Ja, den utlovade värmen har verkligen kommit idag. Utan att titta på termometern vågade jag mig på att gå ut och hämta tidningen utan jacka. Det var underbart varmt ute!
Halvvägs ner till brevlådan får jag sällskap av ett bi som nyfiket surrar runt mig. Känner hur glädjen sprids i kroppen. Att bina vaknat till, det kan man väl verkligen kalla vårtecken.
Jag har två kupor och nu på senvintern har jag sett att det verkar vara liv i båda eftersom värmen ifrån dem har smält snön på flustret. På snön utanför kuporna har det också varit spår efter den sk. rensningsflykten ,då de flyger ut och tömmer tarmen efter många månader inne i kupan, men riktig säker kan man ju inte vara.
Slängde in tidningen i hallen och begav mig direkt upp till kuporna och mycket riktigt, där var det full rulle. Underbart att se. Nu gäller det bara att de hittar ordentligt att äta, vilket kan vara kritiskt så här tidigt på året.
Jag kollade genast på vår stora sälg som står en bit bort och kunde lättad se att den hade kommit igång med små ’kissar’ så snart finns där pollen att hämta. För att underlätta lite ställde jag fram några ramar med honungsrester från höstens slungning som de också kan äta av innan våren kommer igång på riktigt.
Det är bra länge sedan jag tog mig tid att skriva här på bloggen och det har sin förklaring i att det minst sagt varit fullt upp här.
Hela december jobbade vi med att förbereda för flytten till våra nya lokaler och sedan har det varit fullt upp med att få allt på plats. Nu börjar det äntligen bli lite ’normaläge’ och bättre tajming än så här är svårt att få till nu när värmen kom.
Efter morgonkaffet kikade jag ut från köksfönstret och såg att det kommit upp en massa krokus runt några av äppelträden så jag bestämde mig för att ta en tur med kameran. Så här fin blev den bilden. Kul med hundar!
I går passade jag på att rensa lite bland växterna på vår glasveranda. Den håller frostfritt och lite till och är perfekt att övervintra en massa växter, i år har jag mest utnyttjat den till att förvara sticklingar och frösådder.
Den nerium oleander jag stack på sensommaren har fått stå kvar i sitt lilla växthus av plastpåse under vintern så jag öppnade för att se hur det stod till. Plantorna såg strålande pigga ut och det visade sig finnas gott om rötter i krukan. Tyvärr hittade jag också ullöss i ett av bladvecken så hellre fälla än fria. Ner i soppåsen med alltsammans.
Ullöss tycker jag är en av de svåraste ohyran att bli av med så jag vill inte riskera något. Där ser man fördelen med att rota okänt växtmaterial på en isolerad plats. Hade den fått stå tillsammans med andra sticklingar hade jag kanske varit tvungen att slänga dem alla.
Men det var inte bara tråkigheter. Flera av busksticklingarna jag satte i höstas och fröerna till den vackra pärlbusken visade flera gröna blad. Ska bli spännande att följa dem nu i vår och se har snabbt de sätter fart på sin tillväxt.
Hurra! Det porlar i bäcken!
Idag var det äntligen dags. Något jag väntat på i nästan två år – det porlar vatten i vår bäck!
Planer har funnits länge och vi började redan så smått hösten för tre år sedan med att mäta upp sträckning och fallhöjd med hjälp av ett stort lakan och ett lasersikte. Lite krångligt och mycket skratt blev det innan vi fick fram några vettiga mått på fallhöjden som visade sig bli ungefär 2, 55 meter. Sträckningen är hela 45 meter där den nu slingrar sig genom trädgården, mellan äppelträden och ner till hörnet intill örtagården i ena änden av trädgården där den mynnar i en liten ’göl’ vi grävt ur.
Hösten för två år sedan påbörjades grävarbetet, men på grund av tidsbrist har projektet legat nere ända tills augusti i år då vi satte igång igen.
