Det finns många olika vallmo och alla är de stora skönheter på olika vis. Jag gillar dem alla. Från den enkla orange som man fortfarande kan se i kanten på en del åkrar till den dubbla purpurfärgade jättevallmon, orientale.
Här i trädgården gissar jag att det finns 4 eller 5 olika jättevallmo, ett par sorters alpvallmo och JA! sedan någon månad också en jättefin bergvallmo jag fått av en vän.
Utöver dessa har jag sedan några år tillbaka en mängd ettåriga sorter som självsår sig gärna och mycket.
Förutom den självklara favoriten Bergvallmon, Meconopsis finns här en jättevallmo som är riktigt djupröd. Den fanns här när vi flyttade hit där den växte i ett bestånd med kirskål. Jag samlade genast in frön som jag sådde så numera har jag ett par bestånd här i trädgården med denna lysande skönhet.
Häromdagen blev det en liten rensningsrunda bland rabatterna för att klippa av fröställningar jag inte vill ta frö från. Två bra saker med det: Dels slipper jag en massa små fröplantor som behöver rensas längre fram och dels finns chansen till extra blomning hos vissa blommor. Dessutom slipper växten lägga onödig energi på frösättningen.
Hursomhelst fastnade jag snabbt vid de vackra fröställningarna som ju vallmon har. När jag kikade runt lite fann jag att det fanns fröställningar i ganska många olika storlekar och eftersom jag lätt vilseleds att göra annat började jag istället för att rensa och klippa i rabatten leta fröställningar för att plocka en bukett jag nu satt i en vas utan vatten så att de får torka.
Tycker de ser härliga ut som de står och när de torkat får de stå kvar, eller så kommer de till användning i något annan komposition.
OBS! Har du planer på att ta frö från vallmo? Tänk då på att frökapseln måste sitta kvar på plantan och torka helt innan man kan skörda grobara fröer. Man brukar märka tydligt när de är klara. Skakar man försiktigt på kapseln brukar det rassla inifrån kapseln. Ljudet av mogna fröer!
Vallmo kan du så nästan året om. Ettåriga sorter kan sås på hösten för tidigare blomning än vid vårsådd. Perenna sorter kan sås vår, sommar och höst och kan stå ute på skyddad plats för att gro och växa till.
PS! Du hittar frö till många fina vallmosorter på hemsidan www.wexthuset.com
Ge inte upp för fort!
På vårvintern lever många växter farligt. Definitivt gäller det de vintergröna växterna som behöver skyddas från allt för stark sol tidigt på säsongen och nyplanterade växter som kanske är på gränsen till härdiga eller känsliga i störta allmänhet.
Men även växter som står inomhus behöver ses om lite extra under den här perioden, speciellt de som stått lite svalt med begränsat ljus och som vilat under vintern.
När ljuset kommer, antingen om de flyttas från en mörk förvaring, eller som i mitt fall då solen börjar skina in i mitt växthus där jag vinterförvarar många plantor med hjälp av en värmefläkt som håller frostfritt är det viktigt att hänga med när det gäller bevattningen.
Det är just den delen som ställer till mest problem både för våra utomhusväxter och de inne. Utomhus för att jorden kan vara frusen och rötterna därför inte kommer åt vatten när de vill komma igång att dricka. Inomhus för att värmen stiger fort och jorden torkar ut blixtsnabbt i krukorna nu när växterna går från ett stadium där de endast behöver lite vatten till ’fullt ös’ på kort tid.
Har man växter som står i ett växthus eller uterum där de nu utsätts för mycket sol är det bra att avskärma de starka strålarna från växterna under en period tills de hunnit vänja sig. Kontrasten mellan det molniga, mörka och kyliga till denna hastiga upphettning med skarpt ljus inte bara torkar ut jorden utan stressar också växterna rejält, inte minst för att det är så stora svängningar på temperaturen dag och natt.
Så, för att dämpa detta lite; skugga växterna en aning. Personligen älskar jag Micromesh som är perfekt för lätt skuggning. Men varför inte hänga upp en skir gardin som några av mina vänner i trädgårdsföreningen gör?
För några veckor sedan när jag inspekterade i växthuset såg jag till min förskräckelse att krukorna med jätteverbena såg ut att vara bortom all räddning. Stjälkarna var helt intorkade, men jag vattnade dem ändå eftersom det inte var något att förlora.
Jag gnuggade försiktigt långt ner på den förvedade stjälken med nageln med förhoppning om att jag skulle se tecken på liv i form av lite grön vävnad, och ja, den verkade vara vid liv. Samtidigt såg jag en liten, liten tillväxt allra längst ner vid rötterna.
