om man inte har annan kylig och ljus plats är att ställa ut plantan i ett skyddat läge dagtid under ett par veckor så snart temperaturen kommit upp i 8-10 grader. Men har man inte tid och lust att krångla med detta räcker det gott att börja ställa ut den så snart nattemperaturen är tillräckligt hög för att den inte ska frysa. Den blommar några veckor senare då, men vad gör det?
Normalt blommar engelska pelargoner från början av juni och inte i januari-februari då de drivs i blom hos odlarna och säljs allt för tidigt för att klara av mörkret hemma på våra fönsterbrädor. (Läs mer om detta i artikeln ’Engelsk pelargon – en missförstådd skönhet)

Håll efter och klipp bort överblommande blommor vartefter för att uppmuntra växten att sätta nya blomknoppar.

Jord och plantering

Engelska pelargoner vill ha en kraftig, men väldränerad jord.
Vänta med att skola upp unga exemplar i allt för stor kruka tills dess rötterna vuxit ut ordentligt och blivit kraftiga. Då kan man låta den få en ganska stor kruka att växa vidare i.
Skola om tidigt på året. Om rötterna fyller krukan behöver den en storlek större, om inte räcker det med att skaka bort lös jord och sätta den i samma kruka igen med ny fräsch blomjord av hög kvalitet.

Vattning

Engelska pelargoner dricker ganska mycket vatten och vill inte torka ut. Men låt aldrig krukan bli stående i vatten.

Näring

Engelska pelargoner älskar näring och behöver regelbundet tillskott av krukväxtnäring eller speciell pelargonnäring av hög kvalitet under hela växtsäsongen.

Ohyra och skadegörare

Engelska pelargoner kan drabbas av vita flygare (mjöllöss) och gröna bladlöss. Titta igenom dina plantor då och då så upptäcker du eventuella angrepp tidigt. Vanligen sätter sig ohyran först i bladtoppar och färska knoppar. Bladlöss kan man börja med att mosa med fingrarna. Spraya angripna delar med särskild växtsåpa. Upprepa vid behov.

Placering

Allra bäst trivs engelska pelargoner utomhus, i ett uterum eller i ett växthus. Då blommar de allra bäst eftersom de uppskattar skiftande temperaturer.

Beskärning

Normalt behöver engelska pelargoner inte toppas för att förgrena sig utan sidoskott bildas ändå.
Beskärning den kan man göra om de blivit gängliga i växtsättet, blivit för stora eller för att ändra formen på dem.
Stammen på engelska pelargoner blir med tiden ganska förvedad vilket gör att den inte bryter nya skott lika lätt som andra pelargoner med mjukare stam. Vi beskärning är det därför extra viktigt att försäkra sig om att det verkligen finns nya bladanlag under snittet.

Övervintring

Engelska pelargoner trivs allra bäst om de får en ganska sval förvarning, men gärna inte kallare än 10 grader eftersom de växer även vintertid. Helst vill de ha ljust, men mörkt och svalt kan också fungera om det inte finns alternativ.
Starta gärna igång dem med tillskott av växtbelysning tidigt på våren för att gynna knoppsättning.

Förökning

Engelska pelargoner kan vara lite svårare eller långsammare att rota än många andra pelargoner. Främst beror det på att de har aningen vedartade grenar. Bästa perioden då det är enklast att lyckas är under juli-augusti då man kan ta relativt färska toppskott som ännu inte blommat, men det går ofta bra även andra tider på året också.
Om en sort är ’trögrotad’ kan man prova med undervärme och extra belysning för att skynda på processen.

Förädling och odling av engelska pelargoner — Hos Brian Nolan. Förädlare av engelska pelargoner i Australien

Sorter

Bilder och beskrivningar på olika sorters engelska pelargoner finns underlänken Engelska pelargoner under rubriken Pelargoner i menyn.

december 27, 2013

Doftpelargoner – Beskrivning

Doftpelargoner har den gemensamma nämnaren att bladen doftar när man vidrör dem.
På engelska benämns denna grupp ’Scented Leaved Pelargoniums’ eller ’Scented Pelargoniums’.
Det fåtal pelargoner som har doftande blommor är inte med i denna grupp.

