Idag när jag kom hem hade mina beställda ’anti-kryp’ kommit i brevlådan.
Jag har fått löss på pelargonerna på glasverandan och i växthuset har mjöllössen (vita flygare) börjat härja.
Det är inte alltid lätt att se när de kommer utan man behöver ofta aktivt studera sina växter då och då för att snabbt kunna sätta in motåtgärder.
En kanske otippad hjälpreda är spindlar. Det var enkelt att se att jag fått besök av mjöllöss. Det hade nämligen fastnat ett antal invidider i ett spindelnät och tydligare än blir det nog inte.
Mot mjöllössen fick jag Encarsia formosa. Det är en parasitstekel som kommer i form av puppor som sitter på en bit kartong som man hänger bland de drabbade växterna. Stekeln kläcks sedan och lägger sina ägg i mjöllusens larver och på det viset blir man successivt av med mjöllössen.
Som hjälp mot bladlössen hade jag beställt en blandning av bladlusparasitsteklar och gallmyggor.
De kommer som larver och puppor förpackade i en liten plastask där de ligger i en ströblandning av fin vermiculite.
Den lilla asken öppnar man och ställer skyddad från stark sol vid de drabbade växterna. Vartefter steklar och myggor kläcks flyger de ur asken och börjar leta mat = bladlöss.
När jag gick upp till växthuset för att placera ut mina små anti-kryp mot bladlössen fick jag en glad överraskning: Min stora, tidigare jättefina trädormbunke som jag investerade i förra året hade börjat skjuta nytt skott! Under vintern har den totalt säckat ihop i växthuset och allt var bara visset. Jag tror tyvärr att det är helt och hållet mitt fel och att det beror på allt för lite vatten. Men nu efter lite extra omvårdnad senaste månaden har den alltså börjat återhämta sig. Hurra!
Åter i köket var det dags att skölja igenom groddarna. Jag satte igång groddning av några mungbönefröer i måndags från en påse som gått ut på datum. Det har nu visat sig att det inte var något fel alls på dem utan som det ser ut är de alla på gång att gro. Jag sköljer dem morgon och kväll och nu ikväll tog jag ett första smakprov. De är så sjukt goda. Jag tar en liten nypa från burken och stoppar i munnen. Smakar påminner väldigt mycket om nyskördade sockerärtor.
Nu har mina ’anti-kryp’ kommit!
Idag när jag kom hem hade mina beställda ’anti-kryp’ kommit i brevlådan.
Jag har fått löss på pelargonerna på glasverandan och i växthuset har mjöllössen (vita flygare) börjat härja.
Det är inte alltid lätt att se när de kommer utan man behöver ofta aktivt studera sina växter då och då för att snabbt kunna sätta in motåtgärder.
En kanske otippad hjälpreda är spindlar. Det var enkelt att se att jag fått besök av mjöllöss. Det hade nämligen fastnat ett antal invidider i ett spindelnät och tydligare än blir det nog inte.
Mot mjöllössen fick jag Encarsia formosa. Det är en parasitstekel som kommer i form av puppor som sitter på en bit kartong som man hänger bland de drabbade växterna. Stekeln kläcks sedan och lägger sina ägg i mjöllusens larver och på det viset blir man successivt av med mjöllössen.
Som hjälp mot bladlössen hade jag beställt en blandning av bladlusparasitsteklar och gallmyggor.
De kommer som larver och puppor förpackade i en liten plastask där de ligger i en ströblandning av fin vermiculite.
Den lilla asken öppnar man och ställer skyddad från stark sol vid de drabbade växterna. Vartefter steklar och myggor kläcks flyger de ur asken och börjar leta mat = bladlöss.
När jag gick upp till växthuset för att placera ut mina små anti-kryp mot bladlössen fick jag en glad överraskning: Min stora, tidigare jättefina trädormbunke som jag investerade i förra året hade börjat skjuta nytt skott! Under vintern har den totalt säckat ihop i växthuset och allt var bara visset. Jag tror tyvärr att det är helt och hållet mitt fel och att det beror på allt för lite vatten. Men nu efter lite extra omvårdnad senaste månaden har den alltså börjat återhämta sig. Hurra!
Åter i köket var det dags att skölja igenom groddarna. Jag satte igång groddning av några mungbönefröer i måndags från en påse som gått ut på datum. Det har nu visat sig att det inte var något fel alls på dem utan som det ser ut är de alla på gång att gro. Jag sköljer dem morgon och kväll och nu ikväll tog jag ett första smakprov. De är så sjukt goda. Jag tar en liten nypa från burken och stoppar i munnen. Smakar påminner väldigt mycket om nyskördade sockerärtor.
Jag har fått spinn!
Usch och fy! Idag upptäckte jag spinn på min Cissus striata.
Det är en planta som jag köpte för en dryg månad sedan.
Då såg den fin och fräsch ut, men som hos många nyinköpta plantor är risken för att ohyra ska blossa upp stor i och med att den byter miljö.
Varför spinn?!
Växten blir ofta lite stressad när den ska ställa om till nya ljusförhållanden och ny luftfuktighet, särskilt under vinterhalvåret.
Det kan göra att dess allmäntillstånd försämras under en period och motståndskraften mot ohyra och anda skadegörare blir då sämre.
Spinn trivs där det är varmt och torrt Finns där ägg eller enstaka individer av löss, spinnkvalster eller liknande kan man räkna med att de sätter fart och föröka sig.
