När jag kom hem efter en tur med bilen (en 9-håls golfrunda om jag ska vara ärlig med ett redan preskiberat resultat!) hittade jag detta fantastiska ömsade ormskinn precis utanför grinden.
Ett helt komplett ömsat skinn med hål för ögonen och allt.
Jag försökte räta ut det för att mäta längden utan att ha sönder det. Mitt måttband vara bara en meter så jag gissar att den var ca 110 cm lång.
Jag gissar det är från en snok, men vad vet jag?
Till och från har vi sett snok här i trädgården och jag glömmer inte när vi fångade snoken som slingrade sig upp från dammen med en groda i magen som lyckade tas sig ur gapet och sedan hoppa ut. Det var ett av de konstigaste saker jag varit med om. Finns dokumenterat här på bloggen i den här inlägget från maj 2011 ’Det hoppar grodor ur munnen’
Augustivandring i trädgården
Ännu en riktigt varm och skön augustidag som jag har haft möjlighet att tillbringa i trädgården.
Det går åt ganska mycket tid till att vattna allt nyplanterat och de plantor som fortfarande står och väntar på att få komma på plats nu när det varit relativt varmt en längre period.
Känner mig lite lättsinnig och hoppar över både ogräsrensning, beskärning och nerklippning av överblommade perenner just nu och bestämmer mig istället för att gå runt och njuta istället, fotografera lite och samla en del fröer som nu börjar mogna.
Alla buddlejor har nu börjat blomma för fullt och det den gula Buddleja x weyeriana verkar vara något alldeles extra för humlorna. Jag stannar där och tittar en längre stund för att följa humlornas brummande framfart.
Även fjärilarna har fullt upp både på buddlejorna och på många andra växter som står nära. Rosenflockeln uppskattas av många olika nektarsuktande insekter. liksom den gigantiskt stora nävan Rozanne.
Lyckas föreviga den här fjärilsen som sitter och suger nektar på en vitrosa purpurklätt. Tittar man noga på bilden ser man till och med den krulliga snabelns skugga till vänster på blommans kronblad.
Många av rosorna har haft en lång blomning denna sommar, sannolikt på grund av det svala vädret. Denna här röda rosen som växer på väg till växthuset har fortsatt mängder med knopp och skickar ut dessa ljuvliga klasar.
Vi har en numera gigantisk Rönnsumak vid hörnet av garaget. Få saker är så lena som dess blommor som nu börjar färga ut. Visst är de vackra!
I köksträdgården trängs bönor med squash och majs. Salladen börjar det bli dags att förnya med nya sådder. Morötterna börjar bli skördeklara och så också rödbetorna. Det har inte blivit så mycket ätbart i år som jag hade hoppats på grund av tidsbrist (vad är nytt?!) Men jag hoppas som vanligt få mer tid över till det nästa år. (Evig optimist!) Oavsett så det lilla som jag fått i jorden till stor glädje att skörda och äta av.
När jag går runt i trädgården inser jag att där finns en hel del olika hortensior. Trevlig växt som ju finns många olika varianter och färger av. Dessa två är några favoriter. Den ena är en rosa Annabelle och den andra hittar jag just nu inte namnet på, men visst är blomställningarna vackra?
Pilörten, persicaria amplexicaulis ’Arends Stoltz’ som jag för några år sedan köpte med mig när jag besökte trädgåden Great Dixter i England har tagit sig bra och blommar nu med vackra rödrosa ax.
Granne med pilörten står en rugge med vitlysing. Den är så himla fin där den står med alla sina ax vinklade åt samma håll. Roligt ser det ut, och tittar man närmare på varje enskilt ax, ser man också hur vackra de är.
Brandliljorna som står i kruka och väntar på att bli planterade blommar nu också. Jag såg också att de har fått en massa bulbiller (små sidolökar) så jag bestämde mig för att plocka några för att så innan de ramlar av. Lyckades inte bara plocka bulbiller utan fick också med en liljebagge på köpet. Så kan det gå!
Galen i buddleja…
ja, eller galen i största allmänhet.
Nu börjar buddlejorna här i trädgården blomma och de är verkligen läckra. Min trädgård ligger i en bra zon 2. Sedan några år har jag tre olika sorter som verkar trivas bra. Ibland har de frusit ner till en tredjedel, men det är bara att klippa ner när man ser hur skotten kommer på våren så kommer det snabbt en massa nya, fina grenar.
