Guld i brevlådan!

Vilken trevlig överraskning när jag hämtade posten i förmiddags; fröerna från Geraniceae Group hade kommit.
Om man älskar växter inom släktet Geraniceae som t.ex pelargoner och nävor är ett medlemskap närmast nödvändigt.  Jag förmedlar gärna kontakt om någon är intresserad av ett medlemskap.
Förutom en liten, men naggande god medlemstidning med fantastiskt spännande information om olika vildarter och nyheter inom släktet, är höjdpunkten på året fördelningen av fröerna – och nu har de kommit!
Eftersom jag snöat in ordentligt på nävor stod mycket nävor på min önskelista, men även några udda vilda pelargoner.
En av höjdarna är en P. quinquelobatum med gula blommor som jag hoppas mycket på inför kommande förädlingsarbete.  Åh vad jag önskar jag hade lite tid över att så dem med en gång, men det får tyvärr vänta ett par veckor.
Ny månad =  ny skrivbordskalender
Som vanligt finns nu en ny kalender till datorns skrivbord att ladda ner från hemsidan. Månadens bild föreställer en enkelblommande zonarticpelargon – är den inte vacker!
Måste bara visa en bild på vår lilla Haddoc från i morse. Ja, visst är det eländigt med läget i Egypten just nu, men det var ändå en rolig syn när han kom in med tidningen som han hämtat tillsammans med husse. Särskilt om man vet att han är satt på diet och är en riktig matfriare.

Helt galet

Eller snarare inget mer galet här. Idag har jag lämnat bort våra två tuppar.
Det var nämligen så att en av hönorna lade sig att ruva i somras och det är så himla mysigt att se en höna som tar hand om sina små dunbollar och sedan se dem växa upp så var vi tvungna att skaffa lite befruktade ägg att lägga under henne. Egentligen borde det inte vara något problem att ha en tupp eller två här, men stadsplaneringen säger annat så det är bara att gilla läget. Men kycklingar kan man ju få med surrugathöna så den biten ordnar sig lätt ändå.

Tyvärr visade det sig att två av de fyra kycklingarna var tuppar. Jag hoppades länge att det skulle vara särskilt tystlåtna tuppar och nu under vintern har de inte sagt mycket. Men i förra veckan började de ta ton och jag insåg att detta nog bara var början så jag satte genast igång att leta ett nytt hem till dem.
Och vilken tur jag har! En granne en bit bortåt skogen var villig att ta emot dem för att se om de kunde komma in i gänget som redan finns där. Och i kväll gick jag upp till hönshuset med en flyttkartong och lyckades ganska snart få ner de båda tupparna i lådan för transport till sitt nya hem. Jättetrist, men ändå det bästa alternativ jag kan önska.

Igår åkte de första frösådderna ut i kylan. Det är ett gäng julrosor och nävor som är de första frösådderna för året. Julrosorna vill definitivt ha kylan, medan de flesta nävor brukar gro rätt bra även i rumstemperatur, men står de ute slipper man ju lite passning och så tar de inte upp värdefullt utrymme här inne där så mycket annat ska få plats.
Fröerna såddes för några veckor sedan och jag började med att ställa ut dem i växthuset för viss tillvänjning av lite kyligare klimat och igår tyckte jag det var dags för dem att få smaka riktig kyla. De står nu på skuggsidan av ena växthuset där de är i skydd för hårda vindar och stekande sol. Nu återstår bara att vänta och se…

Fina fisken!

Nu är det snart bara tre veckor kvar till Äntligen Hemma-mässan i Kista där vi ska göra en trädgårdsutställning i entréhallen. Designen börjar ta form och nu vidtar de praktiska förberedelserna. På Formex träffade jag Kristina på Trådspira som gjort en otroligt fin fisk till utställningen där på mässan. Den har vi fått låna för att ha med i utställningen. Tack snälla Kristina!
I lördags visade jag en bild på en av sticklingarna som just rotat som var 7 dagar gammal. I går kväll tog jag en ny bild på en av sticklingarna som nu är 10 dagar. Snacka om att det växer så det knakar! Jag rotar allt jag är extra angelägen om ska rota i rotningskuberna Root Riot. De har en fantastisk konsistens och innehåller naturliga ämnen som bidrar till snabbare rotning och som motverkar uppkomst av mögel och svampangrepp.

