Odling och skötsel

oktober 5, 2014

Övervintring av pelargoner

Pelargoner har vi övervintrat här i Sverige sedan lång tid tillbaka och det finns många olika sätt som fungerar bra.

Många tror att pelargoner måste vila under vintern, men de enda pelargoner som måste vila, eller som faktiskt går i vila av sig själva är ett antal vildarter och primärhybrider som under de varmaste sommarmånaderna kan vissna ner, slutar växa eller tappar sina blad.
Våra förädlade pelargoner behöver i praktiken ingen vila alls. Att ställa dem mörkt och svalt under vinterhalvåret har tidigare helt enkelt varit ett enkelt sätt att hålla dem vid liv då man inte hade plats för dem inomhus och heller inte tillräckligt ljust.
Låter man de stå i en temperatur på minst 10 grader och ger dem bra belysning runt 14 timmar om dagen kommer de att fortsätta blomma hela vintern. Men alla har ju inte plats och möjlighet så här beskriver jag lite om mina egna erfarenheter och en del andras som jag fått berättat för mig.

Övervintring som passar alla pelargoner

Det allra säkraste sättet som passar alla pelargoner är övervintring 10-20 grader med växtbelysning. Den svalare temperaturen är att föredra, men rumstemperatur kring 20 grader går också bra.

Det man ska tänka på är att de tre viktiga delarna Vatten – Temperatur – Ljus hänger ihop.
Vid svalare temperatur behöver de mindre vatten och mindre ljus och med ökad temperatur krävs mer ljus och lite mer vatten.

Min erfarenhet från att ha lyssnat på många som misslyckats med att övervintra sina pelargoner är att det vanligaste problemet är för mycket vatten. Hellre vattna för lite än för mycket är det som gäller.

Jag övervintrar en del av mina pelargoner inomhus i rumstemperatur där det inte finns något dagsljus.
Direkt när jag tagit in dem får de 10-11 timmars belysningstid. De har ju redan fått kortare dagar då de stått utomhus. I januari ökar jag på till 12-13 timmar och från början av mars får de 16 timmar.

Övervintring i mörker med sval temperatur

Det klassiska sättet att ställa dem mörkt och svalt och sedan mer eller mindre glömma bort dem tills någon gång på vårkanten är ett jättebra sätt att övervintra de tåliga och ofta lite kraftigare zonalpelargonerna.
Nackdelen är väl kanske att det kan ta ett litet tag innan de växer till sig på våren, men några veckors extra väntan kan det ju vara värt. Det här är dock inget säkert sätt för många av de mer moderna sorterna och många vildarter.

Övervintring svalt med dagsljus

Ett ännu bättre sätt att övervintra pelargoner är svalt, mellan 4-8 grader i ett fönster. Visserligen är det väldigt mörkt under större delen av oktober-februari/mars då de ställs att vila, men så snart vårljuset kommer börjar de snygga till sig rätt bra.
När de står ljust så här behöver de en liten slurk vatten med 3-4 veckors mellanrum, men ju svalare, dess glesare med vattnet.

Övervintring på fönsterbrädan i rumstemperatur

Självklart kan pelargonen också stå på fönsterbrädan i ett bostadsrum under vintern. Den kommer att bli rätt ful och gänglig om den inte får tillskott av någon växtbelysning men de flesta pelargoner klarar detta. Rekommenderas dock inte för känsliga vildarter och primärhybrider. Ej heller hängpelargoner som kan vara lite känsliga. Då behövs tillskott av växtbelysning.
Vattna försiktigt under den mörka årstiden och öka när ljuset återkommer.

Övervintring i inglasat uterum

Fler och fler har också tillgång till ett inglasat uterum. Det släpper ju in mycket ljus och är perfekt för vinterförvaring förutsatt att det är frostfritt. Är det kring rumstemperatur håller sig pelargonerna fina och kan blomma hela vinter om de får tillgång till extra ljus i form av växtbelysning, men de klarar sig utan.
Vattna lite sparsamt om de inte får extra tillskott av ljus eftersom det under större delen av perioden trots stora fönster är relativt mörkt för dem.

Övervintring i frostfritt i växthus

Jag förvarar de flesta av mina pelargoner i ett växthus jag håller frostfritt. Där står de mycket svalt och får det dagsljus som erbjuds.
Jag är väldigt snål med vatten, vilket är en stor fördel när det blir väldigt kallt ute. Då sjunker temperaturen under perioder ner under nollan och har vid ett par tillfällen varit så låg som -7 under en kortare period. Det klarar de galant tack vare att luftfuktigheten är så låg. Ofta är fukten en värre fiende till pelargoner än kylan i sig.