Med det inte sagt att det blev klart i en handvändning och det är väldigt mycket jobb kvar. Men en milstolpe värd att fira är det verkligen när vi idag för första gången hörde ljudet av forsande och porlande vatten längs hela bäcken.
Skyddsfilten över och under gummiduken är på plats längs hela sträckan liksom den jättegrova slangen som vattnet pumpas runt med. Förra veckan kom filtret vid utloppet på plats och så idag kopplades pumpen nere i gölen in så att vi kunde dra igång.
Inte nog med att ljudet i sig var underbart utan nästan ännu roligare var det att följa vattnets framfart där i fåran som vi börjat fylla upp med sten i olika storlek, färg och form. Kände mig som sex år igen när jag dämde fåror i backen när isen började smälta – sååå kul!
När jag skriver att det är mycket jobb kvar är det kanske närmast att betrakta som en lätt underdrift tyvärr.
- Kanterna runt dammen, eller gölen som vi också kallar den som bäcken mynnar ut i måste plantera och snyggas till liksom de olika platåer vi grävt ut i den för att möjliggöra plantering av diverse vattenväxter.
- Avrinning av överskottsvatten från dammen som annars svämmar över vid kraftigt regn så vi får en kontrollerad avrinning. Planen är att spara vattnet i en tank för att kunna använda att vattna denna del av trädgården. Med de 45 meter som bäcken ringlar blir det en väldigt stor yta som regnvattnet samlas in på. Detta märkte vi med besked för någon månad sedan då dammduken var på plats och ett kraftigt regn föll hela natten. Dammen var fylld till 3/4 av bara nattens regn!
- Duken ska skäras till längs kanterna och döljas.
- Kanterna runt bäcken ska planeras och planteras. På vissa ställen ska det vara ’naturkanter’ med sten och vilda växter och på andra kommer vi att plantera buskar, små träd, perenner och lökväxter. Det blir hela 90 meters sträckning som ska planteras (2 x 45 meter!)
- Slutligen ska det konstrueras minst två små broar över bäcken så vi slipper hoppa eller gå runt halva trädgården för att komma till andra sidan.
Är någon där ute sugen på att komma och hjälpa till är han eller hon hjärtligt välkommen!
Jodå, visst återstår mycket jobb, men oj vad roligt det är trots allt och det ska verkligen bli kul att se resultatet när det börjar bli klart någon gång till våren.
För den som vill veta mer om hur själva konstruktionen gått till så här långt och hur det går med färdigställandet lovar jag återkomma med fler bilder, tips och beskrivningar längre fram.
Som vanligt har vår Rhodesian Ridgeback Spike varit aktiv deltagare i projektet…
[do_widget id=text-62]
Pelargonium elegans
Vinterskydd av växter
Kylan i sig kan självklart vara ett problem för växter med dålig härdighet, men även vinden kan ställa till skada genom att öka kylans effekt.
Temperaturväxlingar på senhösten kan för många växter vara påfrestande, men den kanske allra värsta perioden är den när solen börjar värma på vårvintern. Det kan vara väldigt stressande med kraftiga temperatursvängningar mellan dag och natt med stor risk för uttorkning hos känsliga växter.
På avlövade grenar kan kortvariga, men kraftiga temperaturvariationer orsaka sprickor i barken på grund av spänningar.
De flesta växter vi har hemma i trädgården eller på balkongen är väl anpassade till den klimatzon de växer i och behöver knappast något skydd men det finns undantag.
Vilka växter behöver vintertäckning?
Känsliga eller halvhärdiga växter
Känsliga rosor eller andra växter som är lite krävande eller är knappt härdiga där du bor kan behöva skydd mot vind och kyla.
Nyplanterade växter
En del nyplanterade träd och buskar kan vara lite extra känsliga de första vintrarna innan växten etablerat sig (fått ett bra och välförgrenat rotsystem) För dessa kan vintertäckning ge en extra bra start. Särskilt gäller det lite känsligare växter som planterats sent på säsongen utan att rötterna ännu haft en chans att växa till på sin nya plats.
