Det har varit många, långa dagar på jobbet under många månader nu, men successivt börjar det bli lite tid över till väsentligheter som att pyssla lite med växter och trädgård 😀
Den senaste veckan har jag till exempel hunnit med att hitta och ta hand om lite spännande fröer både här i trädgården och på hundpromenaderna. Jag kommer osökt att tänka på den gamla Lindeman-sketcherna som bland annat handlade om ’Den vansinniga siluettklipperskan Asta’ och känner mig som ’Den galna frösamlerskan Lena’, men jag kan inte hjälpa det…
Tidig vår är en perfekt tid att samla in fröer från buskar, träd och perenner. Ofta vill dessa ha en kylperiod för att gro bra och det får man ju gratis om de stått ute under hela vintern. Har man kvar fröställningar på växterna är de bara att spinna loss!
Förra helgen passerade jag ett snödroppsträd där fröställningar hängde kvar uppe i grenarna. Helt automatiskt föll blicken mot marken under trädet på jakt efter frökapslar, och jovisst, där fanns det flera stycken – som nu finns här hemma och ska förberedas för sådd.
Igår morse när jag rusade upp till hönsen för att ge dem mat innan jag begav mig till jobbet såg jag i ögonvrån att det hängde en massa frökapslar på blåregnet. Och vad gör man då? Självklart plockade jag med dem in och de ska givetvis också ner i jorden inom kort.
Jag sådde blåregn från frön jag fick från Provence för en massa år sedan och de grodde ganska fort om jag minns rätt. Plantorna som kom upp gav jag bort så jag vet inte hur de klarade sig vidare i livet.
Förra helgen skördade jag frön från min fina gula svavelpion.
Det satt ganska många frön kvar i de vackra kapslarna. Jag bredsådde dem i en sålåda och de står nu på glasverandan och väntar på att jag ska bära ut dem till en av mina drivbänkar där de får stå och förhoppningsvis gro inom en någorlunda nära framtid.
Plantan jag tog dem från är resultatet av en frösådd jag fick för kanske 5 år sedan. Den har blommat i flera år nu och blir bara finare för varje säsong.
Idag när jag gick runt vår trädgårdsdamm för att se om jag skulle få syn på någon av våra fiskar i djuphålan hittade jag även fröer på buskpionerna som står längs ena sidan av dammen. (Inga fiskar syntes dock än tyvärr, men det är fortsatt ganska kallt i vattnet med tunna ishinnor på delar av ytan.)
Vips var jag där och räddade fröerna så det blir till att preppa lite fler krukor för sådd helt enkelt. Kanske är man galen, men det är så himla kul att se frösådder gro. Är det dessutom lite udda eller extra fina växter känns det ännu roligare. En bonus kan ibland vara att den frösådda plantan blir mer eller mindre olik den planta som fröerna tagits från. Man brukar säga att de inte är ’fröäkta’ vilket menas att de inte blir exakt lika plantan fröerna togs från. Dessa frösådder kan visa upp nya egenskaper (färg, storlek, dubbla/enkla blommor osv.) som är en kombination av hon- och hanplantans utseende och ibland dyker egenskaper från tidigare generationer av växten upp i resultatet av en frösådd – extra spännande, eller hur!
Jag sådde blandade pionfröer på hösten för några år sedan. De fick stå i det frostfria växthuset under vintern och det dröjde inte inte alls länge innan de första fröerna grodde. Förra sommaren började de uppskolade plantorna ta form ordentlig och i år är det dags att plantera ut dem i rabatten. Spännande att se vad det blir.
Vid dammen står också en rejäl rugge med strandiris med fröställningarna kvar. De har självmant spridit sig lite runt dammen vilket jag tycker är jättetrevligt. Ofta blir det ju bättre om växten själv väljer sin växtplats för där trivs den då naturligt och passar platsen den valt med de egna önskemålen är det ju perfekt.
