Det har varit många, långa dagar på jobbet under många månader nu, men successivt börjar det bli lite tid över till väsentligheter som att pyssla lite med växter och trädgård 😀
Den senaste veckan har jag till exempel hunnit med att hitta och ta hand om lite spännande fröer både här i trädgården och på hundpromenaderna. Jag kommer osökt att tänka på den gamla Lindeman-sketcherna som bland annat handlade om ’Den vansinniga siluettklipperskan Asta’ och känner mig som ’Den galna frösamlerskan Lena’, men jag kan inte hjälpa det…
Tidig vår är en perfekt tid att samla in fröer från buskar, träd och perenner. Ofta vill dessa ha en kylperiod för att gro bra och det får man ju gratis om de stått ute under hela vintern. Har man kvar fröställningar på växterna är de bara att spinna loss!
Förra helgen passerade jag ett snödroppsträd där fröställningar hängde kvar uppe i grenarna. Helt automatiskt föll blicken mot marken under trädet på jakt efter frökapslar, och jovisst, där fanns det flera stycken – som nu finns här hemma och ska förberedas för sådd.
Igår morse när jag rusade upp till hönsen för att ge dem mat innan jag begav mig till jobbet såg jag i ögonvrån att det hängde en massa frökapslar på blåregnet. Och vad gör man då? Självklart plockade jag med dem in och de ska givetvis också ner i jorden inom kort.
Jag sådde blåregn från frön jag fick från Provence för en massa år sedan och de grodde ganska fort om jag minns rätt. Plantorna som kom upp gav jag bort så jag vet inte hur de klarade sig vidare i livet.
Förra helgen skördade jag frön från min fina gula svavelpion.
Det satt ganska många frön kvar i de vackra kapslarna. Jag bredsådde dem i en sålåda och de står nu på glasverandan och väntar på att jag ska bära ut dem till en av mina drivbänkar där de får stå och förhoppningsvis gro inom en någorlunda nära framtid.
Plantan jag tog dem från är resultatet av en frösådd jag fick för kanske 5 år sedan. Den har blommat i flera år nu och blir bara finare för varje säsong.
Idag när jag gick runt vår trädgårdsdamm för att se om jag skulle få syn på någon av våra fiskar i djuphålan hittade jag även fröer på buskpionerna som står längs ena sidan av dammen. (Inga fiskar syntes dock än tyvärr, men det är fortsatt ganska kallt i vattnet med tunna ishinnor på delar av ytan.)
Vips var jag där och räddade fröerna så det blir till att preppa lite fler krukor för sådd helt enkelt. Kanske är man galen, men det är så himla kul att se frösådder gro. Är det dessutom lite udda eller extra fina växter känns det ännu roligare. En bonus kan ibland vara att den frösådda plantan blir mer eller mindre olik den planta som fröerna tagits från. Man brukar säga att de inte är ’fröäkta’ vilket menas att de inte blir exakt lika plantan fröerna togs från. Dessa frösådder kan visa upp nya egenskaper (färg, storlek, dubbla/enkla blommor osv.) som är en kombination av hon- och hanplantans utseende och ibland dyker egenskaper från tidigare generationer av växten upp i resultatet av en frösådd – extra spännande, eller hur!
Jag sådde blandade pionfröer på hösten för några år sedan. De fick stå i det frostfria växthuset under vintern och det dröjde inte inte alls länge innan de första fröerna grodde. Förra sommaren började de uppskolade plantorna ta form ordentlig och i år är det dags att plantera ut dem i rabatten. Spännande att se vad det blir.
Vid dammen står också en rejäl rugge med strandiris med fröställningarna kvar. De har självmant spridit sig lite runt dammen vilket jag tycker är jättetrevligt. Ofta blir det ju bättre om växten själv väljer sin växtplats för där trivs den då naturligt och passar platsen den valt med de egna önskemålen är det ju perfekt.
Eftersom jag redan har fler strandirisar än jag behöver avstod jag från att skörda några fröer även om det var svårt. Men fröställningarna är fina och får stå kvar ett litet tag till…
Inom kort kommer tips om frösådd av pioner på Wexthusets hemsida. www.wexthuset.com
Dagens överraskning – En orkidébebis
Det är så vackert ute nu med alla färgade löv. Det är mycket kvar som blommar och när jag springer igenom trädgården på morgonen för att se till hönsen skulle det egentligen behövas en machete för att ta sig fram mellan blåregn, rosor och vin utan att behöva ducka och krypa vissa sträckor.
