Det är närmast otroligt vilket vackert väder vi haft idag.
Känns som det är slutet av mars och inte mitten av februari. Det är med lite skräckblandad förtjusning man som växtälskare betraktar detta milda väder.
Det vore naturligtvis underbart om det höll i sig, men det känns lite osannolikt att det kan fortsätta så här utan några köldknäppar är säkert att vänta framöver. Det är helt ok, men jag hoppas verkligen inte det blir stark kyla någon längre tid för det skulle verkligen kunna ställa till stor skada på de växter som satt igång med sin tillväxt allt för tidigt.
Spike, vår ’lilla’ Rhodesian Ridgeback följer mig vart jag går och vill gärna hjälpa till med det mesta. Här inspekterar han hur det står till med lökkrukorna vi ställde i pallkragen i höstas för att ge dem lite skydd. Jag lyckades i vart fall rädda en av de som börjat växa till sig. Den ställde jag in i växthuset och hoppas den sätter lite extra fart nu när den får lite mer värme så att vi kanske kan njuta av dem om någon månad eller så.
När jag gick och hämtade posten kunde jag på tillbakavägen konstatera att det inte är någon större hemlighet att jag driver växter på glasverandan. Ser rätt trevligt ut tycker jag.
På verandan är det mellan 10 och 15 grader under vintern så det är perfekt för pelargonerna. Sedan någon månad har jag satt igång växtlamporna där för att de ska piggna till och börja växa. Jag har en timer på så att lamporna går igång på morgonen och sedan slår av under några timmar mitt på dagen då de ändå får ganska bra med dagsljus. Sedan lyser de igen till klockan nio på kvällen. Jag brukar göra på liknande sätt med belysningen i växthuset. Då spar man energi och miljö utan att växternas trivsel påverkas.
Slutligen bara måste jag visa mitt lampfynd på antikmässan i helgen. Gick bara inte att motstå. Nu återstår montering ovanför matbordet så vi äntligen kan se vad vi äter…
[do_widget id=text-62]