Doften kommer från eteriska oljor som frigörs när man vidrör bladen. Oljan lagras i körtlar som sitter vid små hår på bladet.
I det vilda används doftämnena både för att locka till sig pollinerande insekter och för att skrämma iväg växtätande djur.
Doftens styrka och karaktär avgörs mycket av odlingsförhållande och klimat. Ett soligt och torrt odlingsförhållande framkallar ofta starkare doft än ett svalare klimat.

De mest vanliga dofterna brukar beskrivas som citron eller citrus, mint och ros eller kombinationer av dessa. Andra grupper har dofter som mer påminner om äpple och tall, men hur man uppfattar dofter är självklart väldigt individuellt.

Rent botaniskt är doftpelargoner ingen enhetlig grupp. Några av dem har uppstått genom naturliga korsningar i det vilda, men de flesta har uppstått genom förädlingsarbete där man korsat två arter, en art och en hybrid eller någon annan kombination där även zonalpelargoner kan vara inblandade. En del sorter har även uppstått genom spontana mutationer, sk sportar.

De vilda arter som anses ligga till grund för de flesta av dagens doftpelargoner är P. capitatum, P. graveolens, P. odoratissimum och P. radens. Den första beskrivningen av doftpelargoner är från 1600-talet då P. capitatum kom till Europa.
Dessa vildarter och ytterligare ett antal har blad som avger en mycket tydlig doft när bladen vidrörs och kan om man så vill också benämnas doftpelargoner men är strikt sett vilda arter och beskrivs och listas därför under avsnittet vildarter.

Även en del pelargoner inom andra sortgrupper som t.ex unikpelargoner och änglapelargoner kan också ha doftande blad. Dessa har också ärvt sin doft från någon av de vilda arterna.

Idag finns flera hundra sorter i odling varav många är gamla sorter som bevarats.

Viss namnförvirrning förekommer inom gruppen. Gamla namn har förvanskats, missuppfattats eller feltolkats. Dessutom har många sorter olika namn i olika länder vilket ytterligare ökar på förvirringen, vilket gör att samma sort kan förekomma under flera olika namn.

Doftpelargoner och deras vilda släktingar odlas kommersiellt för utvinning av geraniumolja till olika sorters parfymerade produkter.
Bladen används även i potpurrier och som kryddning och smaksättare i bakverk och desserter.

Doftpelargoner har utöver sin doft många bra egenskaper som gör den mycket odlingsvärd. Den är tålig och har ofta ett frodigt och dekorativt bladverk. Blommorna är vanligen små eller oansenliga även om undantag finns. De flesta blommar som mest tidig vår och sen höst varför det är främst för bladverket den odlas.

Egenskaper

Blommor

Många tror att doftpelargoner inte blommar, men det gör de allihop. Blomningen är som mest omfattande tidig vår och på sensommaren då det är ljust med inte allt för varmt, men visst finns det sorter sorter blommar även under sommaren.
Om man vill uppmuntra blomning är det därför klokt att undvika beskärning senare än oktober eftersom blommorna bildas under vintern.

Blommorna är enkla, dvs har fem kronblad, med endast ett fåtal undantag där några hybrider har halvdubbla till dubbla blommor.
Kronbladens storlek varierar från 3mm till ca. 2cm i diameter.

Den vanligaste blomfärgen är vit, ljust rosa eller ljust lavendellila, men det finns även sorter med laxfärgade och röda blommor.
De mest färgrika blommorna finns hos de sorter som har korsats fram med inslag av engelska pelargoner.

Blommorna är som hos de flesta pelargoner grupperade med två övre kronblad och tre under kronblad.
De övre kronbladen är oftast bredare än de undre och har vanligen fläckar, streck eller märken i en mörkare färg, ofta lila eller vinröd.
Blommorna sitter i flockar på mellan två och upp till femtio blommor. Vanligast är mellan 5-10 stycken.

Blad

Bladformen inom gruppen har stor variation. Storleken varierar från 1-15 cm i diameter.
De kan ha en rundad form, eller vara mer eller mindre sirligt utformade med 5-7 tydligt uppdelade flikar eller bågar.

Färgen på bladen är vanligtvis mellangrön men mörkare gröna nyanser, grågrönt och silvergrå förekommer också. Vissa sorter har mörkare zoner eller mittpartier. Det finns även sorter med variegerade blad som har en vit-, creme- eller gulfärgad bladkant eller fläckar.

Även ytstrukturen på bladet skiljer sig åt mellan olika sorter i gruppen. Ofta är bladen lena och håriga, men det finns också blad som är släta eller väldigt sträva.