Jag ska verkligen inte klaga, och dessutom borde jag vara van vid det här laget att det blir ganska långa arbetsdagar med lite ledighet. Men så har jag ju ett så roligt jobb också 🙂
Men lite tråkigt är det att inte hinna med allt som man vill i trädgården. Att ta fler sticklingar, att beskära allt som borde beskäras och så vidare. Men å andra sidan finns det ju kvar till i vår också.
Och det hjälper ju inte att hetsa upp sig över alla ’borden’, då blir det bara trist.
Idag jobbar jag hemifrån på förmiddagen eftersom jag lyckats få hjälp med att plantera, och i vissa fall jordslå (gräva ner tillfälligt) några av de större växter som inte kommit på plats än i trädgården.
Det känns verkligen bra, för det är ju tråkigt om några av dem inte klarar sig. Men snart är de på plats och då känner jag i alla fall lite mindre stress och kan se fram emot (hoppas på!) att jag får lite mer tid över till trädgården i vår.
I helgen ser jag i alla fall fram emot att få räfsa lite löv.
De mindre löven från äppelträd och liknande kör vi över med gräsklipparen och låter ligga för att ge näring till gräset. Resten räfsar jag in under buskar, häck och träd och in i rabatterna. Där hjälper de till att skydda mot kyla och frost samtidigt som det blir lite jordförbättring.
Blir det något kvar använder jag det för att täcka de växter jag inte hunnit plantera som fortfarande står i kruka så klarar de sig bra till nästa år. De får stå skyddat längs ett plank. När frosten blir mer envis lägger jag en fiberduk över och häller över löv. För att få det att ligga lägger jag över lite hönsnät och granruskor. Därunder klarar sig det mesta även om vintern blir kall.
Nåväl, nu till överraskningen. I morse när jag stod framför spegeln i badrummet såg jag att det stack ut något bakom det stora orkidébladet.
När jag vek undan det fick jag till min glädje se att det vuxit ut en liten orkidéplanta där i mörkret bakom bladet. Nu kommer jag hålla koll och se när det börjar utvecklas rötter.
Kanske fäster jag redan nu en liten boll med mossa kring fästet på den så att den får en riktigt bra start innan jag tar loss den och planterar i en egen kruka om några månader.
Fler gratisväxter!
Jag gillar verkligen lungört. De blommar tidigt, många har vackra blad, de är lättskötta och är perfekta som marktäckare i många lägen.
Ja, åsså finns det en massa olika som man kan samla på…. Sittande här framför datorn räknar jag till att det nog finns minst 8 olika sorter här i trädgården 🙂
Till mina fortsatta planteringsprojekt behöver jag en massa marktäckare och då gjorde det verkligen ingenting att jag hittade en massa små frösådda lungörtsplantor igår när jag rensade stora rabatten vid dammen.
Där satt några småttingar i själva rabatten, men jag hittade också ett par i gräsmattan och en växte ståtlig i gruset (såklart!)
Greppade lilla spade och grävde upp dem helt enkelt för jag älskar gratisväxter!!!
Samlade dem i en hink och planterade dem sedan i krukor i planteringsjord, vattnade, och ställde dem på en plats i lä utanför växthuset.
Om en månad eller så är det läge att plantera dem på lämplig plats där de ska få växa vidare i trädgården.
Ynk! AJ! och flera julrosor
Jämrans,(jo jag jämrar mig!) vad öm jag är i kroppen. Har rensat ogräs sedan 9-tiden i morse med 2 timmars paus och nu är jag trött…
Det är roligt med en stor trädgård där man kan plantera allt möjligt och kanske inte behöver välja så noga för att få plats med alla växter som i en mindre trädgård, men det finns nackdelar.
Min trädgård är ju inte så värst gammal undantaget de säker 100-åriga äppelträden och körsbärsträden.
Mycket tid har ängnats åt att anlägga rabatter, planteringar, damm och nu senast en bäck som ringlar genom trädgården. Den är inte alls färdig. Vattnet rinner, men alla kanter ska klippas till och förankras, och sedan ska det planteras kring den – Nä, jag brukar inte sitta sysslolös.
