Bokashikompostering

Vad är bokashi

Bokashi betyder på japanska ”Jäst organiskt material”.
Bokashikompostering är kortfattat ett enkelt och praktiskt sätt att kompostera inomhus.
Det är en lite annorlunda komposteringsmetod som istället för förmultning innebär att man fermenterar, jäser, avfallet genom att tillsätta något som kallas effektiva mikroorganismer, EM.
Dessa mikroorganismer består av en blandning av jästsvampar, mjölksyrebakterier och bakterier som medverkar i växternas fotosyntesprocess. Tillsammans bidrar var och en av dessa på olika sätt till den effektiva nedbrytningsprocessen som enkelt kan beskrivas som en jäsnings- och syrningsprocess.
EM tillförs genom en ’bärare’ som kan utvinnas på lite olika sätt. Ett exempel är jästa fruktskal eller vetekli som sprayas eller strös över matresterna.
Komposteringen sker i en lufttät hink. Genom att tillsätta EM startar en anaerobisk (nedbrytning utan syre) process i hinken. Det här gör att avfallet varken ruttnar eller luktar illa under nedbrytningen.
I bokashikomposten kan man slänga alla typer av matavfall inklusive kött, fisk, citrus och mejeriprodukter som inte rekommenderas i traditionell kompostering eller i maskkomposten.

Fördelar med bokashi

Det är självklart jättebra om man kan ta tillvara så mycket avfall som möjligt hemma för att slippa onödiga transporter.
En bokashikompost luktar inte och drar inte till sig flugor eller andra djur.
Det går snabbt! – Med bokashitekniken får man på bara ett par veckor en färdig kompost att använda för plantering och jordförbättring.
Enkelt – Man behöver inte tänka på att blanda innehållet i komposten utan det är bara att slänga det som ska slängas.
Ingen näring går till spillo utan allt kan återföras till växterna. Komposten binder kol och bara ett minimum av växthusgaser frigörs från avfallet.
Den vätska, lakvattnet som tappas ur komposten är mycket rik på viktiga näringsämnen och mikroorganismer som bland annat hjälper växterna att ta upp näring ur jorden. Lakvattnet kan användas som näringstillskott i krukor och planteringar. Den är mycket kraftig och bör spädas 1/100.

Hur gör man

Enklast är att skaffa en hink som är speciellt till för bokashi. Då får man med en kran för att hälla ut lakvattnet och ett dräneringsgaller som gör det enkelt att underhålla fuktighetsnivån i komposten. Man kan också använda en vanlig hink med ett lufttätt lock, men då måste man hålla koll på vätskenivån i komposten med hjälp av tidningspapper eller liknande material.

Sedan slänger man matresterna bara direkt ner i hinken. Helst finfördelade så att nedbrytningsprocessen går fortare.
Spraya eller häll strö över EM och stäng locket ordentligt. Locket ska öppnas så lite som möjligt eftersom nedbrytningen sker i syrefri miljö så det kan vara klokt att samla dagens matavfall i en skål och tömma över i komposthinken vid ett eller två tillfällen under dagen.
Pressa gärna ihop avfallshögen med en potatisstöt ibland. Då minskar mängden syre i komposten samtidigt som det blir mer utrymme kvar för mer avfall i hinken.
Varannan till var tredje dag behöver man tömma ut det lakvattnet som produceras i hinken så att inte innehållet blir för fuktigt.
När hinken är full trycker man till innehållet och tömmer hinken på lakvatten innan den får stå och efterjäsa. Töm gärna lite lakvatten ur hinken även under den här tiden för att underlätta nedbrytningsprocessen.
Efter två veckor är processen klar och komposten är klar att användas. Den efterjästa komposten har en sötaktig, lite syrlig doft och har ofta en lite luden mögeltäckt yta.
När hinken tömts sköljer man ur den utan att använda rengöringsmedel eftersom det kan minska effekten av mikroberna.
Eftersom den fulla hinken behöver stå och efterjäsa ett par veckor är det praktiskt att ha två hinkar att växla mellan.

Användning av bokashikomposten

Komposten kan man nu gräva ner i jorden, hälla över i trädgårdskomposten eller imaskkomposten.
När man blandar upp det i jord kan man ta en del bokashikompost och två delar jord.
Efter uppblandning i jorden tar det två till fyra veckor innan den är klar att användas att plantera i. Den tiden behövs för att komposten ska neutralisera sitt ph-värde och näringen göras tillgänglig för växterna.
Tidig vår och på hösten när det är lite svalare kan denna process ta lite längre tid.
Vintertid då det kan vara svårt att gräva ner komposten eller blanda den i trädgårdskomposten kan man hälla över den efterjästa komposten i plastpåsar som man knyter ihop ordentligt. Dessa kan man spara i ett svalt utrymme eller till och med utomhus trots kylan eftersom mikroberna sätter igång att arbeta igen när värmen återkommer.

Användning av Bokashi-te

Lakvattnet som ibland kallas bokashi-te eller bokashi-juice är en starkt syrlig lösning.
Bokashi-te kan användas för att näringsvattna och bladgödsla (spraya näringen på bladen) dina växter. Eftersom det är starkt koncentrerat måste det spädas 1/100 innan det används annars kan växternas rötter brännas.
Lakvattnet kan också hällas i avloppet där det har en rensande effekt på rören och tillför välgörande bakteriekultur om man har en septitank.
Det är perfekt att näringsvattna gräsmatta, planteringar, träd, buskar och blommor ute och inne med. När man bladgödslar kan det spädas 1/500 upp till 1/1000 för frösådder och unga plantor.
OBS! Bokashi-te bör användas direkt. Det går att spara ett par dagar i en försluten burk i kylskåpet, men sedan förlorar den sin effekt.
Det kan lukta lite syrligt när man vattnar, men det försvinner med en gång.

TIPS!