Tidigare, då jag även drog upp plantor under vintertid fick de belysning förmiddag och eftermiddag då inte solen var uppe, men sedan ett par år får de klara sig utan. De blir lite gängliga, blommar inte (förutom vildarterna) men sätter igång att växa fint när ljuset återkommer.

Vattning vid sval placering

Pelargoner som ställs svalt, och framförallt de som står mörkt behöver väldigt lite vatten. Den svala temperaturen gör att tillväxten avstannar och därmed omsätter plantan väldigt lite vatten.
Sugrötterna torkar in ganska snart och om jorden då blir allt för fuktig drabbas plantan av syrebrist och ruttnar.

Man kan ju lätt tro att man ska vattna på ordentligt när det inte blir så ofta, men så är alltså inte fallet. En liten ’slatt’ med vatten är det enda som behövs.

Därför är det också bra om man ser till att jorden inte är genomsur när plantan tas in på hösten utan bara lite lagom fuktig.

Olika förvaring passar olika sorters pelargoner

Tyvärr är det inte alls alla sorters pelargoner som trivs när det är svalt och mörkt. De flesta skulle nog klara sval och lite ljusare placering, men det kan också vara lite riskabelt. Enklast är det med zonalpelargoner och många doftpelargoner, men miniatyrer, en del stjärnpelargoner och vissa hängpelargoner kan vara lite tjuriga. Även brokbladiga (sorter med flerfärgade blad) brukar vara extra känsliga för mörk förvaring.

Många vildarter och primärhybriderna är som finast under vinterhalvåret.

Pelargonium tricolor — P. tricolor känslilg för fukt och kyla

De har sin viloperiod under sommarens varmaste månader och sätter igång att växa under senhösten.
Geofyter, som till exempel. P. x Ardens, P. triste, P. bowkerii med flera börjar ofta blomma någon gång efter nyår. Om man då sätter dem mörkt och svalt riskerar man att blomningen kommer av sig och i alla fall så ser man den inte!
Även andra, som till exempel pelargoner inom sektionen Campylia som P. ovale, P. tricolor och den populära primärhybriden P. x Splendide är extremt känsliga för kombinationen fukt och kyla och lägger man där till allt för dåligt med ljus går de ofta mot en snabb död.

Förberedelser

Det är ingen nackdel att vänta så långt som möjligt innan pelargonerna plockas in, men se upp för tidiga frostnätter!
Oavsett hur de ska stå under vintern är det bra att förbereda dem innan de tas in.
Rensa dem ordentligt från vissnade blommor och blad.
Klipp bort svaga eller skadade delar.

Det är en fördel om jorden inte är allt för sur och själva plantan är torr särskilt om plantan ska stå mörkt. Risk för mögelangrepp är annars hög om den är fuktig i blad- och grenveck.

Växter utsätts alltid för vad man kan kalla stress när de flyttas. Särskilt när flytten innebär så stor skillnad på omgivningen som när de flyttas in på hösten.
Motståndskraften blir då temporärt nersatt och risk för angrepp av ohyra ökar.
Ett sätt att förebygga detta är att några veckor innan det är dags kontrollera växterna extra noga och vid behov bekämpa eventuell ohyra. Kontrollera alltid växterna noga också den första tiden då de flyttats in.
Ohyran kan ha legat och lurat utan att visa sig tidigare, men kan nu slå till.
Bekämpa omgående och följ upp med fler behandlingar om det behövs.

Det kan vara en fördel att helt eller delvis klippa ner plantor som kommer att stå mörkt. De kommer ändå senare att behöva nedklippning för att bli fina igen och genom att ta bort delar av växten minskar risken för ohyra och framförallt minimeras utrymmet där mögelsvamp kan slå till.

Även om det kan vara frestande att ställa ihop växterna på ett och samma brätte rekommenderar jag att varje planta får ett eget fat om man inte är 100% säker på att de inte har rotlöss.

Övervintra pelargonsticklingar under växtlampa — Övervintring av sticklingar under växtlampa

TIPS! Har man ont om utrymme kan man i augusti/september ta sticklingar på sina favoritpelargoner och övervintra dem som mindre plantor.
För dessa rekommenderas växtbelysning för säkrast övervintring.

[do_widget id=text-2]

mars 4, 2014

Lite tankar om sticklingstips

Jodå, jag har varit och kikat, men än syns det inga livstecken ovan jord från helgens frösådder.