Beskärning rekommenderas ju hursomhelst oavsett om de frusit ner eller ej för att få en mer välförgrenad planta. (Jag har skivit ett tidigare inlägg om buddleja och hur de ska skötas, finns på denna länk)
Vintern var ju väldigt mild i år vilket verkligen märks på mina buddlejor. En av dem gissar jag är nära 3,5 meter. Jag har inte klippt ner den för dels hade den inte frysit ner någoting över huvud taget och dels är den väldigt buskig och fin redan, och nu är den alltså enorm.
Förra året skaffade jag fyra nya sorter som inte var mer än högst en halvmeter höga med bara en eller två grenar. En underdrift är att säga att de vuxit bra. Idag när jag var ute och rensade i rabatten började jag titta lite närmare på mina nykomlingar eftersom de börjat blomma. Och jösses! De är rejält stora och har otroliga mängder blomknoppar.
De måste verkligen trivas. De har vuxit betydligt bättre än vad jag trodde de skulle göra ens på flera år så tyvärr står de nu istället lite för tätt bland rosorna jag har planterade bredvid – typiskt!
Men visst är de underbara. Inte bara för att så mycket fjärilar och andra insekter lockas till dem, utan jag gillar dem skarpt både för blommornas färg och form och för deras lite halvvilda växtsätt.
Har jag räknat rätt har jag nu sju olika sorter. Känner jag mig själv rätt blir det snart fler…
På väg in med min bukett passerade jag min storväxta, vita buddleja och passade då på att klippa av en gren för att ta lite sticklingar.
Ta stickling av buddleja
Jag brukar för det mesta klippa ner sticklingarna så att de ganska små och om bladen är stora klipper jag dem till halva storleken för att minska mängden bladmassa som den lilla sticklingen behöver underhålla. Genom att de är små rotar de sig fortare och kan därefter börja växa till sig. Är sticklingarna större kan det ta längre tid innan de får rötter, vilket innebär lite större risk att misslyckas samtidigt som tidsvinsten inte blir så stor eftersom tillväxten kommer igång senare om det tar längre tid innan den får rötter.
Här har jag tagit några bilder som visar hur en gren blir till flera sticklingar.
Så här såg grenen ut som jag klippte av. Notera att jag klippte av den några millimeter ovanför ett bladpar.
Ovan syns hur jag valt att klippa sticklingar som har minst två bladpar.
Så här blev det när jag rensat bort blad och klippt ner de lite väl stora bladen som var kvar. Sticklingar redo att sättas i jorden.
Här har jag satt ner dem tillsammans i en 9-centimeters perennkruka fylld med såjord. Krukan har jag nu ställt i ett miniväxthus för att luftfuktigheten ska hållas hög kring plantan så att den inte torkar upp. Miniväxthuset ställer jag i mitt ljusaste fönster som inte får allt för mycket direkt sol. Om två-tre veckor förväntar jag mig att de börjar få rötter.
Besök i örtagården, Vadstena kloster
Ibland när det är fint väder och vi har gott om tid på väg hem på E4 mellan Jönköping och Enhörna brukar vi ta en avstickare och göra ett litet besök i Vadstena och då till mitt favoritställe örtagården som ligger vid klostret ett stenkast från Vätterns strand.
Det har varit lite upp och ned med hur välskött örtagården varit, men vid dagens besök var den väldigt fin. Och allt blir ju dessutom alltid extra vackert när solen skiner och det är varmt, som det var idag.
Örtagården ligger alldeles bredvid klostret, väldigt nära Vättern och är delvis omgiven av gamla, vackra stenmurar. Har man vägarna förbi är den väl värd ett besök, inte minst på våren då klosterliljans blommor fyller ett enormt område just i anslutning till örtagården.
Det var här jag första gången såg den vackra Robinian (pseudo acasia) som var i full blom med sina vita klasar, vilket gjorde att jag blev tvungen att skaffa ett exemplar hit till trädgården.
Idag upptäckte jag ett nytt träd i parken bakom örtagården som jag först blev väldigt konfunderad över och undrade vad det kunde vara. Det hade nästan päronlika frukter, men ingen likhet i övrigt. Till slut kom jag på att det var ett enormt stort valnötsträd! (frukterna syns i bildspelet nedan.)
Så här vackert blommade klosterliljorna när jag var där i slutet av mars förra året.
För den som vill veta mer och se fler bilder finns det en hemsida Vadstena Örtagård jag varm rekommenderar: http://www.ortagardensvanner.se/
Saker man blir glad av…
I höstas tog jag några sticklingar av rhododendron.
Jag har provat att rota rhododendron tidigare, för många år sedan men hade inte tålamod, eller snarare hade ingen bra plats de kunde stå under en längre tid, för tid tar det med rhododendron.
