Beskrivningar

augusti 12, 2015

Galen i buddleja…

ja, eller galen i största allmänhet.
Nu börjar buddlejorna här i trädgården blomma och de är verkligen läckra. Min trädgård ligger i en bra zon 2. Sedan några år har jag tre olika sorter som verkar trivas bra. Ibland har de frusit ner till en tredjedel, men det är bara att klippa ner när man ser hur skotten kommer på våren så kommer det snabbt en massa nya, fina grenar.

Beskärning rekommenderas ju hursomhelst oavsett om de frusit ner eller ej för att få en mer välförgrenad planta. (Jag har skivit ett tidigare inlägg om buddleja och hur de ska skötas, finns på denna länk)
Vintern var ju väldigt mild i år vilket verkligen märks på mina buddlejor. En av dem gissar jag är nära 3,5 meter. Jag har inte klippt ner den för dels hade den inte frysit ner någoting över huvud taget och dels är den väldigt buskig och fin redan, och nu är den alltså enorm.
Förra året skaffade jag fyra nya sorter som inte var mer än högst en halvmeter höga med bara en eller två grenar. En underdrift är att säga att de vuxit bra. Idag när jag var ute och rensade i rabatten började jag titta lite närmare på mina nykomlingar eftersom de börjat blomma. Och jösses! De är rejält stora och har otroliga mängder blomknoppar.

Rabatt med buddleja. Sprängfyllt med knopp! — Rabatten med de nya buddlejorna

De måste verkligen trivas. De har vuxit betydligt bättre än vad jag trodde de skulle göra ens på flera år så tyvärr står de nu istället lite för tätt bland rosorna jag har planterade bredvid – typiskt!
Men visst är de underbara. Inte bara för att så mycket fjärilar och andra insekter lockas till dem, utan jag gillar dem skarpt både för blommornas färg och form och för deras lite halvvilda växtsätt.

Har jag räknat rätt har jag nu sju olika sorter. Känner jag mig själv rätt blir det snart fler…
På väg in med min bukett passerade jag min storväxta, vita buddleja och passade då på att klippa av en gren för att ta lite sticklingar.

Ta stickling av buddleja

Jag brukar för det mesta klippa ner sticklingarna så att de ganska små och om bladen är stora klipper jag dem till halva storleken för att minska mängden bladmassa som den lilla sticklingen behöver underhålla. Genom att de är små rotar de sig fortare och kan därefter börja växa till sig. Är sticklingarna större kan det ta längre tid innan de får rötter, vilket innebär lite större risk att misslyckas samtidigt som tidsvinsten inte blir så stor eftersom tillväxten kommer igång senare om det tar längre tid innan den får rötter.
Här har jag tagit några bilder som visar hur en gren blir till flera sticklingar.

Så här såg grenen ut som jag klippte av. Notera att jag klippte av den några millimeter ovanför ett bladpar.

Ovan syns hur jag valt att klippa sticklingar som har minst två bladpar.

Så här blev det när jag rensat bort blad och klippt ner de lite väl stora bladen som var kvar. Sticklingar redo att sättas i jorden.

Här har jag satt ner dem tillsammans i en 9-centimeters perennkruka fylld med såjord. Krukan har jag nu ställt i ett miniväxthus för att luftfuktigheten ska hållas hög kring plantan så att den inte torkar upp. Miniväxthuset ställer jag i mitt ljusaste fönster som inte får allt för mycket direkt sol. Om två-tre veckor förväntar jag mig att de börjar få rötter.

juni 19, 2014

Ökenros – Adenium, en tålig och vacker krukväxt

Visst har jag sett en och annan ökenros i min dag. De har stora vackra blommor i klara färger, suckulenta stammar och ett spännande växtsätt.
Men när jag för några månader sedan hamnade på en hemsida full med bilder på hybrider med olika färger och former på blomman var jag fast.
Jag sådde mina första fröer i slutet av mars i år och flera av dem börjar redan få sitt karakteristiska växtsätt med en tjock, väldigt suckulent stam med lansettlika blad upptill.
Än så länge är de inte mer än knappt 10 centimeter höga men med lite tur kan jag förvänta mig en del blommor på flera av dem redan senare i år, men om några år byts dessa enstaka blommor till en blomsterprakt som är svår att överträffa.

Fakta om ökenrosen

Ökenrosen, Adenium obesum är ett släkte inom Oleanderfamiljen.

Blad och stam av ökenros — Liknar bladen hos Nerium

Det är samma familj som den mer välbekanta krukväxten Nerium.
Jämför man deras utseende kan man definitivt se vissa likheter vad gäller bladens utseende och i viss mån också blomformen, även om ökenrosens blommor oftast är betydligt mer överdådiga både i färg och form.
Ökenrosen växer vilt i Afrika och på den arabiska halvön i torra områden med periodiska skyfall.
Den vanligast blomfärgen är olika nyanser av rosa, men det finns sorter som har allt i från dubbla, rosenlika vita blommor till gula, lila och mörkt purpurfärgade med rosa kanter.
Förutom de fantastiska blommorna gör det speciella växtsättet detta till något utöver det vanliga.
Stammen är väldigt suckulent och beroende av sort förgrenar den sig mer eller mindre, får tjockare eller mer avlång stam.
Detta mycket karakteristiska växtsätt gör att den blir väldigt vacker att odla som bonsai i liten kruka med förgrenade rötter ovan jord.

Ökenrosen blommar på senvåren och tidig sommar och oftast då på kala grenar utan blad vilket gör att blomningen blir ännu vackrare på grund av den stora kontrasten mellan dessa exotiska blommor och de tjocka, suckulenta stammarna.

Skötsel

Ökenrosen är lättskött. Det är egentligen bara två saker att tänka på:
De vill inte stå i blöt jord och de vill gärna stå svalt under vintern.
Plantan förgrenar sig själv utan att den behöver toppas.

Vattning

Växten lagrar vatten i stammen så den behöver inte vattnas särskilt ofta vilket egentligen är ganska självklart om man tänker på hur de växer naturligt. Man kan nästan likna deras vattningsbehov med de hos många kaktusar.
Om plantan börjar tappa blad kan det vara ett tecken på att den fått för mycket vatten.
Ökenrosen tål torka under långa perioden och det är därför viktigt att jorden den är planterad i är väldränerad så att vatten inte blir kvar någon längre tid efter att man vattnat.
När man vattnar så kan man hälla på ordentligt så att jorden blir blöt, men den behöver sedan snabbt torka upp.