– Pressa ihop avfallet i hinken. Då får mer avfall plats samtidigt som mängden syre i avfallshögen minskar. För detta kan man använda en rejäl potatisstöt eller liknande verktyg som trycker till avfallet.
– Små bitar bryts ner snabbare än stora. De har större yta där mikroberna kan verka relativt en större bit.
– Tillsätt lite mer EM när du komposterar kraftigare rester som till exempel avokadoskal eller majskärnor.
– Håll locket ordentligt stängt så mycket som möjligt. Jäsningsprocessen pågår i en syrefri miljö så det är viktigt att locket sluter tätt.
– Lägg gärna en plastpåse överst i hinken för att minska exponeringen för syre.
-Undvik att placera hinken så att den utsätts för stark sol. Optimal temperatur för jäsningsprocessen är mellan 20-40 grader
En väl fungerande bokashikompost har en sötaktig, lätt syrlig doft och är ofta täckt med ett ludet gråvitt lager av mögel.
Börjar den lukta illa, eller om grönaktigt mögel uppstår har processen rubbats. Prova då med att tillsätta mer EM. Minska eventuellt storleken på avfallet som läggs i komposten, töm ur lakvatten, pressa ihop innehållet och se till att den står i lämplig temperatur.
[do_widget id=text-35]

april 29, 2014

Squash – lättodlad och användbar

Squash är en av de mest användbara växterna i grönsakslandet.
Den är lätt att odla både på friland och i kruka och belönar oss med en stor mängd frukter. En enda planta kan ge upptill 20 eller till och med fler frukter.
Den milda smaken blandar sig väl och förstärks med kryddning och övriga ingredienser och gör att den kan användas i många olika anrättningar.
Frukterna kan börja skördas från mitten av juli och den ger skörd ända fram till frosten. En eller två plantor räcker gott till en familj.
Frukten, som även kallas courgette och zucchini, innehåller 95% vatten och är relativt rik på A- och C-vitamin samt flera viktiga mineraler.
Det finns en massa vackra och goda squashsorter att odla numera. Avlånga, runda, tidiga och sena.

Frösådd av Squash

För att få en bra start är det bäst att förodla plantorna inomhus. Det tar 4-6 veckor för fröplantorna att bli lagom stora för att planteras ut. Squash är frostkänslig och vill helst ha kring 12 grader i jorden när den planteras. Sådden bör därför göras någon gång i april-maj beroende av var i landet man bor.
Fröer från egen skörd eller inköpt squash gror inte eftersom de frukter man äter inte är fullt mogna och fröerna är därmed inte klara.
Hos fröfirmorna finns det flera sorter att välja på, bl.a. några småväxta som är mer lämpliga om man vill odla i kruka.
Sätt två fröer på två centimeters djup i en liten plastkruka med såjord. Vattna igenom och ställ i ett minidrivhus eller en genomskinlig plastpåse som knyts upptill. Jorden skall sedan hållas fuktig, men får inte bli sur.
Så snart fröerna grott behövs ingen täckning men nu är det viktigt med mycket ljus.
Klipp av den svagaste grodden om båda fröerna gror eller dela dem försiktigt och sätt i varsin kruka.
När plantan har fyra blad skolar man om till en större kruka med planteringsjord. Så snart det blivit tillräckligt varmt ute börjar man avhärda plantan (vänja den vid utomhusklimatet) under cirka en vecka innan den planteras ut.

Plantering av squash

Squash vill ha det varmt och soligt med mullrik och väldränerad jord som gärna får innehålla både kompost och lite vedaska.
På friland planteras de med 70 centimeters avstånd.
Odlar man i kruka behöver volymen vara minst 10 liter, men för att få en bra skörd bör man satsa på betydligt större. En stor hink med hål eller en plastad lövkorg blir utmärkt.

TIPS!
Plantera plantan på en liten kulle och gör en ’vallgrav’ runtom på ca 30 centimeters avstånd. Första tiden, innan plantan vuxit till kan man vattna där. Då söker sig rötterna ut och nedåt samtidigt som själva plantan skyddas från kallt vatten och kvarstående fukt.

Skötsel

Lägg gärna gräsklipp på jorden runt plantan och låt den inte torka ut. Gödsla ett par gånger under säsongen. Krukodlade plantor behöver näring lite oftare. Nässelvatten är utmärkt som gödning.
Välmående plantor drabbas nästan aldrig av vare sig sjukdomar eller ohyra. Angrepp av löss kan man spraya bort med vatten.

Skörd av squash

I juli då plantorna är ca 15 cm långa kan man börja njuta av den första skörden. Prova gärna med att låta några frukter växa till sig till större storlek. Fruktköttet blir då lite sötare medan fröerna blir något hårdare. Plockar man ofta hinner fler frukter mogna.
Finns frukter kvar när nattfrost väntas kan man täcka plantan med fiberduk eller skörda de sista frukterna oavsett storlek. Plantan överlever inte en frostnatt utan skydd utan förvandlas då snabbt till en hög slem!

Squashrecept

Få frukter är lika användbara som squash.
Den kan ätas rå, smörkokt, ugnsbakad, marinerad, stekt, wokad, stuvad, friterad eller grillad.
Squash passar också utmärkt som ingrediens i soppa, paj, gratäng, gryta, pizza, grönsaksröra eller i omeletten. Man kan också blanda riven squash i matbrödet.
Min egen favorit är squashbiffar, recept hittar du här.
Blomman är känd som en exklusiv delikatess eftersom den är svåra att frakta. Med egen odling kan man gott kosta på sig att fritera en blomma eller två som en del av förrätten.

[do_widget id=text-62]

april 26, 2014

Odlingstips för tomater

Har man en gång smakat en solmogen tomat är det svårt att förlika sig med smaken hos de ?köpetomater? som erbjuds i mataffären större delen av året.
Det finns tusentals olika tomatsorter och har man inte egen täppa går det ändå bra att odla i krukor eller amplar på balkong eller terrass bara man har ett någorlunda varmt och soligt läge.
Tomaten tillhör familjen potatisväxter och dess artnamn är Solanum lycopersicum.
Att välja tomatsort
Tillgången på färdiga småplantor har ökat de senaste åren, men det är både billigare och väldigt enkelt att så själv.
Utbudet av tomatfröer är stort och ökar varje år med nya spännande sorter från hela världen.
Det finns tomatsorter som lämpar sig för odling i amplar, utomhus på friland, busktomater som passar bra i kruka, bifftomater, körsbärstomater, tidiga sorter, sena sorter, röda, gula, svarta, gröna, vita, randiga. De kan vara runda eller avlånga, pyttesmå eller gigantiska.
Har man ont om utrymme kanske man får nöja sig med en småvuxen sort som passar i ampel eller kruka. Har man växthus är urvalet självklart lite större än om man ska odla utomhus på friland, men numera finns många goda och fina sorter som går alldeles utmärkt att odla ute.
Har man gott om plats kan man unna sig att prova lite olika sorter och säkert hittar man en eller ett par favoriter.