På grund av detta är det alltid en väldigt bra idé att låta nya växter stå för sig själva i ’karantän’ några veckor innan de får flytta ihop med de som redan finns därhemma.
Hur vet man att det är spinn?
Det bästa sättet att upptäcka ohyra är att regelbundet kika lite närmare på sina växter.
När jag såg min Cissus på lite håll tyckte jag den såg matt och lite dammig ut och tittade därför lite närmare på den, och visst – den hade redan fått ett ganska kraftigt angrepp.
Tidiga angrepp kan vara svåra att se eftersom det brukar börja med några få spinntrådar kring bladfästena på undersidan av bladen. Det här angreppet måste ha skett på bred front eftersom flera blad redan var helt täckta med den tunna väven.
Vid en närmare titt såg jag mängder av ägg på bladens undersida och små kryp springa runt i väven.
Åtgärd
Så snart jag såg angreppet flyttade jag plantan för att minska risken att omgivande plantor smittas. I morgon kommer jag att duscha dem som står kvar och höja luftfuktigheten där de står för att förekomma och försöka stoppa eventuella angrepp.
Hög luftfuktighet är något som spinnkvalstren inte alls trivs med så det är egentligen den första åtgärden man bör utföra om man misstänker eller upptäcker att man fått spinnangrepp, att höja luftfuktigheten kring plantan.
Om plantan är relativt liten kan man fortsätta hålla den isolerad från andra växter, höja luftfuktigheten, duscha av den i duschen och när den torkat upp spraya den med insektssåpa vid upprepade tillfällen.
För större plantor och vid kraftiga angrepp kan man efter att luftfuktigheten höjts och en första omgång sprayning sätta in biologisk bekämpning.
Det finns några olika predatorer som fungerar bra.
Viktigast av allt är att inte vänta med motåtgärder för det kan sprida sig väldigt snabbt, vilket jag tyvärr blev varse.
Räddning!
Tyvärr tyckte jag plantan var allt för angripen för att det skulle kännas lönt att försöka rädda den. Allt för många blad och skrymslen att komma åt med såpan. Och eftersom den var ny och inte har något speciellt affectionsvärde för mig valde jag att slänga den.
Men, jag gav inte upp hel och hållet. Innan den åkte ut klippte jag av två toppar som jag tyckte såg någorlunda okay ut.
Jag har avlägsnat en del blad på dem och dränkt dem i en ganska kraftig blandning med vatten och insektssåpa där de får ligga några timmar.
Därefter får de torka lite grann innan jag sätter dem som sticklingar i såjord.
Hade det varit vanliga sticklingar utan ohyra hade de fått stå i ett miniväxthus tillsammans med andra sticklingar och frösådder, men nu får de stå själva i en plastpåse jag stänger upptill. Där inne blir luftfuktigheten hög vilket är perfekt för att rota sticklingar. Dessutom är ju hög luftfuktighet något som inte spinnkvalster gillar så i bästa fall innebär att jag lyckas rädda min Cissus med hjälp av sticklingar.
Jag har tidigare räddat angripna plantor på det här sättet så nu är det bara att hålla tummarna att det fungerar den här gången också.
[do_widget id=text-35]
Bekämpning av vita flygare (mjöllöss)
Mjöllöss, Aleyrodidae, eller vita flygare som de ofta kallas är samlingsnamnet på ett antal olika arter där växthusmjöllusen, Trialeurodes vaporariorum är den vi ofta träffar på i våra växthus och uterum.
Den överlever inte vintern utomhus i vårt klimat men det händer att de under varma somrar flyttar ut eller följer med plantor som förodlats i växhus. Ofta ställer de där inte till lika stor skada som inomhus, men ju fler de är ju större är risken att de sprider sig eller bidrar till sjukdomar.
Den vuxna mjöllusen är 1-2 mm och har två vingar. Ägg och larver är genomskinliga eller ljust gråvita.
Namnet mjöllus syftar på det vita mjöliga vaxpuder den är täckt av.
Mjöllöss livnär sig genom att suga växtsaft. Det är inte bara de vuxna djuren, utan även larverna som parasiterar på plantan.
Mjöllössen, liksom många andra sugande insekter avger sockerhaltiga exkrementer, sk. honungsdagg.
Livslängden på vuxna djur är 3-4 veckor och under sin livstid hinner honan lägga ett par hundra ägg.
Mjöllöss föredrar vissa växtslag framför andra. Tomater, pelargoner, gurka och fuchsia tillhör favoriterna, men många andra växter drabbas också.
De väljer oftast en värdplanta och håller sig till den ett tag innan de söker sig vidare. Därför kan man ibland se angrepp på bara den ena av två plantor som står bredvid varandra.
Ett angrepp börjar oftast på de färskaste bladen i toppen av plantan där de helst lägger sina ägg, men det kan även börja längre ner.
Mjöllöss sitter nästan alltid på undersidan av bladen vilket gör att det kan dröja innan man ser dem. Det kan ofta också ta lite tid innan man märke på plantan att den är angripen.
Man kan ibland se små hål eller prickar och områden som är lite ljusare gröna i tonen där de sugit växtsaften. Men angreppet behöver vara relativt omfattande innan växten tar stryk. Vid det laget har man säkert redan sett de vuxna mjöllössen flyga omkring.
Små plantor som angrips av mjöllöss kan ta stor skada väldigt fort medan större växter kan klara det ganska bra ett tag. För dem kan istället det största problemet bli sotdaggsvamp som brukar komma och växa till på och runt honungsdaggen. Där bildar den ett gråsvart, klibbigt hölje på bladen och i förekommande fall också på frukterna. Detta gör att plantan försvagas och tillväxten hämmas. Det här är väldigt vanligt på till exempel tomat- och gurkplantor som drababs av mjöllöss.
