Våren är en fantastisk tid där mycket händer i naturen varje dag. Särskillt spännande tycker jag det är att följa och se när säsongens tidigaste växter visar sig och på dagens skogspromenad med hundarna höll jag därför extra koll på omgivningarna för att upptäcka nykomlingar.
I ett områden där det brukar växa tibast spanade jag lite extra och jodå, där stod de och blommade på bar kvist med rosa, mycket väldoftande blommor.
Förutom den vanliga mörkrosa varianten såg jag på en annan växtplats också en variant med ljusrosa blommor. Alltid roligt med lite avvikelser!
Hemma i trädgården har jag en vitblommande tibast som är på gång att slå ut.
Blåsipporna har också kommit igång på sina ställen. De är vackra allesammans och det är intressant att se hur stora skillnader det kan vara mellan de olika plantorna, till och med på samma växtplats.
Den blå färgen varierar, storleken på och antal kronblad varierar. Mest intressanta är ju de mer avvikande sorterna med vita och mer eller mindre rosa och nästan helt röda blommor.
På dagens promenad såg jag en jättefin rent vit planta. Fin tycker jag!
Hemma i trädgården börjar lite av varje slå ut nu. Våririsarna visar sig från sin finaste sida.
Vad jag vet ska det finnas två sorter våriris här i trädgården: Iris histroides ’George’ och Iris reticulata Katherine Hodgkin. De verkar trivias och har spridit sig bra sedan jag planterade dem för tre eller fyra år sedan.
Men på tal om avvikande sorter så hittade jag en blå våriris som tagit plats i rabatten bredvid köksträdgården. Den har jag garanterat inte planterat där, men det var en trevlig överraskning.
Men mest överraskad blev jag nog av att både lundvivan och vitsipporna börjar komma i blom.
Underbart! Nu är våren här!!!!
I like Vallmo!
Det finns många olika vallmo och alla är de stora skönheter på olika vis. Jag gillar dem alla. Från den enkla orange som man fortfarande kan se i kanten på en del åkrar till den dubbla purpurfärgade jättevallmon, orientale.
Här i trädgården gissar jag att det finns 4 eller 5 olika jättevallmo, ett par sorters alpvallmo och JA! sedan någon månad också en jättefin bergvallmo jag fått av en vän.
Utöver dessa har jag sedan några år tillbaka en mängd ettåriga sorter som självsår sig gärna och mycket.
Förutom den självklara favoriten Bergvallmon, Meconopsis finns här en jättevallmo som är riktigt djupröd. Den fanns här när vi flyttade hit där den växte i ett bestånd med kirskål. Jag samlade genast in frön som jag sådde så numera har jag ett par bestånd här i trädgården med denna lysande skönhet.
Häromdagen blev det en liten rensningsrunda bland rabatterna för att klippa av fröställningar jag inte vill ta frö från. Två bra saker med det: Dels slipper jag en massa små fröplantor som behöver rensas längre fram och dels finns chansen till extra blomning hos vissa blommor. Dessutom slipper växten lägga onödig energi på frösättningen.
Hursomhelst fastnade jag snabbt vid de vackra fröställningarna som ju vallmon har. När jag kikade runt lite fann jag att det fanns fröställningar i ganska många olika storlekar och eftersom jag lätt vilseleds att göra annat började jag istället för att rensa och klippa i rabatten leta fröställningar för att plocka en bukett jag nu satt i en vas utan vatten så att de får torka.
Tycker de ser härliga ut som de står och när de torkat får de stå kvar, eller så kommer de till användning i något annan komposition.
OBS! Har du planer på att ta frö från vallmo? Tänk då på att frökapseln måste sitta kvar på plantan och torka helt innan man kan skörda grobara fröer. Man brukar märka tydligt när de är klara. Skakar man försiktigt på kapseln brukar det rassla inifrån kapseln. Ljudet av mogna fröer!
Vallmo kan du så nästan året om. Ettåriga sorter kan sås på hösten för tidigare blomning än vid vårsådd. Perenna sorter kan sås vår, sommar och höst och kan stå ute på skyddad plats för att gro och växa till.
PS! Du hittar frö till många fina vallmosorter på hemsidan www.wexthuset.com
Fuchsia – utflykt, sticklingar och frösådd
Idag gjorde jag en liten utflykt till Hollsta Udde och Wibrant/Rockdala utanför Norrköping för att hälsa på Monica Wibrant.
Som vanligt fanns där så många underbara visningsplantor av både pelargon och fuchsia. Man vill ha dem allesammans, men den här gången var jag faktiskt bara ute efter ett par fuchsior.
Nja, det blev några fler än jag tänkt mig från början, men det var ju kanske inte så oväntat.
Jag köpte 10 sorter med lite olika växtsätt, blomning och storlek.
Direkt när jag kom hem tog jag hand om mina nya små plantor.
Fuchsior gillar ganska hög luftfuktighet, vill stå ljust, men inte ha det allt för varmt.
Ta hand om nyinköpta fuchsiasticklingar
Vill man vara extra säker på att nya fuchsiasticklingar ska trivas när de kommer hem är det bra att låta dem vänja sig lite successivt med den torrare miljön man har inomhus jämfört med hur det är i ett växthus.
De allra minsta, nyrotade sticklingarna ställde jag ner i varsitt glas.
Där bildas ett fuktigt mikroklimat. Där får de stå någon vecka och vänja sig vid sitt nya hem och förhoppningsvis har de då vuxit till sig lite och behöver en första omplantering.
Plantering av fuchsiasticklingar
De större, välrotade sticklingarna planterade jag upp i lite större, men inte allt för stora krukor eftersom fuchsior helst inte ska ha för stor kruka innan den vuxit till sig ordentligt. Istället får man öka på storleken ett par gånger med några veckors mellanrum beroende av hur fort de växer.