Frösådd av tomater

Från sådd till utplantering tar det 6-8 veckor.
Fyll 8-cm krukor med såjord och sätt två frön på ca 1 cm djup.
Vattna försiktigt och ställ sådden i rumstemperatur.
Använd gärna miniväxthus eller plastpåse till dess fröerna grott och de första bladen vecklat ut sig. Därefter kan man ta bort täckningen.
Tomatfrön gror inom 1-2 veckor. Om båda fröerna gror kan man klippa av det svagaste, eller självklart, dela på dem och sätta dem i varsin kruka.

Uppskolning av tomatplantor

Snabbast växer plantorna om de skolas upp (får ny större kruka) ganska snabbt. Står den för länge i en kruka som är för liten stannar den till lite i växten, men det tar den snart igen.
Skola upp fröplantan så snart den har 3-4 av sina riktiga blad, se bild. Då sätter man den i en kruka som är cirka 11 centimeter fylld med bra planteringsjord. Sätt den så djupt i krukan så att de understa bladen precis inte nuddar jorden. (Nästan alla växter vill planteras på samma höjd i krukan som de suttit tidigare, men det gäller inte tomater)
Efter några veckor har plantans rötter fyllt krukan och det är dags att skola upp till nästa storlek. En kruka på 2-3 liter blir perfekt. Här kan plantan nu växa tills det är dags att plantera den på sin slutgiltiga plats.

Uppdrivning av tomatplantor

Efter första omskolningen mår plantan bra av att stå något svalare. 15-18 grader rekommenderas. Då minskar risken att plantan ränner iväg på höjden och blir gänglig.
Det är viktigt att tomatplantorna får tillräckligt med ljus för att utvecklas bra. Inte förrän början av april kan dagsljus i ett ljust fönster utan allt för brännande sol vara tillräckligt. Innan dess behövs tillskott av växtbelysning. Har man det kan man börja driva plantor redan i början av februari och därmed få extra tidig skörd. Självklart kräver det förutom växtbelysning också lite utrymme…
Det är trots allt ganska vanligt att tomatplantorna blir lite klena och gängliga innan de får komma ut i solljus och värme. Det brukar inte dröja så länge efter att de kommit på plats innan de växer till sig och blir kraftiga och fina, men man kan hjälpa till lite genom att toppa dem om de blivit allt för taniga.
Busktomater kan man toppa nästan var som helst för att den skall bryta nya skott och bli lite knubbigare.
Om en tomatplanta med upprätt växtsätt blivit för tanig kan man helt enkelt ta av toppen på önskad höjd och låta en ny, kraftigare topp växa ut istället.
Den avklippta toppen kan man sätta som stickling och på så vis få ytterligare en tomatplanta.
Läs mer om hur man tar sticklingar av tomater här.

Utplantering

Tomater vill ha varmt och bör därför inte planteras ut för tidigt.
Vänta till sista nattfrosten och lite till för att vara på säkra sidan. Avhärdning (Att vänja en växt som stått inomhus vid utomhusklimatet) genom att ställa ut den på skyddad plats varma soliga dagar dagtid kan man börja med flera veckor tidigare. Det mår plantan bara bra av.
Vid odling i växthus genomför man motsvarande avvänjning och utplantering när risken för frost i växthuset är över. Med en frostvakt kan man tidigarelägga utplanteringen flera veckor. Den stora ljusmängden uppväger den lite svalare nattemperaturen.
Tomater för friland planteras med ca 50 cm mellanrum i väldränerad, välgödslad jord. Tillsätt gärna stallgödsel, kompost eller benmjöl.
Eftersom tomater är värmeälskare är det nödvändigt att sätta plantan på det soligaste stället som finns tillgängligt vilket oftast betyder en södervänd vägg.
Stötta plantan ordentligt eftersom den annars lätt bryts av vid kraftig vind.
Vid plantering i jordbädd i växthus gäller 40-50 cm mellanrum.
Skall tomaten odlas i kruka eller ampel rekommenderas en volym på ca 20 liter. Få amplar har den storleken, men välj så stor som möjligt. Plantera i näringsrik plantjord av bästa kvalitet.

Uppbindning av tomater

Både upprättväxande och många busktomater behöver stödjas.
För en busktomat räcker det med en eller två bambupinnar som stöd.
Hos upprättväxande sorter behöver man stödja plantan i hela dess längd. Enklast är att fästa ett snöre på den höjd plantan beräknas få som fullväxt (ca 150 cm) och knyta andra änden löst längst ner kring stjälken på plantan. Då kan man vira plantan runt snöret vartefter den växer.
Växter på friland kan bindas mot en spalje eller liknande.
Fler tips och beskrivningar av plantering och uppbindning av tomater visas i denna film.

Skötsel av tomatplantor

Tomater älskar värme, de vill ha mycket vatten och kräver mycket näring.

Näring till tomatplantor

Tomater är väldigt näringskrävande. De växer fort och producerar mycket frukt på kort tid. Därför är det viktigt att de får regelbundet tillskott av en bra näring.
Börja gärna ge ett svagt tillskott redan så snart fröplantan kommit upp. Formulex är ett perfekt tillskott för tomater liksom för alla frösådder och sticklingar.
Några veckor efter att plantan skolats för andra gången börjar man ge tillskott av en halv dos tomatnäring.
När plantan planterats ut ska den regelbundet ha full dos av tomatnäringen.

TIPS! Lägg gräslipp på jorden runt tomatplantorna. Dels medverkar det till att hålla kvar fukten i jorden och dels innehåller gräsklipp mycket värdefulla näringsämnen som kommer plantan tillgodo.

Vattning av tomatplantor

Liksom alla växter tappar tomatplantan kraft om den tillåts bli för torr emellanåt så det bästa är att se till dem ofta. Jorden får inte torka ut, men rötterna vill heller inte stå blött. Varma dagar kan det vara nödvändigt att vattna dem både en och två gånger, men självklart beror det på hur de är planterade.
Automatbevattning är både enkelt och praktiskt. Det finns många olika lösningar för detta och det behöver inte bli dyrt.

Tjuva och toppa

Upprättväxande sorter skall bara ha en huvudstam där blad och blomklasar växer ut.
Det naturliga för plantan är att förgrena sig och bilda nya bladpar och grenar i bladvecken på huvudstammen. Dessa ska man ta bort så fort som möjligt eftersom den annars tar kraft från tillväxten. Man nyper helt enkelt bort de små bladen (tjyvarna) som visar sig.
Detta kallas för att ?Tjyva tomaten?.
När plantan fått 4-5 blomklasar knipsar man av toppen ett bladpar över blomklasen så att all kraft koncentreras till utveckling av de klasar som finns istället för fortsatt tillväxt av nya klasar som ändå inte hinner mogna.
Busk- och ampelsorter behöver man inte toppa eller tjuva utan de sätter rikligt med frukt ändå.