Vintergröna växter
Vintergröna växter som buxbom och många barrväxter behöver skyddas både mot kyla och värme! Soliga vinterdagar sker avdunstning genom bladen och när rötterna söker efter vatten i den frusna jorden riskerar växten att drabbas av torkskador.
Växter som övervintrar utomhus i kruka
Växter som står i kruka behöver ofta lite extra skydd för att minska effekten av stark kyla i den känsliga rotklumpen.
Numera är det också många som odlar större medelhavsväxter som till exempel citrus, palmer och olivträd i kruka utomhus på terrass, balkong eller i trädgården. I de mildare delarna av landet är det fullt möljigt att övervintra dessa utomhus tack vare en kombination av olika sorters täckning, värmekabel och en skyddad placering.
Olika typer av vinterskydd
Kronskydd
Kronskydd används för att utjämna termperaturvariationer i slutet av hösten och under vintern hos nyplanterade och känsliga växter som rosor eller halvhärdiga medelhavsväxter.
Fiberduk (fleece) och jutetyger är idealiska för att skydda kronorna på växten under vintern. Välj en huva i lämplig storlek eller svep in den i en duk av samma material.
Unga, spretiga skott kan man försiktigt binda in så de inte går av.
Kraftiga kronskydd eller så kallade huvar används också för att övervintra medelhavsväxter utomhus. För dessa behövs också krukskydd och en värmekabel för att minska frost- och kylningseffekten.
OBS! Använd aldrig folie eller plast för att skydda kronor på vintern. Den är inte genomsläpplig för luft och kan skada plantan. Endast tunna tyger som fiberduk eller juteväv rekommenderas. Se till att skyddet är ordentligt fastbundet för att klarakraftig vind.
Rotskydd av planterade träd och buskar
Unga träd och buskar som planterats under hösten klarar sig betydligt bättre om de får skydd på rötterna. Täck med en kokosmatta och fyll på med gamla löv runt växten. På det sättet bildas ett tillräckligt isoleringslager mot frost.
Vinterskydd av växter i kruka
Växter som står kvar i kruka under vintern måste alltid skyddas lite extra eftersom de saknar den naturliga regleringen av den omgivande marken.
Alltför små krukor gör att en total genomfrysning av hela rotsystemet sker snabbt vid ihållande frost. Då är ett skyddande hölje runt krukorna av halm, jutefilt eller kokosmatta räddningen för att skydda mot en frostchock.
Lagret bör vara tillräckligt tjockt för att skydda rotsystemet så länge som möjligt mot isande vindar och frost. Om man dessutom täcker jorden upptill i krukan med en kokosskiva minskas avdunstningen.
Växter i kruka klarar sig bäst om de står i lä på en skyddad plats, gärna invid en husvägg. Vid extrem kyla kan man öka på det skyddande lagret temporärt eller ställa in växten inomhus i ett kallt garage eller annat svalt rum med högst 10 graders temperatur. Ställ ut igen så snart som möjligt så att de får tillgång till dagsljus.
Vid längre perioder av placering inomhus rekommenderas särskild växtbelysning.
OBS! Tänk på att växter i kruka utomhus har speciella behov. Krukväxterna behöver vattnas även på vintern. Dräneringshålet måste hållas öppet och det får inte bli bottenfrost i krukan. Det klarar man genom att skapa ett avstånd mellan krukan och marken. Ställ krukan på en frigolitskiva eller matta av kokos.
Frostskydd av stammar
Stammar på unga fruktträd, stamrosor och andra uppstammade växter är extra känsliga vintertid då de kan uppstå så kallade frostsprängningar, sprickor i stammen på grund av snabba termperaturväxlingar, blåst och vintersol. Hos dessa kan man skydda stammen genom att vira lager av jute, kokos, filt eller ull.
Skyddet tjänar samtidigt som gnagskydd och förhindrar därmed bitskador från harar och andra små gynnare.
Andra övervintringstips
Vattna växterna regelbundet även på vintern!