Vintertid är mjöllusen inaktiv och sitter på en värdplanta och väntar in värmens återkomst. Så snart temperaturen stiger brukar man kunna se enstaka flygfän och då kan man vara förvissad att ett större angrepp är på gång.
Behandling
Bästa behandlingen är att upptäcka dem tidigt så att man snabbt kan sätta in motåtgårder.
Om man regelbundet tar en liten extra titt på sina plantor upptäcker man ofta angrepp tidigt och kan stoppa dem innan det får för stor spridning.
Mjöllössen upptäcker man mycket enkelt genom att dra handen över bladen eller skaka lätt på plantan. Då flyger de vuxna djuren iväg för att snart återvända till sin planta.
En gul klisterskiva är alltid bra att hänga upp. Då ser man direkt vilka djur som finns i luften kring växterna.
Mekanisk bekämpning
Är man lite händig kan man jobba på att klämma ihjäl både vuxna djur , ägg och larver. Eftersom man inte kommer åt alla djur kan man betrakta detta som en första åtgärd.
Svårt angripna blad som är fulla med ägg och larver är en god idé att ta bort. Släng i soporna och inte i kompostlådan.
Spraya med såpa
Enkelt och effektivt är att spraya angreppen med såplösning.
(recept på såplösning hittar du här)
Det är viktigt att spraya direkt på alla djur, såväl vuxna som larver och ägg. Spraya noga på undersidan av alla blad och alla toppskott.
Behandlingen behöver upprepas efter ett par veckor.
Om inte såpabehandlingen hjälper finns det kemiska bekämpningsmedel i handeln som hjälper mot mjöllöss.
Om växten klarar att stå utomhus kan det vara bra att kombinera spraybehandling med ett par veckors utomhusvistelse i skyddat läge.
Eftersom mjöllusen inte trivs lika bra ute får plantan möjlighet att återhämta sig.
Biologisk bekämpning
Det finns utmärkt biologisk bekämpning att tillgå mot mjöllöss. Parasitstekeln Encarsia formosa lägger sina ägg i mjöllössen som därmed förgörs.
[do_widget id=text-35]
Om blomflugor, sorgmyggor och fruktflugor
Sorgmyggor, Sciaridae, eller ?blomflugor? som de ofta kallas, är något som många drabbas av särskilt i samband med frösådder, men även i krukor med vuxna växter trivs de så länge det är tillräckligt fuktigt.
Sorgmyggorna är små svarta myggor som vi upptäcker när de svärmar runt krukorna.
Den vuxna sorgmyggan mäter ungefär 2,5 millimeter och har långa, pärlbandslika antenner. De har en livscykel på mellan 4-5 veckor och lägger 70-140 ägg i fuktig jord.
Sorgmyggan kan på kort tid göra stor skada på våra växter och särskilt utsatta är små plantor och frösådder.
Den lägger sina ägg i jorden och när de kläcks kommer det ut små ljusgrå, nästan genomskinliga larver med brunsvart huvud, ca 6-7 mm långa. Larverna lever i de översta jordlagren och kalasar sedan med stor aptit på rötter och fröer. De små nyutkomna rötterna har inte en chans utan sticklingen dör och fröet kan inte gro.
Ättiksflugor
Man skall inte blanda ihop sorgmyggan med ättiksflugan som ibland också kallas bananfluga eller fruktfluga. Den gör inte någon skada på växter, men kan vara otrevlig ändå.
Ättiksflugan trivs i köket på frukt och grönsaker och man bli lätt av med dem genom att rensa bort frukskal och grönsaksrens och sedan ställa fram en specialblandning som hälls i en flaska.
Receptet mot ättiksflugan
2 delar vinäger
1 del sirap
1 droppe diskmedel
Flugorna lockas av blandningen och drunknar i flaskan.
Det finns också färdiga fällor att köpa och dem hittar du på vår hemsida Medel mot bananflugor
Det finns även en annan liten flygare, vattenflugan som ibland tar plats i våra hem. Den enkla skillnaden från sorgmyggan är att den har korta antenner. Vattenflugans larver lever av alger som växer i stillastående vatten och är oskadlig för växterna och brukar inte vara så väldigt irriterande för oss människor.
Bekämpning av sorgmyggor
Sorgmyggor trivs förträffligt i just den fuktiga miljö vi ofta har för våra frösådder och sticklingar. Har de väl etablerats sig kan de vara väldigt svåra att bli av med och att låta jorden torka upp är sällan ett alternativ för krukor med frösådder och sticklingar därför är det viktigt att agera direkt om man misstänker att man fått sorgmyggor.
Hos fullvuxna plantor utgör sorgmyggans larver inte lika stor fara, men i värsta fall kan lavernas framfart försvaga plantan och bidra till att den drabbas av bakterieangrepp och olika svampsjukdomar. Här kan man prova att låta jorden torka upp ordentligt i krukan under en period så att ägg och larver dör ut.
Börja sedan med att vattna mer måttligt än tidigare för att undvika återbesök, eller att eventuella kvarvarande individer får nytt fäste och börjar föröka sig igen.
Har man frösådder eller sticklingar på rotning kan det vara mer kritiskt. Ser man bara ett fåtal flugor kan man försöka isolera de krukor man ser de svärmar kring för att minska spridningen, men håll dem alla under uppsikt.