Ohyra och skadegörare hos tomater

Tomatplantor i växthus drabbas nästan alltid av någon sorts ohyra.
Vanligast är vita flygare, spinn och bladlöss, men även olika typer av svamp och virussjukdomar kan ibland slå till.
Bästa sättet att minska problemet med ohyra är att kolla plantorna ofta och gärna hänga upp klisterskivor där flygande ohyra fastnar. Då får man tidigt en indikation om vad som är på gång.
Snabba motåtgärder är sedan nyckeln till att hålla problemet under kontroll.
Spraya omedelbart med en såplösning så snart ett angrepp upptäcks. Upprepa med någon veckas mellanrum. Om angreppen inte ger sig rekommenderas biologisk bekämpning som brukar vara väldigt effektivt för att få bukt med ohyra hos tomater.
Blad som blivit fula av ohyra ska man ta bort. Släng dem i soporna för att förhindra spridning av skadegörare.

Skörd och förvaring av tomater

När tomaterna börjar mogna kan man hos upprättväxande sorter ta bort några av de blad som skuggar frukterna. Då får de mer sol på sig och mognar lite snabbare.

Skörda tomaterna vartefter de mognar. Allra godast är att äta dem helt färska.
Smaken bevaras bäst i rumstemperatur, men håller längre om de ligger svalt. Lägg dem inte i plast, då bildas fukt och hållbarheten förkortas. Tomater som börjat få färg, men ännu inte är fullmogna när frosten sätter in kan man lägga på fönsterbrädan för att eftermogna.
Det finns många bra recept även för omogna, gröna tomater så glöm inte plocka in dem innan de fryser.
De kan stekas, man kan göra chutney, såser, marmelad och mycket annat smaskigt.

april 3, 2014

Växtföljd i grönsakslandet

Odling av baljväxter i växtföljd Om man odlar samma växtslag på samma ställe under flera år i rad urlakas jorden på viktiga näringsämnen och risken för angrepp av sjukdomar och skadedjur ökar med betydligt sämre skörd som resultat.
Orsaken är att skadliga svampar, mikroorganismer och skadeinsekter efter odlingsåret kan övervintra i jorden, föröka sig och följande år angripa växterna i ännu större antal.
Eftersom många skadegörare föredrar att angripa vissa växtslag hämmas de när man skiftar och byter och odlar ett annat växtslag på platsen.
Upprepad odling av samma typ av växter på en och samma yta gör också att jorden utarmas på de näringsämnen som är viktig för det aktuella växtslaget vilket gör att jorden töms på viktiga ämnen. Detta brukar kallas jordtrötthet.
Växelbruk, det vill säga att växla mellan olika växtslag som odlas på en viss yta både motverkar risken för skadegörare och bidrar till att bygga upp jordens näringssammansättning.
Odling med växelbruk var förr en självklathet för att få frisk gröda och bra skördar. Sedan dess har användandet av kemikaler för bekämpning och näring gjort att behovet av växelbruk i princip försvunnit.
Tack vare intresset för ekologisk odling börjar nu växelbruk bli populärt igen. Med växelbruk minskar behovet av växtskyddsmedel och växterna bidrar tack vare växtföljden med att tillföra viktiga näringsämnen i jorden.
Observera att växelbruk endast är nödvändigt för ettåriga köksväxter. Fleråriga växter som till exempel gräslök och jordgubbar berörs inte av detta.
Frodiga mangoldplantor

Så här odlar man med växtföljd

Vanligast är att man roterar planteringen av olika växtslag med fyra års intervall, men det finns också modeller för sex- och åttaårig växtföljd.
Vid sexårig växtföljd planerar man in sådd av gröngödslingsväxter i schemat.
Grönsakerna delas in i olika grupper baserat på näringsbehov och vilken växtfamilj de tillhör.
Denna indelning görs för att växter inom samma växtfamilj har ofta likartade näringsbehov och drabbas också ofta av samma typ av skadegörare.
Även om man väljer fyra års växtfölj är det bra om man med tre till fyra års mellanrum låter jorden vila och återhämta sig. Det gör man enklast genom att odla växter av typen Gröngödsling som finns både för vår- och höstodling.

Grundplan för indelning av växter för växelbruk

Grupp 1 – Växter som tillför näring

Baljväxter och de så kallade gröngödselväxterna är exempel på växter som faktiskt tillför näring till jorden. Till den här gruppen räcker måttlig gödselvattning tidigt på säsongen. Efter skörd låter man växtdelarna ligga kvar och gräver sedan ner dem i jorden där de bidrar ytterligare till näringstillförseln.
Exempel på växter
– Ärtor
– Bönor
– Övriga baljväxter
– Gröngödsling

Grupp 2 – Näringskrävande växter

Till den här gruppen hör pumpa-växter, vissa lökväxter och kål
Exempel på växter
– Gurka
– Sqush
– Pumpa
– Purjolök
– Vitlök
– Selleri
– Blomkål
– Broccoli

Grupp 3 – Växter med måttligt näringsbehov

Här ingår rotfrukter, sallad, persilja, dill och lök
Exempel på växter
– Morrötter
– Rödbetor
– Rädisor
– Salladsväxter
– Mangold
– Spenat
– Dill
– Persilja

Grupp 4 – Växter med litet till obefintligt näringsbehov

Potatis och jordärtskockor är köksväxter i den här gruppen.
Ett klassiskt tips är att sätta bondbönor tillsammans med potatisen, vilket ska ge bra skörd.
Egen skörd av majs och kronärtskockor
Att odla med växtföljd är en mycket bra grund för lyckat grönsaksodlande. Kombinerat med smart samplantering där växterna stärker varandra, täckning med gräsklipp eller liknande och gödsling med egen kompost och nässelvatten ger den bästa förutsättningen för bra skörd på naturligt vis.
Självklart kan man undra varför det är så viktigt med växtföljd i grönsaksodlingen och inte i perennrabatten eller på andra platser. Den stora skillnaden är att grönsakerna ska växa snabbt och producera stora skördar under en kort period.
Perenner, buskar, häckväxter och liknande har en längre uppbyggnadsfas och är utvecklade för att klara de förutsättningar som krävs för att växa på en och samma plats under lång tid. Många av dessa växter bildar dessutom symbios med andra växter och nyttiga svampar som bidrar till att skydda växten och hjälpa den ta upp näring och vatten.