Städsegröna växter avdunstar vatten även på vintern. Se därför till att växten vattnas sparsamt frostfria dagar.
Vänta med kronbeskärningen till våren! Som regel bör kronkorrigeringar göras på våren och inte på hösten. Om den beskärs i god tid innan den skjuter nya skott läker snittsåren snabbt och kronan får en rik förgrening.
Del av information och bilder är publicerat med tillstånd från vår leverantör Videx
[do_widget id=text-62]
Tips för övervintring av växter
Att övervintra, eller vinterförvara växter som inte tål vårt utomhusklimat är oftast väldigt lönsamt. Här en liten översikt med några viktiga tumregler som kan vara bra att känna till.
Många större växter som till exempel olivträd, nerium, citrusväxter och andra som gillar medelhavsklimat blir ofta både större och finare med åren.
Chili är ett annat exempel på en växt är populär att övervintra. Resultatet blir och finare planta som ger större och tidigare skörd.
Även många sommarblommor kan vara värda att övervintra. De kanske inte är så dyra i inköp var och en, men det brukar bli rätt många plantor som ska ner i rabatt och krukor när försommaren kommer, så även här finns lite pengar att spara.
Hur gör man?
Det är väldigt enkelt att övervintra växter om man har ett uppvärmt, upplyst växthus, men det är nog få förunnat. Istället får man ta till lite andra knep.
Nyckeln till att lyckas riktigt bra är att ha en bra växtbelysning. Med en sådan kan man med framgång övervintra nästan alla växter var som helst bara det är frostfritt.
Är utrymmet väldigt kyligt kan en värmefläkt med termostat vara en bra lösning.
Men växterna kan placeras i utrymmen med allt ifrån rumstemperatur till runt fyra plusgrader. Det gäller bara att reglera de tre viktiga parametrarna:
Ljus- Vatten – Temperatur.
Ju högre temperatur det är där växterna står, dess mer ljus behövs och därmed mer vatten.
Motsatsen gäller också. Det vill säga att vid lägre temperatur behövs mindre ljus och därmed betydligt mindre med vatten.
Det vanligaste felet många gör är att ha för lite ljus och vattna för mycket.
Visst går det att övervintra en hel del växter utan belysning också. Det gäller till exempel många pelargoner, men inta alla. Änglatrumpet och fuchsia brukar också klara sig bra utan ljus. Men då behöver de antingen stå väldigt svalt eller i ett så ljust fönster som möjligt. De kommer inte se särskilt fina ut, men överlever gör de och kan komma igång och växa igen när ljuset återkommer.
Övervintra med växtbelysning
Om man istället väljer att övervintra växterna med belysning kommer de att trivas mycket bättre och kan startas igång inför kommande säsong mycket tidigare på våren.
Antalet belysningstimmar per dygn kan man variera lite. 10-12 timmar kan räcka fram till januari då man successivt ökar upp till 16 timmar innan det är dags att sätta ut växterna.
Förvaras växterna svalt krävs inte lika kraftigt ljus, men antal timmar är detsamma.
När växterna tas in
Växter från medelhavsområdet och till exempel fuchsia klarar en liten släng av frost och får gärna stå ute så länge som möjligt men ska helst in innan första frosten. Andra växter som änglatrumpet, pelargon och många sommarblommor måste man ta in innan risk för frostnätter.
Förbered växterna genom att se till att jorden i krukorna inte är allt för sur och rensa dem från vissna och fula växtdelar.
Sommarblommor som petunia, verbena med flera brukar vid den här tiden vara ganska fula och brukar må bra av en ordentlig nedklippning innan de tas in.
Flytten från ett liv utomhus till inomhusmiljön är lite av ett trauma för växten som får lite nedsatt immunförsvar, kan tappa lite blad och lättare drabbas av ohyra.
Ett tips är att kolla in växterna extra noga första tiden och direkt gå på med en såplösning om det syns spår av ohyra.
Växten återhämtar sig ofta inom ett par veckor, särskilt om de får bra ljus.
