Igår när marken fortfarande var ordentligt blöt efter regnet passade jag på att gå ut och rensa ogräs lite ogräs.
Så här dags när högsommaren börjar avta och vi faktiskt fått ordentligt med regn efter en lång torrperiod tittar små ogräsplantor upp lite här och var i trädgården. Deras frön har spridits med vinden tidigare på säsongen och sedan legat och väntat på en rejäl rotblöta för att börja gro och sätta igång och växa. Ganska irriterande kan man tycka, men när det just har regnat är det som allra enklast att rensa bort dem så det är bara att gå ut och köra.
Något som är betydligt roligare är att många av mina favoritperenner har gjort samma sak.
Från de fröställningar jag låtit sitta kvar har fröna spritt sig och här och var hittar jag små trevliga plantor som jag successivt kan gräva upp sätta i kruka. Där får de växa till sig innan jag planterar dem där de egentligen ska sitta.
Självklart kan man också låta dem sitta kvar och växa till sig och sedan flytta dem direkt till sin nya växtplats, men växter som har pålrot som till exempel aklejan kan det vara smart att ta hand om tidigt. Om plantan hinner bli för stor innan den flyttas kan roten gå av eller skadas och plantan får en dålig start eller inte vill ta sig alls.
Ett annat skäl att sätta dem i kruka först är om de växer på ett dumt ställe – som i gången till exempel. Då kan de lätt bli nertrampade. Hellre räddar jag då undan dem i en kruka så länge.
Det är lite olika hur snabbt olika växters frön gror. Vissa sorter gror direkt, medan andra behöver en vinter med kyla innan de gror. Det beror också på vart vart fröet hamnat. Särskilt i grusgångar brukar de gro snabbt och växa bra. Där får de fukt, men det är samtidigt luftigt mellan de små stenarna. Precis så som de flesta fröer vill ha det. Något att tänka på när man sår i kruka.
I den gång jag rensade hittade jag tre små grupper med aklejaplantor. Visst, jag har redan ganska många olika aklejor, men de som växer längs den gången är väldigt fina. Eftersom jag ska göra ett par nya planteringar inom kort passade jag på att ta tillvara några av dem.
Jag var klok nog att fotografera dem när de blommade så att jag skulle kunna komma ihåg färg och form på dem.
Nu är det ju så att akleja gärna korsar sig vitt och brett och man kan vara långt ifrån säker på resultatet av sådderna, men eftersom jag gillar dem alla tre som växer där tycker jag det är värt att ta tillvara dem.
Blir det helt fel med färg eller växtsätt är det ju bara att gräva bort den senare.
Innan jag tog upp dem började jag med att förbereda ett antal krukor med plantjord som jag vattnade igenom. Ju kortare tid utan jord, dess bättre.
Sedan lirkade jag upp dem försiktigt för att störa rötterna så lite som möjligt och få mycket jord med.
Därefter planterade jag dem i de förberedda krukorna med hjälp av en prickelpinne (åh, vad jag gillar prickelpinnar! – smart, enkelt och praktiskt)
Jag gjorde ett hål mitt i krukan, lirkade ner roten i hålet och tryckte försiktigt plantan ner i jorden samtidigt som jag tryckte till jorden från sidan med prickelpinnen.
Slutligen vattnade jag försiktigt igen så att jorden skulle sätta sig ännu bättre och ställde dem sedan i ett brätte ute på skuggsidan av huset.
Det fanns fler plantor kvar i grusgången, men de var inte tillräckligt stora för att flyttas än så jag markerade dem med en målad pinne för att inte riskera att kliva på dem.
Jag gissar de är färdiga att flyttas till kruka om ett par veckor och innan frosten sätter sig i marken hoppas jag att den nya rabatten är klar så de får komma på plats innan vintern.
Om inte, ställer jag dem i en pallkrage, lägger en fiberduk över och häller på lite torra löv och planterar dem till våren.
Så här kan man göra med nästan alla småplantor man hittar, och det är på det här sättet som många av plantorna i min trädgård kommit till. Lite pill, lite pyssel men oj vad roligt det är!
[do_widget id=text-35]