Jag har ännu inte börjat rensa och slänga sådant som ser visset ut, och tur var väl det för risken är annars stor om man börjar städa för tidigt att man slänger växter som har gott om liv i sig.
OBS! Var försiktig när du gnuggar på en del växter som till exempel änglatrumpet eftersom den är giftig. Är du osäker, men vill du testa om de har liv i stammen så gnugga med en liten spade eller annat halvtrubbigt redskap.
När jag var uppe och tittade i mina krukor förra veckan blev jag glatt överraskad. Det hade nämligen kommit gröna skott i flera av de krukor jag nästan börjat ge upp hoppet om.
Nu har jätteverbenan börjat växa till sig, så med lite beskärning och fortsatt bevattning och snart också lite näring kommer den bli jättefin tills det är dags att plantera ut den i rabatten.
Detsamma var läget med en fuchsia, en änglatrumpet som såg helt intorkad ut och min älskade apelsinsalvia.
Från att ha varit ett grått risknippe kan jag nu se fram emot den skira blomningen och den goda doften ytterligare ett år.
Så, ge inte upp dina övervintrade växter allt för lätt.
Brokbladig stäppsalvia – nytt fynd i trädgården
När jag rensade ogräs häromdagen upptäckte jag att en av de nya bladrosetterna som vuxit ut från en frösådd stäppsalvia har brokiga blad – en sport eller mutation som det också kallas, helt enkelt.
Jag kikade lite närmare på den och det är hela tre blad som har denna brokiga egenskap så kanske kan det bli en fin brokbladig planta av den.
Då och då händer det att en del av en växt eller en frösådd visar helt annorlunda egenskaper och då kan man ta till vara dem som stickling eller, som i det här fallet som en lite planta för att driva upp den och därmed uppmuntra den nya egenskapen.
Innan jag gräver upp den och sätter den i en egen kruka så jag kan följa dess tillväxt och så småning om plantera den på ett nytt ställe vill jag att den växer till sig lite.
Eftersom den sitter i en plantering kan jag låta den sitta där ett par veckor till innan jag flyttar den, men för att inte glömma av den har jag markerat den med en färgad komihåg-pinne.
Det är spännande med trädgård:-)
[do_widget id=text-62]
Solcellsdrivet bevattningssystem – Enkelt, miljövänligt och effektivt
Det solcellsdrivna bevattningssystemet Irrigatia är verkligen genialt.
När jag träffade på det på mässan i England för ett par år sedan blev jag helsåld och inte blev jag mindre imponerad av de två lite äldre män som utvecklat det.
Med sin entusiasm, tekniska erfarenhet och passion för trädgården har de utvecklat en riktigt bra produkt som både är väldigt praktisk och ett jättebra miljöval.
De är ju precis sådana människor som man vill att nya bra produkter ska vara utvecklade av. Egen praktisk erfarenhet, intresse och ett gediget kunnande.
Regelbunden bevattning är nyckel till att växter i kruka och ettåriga köksväxterna ska må bra.
Växter som får oregelbundet med vatten eller tillåts torka får sämre motståndskraft mot ohyra och skadegörare och utvecklas mycket sämre än de som får regelbunden tillgång till vatten.
Till skillnad mot timerstyrda lösningar och när man vattnar själv med slang eller kanna så att växterna får vatten en eller två gånger om dagen tillför Irrigatia vatten var tredje timme men i mindre mängd så att jorden hålls lätt fuktig hela tiden.
Det här gör att allt vatten kan tas tillvara av växten och den behöver aldrig torka.
När man vattnar mer sällan torkar jorden ofta upp vilket innebär att mycket av det vatten som tillförs rinner rakt igenom krukan eller rinner av jorden bort från plantan.
Det går helt enkelt åt mindre mängd vatten med Irrigatia än med konventionella bevattningssystem.
Mätningar har visat på exempel där vattenåtgången har varit upp till 90% mindre vid användning av Irrigatia än vid slangvattning.
Den solcellsdrivna pumpen hämtar vatten från en vattentunna vilket har bland annat följande fördelar:
– Ingen anslutning till vattenledningar behövs. Man slipper då risken att slangar släpper från vattenutkastet och vatten står och sprutar när man inte är hemma.
– Man behöver inte ha direkt närhet till ett vattenutkast.
– Vattenlöslig näring kan blandas i vattnet så att växterna kontinuerligt får tillgång till näring. Då slipper man näringsvattna separat med vattenkanna som annars är fallet vid slangvattning.
– Man sparar vatten. Perfekt att använda med uppsamlat regnvatten.