Nu börjar den perioden på året då nästan alla tidningar har artiklar med bilder och odlingstips för pelargoner.
Ofta är det jättefina reportage som ibland är hemifrån någon riktig pelargonentusiast – (Jodå, det kommer ett pelargonreportage om mig också i Länstidningen denna vecka!)

Men idag när jag bläddare igenom en tidning som delas ut kostnadsfritt till många hushåll blev jag lite konfunderad när jag läste om att sticklingar från hängpelargoner och doftpelargoner hade speciella krav på jorden.

Möjligen är det så, men inget som jag märkt under ganska lång tid av pelargonsticklande så jag vill egentligen bara skriva att det inte är någon större skillnad att ta stickling på just dessa två sortgrupper.

Visserligen har hängpelargoner lite hårdare stjälkar vilket ibland gör dem lite trögare att rota och särskilt gäller det lilte äldre växtdelar. Tar man unga skott och sätter sticklingar av är de nästan lika lätta att rota som zonalpelargoner.
Flertalet doftpelargoner är väldigt lika vanliga zonalpelargoner både i växtsätt och skötsel och har inga andra krav när det gäller förökning med sticklingar.

När jag ändå håller på att kritisera tips och råd jag läst i tidningar vill jag passa på att än en gång dementera att man ska ha plastpåse över pelargonsticklingar.
Pelargoner är ett av få undantag där man inte ska ha sticklingar i miniväxthus eller under en plastpåse. Har man det finns det risk att de ruttnar och det vill man ju inte.

Återkommer med rapportering från pelargonreportaget senare i veckan. Jag är så himla nyfiken vad de skrev ner av allt jag sa…

[do_widget id=text-2]

december 27, 2013

Ta sticklingar

Många passar på att ta sticklingar när de beskär sina pelargoner på våren, men det går också bra att ta sticklingar andra tider på året. Det viktiga är bara att moderplantan mår bra och att sticklingen får tillräckligt med ljus för att orka utveckla rötter.

Hos en del sorter som får lite hårda toppskott när de börjar blomma som tex engelska pelargoner, änglapelargoner och en del unikpelargoner kan det vara enklare att lyckas om man tar sticklingar tidigt, eller sent på säsongen.

Ta en stickling
Störst chans att lyckas har man med sticklingar som tas från en frisk och frodig moderplanta. Vill man ta sticklingar tidigt på året från plantor som övervintrat utan tillskottsljus är toppskotten ofta veka och gängliga. Då kan man vänta ett par veckor tills man ser att moderplantan fått nya krafter och skotten blivit lite kraftigare.
Vanligast är toppsticklingar. Man skär då av toppen av en gren så att man får 4-5 blad på sticklingen. Skär precis ovanför ett blad. I bladvecket kommer sedan nya skott att växa ut inom några veckor.

Man kan skära, klippa eller bryta av sticklingen. Använder man redskap är det viktigt att de är rena. Sterilisera helst mellan olika plantor så minskar man risken att sprida sjukdomar.

Att doppa i sprit eller hålla knivbladet över en låga fungerar bra.

Skär av sticklingen precis under de nedersta bladen. Ta bort den eller de två blad som sitter längst ner (det är bara att dra bort dem). Där bladen satt växer sedan rötterna ut. Kolla i toppen så det inte sitter en blomknopp där. Den måste i så fall pillas bort eftersom den stjäl viktig kraft när sticklingen skall bilda rötter.

Har man en lång gren kan man ta ytterligare en stickling på samma gren. Det kallas ibland för B-stickling eftersom man inte får en riktig topp, men det märks inte efter en tid då den nya plantan börjar växa eftersom det får samma effekt som om man toppat den. B-sticklingen skärs av som toppsticklingen med 4-5 blad varav de nedersta sedan tas bort.

Rotningmedia
De allra flesta pelargonsorterna rotar snabbt och enkelt i vanlig såjord, gärna med lite inblandning av perlite för att göra jorden mer lucker. Vanlig blomjord är lite för kompakt och innehåller ofta näringsämnen som kan vara för kraftigt för en liten stickling.
Torvbriketter fungerar också bra för pelargonsticklingar. Många upplever att de är svåra att hålla lagom fuktiga, men lyckas man med det är de ett bra alternativ.
Flertalet brokbladiga sorter, en del miniatyrer och vissa svårrotade vildarter kan rota lättare i rockwool- eller rotningskuber som till exempel Root Riot.
Att rota i vatten är inte ett alternativ som rekommenderas. Visst får många sticklingar rötter i vatten, men dels måste rötterna ombildas när sticklingen planteras i jord och dels är det större risk att misslyckas när man rotar i vatten.
Har man problem med att få rötter på en sort får man helt enkelt prova sig fram vad som fungerar.