Med snöslunga kommer man långt, men det är fortfarande knöggligt och isigt här i trädgården. Pirrans hjul är trasigt som vanligt och gårdagens varuleverans måste in. Då är det bra med snälla grannar. Vi fick helt enkelt lasta av pallen med hjälp av grannens tefat. Det har aldrig känts så lätt. Tur att vi inte hunnit sanda!

PS. Ett nytt nyhetsbrev skickades ut i går med exklusiva erbjudanden till prenumeranter. Anmäl dig du med genom att registrera dig på http://www.wexthuset.com/ . DS

Säsongspremiär, Formex, på Stallarholmen och gott bröd

Det är mycket nu. I onsdags var det dags att sätta upp montern på Formex, men jag var bara tvungen att åka ut en sväng till Stallarholmen och Lena Linderholms nya lager och butik innan jag ägnade mig åt ’nyttigheter’.

Solen sken igenom den annars ganska molniga himlen och det var underbart vacker när jag for genom gnistrande, öppna landskap. Det var jättekul att träffa Lena igen, tiden bara rinner iväg och det är evigheter sedan vi sågs senast. Man blir på så himla bra humör och uppiggad efter en stund i hennes sällskap – tänk att besitta en sådan egenskap!
Det fanns som vanligt mycket fint att se och eftersom det är dags att fylla på lite med Lenas keramik i butiken var det extra roligt att se alla nyheter. Särkilt förtjust blev jag i de fantastiska färgerna på de enfärgade faten som blir jättefina att kombinera med hennes vackra mönstrade keramik.


Sedan är jag ju naturligtvis lite svag för de fina setet med hönan.
En jättefin nyhet är Emilia Linderholms fina mönster.
Allt roligt har ett slut och jag var tvungen att ta mig hem ganska snart men på vägen kom jag ihåg att titta in på Annas Hembageri http://www.annashembageri.se/ som ligger nära infarten till Mariefred. Deras bröd är bland det godaste jag ätit – alla kategorier. Det fick bli ett solrosbröd och ett med aprikos och valnöt. Det är hopplöst svårt att få tag på gott bröd även om man går till ett riktigt bageri här i stan. Det mesta görs med mixer nu, även hos de professionella bagerierna och det går inte att jämföra med riktigt bröd. Trist!
I går öppnade vi butiken här i trädgården för säsongen och hugade pelargonentusiaster kom på besök. Det är verkligen något visst så här i början av odlingssäsongen. Det riktigt pirrar i ’odlartarmen’ och man vill sätta igång med fröer och sticklingar.

Vi har rätt mycket att välja på nu i växthuset med många nya zonarticsorter och en hel del ovanliga primärhybrider.  Till nästa vecka kommer vi fylla på med ännu fler sorter och ett lite bredare utbud av doftpelargoner, zonaler och stjärnor. Senaste laddningen har verkligen rotat fort. Efter exakt 7 dygn har nästan hälften av sticklingarna fått fina rötter.
Snart bär det iväg till Formex igen för eftermiddagspasset. Det är roligt att både stå med egna produkter och smita iväg ibland och kika på det övriga utbudet. Det finns verkligen mycket att se och inspireras av. Jag spanar lite extra för att få idéer till utställningen vi ska göra på Äntligen Hemma-mässan i Kista om en månad. För nu börjar det bli hög tid att göra klart designen.

Uppe i växthuset blommar nu tete-a-tete’n och de skolade sticklingarna växer så det nästan knakar om det.

På väg till Formex

Som vanligt den här tiden är det mer än mycket att göra med sticklingar, frösådder och att ta hand om alla nya varor som kommer in i lager.
Det är alltid lika spännande att  jobba med ankommande varor under blixthalka, särskilt när pirran är trasig…
För att jag inte ska slappna av för mycket kom vi sent om sider på att vi ska vara med på Formex med de nya näringsprodukterna. Det ska verkligen bli jättekul, men mycket sömn blir det inte nu med allt material som nu ska fram på kort tid.

????

Herb Focus – en av de fyra nya näringsprodukterna

???? Vi har också fått jättefina ställ som gör att produkterna verkligen kommer till sin rätt. Jag tror det blir toppen!
Ska du till Formex så passa på att komma förbi och säg hej. Vi står i Zenits monter A04:18.