Fuchsior vill också ha väldränerad men lätt fuktighetshållande jord så jag valde att blanda i både perlite och vermiculite i planteringsjorden. Båda hjälper till att ge en bra och luftig struktur i jorden. Vermiculit bidrar dessutom till att hålla kvar lite fukt i jorden.
För att lossa sticklingarna ur sina krukor klämmer jag försiktigt på krukorna och drar försiktigt i plantan längst där den är kraftigast. Jag låter rotklumpen vara helt intakt och försöker inte ta bort någon jord eller dra ut rötterna utan sätter ner den så som den kommer ur sticklingskrukan. Då störs inte rötterna i onödan. Om rötterna är svåra att få loss ur krukan kan det vara värt att klippa loss krukan för att skona rötterna.
Man måste inte ta bort nätkrukor, men om man vill övervintra plantan och behålla den en längre tid är det bäst att ta bort den direkt.
Man ska inte trycka till jorden kring rotklumpen utan den ska vara porös. Jag brukar hälla i lite jord i botten av den nya krukan så att plantan hamnar på samma höjd i den nya krukan. Sedan öser jag försiktig på med jord runtom rotklumpen och upp till kanten på krukan. Sedan skakar jag lätt på krukan och slår till den lite i bordet. Då sätter sig jorden kring rotklumpen utan att den pressas ihop.
Sedan vattnar jag sedan igenom jorden genom att hälla längs kanterna på krukan. Då blir det inte onödigt surt runt rothals och i rotklumpen och rötterna kan söka sig utåt i krukan.
Innan jag planterade om dem letade jag efter små blomknoppar och nöp försiktigt bort de som jag hittade.
Det är bättre att låta plantan växa till sig när den är så liten istället för att blomma. Genom att nypa bort knopparna kan växtens energi användas för tillväxten istället för blomning och fruktsättning.
Toppa fuchsiasticklingar
Jag tittade också igenom dem var och en när jag planterade dem för att se om de behövde toppas. Det var faktiskt bara en som behövde toppas. Den hade förgrenat sig lite redan, men de nya skotten visade inga tecken på att förgrena sig.
Genom att klippa av skottet några millimeter över ett bladpar uppmuntras plantan att skjuta nya skott i bladvecken och får på så vis en buskigare planta.
Man kan fortsätta att toppa de nya skotten som växer ut vartefter så länge man tycker den behöver förgrena sig mer.
Ta stickling på fuchsia
Ofta räcker det att klippa eller nypa av den översta toppen, men den här sticklingen hade flera långa skott utan förgreningar som jag valde att klippa ner lite längre. Det jag klippte bort hade flera bladpar så de kunde användas för att göra sticklingar av så självklart gjorde jag det.
Jag tog bort de flesta bladen på de avklippta topparna och klippte samtidigt bort den nedersta stumpen av stjälken precis under där det nedersta bladparet suttit. Det är där som sedan sticklingens rötter växer ut.
Det blev totalt tre sticklingar och jag valde att sätta dem tillsammans i en kruka med såjord blandad med perlite. Jorden i krukan vattnade jag igenom ordentligt. Sedan ställde jag krukan i ett miniväxthus med plastlock under en av mina växtlampor.
Säkert går det lika bra i ett ljust fönster så här års, men är det tidigt på säsongen är det lättare att lyckas om sticklingarna kan stå under växtbelysning.
Det tar några veckor innan de får rötter. Då vänjer jag dem successivt med att vara utanför den fuktiga miljön i miniväxthuset och skolar sedan upp dem när jag tydligt ser att det kommer en massa ny tillväxt.
Uppstamning av fuchsia
En av de nyinköpta sticklingarna tänker jag stamma upp så den ska inte toppas förrän den har vuxit färdigt på höjden. Men för att inte en massa sidoskott ska ta kraft från höjdtillväxten valde jag att nypa bort dem.
Tillsvidare behåller jag alla blad längs huvudstammen. De är bra för att hjälpa till med cirkulationen i plantan så länge den är ung och under stor tillväxt. Lite senare, när den vuxit till sig ordentligt på höjden kommer jag ta bort dem också.
När jag planterade upp den idag satta jag i en liten stödpinne så att den växer rakt och fint.
Invänjning av nya fuchsiasticklingar
De lite större sticklingarna som jag skolade om ställde jag ner i plastpåsar för att de ska få hög luftfuktighet och vänja sig vid klimatet här hemma.
Om några dagar kan jag vika ner påsarna lite, men de får stå kvar där en eller ett par veckor så de får en riktigt bra start.
Frösådd av fuchsia
Några av fuchsiaplantorna hos Monica hade mogna bär. De är ätliga och man kan till exempel göra marmelad av dem.
En frökapsel hade fallit på marken och den tog jag med hem för att testa att så fröerna.
Frukten/bäret måste vara nästan övermoget och släppa lätt från plantan för att man ska kunna räkna med att fröerna är mogna.
Fröerna är väldigt små och sitter i mängder insprängda i det geleaktiga fruktköttet.
Jag sökte lite på nätet efter tips inför frösådden och hittade en engelsk sida där det berättades att fröerna kan gro väldigt ojämnt. Det kan gå på några dagar eller kan ta månader.
Självklart är det så att eventuella fröplantor från förädlade fuchsior inte blir samma sort som plantan fröerna plockades från. Det blir alltid en helt ny sort, även om den inbland kan påminna om fröföräldern. Det innebär ju också att man inte kan namnge fröplantan med samma namn som någon annan sort om man nu vill ge den ett namn.
