Visst är en trimmer ett väldigt bra redskap. Perfekt där gräsklipparen inte kommer åt och i branter som är svåra att köra med klipparen. Men – har man lite för bråttom eller är ovarsam kan trimmertråden göra stor skada på träd och buskar.
Råkar man trimma bort några blad, en blomma eller två är det lite tråkigt, men om man kommer allt för nära så man skadar barken på ett träd kan i värsta fall skadan resultera i att trädet dör.
Till och med en liten skada kan orsaka stor skada där delar av trädet vissnar ner eller utvecklas dåligt.
Tyvärr har detta drabbat mig (nä, det är inte jag som gjort det) men visst får jag skylla mig själv att jag låtit gräset växa in till stammen, men tråkigt är det.
I ett fall lyckades vi nästan rädda en buske som fått sig en snyting med hjälp av sårbalsam. En rysligt kladdig sörja man kan smeta på som täcker och skyddar såret samtidigt som det hjälper växten att läka och återbilda vävnaden.
Jag har tidigare använt den med framgång vid ett par tillfällen då kaninerna varit framme och mumsat på unga magnoliaplantor.
Tyvärr var skadan för stor så ungefär en månad efter att skadan upptäcktes insåg jag att busken var förlorad.
Lite bättre tur hade jag med mitt kära tulpanträd.
Jag förstod inte alls vad det var för fel i våras när det var så långsamt att slå ut. Ett par rotskott utvecklades jättefint, men toppen av plantan såg alltmer vissen ut.
Först trodde jag att det stod för torrt, men trots att jag vattnade tog det aldrig fart. Då undersökte jag trädet lite mer noga och såg snart en ganska stor skada i barken precis i marknivå som tydligt var ett märke efter trimmern.
Som tur är har rotskotten satt fart att växa ordentligt, men många års tillväxt har gått förlorad.
Nu håller jag på och rensar runt alla träd- och buskplanteringar så det inte ska hända igen. Egentligen är det bara klantigt och onödigt att jag låtit det växa igen för nyplanterade träd mår mycket bättre om de slipper konkurrens från växter allt för nära stammen.
Långsiktigt är det ingen bra lösning att ha bar jord runtom eftersom ogräset gärna flyttar dit, men tillsvidare är det bättre än att gräset växer in till stammen med risk för fler trimmerskador.
Kring några av dem kommer jag nog att lägga stenar på en markduk och hälla över sättsand. Resten täcker jag nog med ett lager flis från höstens nermalda grenar.
För att förenkla lite och minska behovet av trimmern har jag börjat ändra gräskanterna så man kommer åt bättre med gräsklipparen. En gräns mellan gräs och torvblock till exempel blir ingen glad av. Trimmertråden smular sönder torvblocken och gräset växer in.
Jag besökte ett par trädgårdar tidigare i somras där de hade löst det både praktiskt och rätt snyggt med en sträng grus mellan gräs och torvblock/stenar. Jag har redan börjat ta efter den lösningen runt en av mina rabatter.
Gräs i direktkontakt med torvblock blir det inget mer av här – jag har provat!
[do_widget id=text-62]