Nya larver kläcks och spridningen fortsätter om man inte ser upp.
Ett av det mest effektiva bekämpningsmedlet är rundmaskar, nematoder Steinernema feltiae. Nematoderna söker aktivt upp larverna och använder dem som värddjur när de förökar sig vilket gör att de förintas. När sorgmyggorna är borta försvinner sedan nematoderna naturligt eftersom de inte har några värddjur för sin förökning.
Andra alternativ för bekämpning är bakterien Bacillus thuringiensis var. israelensis och rovkvalstret Hypoaspis miles.
Dessa biologska bekämpningsmedel finns numera till försäljning i mindre förpackningar även till privatpersoner.
Bekämpning kan också göras med kemiska bekämpningsmedel som oftast säljs som koncentrat, men dem vill vi ju helst undvika.
Vattna med medlet på redan fuktad jord så att det sprider sig enkelt i jorden. Ofta behöver man upprepa behandlingen en till två gånger.
Förebyggande mot sorgmyggor
Sorgmyggor sprids oftast från kruka till kruka. Det är inte ovanligt att de följer med in när man plockar in krukor som stått utomhus på sommaren. Därför är det klokt att ställa nyinköpta och nyintagna plantor för sig ett tag så att man säkert vet att den är fri från ohyra.
Det är alltid bra att ha klisterskivor hängande över frösådder och sticklingar så att man snabbt kan se om någon ohyra är på gång.
Man kan hindra, eller i varje fall försvåra för sorgmyggan att lägga sina ägg i jorden genom att täcka jorden med ett lager vermiculite eller perlite. För fröer som skall sås grunt är detta inte ett alternativ eftersom de då hamnar för djupt. Håll sådd och sticklingar lagom fuktiga. Det är när det blir för blött i jorden som sorgmyggan trivs allra bäst.
Till vuxna plantor kan man använda olika typer täckning av jorden som samtidigt kan vara dekorativt och bidra till att bevara fuktigheten i jorden efter det att sorgmyggorna är borta. Några exempel på sådan täckning rä olika typer av dekorativ bark, marmorstenar eller krossad terrakotta.
Jord som legat ett tag (och ibland även nyinköpt jord!) kan innehålla sorgmyggor. Misstänker man att det finns sorgmyggor i jorden kan man sterilisera den före användning.
[do_widget id=text-62]
Skapa fuktigt mikroklimat runt växterna
Många av de växter vi gärna ställer på fönsterbrädan är känsliga för den torra luft vi har inomhus.
Nästan alla växter vill ha högre luftfuktighet än vad vi normalt har i våra bostadsrum och blir det för torrt finns det risk att plantan tappar knoppar och i värsta fall drabbas av spinn eller annan ohyra.
På fönsterbrädan där det bästa ljuset finns är det oftast extra varmt och torrt på grund av värmeelement som är placerade under fönstren.
Men det är enkelt att ge plantan de allra bästa förutsättningarna ändå och det gör man genom att skapa ett fuktigt mikroklimat åt växterna.
Det kan man göra på flera sätt och redan mycket små mängder fukt i växternas närhet påverkar miljön för dem positivt.
Ett väldigt enkelt sätt att direkt öka luftfuktigheten är att hälla vatten i olika kärl och placera i växternas direkta närhet.
Man kan till exempel ställa fina skåla och vackra flaskor fyllda med vatten bredvid plantan.
Ett annat sätt som är väldigt effektivt är att ställa plantan i en ytterkruka med botten fylld med cirka 2 centimeter lecakulor eller grus som planteringskrukan sedan får stå på. Därefter
fyller man på vatten upp till drygt en centimeter så att det alltid kan cirkulera fuktig luft runt plantan utan att rötterna blir blöta.
Har man ingen ytterkruka kan man åstadkomma samma effekt genom att lägga ett lager lecakulor, fina stenar eller grus på ett fat med vatten som man ställer krukan på. Det viktiga är att inte jorden kommer i direktkontakt med vattnet så att jorden i krukan blir allt för blöt.
En liten vattendusch då och då är väldigt bra för att höja luftfuktigheten, men det är inte alltid lätt att spraya vatten där växten står utan att omgivningen också får sig en blöta. En flytt till duschen någon gång då och då där den kan få ett lätt ’sommarregn’ uppskattas av nästan alla växter.
OBS! Byt vatten emellanåt så det inte står och blir dåligt både i botten av krukor och i vattenbehållare.
Boktips om krukväxter:
Maj-Lis Pettersson skriver hur du förebygger och bekämpar ohyra på dina krukväxter.
En riktigt bra bok om du vill veta mer om detta.
Tips för att bekämpa liljebaggar
Får man besök av liljebaggen, Lilioceris lilii på sina liljor behöver man agera omgående.
Liljebaggen äter själkar, blad, knoppar och blommor och kan på mycket kort tid mer eller mindre skala en liljeplanta.
Liljebaggen är lysande röd och 6-9 mm lång vilket gör att den syns ganska tydligt, men trots detta kan de både hinna föröka sig och göra stor skada på mycket kort tid.
Den förökar sig genom att lägga ägg på undersidan av liljornas blad.
Larverna är orangeröda med svart huvud. För att skydda sig från fiender täcker de sig med sin egen avföring och oftast ser man egentligen bara små svarta geggiga klumpar på bladens undersida.
Här följer lite tips jag fått från Björn på Linudden som jag kompletterat med lite egna erfarenheter.