Tipset för själva sådden var att använda såjord som man låter dra vatten underifrån så att den blir ordentligt genomfuktad.
Fröerna stör man sedan över jorden och täcker med ett mycket tunt lager vermiculite. (det går säkert bra med ett tunt lager såjord också)
Sedan vattnar man försiktig ovanpå med en sprayflaska eller fin stril.
Krukan placeras sedan i miniväxthus för att få hög luftfuktiget, sedan är det bara att vänta.
När fröplantorna är tillräckligt stora att hantera, när de fått fyra blad eller fler, skolas de upp var och en i små krukor och sedan successivt i större och större krukor liksom sticklingarna.
Jag såg att någon på nätet undrade vad vitsen var med att fröså fuchsia när det är så lätt att ta sticklingar. Visst ligger det något i det, men personligen tycker jag det är både kul och spännande med frösådder.
Extra kul är det ju också när man inte riktigt vet hur resultatet blir.
Nu är det bara att vänta och se.
[do_widget id=text-62]
Många vitsippor är det….
Jag gillar verkligen vitsippor. De vanliga vita, vilda sipporna är jättefina och ganska intressanta tycker jag. Varje vår när de dyker upp brukar jag roa mig med att hitta exemplar med ovanligt många, eller ovanligt formade kronblad. Sippspotting helt enkelt.
Jag kommer inte ihåg rekordet på många kronblad, men några fler än tio har jag för mig att det är.
Här i trädgården kryllar det av vitsippor. De är jättefina i gräsmattan, och ja, de är fina i rabatten också, men kanske är de lite väl många…
Bredvid de vita växer här också den gula sippan Anemone ranuncloides i stora fält på gräsmattan.
I rabatten bredvid dammen växer också den dubbla gula sippan, Anemone ranuncluides Flora Plena.
En riktig överraskning förra året var att jag hittade röda vitsippor bland de vita. Visst har jag sett vitsippor som tonar i rosarött tidigare, men de här var nästan helt ceriseröda.
Jag har letat på samma ställe i år, men bara sett en enstaka röd. Men jag håller tummarna att det blir fler nästa år igen.
I helgen när jag var på STA’s plantförsäljningsdag på Torekällberget i Södertälje kom jag väl hem med nästa lika många nya plantor som jag själv sålde och däribland några nya roliga sippor.
Slutligen en bild på en sort jag saknar. Svavelsippan. Men det är väl egentligen bara roligt att ha lite växter kvar att tråna efter.
Finns det något roligare än växter?!
[do_widget id=text-35]
Buddleja – en riktig fjärilsmagnet
Syrenbuddlejan är en riktig fjärilsmagnet. Skira blomkolvarna i olika färger från blålila till rosa och vitt är de vanligaste färgerna, men även röda och gula blommor finns att få tag på.
Det vetenskapliga namnet på denna trädgårdsfägring är Buddleja davidii. Populärnamnet Fjärilsbuske?? är givet då blommorna har en otrolig attraktionskraft på fjärilar.
Det finns även andra buddlejor som till exempel den orangegula bollbuddlejan, Buddleja globosa och korsningar inom släktet som definitivt är odlingsvärda, men tyvärr lite mindre härdiga.
För den som snabbt vill fylla ut ett hörn i trädgården är detta ett perfekt alternativ förutsatt att platsen är relativt solig.
Buddlejan gör sig bra som solitär eller tillsammans med en eller ett par andra Buddlejor. Den passar också mycket bra att plantera nära en vägg, mur eller plank där värmen gör att den blir frodigare.
I Sverige blir syrenbuddlejan oftast inte högre än 3 meter. Ju varmare läge dess större buske.
Växtsättet är upprätt, men bredden blir ändå 1-1,5 meter eftersom grenarna tyngs av blommorna och viker ut i en graciös båge.
Även om syrenbuddlejan är en buske kan vi i Sverige nästan betrakta den som en storväxt perenn.
Blommor och blad
Blommorna är sammansatta av mängder med små blommor som sitter samlade i kolvlika klasar längst ut på årsskotten.
Kolvens längd varierar från 10-30 cm, i vissa fall ännu längre.
Vanligast är olika rosa och lila nyanser samt vitt, men även sorter med gulaktiga och nästan röda blommor finns.
Blomningen påbörjas i mitten av juli och pågår en bit in i september.
Bladen är mellangröna med gråaktig baksida och har en utdragen lancettlik form.
Skötel
Även om den överlever vinterkylan i våra mest gynnsamma växtzoner kan det vara klokt att täcka basen av plantan med löv eller liknande för att skydda mot förfrysning och få en bra start på vårens tillväxt. Om plantan står i växtzon 3 eller högre rekommenderas definitivt täckning för att den ska klara sig.
Grenarna fryser oftast ner på vintern, men eftersom den blommar på årsskotten är detta inget större problem.
Beskär den hårt på våren innan tillväxten startar så bildas snart många nya skott från stammen som bär blommor från mitten av juli till in i september.
För att den skall trivas så bra som möjligt vill den stå i ett soligt och väl skyddat läge. Jorden skall vara näringsrik med bra struktur som inte håller kvar för mycket vatten. Den får dock inte stå torrt utan bör vattnas ordentligt innan den etablerat sig och vid kraftig torka.
Härdighet
Härdigheten skiljer en del mellan namnsorterna. Vissa klara bara zon 2, medan andra är härdiga upp till zon 4.
Ett alternativ om man bor i en kyligare zon är Ungersk Syren Syringa josiakaea som har liknande blommor men blommar lite tidigare på säsongen. Den har dock inte samma attraktionskraft på fjärilar, men har fördelen att den är helt härdig till zon 7.