Plantera sticklingen
Väljer man att plantera i såjord skall man tänka på att inte ta för stor kruka eftersom risken för övervattning då är stor. En diameter på mellan 6-8 cm är lagom.
Börja med att vattna såjord, briketter eller kuber. Pelargoner vill ha fuktig med inte sur jord.
Oavsett vilket media man väljer skall sticklingen inte sättas särskilt djupt. 1-2 cm räcker, bara så den står stadigt. Packa inte såjorden hårt runt sticklingen utan tryck till lätt runt om så att luftigheten i jorden bibehålls.
Placera sedan sticklingen ljust, utan brännande sol och gärna minst i rumstemperatur.
Var återhållsam med vattningen då pelargoner vill ha relativt torrt för att rota. Ställ INTE sticklingen i något miniväxthus och sätt INTE någon plastpåse över krukan. Risken finns då att den ruttnar.

Det kan ta allt mellan 1-6 veckor för pelargonsticklingar att få rötter. Mycket beror på moderplantans kondition och hur bra placering sticklingen har.

Omskolning När sticklingen fått ordentligt med rötter är det dags att skola om den. Sitter sticklingen i brikett eller rotningskub är det lätt att se rötterna när de sticker ut. Hos sticklingar som sitter i såjord ska man inte störa rotbildningen genom att kika i krukan utan man får vänta till dess man ser ny tillväxt på sticklingen. Det betyder nästan alltid att den är klar för omskolning.

Plantera om sticklingen i nya eller väl rengjorda krukor med blom- eller plantjord av bästa kvalitet. Blanda gärna i 10% perlite som hjälper till att hålla jorden väldränerad. Välj en inte allt för stor kruka, utan satsa på ytterligare en omplantering när plantan vuxit till sig ordentligt. Sätt ner sticklingen på samma djup den satt tidigare, fyll på med jord och tryck bara till lätt runt om. Vattna, men inte mer än att jorden blir fuktig och inte sur.
Även om det känns hårt är det klokt att ta bort eventuella blomknoppar som bildas den första tiden. Låt plantan istället växa till sig ordentligt innan den tillåts gå i blom så orkar den sedan blomma ännu mer.

Toppa plantan
Främst många äldre zonalpelargoner har ett växtsätt där toppning är nödvändig för att plantan skall förgrena sig på ett bra sätt, medan många av de nyare sorterna förgrenar sig bra ändå.
Det finns alltså inget som säger att man måste toppa, utan det ser man på växtsättet om det behövs.
Toppar gör man genom att ta av toppen precis över ett bladpar. Man kan ta bara det översta skottet eller, om plantan är gänglig, ta av den längre ner.

Gödning
Efter ca. tre veckor när den näring som från början fanns i blomjorden tagit slut början man tillföra gödning.

Film som visar hur man tar sticklingar på pelargoner

december 10, 2013

Beskära pelargoner

Det finns tre skäl att beskära en pelargon:

Beskuren pelargon efter två veckor — Två veckor efter beskärning

Den tar för stor plats
Man vill ta en stickling
Den är ful och gänglig

Men det finns ingenting som säger att man måste beskära en pelargon. Är den fin i formen och växer bra â?? låt den vara.

Många beskär sina pelargoner i samband med att de tas fram på våren.
Ofta har de då tillbringat många månader med begränsad, eller ingen belysning alls och ser då nästan alltid väldigt trista ut. De har långa, taniga skott och grenar utan minsta antydan till grönt.
En pelargon som ser ut så är i princip nödvändigt att beskära för att den ska få en fin form och skjuta nya friska skott, men det finns undantag:
Vildarter, doftpelargoner, unikpelargoner och engelska pelargoner blommar tidigt på säsongen och bildar blomskott under vinterhalvåret.
Nästan alla doftpelargoner blommar som mest när det finns mycket ljus men fortfarande inte är så varmt, dvs. vår och tidig höst. Om de då beskärs tidigt på våren förlorar man den första blomningen. Det är många som aldrig sett sina doftpelargoner blomma av just denna anledning. De skär nämligen av blomskotten!
Om dessa plantor behöver beskärning är det mer lämpligt att göra det i slutet av september eller i början av oktober.