Vinterförvaring av lök- och knölväxter
Även många frostkänsliga lök- och knölväxter som till exempel dahlia, kanna, begonia och gladiolus är väl värda att övervintra.
Man kan vänta ända tills första frosten kommit, men inte längre.
Skär av växten vid jordytan och gräv upp rotklumpen. Använd gärna en grep för att inte riskera hugga av lök eller knölar.
Skaka av jorden och låt dem sedan torka ordentligt.
Allra enklast är det sedan att förvara dem frostfritt i en papperspåse gärna så svalt som möjligt.
Till våren plockas de fram och planteras som tidigare.
[do_widget id=text-62]
Övervintring av pelargoner
Pelargoner har vi övervintrat här i Sverige sedan lång tid tillbaka och det finns många olika sätt som fungerar bra.

Många tror att pelargoner måste vila under vintern, men de enda pelargoner som måste vila, eller som faktiskt går i vila av sig själva är ett antal vildarter och primärhybrider som under de varmaste sommarmånaderna kan vissna ner, slutar växa eller tappar sina blad.
Våra förädlade pelargoner behöver i praktiken ingen vila alls. Att ställa dem mörkt och svalt under vinterhalvåret har tidigare helt enkelt varit ett enkelt sätt att hålla dem vid liv då man inte hade plats för dem inomhus och heller inte tillräckligt ljust.
Låter man de stå i en temperatur på minst 10 grader och ger dem bra belysning runt 14 timmar om dagen kommer de att fortsätta blomma hela vintern. Men alla har ju inte plats och möjlighet så här beskriver jag lite om mina egna erfarenheter och en del andras som jag fått berättat för mig.
Övervintring som passar alla pelargoner
Det allra säkraste sättet som passar alla pelargoner är övervintring 10-20 grader med växtbelysning. Den svalare temperaturen är att föredra, men rumstemperatur kring 20 grader går också bra.
Det man ska tänka på är att de tre viktiga delarna Vatten – Temperatur – Ljus hänger ihop.
Vid svalare temperatur behöver de mindre vatten och mindre ljus och med ökad temperatur krävs mer ljus och lite mer vatten.
Min erfarenhet från att ha lyssnat på många som misslyckats med att övervintra sina pelargoner är att det vanligaste problemet är för mycket vatten. Hellre vattna för lite än för mycket är det som gäller.
Jag övervintrar en del av mina pelargoner inomhus i rumstemperatur där det inte finns något dagsljus.
Direkt när jag tagit in dem får de 10-11 timmars belysningstid. De har ju redan fått kortare dagar då de stått utomhus. I januari ökar jag på till 12-13 timmar och från början av mars får de 16 timmar.
Övervintring i mörker med sval temperatur
Det klassiska sättet att ställa dem mörkt och svalt och sedan mer eller mindre glömma bort dem tills någon gång på vårkanten är ett jättebra sätt att övervintra de tåliga och ofta lite kraftigare zonalpelargonerna.
Nackdelen är väl kanske att det kan ta ett litet tag innan de växer till sig på våren, men några veckors extra väntan kan det ju vara värt. Det här är dock inget säkert sätt för många av de mer moderna sorterna och många vildarter.
Övervintring svalt med dagsljus
Ett ännu bättre sätt att övervintra pelargoner är svalt, mellan 4-8 grader i ett fönster. Visserligen är det väldigt mörkt under större delen av oktober-februari/mars då de ställs att vila, men så snart vårljuset kommer börjar de snygga till sig rätt bra.
När de står ljust så här behöver de en liten slurk vatten med 3-4 veckors mellanrum, men ju svalare, dess glesare med vattnet.
Övervintring på fönsterbrädan i rumstemperatur
Självklart kan pelargonen också stå på fönsterbrädan i ett bostadsrum under vintern. Den kommer att bli rätt ful och gänglig om den inte får tillskott av någon växtbelysning men de flesta pelargoner klarar detta. Rekommenderas dock inte för känsliga vildarter och primärhybrider. Ej heller hängpelargoner som kan vara lite känsliga. Då behövs tillskott av växtbelysning.