Tidigare, då vi hade lager och kontor här i trädgården kunde vi passa på till och från och jobba lite i trädgården och jag också haft förmånen att få hjälp av praktikanter från trädgårdsmästarutbildningen på Skillebyholm, men numera blir det till att kavla upp ärmarna och fara runt med ogräsjärnet i högsta hugg själv när jag kommer hem från jobbet och på helgerna. Därav väldigt intensiva pass. För det är många rabatter och gångar som ska rensas. Särskilt så här i början innan alla växter hunnit täcka jorden och ogräset får fritt fram. Håller man inte efter då blir det mångdubbelt jobbigt att rensa senare.
Flera av rabatterna hanns inte med förra året och det märks. Jämfört med de som rensats kontinuerligt tar det evigheter att rensa de som stått orensande ett och till och med två år i ett fall.
När jag låg på grusgången och rensade kändes det som att det nöp till inne i byxorna på framsidan av låret. Jag misstänkte det var en rödmyra eftersom jag råkade sticka ogräsjärnet i ett bo strax innan så jag slog till och hoppades att den blev till mos, men det fortsatte att röra sig därinne så jag reste mig upp och hoppade omkring lite för att se om något föll ut, och det gjorde det.
Vet inte vad den heter, men stor var den. Jag förstår om den blev irriterad och gav mig ett tjuvnyp. Tur den inte vandrade längre på sin färd…
En bit ifrån en av de fina julrosorna såg jag bland allt ogräs små frösådda julrosplantor.
En av dem stod så till så att den får sitta kvar. Jag rensade noga runt den och märkte temporärt upp den med några pinnar så den inte ska mosas eller rensas bort av misstag.
De övriga plantorna hade placerat sig lite dumt så dem valde jag istället att gräva upp försiktigt och planterade dem sedan tillfälligt i krukor som jag ställde i kallväxthuset.
Nu hoppas jag de växer till lite så kanske det blir lagom att plantera dem om ett par månader när de blivit större och det finns en fin ny plats för dem att växa.
Det är ganska vanligt att man hittar små frösådda julrosor under en planta men om man är allt för snabb att rensa är risken stor att de åker med.
Vill man samla in frö från julrosen måste man vara lite allert. Fröerna måste mogna helt färdigt för att gro, men rätt vad det är så har de släpps från frökapseln. Mitt tips är att kolla ofta när det börjar närma sig och kanske till och med trä över en tunn väv runt blomman och knyta så att fröerna istället hamnar i väven och inte far för vinden.
Jag tog bort skyddet runt ett träd som planterades förra året. Vi hade stadgat ett hönsnät runt trädet med störar vi gjort från några gullregn vi tagit ner. Störarna hade legat flera månader innan vi stack ner dem som stöd så jag blev gaska paff när det plötsligt började skjuta skott på en av dem.
När jag nu ryckte upp dem kunde jag också se att det bildats en hel del rötter.
Att pilar är duktiga på att slå rot visste jag, men gullregn – vilken växtkraft!
Samla och så fröer på våren
Jag skrev häromdagen här på bloggen att jag sådde rosfröer. Perfekt att plocka övervintrade nypon som redan fått sin köldperiod och nu kan börja gro när de planteras i jorden.
Men det finns många andra trevliga växter man kan samla fröer från och så nu på våren om man nu missade skörda dem i höstas. Och då kan det vara smart att passa på innan man börjar vårstäda i trädgården.
Fröer till perenner, buskar och träd klarar av naturliga skäl kylan, men även en hel del 1-åriga sommarblommor som rosenskära, tagetes, jätteverbena och lejongap har fröer som klarar vinterkylan.
Dessa brukar fröså sig själva ganska bra om de får stå kvar med fröställningarna men blomningen blir mycket senar än om man försår dem inne så därför kan det även vara värt att ta tillvara fröer även till dessa tidigt på säsongen och sätta igång sådden inomhus.
När jag kikade runt i min egen trädgård hittade jag väldigt många olika fröställningar. Jag brukar låta de vissnade växterna stå kvar över vintern och skär ner och rensar först nu på vårkanten. De allra värsta fröspridarna som närmast kan betraktas som ogräs om man inte skär bort fröställningarna tar jag självklart bort men resten får stå kvar och ge höjd och struktur under vintern. Alla kvarvarande växtdelar tjänar samtidigt som lite skydd för rötterna och på våren har de tunnaste delarna nästan förmultnat och blir till jordförbättring.