Förökning
Det är mycket enkelt att föröka syrenbuddlejan. Halvförvedade sticklingar rotar enkelt på kort tid i en blandning av jord och grus. Även frösådd är ett alternativ.
[do_widget id=text-35]
Lavendel – skötselråd och beskrivning
Många är vi som drömmer om lavendelfälten i Provence. Doften av lavendel är speciell och har en avslappnande och lugnande effekt.
Lavendelolja används förutom som parfym även i många läkande produkter.
Lavendelns vetenskapliga namn är Lavandula.
Inom släktet finns ca 25 arter och minst ett hundratal kultivarer (hybridlavendel).
Lavendel är en städsegrön, småväxt buske med väldoftande blad och eteriska blommor.
Blomman är axlik och kan ha olika längd. Vissa hybrider har blommor vars ax avslutas i något som kan liknas vid små tofsar längst upp. Dessa sorter brukar kallas fjärilslavendel eller fransk lavendel.
Blomman
Den vanligaste blomfärgen är olika nyanser av blålila (lavendelblå!) Det finns sorter med allt från ljusaste blått till djupt mörkt purpurlila. Även sorter med rosa och vita blommor finns, samt en art; Lavandula viridis, vars blomfärg närmast kan beskrivas som gulgrön.
I blommans bas finns oljeglandler (körtlar) som avger doftämnen. Olika arter och sorter har olika kraftig doft och vissa odlas kommersiellt där lavendelolja utvinns från blomman i speciella destillerier.
Även torkad avger blomman en doft som kan användas för att ge en härlig doft i hemmet eller som smaksättare i bakverk och matlagning.
Perenn lavendel blommar hos oss rikligast i juli-augusti.
Sorter som inte är härdiga här som till exempel fjärilslavendel finns ofta att köpa som blommande exemplar redan tidigt på våren. Dessa fortsätter ofta att sin blomning under större delen av sommaren.
Bladen
Bladen är korta och smala och sitter på stammar som med ökad ålder blir allt mer vedartade. Färgen varierar från gråvitt till olika nyanser av grönt. Även bladen avger en tydlig lavendeldoft vid beröring.
Storlek
De minsta sorterna blir bara ca 25 cm höga och de mer kraftigväxande uppemot en och en halv meter. Nästan alla blir lika breda som de är höga, men sorter med ett mer upprätt växtsätt förekommer också.
Härdighet
De flesta namnsorterna av arten Lavendula augustifolia anses generellt vara härdiga minst till zon 3. I gynnsamma lägen kan den även övervintra upp till zon 6.
Många av de sorter som har speciellt vackra blommor som till exempel fjärilslavendeln, är inte alls härdiga i Sverige utan får antingen betraktas som ettåriga eller kan övervintras på frostfri, ljus, ej fuktig plats.
Odlingsvärda sorter
Det finns ett antal sorter till försäljning och minst lika många sorter tillgängliga som fröer.
Det som skiljer dem åt är främst höjden och styrkan i den blå färgen där Hidcote Blue har en av de med mörkaste blå blommorna. Dock är axen hos den lite kortare än andra sorter som till exempel Munstead som har långa ax, men en mildare blå färg. Båda dessa blir cirka 60 centimeter höga. Det finns också lägre sorter som till exempel Ellegance Purple som bara blir drygt 35 centimeter. Alla dessa är hybrider av arten Lavendula augustifolia och har bra härdighet.
Användningsområde
Lavendel passar mycket bra som lågväxande häck och som kantväxt runt till exempel en rosenrabatt.
Icke härdig lavendel passar bra både som solitär eller tillsammans med andra växter i kruka.
Lavendel är en riktig fjärilsmagnet och drar till sig många viktiga pollinerare i våra trädgårdar.
Plocka några blommor och torka och passa på att ta tillvara resterna när du beskär för potpurrier, till bakning med mera.
Torkade buketter av lavendel är fint att dekorera med.
Skötsel
Lavendel älskar sol och vill växa i väldränerad jord som gärna får innehålla ett extra tillskott av kalk även om de klarar både sur och alkalisk jord.
För att göra den extra tålig och vinterhärdig är det viktigt att jorden inte innehåller för mycket lera som håller kvar vattnet eftersom lavendel inte vill stå fuktigt.
Lavendel växer vild i torra områden från södra Tyskland ner till norra Afrika. Det innebär alltså att de inte behöver vattnas förutom vid extrem torka och självklart i samband med nyplantering. Lite näring då och då är bra, men de klara sig gott också under karga, näringsfattiga förhållanden.
För att plantan ska behålla ett kompakt växtsätt behöver man beskära den varje år. Annars drar den iväg på höjden och blir gles, tanig och förvedad nertill.
Beskärning kan göras direkt efter blomningen eller tidigt på våren.
TIPS!
Var djärv och beskär ordentligt. Då kommer extra många nya skott från plantas bas. Använd delar av det som skärs av till att sätta som sticklingar.
Var djärv och beskär ordentligt. Då kommer extra många nya skott från plantas bas. Använd delar av det som skärs av till att sätta som sticklingar.
Förökning
Frösådd
Lavendel förökas antingen med frö eller sticklingar. Det finns frön till olika arter och sorter att köpa, men man kan också lätt själv samla frön. De ramlar ur de avmognade blomsteraxen och skördas enkelt genom att man viker ner blomman i en liten påse och skakar blomsjälken. Faller fröerna ut är de mogna och klara att så. Man kan så dem direkt i såjord och låta krukorna stå ute under vintern eller spara dem och så tidigt på året i såjord inomhus eller i växthus. Täck fröerna med cirka 0,5 centimeter jord och håll fuktigt med täckning till plantorna kommer upp.