Övervintring

Vintertid vill de vila och trivs då i lite svalare temperatur men den bör inte stå svalare än 12 grader. De klarar även att övervintras i rumstemperatur, men i så fall kan det vara en fördel om den kan stå så ljust som möjligt eller stå under särskild växtbelysning.
Under denna period tappar de ofta alla blad och behöver minimalt med vatten, men vill gärna stå ljust.

Omplantering

Den kan med fördel sitta ganska trång i sin kruka och första uppskolningen av frösådder eller sticklingar bör inte göras till en kruka större än cirka nio centimeter i diameter.
Nästa omskolning kan man med gärna vänta med tills dess att plantan nästan spränger krukan.
Ökenrosens rötter, framförallt hos unga plantor är väldigt känsliga. Därför är det bra om så mycket som möjligt av jorden runt rötterna får sitta kvar vid omskolning. På så vis stör man rötterna så lite som möjligt.

Förökning av ökenrosor

Ökenrosen kan förökas med frö och sticklingar. Det är också vanligt att man ympar sorter med vackra blommor på en befintlig planta.
En lite äldre planta där grenar med många olika sorters blommor ympats in är verkligen något extra…

Frösådd

Fröna kan man så i princip göras närsomhelst på året, men saknar man tillgång till växtbelysning passar tidig vår allra bäst.
Fröerna gror relativt snabbt. Oftast tar det inte mer än en vecka, men kan också dröja upp till tre veckor eller mer.
Man kan sätta 4-5 fröer tillsammans i krukor som är cirka åtta centimeter och fyllda med väldigt porös och genomsläpplig jord.
En blandning med cocos, såjord och perlite ger ett bra resultat, men det går också bra med vanlig såjord.
Ett sätt att snabba på groningen och öka andelen fröer som gror är att blötlägga dem några timmar innan sådd. Blandar man i Nitrozyme i vattnet får de en bra extra skjuts att komma igång snabbt.
Sätt fröerna på ungefär en halv centimeters djup och täck dem gärna med vermiculite för att hålla kvar fuktigheten.
Ställ krukan i ett miniväxthus eller i en plastpåse för att öka luftfuktigheten under groningstiden.
När fröplantan kommit upp kan man ta bort locket eller plastpåsen.
För att lyckas allra bäst med groningen vill de ha undervärme. Har man ett miniväxthus med inbyggd undervärme eller en undervärmematta är det perfekt, men det går också bra att ställa krukan ovanför ett element som kan bidra till att värma upp jorden i krukan.
Sådden ska hållas fuktig, men inte sur.
När frösådderna fått minst tre blad är det dags att skola upp dem till egna krukor.
TIPS! Fyll såkrukan med väldränerad planteringsjord till hälften och toppa med såjorden. Då kan de frösådda plantorna stå kvar längre i krukan innan de behöver skolas om samtidigt som de får bra tillväxt när rötterna börjar tränga igenom såjorden och ner i den mer näringsrika jorden.
Det kan vara värt att notera att ökenrosen inte är ’fröäkta’, det vill säga att fröplantan nödvändigtvis inte alls ser ut som moderplantan som fröerna kommer från.
Egenskaper från båda föräldrarna och tidigare generationer blandas och kan ge ganska oväntade resultat. När man köper fröer kan man ibland välja sorter som handpollinerats. Det innebär att man vet vem som är pollenförälder (pappan!) och har då lite bättre kontroll över vilket utseende frösådderna kommer att få, men även av dessa fröer kan man få en fröplanta med helt oväntade egenskaper.
Detta är en av anledningarna till att det är så populärt att ta fram nya sorter och att det finns så väldigt många olika sorter att köpa.

Föröka ökenrosor med sticklingar

Ökenrosen är relativt enkel att föröka med sticklingar men i och med att de är så suckulenta händer det ibland att de ruttnar så man får vara lite försiktig med hur man balanserar fuktighetsnivån. De vill ha hög luftfuktighet, men vill inte ha allt för blött i jorden.
Sticklingsförökning är det enda säkra sättet att få en ny planta med exakt likadana egenskaper (blommor/växtsätt) som moderplantan har.
Sticklingen tar man genom att skära av av en liten gren som har minst två noder (ställen där blad suttit eller förgreningspunkter)
Innan sticklingen sätts i jord låter man den ligga och torka några dagar. Sedan sätter man den i en inte allt för stor kruka fylld med väldränerad såjord eller liknande och ställ den i ett miniväxthus eller under en plastpåse för att åstadkomma hög luftfuktighet runt sticklingen för bästa resultat.
Har man möjlighet att ställa sticklingskrukan så att den får undervärme är det lättare att lyckas samtidigt dom sticklingen får rötter fortare än utan undervärme.
Rötter bildas inom två till sex veckor.
En nackdel med sticklingsförökade plantor är att de oftast inte får den fina, knubbiga stammen som frösådda plantor oftast har.

Bilder på ökenrosor

Köpa plantor och fröer av Ökenros

Här i Sverige finns det än så länge inte så många sorter tillgängliga . Internationellt, och då framförallt utanför Europa är intresset stort med många specialiserade plantskolor.
För den som vill veta mer om detta härliga släkte finns det mycket information att läsa på den svenska specialsidan adeniumbigbay.se där man även kan köpa fröer.
Det finns också en mängd utländska sidor som både innehåller många bilder på vackra hybrider, odlingstips och även instruktioner för hur man ympar in olika sorters ökenrosor på en och samma grundstam.
För den som är intresserad går det också att kontakta mej så kan jag beroende av tillgång förmedla köp av småplantor och fröer.

maj 13, 2014

Buddleja – en riktig fjärilsmagnet

Syrenbuddlejan är en riktig fjärilsmagnet. Skira blomkolvarna i olika färger från blålila till rosa och vitt är de vanligaste färgerna, men även röda och gula blommor finns att få tag på.
Det vetenskapliga namnet på denna trädgårdsfägring är Buddleja davidii. Populärnamnet Fjärilsbuske?? är givet då blommorna har en otrolig attraktionskraft på fjärilar.
Det finns även andra buddlejor som till exempel den orangegula bollbuddlejan, Buddleja globosa och korsningar inom släktet som definitivt är odlingsvärda, men tyvärr lite mindre härdiga.
För den som snabbt vill fylla ut ett hörn i trädgården är detta ett perfekt alternativ förutsatt att platsen är relativt solig.
Buddlejan gör sig bra som solitär eller tillsammans med en eller ett par andra Buddlejor. Den passar också mycket bra att plantera nära en vägg, mur eller plank där värmen gör att den blir frodigare.
I Sverige blir syrenbuddlejan oftast inte högre än 3 meter. Ju varmare läge dess större buske.