TIPS! Rita upp en plan över odlingarna och gör ett schema för var år och spara. Det är lätt att glömma vad som odlades vart när…

[do_widget id=text-50]

mars 29, 2014

Fodrad lerkruka

Sticklingarna jag tog av citronmeliss och timjan i slutet av februari har hunnit rota sig och börja växa ordentligt.
De har stått i min odlingshylla med växtbelysning, men nu behövs platsen till annat och dagsljuset i det stora köksfönstret mot sydöst bör räcka nu när vi passerat vårdagjämningen.
Jag har en lerkruka som skulle passa att plantera ihop dem båda i, men eftersom jag inte alltid hinner vattna så ofta som jag borde är egentligen plastkruka ett bättre alternativ.
Där dunstar inte vattnet genom sidorna på krukan som det gör i en lerkruka och därför behöver man inte vattna lika ofta.
Lösningen fick bli att fodra lerkrukan med en kraftig plastpåse.
Så här gjorde jag:
Jag började med att mäta så att omkretsen på plastpåsen motsvarade innermåttet på krukan.

För att vattnet inte ska bli stående i påsen/krukan klippte jag bort en ordentlig bit av var hörn nedtill på påsen.

Sedan passade jag in påsen i krukan så att kanten på påsen hamnade under krukkanten.

Längst ner i påsen lade jag ett litet lager lecakulor för dränering, sedan fyllde jag upp halva krukan med P-jord.
Därefter lyfte jag försiktigt ur de två plantorna ur sina krukor och passade in dem på höjden i lerkrukan med plastpåsen.

Till sist fyllde jag upp med jord runt plantorna och vattnade.
Nu har jag en snygg liten kryddplantering som inte torkar ut allt för fort.

Visst blev det bra!
[do_widget id=text-35]

mars 24, 2014

Tips för potatisodling

Sättpotatis med groddar Nu har jag köpt sättpotatis. Jag passade på när jag besökte trädgårdsmässan Nordiska trädgårdar i helgen där familjeföretaget Larsviken erbjöd ett brett och lite spännande sortiment.
De senaste åren har jag odlat potatis i de upphöjda odlingsbäddarna i köksträdgården, men i år tänkte jag öka på potatisodlandet och ska fundera ut en plats som är lämplig att ta i bruk.
Jag är lite i valet och kvalet om jag ska göra ett nytt köksland eller om jag ska gräva upp och forma nya rabatter och sätta potatisarna där för att förbereda jorden inför nästa års planteringar.
Kanske blir det en kombination av båda?
Jag köpte fem olika sorter:
Inköp av sättpotatis Solist – en tidig potatis som blev Årets potatis 2013. Den sägs ha blivit en favorit på restauranger på grund av sin goda smak och det släta skalet.
Highland Burgundy Red – En höst/vintersort som har helt genomfärgat cerise fruktkött och är mycket rik på antioxidanter. Passar att fritera eller göra mos av.
Salad Blue – En sort som är genomfärgad blå i köttet och sägs ge stor skörd. Även den rik på antioxidanter.
Wilja – En sommarpotatis som är ny för i år. Den sägs ge rik skörd, är smakrik och mjölig och rekommenderas till mos, gratäng och fritering.
Pink Fir Apple – också en sommarsort. En delikatesspotatis från 1800-talets mitt. Rekommenderas både för kokning och för att rostas i ugnen och som varm eller kall i potatissallad.

Odlingstips för potatis

Jag fick med lite odlingsråd och där kan man läsa att potatis går att odla i de flesta jordar, men att man får bäst resultat i mager och väldränerad jord.
Man ska inte odla potatis på samma ställe flera år i rad utan man bör göra ett uppehåll på minst 4-5 år emellan.
Potatis kan man sätta ut på friland när jordtemperaturen är minst +8 grader.
Rekommenderat radavstånd är 55-70 centimeter och avståndet mellan varje potatis ska vara 17-30 centimeter där de längre avståndet gäller för sena sorter.
Potatisarna sätts på tio centimeters djup och därefter kupas jorden över dem vartefter de växer upp.
Skörd kan man räkna med efter cirka åtta veckor för tidig potatis som förgrotts. Ungefär 10-12 veckor tar det för sommarpotatisen medan den senare höst/vinterpotatisen tar ytterligare några veckor på sig innan de är klara.
Det är viktigt att potatisen får kontinuerligt tillgång till vatten så vid längre torka blir det till att vattna.
En lätt näringsgiva rekommenderas. Gärna välbrunnen naturlig gödsel. För mycket kväve ger mycket blast men mindre mängd potatis.
Förgroning av potatis i äggkartong Förgro potatis
Genom att förgro potatisen skyndar man på skörden en hel del så det kan jag verkligen rekommendera. Då lägger man potatisarna ljust och helst också svalt för bästa resultat.
Den klassiska placeringen är att lägga dem i äggkartonger vilket ju är lika smart som enkelt. Förgroningen börjar man 4-5 veckor innan potatisen ska sättas.
Enligt Larsviken kan man väcka upp potatisen genom att innan förgroningen lägga dem varmt och mörkt ett par dagar och på så sätt skynda på processen.
Några av potatisarna jag köpte hade redan fått en del långa groddar och jag fick tipset att ta bort dem. Då växer i stället nya, kraftigare groddar ut.

Dela för att få fler sättpotatisar

Dela på sättpotatisen Jag har lärt mig att man kan dela potatisar för att få flera ’sättpotatisar’ så länge det finns ögon på vardera del.
Jag passade på att fråga om en delad potatis ger mindre skörd så att värdet av två sättpotatisar försvinner, men fick svaret att den minskningen i så fall är minimal. Det låter ju bra tycker jag så jag tänker fortsätta dela stora sättpotatisar.
Kruxet med att dela sättpotatisen är att snittytan måste torka in ordentligt innan den sätts i jorden så att den inte möglar eller får påväxt av svampar. Låt därför delarna ligga varmt och torrt några dagar. Då torkar ytan snart upp och delarna kan behandlas som de övriga sättpotatisarna.

Grön potatis som utsäde

Även om det allmänt rekommenderas att man alltid ska köpa ny certifierad sättpotatis varje år och inte odla av den egna skörden har jag faktiskt fuskat lite med det.
Det brukar nästan alltid blir några potatisar hos mig som ligger för grundt och blir gröna. De kan man inte äta så istället har jag sparat dem för att använda som sättpotatis kommande år. Ett bra sätt att ta tillvara dessa oätbara knölar.