Eftersom jag redan har fler strandirisar än jag behöver avstod jag från att skörda några fröer även om det var svårt. Men fröställningarna är fina och får stå kvar ett litet tag till…
Inom kort kommer tips om frösådd av pioner på Wexthusets hemsida. www.wexthuset.com
Galen i buddleja…
ja, eller galen i största allmänhet.
Nu börjar buddlejorna här i trädgården blomma och de är verkligen läckra. Min trädgård ligger i en bra zon 2. Sedan några år har jag tre olika sorter som verkar trivas bra. Ibland har de frusit ner till en tredjedel, men det är bara att klippa ner när man ser hur skotten kommer på våren så kommer det snabbt en massa nya, fina grenar.
Beskärning rekommenderas ju hursomhelst oavsett om de frusit ner eller ej för att få en mer välförgrenad planta. (Jag har skivit ett tidigare inlägg om buddleja och hur de ska skötas, finns på denna länk)
Vintern var ju väldigt mild i år vilket verkligen märks på mina buddlejor. En av dem gissar jag är nära 3,5 meter. Jag har inte klippt ner den för dels hade den inte frysit ner någoting över huvud taget och dels är den väldigt buskig och fin redan, och nu är den alltså enorm.
Förra året skaffade jag fyra nya sorter som inte var mer än högst en halvmeter höga med bara en eller två grenar. En underdrift är att säga att de vuxit bra. Idag när jag var ute och rensade i rabatten började jag titta lite närmare på mina nykomlingar eftersom de börjat blomma. Och jösses! De är rejält stora och har otroliga mängder blomknoppar.
De måste verkligen trivas. De har vuxit betydligt bättre än vad jag trodde de skulle göra ens på flera år så tyvärr står de nu istället lite för tätt bland rosorna jag har planterade bredvid – typiskt!
Men visst är de underbara. Inte bara för att så mycket fjärilar och andra insekter lockas till dem, utan jag gillar dem skarpt både för blommornas färg och form och för deras lite halvvilda växtsätt.
Har jag räknat rätt har jag nu sju olika sorter. Känner jag mig själv rätt blir det snart fler…
På väg in med min bukett passerade jag min storväxta, vita buddleja och passade då på att klippa av en gren för att ta lite sticklingar.
Ta stickling av buddleja
Jag brukar för det mesta klippa ner sticklingarna så att de ganska små och om bladen är stora klipper jag dem till halva storleken för att minska mängden bladmassa som den lilla sticklingen behöver underhålla. Genom att de är små rotar de sig fortare och kan därefter börja växa till sig. Är sticklingarna större kan det ta längre tid innan de får rötter, vilket innebär lite större risk att misslyckas samtidigt som tidsvinsten inte blir så stor eftersom tillväxten kommer igång senare om det tar längre tid innan den får rötter.
Här har jag tagit några bilder som visar hur en gren blir till flera sticklingar.
Så här såg grenen ut som jag klippte av. Notera att jag klippte av den några millimeter ovanför ett bladpar.
Ovan syns hur jag valt att klippa sticklingar som har minst två bladpar.
Så här blev det när jag rensat bort blad och klippt ner de lite väl stora bladen som var kvar. Sticklingar redo att sättas i jorden.
Här har jag satt ner dem tillsammans i en 9-centimeters perennkruka fylld med såjord. Krukan har jag nu ställt i ett miniväxthus för att luftfuktigheten ska hållas hög kring plantan så att den inte torkar upp. Miniväxthuset ställer jag i mitt ljusaste fönster som inte får allt för mycket direkt sol. Om två-tre veckor förväntar jag mig att de börjar få rötter.
Saker man blir glad av…
I höstas tog jag några sticklingar av rhododendron.
Jag har provat att rota rhododendron tidigare, för många år sedan men hade inte tålamod, eller snarare hade ingen bra plats de kunde stå under en längre tid, för tid tar det med rhododendron.