Växtsätt

Det finns både upprättväxande och hängande sorter. Låga och högväxande.

Uppstammad pelargon - P. crispum variegatum — Uppstammad P. crispum variegatum

Vissa sorter blir stora som en buske och kan lätt bli 2 meter medan andra bara blir någon decimeter höga.

Skötsel

Jord och plantering

Doftpelargoner vill gärna ha väldränerad jord som släpper igenom vatten så det inte blir för fuktigt. Små plantor vill inte ha för stor kruka eftersom risken är stor att de då får lite för mycket vatten. Vänta med att skola upp plantan i en stor kruka tills dess rötterna fyller krukan ordentligt.

Omskolning kan ske tidigt på säsongen eller vid behov om rötterna växer ur krukan. Har rötterna fyllt krukan behöver den en storlek större. Om inte, räcker det med att skaka bort lös jord och sätta den i samma kruka igen med ny fräsch blomjord av hög kvalitet.

Vattning

Eftersom de flesta doftpelargonerna har många av vildarternas egenskaper klarar de sig med mindre mängd vatten än andra pelargonsorter. De är samtidigt också mer torktåliga även de inte de blir finast om jorden inte torkar ut för ofta.

Näring

Under tillväxt vill de ha näring men den kan ges i en något svagare mängd än rekommenderad dos.

Ohyra och skadegörare

Doftpelargoner kan drabbas av vita flygare (mjöllöss) och gröna bladlöss. Titta igenom dina plantor då och då så upptäcker du eventuella angrepp tidigt. Vanligen sätter sig ohyran först i bladtoppar och färska knoppar. Bladlöss kan man börja med att mosa med fingrarna. Spraya angripna delar med särskild växtsåpa. Upprepa vid behov.

Placering

De trivs bra både inne på fönsterbrädan och utomhus så snart temperaturen stadigt ligger över 10 grader. Där gör den sig bra både planterad i grupp och i egen kruka.

Många doftpelargoner blir fantastiska planterade i rabatten. Där växer de sig snabbt stora och kräver väldigt lite skötsel. Gräv upp dem innan frosten kommer, sätt i kruka och ta in eller ta några sticklingar för att övervintra sorten till nästa säsong.

Beskärning

Beskärning görs annars helt utifrån behov. Är den för gänglig eller för stor kan man toppa den, eller till och med skära ner den nästan helt. Den växer snabbt upp igen och blir då tät och fin.

Övervintring

Övervintring kan ske både inne på fönsterkarmen i ett svalt men frostfritt uterum eller mörkt och svalt. Allra bäst resultat får man alltid med tillskott av växtbelysning, men ofta går det bra utan även om plantan blir aningen gänglig.

Förökning

Doftpelargoner förökas liksom alla hybrider med hjälp av sticklingar för att få en genetisk identisk växt.
Självklart kan man också fröså doftpelargoner, men de blir inte identiskt lika sina föräldrar utan en helt ny sort som både kan ha annat utseende och annan doft än sina föräldrar. Därför kan man inte namnge frösådda doftpelargoner med samma namn som fröföräldern, men är den inte lik någon annan, har ett fint växtsätt och/eller en ny trevlig doft kanske den kan sparas och får ett eget namn.

Sorter

Bilder och beskrivningar på olika sorters doftpelargoner finns underlänken Doftpelargoner under rubriken Pelargoner i menyn.

december 27, 2013

Änglapelargoner – Beskrivning

Änglapelargoner, som på engelska kallas ’Angel Pelargoniums’, eller ’Angels’ klassas liksom engelska pelargoner in i gruppen P. x domesticum.
Ursprunget till änglarna är korsningar mellan arten P. crispum och engelska pelargoner. Från detta har det sedan utvecklats en mängd sorter som korsats mellan varandra, med engelska pelargoner och tillbaka med P. crispum.

Mellan 1920-1940 korsade Arthur Langley-Smith fram ett stort antal änglapelargoner som kallas för Langley-Smith’s hybrider.
Benämningen Angel Pelargoniums kom dock först 1958 när Derek Clifford gav dem namnet ’Angels’ eftersom han tyckte att de påminde om en pelargon med namn ’Angeline’ som finns beskriven i Sweet’s Geraniaceae som gavs ut under åren 1820-1826.