Odla potatis i odlingssäck

Självklart åker några av potatisarna ner i odlingssäckar som får stå i växthuset så att vi kan börja skörda tidigt.
Förra året startade vi upp potatisodlandet genom att sätta dem en och en i treliters krukor som till att börja med fick stå inne på verandan och sedan, så snart temperaturen tillät flyttades ut i växthuset. När de börjat få ordentligt med grön blast flyttade vi över dem till odlingssäckar och fick ett par månader senare en riklig skörd.

Det blir lagom att sätta 2-3 potatisar per säck. För att uppnå samma kupningseffekt som vid odling på friland där potatisen kan växa ut på fler nivåer börjar vi med att sätta våra förgrodda plantor strax över mitten av säcken och fyller sedan successivt på med mer jord i takt med att den växer till.

Odla potatis utan att gräva

Det här är ett lite udda sätt att odla potatis på, men fungerar alldeles utmärkt vet jag av egen erfarenhet eftersom jag gjorde så för några år sedan efter ett tips från en granne.
Potatisodling ovanpå marken
Jag hade köpt på mig en massa sättpotatis, men den yta jag hade tillgänglig för odling bestod av väldigt hård och svårgrävd lera och jag började misströsta.
Då fick jag tipset att lägga sättpotatisen ovanpå jorden i rader som om de grävts ner. Sedan lade jag över strängar av jord/kompost och halvförmultnade löv så att potatisarna täcktes.
I takt med att potatisen växt till fyllde jag på med mer mullämnen och slutligen kunde jag skörda som vanligt om än kanske lite mindre än om de grävts ner.
Bara måste visa min bild på en utvikningspotatis. Visst är den söt?

[do_widget id=text-35]

mars 17, 2014

Frösådd av perenner

Att driva upp perenner från frö är ofta väldigt enkelt.
Visst finns det sorter som är kinkiga, som kräver speciella förutsättningar och sådana som tar väldigt lång tid på sig att gro, men det stora flertalet är överraskande enkla att lyckas med.
Numera finns ett fantastiskt utbud av perennfröer att köpa på nätet och man kan komma över frön till ovanliga och vanliga växter genom medlemskap i en trädgårdsförning. Självklart ska man också plocka fröer själv hemma i trädgården och byta med andra. Möjligheterna är obegränsade!!!
Man kan så flera fröer i samma kruka eller bredså (strö ut övr jorden) perenner på samma sätt som man gör med många ettåriga växter. På det sättet spar man utrymme under själva groningsfasen eftersom det räcker med en kruka till många fröer istället för en kruka per frö.
Groningstiden varierar väldigt mycket, främst mellan olika sorter, men även beroende av årstid. Det kan ta allt mellan någon vecka till ett år, eller i vissa fall mer innan en grodd visar sig, men det är undantag. Oftast dröjer det inte mer än några veckor förutsatt att sådden står varmt.

Sådd utomhus

I stort sett alla perennfröer kan man så i krukor och ställa utomhus. Eftersom kyla sällan är en nackdel kan man passa på att så perennfröer sent på hösten eller till och med på vintern och ställa ut. Det är ju en period då inte många andra trädgårdssysslor kan göras så då är det perfekt att passa på.
Men det behöver inte vara kyla och kallt för att ställa krukorna utomhus. Perenner kan i stort sett sås året om och ställas ut.
Jag brukar så perenner i så kallade perennkrukor. Det är fyrkantiga krukor i kraftig plast. Ofta använder jag mig av storleken 9×9 centimeter, ibland mindre 7×7 centimeter och i vissa fall 11×11 centimeter beroende av hur många fröer jag sår eller storleken på de blivande fröplantorna.
Undre halvan av krukan fyller jag med plantjord och i den övre delen häller jag över såjord som är blandad med perlite.
Med plantjord i botten får plantan tillgång till bra näringsrik jord så snart den börjat växa och rötterna når ner i det undre jordlagret. Då får den kraft att växa till sig lite innan omplantering, vilket bara är en fördel.
Beroende av sort och säsong tar det lite olika lång tid för perennfröer att gro och är det bra att täcka sådden med vermiculite.
Vermiculiten har flera fördelar. Dels håller det sådden fuktig och dels skyddar den mot mossa och andra påväxter på jorden.
OBS! Fröer som är ljusgroende, det vill säga föer som behöver ljus på sig för att gro täcks självklart inte med vermiculite. För dem kan man lägga ett tunt lager vermiculite på jorden och sedan strö över fröerna som sedan försiktigt trycks mot orden för att få fäste.
Utesådderna ska stå på en ljus, skyddad plats men inte i full sol. Jag täcker dem gärna med ett fint nät för att slippa frön som flyger ner och slår rot i krukor som blir stående länge. Samtidigt skyddar det små nyuppkomna plantor från sniglar och andra djur.

Sådden ska hållas fuktig och får inte torka ut, men måste skyddas från övervattning som gör att fröerna kan ruttna.

Perennsådd inomhus
Nästan alla perenner går också bra att så inomhus i rumstemperatur. I princip kan man göra det när som helst på året, men man behöver tänka på att de behöver ordenlgit med ljus så snart de grott.
Sent på våren och sommartid är detta inget problem, men övriga tider på året är växtbelysning nödvändigt för att det ska bli bra.
Perennsådder som ska stå inomhus kan sås i såjord och behöver inte täckas som utomhussådden.
De uppskolade plantorna behöver vänjas försiktigt vid uteklimatet när är tillräckligt varmt ute.
Uppskolning och utplantering
Skola plantorna i egna krukor och plantjord när de har 3-4 riktiga blad. Säkraste sättet att få fina plantor är att låta dem växa till i kruka under en period innan de planteras ut i rabatten.