Stor buske buddleja black knight — Buddleja davidii ’Black Knight’

Växtsättet är upprätt, men bredden blir ändå 1-1,5 meter eftersom grenarna tyngs av blommorna och viker ut i en graciös båge.
Även om syrenbuddlejan är en buske kan vi i Sverige nästan betrakta den som en storväxt perenn.

Blommor och blad

Blommorna är sammansatta av mängder med små blommor som sitter samlade i kolvlika klasar längst ut på årsskotten.
Kolvens längd varierar från 10-30 cm, i vissa fall ännu längre.
Vanligast är olika rosa och lila nyanser samt vitt, men även sorter med gulaktiga och nästan röda blommor finns.
Blomningen påbörjas i mitten av juli och pågår en bit in i september.
Bladen är mellangröna med gråaktig baksida och har en utdragen lancettlik form.

Skötel

Buddleja-davidii-Ile-de-france — Buddleja davidii ’Ile de France’

Även om den överlever vinterkylan i våra mest gynnsamma växtzoner kan det vara klokt att täcka basen av plantan med löv eller liknande för att skydda mot förfrysning och få en bra start på vårens tillväxt. Om plantan står i växtzon 3 eller högre rekommenderas definitivt täckning för att den ska klara sig.
Grenarna fryser oftast ner på vintern, men eftersom den blommar på årsskotten är detta inget större problem.

Buddleja davidii 'Pink delight' — Buddleja davidii ’Pink delight’

Beskär den hårt på våren innan tillväxten startar så bildas snart många nya skott från stammen som bär blommor från mitten av juli till in i september.
För att den skall trivas så bra som möjligt vill den stå i ett soligt och väl skyddat läge. Jorden skall vara näringsrik med bra struktur som inte håller kvar för mycket vatten. Den får dock inte stå torrt utan bör vattnas ordentligt innan den etablerat sig och vid kraftig torka.

Härdighet

Buddleja davidii 'White Profusion' — Buddleja davidii ’White Profusion’

Härdigheten skiljer en del mellan namnsorterna. Vissa klara bara zon 2, medan andra är härdiga upp till zon 4.
Ett alternativ om man bor i en kyligare zon är Ungersk Syren Syringa josiakaea som har liknande blommor men blommar lite tidigare på säsongen. Den har dock inte samma attraktionskraft på fjärilar, men har fördelen att den är helt härdig till zon 7.

Förökning

Det är mycket enkelt att föröka syrenbuddlejan. Halvförvedade sticklingar rotar enkelt på kort tid i en blandning av jord och grus. Även frösådd är ett alternativ.
[do_widget id=text-35]

maj 10, 2014

Förökning av Afrikas blå lilja

Den är pampig och vacker denna exotiska skönhet. Det vetenskapliga namnet är Agapanthus praecox. Ibland kallas den också kärlekslilja.
Eftersom en planta eller rotklump som man ibland kan köpa den som är ganska dyr kan det vara värt att själv föröka sin Agapanthus.
Dessutom är det så mycket roligare med växter man själv dragit upp från frö eller stickling…
Här kan du läsa om skötsel, övervintring och tips på hur du förökar Agapanthus genom frösådd och genom delning.

Plantera Agapanthus i rabatten

Här i Sverige får de flesta av oss njuta av den planterad i kruka, men i de varmaste, lägsta klimatzonerna upp till Stockholmstrakten kan det gå att övervintra dem nedgrävda i rabatten. Helst bör man då täcka ordentligt med löv och kanske en granruska eller två efter att snön kommit.
Tänker du försöka dig på detta kan det vara en fördel att plantera tidigt på säsongen så att plantan hinner etablera sig ordentligt. Välj ett skyddat läge och se till att dräneringen är så bra som möjligt eftersom kyla ihop med fukt är den värsta fienden för känsliga växter.

Övervintra Agapanthus i kruka

Bor man i en högre växtzon övervintras de säkrast i kruka som helst ska stå svalt och frostfritt och om möjligt ganska ljust, men det brukar även gå bra med mörk förvaring så länge det inte är för fuktigt.
Vattna endast mycket sparsamt under vintern. Ställ fram ljust och börja driva kring slutet av februari-mars.

Olika sorters Agapanthus

Det finns numera ganska många olika sorter till försläjning här i Sverige. Den klassiska storvuxna sorten är nog fortfarande den vanligaste sorten. Den har stora, klotrunda, mörkblå blommor och breda, kraftiga blad. Det finns också andra, lite mindre sorter som har lite smalare blad. Dessa är oftast mer rikblommande.
Blommorna kan ha olika nyanser av blått eller är rent vita. Det finns även sorter med vitkantade blad.

Förökning

Agapanthus försökas genom delning eller med frö.

Förökning med frö

Att fröså Agapanthus är enkelt. Det är också lite spännande eftersom man inte alltid vet exakt vilken färg blomman kommer att få. Frösådda plantor kan få allt från mycket ljust blå blommor, via olika blå och lila nyaner till mörkaste blått.
Det är ganska enkelt att samla frö från överblommade fröställningar. Var dock noga med att frökapseln torkat ordentligt och helst börjat öppna sig innan fröet skördas annars gror det inte. Fröet är lite oregelbundet i formen, platt och svart.
Så fröna så snart som möjligt eftersom grobarheten är bäst hos de färska fröerna, men har man inte tillgång till extra ljus under vintern kan det vara bättre att vänta till senvintern eller våren eftersom fröerna gror ganska snabbt och behöver ljus under sin uppväxt.
Sätt ett tiotal fröer i en liten kruka med såjord på ca 0,5 cm djup. Håll jorden fuktig, men inte sur. Till att börja med kommer smala strån som med tiden blir kraftigare, men det dröjer några månader innan det är dags för omskolning vilket kan göras när bladen börjar bli lite kraftigare.