När plantorna är tillräckligt stora att hantera planterar man dem en och en i varsin kruka som inte bör vara större än cirka 8 centimeter. Sätt dem då gärna i en blandning av blomjord och grov sand. Låt dem stå på skyddat läge och växa till sig innan de planteras ut i rabatten.
Vid sådd tidigt på säsongen kan man räkna med blomning redan kommande sommar.
Det är inte ovanligt att de självsår sig och man kan då ta hand om de små plantorna och flytta dem dit man vill att de skall växa.
Sticklingar
Sticklingar tar sig bäst om man får med en lätt vedartad klack. Man bryter, eller skär helt enkelt av en liten gren eller topp. Enklast att lyckas med sticklingar är det i augusti-september, men även resten av året brukar det gå bra.
Stick ner 10 centimeter långa sticklingar som rensats från de nedre bladen i jord som är utblandad med mycket sand eller perlite och ställ skuggigt. Man kan sätta många sticklingar tillsammans i en kruka.
Rötter bildas inom 3 veckor till 3 månader beroende på årstid och övriga förutsättningar. Det är bara att vänta och se när de börjar skjuta nya skott. Det brukar vara ett bra tecken på att rötter vuxit ut, men avvakta gärna några veckor till innan de skolas om eller planteras i rabatten.
[do_widget id=text-35]
Regnbågslupin – En skön färgklick i rabatten
Den växer längs våra vägrenar och många har den i trädgården. Den har blommor i alla nyanser av blått, rosa och vitt.
Den vilda arten av lupinen, Lupinus polyphyllus känner vi nog alla, men inte lika många känner till den förädlade varianten som kan bli en riktig pärla i våra rabatter; Regnbågslupinen.
Den ståtliga Regnbågslupinen, Lupinu x regalis, som ibland även kallas ’?Russel-hybrid’? är en medelhög perenn. Blommorna som finns i otaliga färger är placerade tillsammans i en klase högst upp på stjälken.
Blomman
Som namnet antyder finns blommor i regnbågens alla färger. Dessa förädlade sorter har en blomställning som oftast är större och högre än blommorna hos de vildväxande arterna.
Den enskilda blomman är oftast tvåfärgad med den yttre delen i en skarpare färg än den inre. Det är en relativt frivol växt som korsar sig fritt och frösådder resulterar ofta i nya och ibland oväntade färgkombinationer.
Förutom de vackra färgerna har blomman en väldoft som lockar både humlor och fjärilar i mängd.
Efter blomningen utvecklas de karakteristiska baljliknande fröställningarna som har en lätt luden, gråaktig yta.
Bladen
Bladen som är nästan lika stora som en hand har en djupgrön färg och är fingerflikiga med en parasolliknande utbredd form.
Storlek
De flesta sorterna blir kring metern höga, men det finns nya sorter som bara blir cirka 50 centimeter.
Användningsområde
Blomningen pågår under juni-juli.
Lupinen är en bra samplanteringsväxt och passar bra tillsammans med andra växter i harmonierande färger. De vackra bladens struktur gör att den är användbar som bakgrund i en lite lägre perennrabatt och den kan med fördel planteras i grupp med andra lupiner som en färgklick i trädgården.
De finns nya lägre sorter som fördel kan odlas även i kruka. Dem kan man så direkt i krukan. Blomning sker redan första året vilket gör den mycket lämplig för ändamålet.
Inom släktet finns arter som odlas för sina kvävebindande egenskaper där de plöjs ner och används som jordförbättring. I viss mån förekommer även odling för utfodring av boskap.
I buketten är lupinen en verklig tillgång. Plocka en stor bukett med bara lupiner eller ta med den i en frodig blandbukett från trädgården.’
Skötsel
Den trivs allra bäst i sol, men klarar även mer skuggiga lägen. Jorden får gärna vara djup och mager. Väl sandblandad, genomsläpplig jord är bra. Den trivs inte med för mycket kalk och visar det genom att bladen blir gula. De tjocka, djupgående rötterna gör att den klara torka mycket bra.
Om man klipper av blomstjälken direkt efter blomning belönas man ofta av en andra blomning framåt sensommaren.
Även de förädlade lupinerna kan ibland ge onödigt många nya plantor från fröställningar som lämnats kvar. Därför rekommenderas att blomstjälken klipps av innan fröerna mognat klart.
Härdighet
Lupinen är mycket härdig och kan odlas i nästan hela landet.
Förökning
Lupinen är enkel att föröka med frö som blommar året efter sådd.
Om man sår egna frön man tagit från plantor i trädgården kan man inte vara säker på vilken färg plantorna får eftersom de korsar sig fritt och anlag från andra färgkombinationer kan framträda hos den frösådda plantan.
Vill man få samma färg som de plantor man redan har kan man istället föröka dem med hjälp av rotsticklingar med klack.
[do_widget id=text-35]
Squash – lättodlad och användbar
Squash är en av de mest användbara växterna i grönsakslandet.
Den är lätt att odla både på friland och i kruka och belönar oss med en stor mängd frukter. En enda planta kan ge upptill 20 eller till och med fler frukter.
Den milda smaken blandar sig väl och förstärks med kryddning och övriga ingredienser och gör att den kan användas i många olika anrättningar.
Frukterna kan börja skördas från mitten av juli och den ger skörd ända fram till frosten. En eller två plantor räcker gott till en familj.
Frukten, som även kallas courgette och zucchini, innehåller 95% vatten och är relativt rik på A- och C-vitamin samt flera viktiga mineraler.
Det finns en massa vackra och goda squashsorter att odla numera. Avlånga, runda, tidiga och sena.