Visst kan man istället för att samla frö och så i kruka vänta och hoppas på att några fröer fallit på ett bra ställe och börjat gro i rabatten, (eller i grusgången där allt verkar kunna växa!) Med vissa växter är detta inget problem alls, medan det med andra är mer sällsynt att de självsår sig. Dessutom kan risken vara stor att man av misstag rensar bort fina små perennplantor när rabatten rensas och luckras på våren.
Perennfröerna sår man i kruka och ställer inomhus om man vill skynda på groningen, eller ute på en skyddad plats. Tips om perennsådd finns i ett tidigare inlägg.
De ettåriga sommarblommorna låter man gro inomhus eftersom det är viktigt för dem med värme för att de ska komma igång fort och börja växa.
Här lite bilder på fina fröställningar det går alldeles utmärkt att skörda frö från:
Jag sådde frö till buddleja sent i hösta och förvarade sådden inomhus. Så här såg de små fröplantorna ut när de började komma upp.
Ge inte upp för fort!
På vårvintern lever många växter farligt. Definitivt gäller det de vintergröna växterna som behöver skyddas från allt för stark sol tidigt på säsongen och nyplanterade växter som kanske är på gränsen till härdiga eller känsliga i störta allmänhet.
Men även växter som står inomhus behöver ses om lite extra under den här perioden, speciellt de som stått lite svalt med begränsat ljus och som vilat under vintern.
När ljuset kommer, antingen om de flyttas från en mörk förvaring, eller som i mitt fall då solen börjar skina in i mitt växthus där jag vinterförvarar många plantor med hjälp av en värmefläkt som håller frostfritt är det viktigt att hänga med när det gäller bevattningen.
Det är just den delen som ställer till mest problem både för våra utomhusväxter och de inne. Utomhus för att jorden kan vara frusen och rötterna därför inte kommer åt vatten när de vill komma igång att dricka. Inomhus för att värmen stiger fort och jorden torkar ut blixtsnabbt i krukorna nu när växterna går från ett stadium där de endast behöver lite vatten till ’fullt ös’ på kort tid.
Har man växter som står i ett växthus eller uterum där de nu utsätts för mycket sol är det bra att avskärma de starka strålarna från växterna under en period tills de hunnit vänja sig. Kontrasten mellan det molniga, mörka och kyliga till denna hastiga upphettning med skarpt ljus inte bara torkar ut jorden utan stressar också växterna rejält, inte minst för att det är så stora svängningar på temperaturen dag och natt.
Så, för att dämpa detta lite; skugga växterna en aning. Personligen älskar jag Micromesh som är perfekt för lätt skuggning. Men varför inte hänga upp en skir gardin som några av mina vänner i trädgårdsföreningen gör?
För några veckor sedan när jag inspekterade i växthuset såg jag till min förskräckelse att krukorna med jätteverbena såg ut att vara bortom all räddning. Stjälkarna var helt intorkade, men jag vattnade dem ändå eftersom det inte var något att förlora.
Jag gnuggade försiktigt långt ner på den förvedade stjälken med nageln med förhoppning om att jag skulle se tecken på liv i form av lite grön vävnad, och ja, den verkade vara vid liv. Samtidigt såg jag en liten, liten tillväxt allra längst ner vid rötterna.
Jag har ännu inte börjat rensa och slänga sådant som ser visset ut, och tur var väl det för risken är annars stor om man börjar städa för tidigt att man slänger växter som har gott om liv i sig.
OBS! Var försiktig när du gnuggar på en del växter som till exempel änglatrumpet eftersom den är giftig. Är du osäker, men vill du testa om de har liv i stammen så gnugga med en liten spade eller annat halvtrubbigt redskap.
När jag var uppe och tittade i mina krukor förra veckan blev jag glatt överraskad. Det hade nämligen kommit gröna skott i flera av de krukor jag nästan börjat ge upp hoppet om.
Nu har jätteverbenan börjat växa till sig, så med lite beskärning och fortsatt bevattning och snart också lite näring kommer den bli jättefin tills det är dags att plantera ut den i rabatten.
Detsamma var läget med en fuchsia, en änglatrumpet som såg helt intorkad ut och min älskade apelsinsalvia.
Från att ha varit ett grått risknippe kan jag nu se fram emot den skira blomningen och den goda doften ytterligare ett år.