Bekämpning
Förebyggande
Allra viktigast är att kontinuerligt undersöka sina plantor så att man tidigt upptäcker ett angrepp.
Med tidig bekämpning får man mindre problem senare på säsongen.
Det är inte ovanligt att ett angrepp inte upptäcks förrän bitmärken börjar synas och då gäller det att agera snabbt.
Vuxna djur
Första åtgärden är att plocka bort och oskadliggöra de vuxna djuren och självklart ska man göra det så skonsamt som möjligt.
Att mosa dem med fingrarna är inte så jättemysigt, men kanske det enklaste sättet. Man kan också trampa ihjäl dem, men är marken mjuk kan det vara lite svårt. Man kan istället ha en liten platt sten bredvid sig för att lägga dem på och slå till dem med en knytnävsstor sten för att göra processen kort.
En kopp med T-sprit att lägga dem i är ett annat alternativ som lär vara skonsamt eftersom de då bedövas med en gång.
Det är inte ovanligt att vuxna djur faller till marken och gömmer sig när man närmar sig. Ofta landar de på rygg så att bara den svarta undersidan syns vilket gör dem svårare att upptäcka så man får vara ordentligt uppmärksam.
Ägg
Äggen som sitter på undersidan av bladen i strängar kan man klämma sönder eller spola bort med en stark vattenstråle.
Larver
Larverna som sitter inbäddade i sin avföring på undersidan av bladen är enkla att upptäcka, men ganska äckliga att hantera.
Om man spolar en hård stråle vatten mot dem faller de till marken och kan sedan inte ta sig tillbaka till plantan och dör.
Alternativet är att dra bort dem från bladet och mosa dem eller lägg i T-sprit. I så fall är handskar att rekommendera…
Lycka till!
[do_widget id=text-62]
Bladlöss – förebygg och bekämpa
Just när man hade det så fint och växterna verkade trivas så bra upptäcker man några vita korn på bladen.
Spanar man mer noga så ser man dem – lössen!
Men hur det nu än är så är ju löss och annan ohyra något helt naturligt och något man får vänja sig vid att hantera när man har växter i sin närhet.
Om man har lite koll på sina plantor ser man snabbt när något är fel och kan ingripa innan angreppen breder ut sig och gör någon större skada.
Bekämpning och förebyggande behandling finns och gör att man inte behöver deppa ihop för några löss.
En frisk och välmående planta drabbas mer sällan av sjukdomar och ohyra än en som inte trivs riktigt bra.
Man kan ha två plantor av samma sort bredvid varandra. Den ena blir snabbt full med löss, den andra har får knappt några löss alls.
Ibland kan man tycka att bladlöss dyker upp från ingenstans, men självklart är det inte så. De kan komma in utifrån, kanske har det kommit nya växter in i huset eller så har de funnits där ett bra tag, men inte visat sig förrän förutsättningarna för dem blivit gynsamma och de då börjat föröka sig ordentligt.
Det finns många arter av bladlöss. En av den vanligaste är persikobladlusen Myzus persicae som tyvärr trivs rätt bra i våra växthus, och kan självklart även dyka upp på fönsterbrädan.
En av persikobladlusens favoriter är pelargoner, men de ger sig med god aptit på det mesta den kan hitta av saftiga växter. Lössen är 2-3 mm och ljusgrön. En koloni består främst av honor som föder levande ungar. Under sin levnadscykel ömsar den skinn fyra gånger innan den blir vuxen. De vita skinn den släpper är ofta det första tecknet på att ett angrepp är i antågande.
När en planta fyllts med löss börjar de få vingar och flyger vidare för att ockupera en ny planta.
Hur hittar man bladlössen?
Bladlössen sitter ofta på toppskott med saftiga goda blad längs stjälkar och på undersidan av bladen. Där suger de saft från bladen och kan samtidigt sprida en mängd olika virussjukdomar.
Såren på stammen gör också att plantan blir mer mottaglig för andra sjukdomar, svamp- och mögelangrepp.
Ibland ser man också att de färskaste bladen blir lite hoprullade. Det beror på att tillväxten avstannar i den del där lössen härjar på grund av det gift de sprutar in när de suger ut saften.
Lössens avföring som har det fina namnet Honungsdagg är klibbig och ger ett bra fäste för olika typer av sporer som flyger i luften.
Det är inte alltid man ser själva lössen på ett tidigt stadium utan man kan istället se de små vita skinnrester de släpper under utvecklingen. De ligger på ovansidan av bladen som små vita fnas. Ser man dem så är det läge att leta vidare efter själva lössen.
Förebyggande åtgärder
Bästa sättet att undvika större angrepp av bladlöss är dels att se till att plantan trivs och mår bra och att hålla lite uppsikt på sina växter för att tidigt se eventuella tecken som kan tyda på ohyra.
En tidig upptäckt innebär möjlighet till snabb bekämpning innan ohyran hinner sprida sig.
Ett hjälpmedel är klisterskivor som man kan hänga över plantorna. De avslöjar tidigt om det finns ovälkomna besökare.
Vid tidig bekämpning gör ett lusangrepp oftast inte någon större skada, därför är det bra att kontinuerligt hålla ögonen öppna och spana efter angrepp.
I samband med att växter flyttas in efter sommaren, på senvintern och tidigt på våren när värmen kommer och lössen vaknar till efter vinterdvalan kan ett angrepp snabbt växa och få ordentlig spridning. Plantans kondition är då ofta nedsatt och har då lägre motståndskraft vilket gör den mer utsatt.