Plantera dem då i väldränerad jord i inte allt för stora krukor. Plantera om, (omskola) när rötterna fyller krukan.
En frösådd planta kan om man har tur blomma efter ett drygt år, men ofta tar det två eller tre år innan den första blomman kommer.

Föröka med delning

Med tiden bildas nya bladrosetter som kan delas till att bilda nya plantor.
Detta är det snabbaste sättet att få en ny planta som blommar. Delning bör göras på våren eller försommaren.
Själva delandet är inte helt enkelt eftersom rötterna är mycket kraftiga och ofta väldigt täta. Man får helt enkelt ta till sågen!!!

Såga, lirka och dra så försiktigt som möjligt loss en eller flera bladrosetter.

Det kan vara svårt att få med alla rötter när man delar upp bladrosetterna, men det räcker med bara en eller två korta rotbitar på bladrosetten för att den ska klara sig, men ju mer rötter, dess bättre.
Sätt de delade plantorna i lätt sandblandad jord i krukor på ca 10 cm i diameter och vattna försiktigt. Jorden ska vara fuktig, men får inte blir genomblöt.

Delade plantor som bara har lite rötter kan behöva få lite hjälp med luftfuktigheten i ett miniväxthus eller i en plastpåse ett par veckor för att växa till sig lite, men oftast klarar de sig bra ändå.
Ställ de nya små plantorna ljust inomhus eller i ett växthus eller drivbänk om det inte är för kallt. Helst bör det vara över 15 grader.
När man ser att plantorna börjar växa kan de ställas ut och odlas som sina fullvuxna kollegor.

Odlingstips

Plantera om med några års mellanrum när rötterna fyller hela krukan, men välj inte allt för stor kruka då de trivs när det är lite trångt. Låt gärna jorden torka upp lite mellan vattningarna och använd en svag näringslösning då och då under tillväxtsäsongen.

[do_widget id=text-35]

maj 3, 2014

Lavendel – skötselråd och beskrivning

Många är vi som drömmer om lavendelfälten i Provence. Doften av lavendel är speciell och har en avslappnande och lugnande effekt.
Lavendelolja används förutom som parfym även i många läkande produkter.

Fjärilslavendel i kruka — Fjärilslavendel

Lavendelns vetenskapliga namn är Lavandula.
Inom släktet finns ca 25 arter och minst ett hundratal kultivarer (hybridlavendel).
Lavendel är en städsegrön, småväxt buske med väldoftande blad och eteriska blommor.
Blomman är axlik och kan ha olika längd. Vissa hybrider har blommor vars ax avslutas i något som kan liknas vid små tofsar längst upp. Dessa sorter brukar kallas fjärilslavendel eller fransk lavendel.

Blomman

Den vanligaste blomfärgen är olika nyanser av blålila (lavendelblå!) Det finns sorter med allt från ljusaste blått till djupt mörkt purpurlila. Även sorter med rosa och vita blommor finns, samt en art; Lavandula viridis, vars blomfärg närmast kan beskrivas som gulgrön.
I blommans bas finns oljeglandler (körtlar) som avger doftämnen. Olika arter och sorter har olika kraftig doft och vissa odlas kommersiellt där lavendelolja utvinns från blomman i speciella destillerier.
Även torkad avger blomman en doft som kan användas för att ge en härlig doft i hemmet eller som smaksättare i bakverk och matlagning.
Perenn lavendel blommar hos oss rikligast i juli-augusti.
Sorter som inte är härdiga här som till exempel fjärilslavendel finns ofta att köpa som blommande exemplar redan tidigt på våren. Dessa fortsätter ofta att sin blomning under större delen av sommaren.

Bladen

Bladen är korta och smala och sitter på stammar som med ökad ålder blir allt mer vedartade. Färgen varierar från gråvitt till olika nyanser av grönt. Även bladen avger en tydlig lavendeldoft vid beröring.

Storlek

De minsta sorterna blir bara ca 25 cm höga och de mer kraftigväxande uppemot en och en halv meter. Nästan alla blir lika breda som de är höga, men sorter med ett mer upprätt växtsätt förekommer också.

Härdighet

De flesta namnsorterna av arten Lavendula augustifolia anses generellt vara härdiga minst till zon 3. I gynnsamma lägen kan den även övervintra upp till zon 6.
Många av de sorter som har speciellt vackra blommor som till exempel fjärilslavendeln, är inte alls härdiga i Sverige utan får antingen betraktas som ettåriga eller kan övervintras på frostfri, ljus, ej fuktig plats.

Odlingsvärda sorter

Det finns ett antal sorter till försäljning och minst lika många sorter tillgängliga som fröer.
Det som skiljer dem åt är främst höjden och styrkan i den blå färgen där Hidcote Blue har en av de med mörkaste blå blommorna. Dock är axen hos den lite kortare än andra sorter som till exempel Munstead som har långa ax, men en mildare blå färg. Båda dessa blir cirka 60 centimeter höga. Det finns också lägre sorter som till exempel Ellegance Purple som bara blir drygt 35 centimeter. Alla dessa är hybrider av arten Lavendula augustifolia och har bra härdighet.

Användningsområde

Lavendel passar mycket bra som lågväxande häck och som kantväxt runt till exempel en rosenrabatt.
Icke härdig lavendel passar bra både som solitär eller tillsammans med andra växter i kruka.
Lavendel är en riktig fjärilsmagnet och drar till sig många viktiga pollinerare i våra trädgårdar.
Plocka några blommor och torka och passa på att ta tillvara resterna när du beskär för potpurrier, till bakning med mera.
Torkade buketter av lavendel är fint att dekorera med.