Frösådd av Squash
För att få en bra start är det bäst att förodla plantorna inomhus. Det tar 4-6 veckor för fröplantorna att bli lagom stora för att planteras ut. Squash är frostkänslig och vill helst ha kring 12 grader i jorden när den planteras. Sådden bör därför göras någon gång i april-maj beroende av var i landet man bor.
Fröer från egen skörd eller inköpt squash gror inte eftersom de frukter man äter inte är fullt mogna och fröerna är därmed inte klara.
Hos fröfirmorna finns det flera sorter att välja på, bl.a. några småväxta som är mer lämpliga om man vill odla i kruka.
Sätt två fröer på två centimeters djup i en liten plastkruka med såjord. Vattna igenom och ställ i ett minidrivhus eller en genomskinlig plastpåse som knyts upptill. Jorden skall sedan hållas fuktig, men får inte bli sur.
Så snart fröerna grott behövs ingen täckning men nu är det viktigt med mycket ljus.
Klipp av den svagaste grodden om båda fröerna gror eller dela dem försiktigt och sätt i varsin kruka.
När plantan har fyra blad skolar man om till en större kruka med planteringsjord. Så snart det blivit tillräckligt varmt ute börjar man avhärda plantan (vänja den vid utomhusklimatet) under cirka en vecka innan den planteras ut.
Plantering av squash
Squash vill ha det varmt och soligt med mullrik och väldränerad jord som gärna får innehålla både kompost och lite vedaska.
På friland planteras de med 70 centimeters avstånd.
Odlar man i kruka behöver volymen vara minst 10 liter, men för att få en bra skörd bör man satsa på betydligt större. En stor hink med hål eller en plastad lövkorg blir utmärkt.
TIPS!
Plantera plantan på en liten kulle och gör en ’vallgrav’ runtom på ca 30 centimeters avstånd. Första tiden, innan plantan vuxit till kan man vattna där. Då söker sig rötterna ut och nedåt samtidigt som själva plantan skyddas från kallt vatten och kvarstående fukt.
Plantera plantan på en liten kulle och gör en ’vallgrav’ runtom på ca 30 centimeters avstånd. Första tiden, innan plantan vuxit till kan man vattna där. Då söker sig rötterna ut och nedåt samtidigt som själva plantan skyddas från kallt vatten och kvarstående fukt.
Skötsel
Lägg gärna gräsklipp på jorden runt plantan och låt den inte torka ut. Gödsla ett par gånger under säsongen. Krukodlade plantor behöver näring lite oftare. Nässelvatten är utmärkt som gödning.
Välmående plantor drabbas nästan aldrig av vare sig sjukdomar eller ohyra. Angrepp av löss kan man spraya bort med vatten.
Skörd av squash
I juli då plantorna är ca 15 cm långa kan man börja njuta av den första skörden. Prova gärna med att låta några frukter växa till sig till större storlek. Fruktköttet blir då lite sötare medan fröerna blir något hårdare. Plockar man ofta hinner fler frukter mogna.
Finns frukter kvar när nattfrost väntas kan man täcka plantan med fiberduk eller skörda de sista frukterna oavsett storlek. Plantan överlever inte en frostnatt utan skydd utan förvandlas då snabbt till en hög slem!
Squashrecept
Få frukter är lika användbara som squash.
Den kan ätas rå, smörkokt, ugnsbakad, marinerad, stekt, wokad, stuvad, friterad eller grillad.
Squash passar också utmärkt som ingrediens i soppa, paj, gratäng, gryta, pizza, grönsaksröra eller i omeletten. Man kan också blanda riven squash i matbrödet.
Min egen favorit är squashbiffar, recept hittar du här.
Blomman är känd som en exklusiv delikatess eftersom den är svåra att frakta. Med egen odling kan man gott kosta på sig att fritera en blomma eller två som en del av förrätten.
[do_widget id=text-62]
Odlingstips för tomater
Har man en gång smakat en solmogen tomat är det svårt att förlika sig med smaken hos de ?köpetomater? som erbjuds i mataffären större delen av året.
Det finns tusentals olika tomatsorter och har man inte egen täppa går det ändå bra att odla i krukor eller amplar på balkong eller terrass bara man har ett någorlunda varmt och soligt läge.
Tomaten tillhör familjen potatisväxter och dess artnamn är Solanum lycopersicum.
Att välja tomatsort
Tillgången på färdiga småplantor har ökat de senaste åren, men det är både billigare och väldigt enkelt att så själv.
Utbudet av tomatfröer är stort och ökar varje år med nya spännande sorter från hela världen.
Det finns tomatsorter som lämpar sig för odling i amplar, utomhus på friland, busktomater som passar bra i kruka, bifftomater, körsbärstomater, tidiga sorter, sena sorter, röda, gula, svarta, gröna, vita, randiga. De kan vara runda eller avlånga, pyttesmå eller gigantiska.
Har man ont om utrymme kanske man får nöja sig med en småvuxen sort som passar i ampel eller kruka. Har man växthus är urvalet självklart lite större än om man ska odla utomhus på friland, men numera finns många goda och fina sorter som går alldeles utmärkt att odla ute.
Har man gott om plats kan man unna sig att prova lite olika sorter och säkert hittar man en eller ett par favoriter.
Frösådd av tomater
Från sådd till utplantering tar det 6-8 veckor.
Fyll 8-cm krukor med såjord och sätt två frön på ca 1 cm djup.
Vattna försiktigt och ställ sådden i rumstemperatur.
Använd gärna miniväxthus eller plastpåse till dess fröerna grott och de första bladen vecklat ut sig. Därefter kan man ta bort täckningen.