Beskärning

Pelargoner kan klippas när som helst och i princip hur mycket som helst. De tål att beskäras ner helt och hållet. Bara det finns en liten nod kvar där nya skott kan bildas.

Använd en sekatör eller kniv vid beskärning. Att bryta av grenarna är oftast inget alternativ eftersom äldre grenar ofta är mer eller mindre förvedade.

Tänk på att rengöra verktygen mellan varje planta för att minimera risken för spridning av sjukdomar.
Man kan beskära topparna ett par decimeter, beskära precis ovanför jorden, eller någonstans däremellan. Ju längre ner man beskär, ju tidigare grenar den sig.

Toppning

Plantor som inte förgrenar sig bra kan man toppa för att provocera fram nya skott. Nyp då av toppen precis ovanför ett blad eller bladpar. De nya skotten visar sig inom ett par veckor i bladvecken.
Oftast behövs bara en toppning, men om det behövs kan man fortsätta toppa över nästa bladpar igen, osv.

Omplantering

Pelargoner som varit i vila under vintern behöver skolas om till ny jord.

Ta loss jordklumpen ur krukan och avlägsna den jord som lätt lossnar när man river lite i jordklumpen.
Det finns ingen regel som säger att man måste skola upp i en större kruka utan det är rotklumpens storlek som avgör vilket krukstorlek som passar bäst.
Ganska ofta blir det lagom att plantera i en kruka i samma storlek. Är jordklumpen liten, kan det vara bättre med en mindre kruka och är det trångt i krukan behövs en storlek större.
Välj alltid en ny, eller väl rengjord kruka för att undvika spridning av ohyra och sjukdomar.
Lägg en krukskärva eller annan dränering i botten och fyll på med välgödslad kvalitetsjord, gärna med inblandning av 10% perlite för att göra jorden mer lucker.

Fyll jord i botten och ställ i plantan så att den kommer på samma höjd i jorden som den tidigare var planterad. Fyll på med jord runt om utan att trycka till den. Slå krukan lätt i bordet så lägger sig jorden tillrätta.
Vattna lite grann. Pelargoner vill aldrig ha mycket vatten, och har plantan varit vilande måste nya rötter utvecklas innan den klarar normal vattning.

Film som visar hur man beskär pelargoner

december 9, 2013

Bladförökning av pelargoner

Att föröka växter med bara ett blad är vi vana vid inom t.ex familjen Gesneriaceae där man bl.a. hittar Saintpaulian.

Även inom andra familjer förekommer relativt enkel förökning med hjälp av bladsticklingar, men för pelargoner tillhör detta inte det mest vanliga sättet att skaffa sig en ny planta.
Att föröka pelargoner från ett enda blad är lite krångligare än att ta en vanlig stickling, men ibland kan det för oss amatörer vara den enda lösningen när det gäller sorter med ett växtsätt som ger få eller inga vanliga sticklingar.
Främst gäller detta många vildarter och primärhybrider, men man kan självklart praktisera detta även på sorter med ett mer buskigt växsätt.
En vanlig stickling från en pelargon består av en stambit eller toppen på en gren med 2-4 blad. Den ser i princip ut som en liten planta utan rötter.
Sätter man den i såjord eller motsvarande kommer det att bildas rötter inom några veckor där de nedersta bladen suttit och man har en liten planta som är en genetisk kopia av moderplantan.
Så här gör man:

Förbered bladet
Bladet man använder bör vara nr 2 eller 3 från toppen räknat. Då är det lagom moget.
Lyft eller dra försiktigt av bladet från stammen för att inte förstöra själva fästet. Det är där de nya rötter och småplantor kommer att växa ut.

Om det behövs skär man försiktigt bort överflödiga växtrester (flikar) som kan ha följt med från själva stammen.

Montera veken
Knyt en ca 10 cm lång bit ullgarn 0,5 cm från bladfästet.

Sätt i vatten
Fyll ett glas, ett plastglas eller en glasburk till hälften med steriliserat (kokt) vatten.
Skär en rundel motsvarande storleken av glasets öppning av 2-3 cm tjock skumgummi. Skär en eller flera skåror (om man vill sätta fler sticklingar tillsammans) från kanten in mot mitten.

Fukta veken med vattnet

För in bladskaftet i skåran så att bladet står stabilt och sätt ner skumgummilocket i glaset.
Justera höjden på bladet så att veken ligger i vattnet och bladfästet hamnar 1-2 cm ovanför vattnet.