Något år eller så brukar det ta att få rötter på dem enligt vad jag hört. Sticklingarna kan stå och se helfräscha ut nästan hur länge som helst och kan till och med börja växa. Men det betyder inte att de fått rötter. Så länge sticklingen ser frisk ut är det bara att fortsätta vattna och pyssla om den tills man kan se rötter i botten av krukan.
Innan dess är den inte klar och redo att planteras om. På samma sätt är det med många barrväxter också.
Mina sticklingar har stått på vår dåligt uppvärmda glasveranda i nordvästläge sedan i höstas där jag planterade dem i såjord blandad med perlite.
Först stod de i ett miniväxthus, men för ett par månader sedan fick de flytta ut på en plantbricka då jag akut behövde miniväxthuset till annat.
Ungefär i samma veva såg jag att det var lite tillväxt i en av krukorna så jag tog försiktigt, försiktigt bort krukan för att se i jorden om jag hittade några rötter, men icke!
Det är egentligen ett riktigt ofog att göra så, men jag var så himla nyfiken!
Efter det har jag hållit fingrarna borta, men idag när jag vattnade såg jag tydligt att det börjat växa nya skott på en av plantorna så då kunde jag inte hålla mig utan jag lyfte på krukan för att se om jag såg antydan till rötter och blev glatt överraskad. Där hade det kommit igång ordentligt och var fullt med rötter som till och med växte ut ur krukans hål i botten.
I helgen ska jag skola om den till en aningen större kruka med plantjord och successivt börja vänja den vid utelivet. Eftersom den inte hinner blir särskilt stor innan vintern får den övervintra i kruka utomhus på en skyddad plats i min lilla plantskola där jag samlar diverse krukor och häller rejält med löv över som skydd mot kylan. Nackdelen är att möss ibland hittar dit och bor in sig, men jag tycker fördelen med bra vinterskydd överväger. Enkel, praktiskt och funktionellt.
I like Vallmo!
Det finns många olika vallmo och alla är de stora skönheter på olika vis. Jag gillar dem alla. Från den enkla orange som man fortfarande kan se i kanten på en del åkrar till den dubbla purpurfärgade jättevallmon, orientale.
Här i trädgården gissar jag att det finns 4 eller 5 olika jättevallmo, ett par sorters alpvallmo och JA! sedan någon månad också en jättefin bergvallmo jag fått av en vän.
Utöver dessa har jag sedan några år tillbaka en mängd ettåriga sorter som självsår sig gärna och mycket.
Förutom den självklara favoriten Bergvallmon, Meconopsis finns här en jättevallmo som är riktigt djupröd. Den fanns här när vi flyttade hit där den växte i ett bestånd med kirskål. Jag samlade genast in frön som jag sådde så numera har jag ett par bestånd här i trädgården med denna lysande skönhet.
Häromdagen blev det en liten rensningsrunda bland rabatterna för att klippa av fröställningar jag inte vill ta frö från. Två bra saker med det: Dels slipper jag en massa små fröplantor som behöver rensas längre fram och dels finns chansen till extra blomning hos vissa blommor. Dessutom slipper växten lägga onödig energi på frösättningen.
Hursomhelst fastnade jag snabbt vid de vackra fröställningarna som ju vallmon har. När jag kikade runt lite fann jag att det fanns fröställningar i ganska många olika storlekar och eftersom jag lätt vilseleds att göra annat började jag istället för att rensa och klippa i rabatten leta fröställningar för att plocka en bukett jag nu satt i en vas utan vatten så att de får torka.
Tycker de ser härliga ut som de står och när de torkat får de stå kvar, eller så kommer de till användning i något annan komposition.
OBS! Har du planer på att ta frö från vallmo? Tänk då på att frökapseln måste sitta kvar på plantan och torka helt innan man kan skörda grobara fröer. Man brukar märka tydligt när de är klara. Skakar man försiktigt på kapseln brukar det rassla inifrån kapseln. Ljudet av mogna fröer!
Vallmo kan du så nästan året om. Ettåriga sorter kan sås på hösten för tidigare blomning än vid vårsådd. Perenna sorter kan sås vår, sommar och höst och kan stå ute på skyddad plats för att gro och växa till.
PS! Du hittar frö till många fina vallmosorter på hemsidan www.wexthuset.com
Panik – Vattenbrist i dammen
I vår stora damm invid uteplatsen har vi gömt filtret fiffigt bredvid ett litet porlande vattenfall där vattnet återcirkulerar ner i dammen.