Behandling
Isolering
Upptäcker man en planta med lusangrepp kan det vara smart att ställa den i ’karantän’ för att minska risken för spridning till omgivande plantor. Platsen där krukan stått bör rengöras med såpvatten eftersom vuxna djur, ägg eller andra stadier av lössen kan ligga kvar på jordrester, fat, fönsterkarmar eller fallna blad efter det att plantan flyttats och därifrån spridas vidare.
Mekanisk bekämpning
Enkelt och effektivt är det att mosa lössen med fingrarna.
Lyft försiktigt en angripen planta så att inga löss trillar av. Håll upp krukan framför dig (om det går) och mosa de löss du ser med fingrarna. Ja, det är äckligt men man vänjer sig!
Skaka sedan av plantan lätt i en påse eller hellre utomhus där eventuella kvarvarande löss och ägg inte kan göra skada.
Man kan också duscha bort dem med en kraftig vattenstråle om växten inte är för skör.
Även klisterskivorna bidrar i någon mån till att minska antalet löss.
Klipp och beskär
Är några enstaka blad eller ett toppskott hårt angripna med krullade blad eller drösvis med löss, kan det vara klokt att klippa bort skottet om det inte förstör plantans form.
Spraya
Spraya plantan med en såplösning. Var noga med att såpan kommer åt i alla skrymslen och var extra noga i bladveck, toppar och på bladens undersidor.
Recept såplösning:
2 dl såpa
8 dl vatten
1 msk t-sprit
Spraya ytterligare 2-3 gånger med en dryg veckas mellanrum.
Det finns även såplösningar att köpa och kraftigare lösningar med gifter, men oftast räcker det med såpan och så är det ju så mycket vänligare mot miljön.
En del av de bekämpningsmedel man kan köpa för besprutning ger skador på vissa växters blad. Det gäller ofta de färdigblandade medel som säljs i sprayflaskor. Använd då hellre lösningar som skall blandas ut.
Biologisk bekämpning
Det finns idag flera bra alternativ för biologisk bekämpning av bladlöss även för hobbyodlare.
Läs mer om biologisk bekämpning här www.wexthuset.com/naturlig-ekologisk-bekampning
[do_widget id=text-62]
Rotlöss – den dolda ohyran
Rotlöss är för många en okänd ohyra som kan drabba alla slags växter vi odlar i kruka.
Att den är relativt okänd beror säkert på att den inte är så vanlig, men en annan orsak är tyvärr att många inte känner till den och därför sprider dem vidare.
Rotlöss är svårt, nästan omöjligt att bli av med och sprider sig väldigt effektivt.
Rotlusen är en art av ullus som lever i jorden och livnär sig på att äta växtrötter. Det finns flera olika typer av rotlöss varav de flesta är harmlösa, men de som vi nu hittar i våra krukor kan göra väldigt stor skada.
Drabbade plantor tappar efter ett tag kraften och tynar sakta bort.
Hur vet man om en planta har rotlöss?
Hos en välmående planta som får rotlöss kan det dröja länge innan det syns på den att den är drabbad.
Hos sticklingar och småplantor märks det oftast snabbare eftersom de inte har så mycket rötter, men det beror också på hur stort angreppet är. Ett litet angrepp kan växa till under en längre tid till dess plantan plötsligt tappar växtkraft och slokar.
Enklast att ta reda på om en planta har rotlöss är att avlägsna krukan och titta på rotklumpen och titta efter.
Tyvärr är tidiga angrepp på småplantor lätta att missa även om man kikar på rotklumpen eftersom plantan troligen rätt nyligen är omskolad och rotlössen ännu inte kommit ut till krukbotten eftersom rötterna inte hunnit växa till ordentligt.
Hur ser den ut?
Den vuxna rotlusen är vit och lite mjölig i konturerna??, ca 3 mm lång och förflyttar sig långsamt. Det är inte så ofta man ser de vuxna lössen, utan spår av rotlöss visar sig som små vita, lätt blåaktiga ansamlingar med aningen mjöligt eller vaxliknande hölje.
Ofta ser man också smala stråk längs rottrådarna mellan de lite större klumparna.
Ett tidigt angrepp hittar man oftast i botten, men beroende av hur lössen kommit in i krukan kan de även synas någonstans längs sidorna.
Vid kraftiga angrepp ser man dem runtom hela rotklumpen.
Man kan nästan alltid se avtryck från det vitblåa vaxet på insidan av krukan. Det är oftast det säkraste sättet att skilja ett litet angrepp från vad man kan missta för rotlöss; nämligen perlite eller vanligt ??jordmögel?? som är helt ofarligt.
Hur får man rotlöss?
Rotlöss hittar man oftast hos växter som sticklingförökas, dvs. där man har moderplantor.
Växter som frösås, eller som köps in av handelsträdgårdarna som pluggplantor; sommarblommor och växter av säsongskaraktär som t.ex. petunia, penséer, många utplanteringsväxter, köksväxter och kryddor brukar inte vara något problem, men det skadar inte att ändå vara uppmärksam.
Ofta handlar det om växtslag som många samlar på som t.ex pelargoner, saintpaulia och porslinsblomma, men i princip vilka växter som helst kan vara drabbade.
Erfarenhet visar att det är långt ifrån säkert att köpa in plantor från andra länder. Där är rotlöss minst lika vanligt som i Sverige.
Kunskapen om rotlöss är även hos yrkesodlare oroanden liten vilket gör att risken för spridning är relativt stor.
Hur skyddar man sig?