Så, ge inte upp dina övervintrade växter allt för lätt.
Lite tips om att vattna
Jag får ofta frågor om hur mycket man ska vattna och ibland också frågor om varför frösådder eller plantor inte tar sig som de borde.
I många fall beror det på hur man vattnar så därför skriver jag här ner lite om mina egna erfarenheter om att vattna växter i olika stadier.
Att vattna rätt behöver inte vara svårt och är för det mesta inte det heller.
Många tänker nog att krukväxter ofta dör av för lite vatten, men trots detta lär det vara så att fler av dem dör av för mycket vatten än av uttorkning.
Det är ju nu en gång så att växter som mår bra växer bra och drabbas inte så lätt av ohyra som växter som får lite sämre förutsättningar.
Tipsen jag beskriver här gäller för de flesta växter som odlas under tak, inomhus, i växthus, på verandan och liknande. Undantag för växter med speciella krav finns givetvis.
Vattna frösådder rätt
Det bästa man kan göra när man sår i kruka är att sätta fröerna i ett substrat* som ger bra dränering där överskottsvatten rinner igenom lätt och inte blir kvar i krukan. Ja, självklart måste det vara gott om hål i botten också där vattnet kan rinna ut.
Risken är annars stor att fröerna möglar och hos de små fröplantor som börjat visa sig drabbas rötterna av syrebrist eftersom allt för mycket vatten i jorden gör att syret inte kommer ner i jorden. De drunknar helt enkelt.
Ett annat tips för att inte få för blött för frösådden är att så i en mindre, inte allt för djup kruka.
Eftersom det inte finns några rötter från början finns det ingen anledning att ha en stor kruka. Den bidrar bara till att håller en massa vatten i och med den större mängden jord den innehåller.
Blöt jord är också en miljö som sorgmyggor älskar. Och självklart trivs de extra bra där deras larver kan äta upp frösåddernas värdefulla rötter! Ytterligare en anledning till att vara försiktig med allt för mycket vatten i jorden.
För nästan alla frösådder rekommenderas hög luftfuktighet som man får genom att ställa sådden i till exempel ett miniväxthus. Det gör också att fuktigheten i jorden bibehålls länge och man behöver därför inte vattna särskilt ofta alls. Det kan räcka att vattna på sådden en gång i veckan eller till och med varannan vecka beroende av krukans storlek och omgivande temperatur. För fröer som inte ska täcka eller sås väldigt grunt kan det räcka att vattna genom att spraya ytan med vatten.
Undantag är om man odlar med undervärme, då är det viktigt att hålla koll på fuktigheten så jorden inte torkar ut för snabbt.
*Det finns en mängd olika substrat att sätta fröer i. Vanligast är såjord, helst med inblandning av perlite vilket fungerar jättebra för de flesta frösådder. Men här finns också många alternativ som kan passa bättre för den ena eller andra grödan eller för växter som är lite långsamma att gro som Root Riot, rockwool, cocos, ren perlite, vermiculite mm.
Principerna med bevattning är densamma för dem alla eftersom det grundläggande är att jorden ska hållas fuktig, men inte sur.
Vattna uppskolade fröplantor
När små frösådder skolas upp gör man det till en mer näringsrik jord som inte alltid har samma väldränerade egenskaper som såjorden.
Tänk här på två saker:
- Välj en kruka som inte är allt för stor. Även för snabbväxare som tomater mfl så skolar man upp dem i flera omgångar innan de till slut planteras i sin slutliga krukstorlek.
- Tryck inte till jorden runt plantan allt för hårt. Sätt plantan i jorden bara så pass att den står någorlunda stadigt på plats. När man sedan vattnar sätter sig jorden runt jordklumpen och rötterna så den blir perfekt planterad. Trycker man till för hårt får rötterna inte den luftighet de så väl behöver i detta stadium. Vattna runtom närmare krukkanten än plantan så söker sig rötterna utåt och det blir inte onödigt fuktigt där tillväxten ska ske.
Vattna vuxna växter.
Om jorden i en kruka fått torka lite för länge brukar vattnet bara rinna rakt igenom när man vattnar och bara en liten del tas upp i jorden.
Är det en växt som vill ha mycket fukt som till exempel azalea, murgröna eller ormbunke kan man dränka krukan i en hink med vatten och på så sätt genomfukta jorden. Men det rekommenderas inte för alla växter eftersom det istället kan bli allt för blött i jorden.