Dammen är på ca 16 m3 och innehåller både koi och guldfisk. Filtret är därför ganska stort, och det måste ju trots allt vara ganska lättåtkomligt för utbyte av UVC-filter och rengöring. Men jag tycker jag lyckats dölja det ganska bra genom att gräva ner det halvvägs under en rödbladig fläder och planterat vildvin intill som snabbt ger långa rankor jag lägger över locket på filtret så det blir i stort sett osynligt.
Allt gott så långt, men så till den lilla nackdelen: Vildvinet är väldigt snabbväxande, och blir självklart väldigt frodigt där invid damman där det ständigt söker sig till det lilla vattenfallet där det ett par gånger om året breder ut sig och stoppar upp flödet.
Resultatet är att vattnet istället för att vackert porla tillbaka ner i dammen letar andra vägar och sugs upp i omgivande vegetation. Det här är inget större problem om man håller lite koll och rensar då och då, men tyvärr är tajmingen inte alltid perfekt och denna gång gick det extra lång tid innan vi uppmärksammade att det var stopp.
Några dagar tidigare gick jag en runda i trädgården och tog lite bilder för jag tyckte det såg så fint och lummit ut kring dammen. Några växter vet jag behöver flyttas till hösten för de blivit lite väl stora, men i det hela taget är jag ganska nöjd med hur det ser ut just nu. Jag vet att jag kollade lite snabbt hur det såg ut kring vattenfallet, men tyckte mig inte se att det var dags att rensa riktigt än. På kvällen två dagar senare tittar jag ut mot dammen från vardagsrummet och får panik! Dammen var knappt halvfull!!!
Jag rusar genast ut och sliter ut kontakten till pumpen för att stoppa eländet vilket var helt nödvändigt för vatten tömdes ut mer och mer för var minut. Härnäst drog jag ut en vattenslang och satte igång att fylla på med nytt vatten.
Vi har egen brunn vilket är väldigt bra för det mesta, men när det är mycket varmt och mycket som ska vattnas, och när dammen behöver fyllas på är det inte så bra eftersom det inte går att ta ut hur mycket vatten som helst på en gång så jag lät slangen fylla på i en timme ungefär. Märktes ingen skillnad alls på vattennivån.
Nästa dag fortsatte vi fylla på från slangen och äntligen syntes lite resultat. Väderprognosen lovade! regn till natten så Torbjörn riggade med några rännor från stupröret rätt ner i dammen för att utnyttja situationen. Ett smart drag för att fylla på lite snabbare.
När dammen var ny och detta hände för första gången fick vi än större panik för vi trodde givetvis att dammen läckte. Men nu har vi lärt oss hur det händer och kanske, kanske har jag lärt mig en läxa att rensa INNAN det blir stopp i framtiden…
Kantningen av bäcken fortsätter
Det är väldigt länge sedan jag ägnade så mycket tid (och möda!) i trädgården.
Visst, det har mest varit kyligt och en hel del regnande, men det gör det bara så väldigt mycket enklare att gräva och rensa ogräs. Man får se det positiva.
Förutom en väldans massa ogräsrensande fortgår kantandet av bäcken som nu porlar så fint genom nedre delen av trädgården.
Nu i helgen blev ytterligare ca 5 meter ’färdigt’ och då främst tack vare min gode vän Britt-Marie som hjältemodigt erbjöd sig komma och hjälpa till.
Jättetack för det! Hon i sin tur fick hjälp av vår ena Ridgeback Spike.
I kväll var det uppehåll när jag kom hem så jag kastade mig ut och planterade en nyinskaffad lönn invid bäcken. Tog evigheter att gräva ett hål för den eftersom den platsen helt uppenbart använts som sophög för trasigt tegel för många år sedan då det låg flera tegelbruk här i trakten.
Efteråt tog jag en liten runda i trädgården och kikade lite. Det händer så mycket nu med ny blomning nästan var dag. Körsbären har just slutat sin blomning, päronträdet blommar hysteriskt och nu har äppelträdens blomning kommit igång. Tre nya magnolior har också satt igång sin blomning och hela 5 av mina blåregn har knopp som börjar slå ut – Underbart!
Även om många tulpaner börjar sloka nu så är det många nya som slår ut. Vackra färger och former avlöser varandra. Helt omöjligt att tröttna på. Vill bara ha fler!!!!
Fler gratisväxter!
Jag gillar verkligen lungört. De blommar tidigt, många har vackra blad, de är lättskötta och är perfekta som marktäckare i många lägen.