Änglapelargoner – Pensépelargoner, vad är skillnaden eller är det samma?
Här kan man verkligen prata om förvirring. I USA kallas ofta änglapelargoner för ’Pansies’ eller ’Pansy Faced Pelargoniums’. Denna benämning har man nu börjat använda sig av även här i Sverige, men korrekt är det inte.

Det finns dock en typ av pelargoner med penséliknande blommor som till form och växtsätt i övrigt liknar änglapelargoner
De är egentligen inte änglapelargoner om man strikt utgår ifrån att de ska ha P. crispum som en av sina föräldrar men växtsätt och blommornas utseende är mycket lika. Pensépelargonerna togs fram i USA för många år sedan och idag finns endast en av dessa ursprungliga pensépelargoner kvar i odling. Den heter Madame Layal.

Egenskaper

Blommor

Änglarnas blommorna är små och enkla men detta kompenseras av deras stora mängd. De två övre kronbladen är oftast större än de undre och har ofta en mörkare färg.
Moderna sorter kan ha lite större blommor som också kan ha aningen böljande kronblad.
Änglarnas blommor finns färgerna vitt, olika rosa toner, lavendel och purpur.
Den vanligaste färgkombinationen är vitt med olika infärgningar och mönster av vinrött och lila.
Nästan alla änglapelargoner har mycket lång blomningsperiod. Trivs den bra kan blommorna mer eller mindre täcka hela plantan.

OBS! Missa inte att klippa bort vissnade blommor. Låter man dem sitta kvar slutar plantan snart att producera nya blommor. Då är det bara att ta fram sekatören och klippa. Inom några veckor sätter blomningen fart igen.

Blad

Hos många ängpelargoner frigörs en mer eller mindre tydlig doft av citrus när man gnuggar deras blad. Detta är en av de mest tydliga bevisen på släktskapen med P. crispum, men i många fall kan man också se ett visst släktskap genom att titta på bladen.

Änglarnas blad är små och runda, oftad med krusig eller tandad kant.
Färgen på dem är oftast mellangrön men sorter med gyllengröna och mörkgröna blad finns också. Ett fåtal sorter har variegerade eller ljust kantade blad.

Växtsätt

Många änglapelargoner har ett stadigt, upprätt växtsätt, men de flesta behöver lite stödpinnar för att hålla grenarna upprätt. Det finns dock sorter med lite vekare grenar som lätt faller utåt. Dessa passar väldigt bra att odla i ampel eller urna.

Skötsel

Jord och plantering

Plantera änglapelargonen i blomjord av hög kvalitet som har bra dränerande egenskaper. Inblandning av till exempel perlite ger en bra genomsläpplig struktur på jorden.
Sätt inte plantan i för stor kruka innan rötterna orkar suga upp den fukt som tillförs när man vattnar. Plantera hellre om den en extra gång under säsongen än att ge den för stor kruka när den är liten.

Vattning

Änglapelargoner vill inte torka ut, men de tycker trivs inte alls med att få det för blött i krukan. Se till att krukorna har ordentlig avrinning när de placeras utomhus så rötterna inte står i vatten.

Näring

Ge plantan tillskott av krukväxtnäring eller särskild pelargonnäring av hög kvalitet under hela växtsäsongen. Vintertid kan man ge halv eller mindre näringsdos om plantan står ljust och i över 10-15 grader.

Ohyra och skadegörare

En del sorters änglapelargoner angrips lätt av mjöllöss (vita flygare). Även gröna bladlöss kan ibland söka sig till dem.
Plantor som står ute drabbas oftast mindre av ohyra än de som står inomhus.

Placering

Allra bäst trivs de utomhus, i ett uterum eller i växthuset förutsatt att det inte är allt för varmt.
Utomhus blommar de oftast allra bäst.

Beskärning

Vill man få en tät och knubbig planta kan man toppa den vartefter även om vissa sorter bryter bra av sig själva.
Blomknopparna utvecklas under vintern så om man vill ha tidig blomning bör man inte göra någon större beskärning efter oktober. Vid senare beskärning skjuts blomningen fram någon månad eller två.

Övervintring

Änglapelargoner vill ha sval och ljus övervintring. De trivs inte alls om de får stå helt mörkt även om det är ordentligt svalt. Hellre då en plats i rumstemperatur. Där kan den stå på fönsterbrädan eller i ett blomrum. Allra bäst lyckas man då med tillskott av växtbelysning.
Står de över ett element får man vara vaksam så att de inte torkar ut för fort.