Placering
Ställ sticklingen i 20-24 graders temperatur.
För optimala förutsättningar bör man tillföra articifiell belysning 14-16 timmar.

Hur lång tid tar det?
Efter 15-20 dagar kan man börja se en förändring vid bladfästet.

Har man tur kan det tom gå fortare, men det kan också ta mycket längre tid. Så länge bladet är friskt är det bara att vänta.

Efter det att rötterna börjat utvecklas dröjer det ungefär 30 dagar innan man kan börja se antydan till en liten planta vid bladfästet. Men även här kan det dröja betydligt längre.

Skola plantan
Vänta tills den lilla plantan vid bladfästet har flera blad och är ordentligt hanterbar innan den planteras i jord.

Vid första skolningen kan man plantera den i en relativt liten kruka i en blandning av såjord och blomjord. Därefter skolas den upp i bra blomjord som vanligt så snart rötterna fyller krukan.

Bladförökning av pelargon - rötter — En liten planta börjar växa ut i rotområdet

Begränsningar
Beroende av moderplantans egenskaper är det inte alltid alla egenskaper följer med vid förökning med enbart ett blad. Tex kan detta gälla brokbladiga sorter som kan förlora just denna egenskap.

Alternativa medier
Förutom att sätta bladsticklingen i vatten kan man prova lite andra alternativ som också fungerar. Det är bara att prova sig fram vad som passar just de förutsättningar man har hemma. En av de viktigaste förutsättningarna är att mediet är poröst och genomsläppligt och fritt från mikroorganismer som kan orsaka mögel och svamptillväxt.

De alternativ som provats och som fungerat bra är:
– Perlite
– Vermiculite
– Jord
– Sand
– Root Riot
– Krossad kvartssand

LYCKA TILL!

december 8, 2013

Frösådd av vilda pelargoner

Det är lite skillnad att så fröer från vilda pelargoner eller fröer man skördat själv och fröer till F1- och F2-hybrider, de som ofta säljs som ’sommarblommor’.

Hybridernas fröer är preparerade och gror inom en vecka, medan de naturligt skördade fröerna kan ta ända upp till ett år på sig att gro. De flesta gror dock inom ett par veckor och ibland redan efter bara ett par dagar.

Fröer till vildarter levereras nästan alltid med frökapseln kvar runt själva fröet. Detsamma gäller ju fröer man plockar själv från pelargoner som satt frö. På frökapseln sitter en liten luden ’svans’.

Pelargonfröer med ludna svansar — Fröer på väg att borra ner sig

Ibland har den fallit av, men lika vanligt är att den sitter kvar. Svansen är spiralvriden och mer eller mindre fjunig.. Detta bidrar i naturen till spridning av fröet när det fångas i vinden. När det landar hjälper den spiralvridna svansen till att skruva ner fröet i marken där den landat.
Ibland kan man själv framkalla detta beteende genom att lägga ett frö med svans på jorden och spraya det lätt med vatten. Då brukar fröet räta upp sig och skruva ner toppen lätt i jorden.
Man kan så fröet med kapseln kvar, men fröet gror nästan alltid fortare om det skalas först.
För att skynda på groningen ytterligare kan man fila lite lätt på spetsen, eller kapa av den allra yttersta spetsen på fröet med en skalpell eller annan vass kniv.

Ytterligare ett sätt att skynda på groningen är att blötlägga fröet i vatten i ett dygn innan sådd. Vill man få extra bra effekt kan man tillsätta Nitrozyme i vattnet (innehåller naturliga tillväxthormoner). Om man filar eller kapar toppen av fröet ska detta göras innan blötläggningen.

Sätt fröerna så här:

Använd en relativt liten kruka där risken för övervattning blir mindre. Fyll krukan med såjord, gärna uppblandad med perlite eller fin sand. Det går även utmärkt att sätta frö i Root Riot, Man sätter då ett frö per kub och täcker hålet med en liten bit material som nypts av i ett hörn. Plantering i kokos- eller torvbriketter går också bra.
Vattna jorden så att den blir fuktig men absolut inte genomdränkt.
Sätt ett till tre frön på knappt 0.5 cm djup i krukan.
Förvara sådden i rumstemperatur, ca 20 grader eller något varmare. Ljus är inte nödvändigt under den första perioden eftersom fröet inte är beroende av ljus för att gro.
Fram till dess fröet grott kan det vara bra att placera krukan i ett miniväxthus för att hålla en jämn fuktighet.
Jorden får inte torka ut, men det är vanligare att fröer ruttnar pga för mycket vatten, än att de torkar. Vattna sparsamt när jordens fuktighet minskar.
Så snart fröet grott bör den flyttas ur eventuellt miniväxthus eftersom den lilla plantan inte vill ha så hög luftfuktighet. Helst ska den placeras i aningen svalare temperatur så snart den grott. Den behöver nu också ordentligt med ljus, men undvik starkt solljus.
När fröplantan har 3-5 blad är det dags att plantera om den i vanlig jord. Välj en liten kruka. 5-6 cm räcker som första kruka eftersom det annars är lätt att jorden blir för blöt för de späda rötterna som inte hinner suga upp allt vatten i en större kruka. Till vildarter bör jorden blandas ut med fint grus eller perlite för att ge en bra dränering.