Skötsel

Lavendel älskar sol och vill växa i väldränerad jord som gärna får innehålla ett extra tillskott av kalk även om de klarar både sur och alkalisk jord.
För att göra den extra tålig och vinterhärdig är det viktigt att jorden inte innehåller för mycket lera som håller kvar vattnet eftersom lavendel inte vill stå fuktigt.
Lavendel växer vild i torra områden från södra Tyskland ner till norra Afrika. Det innebär alltså att de inte behöver vattnas förutom vid extrem torka och självklart i samband med nyplantering. Lite näring då och då är bra, men de klara sig gott också under karga, näringsfattiga förhållanden.
För att plantan ska behålla ett kompakt växtsätt behöver man beskära den varje år. Annars drar den iväg på höjden och blir gles, tanig och förvedad nertill.
Beskärning kan göras direkt efter blomningen eller tidigt på våren.

TIPS!
Var djärv och beskär ordentligt. Då kommer extra många nya skott från plantas bas. Använd delar av det som skärs av till att sätta som sticklingar.

Förökning

Frösådd

Lavendel förökas antingen med frö eller sticklingar. Det finns frön till olika arter och sorter att köpa, men man kan också lätt själv samla frön. De ramlar ur de avmognade blomsteraxen och skördas enkelt genom att man viker ner blomman i en liten påse och skakar blomsjälken. Faller fröerna ut är de mogna och klara att så. Man kan så dem direkt i såjord och låta krukorna stå ute under vintern eller spara dem och så tidigt på året i såjord inomhus eller i växthus. Täck fröerna med cirka 0,5 centimeter jord och håll fuktigt med täckning till plantorna kommer upp.
När plantorna är tillräckligt stora att hantera planterar man dem en och en i varsin kruka som inte bör vara större än cirka 8 centimeter. Sätt dem då gärna i en blandning av blomjord och grov sand. Låt dem stå på skyddat läge och växa till sig innan de planteras ut i rabatten.
Vid sådd tidigt på säsongen kan man räkna med blomning redan kommande sommar.
Det är inte ovanligt att de självsår sig och man kan då ta hand om de små plantorna och flytta dem dit man vill att de skall växa.

Sticklingar

Sticklingar tar sig bäst om man får med en lätt vedartad klack. Man bryter, eller skär helt enkelt av en liten gren eller topp. Enklast att lyckas med sticklingar är det i augusti-september, men även resten av året brukar det gå bra.
Stick ner 10 centimeter långa sticklingar som rensats från de nedre bladen i jord som är utblandad med mycket sand eller perlite och ställ skuggigt. Man kan sätta många sticklingar tillsammans i en kruka.

Rötter bildas inom 3 veckor till 3 månader beroende på årstid och övriga förutsättningar. Det är bara att vänta och se när de börjar skjuta nya skott. Det brukar vara ett bra tecken på att rötter vuxit ut, men avvakta gärna några veckor till innan de skolas om eller planteras i rabatten.
[do_widget id=text-35]

maj 3, 2014

Regnbågslupin – En skön färgklick i rabatten

Lupiner med blå och vita blommor — Lupinus polyphyllus – den vilda arten

Den växer längs våra vägrenar och många har den i trädgården. Den har blommor i alla nyanser av blått, rosa och vitt.
Den vilda arten av lupinen, Lupinus polyphyllus känner vi nog alla, men inte lika många känner till den förädlade varianten som kan bli en riktig pärla i våra rabatter; Regnbågslupinen.
Den ståtliga Regnbågslupinen, Lupinu x regalis, som ibland även kallas ’?Russel-hybrid’? är en medelhög perenn. Blommorna som finns i otaliga färger är placerade tillsammans i en klase högst upp på stjälken.

Blomman

Regnbågslupin med röda blommor — Lupinu x regalis – Regnbågslupin

Som namnet antyder finns blommor i regnbågens alla färger. Dessa förädlade sorter har en blomställning som oftast är större och högre än blommorna hos de vildväxande arterna.
Den enskilda blomman är oftast tvåfärgad med den yttre delen i en skarpare färg än den inre. Det är en relativt frivol växt som korsar sig fritt och frösådder resulterar ofta i nya och ibland oväntade färgkombinationer.
Förutom de vackra färgerna har blomman en väldoft som lockar både humlor och fjärilar i mängd.
Efter blomningen utvecklas de karakteristiska baljliknande fröställningarna som har en lätt luden, gråaktig yta.

Bladen

Bladen som är nästan lika stora som en hand har en djupgrön färg och är fingerflikiga med en parasolliknande utbredd form.

Storlek

De flesta sorterna blir kring metern höga, men det finns nya sorter som bara blir cirka 50 centimeter.

Användningsområde

Blomningen pågår under juni-juli.
Lupinen är en bra samplanteringsväxt och passar bra tillsammans med andra växter i harmonierande färger. De vackra bladens struktur gör att den är användbar som bakgrund i en lite lägre perennrabatt och den kan med fördel planteras i grupp med andra lupiner som en färgklick i trädgården.
De finns nya lägre sorter som fördel kan odlas även i kruka. Dem kan man så direkt i krukan. Blomning sker redan första året vilket gör den mycket lämplig för ändamålet.
Inom släktet finns arter som odlas för sina kvävebindande egenskaper där de plöjs ner och används som jordförbättring. I viss mån förekommer även odling för utfodring av boskap.
I buketten är lupinen en verklig tillgång. Plocka en stor bukett med bara lupiner eller ta med den i en frodig blandbukett från trädgården.’

Skötsel

Den trivs allra bäst i sol, men klarar även mer skuggiga lägen. Jorden får gärna vara djup och mager. Väl sandblandad, genomsläpplig jord är bra. Den trivs inte med för mycket kalk och visar det genom att bladen blir gula. De tjocka, djupgående rötterna gör att den klara torka mycket bra.
Om man klipper av blomstjälken direkt efter blomning belönas man ofta av en andra blomning framåt sensommaren.
Även de förädlade lupinerna kan ibland ge onödigt många nya plantor från fröställningar som lämnats kvar. Därför rekommenderas att blomstjälken klipps av innan fröerna mognat klart.

Härdighet

Lupinen är mycket härdig och kan odlas i nästan hela landet.