En 200-liters tunna kan beroende av hur soligt det är räcka upp till tre veckor för en grundmodul med 12 bevattningspunkter
I och med att den är solcellsdriven behöver man heller inte koppla pumpen till någon elanslutning. Det här gör den extra lämplig att använda till exempel på kolonilotter, landställen och andra lite mer avlägsna odlingslotter.
Utan anslutning till vattenledningen eller el kan man tryggt använda systemet även när man är bortrest.
Anläggningen är enkel att installera och när den väl är på plats krävs minimal övervakning.
Produkten är verkligen smart och här är principerna för hur den fungerar:
Pumpenheten som är själva hjärtat i systemet innehåller förutom själva pumpmekanismen tre laddningsbara batterier och är beklädd med en liten solcellspanel på utsidan som
laddar batterierna.
Med ett vred kan man finjustera bevattningen, men principen som den är uppbyggd på är jättesmart och kallas översatt till svenska för väderresponsiv eller väderavkännande.
Det innebär att ju soligare det är, desto mer vattnar den. Vilket är väldigt logiskt eftersom växterna behöver mer vatten när det är mycket sol och varm och mindre om det är lite molnigt och därmed inte lika varmt.
Pumpenheten med sin solcellspanel ska sitta så soligt som möjligt och helst i söderläge.
En bonus är att man inte måste ha vattentunnan exakt vid pumpen utan den kan beroende av modell stå hela 20 meter bort.
De små nipplarna placerar man ut efter behov på en matarledning som kan vara upp till 60 meter bort från vattenkällan. Pumpen klarar också att lyfta vatten upp till 5 meter över vattenkällan.
Det finns i dagsläget två modeller med olika kapacitet. C12 och C24. Båda är idealiska för små till mellanstora trädgårdar och odlingar där de kan användas för amplar, krukor, bäddar av olika slag och i växthus.
Den stora modulen har kapacitet för att vattna upp till 10 stora amplar eller 24 stycken 20-literskrukor.
Man kan även bygga ut systemet med droppslang som är smart att använda i odlingsbäddar.
Läs mer på Wexthusets hemsida om Irrigatias olika modeller och utbyggnadsset.
[do_widget id=text-62]
Chelseaklippning av perenner
Det finns knep för att förlänga blomningssäsongen för många av våra perenner.
Genom att göra det som i England går under namnet ’Chelseaklippning’ både förlänger man blomningstiden och får i många fall också fler blommor på samma planta.
Namnet Chelseaklippning kommer sig av att tidpunkten när det är dags att klippa till är under den period som Chelsea Flower Show hålls. Det vill säga senare delen av maj.
Här i Sverige kan vi nog för det mesta lägga till en ett par veckor lite beroende av växtzon och hur tidigt växtsäsongen har kommit igång, och man fårsjälvklart också anpassa det till olika perenners tillväxtperiod och blomningstid för att få ut det mesta av dina växter.
Chelseaklippning innebär att man klipper ner 1/3 av stjälkarna ganska ordentligt så att bara en eller ett par bladpar blir kvar.
Ytterligare 1/3 klipper man ner ungefär till hälften och resten av plantan låter man vara oklippt.
På det här sättet fördröjer man blomningen på de nerklippta stjälkarna samtidigt som de kan förgrena sig och därmed producera fler blommor på flera stammar fördelat över en längre period.
Det är långt ifrån alla sorters perenner som passar för en chelseaklippning, det beror helt enkelt på växtsättet. Om t.ex blomstängeln utgår från en bladrosett hjälper det inte att klippa, utan risken finns att det inte blir några blommor alls…
Några perenner man kan prova på är: Riddarsporre, Aster, Flox, Kärleksört och Stormhatt.
[do_widget id=text-62]
Jag har fått spinn!
Usch och fy! Idag upptäckte jag spinn på min Cissus striata.
Det är en planta som jag köpte för en dryg månad sedan.
Då såg den fin och fräsch ut, men som hos många nyinköpta plantor är risken för att ohyra ska blossa upp stor i och med att den byter miljö.
Varför spinn?!
Växten blir ofta lite stressad när den ska ställa om till nya ljusförhållanden och ny luftfuktighet, särskilt under vinterhalvåret.
Det kan göra att dess allmäntillstånd försämras under en period och motståndskraften mot ohyra och anda skadegörare blir då sämre.
Spinn trivs där det är varmt och torrt Finns där ägg eller enstaka individer av löss, spinnkvalster eller liknande kan man räkna med att de sätter fart och föröka sig.