TIPS! En sådd som stått länge utan att något kommit upp kan man ’skrämma’ igång genom att hälla kokhett vatten över krukorna. Redan efter några dagar kan man ofta se resultat, och inom några veckor har de flesta frön som fortfarande är grobara stuckit upp sina små groddar i krukan.

december 7, 2013

Kläckning av pelargonfröer

När man sår vildarter eller egna fröer från förädlade pelargoner är det vanligt att det tar väldigt lång tid innan de gror.

Ibland kan det dröja upp till ett år innan en lite grodd kommer upp, och då har man fått kämpa med att se till att hålla sådden lagom fuktig och lagom tempererad under lång tid.

Det här är en metod för entusiaster som vill öka grobarheten och samtidigt slippa vänta mer en några dagar på resultat.

Med den här metoden kan man med upp till 95% säkerhet få fram fina små fröplantor på bara 3-5 dagar.

De zonalfröer av F1-och F2-typ som finns att köpa är skalade och preparerade för att gro på bara några dagar. De bör man så enligt anvisningarna och inte kläcka enligt denna metod.
Metoden kan användas även för arter med väldigt små fröer, men de allra minsta kan vara svåra att hantera och då får man nöja sig med att skala dem och kanske kapa den allra yttersta spetsen på fröet och så direkt i såjord.

Material och verktyg
För att kunna kläcka fröerna behövs följande:
– Petriskål ca 8 cm i diameter – eller motsvarade låg skål med lock (decinficerad)
– Skalpell (desinficerad)
– Lupp
– Sprayflaska med sterilt vatten (koka och svalna av)
– Liten skärbräda eller assiett
– Hushållspapper av bra kvalitet (ej luddigt)
– Märketiketter & penna
– Växtlampa
– Kruka med såjord
– Sax
– Två knappnålar (desinficerade)

Skala
Börja med att skala fröet. Kan man se att det är skadat, missbildat i formen, eller om det inte är fullt moget är det tyvärr bara att slänga.
Misstänker man att det är omoget kan man göra en första test redan innan man skalar det genom att klämma på det ordentligt. Omogna frön bjuder inget motstånd och blir då platta â?? bara att slänga.

Snitta

Lägg en dubbelvikt bit hushållspapper på en assiett och spraya pappret så att det blir ordentligt fuktigt.
Placera fröet på hushållspappret med den släta, rundade sidan uppåt.Den andra sidan är ojämn. Låt det ligga ett par minuter så att det fuktas något.
Skär med skalpellen försiktigt ett mycket grunt snitt från den spetsiga delen till motsatta änden. Snittet ska bara precis gå igenom frökapseln.

Placera i skålen

Pelargonfrö i periskål — Fröer snittade och klara

Klipp till en dubbelvikt bit hushållspapper som är någon centimeter mindre än petriskålens botten. Lägg den mitt i skålen och spraya så den blir fuktig.
Placera det snittade fröet mitt på pappret.
Har man flera fröer av samma sort kan man placera dem tillsammans i samma skål, men inte flera än 4-5 stycken. Lägg i så fall alla fröer bredvid varandra med spetsen åt samma håll.
Spraya lätt på fröet efter att det placerats på papperet och häll ut eventuellt överflödigt vatten. Fröet sitter pga fukten ganska bra fast trots att man lutar skålen ordentligt.

Lägg på locket och märk sådden med en klisterlapp eller post-it som sätts på undersidan.

Förvara sådden
Sådden ska förvaras i rumstemperatur. Minst 20 grader, gärna ett par grader varmare. Soligt läge är inte att rekommendera pga risken för snabb uttorkning och risk för att de små groddarna bränns.
För ljusbehovet är växtbelysning bästa lösningen, helst med lysrör som kan placeras några decimeter över fröerna. Lämplig belysningstid är 12-14 timmar.