Vattna försiktigt under den mörka årstiden och öka när ljuset återkommer.
Övervintring i inglasat uterum
Fler och fler har också tillgång till ett inglasat uterum. Det släpper ju in mycket ljus och är perfekt för vinterförvaring förutsatt att det är frostfritt. Är det kring rumstemperatur håller sig pelargonerna fina och kan blomma hela vinter om de får tillgång till extra ljus i form av växtbelysning, men de klarar sig utan.
Vattna lite sparsamt om de inte får extra tillskott av ljus eftersom det under större delen av perioden trots stora fönster är relativt mörkt för dem.
Övervintring i frostfritt i växthus
Jag förvarar de flesta av mina pelargoner i ett växthus jag håller frostfritt. Där står de mycket svalt och får det dagsljus som erbjuds.
Jag är väldigt snål med vatten, vilket är en stor fördel när det blir väldigt kallt ute. Då sjunker temperaturen under perioder ner under nollan och har vid ett par tillfällen varit så låg som -7 under en kortare period. Det klarar de galant tack vare att luftfuktigheten är så låg. Ofta är fukten en värre fiende till pelargoner än kylan i sig.
Tidigare, då jag även drog upp plantor under vintertid fick de belysning förmiddag och eftermiddag då inte solen var uppe, men sedan ett par år får de klara sig utan. De blir lite gängliga, blommar inte (förutom vildarterna) men sätter igång att växa fint när ljuset återkommer.
Vattning vid sval placering
Pelargoner som ställs svalt, och framförallt de som står mörkt behöver väldigt lite vatten. Den svala temperaturen gör att tillväxten avstannar och därmed omsätter plantan väldigt lite vatten.
Sugrötterna torkar in ganska snart och om jorden då blir allt för fuktig drabbas plantan av syrebrist och ruttnar.
Man kan ju lätt tro att man ska vattna på ordentligt när det inte blir så ofta, men så är alltså inte fallet. En liten ’slatt’ med vatten är det enda som behövs.
Därför är det också bra om man ser till att jorden inte är genomsur när plantan tas in på hösten utan bara lite lagom fuktig.
Olika förvaring passar olika sorters pelargoner
Tyvärr är det inte alls alla sorters pelargoner som trivs när det är svalt och mörkt. De flesta skulle nog klara sval och lite ljusare placering, men det kan också vara lite riskabelt. Enklast är det med zonalpelargoner och många doftpelargoner, men miniatyrer, en del stjärnpelargoner och vissa hängpelargoner kan vara lite tjuriga. Även brokbladiga (sorter med flerfärgade blad) brukar vara extra känsliga för mörk förvaring.
Många vildarter och primärhybriderna är som finast under vinterhalvåret.

De har sin viloperiod under sommarens varmaste månader och sätter igång att växa under senhösten.
Geofyter, som till exempel. P. x Ardens, P. triste, P. bowkerii med flera börjar ofta blomma någon gång efter nyår. Om man då sätter dem mörkt och svalt riskerar man att blomningen kommer av sig och i alla fall så ser man den inte!
Även andra, som till exempel pelargoner inom sektionen Campylia som P. ovale, P. tricolor och den populära primärhybriden P. x Splendide är extremt känsliga för kombinationen fukt och kyla och lägger man där till allt för dåligt med ljus går de ofta mot en snabb död.
Förberedelser
Det är ingen nackdel att vänta så långt som möjligt innan pelargonerna plockas in, men se upp för tidiga frostnätter!
Oavsett hur de ska stå under vintern är det bra att förbereda dem innan de tas in.
Rensa dem ordentligt från vissnade blommor och blad.
Klipp bort svaga eller skadade delar.
Det är en fördel om jorden inte är allt för sur och själva plantan är torr särskilt om plantan ska stå mörkt. Risk för mögelangrepp är annars hög om den är fuktig i blad- och grenveck.