På fredag öppnar trädgårdsbutiken igen efter midvinterns ledighet och även det ska bli jättekul.
Det är laddat med mängder av riktigt fina sticklingar. Mest zonartic, men en hel del vildarter och primärhybrider, samt några andra nyheter för 2011 finns här också. Några av dem har stått ett tag och blivit till små plantor och kommer troligen börja blomma rätt snart.

?

Unicorn Monday Morning

?

Engelska pelargoner och ägg

Det  är närmare ett år sedan jag skrev artikeln ’Engelsk pelargon – en missförstådd skönhet’, men jag tycker den är väl värd en repris.

Väldigt många jag träffar tycker att engelska pelargoner är svåra att sköta eftersom de köpt och misslyckats med dem tidigare. I de flesta fall kan jag förstå att man misslyckas – vem skulle inte göra det?
Nu i mörkaste januari börjar de säljas med stora, vackra blommor med löfte om sommar och vår. De har vuxit i uppvärmda växthus med perfekt belysning, perfekt bevattning och perfekt mängd näring för att bli just så fina som de är när vi köper dem.
Vad händer sen? Jo, vi tar hem dem till våra mörka hus och lägenheter. De får en chock av mörkret (som om inte flytten i sig vore nog). Däremellan har de också tillbringat en tid under transport och okänt antal dagar i butiken innan den får komma hem.  De är planterade i en jord/torvblandning som inte alls passar för pelargoner (passar perfekt för odlarens massproduktion, dock)
Chansen att alla knoppar verkligen kommer att blomma och inte falla av är begränsad. Bladen gulnar, knopparna faller. Nä, en sån blomma vill inte jag ha!
MEN – nu är det faktiskt så att vårt svenska klimat i stort sett är idealiskt för just engelska pelargoner. I flera avseenden till och med bättre än det engelska klimatet som är för tok för fuktigt för dem.
Läs gärna artikeln på Wexthusets hemsida om hur man lyckas med dessa underbara, vackra växter och hur man slipper onödiga missöden helt i onödan.
Rent hönshus = Rent samvete 
Igår kom jag äntligen till skott och förbarmade mig över de stackars hönorna som borde fått nytt strö och halm för länge sedan.
Det har tyvärr fått dröja ett tag pga kylan, men nu när det varit runt nollan gick det bra och gick det snabbt och smidigt. Även om det inte kan betraktas som ett mysigt jobb precis så är belöningen inte att leka med. Massor med mysig hönskit och strö som näring och mull till rabatterna – härligt!


Något som var nästan lika härligt är att hittade ett par nyvärpa ägg när jag städade. Dvärghönsen, som slutade värpa först i höstas verkar ta igen bortfallet genom att börja först på våren. Toppen! Då kan vi börja vältra oss i ägg igen! Omelett! Pasta! Maränger!!! Mmmm

NU har jag skolat om

Min plan att skola den senaste omgången sticklingar förra veckan höll inte, men nu är det klart. Skönt!
Imorgon är det dags att fylla på sticklingsbrättena igen och det skall bli jättekul. Nästan alla moderplantor är i bra kondition och det finns mycket att stickla.

Idag när jag var uppe i växthuset råkade jag bryta av toppen på en planta så det fick bli en stickling och jag valde att sätta den i en Root Riot i en litet dricksglas.
 Det är perfekt om man vill sätta enstaka sticklingar i Root Riot. För att den skulle få tillräckligt med bra ljus ställde jag glaset med sticklingen på kanten av min Herbie, inomhusodlarlådan som i övrigt är knökfull med kryddor och sallad. Fungerar till och med bättre än jag förväntat mig.
Underbart att vara ute i växthuset nu. Trots relativt sparsamt med tillskottsbelysning är det mycket som blommar nu. Många av pelargonerna, blomsterlönnen, rosmarinen och kamelian står i full blom. En glad överraskning blev det när jag vattnade i går och tittade till krukorna med vårlökar under bänken.
Jag räddade dem från en säker död som musmat i jordkällaren i höstas och nu hade de fått ordentlig fart. Några få, klena pärlhyacinter hade slagit ut och några Minipåskliljor,’Tête-à-tête’ har fått knopp. De är väldigt taniga eftersom de stått mörkt under bänken, men nu har jag lyft fram dem och de kommer säkert snart bli lite kraftigare och förhoppningsvis slår de ut om några veckor – I like!