Något år eller så brukar det ta att få rötter på dem enligt vad jag hört. Sticklingarna kan stå och se helfräscha ut nästan hur länge som helst och kan till och med börja växa. Men det betyder inte att de fått rötter. Så länge sticklingen ser frisk ut är det bara att fortsätta vattna och pyssla om den tills man kan se rötter i botten av krukan.
Innan dess är den inte klar och redo att planteras om. På samma sätt är det med många barrväxter också.
Mina sticklingar har stått på vår dåligt uppvärmda glasveranda i nordvästläge sedan i höstas där jag planterade dem i såjord blandad med perlite.
Först stod de i ett miniväxthus, men för ett par månader sedan fick de flytta ut på en plantbricka då jag akut behövde miniväxthuset till annat.
Ungefär i samma veva såg jag att det var lite tillväxt i en av krukorna så jag tog försiktigt, försiktigt bort krukan för att se i jorden om jag hittade några rötter, men icke!
Det är egentligen ett riktigt ofog att göra så, men jag var så himla nyfiken!
Efter det har jag hållit fingrarna borta, men idag när jag vattnade såg jag tydligt att det börjat växa nya skott på en av plantorna så då kunde jag inte hålla mig utan jag lyfte på krukan för att se om jag såg antydan till rötter och blev glatt överraskad. Där hade det kommit igång ordentligt och var fullt med rötter som till och med växte ut ur krukans hål i botten.
I helgen ska jag skola om den till en aningen större kruka med plantjord och successivt börja vänja den vid utelivet. Eftersom den inte hinner blir särskilt stor innan vintern får den övervintra i kruka utomhus på en skyddad plats i min lilla plantskola där jag samlar diverse krukor och häller rejält med löv över som skydd mot kylan. Nackdelen är att möss ibland hittar dit och bor in sig, men jag tycker fördelen med bra vinterskydd överväger. Enkel, praktiskt och funktionellt.
Fler gratisväxter!
Jag gillar verkligen lungört. De blommar tidigt, många har vackra blad, de är lättskötta och är perfekta som marktäckare i många lägen.
Ja, åsså finns det en massa olika som man kan samla på…. Sittande här framför datorn räknar jag till att det nog finns minst 8 olika sorter här i trädgården 🙂
Till mina fortsatta planteringsprojekt behöver jag en massa marktäckare och då gjorde det verkligen ingenting att jag hittade en massa små frösådda lungörtsplantor igår när jag rensade stora rabatten vid dammen.
Där satt några småttingar i själva rabatten, men jag hittade också ett par i gräsmattan och en växte ståtlig i gruset (såklart!)
Greppade lilla spade och grävde upp dem helt enkelt för jag älskar gratisväxter!!!
Samlade dem i en hink och planterade dem sedan i krukor i planteringsjord, vattnade, och ställde dem på en plats i lä utanför växthuset.
Om en månad eller så är det läge att plantera dem på lämplig plats där de ska få växa vidare i trädgården.
Samla och så fröer på våren
Jag skrev häromdagen här på bloggen att jag sådde rosfröer. Perfekt att plocka övervintrade nypon som redan fått sin köldperiod och nu kan börja gro när de planteras i jorden.
Men det finns många andra trevliga växter man kan samla fröer från och så nu på våren om man nu missade skörda dem i höstas. Och då kan det vara smart att passa på innan man börjar vårstäda i trädgården.
Fröer till perenner, buskar och träd klarar av naturliga skäl kylan, men även en hel del 1-åriga sommarblommor som rosenskära, tagetes, jätteverbena och lejongap har fröer som klarar vinterkylan.
Dessa brukar fröså sig själva ganska bra om de får stå kvar med fröställningarna men blomningen blir mycket senar än om man försår dem inne så därför kan det även vara värt att ta tillvara fröer även till dessa tidigt på säsongen och sätta igång sådden inomhus.