Växter utsätts alltid för vad man kan kalla stress när de flyttas. Särskilt när flytten innebär så stor skillnad på omgivningen som när de flyttas in på hösten.
Motståndskraften blir då temporärt nersatt och risk för angrepp av ohyra ökar.
Ett sätt att förebygga detta är att några veckor innan det är dags kontrollera växterna extra noga och vid behov bekämpa eventuell ohyra. Kontrollera alltid växterna noga också den första tiden då de flyttats in.
Ohyran kan ha legat och lurat utan att visa sig tidigare, men kan nu slå till.
Bekämpa omgående och följ upp med fler behandlingar om det behövs.
Det kan vara en fördel att helt eller delvis klippa ner plantor som kommer att stå mörkt. De kommer ändå senare att behöva nedklippning för att bli fina igen och genom att ta bort delar av växten minskar risken för ohyra och framförallt minimeras utrymmet där mögelsvamp kan slå till.
Även om det kan vara frestande att ställa ihop växterna på ett och samma brätte rekommenderar jag att varje planta får ett eget fat om man inte är 100% säker på att de inte har rotlöss.

För dessa rekommenderas växtbelysning för säkrast övervintring.
[do_widget id=text-2]
Äntligen entre!
Mörbultad!!!
Vi har snart bott här i sju år och först nu börjar entrén till huset äntligen ta form. Självklart är det en prioriteringsfråga, men förutom en massa andra roliga projekt som blivit av under tiden har vi liksom inte kommit på hur det ska se ut, men nu börjar det ta fart.
Muren är lagd och själva gången är formad med hjälp av vår lilla minigrävare som går under namnet Kermit (den är grön!)
Framför stenmuren har det vuxit friskt med ogräs och gräs i olika former vilket inte kanske är så lyckat. Av praktiska skäl kan vi inte ha växter där så vi kom fram till att kullersten skulle passa bra.
Stenläggningsprojektet påbörjades i början av veckan av vår praktikant Åsa som gjorde ett jättejobb med att rensa ogräs, gräva ut och lägga markduk under. Hon hann också lägga en hel del sten, men hennes sista dag hos oss var i fredags så nu i helgen tänkte jag göra klart den sida hon börjat på.
Tursamt nog har vi både sten och sand hemma. Sanden fick vi loss när vi grävde dammen som vår nya bäck ska rinna ut i. Rundade stenar har vi haft ett litet lager av sedan vi byggde vår stora damm. Nu ska vi bara köpa lite cement för att blanda i sanden och fixera stenarna med samtidigt som det skyddar en hel del mot fröogräs.
I helgen har jag kört skytteltrafik med skottkärran för att fylla på med sand och hämta lämpliga stenar från vårt lilla stenförråd och nu är det äntligen klart fram till gången.
Åh, vad jag kommer somna gott!
Enkel stenkant
Ibland behövs det inte så mycket för att det ska se lite finare ut.
Jag har retat mig ganska länge på den fula övergången mellan betongplattorna och grusgången. Särskilt irriterande är det att grusgången är några centimeter lägre än betongplattorna så det blir en ful kant.
Jag hade några mindre, runda stenar till hands och provade att lägga dem i skarven för att mjuka upp kanten och tyckte det såg rätt ok ut. I alla fall mycket bättre än det var innan.
För att stenarna skulle ligga bra började jag med att gräva bort grus i kanten. Sedan tryckte jag ner stenarna och fyllde tillbaka med gruset.
För att mjuka upp kanterna lade jag lite större stenar där som mötte de lite större kantstenarna som redan ligger i grusgången.
Jo, visst kan man höja gruset, eller kanske till och med lägga några inledande rader med kullersten mellan betongstenarna och gruset, men med denna 5-minuters-fix blev det trots allt betydligt bättre än innan. (Jo, det bliv också lite finare när ogräset mellan plattorna försvann…)
Bålgetingsjakt
Jag älskar djur och ber tyst om förlåt var gång jag nackar en mördarsnigel, men nu har jag blivit lite mordisk.