På grund av detta är det alltid en väldigt bra idé att låta nya växter stå för sig själva i ’karantän’ några veckor innan de får flytta ihop med de som redan finns därhemma.
Hur vet man att det är spinn?
Det bästa sättet att upptäcka ohyra är att regelbundet kika lite närmare på sina växter.
När jag såg min Cissus på lite håll tyckte jag den såg matt och lite dammig ut och tittade därför lite närmare på den, och visst – den hade redan fått ett ganska kraftigt angrepp.
Tidiga angrepp kan vara svåra att se eftersom det brukar börja med några få spinntrådar kring bladfästena på undersidan av bladen. Det här angreppet måste ha skett på bred front eftersom flera blad redan var helt täckta med den tunna väven.
Vid en närmare titt såg jag mängder av ägg på bladens undersida och små kryp springa runt i väven.
Åtgärd
Så snart jag såg angreppet flyttade jag plantan för att minska risken att omgivande plantor smittas. I morgon kommer jag att duscha dem som står kvar och höja luftfuktigheten där de står för att förekomma och försöka stoppa eventuella angrepp.
Hög luftfuktighet är något som spinnkvalstren inte alls trivs med så det är egentligen den första åtgärden man bör utföra om man misstänker eller upptäcker att man fått spinnangrepp, att höja luftfuktigheten kring plantan.
Om plantan är relativt liten kan man fortsätta hålla den isolerad från andra växter, höja luftfuktigheten, duscha av den i duschen och när den torkat upp spraya den med insektssåpa vid upprepade tillfällen.
För större plantor och vid kraftiga angrepp kan man efter att luftfuktigheten höjts och en första omgång sprayning sätta in biologisk bekämpning.
Det finns några olika predatorer som fungerar bra.
Viktigast av allt är att inte vänta med motåtgärder för det kan sprida sig väldigt snabbt, vilket jag tyvärr blev varse.
Räddning!
Tyvärr tyckte jag plantan var allt för angripen för att det skulle kännas lönt att försöka rädda den. Allt för många blad och skrymslen att komma åt med såpan. Och eftersom den var ny och inte har något speciellt affectionsvärde för mig valde jag att slänga den.
Men, jag gav inte upp hel och hållet. Innan den åkte ut klippte jag av två toppar som jag tyckte såg någorlunda okay ut.
Jag har avlägsnat en del blad på dem och dränkt dem i en ganska kraftig blandning med vatten och insektssåpa där de får ligga några timmar.
Därefter får de torka lite grann innan jag sätter dem som sticklingar i såjord.
Hade det varit vanliga sticklingar utan ohyra hade de fått stå i ett miniväxthus tillsammans med andra sticklingar och frösådder, men nu får de stå själva i en plastpåse jag stänger upptill. Där inne blir luftfuktigheten hög vilket är perfekt för att rota sticklingar. Dessutom är ju hög luftfuktighet något som inte spinnkvalster gillar så i bästa fall innebär att jag lyckas rädda min Cissus med hjälp av sticklingar.
Jag har tidigare räddat angripna plantor på det här sättet så nu är det bara att hålla tummarna att det fungerar den här gången också.
[do_widget id=text-35]
Syrenhäck – helt gratis!
Den vanliga bondsyrenen Syringa vulgaris är en riktig klassiker och nästan ett måste i den gammaldags, romantiska trädgården planterad i en berså, som häck eller som solitär.
Syrenen har vackra blommor som doftar gott. Bladen har en skön grön färg och den är mycket lättskött.
Det finns många olika sorter att välja bland med vita till rosa, och lila till purpurfärgade blomklasar. De flesta är frodiga och lättskötta.
Förutom som häckväxt eller solitär buske kan man stamma upp en planta så att den blir till ett litet träd.
Ett annat tips är att plantera tre unga plantor tillsammans, stamma upp dem och fläta stammarna.
Syrenens enda nackdelen är möjligen att den sprider sig sidledes med rotskott. Dessa rotskott är rätt enkla att mota genom att regelbundet köra över dem med gräsklipparen, klippa eller rycka upp dem då och då.
Men de här rotskotten är också en tillgång och något som man kan ta tillvara för att till exempel göra en syrenhäck.
För den som inte själv har syrener med rotskott kanske det finns en granne eller någon i bekantskapskretsen som gärna vill bli av med några..
Så här gör du en syrenhäck från rotskott
Förbered planteringsstället
Gräv och luckra jorden där häcken ska planteras 50-60 cm djupt.
Syrener klarar sig med ganska mager jord, men blir finare och frodigare och växer lite fortare om den får mer näring så blanda gärna i lite kompost, eller välbrunnen ko- eller hästgödsel under grävningen.