När jag kikade runt i min egen trädgård hittade jag väldigt många olika fröställningar. Jag brukar låta de vissnade växterna stå kvar över vintern och skär ner och rensar först nu på vårkanten. De allra värsta fröspridarna som närmast kan betraktas som ogräs om man inte skär bort fröställningarna tar jag självklart bort men resten får stå kvar och ge höjd och struktur under vintern. Alla kvarvarande växtdelar tjänar samtidigt som lite skydd för rötterna och på våren har de tunnaste delarna nästan förmultnat och blir till jordförbättring.
Visst kan man istället för att samla frö och så i kruka vänta och hoppas på att några fröer fallit på ett bra ställe och börjat gro i rabatten, (eller i grusgången där allt verkar kunna växa!) Med vissa växter är detta inget problem alls, medan det med andra är mer sällsynt att de självsår sig. Dessutom kan risken vara stor att man av misstag rensar bort fina små perennplantor när rabatten rensas och luckras på våren.
Perennfröerna sår man i kruka och ställer inomhus om man vill skynda på groningen, eller ute på en skyddad plats. Tips om perennsådd finns i ett tidigare inlägg.
De ettåriga sommarblommorna låter man gro inomhus eftersom det är viktigt för dem med värme för att de ska komma igång fort och börja växa.
Här lite bilder på fina fröställningar det går alldeles utmärkt att skörda frö från:
Jag sådde frö till buddleja sent i hösta och förvarade sådden inomhus. Så här såg de små fröplantorna ut när de började komma upp.
Frösådd av rosor
Efter att under en längre tid ha beundrat de stora, svarta nypon som sitter på en av mina favoritrosor, Kordes Moonlight bestämde jag mig häromdagen för plocka några nypon och så lite av dess frön.
Jag har inte provat att fröså rosor innan, men det är ju bara att prova. Jag har läst på lite på några utländska sidor och inser att många av de förädlade rosorna kan vara lite svårflirtade vad gäller grobarhet, men ju fler frön man sår, ju större är chansen att åtminstone någon frö gror.
På många ställen står det att fröerna ska stratifieras, dvs. köldbehandlas. Det kan man göra genom att lägga dem på lätt fuktat papper i en plastpåse i frysen några veckor, men enklast är antingen att så dem ute på hösten/senvintern eller nu tidigt på våren då de fått naturlig köldbehandling utomhus.
Jag bestämde mig hursomhelst för att prova eftersom det enda det kostar mig är lite såjord och lite tid. Om jag lyckas blir det däremot obetalbart eftersom jag då har en ros som ingen annan har. Ja, det fungerar så med förädlade rosor, liksom de flesta andra hybridiserade växter; att restultatet från en frösådd aldrig blir genetisk lik moderplantan. Det fungerar bara om man sår frön från rena arter.
Så här gjorde jag:
Jag valde några stora och väl utvecklade nypon som jag klippte av med en sekatör.
Med samma sekatör klippte jag itu nyponen och petade försiktigt ut fröerna som satt i små kapslar runtom i nyponet.
Det ser säkert lite olika ut hos olika sorters rosor och om fruktköttet är saftigt eller mosigt behöver man tvätta/gnugga ren fröerna innan de sås för att minska risken för att de ska mögla.
I mitt fall var fröerna fasta och torra så jag gnuggade dem bara försiktigt rena med fingrarna.
För att öka grobarheten kan man lägga blötlägga dem ett dygn i ljummet vatten, eller ännu hellre i en blandning med Nitrozyme (innehåller naturliga växthormoner).
Sedan förberedde jag två krukor med såjord uppblandad med perlite som jag fyllde upp till ca 2 cm från kanten.
Fröerna placerade jag sedan med jämt mellanrum över hela ytan, fyllde på med 0,5 cm såjord och tryckte försiktigt till innan jag vattnade igenom krukan så att jorden blev ordentligt fuktig men inte sur.
Det är viktigt att vattna frösådder rätt. Det är bland annat därför som just såjord med perlite är så bra; den håller inte för mycket vatten utan låter det rinna igenom. För mycket vatten gör att fröerna kan ruttna, sorgmyggor trivs och små groddar som börjat växa till får syrebrist då jorden är för vattenfylld så att inte syre kan tränga igenom.