Stratifiering

En del perennfröer behöver stratifieras. Det innebär att de behöver en mer eller mindre lång period av kyla för att gro. För vissa kan det till och med behövas flera perioder.
Vilka växter som kräver stratifiering brukar man ganska enkelt hitta om man söker på nätet.
Min erfarenhet är att en del av de växter som sägs kräva stratifiering mycket väl kan gro ändå. Man får helt enkelt prova sig fram.
Vill man så sådana växter men har missat vintern kan man köldbehandla dem på konstgjord väg genom att stoppa dem i kylskåpet några veckor invikta i fuktat hushållspapper som man lägger i en plastpåse.
Man kan också lägga fröerna i små zip-plastpåsar fyllda med fuktad vermiculite. Båda sätten är bra eftersom man slipper ha en massa krukor som tar upp utrymme i kylskåpet!
Efter kylbehandlingen sår man fröerna som vanligt i krukor som placeras inne eller utomhus.
OBS! Glöm inte skriva namnlapp och ett datum för sådden

Temynta - enkel att fröså — Temynta – också enkel att fröså

Några enkla sorter att prova:
– Akleja
– Näva
– Riddarsporre
– Stormhatt
– Rudbeckia
– Temynta

mars 8, 2014

Bekämpning av vita flygare (mjöllöss)

Mjöllöss ,vita flygare angrepp — Angrepp av vita flygare på engelsk pelargon

Mjöllöss, Aleyrodidae, eller vita flygare som de ofta kallas är samlingsnamnet på ett antal olika arter där växthusmjöllusen, Trialeurodes vaporariorum är den vi ofta träffar på i våra växthus och uterum.
Den överlever inte vintern utomhus i vårt klimat men det händer att de under varma somrar flyttar ut eller följer med plantor som förodlats i växhus. Ofta ställer de där inte till lika stor skada som inomhus, men ju fler de är ju större är risken att de sprider sig eller bidrar till sjukdomar.
Den vuxna mjöllusen är 1-2 mm och har två vingar. Ägg och larver är genomskinliga eller ljust gråvita.
Namnet mjöllus syftar på det vita mjöliga vaxpuder den är täckt av.

Mjöllöss livnär sig genom att suga växtsaft. Det är inte bara de vuxna djuren, utan även larverna som parasiterar på plantan.
Mjöllössen, liksom många andra sugande insekter avger sockerhaltiga exkrementer, sk. honungsdagg.
Livslängden på vuxna djur är 3-4 veckor och under sin livstid hinner honan lägga ett par hundra ägg.
Mjöllöss föredrar vissa växtslag framför andra. Tomater, pelargoner, gurka och fuchsia tillhör favoriterna, men många andra växter drabbas också.

De väljer oftast en värdplanta och håller sig till den ett tag innan de söker sig vidare. Därför kan man ibland se angrepp på bara den ena av två plantor som står bredvid varandra.
Ett angrepp börjar oftast på de färskaste bladen i toppen av plantan där de helst lägger sina ägg, men det kan även börja längre ner.
Mjöllöss sitter nästan alltid på undersidan av bladen vilket gör att det kan dröja innan man ser dem. Det kan ofta också ta lite tid innan man märke på plantan att den är angripen.
Man kan ibland se små hål eller prickar och områden som är lite ljusare gröna i tonen där de sugit växtsaften. Men angreppet behöver vara relativt omfattande innan växten tar stryk. Vid det laget har man säkert redan sett de vuxna mjöllössen flyga omkring.

Tomat med angrepp av vita flygare — Honungsdagg från mjöllöss med angrepp av sotsvamp

Små plantor som angrips av mjöllöss kan ta stor skada väldigt fort medan större växter kan klara det ganska bra ett tag. För dem kan istället det största problemet bli sotdaggsvamp som brukar komma och växa till på och runt honungsdaggen. Där bildar den ett gråsvart, klibbigt hölje på bladen och i förekommande fall också på frukterna. Detta gör att plantan försvagas och tillväxten hämmas. Det här är väldigt vanligt på till exempel tomat- och gurkplantor som drababs av mjöllöss.
Vintertid är mjöllusen inaktiv och sitter på en värdplanta och väntar in värmens återkomst. Så snart temperaturen stiger brukar man kunna se enstaka flygfän och då kan man vara förvissad att ett större angrepp är på gång.

Behandling
Bästa behandlingen är att upptäcka dem tidigt så att man snabbt kan sätta in motåtgårder.

Om man regelbundet tar en liten extra titt på sina plantor upptäcker man ofta angrepp tidigt och kan stoppa dem innan det får för stor spridning.
Mjöllössen upptäcker man mycket enkelt genom att dra handen över bladen eller skaka lätt på plantan. Då flyger de vuxna djuren iväg för att snart återvända till sin planta.
En gul klisterskiva är alltid bra att hänga upp. Då ser man direkt vilka djur som finns i luften kring växterna.

Mekanisk bekämpning

Är man lite händig kan man jobba på att klämma ihjäl både vuxna djur , ägg och larver. Eftersom man inte kommer åt alla djur kan man betrakta detta som en första åtgärd.
Svårt angripna blad som är fulla med ägg och larver är en god idé att ta bort. Släng i soporna och inte i kompostlådan.

Spraya med såpa

Enkelt och effektivt är att spraya angreppen med såplösning.
(recept på såplösning hittar du här)
Det är viktigt att spraya direkt på alla djur, såväl vuxna som larver och ägg. Spraya noga på undersidan av alla blad och alla toppskott.
Behandlingen behöver upprepas efter ett par veckor.
Om inte såpabehandlingen hjälper finns det kemiska bekämpningsmedel i handeln som hjälper mot mjöllöss.
Om växten klarar att stå utomhus kan det vara bra att kombinera spraybehandling med ett par veckors utomhusvistelse i skyddat läge.
Eftersom mjöllusen inte trivs lika bra ute får plantan möjlighet att återhämta sig.

Biologisk bekämpning

Det finns utmärkt biologisk bekämpning att tillgå mot mjöllöss. Parasitstekeln Encarsia formosa lägger sina ägg i mjöllössen som därmed förgörs.
[do_widget id=text-35]

mars 3, 2014

Om blomflugor, sorgmyggor och fruktflugor

Sorgmyggor, Sciaridae, eller ?blomflugor? som de ofta kallas, är något som många drabbas av särskilt i samband med frösådder, men även i krukor med vuxna växter trivs de så länge det är tillräckligt fuktigt.
Sorgmyggorna är små svarta myggor som vi upptäcker när de svärmar runt krukorna.
Den vuxna sorgmyggan mäter ungefär 2,5 millimeter och har långa, pärlbandslika antenner. De har en livscykel på mellan 4-5 veckor och lägger 70-140 ägg i fuktig jord.
Sorgmyggor/blomflugor som fastnad på en klisterskiva
Sorgmyggan kan på kort tid göra stor skada på våra växter och särskilt utsatta är små plantor och frösådder.
Den lägger sina ägg i jorden och när de kläcks kommer det ut små ljusgrå, nästan genomskinliga larver med brunsvart huvud, ca 6-7 mm långa. Larverna lever i de översta jordlagren och kalasar sedan med stor aptit på rötter och fröer. De små nyutkomna rötterna har inte en chans utan sticklingen dör och fröet kan inte gro.