En av mina brokbladiga hängpelargoner, Duke of Edinburgh, har fått helvita blad. Det är ju rätt snyggt, men tyvärr inget att behålla eftersom de inte har någon egen växtkraft. Helvita blad kallas ibland också för spökskott(!) och är blad som helt saknar klorofyll. Första gången jag råkade på detta för många år sedan tog jag en stickling och såg fram emot en helvit planta – Ja, man lär sig… Mitt tips är att helt enkelt ta bort spökskott och låta friska skott växa ut istället.
Spökskott – Snyggt, men inget att ha!
I går kom den senaste omgången fröer från vår nya fröleverantör med mängder av nya härliga nävor, aklejor och annat trevligt. Nävorna har jag hunnit lägga ut på hemsidan och resten läggs ut under morgondagen. Ska själv försöka så några av de ljuvliga julrosorna. Nu är en perfekt tid att så många perenner. Dels vill många ha en liten köldknäpp och dels är det ännu inte fullt upp med övriga sådder.
? ?
Julros -Helleborus ’Plantworld doubles’

 ?

Näva – Geranium ’Summer Snow’

?? ???
?

Bergvallmo – Meconopsis ’Lingholm’

?

En god fortsättning på det nya året önskar jag alla mina vänner!

Det känns alltid speciellt så här med ett nytt år. Man stannar upp och funderar lite extra. Är det något särskilt man vill göra med det nya året? Det känns som att man kan rensa både gamla tankar och rutiner samtidigt som garderoben och vinden rensas ut. Dags för nya tag!

Själv fick jag en fantastisk början på 2011. I goda vänners lag sjönk jag några minuter före 12-slaget ner i vårt utomhusspa (som vi nästan aldrig använder!) I eldkorgen bredvid brann en härlig brasa, i pergolan hade vi hängt lyktor längs vägen och snön föll ymnigt samtidigt som en handfull fyrverkerier exploderade på himlen ovanför när vi skålade in det nya året – Det var magiskt!
Spara julens blommorTill jul- och nyårshelgen både får och skaffar vi oss många fina växter som ofta helt i onödan hamnar i sopkorgen när helgerna är över. Förutom de vanligaste julblommorna sitter det ofta riktigt fina växter i många julgrupper som det är väl värt mödan att ge en egen kruka när helgerna är över.  Några av de vanligaste är murgröna i olika former, små palmer, plättar i luften, Saint Paulia, kallor, mm.  Alla dessa är lätta odla vidare till stora, vackra exemplar.
Själv har jag rysligt svårt att göra mig av med växter så istället försöker jag vårda dem efter bästa förmåga så att de kan få ett liv även efter nyår.
Nu är det ju inte alla ’julblommor’ som är värda att försöka rädda, men kanske fler än man tror. Hyacinter t.ex. verkar trivas alldeles utmärkt när de får ett nytt hem i rabatten och amarillysen blommar gärna om med fantastisk blomkraft med lite omvårdnad, ibland t.o.m. mitt i sommaren. Jul-enen blir med tiden en rejäl buske och julrosen ska självklart leva vidare utomhus.
Vill du läsa lite mer om vilka växter som är värda att spara och vilka du med gott samvete kan slänga när julen dansas ut kan du läsa mer i den här artikeln på Wexthusets hemsida.

Letade lite på min hårddisk och hittade den här bilden som visar mina rosa hyacinter från förra julen blomma i rabatten – Usch, vad jag längtar till våren!!!!

Inte så snabb alltid

NU inför nyår börjar det bli ordning här hemma på julpyntet.  Jodå, visst stod adventsstakarna på plats till 1:a advent, och granen var på plats och blev klädd kvällen innan julafton, men det där lilla extra som tar lite mer tid och tänk i anspråk har här inte hunnits med – ynkligt kan man tycka. Nåväl, snart är det nyårsfirande och då får vi ta igen och mysa lite extra.