Då kan man hälla någon droppe diskmedel i vattenkannan. Då minskar ytspänningen och vattnet tränger enklare in i jorden.
Vattna lite i taget så märker man till sist att jorden tar upp vattnet.
Personligen tillhör jag då en minoritet eftersom mina växter i första hand drabbas av för lite än för mycket vatten.
Det här har gjort att jag vid flera tillfällen låtit mig luras. Det är nämligen så att många växter ser likadana ut både när de fått för lite och för mycket vatten.
Så, börjar en växt sloka, bladen ser ospänstiga, och kanske lite gråaktiga ut kan det faktiskt vara ett tecken på för mycket vatten och inte tvärt om.
Än värre är att man troligen vattnar en sådan växt lite extra och försämrar situationen ytterligare. Så här är tipset att lyfta krukan och känna om den är tung (vattenfylld) eller lätt.
Ett vanligt fel är att det lagras vatten i ytterkrukan om man har en sådan. Därför är det alltid bra att ställa växtens kruka på lite dränerande underlag som till exempel lecakulor i ytterkrukan så rötterna inte står i vatten utan kan ventileras.
Vattna under olika årstider
Vattenbehovet minskar generellt när det blir mörkare ute eftersom tillväxten då minskar. Behåller man växten i rumstemperatur kan det trots allt vara nödvändigt att vattna ganska mycket eftersom element och den allmänt torra miljön inomhus vintertid torkar ut växten. Samtidigt är det viktigt att inte vattna allt för mycket eftersom växten inte kan ta upp lika mycket vatten som när den är i tillväxt.
Låter man växten få stödbelysning är denna balansgång inte lika svår eftersom växten då till viss del, om än begränsat fortsätter sin tillväxt.
Växter man tar in utifrån och övervintrar svalt ska ha väldigt sparsamt med vatten eftersom de mer eller mindre går i vila med betydligt minskat behov av vatten. Det är ofta här när växten tas in på hösten med jorden fylld med vatten som det kan gå fel. För de växter som kan förvaras svalt utan extra ljus bör jorden nästan vara helt torr innan de tas in och endast vattnas minimalt.
Väljer man att övervintra svalt med växtbelysning ökas vattningen men jorden får ändå inte mättas med vatten.
Tyvärr är det många som vattnar sällan och lite mer vid varje tillfälle vilket är tvärtemot vad som är bra. Vattna sällan och lite är grundtipset. Sedan är det alltid unikt för var och en vilken växt det är, temperatur, ljus, storlek på kruka etc. etc.
Om man vattnat för mycket.
Är växten riktigt illa däran kan man bli tvungen att ta ut den ur krukan och helt enkelt avlägsna all fuktig jord, låta den torka lite och plantera om den och vattna ytterst försiktigt tills den återhämtat sig.
Ett alternativ är att ställa den på tidningspapper som drar ur fukten. Man kan också ta ut växten ur krukan och lida den i tidningspapper för att suga ut överskottsfukt.
Frösådd av rosor
Efter att under en längre tid ha beundrat de stora, svarta nypon som sitter på en av mina favoritrosor, Kordes Moonlight bestämde jag mig häromdagen för plocka några nypon och så lite av dess frön.
Jag har inte provat att fröså rosor innan, men det är ju bara att prova. Jag har läst på lite på några utländska sidor och inser att många av de förädlade rosorna kan vara lite svårflirtade vad gäller grobarhet, men ju fler frön man sår, ju större är chansen att åtminstone någon frö gror.
På många ställen står det att fröerna ska stratifieras, dvs. köldbehandlas. Det kan man göra genom att lägga dem på lätt fuktat papper i en plastpåse i frysen några veckor, men enklast är antingen att så dem ute på hösten/senvintern eller nu tidigt på våren då de fått naturlig köldbehandling utomhus.
Jag bestämde mig hursomhelst för att prova eftersom det enda det kostar mig är lite såjord och lite tid. Om jag lyckas blir det däremot obetalbart eftersom jag då har en ros som ingen annan har. Ja, det fungerar så med förädlade rosor, liksom de flesta andra hybridiserade växter; att restultatet från en frösådd aldrig blir genetisk lik moderplantan. Det fungerar bara om man sår frön från rena arter.