Innan krukorna ställdes ner i ett miniväxthus på fönsterbrädan skrev jag etiketter med rosens namn och sådatum och stack ner i jorden.
Sår man inomhus eller på sommaren är en temperatur på ungefär 16-23 grader att rekommendera. Sår man dem på hösten och de står ute behöver man inte bekymra sig över temperaturer utan naturen klarar det utmärkt själv.
Om man sår inomhus på vintern och fröerna börjar gro behöver man hjälpa dem med lite växtbelysning så att de inte kroknar, men på vår, sommar och tidig höst räcker ett ljust fönster.
Groningstiden lär vara allt från några veckor till månader beroende av sort, årstid och om de sås inomhus med värme eller står utomhus, så det är bara att vänta och se.
Som med alla frösådder väntar man sedan till de första ’karaktärsbladen’, de som kommer efter de första två bladen och liknar plantans riktiga blad vuxit ut innan man skolar upp (planterar om) den till en egen liten kruka med planteringsjord.
Så snart värmen är någorlunda stabil över 10 grader kan krukan stå ute. Gödsla plantan några gånger under säsongen, helst med särskilt anpassad rosnäring.
Ytterligare en omplanering till större kruka görs när rötterna börjar trängas och sedan, beroende av hur snabbväxande sorten är kan den planteras ut på sensommaren på en skyddad plats.
Sedan är det till att vänta, å vänta, å vänta på att den ska börja blomma. Troligen dröjer det 2-3 år eller mer innan det sker första gången, men spännande är det alltid att vänta på något helt nytt.
Vill man läsa mer om hur man själv korsar fram nya rossorter genom att välja ut och själv pollinera rosor finns en artikel som beskriver hur detta går till för pelargoner. Principerna är precis densamma också för korsning av rosor. Inlägget om förädlingar pelargoner finns här.
Lovar rapportera resultat från frösådderna här längre fram.
Jag hittade faktiskt en fin frösådd planta ute i trädgården i somras när vi grävde sista biten för vår bäck. Det är ju inte helt ovanligt att man hittar små frösådda rosor, utan oftast brukar det vara en kanske inte så väldigt odlingsvärd vildros. Men den här såg jag omedelbart var annorlunda.
Den var till och med lite lik en av rosorna som växte en bit bort Venusa Pendula, så jag valde att försiktigt gräva upp plantan och sätta den i en rabatt i avvaktan på att den ’visar färg’.
Självsådda penséer och bra arbetsmiljö
Det är fantastiskt vackert ute idag, men här sitter jag inne och tråkar mig med jobb.
Nja, det är inte jättesynd om mig för jobbet är roligt och utsikten från mitt skrivbord är rätt ok….
Snön är samtidigt en väldigt bra ’cover’ för att jag ska kunna fortsätta jobba och inte ha allt för dåligt samvete för det jag inte hinner med i trädgården just nu.
Innan snön kom igen såg jag att det kommit upp en massa självsådda penséplantor i och kring urnorna som jag planterade dem i förra våren.
Med det vill jag både tipsa om att man gott kan gå och spana där penséerna stod förra året och kanske hitta lite plantor att använda för årets planteringar och samtidigt tipsa om att det går jättebra att så penséer på friland eller i ett kallväxthus på hösten som sedan blir klara lagom för vårens planteringar.
När du ska flytta dina små frösådder bör du välja en varm dag så att det är lätt att lyfta de små plantorna ur jorden utan att rötterna skadas. Använd en prickelpinne, en kraftig gaffel eller en nätt planteringsspade för att lyfta plantan. Sätt den sedan i kvalitetsjord direkt på planteringsstället och vattna försiktigt. Tryck inte till jorden allt för hårt utan bara tillräckligt så att plantan sitter på plats.
Visst, man kan köpa jättebilliga plantor överallt så här års, men förutom känslan av att ha drivit upp dem själv är dina egna plantor redan avhärdade och trivs hos dig. Det finns också numera otroligt många olika sorter att välja för din frösådd.