Beräkna att det går cirka tre plantor per löpmeter. Är plantorna mycket små kan man plantera lite tätare än så.
Gräv upp rotskott
Välj inte allt för höga rotskott utan ta hellre de som är kortare än en halvmeter.
Högre rotskott är ofta kala nedtill och hos dem behöver man få med en större rotklump för att de ska klara av flytten och börja växa bra på sin nya plats.
Gräv med en spade eller lirka upp dem med en grep. Rotskotten sitter fast i utlöpare från de större plantorna och det kan behövas en sekatör för att klippa av utlöparen.
Gräv ut ordentligt runt rotskottet så att det säkert följer med en rotbit med många små rottrådar. Utan dem klarar den sig inte.
En sådan här flytt är väldigt stressande för plantan. Är det många rotskott som ska grävas upp lägg dem vartefter i en hink med vatten.
Om de hinner torka innan de planteras och vattnas får de mycket svårare att återhämta sig.
Plantera
Lägg ut plantorna med önskat avstånd på den förberedda planteringsytan och gräv ner dem så de sitter på samma djup som de satt innan.
Tryck till jorden runt plantan men inte för hårt, bara så att den står stadigt.
Beskär
Klipp ner plantan i samband med planteringen.
Det kan kännas lite trist att korta ner dem när man istället vill ha en högre häck men det har man igen senare.
Dels minskar mängden blad som den flyttade plantan behöver underhålla och dels uppmuntras plantan att producera sidoskott vilket gör att den kommer att bli tätare redan från början.
Med små plantor räcker det att bara klippa bort toppskottet, hos lite större plantor rekommenderas att klippa ner dem till 20-30 cm höjd.
Klipp alltid några millimeter ovanför ett bladfäste.
Vattna
Plantorna måste vattnas direkt efter planteringen och sedan varannan till var tredje dag under ett par veckor beroende på temperaturen.
Följande period räcker det med vatten någon gång i veckan och sen bara om det är extremt torrt under en längre period. Vattna alltid länge vid varje tillfälle så att vattnet verkligen kommer ner ordentligt i jorden. Då söker sig rötterna nedåt istället för uppåt om bara det översta jordlagret blir blött.
Häckplanteringen ser inte särskilt imponerande ut första säsongen, men redan nästa år börjar den snygga till sig och på bara två-tre år har man fått en snygg och frodigt grön häck helt utan kostnad…
[do_widget id=text-35]
Odlingstips för tomater
Har man en gång smakat en solmogen tomat är det svårt att förlika sig med smaken hos de ?köpetomater? som erbjuds i mataffären större delen av året.
Det finns tusentals olika tomatsorter och har man inte egen täppa går det ändå bra att odla i krukor eller amplar på balkong eller terrass bara man har ett någorlunda varmt och soligt läge.
Tomaten tillhör familjen potatisväxter och dess artnamn är Solanum lycopersicum.
Att välja tomatsort
Tillgången på färdiga småplantor har ökat de senaste åren, men det är både billigare och väldigt enkelt att så själv.
Utbudet av tomatfröer är stort och ökar varje år med nya spännande sorter från hela världen.
Det finns tomatsorter som lämpar sig för odling i amplar, utomhus på friland, busktomater som passar bra i kruka, bifftomater, körsbärstomater, tidiga sorter, sena sorter, röda, gula, svarta, gröna, vita, randiga. De kan vara runda eller avlånga, pyttesmå eller gigantiska.
Har man ont om utrymme kanske man får nöja sig med en småvuxen sort som passar i ampel eller kruka. Har man växthus är urvalet självklart lite större än om man ska odla utomhus på friland, men numera finns många goda och fina sorter som går alldeles utmärkt att odla ute.
Har man gott om plats kan man unna sig att prova lite olika sorter och säkert hittar man en eller ett par favoriter.
Frösådd av tomater
Från sådd till utplantering tar det 6-8 veckor.
Fyll 8-cm krukor med såjord och sätt två frön på ca 1 cm djup.
Vattna försiktigt och ställ sådden i rumstemperatur.
Använd gärna miniväxthus eller plastpåse till dess fröerna grott och de första bladen vecklat ut sig. Därefter kan man ta bort täckningen.
Tomatfrön gror inom 1-2 veckor. Om båda fröerna gror kan man klippa av det svagaste, eller självklart, dela på dem och sätta dem i varsin kruka.
Uppskolning av tomatplantor
Snabbast växer plantorna om de skolas upp (får ny större kruka) ganska snabbt. Står den för länge i en kruka som är för liten stannar den till lite i växten, men det tar den snart igen.