Så här gjorde jag:
Jag valde några stora och väl utvecklade nypon som jag klippte av med en sekatör.
Med samma sekatör klippte jag itu nyponen och petade försiktigt ut fröerna som satt i små kapslar runtom i nyponet.
Det ser säkert lite olika ut hos olika sorters rosor och om fruktköttet är saftigt eller mosigt behöver man tvätta/gnugga ren fröerna innan de sås för att minska risken för att de ska mögla.
I mitt fall var fröerna fasta och torra så jag gnuggade dem bara försiktigt rena med fingrarna.
För att öka grobarheten kan man lägga blötlägga dem ett dygn i ljummet vatten, eller ännu hellre i en blandning med Nitrozyme (innehåller naturliga växthormoner).
Sedan förberedde jag två krukor med såjord uppblandad med perlite som jag fyllde upp till ca 2 cm från kanten.
Fröerna placerade jag sedan med jämt mellanrum över hela ytan, fyllde på med 0,5 cm såjord och tryckte försiktigt till innan jag vattnade igenom krukan så att jorden blev ordentligt fuktig men inte sur.
Det är viktigt att vattna frösådder rätt. Det är bland annat därför som just såjord med perlite är så bra; den håller inte för mycket vatten utan låter det rinna igenom. För mycket vatten gör att fröerna kan ruttna, sorgmyggor trivs och små groddar som börjat växa till får syrebrist då jorden är för vattenfylld så att inte syre kan tränga igenom.
Innan krukorna ställdes ner i ett miniväxthus på fönsterbrädan skrev jag etiketter med rosens namn och sådatum och stack ner i jorden.
Sår man inomhus eller på sommaren är en temperatur på ungefär 16-23 grader att rekommendera. Sår man dem på hösten och de står ute behöver man inte bekymra sig över temperaturer utan naturen klarar det utmärkt själv.
Om man sår inomhus på vintern och fröerna börjar gro behöver man hjälpa dem med lite växtbelysning så att de inte kroknar, men på vår, sommar och tidig höst räcker ett ljust fönster.
Groningstiden lär vara allt från några veckor till månader beroende av sort, årstid och om de sås inomhus med värme eller står utomhus, så det är bara att vänta och se.
Som med alla frösådder väntar man sedan till de första ’karaktärsbladen’, de som kommer efter de första två bladen och liknar plantans riktiga blad vuxit ut innan man skolar upp (planterar om) den till en egen liten kruka med planteringsjord.
Så snart värmen är någorlunda stabil över 10 grader kan krukan stå ute. Gödsla plantan några gånger under säsongen, helst med särskilt anpassad rosnäring.
Ytterligare en omplanering till större kruka görs när rötterna börjar trängas och sedan, beroende av hur snabbväxande sorten är kan den planteras ut på sensommaren på en skyddad plats.
Sedan är det till att vänta, å vänta, å vänta på att den ska börja blomma. Troligen dröjer det 2-3 år eller mer innan det sker första gången, men spännande är det alltid att vänta på något helt nytt.
Vill man läsa mer om hur man själv korsar fram nya rossorter genom att välja ut och själv pollinera rosor finns en artikel som beskriver hur detta går till för pelargoner. Principerna är precis densamma också för korsning av rosor. Inlägget om förädlingar pelargoner finns här.
Lovar rapportera resultat från frösådderna här längre fram.
Jag hittade faktiskt en fin frösådd planta ute i trädgården i somras när vi grävde sista biten för vår bäck. Det är ju inte helt ovanligt att man hittar små frösådda rosor, utan oftast brukar det vara en kanske inte så väldigt odlingsvärd vildros. Men den här såg jag omedelbart var annorlunda.
Den var till och med lite lik en av rosorna som växte en bit bort Venusa Pendula, så jag valde att försiktigt gräva upp plantan och sätta den i en rabatt i avvaktan på att den ’visar färg’.
Självsådda penséer och bra arbetsmiljö
Det är fantastiskt vackert ute idag, men här sitter jag inne och tråkar mig med jobb.
Nja, det är inte jättesynd om mig för jobbet är roligt och utsikten från mitt skrivbord är rätt ok….
Snön är samtidigt en väldigt bra ’cover’ för att jag ska kunna fortsätta jobba och inte ha allt för dåligt samvete för det jag inte hinner med i trädgården just nu.