Bästa sättet att skydda sid från att få rotlöss på sina växter är att vara extremt försiktig med nya växter man tar hem.
Det är klokt att ha som regel att låta nya plantor stå för sig själva ett tag i karantän??.
För att hinna upptäcka ohyra och sjukdomar innan man flyttar ihop en nyinförskaffad växt med de man har sedan tidigare bör man vänta minst tre veckor.
Så lång tid, och kanske ännu längre kan det ta innan ett färskt rotlusangrepp syns.
Nu är det väl få som har plats för någon längre tids karantän, men var försiktig och kolla växten både ovan och under jord noga innan den får stå med de andra och använd alltid individuella fat för att hindra att vuxna rotlöss eller larver kommer över till en angränsande kruka via dräneringshålen i krukans botten.
Hur sprider de sig?
Vuxna rotlöss kan själva vandra från kruka till kruka, men stoppas med största sannolikhet om krukan har fat.
Vanligaste sättet att de sprids på är troligen i samband med att man vattnar och har flera krukor på en bricka då både vuxna djur, larver och ägg kan flyta mellan krukorna.
Ett annat tillfälle där rotlössen lätt sprider sig är när man planterar om. Om inte redskap, krukor och fat är rena eller om man jobbar på ett bord där jord från olika plantor blandas är risken för spridning överhängande.
Man kan också sprida rotlöss med jordrester som fastnar på handen om man hanterar en angripen planta. Ägg och larver är mycket små och kan lätt följa med små jordrester.
Vad gör man om man har rotlöss?
Har man fått in rotlöss bland sina växter måste man vara extremt försiktig. Små ägg som knappt är synliga för ögat kan bilda en ny koloni inom ett par månader. Ägg och larver sprids enormt lätt i samband med omplantering, när man vattnar och det rinner över ner på andra plantor, om man får jord på händerna från en smittad planta och tar i en annan.
Var försiktig så att jord från en angripen planta inte flyger omkring.
Man kan heller inte flytta en etikett, eller en blompinne från en kruka till en annan, då har man närmast garanterat spridit lössen till den nya krukan. Ett annat bra sätt att sprida dem är om man är oförsiktig och använder krukor och fat som inte rengjorts, eller byter fat mellan krukor.
Ställ aldrig krukor i växthus direkt på golvet utan fat eftersom rotlössen även trivs i växthusets jordbäddar och i sand och jord mellan gångstenar och i grus.
God hygien och extrem försiktighet när man vattnar och hanterar växterna är viktigt för att hindra vidare spridning.
Isolera
Angripna växter bör omedelbart isoleras så de omöjligen kan komma i fysisk kontakt med de man tror är fria från rotlöss.
Om man har, eller har haft ett angrepp bör man ta till vana att då och då ta bort krukan och kolla rotklumpen på sina växter för att försäkra sig om att de inte är drabbade.
Behandling
Vissa observationer tyder på att rotlöss föredrar torrare jord framför blöt, men att dränka plantorna under längre tid med jämna mellanrum lär inte hjälpa och är heller inte att rekommendera för många sorter som rentav kan ta skada om jorden under en längre perioder är för blöt.
Vill man prova måste i så fall den hink som används rengöras extremt noga mellan de olika plantornas dopp för att inte riskera att proceduren sprider ohyran istället för minskar den.
De gifter som är verksamma mot rotlöss är inte tillåtna för privatpersoner, därför rekommenderas i första hand att man tar sticklingar och slänger den angripna plantan i soporna. Tänka på att vara försiktig så att ingen jord från plantan kommer på sticklingen.
Man tror att vissa arter av rotlöss även kan befinna sig ovan jord, så för att vara helt säker kan man spruta sticklingen med växtsåpa eller lägga den i såplösning några minuter för att minimera risken för spridning till sticklingen.
Vill man ge sig på att använda gifter kan man prova att behandla en planta med de starkaste som är godkända för privatpersoner, men det kräver en mycket kraftig dos och resultatet är ovisst.
Om man vattnar ner giftet flyttar sig lössen längre ner i krukan och tar skydd. Säkrast är att ta bort krukan och peta loss så mycket jord som möjligt från rötterna och därefter dränka rotklumpen i en giftlösning under några timmar så att hela rotsystemet garanterat är indränkt. Därefter planteras plantan om och får stå i flera månaders karantän då eventuellt kvarvarande angrepp inte kommer att synas i utkanten av krukan förrän rötterna vuxit till ordentligt igen. Denna metod kan fungera, men det finns inga garantier, och det finns risk att plantan tar skada av behandlingen.
Det finns ännu ingen säkert fungerande biologisk bekämpning att tillgå, men i takt med att problemet ökar kommer säkert en lösning inom en inte allt för avlägsen framtid.
De rotlöss som bor i våra krukor dör i minusgrader, vilket man kan utnyttja för att bli kvitt dem i ett kallväxthus och i krukor som man kan låta stå ute under vintern.
En dålig nyhet för den som har växthus som hålls uppvärmt även på vintern är att har man väl fått in rotlöss i en kruka är risken väldigt stor att de flyttar in i jorden, gruset, eller i den mossa som oftast finns i växthuset.
I artiklar från bl.a. Storbritannien berättas det om omfattande saneringsåtgärder för att bli av med de rotlöss som koloniserat växthuset. Alla växter måste ut, hela växthuset måste i flera omgångar skuras med de starkaste rengöringsmedel men kan få tag på och självklart måste även jorden behandlas. Det värsta scenariot är att det kan ta flera år att bli av med dem och det säkraste sättet lär vara att låta växthuset stå kallt en period så de garanterat fryser ihjäl.