Skola upp fröplantan så snart den har 3-4 av sina riktiga blad, se bild. Då sätter man den i en kruka som är cirka 11 centimeter fylld med bra planteringsjord. Sätt den så djupt i krukan så att de understa bladen precis inte nuddar jorden. (Nästan alla växter vill planteras på samma höjd i krukan som de suttit tidigare, men det gäller inte tomater)
Efter några veckor har plantans rötter fyllt krukan och det är dags att skola upp till nästa storlek. En kruka på 2-3 liter blir perfekt. Här kan plantan nu växa tills det är dags att plantera den på sin slutgiltiga plats.
Uppdrivning av tomatplantor
Efter första omskolningen mår plantan bra av att stå något svalare. 15-18 grader rekommenderas. Då minskar risken att plantan ränner iväg på höjden och blir gänglig.
Det är viktigt att tomatplantorna får tillräckligt med ljus för att utvecklas bra. Inte förrän början av april kan dagsljus i ett ljust fönster utan allt för brännande sol vara tillräckligt. Innan dess behövs tillskott av växtbelysning. Har man det kan man börja driva plantor redan i början av februari och därmed få extra tidig skörd. Självklart kräver det förutom växtbelysning också lite utrymme…
Det är trots allt ganska vanligt att tomatplantorna blir lite klena och gängliga innan de får komma ut i solljus och värme. Det brukar inte dröja så länge efter att de kommit på plats innan de växer till sig och blir kraftiga och fina, men man kan hjälpa till lite genom att toppa dem om de blivit allt för taniga.
Busktomater kan man toppa nästan var som helst för att den skall bryta nya skott och bli lite knubbigare.
Om en tomatplanta med upprätt växtsätt blivit för tanig kan man helt enkelt ta av toppen på önskad höjd och låta en ny, kraftigare topp växa ut istället.
Den avklippta toppen kan man sätta som stickling och på så vis få ytterligare en tomatplanta.
Läs mer om hur man tar sticklingar av tomater här.
Utplantering
Tomater vill ha varmt och bör därför inte planteras ut för tidigt.
Vänta till sista nattfrosten och lite till för att vara på säkra sidan. Avhärdning (Att vänja en växt som stått inomhus vid utomhusklimatet) genom att ställa ut den på skyddad plats varma soliga dagar dagtid kan man börja med flera veckor tidigare. Det mår plantan bara bra av.
Vid odling i växthus genomför man motsvarande avvänjning och utplantering när risken för frost i växthuset är över. Med en frostvakt kan man tidigarelägga utplanteringen flera veckor. Den stora ljusmängden uppväger den lite svalare nattemperaturen.
Tomater för friland planteras med ca 50 cm mellanrum i väldränerad, välgödslad jord. Tillsätt gärna stallgödsel, kompost eller benmjöl.
Eftersom tomater är värmeälskare är det nödvändigt att sätta plantan på det soligaste stället som finns tillgängligt vilket oftast betyder en södervänd vägg.
Stötta plantan ordentligt eftersom den annars lätt bryts av vid kraftig vind.
Vid plantering i jordbädd i växthus gäller 40-50 cm mellanrum.
Skall tomaten odlas i kruka eller ampel rekommenderas en volym på ca 20 liter. Få amplar har den storleken, men välj så stor som möjligt. Plantera i näringsrik plantjord av bästa kvalitet.
Uppbindning av tomater
Både upprättväxande och många busktomater behöver stödjas.
För en busktomat räcker det med en eller två bambupinnar som stöd.
Hos upprättväxande sorter behöver man stödja plantan i hela dess längd. Enklast är att fästa ett snöre på den höjd plantan beräknas få som fullväxt (ca 150 cm) och knyta andra änden löst längst ner kring stjälken på plantan. Då kan man vira plantan runt snöret vartefter den växer.
Växter på friland kan bindas mot en spalje eller liknande.
Fler tips och beskrivningar av plantering och uppbindning av tomater visas i denna film.
Skötsel av tomatplantor
Tomater älskar värme, de vill ha mycket vatten och kräver mycket näring.
Näring till tomatplantor
Tomater är väldigt näringskrävande. De växer fort och producerar mycket frukt på kort tid. Därför är det viktigt att de får regelbundet tillskott av en bra näring.
Börja gärna ge ett svagt tillskott redan så snart fröplantan kommit upp. Formulex är ett perfekt tillskott för tomater liksom för alla frösådder och sticklingar.
Några veckor efter att plantan skolats för andra gången börjar man ge tillskott av en halv dos tomatnäring.
När plantan planterats ut ska den regelbundet ha full dos av tomatnäringen.