Tidigare har jag sett enstaka bålgetingar vid bikuporna som flugit iväg med ett bi i käftarna och då tänkt att det både var lite synd, men också ganska fascinerande, men nu
är måttet rågat.
Häromdagen när vi stod och tittade på de flitiga små såg vi en bålgeting surra runt kuporna och snatta åt sig ett bi. Inom ytterligare bara några minuter kom ytterligare en så vi stannade kvar och började spana efter fler.
Med bara knappt några få minuters intervall kom det bålgetingar och snodde åt sig ett bi.
Börjar man räkna lite på hur många bin det blir på en timme, en dag, en vecka insåg vi att det inte alls var ok, så jakten inleddes.
Här en liten film som visar hur en av dem till slut tar ett bi och flyger iväg.
Just den här individen tog väldigt lång tid på sig att få tag på ett bi, medan flera av de andra vi sett mer eller mindre bara flyger in och grabbar tag och flyger ut och sätter sig i närheten för att mumsa på sin fångst.
Det ser ut som att den drar ut gadden först, sedan sliter av huvudet och slutligen suger den väl ur musten ur kroppen – ruskiga typer.
Någonstans i bakhuvudet hade jag ett minne av att bålgetingar är fridlysta, men tänkte att jag måste ändå få freda mina bin.
För säkerhets skull kollade jag på nätet och hittade där Artskyddsförordningen där uppgifter om fridlysta växter och djur är dokumenterade.
Där finns de i inte med och jag läste på en annan sida att de varit rödlistade fram till år 2000, men att de nu finns allmänt i södra och sydöstra Sverige så samvetet kunde lugnas på den fronten.
Jakten har så här långt resulterat i sex lätt mosade bålgetingar.
Ja, visst är det synd, men jag kan inte komma på något annat sätt att skydda mina bin.
Jag välkomnar gärna tips på alternativ lösning.
Nu senare i eftermiddag när vi var uppe och flyttade om lite inför binas invintring såg jag en vanlig liten geting som låg och brottades med ett bi. De små stackarna har många fiender förutom miljögifter, kvalster, yngelröta och ändrade odlingsförhållanden verkar det som.
[do_widget id=text-62]
Kallrörd äppelsaft
Det här receptet är ett av mina verkliga favoriter. Det är så enkelt och tidsåtgången för att bereda saften är minimal. Belöningen är däremot stor. Saften får en mycket fin äppelsmak och passar bra både som törstsläckare och måltidsdryck.
Ett tips är att hetta upp den och servera den varm – riktigt smarrigt!
En fördel är att det inte gör så mycket om äpplena är lite skadade. Det går enkelt att skära bort.
Man kan göra saft redan på den första fallfrukten som ofta faller innan den mognat helt eftersom äpplena trängs på grenarna i äppelträdet. Då får man en lite syrligare, men väldigt god saft.
Receptet ger ca 5 liter som späds 1:4 eller mer.
Ingredienser:
3 kg äpplen
4 liter vatten
1,5 – 2 kg strösocker
saften från 2 citroner
Gör så här:
- Skölj äpplena och skär ner dem i små bitar som läggs i en stor bunke.
- Koka upp vatten och häll över äppelbitarna.
- Så snart det svalnat av lägger man på ett lock eller spänner plastfolie över bunken och ställer den kallt 3-4 dygn.
- Saften silas sedan och saften från citronerna rörs ner.
- Rör ner önskad mängd socker i saften.
Man behöver röra ganska länge så att sockret verkligen löser upp sig eftersom vätskan är kall, men man känner när det är klart. - Häll upp på väl rengjorda flaskor.
Utan konserveringsmedel klarar sig saften i kylskåp en knapp vecka. men konservering med natriumbensoat eller Atamon är ett bra alternativ för längre hållbarhet.
Det går jättebra att frysa saften, men då måste man tänka på att inte fylla flaska eller kärl helt fullt eftersom det kan sprängas av kylan.
[do_widget id=text-62]