Petriskålen skall placeras lutad, i en nästan upprätt position med den spetsiga delen av fröet nedåt för att eventuellt överskottsvatten skall kunna rinna av från papperet och fröplantan skall utveckla rötter och blad i rätt riktning. Ett tips är att ställa den på diagonalen i en 8cm fyrkantig plastkruka där den kan stå stadigt och med en bra lutning.

Kläckningen
Redan efter någon timme kan man börja se hur fröet förändras. Det sväller något och man börjar kunna se det ljusgröna innanmätet i den uppskurna skåran.

Efter 24-36 timmar brukar innehållet svälla upp så mycket att fröet antingen självmant klättrar ur kapseln, eller, vilket också är ganska vanligt; man behöver hjälpa till att få ut den från frökapseln. Skillnaden beror framför allt på hur mycket fukt fröet tagit åt sig och hur bra man lyckats med snittet.

Att hjälpa fröet ta sig ur skalet kräver precision. Ett sätt som fungerar bra är att med ena handen hålla fast frökapseln försiktigt med hjälp av spetsen på en knappnål samtidigt som man med en knappnål i andra handen mycket försiktigt försöker vidga öppningen för att lirka ur grodden.
Det här är ett känsligt skede. Man får inte bli för ivrig att ta bort skalet, samtidigt som grodden behöver bli av med skalet för att kunna utvecklas. Är man för snabb riskerar man att grodden går sönder när man hjälper till. Men övning ger färdighet.

Hur lång tid det tar för fröet att bli av med skalet är individuellt, men är det ett friskt frö brukar det kunna tas bort senast på tredje dygnet.

Undvik att ta med fingrarna i skålen och avlägsna omedelbart allt skräp såsom skalrester och fröer som inte tar sig. De flesta fröer som klarar sig genom kläckningen blir till färdiga plantor, men ibland stannar de av och måste då avlägsnas så snart som möjligt annars kan övriga fröer i skålen påverkas.

Ha alltid rena händer när du jobbar med sådden och spraya alltid med vatten innan och efter att du petat med fröerna så att miljön hålls frisk. Avlägsna omgående överskottsvatten.

Underhåll
Kontrollera fröerna ofta. Dels för att säkerställa att de har rätt fuktighet och dels för att plocka bort frökapseln och dåliga fröer så snart som möjligt.
Skölj sådden några gånger om dagen genom att spraya ordentligt och alltid hälla av överskottsvattnet.

Pelargonsådd - upplyft planta — Lyft försiktigt i ett blad

Utvecklingen
Efter det att frökapseln avlägsnats går utvecklingen av den lilla fröplantan fort. Inom ett dygn växer de två första bladen till sig och en eller, ibland flera rottrådar börjar växa ut. Oftast dröjer det inte mer än 2-3 dagar från det att kapseln avlägsnats till det är dags att sätta fröplantan i jord. Det gör man när de två bladen slagit ut och rottråden är ca 2 cm, dvs. plantan är hanterbar.

Skola upp
Den lilla fröplantan skall så snart den är tillräckligt stor planteras i en relativt liten kruka med såjord.
Förbered krukan med såjord som fuktas genom att låta den dra vatten från ett fat tills den är mättad, men inte för sur.
Använd gärna en prickelpinne eller motsvarande redskap för skolningen.
Lyft fröplantan mycket försiktigt genom att hålla i ett blad. Beroende av papperskvaliteten växer ibland rottrådarna in i pappret så man får mycket försiktigt försöka lirka loss den.
Gör ett hål i såjorden och sätt ner fröplantan. Tittar man noga på fröplantan kan man ofta se rätt tydligt vart övergången från stjälk till rot är. Sätt plantan med övergången någon millimeter under jord.
Fäst plantan i hålet genom att trycka försiktigt med prickelpinnen diagonalt i jorden mot hålet. Spraya försiktigt runt stjälken så att jorden sätter sig kring rötterna.

Placera krukan i samma miljö som den stått tidigare, aningen svalare om möjligt. Håll jorden fuktig, men inte sur.

När de första riktiga bladen (karaktärsbladen) vuxit ut brukar plantan vara klar för skolning i vanlig jord. Välj dock inte för stor kruka utan skola till större först när rötterna börjar trängas.

Lycka till!

Denna teknik har utvecklats av den framgångsrike pelargonförädlaren Cliff Blackman.
Tack Cliff för detta mycket värdefulla knep!