Vattning av tomatplantor
Liksom alla växter tappar tomatplantan kraft om den tillåts bli för torr emellanåt så det bästa är att se till dem ofta. Jorden får inte torka ut, men rötterna vill heller inte stå blött. Varma dagar kan det vara nödvändigt att vattna dem både en och två gånger, men självklart beror det på hur de är planterade.
Automatbevattning är både enkelt och praktiskt. Det finns många olika lösningar för detta och det behöver inte bli dyrt.
Tjuva och toppa
Upprättväxande sorter skall bara ha en huvudstam där blad och blomklasar växer ut.
Det naturliga för plantan är att förgrena sig och bilda nya bladpar och grenar i bladvecken på huvudstammen. Dessa ska man ta bort så fort som möjligt eftersom den annars tar kraft från tillväxten. Man nyper helt enkelt bort de små bladen (tjyvarna) som visar sig.
Detta kallas för att ?Tjyva tomaten?.
När plantan fått 4-5 blomklasar knipsar man av toppen ett bladpar över blomklasen så att all kraft koncentreras till utveckling av de klasar som finns istället för fortsatt tillväxt av nya klasar som ändå inte hinner mogna.
Busk- och ampelsorter behöver man inte toppa eller tjuva utan de sätter rikligt med frukt ändå.
Ohyra och skadegörare hos tomater
Tomatplantor i växthus drabbas nästan alltid av någon sorts ohyra.
Vanligast är vita flygare, spinn och bladlöss, men även olika typer av svamp och virussjukdomar kan ibland slå till.
Bästa sättet att minska problemet med ohyra är att kolla plantorna ofta och gärna hänga upp klisterskivor där flygande ohyra fastnar. Då får man tidigt en indikation om vad som är på gång.
Snabba motåtgärder är sedan nyckeln till att hålla problemet under kontroll.
Spraya omedelbart med en såplösning så snart ett angrepp upptäcks. Upprepa med någon veckas mellanrum. Om angreppen inte ger sig rekommenderas biologisk bekämpning som brukar vara väldigt effektivt för att få bukt med ohyra hos tomater.
Blad som blivit fula av ohyra ska man ta bort. Släng dem i soporna för att förhindra spridning av skadegörare.
Skörd och förvaring av tomater
När tomaterna börjar mogna kan man hos upprättväxande sorter ta bort några av de blad som skuggar frukterna. Då får de mer sol på sig och mognar lite snabbare.
Skörda tomaterna vartefter de mognar. Allra godast är att äta dem helt färska.
Smaken bevaras bäst i rumstemperatur, men håller längre om de ligger svalt. Lägg dem inte i plast, då bildas fukt och hållbarheten förkortas. Tomater som börjat få färg, men ännu inte är fullmogna när frosten sätter in kan man lägga på fönsterbrädan för att eftermogna.
Det finns många bra recept även för omogna, gröna tomater så glöm inte plocka in dem innan de fryser.
De kan stekas, man kan göra chutney, såser, marmelad och mycket annat smaskigt.
Växtföljd i grönsakslandet
Om man odlar samma växtslag på samma ställe under flera år i rad urlakas jorden på viktiga näringsämnen och risken för angrepp av sjukdomar och skadedjur ökar med betydligt sämre skörd som resultat.
Orsaken är att skadliga svampar, mikroorganismer och skadeinsekter efter odlingsåret kan övervintra i jorden, föröka sig och följande år angripa växterna i ännu större antal.
Eftersom många skadegörare föredrar att angripa vissa växtslag hämmas de när man skiftar och byter och odlar ett annat växtslag på platsen.
Upprepad odling av samma typ av växter på en och samma yta gör också att jorden utarmas på de näringsämnen som är viktig för det aktuella växtslaget vilket gör att jorden töms på viktiga ämnen. Detta brukar kallas jordtrötthet.
Växelbruk, det vill säga att växla mellan olika växtslag som odlas på en viss yta både motverkar risken för skadegörare och bidrar till att bygga upp jordens näringssammansättning.
Odling med växelbruk var förr en självklathet för att få frisk gröda och bra skördar. Sedan dess har användandet av kemikaler för bekämpning och näring gjort att behovet av växelbruk i princip försvunnit.
Tack vare intresset för ekologisk odling börjar nu växelbruk bli populärt igen. Med växelbruk minskar behovet av växtskyddsmedel och växterna bidrar tack vare växtföljden med att tillföra viktiga näringsämnen i jorden.
Observera att växelbruk endast är nödvändigt för ettåriga köksväxter. Fleråriga växter som till exempel gräslök och jordgubbar berörs inte av detta.