På Wexthusets hemsida finns det till exempel ett bra urval.
De finaste penséplanteringarna jag sett var i England där de gjorde dessa underbara, vårblommande hanging baskets.
Penséer är också jättefina att odla för användning till höstens planteringar som annars kan bli lite färgfattiga. Eftersom de klarar lite frost kan de med lite tur stå jättelänge i en höstplantering.
Nä, nog med jobb för ett tag. Nu bär det ut i det härliga vädret på en riktigt lång och skön promenad med hundarna.
Sensommar = småplantsjakt
Igår när marken fortfarande var ordentligt blöt efter regnet passade jag på att gå ut och rensa ogräs lite ogräs.
Så här dags när högsommaren börjar avta och vi faktiskt fått ordentligt med regn efter en lång torrperiod tittar små ogräsplantor upp lite här och var i trädgården. Deras frön har spridits med vinden tidigare på säsongen och sedan legat och väntat på en rejäl rotblöta för att börja gro och sätta igång och växa. Ganska irriterande kan man tycka, men när det just har regnat är det som allra enklast att rensa bort dem så det är bara att gå ut och köra.
Något som är betydligt roligare är att många av mina favoritperenner har gjort samma sak.
Från de fröställningar jag låtit sitta kvar har fröna spritt sig och här och var hittar jag små trevliga plantor som jag successivt kan gräva upp sätta i kruka. Där får de växa till sig innan jag planterar dem där de egentligen ska sitta.
Självklart kan man också låta dem sitta kvar och växa till sig och sedan flytta dem direkt till sin nya växtplats, men växter som har pålrot som till exempel aklejan kan det vara smart att ta hand om tidigt. Om plantan hinner bli för stor innan den flyttas kan roten gå av eller skadas och plantan får en dålig start eller inte vill ta sig alls.
Ett annat skäl att sätta dem i kruka först är om de växer på ett dumt ställe – som i gången till exempel. Då kan de lätt bli nertrampade. Hellre räddar jag då undan dem i en kruka så länge.
Det är lite olika hur snabbt olika växters frön gror. Vissa sorter gror direkt, medan andra behöver en vinter med kyla innan de gror. Det beror också på vart vart fröet hamnat. Särskilt i grusgångar brukar de gro snabbt och växa bra. Där får de fukt, men det är samtidigt luftigt mellan de små stenarna. Precis så som de flesta fröer vill ha det. Något att tänka på när man sår i kruka.
I den gång jag rensade hittade jag tre små grupper med aklejaplantor. Visst, jag har redan ganska många olika aklejor, men de som växer längs den gången är väldigt fina. Eftersom jag ska göra ett par nya planteringar inom kort passade jag på att ta tillvara några av dem.
Jag var klok nog att fotografera dem när de blommade så att jag skulle kunna komma ihåg färg och form på dem.
Nu är det ju så att akleja gärna korsar sig vitt och brett och man kan vara långt ifrån säker på resultatet av sådderna, men eftersom jag gillar dem alla tre som växer där tycker jag det är värt att ta tillvara dem.
Blir det helt fel med färg eller växtsätt är det ju bara att gräva bort den senare.
Innan jag tog upp dem började jag med att förbereda ett antal krukor med plantjord som jag vattnade igenom. Ju kortare tid utan jord, dess bättre.
Sedan lirkade jag upp dem försiktigt för att störa rötterna så lite som möjligt och få mycket jord med.
Därefter planterade jag dem i de förberedda krukorna med hjälp av en prickelpinne (åh, vad jag gillar prickelpinnar! – smart, enkelt och praktiskt)
Jag gjorde ett hål mitt i krukan, lirkade ner roten i hålet och tryckte försiktigt plantan ner i jorden samtidigt som jag tryckte till jorden från sidan med prickelpinnen.