Tomatfrön gror inom 1-2 veckor. Om båda fröerna gror kan man klippa av det svagaste, eller självklart, dela på dem och sätta dem i varsin kruka.
Uppskolning av tomatplantor
Snabbast växer plantorna om de skolas upp (får ny större kruka) ganska snabbt. Står den för länge i en kruka som är för liten stannar den till lite i växten, men det tar den snart igen.
Skola upp fröplantan så snart den har 3-4 av sina riktiga blad, se bild. Då sätter man den i en kruka som är cirka 11 centimeter fylld med bra planteringsjord. Sätt den så djupt i krukan så att de understa bladen precis inte nuddar jorden. (Nästan alla växter vill planteras på samma höjd i krukan som de suttit tidigare, men det gäller inte tomater)
Efter några veckor har plantans rötter fyllt krukan och det är dags att skola upp till nästa storlek. En kruka på 2-3 liter blir perfekt. Här kan plantan nu växa tills det är dags att plantera den på sin slutgiltiga plats.
Uppdrivning av tomatplantor
Efter första omskolningen mår plantan bra av att stå något svalare. 15-18 grader rekommenderas. Då minskar risken att plantan ränner iväg på höjden och blir gänglig.
Det är viktigt att tomatplantorna får tillräckligt med ljus för att utvecklas bra. Inte förrän början av april kan dagsljus i ett ljust fönster utan allt för brännande sol vara tillräckligt. Innan dess behövs tillskott av växtbelysning. Har man det kan man börja driva plantor redan i början av februari och därmed få extra tidig skörd. 
Självklart kräver det förutom växtbelysning också lite utrymme…
Det är trots allt ganska vanligt att tomatplantorna blir lite klena och gängliga innan de får komma ut i solljus och värme. Det brukar inte dröja så länge efter att de kommit på plats innan de växer till sig och blir kraftiga och fina, men man kan hjälpa till lite genom att toppa dem om de blivit allt för taniga.
Busktomater kan man toppa nästan var som helst för att den skall bryta nya skott och bli lite knubbigare.
Om en tomatplanta med upprätt växtsätt blivit för tanig kan man helt enkelt ta av toppen på önskad höjd och låta en ny, kraftigare topp växa ut istället.
Den avklippta toppen kan man sätta som stickling och på så vis få ytterligare en tomatplanta.
Läs mer om hur man tar sticklingar av tomater här.
Utplantering
Tomater vill ha varmt och bör därför inte planteras ut för tidigt.
Vänta till sista nattfrosten och lite till för att vara på säkra sidan. Avhärdning (Att vänja en växt som stått inomhus vid utomhusklimatet) genom att ställa ut den på skyddad plats varma soliga dagar dagtid kan man börja med flera veckor tidigare. Det mår plantan bara bra av.
Vid odling i växthus genomför man motsvarande avvänjning och utplantering när risken för frost i växthuset är över. Med en frostvakt kan man tidigarelägga utplanteringen flera veckor. Den stora ljusmängden uppväger den lite svalare nattemperaturen.
Tomater för friland planteras med ca 50 cm mellanrum i väldränerad, välgödslad jord. Tillsätt gärna stallgödsel, kompost eller benmjöl.
Eftersom tomater är värmeälskare är det nödvändigt att sätta plantan på det soligaste stället som finns tillgängligt vilket oftast betyder en södervänd vägg.
Stötta plantan ordentligt eftersom den annars lätt bryts av vid kraftig vind.
Vid plantering i jordbädd i växthus gäller 40-50 cm mellanrum.
Skall tomaten odlas i kruka eller ampel rekommenderas en volym på ca 20 liter. Få amplar har den storleken, men välj så stor som möjligt. Plantera i näringsrik plantjord av bästa kvalitet.
Uppbindning av tomater
Både upprättväxande och många busktomater behöver stödjas.
För en busktomat räcker det med en eller två bambupinnar som stöd.
Hos upprättväxande sorter behöver man stödja plantan i hela dess längd. Enklast är att fästa ett snöre på den höjd plantan beräknas få som fullväxt (ca 150 cm) och knyta andra änden löst längst ner kring stjälken på plantan. Då kan man vira plantan runt snöret vartefter den växer.
Växter på friland kan bindas mot en spalje eller liknande.
Fler tips och beskrivningar av plantering och uppbindning av tomater visas i denna film.
Skötsel av tomatplantor
Tomater älskar värme, de vill ha mycket vatten och kräver mycket näring.
Näring till tomatplantor
Tomater är väldigt näringskrävande. De växer fort och producerar mycket frukt på kort tid. Därför är det viktigt att de får regelbundet tillskott av en bra näring.
Börja gärna ge ett svagt tillskott redan så snart fröplantan kommit upp. Formulex är ett perfekt tillskott för tomater liksom för alla frösådder och sticklingar.
Några veckor efter att plantan skolats för andra gången börjar man ge tillskott av en halv dos tomatnäring.
När plantan planterats ut ska den regelbundet ha full dos av tomatnäringen.
TIPS! Lägg gräslipp på jorden runt tomatplantorna. Dels medverkar det till att hålla kvar fukten i jorden och dels innehåller gräsklipp mycket värdefulla näringsämnen som kommer plantan tillgodo.
Vattning av tomatplantor
Liksom alla växter tappar tomatplantan kraft om den tillåts bli för torr emellanåt så det bästa är att se till dem ofta. Jorden får inte torka ut, men rötterna vill heller inte stå blött. Varma dagar kan det vara nödvändigt att vattna dem både en och två gånger, men självklart beror det på hur de är planterade.
Automatbevattning är både enkelt och praktiskt. Det finns många olika lösningar för detta och det behöver inte bli dyrt.