Förökning

Änglapelargoner förökas ganska lätt med sticklingar. Allra bäst lyckas man med toppskott som ännu inte blommat.
Om man får fröer på sina änglapelargoner ska man självklart prova att så dem. Resultatet blir dock en helt ny sort, men det är ju bara spännande…

Sorter

Bilder och beskrivningar på olika änglapelargoner finns under länken Änglapelargoner under rubriken Pelargoner i menyn.

december 18, 2013

Engelsk pelargon – en missförstådd skönhet

Redan tidigt på året brukar de första engelska pelargonerna dyka upp i blomsteraffären. Knubbiga fina plantor, med frodig grönska och fantastiska blommor i vitt, rosa och olika vinröda och lila nyanser.
Dessa årets första pelargoner brukar dock ofta snabbt förlora i skönhet när de kommer hem till fönsterbrädan. Men ge den en chans och du blir riktligt belönad.
Rätt skött blir engelska pelargoner till mer eller mindre stora buskar som ger mängder med underbara blommor under många månader på året. Det växlande klimatet i Sverige med varma dagar och kyliga nätter passar dem perfekt.

Det brukar tyvärr inte dröja särskilt länge innan plantan börja visa tecken på att den inte trivs. Bladen gulnar, knopparna torkar och faller av. Den ser trött ut helt enkelt. Men det är inte konstigt.
Fram till början av april är det ljus vi kan erbjuda i fönstret inte så mycket att skryta med och inte blir det bättre av att plantorna oftast säljs planterade i en jord som innehåller mycket torv och passar bäst för de stora växtodlarnas bevattningssystem,
Ingen pelargon trivs i denna typ av jord. Pelargoner vill ha en lucker jord som kan hålla mycket näring men inte lagrar vatten. Fler pelargoner dör av övervattning än torka.

Gör så här
Plocka bort vissnade blad och knoppar. Har någon gren blivit ful kan du toppa den lätt, men låt den vara kvar tillsvidare. Nya skott kan dyka upp när den börjar må bättre igen.

Plantera om i en lucker, näringsberikad jord av kvalitetsmärke. Dyr jord = bra jord! Troligen går det bra med samma kruka, men om rötterna trängs behöver den en storlek större. Ta bort så mycket av den gamla jorden som möjligt men undvik våld. Rötterna tål en hel del, men tar längre tid att återhämta sig om de får mycket stryk. Tryck till jorden lätt utan att pressa. Slår man krukan i bordet brukar jorden sätta sig kring rötterna.

Vattna igenom, men dränk den inte. Värmen gör att den kan vara törstig, men ljuset begränsar behovet så det gäller att vara lite extra snål med vatten särskilt fram till nya blad- och blomknoppar visar sig.

Få fler blommor
Ryktet säger att det är svårt att få engelska pelargoner att blomma om. Ibland är det inte problem alls, men det finns också knep att tillgå.
Blomknopparna bildas under vinterhalvåret så vill man beskära bör man göra det senast i oktober för att inte försena vårens blomning.

För att komma igång ordentligt vill den ha lite kallare under en period. Detta är inget problem om man har växthus eller ett isolerat uterum för då sköter det sig själv.
Alternativet är att ställa ut krukan på balkong eller terrass dagtid när det inte är risk för frost. Efter några veckor har den fått vad den behöver och börjar snart visa små knoppar.

Oftast blommar den sedan om och om igen hela sommaren. Blir det för varmt kan blomningen avta något, men den kommer igen ända fram till frost då det är dags att ta in den.
För den som har plantan inomhus på fönsterbrädan gäller att den inte får stå för varmt och att inte vattna för mycket.

Skötsel i övrigt
Vattna så snart jorden nästan torkat helt. Från mars till september vill den ha en rejäl dos näring minst en gång i veckan för att bli extra fin.

På vintern trivs den bäst om det är ljust och relativt svalt. Har man inget svalt alternativ gäller fönsterbrädan eller allrahelst en plats med växtbelysning, dock så svalt som möjligt.
Vattna sparsamt fram till det att ljuset kommer åter och det är dags att driva på igen.

För de som är intresserade att prova på engelska pelargoner är ett tips att köpa sticklingar senare på våren hos specialiserade plantskolor. Där finns ofta många roliga sorter att välja bland.

november 25, 2013