Innan snön kom igen såg jag att det kommit upp en massa självsådda penséplantor i och kring urnorna som jag planterade dem i förra våren.
Med det vill jag både tipsa om att man gott kan gå och spana där penséerna stod förra året och kanske hitta lite plantor att använda för årets planteringar och samtidigt tipsa om att det går jättebra att så penséer på friland eller i ett kallväxthus på hösten som sedan blir klara lagom för vårens planteringar.
När du ska flytta dina små frösådder bör du välja en varm dag så att det är lätt att lyfta de små plantorna ur jorden utan att rötterna skadas. Använd en prickelpinne, en kraftig gaffel eller en nätt planteringsspade för att lyfta plantan. Sätt den sedan i kvalitetsjord direkt på planteringsstället och vattna försiktigt. Tryck inte till jorden allt för hårt utan bara tillräckligt så att plantan sitter på plats.
Visst, man kan köpa jättebilliga plantor överallt så här års, men förutom känslan av att ha drivit upp dem själv är dina egna plantor redan avhärdade och trivs hos dig. Det finns också numera otroligt många olika sorter att välja för din frösådd.
På Wexthusets hemsida finns det till exempel ett bra urval.
De finaste penséplanteringarna jag sett var i England där de gjorde dessa underbara, vårblommande hanging baskets.
Penséer är också jättefina att odla för användning till höstens planteringar som annars kan bli lite färgfattiga. Eftersom de klarar lite frost kan de med lite tur stå jättelänge i en höstplantering.
Nä, nog med jobb för ett tag. Nu bär det ut i det härliga vädret på en riktigt lång och skön promenad med hundarna.
Orkidéröj
Orkidéer är ju verkligen vackra, tåliga och ofta mycket blomvilliga. Även vid ganska mörk placering.
Jag har några orkidéer i badrummet där de verkar trivas bra och belönar min ringa skötsel med regelbunden blomning flera gånger om året. De gillar säkert den höga luftfuktigheten. Det enda jag gör förutom lite sporadisk bevattning är att spraya dem då och då med Orchid Myst.
För ett tag sedan fick jag flera överblommade orkidéer av en vän som inte hade plats för dem hemma. Temporärt fick de en placering på glasverandan där de snart började blomma om, men sedan dess har alla utom två stått där utan någon som helst ompyssling och tyvärr har flera av dem strukit med under vintern på grund av kyla.
De två som överlevt har stått i till köket och de har båda blommat om ytterligare en gång. Hos den ena av dem vissnade blomstängeln ner helt efter blomningen och hos den andra vissnade bara toppen på den. Hos den har redan flera nya stänglar börjat växa fram ur tillväxtpunkterna på den gamla stängeln.
För dig som inte vet hur och om du ska klippa ner stängeln efter blomning tänkte jag här visa några olika alternativ och vart man kan klippa.
Klipper gör man med en vass sax eller en liten sekatör.
Hos den ena orkidén hade stängeln som sagt vissnat och torkat ihop helt.
Ibland kan de torka in bara på den översta delen av stängeln och då klipper man av den där alldeles ovanför en tillväxtpunkt.
I mitt fall var stängeln helt vissen, torr och brun och då är det ingen idé att låta den stå kvar.
Jag valde att klippa ner den till ovanför allra nedersta tillväxtpunken som trots allt kanske, kanske har lite liv kvar.
I så fall kommer det växa ut en ny stängel där, annars växer den ut någon annanstans från basen av bladrosetten.
Hos den andra orkidén var stängeln fortfarande grön och saftig efter att blommorna vissnat. Bara den allra översta delen hade torkat in så den klippte jag på samma vis bort ovanför närmaste tillväxtpunkt.
Så här ser tillväxtpunkterna ut på stängeln. Det finns oftast flera stycken på var stängel. Det är där som förgreningar, nya blomstänglar och små nya plantor kan växa ut, se längre ner på sidan.
På bilderna nedan kan man se hur nya stänglar vuxit ut från denna tillväxtpunkt och det har till och med börjat komma små blomknoppar på flera av dem.
På en av de överblommade orkidéerna jag fick växte det förutom en blomstängel också ut en liten planta. Jag hade länge planer på att plantera den i en egen kruka, men tiden räckte inte till så den fick sitta kvar.
Den fick till och med en egen blomstängel och började blomma strax innan huvudplantan började sin blomning.