[do_widget id=text-62]
Skötsel av nyinköpta sticklingar
Nu börjar det dyka upp många spännande sticklingar hos växthandlaren. Ett perfekt tillfälle att skaffa lite nya favoriter till fönsterbrädan och till sommarens planteringar för en billig penning.
För att dina nya plantor skall frodas och bli så fina som möjligt finns det några saker att tänka på.
Växterna vi köper har odlats under perfekta förhållanden med lagom mycket vatten, luftfuktighet, temperatur och med extra belysning. Därifrån har de sedan transporterats till butiken, och i värsta fall, vilket inte är helt ovanligt, stått ett par dagar med mycket sämre belysning än de tidigare varit vana vid och i en annan luftfuktighet än tidigare.
När vi så kommer hem med våra nyinköpta sticklingar blir det ytterligare en omställning till den ofta torra och ibland också ganska mörka miljön under årets första månader. Då behöver sticklingen pysslas om lite för att anpassa sig till sin nya omgivning.
Växter stressas av alla möjliga orsaker: när de flyttas, temperaturförändringar, ändrad luftfuktighet, ändrade ljusförhållande, ändrade jordförhållanden, vattenbrist, för mycket vatten, och så vidare.
En stressad växt måste fokusera mer på att överleva än på tillväxt så ju bättre förutsättningar vi kan ge dem dess bättre.
Större växter klarar ofta det här bättre än små, nyrotade sticklingar och därför följer här några tips för att lyckas.
Välj rätt stickling
Välj en sticklingar som ser välmående ut. Frodiga, oskadade blad, ordentligt med rötter och fuktig, men inte genomsur jord.
Har den börjat tappa blad, eller om bladen har någon skada finns risk att den inte klarar sig eller tar lång tid på sig att återhämta sin växtkraft.
Karantän?
Man kan undvika mycket problem genom att ha som regel att alltid ställa nyinskaffade växter åtskilda från de man redan har.
Även om växten du tagit med hem ser frisk och sund ut kan den mycket väl bära på ohyra eller någon annan skadegörare som inte visar sig förrän efter en tid.
Det är inte helt ovanligt att ohyra visar sig några veckor efter en flytt eftersom plantan då är lite försvagad. Ohyran får då snabbt fäste och kan breda ut sig.
’Karantänen’ bör helst vara minst tre veckor.
Tänk på att inte alla skadegörare syns ovan jord. De hemska rotlössen gömmer sig som det låter just i jorden. Så innan dina nya växter ställs samman med de befintliga rekommenderar jag att du kollar dem ordentligt. (Mer om rotlöss och annan ohyra finns i andra inlägg/artiklar – använd sökfältet så hittar du dem.)
Invänjning
Vänta någon dag efter hemkomsten med omplantering. Ställ sticklingen ljust utan starkt solljus, gärna i ett dricksglas där väggarna hjälper till att hålla en högre fuktighet runt sticklingen.
Skydda dem från varma element som bidrar till att torka ut plantan.
Luftfuktighet
En del växter, särskilt de med ganska tunna blad som tex Fuchsia, Hibiskus, Bougavillea, samt många utplanteringsväxter mår bra av lite förhöjd luftfuktighet under den första tiden. Små sticklingar kan man gott ställa i ett miniväxthus eller ställa ner i en plastpåse utan att knyta till dess man ser att tillväxten tar fart.
Avvänj dem sedan successivt. Man kan även ställa krukan på ett djupt fat med lecakulor och vatten. Vattnet får inte nå krukan, men bidrar till förhöjd fuktighet.
Andra växter däremot, ofta de med lite succulenta (köttiga) stammar som tex Pelargoner vill absolut inte bo i ett miniväxthus eller ha en plastpåse över sig, men i övrigt hanteras de som de andra sticklingarna.
Omplantering
Om det finns ordentligt med rötter när man lyften växten ur krukan kan sticklingen planteras om, annars bör den stå kvar i sin kruka i dricksglaset några dagar till dess rötterna är kraftigare.
Välj en kruka som inte är för stor eftersom det är lätt att jorden blir för sur då de små rötterna ännu inte orkar dricka så mycket. Plantera hellre om en gång till längre fram när sticklingen vuxit till ordentligt.
Välj en bra blom- eller plantjord från något av de ledande tillverkarna. Glöm billig jord! Det lönar sig att köpa bra jord. Billig jord kan i värsta fall bidra till att plantan inte klarar sig eller växer väldigt dåligt.
Glöm inte att spara etiketten med växtens namn! Stick ner den djupt i krukan så kommer den inte bort.
Vattning
Håll jorden fuktig, men låt den inte bli sur. Blir den det så låt den torka upp ett par dagar innan du vattnar igen. Har den blivit ordentligt övervattnad kan man försöka dra ut fukt genom att placera krukan på en tidning.
Näring
Börja tillföra näring 3-4 veckor efter omplanteringen enligt rekommenderad dosering. Är plantan fortfarande lite klen kan man börja med halv dos till dess att den blir kraftigare. I stället för traditionell växtnäring kan man till unga plantor och sticklingar använda Formulex. Den kan tillföras genom att spraya plantan eller så vattnas lösningen i jorden.
Inte blomma…
Vänta helst med att låta sticklingen blomma. Den behöver all kraft till att växa till sig. Nyp därför av de första blomknopparna. Det låter tufft, men brukar vara värt besväret.
LYCKA TILL!