Tog en tur igår med den hitresta släkten ut till Lena Linderholms nya lager och butik på Stallarholmen.  Lena var inte där, men Uffe på lagret fanns på plats så vi fick en visning av de nya lokalerna – jättefint var det. Den låg alldeles invid en vik vid Mälaren och på sommaren måste det vara underbart.  
Lena skickade mig en bild på ett jularrangemang med nejlikor i en gammal brödburk från Stallarholmen och en bild som visar hennes vindruvsskörd på tork för att bli russin.Hon berättade att hon tagit reda på vilken druvsort som ger riktigt goda russin och planterat en ranka av den i sin trädgård i Provence. Lyx! Jag vill också ha en trädgård i Provence! – Sen kan man ju undra hur jag skulle ha tid med det… Nä, det är nog bara att glömma.

Annat jag inte hunnit med är att skola upp den senaste omgången pelargonsticklingar. Skulle ha gjorts för några dagar sedan.
De här sticklingarna har tagit lite längre tid på sig att rota, vilket säkert beror på att det varit ganska kallt. Vid 20 grader eller mer har de rotat på 7-10 dagar, nu när det varit några grader kallare än så där sticklingarna står har det tagit lite drygt 14 dagar och några har tagit så länge som 20 dagar på sig, men det får ändå betraktas som rätt bra.
Andelen som rotar är nära 100% vilket ju är det viktigaste. Tror jag plockat bort två eller tre stycken av 144 i den senaste omgången.
  Nä, skärpning får det bli – imorgon ska här skolas!

Nära ögat!

Nog vet jag att jag inte alltid är så himla smart, men att jag är så korkade som det visade sig dagen före julafton gör mig minst sagt orolig!
Höll på med lite avslutande julstädning inne i huset och kikade, som jag kontinuerligt gör upp mot växthusen för att se att lampan lyste så jag säkert vet att det inte är något knas med värmefläkten. Nu var det mitt på dagen och jag såg ingen lampa lysa. Eftersom det var en hel del frost på rutorna och dagsljus tänkte jag det kanske var lite för ljust och lite för frostigt för att lampans sken skulle synas på håll, men jag var långt ifrån säker.

Lyser – lyser inte? Det är ju onödigt att kolla!

En klok och vettig människa hade i det här läget gått ut för att försäkra sig om att inget stod på tok, men inte jag inte. Nä, jag glömde bara av det hela och städade vidare. Med tanke på att termometern pendlade runt -20 verkar det så här i efterhand som rena vansinnet att inte agera.

Några timmar senare var det dags att åka ut och inhandla det sista till julfirandet och då konstaterade jag att det fortfarande inte såg ut som om det lyste.
Då blev det fart på benen. Rusade ner till säkringsskåpet och konstaterade att jordfelsbrytaren löst ut. Slog på den igen och bad en tyst bön om att den inte skulle lösa ut igen utan att själva jordfelet på något magiskt vis skulle ha försvunnit. Och – ja! Den slog inte av. Upp i växthuset för att konstatera att fläkten nu var igång och tackade i mitt stilla sinne de tappra hjärnceller som tidigare hjälpt mig förstå att jag skulle ha fläkt nummer två kopplad till en annan huvudsäkring, för den hade uppenbarligen surrat på hela tiden, och tur var det. När jag vred på timern till växtbelysningen för att få igång den och därmed lite mer värme fick jag vrida rätt långt innan ljuset slog på. Det tyder på att elavbrottet varat rätt många timmar – i denna hemska kyla! Jag vågade faktiskt inte gå och kika på termometern inne i växthuset, för jag ville på något vis inte veta hur kallt det var. Lider av en förskräcklig förträngningsmekanism. Undrar vad jag tror? Om jag inte vet hur kallt det varit, har det nog inte varit så kallt – eller???
Kändes sedan inte som någon höjdare att åka iväg och handla om det nu var så att jordfelsbrytaren skulle lösa ut igen, men jag var tyvärr tvungen. Allt var dock okay när jag kom hem några timmar senare och orsaken till jordfelet tror jag vi hittat. Syrestenarna i dammen har slutat fungera så antagligen gick brytaren när automatsäkringen löste ut där, så nu ska vi ut och fixa det.
Nåväl, slutet gott allting gott, som det heter, och inga växter verkar ha kommit till skada.