Ja, åsså finns det en massa olika som man kan samla på…. Sittande här framför datorn räknar jag till att det nog finns minst 8 olika sorter här i trädgården 🙂
Till mina fortsatta planteringsprojekt behöver jag en massa marktäckare och då gjorde det verkligen ingenting att jag hittade en massa små frösådda lungörtsplantor igår när jag rensade stora rabatten vid dammen.
Där satt några småttingar i själva rabatten, men jag hittade också ett par i gräsmattan och en växte ståtlig i gruset (såklart!)
Greppade lilla spade och grävde upp dem helt enkelt för jag älskar gratisväxter!!!
Samlade dem i en hink och planterade dem sedan i krukor i planteringsjord, vattnade, och ställde dem på en plats i lä utanför växthuset.
Om en månad eller så är det läge att plantera dem på lämplig plats där de ska få växa vidare i trädgården.
Ynk! AJ! och flera julrosor
Jämrans,(jo jag jämrar mig!) vad öm jag är i kroppen. Har rensat ogräs sedan 9-tiden i morse med 2 timmars paus och nu är jag trött…
Det är roligt med en stor trädgård där man kan plantera allt möjligt och kanske inte behöver välja så noga för att få plats med alla växter som i en mindre trädgård, men det finns nackdelar.
Min trädgård är ju inte så värst gammal undantaget de säker 100-åriga äppelträden och körsbärsträden.
Mycket tid har ängnats åt att anlägga rabatter, planteringar, damm och nu senast en bäck som ringlar genom trädgården. Den är inte alls färdig. Vattnet rinner, men alla kanter ska klippas till och förankras, och sedan ska det planteras kring den – Nä, jag brukar inte sitta sysslolös.
Tidigare, då vi hade lager och kontor här i trädgården kunde vi passa på till och från och jobba lite i trädgården och jag också haft förmånen att få hjälp av praktikanter från trädgårdsmästarutbildningen på Skillebyholm, men numera blir det till att kavla upp ärmarna och fara runt med ogräsjärnet i högsta hugg själv när jag kommer hem från jobbet och på helgerna. Därav väldigt intensiva pass. För det är många rabatter och gångar som ska rensas. Särskilt så här i början innan alla växter hunnit täcka jorden och ogräset får fritt fram. Håller man inte efter då blir det mångdubbelt jobbigt att rensa senare.
Flera av rabatterna hanns inte med förra året och det märks. Jämfört med de som rensats kontinuerligt tar det evigheter att rensa de som stått orensande ett och till och med två år i ett fall.
När jag låg på grusgången och rensade kändes det som att det nöp till inne i byxorna på framsidan av låret. Jag misstänkte det var en rödmyra eftersom jag råkade sticka ogräsjärnet i ett bo strax innan så jag slog till och hoppades att den blev till mos, men det fortsatte att röra sig därinne så jag reste mig upp och hoppade omkring lite för att se om något föll ut, och det gjorde det.
Vet inte vad den heter, men stor var den. Jag förstår om den blev irriterad och gav mig ett tjuvnyp. Tur den inte vandrade längre på sin färd…
En bit ifrån en av de fina julrosorna såg jag bland allt ogräs små frösådda julrosplantor.
En av dem stod så till så att den får sitta kvar. Jag rensade noga runt den och märkte temporärt upp den med några pinnar så den inte ska mosas eller rensas bort av misstag.
De övriga plantorna hade placerat sig lite dumt så dem valde jag istället att gräva upp försiktigt och planterade dem sedan tillfälligt i krukor som jag ställde i kallväxthuset.
Nu hoppas jag de växer till lite så kanske det blir lagom att plantera dem om ett par månader när de blivit större och det finns en fin ny plats för dem att växa.
Det är ganska vanligt att man hittar små frösådda julrosor under en planta men om man är allt för snabb att rensa är risken stor att de åker med.
Vill man samla in frö från julrosen måste man vara lite allert. Fröerna måste mogna helt färdigt för att gro, men rätt vad det är så har de släpps från frökapseln. Mitt tips är att kolla ofta när det börjar närma sig och kanske till och med trä över en tunn väv runt blomman och knyta så att fröerna istället hamnar i väven och inte far för vinden.
Jag tog bort skyddet runt ett träd som planterades förra året. Vi hade stadgat ett hönsnät runt trädet med störar vi gjort från några gullregn vi tagit ner. Störarna hade legat flera månader innan vi stack ner dem som stöd så jag blev gaska paff när det plötsligt började skjuta skott på en av dem.
När jag nu ryckte upp dem kunde jag också se att det bildats en hel del rötter.
Att pilar är duktiga på att slå rot visste jag, men gullregn – vilken växtkraft!