Förökning

Lupinen är enkel att föröka med frö som blommar året efter sådd.
Om man sår egna frön man tagit från plantor i trädgården kan man inte vara säker på vilken färg plantorna får eftersom de korsar sig fritt och anlag från andra färgkombinationer kan framträda hos den frösådda plantan.
Vill man få samma färg som de plantor man redan har kan man istället föröka dem med hjälp av rotsticklingar med klack.
[do_widget id=text-35]

april 29, 2014

Squash – lättodlad och användbar

Squash är en av de mest användbara växterna i grönsakslandet.
Den är lätt att odla både på friland och i kruka och belönar oss med en stor mängd frukter. En enda planta kan ge upptill 20 eller till och med fler frukter.
Den milda smaken blandar sig väl och förstärks med kryddning och övriga ingredienser och gör att den kan användas i många olika anrättningar.
Frukterna kan börja skördas från mitten av juli och den ger skörd ända fram till frosten. En eller två plantor räcker gott till en familj.
Frukten, som även kallas courgette och zucchini, innehåller 95% vatten och är relativt rik på A- och C-vitamin samt flera viktiga mineraler.
Det finns en massa vackra och goda squashsorter att odla numera. Avlånga, runda, tidiga och sena.

Frösådd av Squash

För att få en bra start är det bäst att förodla plantorna inomhus. Det tar 4-6 veckor för fröplantorna att bli lagom stora för att planteras ut. Squash är frostkänslig och vill helst ha kring 12 grader i jorden när den planteras. Sådden bör därför göras någon gång i april-maj beroende av var i landet man bor.
Fröer från egen skörd eller inköpt squash gror inte eftersom de frukter man äter inte är fullt mogna och fröerna är därmed inte klara.
Hos fröfirmorna finns det flera sorter att välja på, bl.a. några småväxta som är mer lämpliga om man vill odla i kruka.
Sätt två fröer på två centimeters djup i en liten plastkruka med såjord. Vattna igenom och ställ i ett minidrivhus eller en genomskinlig plastpåse som knyts upptill. Jorden skall sedan hållas fuktig, men får inte bli sur.
Så snart fröerna grott behövs ingen täckning men nu är det viktigt med mycket ljus.
Klipp av den svagaste grodden om båda fröerna gror eller dela dem försiktigt och sätt i varsin kruka.
När plantan har fyra blad skolar man om till en större kruka med planteringsjord. Så snart det blivit tillräckligt varmt ute börjar man avhärda plantan (vänja den vid utomhusklimatet) under cirka en vecka innan den planteras ut.

Plantering av squash

Squash vill ha det varmt och soligt med mullrik och väldränerad jord som gärna får innehålla både kompost och lite vedaska.
På friland planteras de med 70 centimeters avstånd.
Odlar man i kruka behöver volymen vara minst 10 liter, men för att få en bra skörd bör man satsa på betydligt större. En stor hink med hål eller en plastad lövkorg blir utmärkt.

TIPS!
Plantera plantan på en liten kulle och gör en ’vallgrav’ runtom på ca 30 centimeters avstånd. Första tiden, innan plantan vuxit till kan man vattna där. Då söker sig rötterna ut och nedåt samtidigt som själva plantan skyddas från kallt vatten och kvarstående fukt.

Skötsel

Lägg gärna gräsklipp på jorden runt plantan och låt den inte torka ut. Gödsla ett par gånger under säsongen. Krukodlade plantor behöver näring lite oftare. Nässelvatten är utmärkt som gödning.
Välmående plantor drabbas nästan aldrig av vare sig sjukdomar eller ohyra. Angrepp av löss kan man spraya bort med vatten.

Skörd av squash

I juli då plantorna är ca 15 cm långa kan man börja njuta av den första skörden. Prova gärna med att låta några frukter växa till sig till större storlek. Fruktköttet blir då lite sötare medan fröerna blir något hårdare. Plockar man ofta hinner fler frukter mogna.
Finns frukter kvar när nattfrost väntas kan man täcka plantan med fiberduk eller skörda de sista frukterna oavsett storlek. Plantan överlever inte en frostnatt utan skydd utan förvandlas då snabbt till en hög slem!

Squashrecept

Få frukter är lika användbara som squash.
Den kan ätas rå, smörkokt, ugnsbakad, marinerad, stekt, wokad, stuvad, friterad eller grillad.
Squash passar också utmärkt som ingrediens i soppa, paj, gratäng, gryta, pizza, grönsaksröra eller i omeletten. Man kan också blanda riven squash i matbrödet.
Min egen favorit är squashbiffar, recept hittar du här.
Blomman är känd som en exklusiv delikatess eftersom den är svåra att frakta. Med egen odling kan man gott kosta på sig att fritera en blomma eller två som en del av förrätten.

[do_widget id=text-62]

april 26, 2014

Odlingstips för tomater

Har man en gång smakat en solmogen tomat är det svårt att förlika sig med smaken hos de ?köpetomater? som erbjuds i mataffären större delen av året.
Det finns tusentals olika tomatsorter och har man inte egen täppa går det ändå bra att odla i krukor eller amplar på balkong eller terrass bara man har ett någorlunda varmt och soligt läge.
Tomaten tillhör familjen potatisväxter och dess artnamn är Solanum lycopersicum.
Att välja tomatsort
Tillgången på färdiga småplantor har ökat de senaste åren, men det är både billigare och väldigt enkelt att så själv.
Utbudet av tomatfröer är stort och ökar varje år med nya spännande sorter från hela världen.
Det finns tomatsorter som lämpar sig för odling i amplar, utomhus på friland, busktomater som passar bra i kruka, bifftomater, körsbärstomater, tidiga sorter, sena sorter, röda, gula, svarta, gröna, vita, randiga. De kan vara runda eller avlånga, pyttesmå eller gigantiska.
Har man ont om utrymme kanske man får nöja sig med en småvuxen sort som passar i ampel eller kruka. Har man växthus är urvalet självklart lite större än om man ska odla utomhus på friland, men numera finns många goda och fina sorter som går alldeles utmärkt att odla ute.
Har man gott om plats kan man unna sig att prova lite olika sorter och säkert hittar man en eller ett par favoriter.