Så här odlar man med växtföljd
Vanligast är att man roterar planteringen av olika växtslag med fyra års intervall, men det finns också modeller för sex- och åttaårig växtföljd.
Vid sexårig växtföljd planerar man in sådd av gröngödslingsväxter i schemat.
Grönsakerna delas in i olika grupper baserat på näringsbehov och vilken växtfamilj de tillhör.
Denna indelning görs för att växter inom samma växtfamilj har ofta likartade näringsbehov och drabbas också ofta av samma typ av skadegörare.
Även om man väljer fyra års växtfölj är det bra om man med tre till fyra års mellanrum låter jorden vila och återhämta sig. Det gör man enklast genom att odla växter av typen Gröngödsling som finns både för vår- och höstodling.
Grundplan för indelning av växter för växelbruk
Grupp 1 – Växter som tillför näring
Baljväxter och de så kallade gröngödselväxterna är exempel på växter som faktiskt tillför näring till jorden. Till den här gruppen räcker måttlig gödselvattning tidigt på säsongen. Efter skörd låter man växtdelarna ligga kvar och gräver sedan ner dem i jorden där de bidrar ytterligare till näringstillförseln.
Exempel på växter
– Ärtor
– Bönor
– Övriga baljväxter
– Gröngödsling
Grupp 2 – Näringskrävande växter
Till den här gruppen hör pumpa-växter, vissa lökväxter och kål
Exempel på växter
– Gurka
– Sqush
– Pumpa
– Purjolök
– Vitlök
– Selleri
– Blomkål
– Broccoli
Grupp 3 – Växter med måttligt näringsbehov
Här ingår rotfrukter, sallad, persilja, dill och lök
Exempel på växter
– Morrötter
– Rödbetor
– Rädisor
– Salladsväxter
– Mangold
– Spenat
– Dill
– Persilja
Grupp 4 – Växter med litet till obefintligt näringsbehov
Potatis och jordärtskockor är köksväxter i den här gruppen.
Ett klassiskt tips är att sätta bondbönor tillsammans med potatisen, vilket ska ge bra skörd.
Att odla med växtföljd är en mycket bra grund för lyckat grönsaksodlande. Kombinerat med smart samplantering där växterna stärker varandra, täckning med gräsklipp eller liknande och gödsling med egen kompost och nässelvatten ger den bästa förutsättningen för bra skörd på naturligt vis.
Självklart kan man undra varför det är så viktigt med växtföljd i grönsaksodlingen och inte i perennrabatten eller på andra platser. Den stora skillnaden är att grönsakerna ska växa snabbt och producera stora skördar under en kort period.
Perenner, buskar, häckväxter och liknande har en längre uppbyggnadsfas och är utvecklade för att klara de förutsättningar som krävs för att växa på en och samma plats under lång tid. Många av dessa växter bildar dessutom symbios med andra växter och nyttiga svampar som bidrar till att skydda växten och hjälpa den ta upp näring och vatten.
[do_widget id=text-50]
Fodrad lerkruka
Sticklingarna jag tog av citronmeliss och timjan i slutet av februari har hunnit rota sig och börja växa ordentligt.
De har stått i min odlingshylla med växtbelysning, men nu behövs platsen till annat och dagsljuset i det stora köksfönstret mot sydöst bör räcka nu när vi passerat vårdagjämningen.
Jag har en lerkruka som skulle passa att plantera ihop dem båda i, men eftersom jag inte alltid hinner vattna så ofta som jag borde är egentligen plastkruka ett bättre alternativ.
Där dunstar inte vattnet genom sidorna på krukan som det gör i en lerkruka och därför behöver man inte vattna lika ofta.
Lösningen fick bli att fodra lerkrukan med en kraftig plastpåse.
Så här gjorde jag:
Jag började med att mäta så att omkretsen på plastpåsen motsvarade innermåttet på krukan.
För att vattnet inte ska bli stående i påsen/krukan klippte jag bort en ordentlig bit av var hörn nedtill på påsen.
Sedan passade jag in påsen i krukan så att kanten på påsen hamnade under krukkanten.
Längst ner i påsen lade jag ett litet lager lecakulor för dränering, sedan fyllde jag upp halva krukan med P-jord.
Därefter lyfte jag försiktigt ur de två plantorna ur sina krukor och passade in dem på höjden i lerkrukan med plastpåsen.
Till sist fyllde jag upp med jord runt plantorna och vattnade.
Nu har jag en snygg liten kryddplantering som inte torkar ut allt för fort.
Visst blev det bra!
[do_widget id=text-35]