Tjuva och toppa
Upprättväxande sorter skall bara ha en huvudstam där blad och blomklasar växer ut.
Det naturliga för plantan är att förgrena sig och bilda nya bladpar och grenar i bladvecken på huvudstammen. Dessa ska man ta bort så fort som möjligt eftersom den annars tar kraft från tillväxten. Man nyper helt enkelt bort de små bladen (tjyvarna) som visar sig.
Detta kallas för att ?Tjyva tomaten?.
När plantan fått 4-5 blomklasar knipsar man av toppen ett bladpar över blomklasen så att all kraft koncentreras till utveckling av de klasar som finns istället för fortsatt tillväxt av nya klasar som ändå inte hinner mogna.
Busk- och ampelsorter behöver man inte toppa eller tjuva utan de sätter rikligt med frukt ändå.
Ohyra och skadegörare hos tomater
Tomatplantor i växthus drabbas nästan alltid av någon sorts ohyra.
Vanligast är vita flygare, spinn och bladlöss, men även olika typer av svamp och virussjukdomar kan ibland slå till.
Bästa sättet att minska problemet med ohyra är att kolla plantorna ofta och gärna hänga upp klisterskivor där flygande ohyra fastnar. Då får man tidigt en indikation om vad som är på gång.
Snabba motåtgärder är sedan nyckeln till att hålla problemet under kontroll.
Spraya omedelbart med en såplösning så snart ett angrepp upptäcks. Upprepa med någon veckas mellanrum. Om angreppen inte ger sig rekommenderas biologisk bekämpning som brukar vara väldigt effektivt för att få bukt med ohyra hos tomater.
Blad som blivit fula av ohyra ska man ta bort. Släng dem i soporna för att förhindra spridning av skadegörare.
Skörd och förvaring av tomater
När tomaterna börjar mogna kan man hos upprättväxande sorter ta bort några av de blad som skuggar frukterna. Då får de mer sol på sig och mognar lite snabbare.
Skörda tomaterna vartefter de mognar. Allra godast är att äta dem helt färska.
Smaken bevaras bäst i rumstemperatur, men håller längre om de ligger svalt. Lägg dem inte i plast, då bildas fukt och hållbarheten förkortas. Tomater som börjat få färg, men ännu inte är fullmogna när frosten sätter in kan man lägga på fönsterbrädan för att eftermogna.
Det finns många bra recept även för omogna, gröna tomater så glöm inte plocka in dem innan de fryser.
De kan stekas, man kan göra chutney, såser, marmelad och mycket annat smaskigt.
Jordviva – Primula vulgaris
Familj: Primulaceae
Släkte: Primula
Växttyp: Perenn
Blomning: April-maj. En andra blomning förekommer ibland på hösten.
Höjd: 5-15 cm
Odlingszon: Mellersta till södra Sverige.
Läge: Sol – halvskugga på lätt fuktig växtplats
Förökning: Vivor förökas med frö och genom delning.
Beskrivning: Jordvivan är en av sju primulaarter som förekommer vilt i Sverige.
Det är en örtartad perenn som blir 5-15 cm hög.
Bladen sitter i rosett med blomstjälkarna i mitten.
Sin naturliga växtplats har den på näringsfattig mark där den växer vid bäckkanter, på ängar, i snår och i lövskog.
De vivor som säljs som krukväxter tidigt på säsongen är korsningar (hybrider) som odlats fram för att producera stora, färggranna blommor i många olika nyanser och former. Det finns sorter med dubbla, och enkla, blommor och blommor med vågiga eller krusiga kronblad. En del sorter har en svag, behaglig doft.
Det marknadsförs ett antal olika hybrider med specifika egenskaper under olika namn som t.ex ’Zebra’ , ’Äppelblom’ och ’Bellerose’
Användningsområde:
Inomhus – Jordviva säljs som prydnadsväxt för inomhusbruk tidigt på året.
I samplantering – Passar bra för samplantering i krukor och amplar tidigt på säsongen så snart risken för frost är över.
I rabatten – Jordvivan, liksom andra nära släktingar och hybrider blir jättefina i olika slags rabatter;, stenpartier, slänter mm.
Skötsel:
Som krukväxt är jordvivan inte särskilt långlivad, men eftersom den är lätt att plantera ut och blir en långlivad perenn i trädgården är den värd att sköta om ordentligt.
Placerar den så ljust som möljigt. Det är viktigt att inte jorden torkar för då slokar vivan omedelbart. Den tycker heller inte om att stå i sur jord då den istället kan ruttna.
Enklast håller man jämn fuktighet genom att ställa krukan i en ytterkruka med ett lager på 1-2 centimeter med lecakulor eller motsvarande i botten som krukan kan stå på.
Fyll sedan upp vatten på lecakulorna men inte så högt att det når krukan. Då ökar luftfuktigheten runt plantan och de rötter som önskar kan själva söka sig nedåt och hämta mer vatten.
Vattna regelbundet så snart jorden känns torr.
Klipp vartefter av överblommade blommor för att ge plats för nya knoppar som växer upp från mitten av plantan.
Ingen särskild näring behövs under denna period.
Spara för utplantering
När blomningen avtar kan man låta växten vila lite genom att ställa den lite svalare om möljigt. Fortsätt hålla den lagom fuktig och invänta varma vårdagar utan frost. Då kan den successivt vänjas ut för att sedan planteras ut i trädgården.
Hur väl den trivs där är lite olika beroende på jord, klimat och läge, men också beroende av sortens tålighet som kan variera en del mellan olika hybrider. Men det är definitvt värt att prova. Det kan bli en långlivad vän i rabatten som kan blomma flera gånger under säsongen.
[do_widget id=text-62]