Frösådd av tomater

Från sådd till utplantering tar det 6-8 veckor.
Fyll 8-cm krukor med såjord och sätt två frön på ca 1 cm djup.
Vattna försiktigt och ställ sådden i rumstemperatur.
Använd gärna miniväxthus eller plastpåse till dess fröerna grott och de första bladen vecklat ut sig. Därefter kan man ta bort täckningen.
Tomatfrön gror inom 1-2 veckor. Om båda fröerna gror kan man klippa av det svagaste, eller självklart, dela på dem och sätta dem i varsin kruka.

Uppskolning av tomatplantor

Snabbast växer plantorna om de skolas upp (får ny större kruka) ganska snabbt. Står den för länge i en kruka som är för liten stannar den till lite i växten, men det tar den snart igen.
Skola upp fröplantan så snart den har 3-4 av sina riktiga blad, se bild. Då sätter man den i en kruka som är cirka 11 centimeter fylld med bra planteringsjord. Sätt den så djupt i krukan så att de understa bladen precis inte nuddar jorden. (Nästan alla växter vill planteras på samma höjd i krukan som de suttit tidigare, men det gäller inte tomater)
Efter några veckor har plantans rötter fyllt krukan och det är dags att skola upp till nästa storlek. En kruka på 2-3 liter blir perfekt. Här kan plantan nu växa tills det är dags att plantera den på sin slutgiltiga plats.

Uppdrivning av tomatplantor

Efter första omskolningen mår plantan bra av att stå något svalare. 15-18 grader rekommenderas. Då minskar risken att plantan ränner iväg på höjden och blir gänglig.
Det är viktigt att tomatplantorna får tillräckligt med ljus för att utvecklas bra. Inte förrän början av april kan dagsljus i ett ljust fönster utan allt för brännande sol vara tillräckligt. Innan dess behövs tillskott av växtbelysning. Har man det kan man börja driva plantor redan i början av februari och därmed få extra tidig skörd. Självklart kräver det förutom växtbelysning också lite utrymme…
Det är trots allt ganska vanligt att tomatplantorna blir lite klena och gängliga innan de får komma ut i solljus och värme. Det brukar inte dröja så länge efter att de kommit på plats innan de växer till sig och blir kraftiga och fina, men man kan hjälpa till lite genom att toppa dem om de blivit allt för taniga.
Busktomater kan man toppa nästan var som helst för att den skall bryta nya skott och bli lite knubbigare.
Om en tomatplanta med upprätt växtsätt blivit för tanig kan man helt enkelt ta av toppen på önskad höjd och låta en ny, kraftigare topp växa ut istället.
Den avklippta toppen kan man sätta som stickling och på så vis få ytterligare en tomatplanta.
Läs mer om hur man tar sticklingar av tomater här.

Utplantering

Tomater vill ha varmt och bör därför inte planteras ut för tidigt.
Vänta till sista nattfrosten och lite till för att vara på säkra sidan. Avhärdning (Att vänja en växt som stått inomhus vid utomhusklimatet) genom att ställa ut den på skyddad plats varma soliga dagar dagtid kan man börja med flera veckor tidigare. Det mår plantan bara bra av.
Vid odling i växthus genomför man motsvarande avvänjning och utplantering när risken för frost i växthuset är över. Med en frostvakt kan man tidigarelägga utplanteringen flera veckor. Den stora ljusmängden uppväger den lite svalare nattemperaturen.
Tomater för friland planteras med ca 50 cm mellanrum i väldränerad, välgödslad jord. Tillsätt gärna stallgödsel, kompost eller benmjöl.
Eftersom tomater är värmeälskare är det nödvändigt att sätta plantan på det soligaste stället som finns tillgängligt vilket oftast betyder en södervänd vägg.
Stötta plantan ordentligt eftersom den annars lätt bryts av vid kraftig vind.
Vid plantering i jordbädd i växthus gäller 40-50 cm mellanrum.
Skall tomaten odlas i kruka eller ampel rekommenderas en volym på ca 20 liter. Få amplar har den storleken, men välj så stor som möjligt. Plantera i näringsrik plantjord av bästa kvalitet.

Uppbindning av tomater

Både upprättväxande och många busktomater behöver stödjas.
För en busktomat räcker det med en eller två bambupinnar som stöd.
Hos upprättväxande sorter behöver man stödja plantan i hela dess längd. Enklast är att fästa ett snöre på den höjd plantan beräknas få som fullväxt (ca 150 cm) och knyta andra änden löst längst ner kring stjälken på plantan. Då kan man vira plantan runt snöret vartefter den växer.
Växter på friland kan bindas mot en spalje eller liknande.
Fler tips och beskrivningar av plantering och uppbindning av tomater visas i denna film.

Skötsel av tomatplantor

Tomater älskar värme, de vill ha mycket vatten och kräver mycket näring.

Näring till tomatplantor

Tomater är väldigt näringskrävande. De växer fort och producerar mycket frukt på kort tid. Därför är det viktigt att de får regelbundet tillskott av en bra näring.
Börja gärna ge ett svagt tillskott redan så snart fröplantan kommit upp. Formulex är ett perfekt tillskott för tomater liksom för alla frösådder och sticklingar.
Några veckor efter att plantan skolats för andra gången börjar man ge tillskott av en halv dos tomatnäring.
När plantan planterats ut ska den regelbundet ha full dos av tomatnäringen.

TIPS! Lägg gräslipp på jorden runt tomatplantorna. Dels medverkar det till att hålla kvar fukten i jorden och dels innehåller gräsklipp mycket värdefulla näringsämnen som kommer plantan tillgodo.

Vattning av tomatplantor

Liksom alla växter tappar tomatplantan kraft om den tillåts bli för torr emellanåt så det bästa är att se till dem ofta. Jorden får inte torka ut, men rötterna vill heller inte stå blött. Varma dagar kan det vara nödvändigt att vattna dem både en och två gånger, men självklart beror det på hur de är planterade.
Automatbevattning är både enkelt och praktiskt. Det finns många olika lösningar för detta och det behöver inte bli dyrt.