Ättiksflugor

Man skall inte blanda ihop sorgmyggan med ättiksflugan som ibland också kallas bananfluga eller fruktfluga. Den gör inte någon skada på växter, men kan vara otrevlig ändå.
Ättiksflugan trivs i köket på frukt och grönsaker och man bli lätt av med dem genom att rensa bort frukskal och grönsaksrens och sedan ställa fram en specialblandning som hälls i en flaska.
Receptet mot ättiksflugan
2 delar vinäger
1 del sirap
1 droppe diskmedel
Flugorna lockas av blandningen och drunknar i flaskan.
Det finns också färdiga fällor att köpa och dem hittar du på vår hemsida Medel mot bananflugor
Det finns även en annan liten flygare, vattenflugan som ibland tar plats i våra hem. Den enkla skillnaden från sorgmyggan är att den har korta antenner. Vattenflugans larver lever av alger som växer i stillastående vatten och är oskadlig för växterna och brukar inte vara så väldigt irriterande för oss människor.

Bekämpning av sorgmyggor

Sorgmyggor trivs förträffligt i just den fuktiga miljö vi ofta har för våra frösådder och sticklingar. Har de väl etablerats sig kan de vara väldigt svåra att bli av med och att låta jorden torka upp är sällan ett alternativ för krukor med frösådder och sticklingar därför är det viktigt att agera direkt om man misstänker att man fått sorgmyggor.
Hos fullvuxna plantor utgör sorgmyggans larver inte lika stor fara, men i värsta fall kan lavernas framfart försvaga plantan och bidra till att den drabbas av bakterieangrepp och olika svampsjukdomar. Här kan man prova att låta jorden torka upp ordentligt i krukan under en period så att ägg och larver dör ut.
Börja sedan med att vattna mer måttligt än tidigare för att undvika återbesök, eller att eventuella kvarvarande individer får nytt fäste och börjar föröka sig igen.
Har man frösådder eller sticklingar på rotning kan det vara mer kritiskt. Ser man bara ett fåtal flugor kan man försöka isolera de krukor man ser de svärmar kring för att minska spridningen, men håll dem alla under uppsikt.
Nya larver kläcks och spridningen fortsätter om man inte ser upp.
Ett av det mest effektiva bekämpningsmedlet är rundmaskar, nematoder Steinernema feltiae. Nematoderna söker aktivt upp larverna och använder dem som värddjur när de förökar sig vilket gör att de förintas. När sorgmyggorna är borta försvinner sedan nematoderna naturligt eftersom de inte har några värddjur för sin förökning.
Andra alternativ för bekämpning är bakterien Bacillus thuringiensis var. israelensis och rovkvalstret Hypoaspis miles.
Dessa biologska bekämpningsmedel finns numera till försäljning i mindre förpackningar även till privatpersoner.
Bekämpning kan också göras med kemiska bekämpningsmedel som oftast säljs som koncentrat, men dem vill vi ju helst undvika.
Vattna med medlet på redan fuktad jord så att det sprider sig enkelt i jorden. Ofta behöver man upprepa behandlingen en till två gånger.

Förebyggande mot sorgmyggor

Sorgmyggor sprids oftast från kruka till kruka. Det är inte ovanligt att de följer med in när man plockar in krukor som stått utomhus på sommaren. Därför är det klokt att ställa nyinköpta och nyintagna plantor för sig ett tag så att man säkert vet att den är fri från ohyra.
Det är alltid bra att ha klisterskivor hängande över frösådder och sticklingar så att man snabbt kan se om någon ohyra är på gång.
Man kan hindra, eller i varje fall försvåra för sorgmyggan att lägga sina ägg i jorden genom att täcka jorden med ett lager vermiculite eller perlite. För fröer som skall sås grunt är detta inte ett alternativ eftersom de då hamnar för djupt. Håll sådd och sticklingar lagom fuktiga. Det är när det blir för blött i jorden som sorgmyggan trivs allra bäst.
Till vuxna plantor kan man använda olika typer täckning av jorden som samtidigt kan vara dekorativt och bidra till att bevara fuktigheten i jorden efter det att sorgmyggorna är borta. Några exempel på sådan täckning rä olika typer av dekorativ bark, marmorstenar eller krossad terrakotta.
Jord som legat ett tag (och ibland även nyinköpt jord!) kan innehålla sorgmyggor. Misstänker man att det finns sorgmyggor i jorden kan man sterilisera den före användning.
[do_widget id=text-62]

februari 23, 2014

Salladsodling med underbevattning i köksfönstret

Idag när jag letade en lämplig ytterkruka att ställa min nyinköpta krukros i hittade jag en kruka som passar jättebra med som tyvärr har hål i botten.
Eftersom jag ville ge den lite extra luftfuktighet med ett lager grus med vatten i botten pluggade jag igen hålet med en vanlig vinkork.
(läs tips om luftfuktighet för krukväxter här)
Hålet var mindre än korken så jag fick tälja till den lite med en kniv. Sedan pressade jag in den i hålet och hällde vatten i krukan så att korken skulle svälla och fylla hålet ordentligt.
Det dröjde någon timme sedan var krukan vattentät och jag kunde fylla på grus och vatten och slutligen ställa ner krukan med rosen.
För säkerhets skull ställde jag krukan på ett fat utifall lite vatten sipprar ut, och så blev det ju ganska snyggt med ett nött silverfat till det grova krukan…

Kork tätning i blomkruka — Vinkork i botten för att stoppa vattnet

Idag har jag också flyttat mina salladsodlingar från hyllorna med växtlampor under trappen till köksfönstret. Det gjorde jag av flera anledningar. Dels börjar plantorna blir rätt stora och det är snarast en fördel om de får lite svalare och dels behöver jag platsen till nya frösådder.
Dagslängden och ljusmängden som ett fönster erbjuder är ännu inte tillräcklig om man vill driva upp nya fröplantor, men de etablerade salladsplantorna tror jag till och med kan må bättre i fönstret i och med att det är rätt mycket svalare där.
Eftersom jag är glömsk i största allmänhet och väldigt bekväm av mig passade jag på att investera i en bevattningsbricka med tank i ett format som passar till fönsterbrädan. Den blev helt perfekt och båda salladslådorna fick precis plats på den.

När jag gick till lagret för att hämta underbevattningsbrickan passerade jag en av mina forsythior. Jag gjorde en mental notering om att den ska klippas ner ordentligt när den blommat över eftersom den är väldigt spretig. Samtidigt slog det mig att det inte skulle vara dumt med lite vårfägrig inomhus så sekatören åkte fram och jag fick med mig några grenar in. Hoppas nu att de är tillräckligt mogna för att orka slå ut inomhus.

[do_widget id=text-35]