Tjuva och toppa

Upprättväxande sorter skall bara ha en huvudstam där blad och blomklasar växer ut.
Det naturliga för plantan är att förgrena sig och bilda nya bladpar och grenar i bladvecken på huvudstammen. Dessa ska man ta bort så fort som möjligt eftersom den annars tar kraft från tillväxten. Man nyper helt enkelt bort de små bladen (tjyvarna) som visar sig.
Detta kallas för att ?Tjyva tomaten?.
När plantan fått 4-5 blomklasar knipsar man av toppen ett bladpar över blomklasen så att all kraft koncentreras till utveckling av de klasar som finns istället för fortsatt tillväxt av nya klasar som ändå inte hinner mogna.
Busk- och ampelsorter behöver man inte toppa eller tjuva utan de sätter rikligt med frukt ändå.

Ohyra och skadegörare hos tomater

Tomatplantor i växthus drabbas nästan alltid av någon sorts ohyra.
Vanligast är vita flygare, spinn och bladlöss, men även olika typer av svamp och virussjukdomar kan ibland slå till.
Bästa sättet att minska problemet med ohyra är att kolla plantorna ofta och gärna hänga upp klisterskivor där flygande ohyra fastnar. Då får man tidigt en indikation om vad som är på gång.
Snabba motåtgärder är sedan nyckeln till att hålla problemet under kontroll.
Spraya omedelbart med en såplösning så snart ett angrepp upptäcks. Upprepa med någon veckas mellanrum. Om angreppen inte ger sig rekommenderas biologisk bekämpning som brukar vara väldigt effektivt för att få bukt med ohyra hos tomater.
Blad som blivit fula av ohyra ska man ta bort. Släng dem i soporna för att förhindra spridning av skadegörare.

Skörd och förvaring av tomater

När tomaterna börjar mogna kan man hos upprättväxande sorter ta bort några av de blad som skuggar frukterna. Då får de mer sol på sig och mognar lite snabbare.

Skörda tomaterna vartefter de mognar. Allra godast är att äta dem helt färska.
Smaken bevaras bäst i rumstemperatur, men håller längre om de ligger svalt. Lägg dem inte i plast, då bildas fukt och hållbarheten förkortas. Tomater som börjat få färg, men ännu inte är fullmogna när frosten sätter in kan man lägga på fönsterbrädan för att eftermogna.
Det finns många bra recept även för omogna, gröna tomater så glöm inte plocka in dem innan de fryser.
De kan stekas, man kan göra chutney, såser, marmelad och mycket annat smaskigt.

februari 9, 2014

Jordviva – Primula vulgaris

Familj: Primulaceae
Släkte: Primula
Växttyp: Perenn
Blomning: April-maj. En andra blomning förekommer ibland på hösten.
Höjd: 5-15 cm
Odlingszon: Mellersta till södra Sverige.
Läge: Sol – halvskugga på lätt fuktig växtplats
Förökning: Vivor förökas med frö och genom delning.
Beskrivning: Jordvivan är en av sju primulaarter som förekommer vilt i Sverige.
Det är en örtartad perenn som blir 5-15 cm hög.
Bladen sitter i rosett med blomstjälkarna i mitten.
Sin naturliga växtplats har den på näringsfattig mark där den växer vid bäckkanter, på ängar, i snår och i lövskog.
De vivor som säljs som krukväxter tidigt på säsongen är korsningar (hybrider) som odlats fram för att producera stora, färggranna blommor i många olika nyanser och former. Det finns sorter med dubbla, och enkla, blommor och blommor med vågiga eller krusiga kronblad. En del sorter har en svag, behaglig doft.
Det marknadsförs ett antal olika hybrider med specifika egenskaper under olika namn som t.ex ’Zebra’ , ’Äppelblom’ och ’Bellerose’
Användningsområde:
Inomhus – Jordviva säljs som prydnadsväxt för inomhusbruk tidigt på året.
I samplantering – Passar bra för samplantering i krukor och amplar tidigt på säsongen så snart risken för frost är över.
I rabatten – Jordvivan, liksom andra nära släktingar och hybrider blir jättefina i olika slags rabatter;, stenpartier, slänter mm.

Skötsel:
Som krukväxt är jordvivan inte särskilt långlivad, men eftersom den är lätt att plantera ut och blir en långlivad perenn i trädgården är den värd att sköta om ordentligt.
Placerar den så ljust som möljigt. Det är viktigt att inte jorden torkar för då slokar vivan omedelbart. Den tycker heller inte om att stå i sur jord då den istället kan ruttna.
Enklast håller man jämn fuktighet genom att ställa krukan i en ytterkruka med ett lager på 1-2 centimeter med lecakulor eller motsvarande i botten som krukan kan stå på.
Fyll sedan upp vatten på lecakulorna men inte så högt att det når krukan. Då ökar luftfuktigheten runt plantan och de rötter som önskar kan själva söka sig nedåt och hämta mer vatten.
Vattna regelbundet så snart jorden känns torr.
Klipp vartefter av överblommade blommor för att ge plats för nya knoppar som växer upp från mitten av plantan.
Ingen särskild näring behövs under denna period.
Spara för utplantering
När blomningen avtar kan man låta växten vila lite genom att ställa den lite svalare om möljigt. Fortsätt hålla den lagom fuktig och invänta varma vårdagar utan frost. Då kan den successivt vänjas ut för att sedan planteras ut i trädgården.
Hur väl den trivs där är lite olika beroende på jord, klimat och läge, men också beroende av sortens tålighet som kan variera en del mellan olika hybrider. Men det är definitvt värt att prova. Det kan bli en långlivad vän i rabatten som kan blomma flera gånger under säsongen.
[do_widget id=text-62]

november 25, 2013

Pelargoner

Med många års erfarenheter från att odla pelargoner i stor och liten skala har jag med tiden lyckats samla på mig en hel del erfarenheter.
Jag har dessutom haft den stora glädjen att få ta del av Cliff Blackmans genbank med helt fantastiska zonarticpelargoner och jobbar även själv en del med att korsa fram nya pelargonsorter.
Det här har resulterat i en mängd bilder och en del tips jag gärna delar med mig om.
Besök gärna min specialsida som bara handlar om pelargoner www.alltompelargoner.se för att ta del av bilder, beskrivningar, tips och artiklar om just pelargoner.