Slutligen vattnade jag försiktigt igen så att jorden skulle sätta sig ännu bättre och ställde dem sedan i ett brätte ute på skuggsidan av huset.
Det fanns fler plantor kvar i grusgången, men de var inte tillräckligt stora för att flyttas än så jag markerade dem med en målad pinne för att inte riskera att kliva på dem.
Jag gissar de är färdiga att flyttas till kruka om ett par veckor och innan frosten sätter sig i marken hoppas jag att den nya rabatten är klar så de får komma på plats innan vintern.
Om inte, ställer jag dem i en pallkrage, lägger en fiberduk över och häller på lite torra löv och planterar dem till våren.
Så här kan man göra med nästan alla småplantor man hittar, och det är på det här sättet som många av plantorna i min trädgård kommit till. Lite pill, lite pyssel men oj vad roligt det är!
[do_widget id=text-35]
Självsådda klematisplantor
Idag hittade jag två små klematisplantor som hade självsått sig mellan plattorna i pergolan där vi har en massa olika sorters rosor och klematis planterade.
Jag har tidigare sett ett par självsådda plantor i själva rabatten i närheten. Men eftersom de står ganska tryggt där de hamnat har jag låtit dem stå kvar för att växa till sig lite innan jag gräver upp dem och planterar dem på en lämplig plats här i trädgården.
Men de här två stod på ett så utsatt ställe där de antingen riskerade blir bortrensade, söndertrampade eller kanske till och med torka ihjäl på grund av värmen.
Det var trångt och torrt där de växte så jag fick försiktigt lirka upp dem med hjälp av ett maskrosjärn. Tack och lov verkar det som att jag fick med nästan alla rottrådar.
Ibland kan det vara enklare om man vattnar ordentligt på plantan för att den ska släppa från jorden om den står trångt, men jag provade lite försiktigt och kände att de skulle släppa ändå.
Nu har jag skolat upp dem båda och de sitter i fin planteringsjord i 9-centimeters perennkrukor som står under uppsikt på skuggsidan av huset. Även om jag nu inte vet vilka sorter det är har jag satt i små etiketter där det står vart jag hittade dem och när. Det är ett bra sätt att skilja olika plantor åt men också intressant information senare när de börjar blomma eftersom man då kan försöka lista ut vilka föräldrarna är.
Förhoppningsvis hinner de växa till sig så jag kan plantera dem på lämpligt ställe till hösten, annars får de övervintra i sina krukor med ett lager löv över som lite skydd.
Det är verkligen spännande med den här typen av frösådder.
Jag har ingen aning om hur de kommer att se ut, varken till växtsätt, bladform eller blomning eftersom det är frön från hybrider (korsade plantor). Frösådder till hybrider blir aldrig identiskt lika sina fröförälder. De kan bli snarlika, eller visa upp helt andra egenskaper som skapats när den befruktats av en annan klematis, eller egenskaper från tidigare generationer.
Jag har sex eller sju olika klematissorter planterade i pergolan och jag har ingen aning om vilken av dem som frösått sig, inte heller vem som kan vara pappan.
Vid en snabb titt på de två fröplantornas blad kan jag direkt konstatera att de kommer att bli olika, men mer än så vet jag inte än.
Har jag tur kan det bli en blomma nästa år, men troligen får jag vänta något eller ett par år till. Något nytt roligt att längta till.
[do_widget id=text-62]
Ökenros – Adenium, en tålig och vacker krukväxt
Visst har jag sett en och annan ökenros i min dag. De har stora vackra blommor i klara färger, suckulenta stammar och ett spännande växtsätt.
Men när jag för några månader sedan hamnade på en hemsida full med bilder på hybrider med olika färger och former på blomman var jag fast.
Jag sådde mina första fröer i slutet av mars i år och flera av dem börjar redan få sitt karakteristiska växtsätt med en tjock, väldigt suckulent stam med lansettlika blad upptill.
Än så länge är de inte mer än knappt 10 centimeter höga men med lite tur kan jag förvänta mig en del blommor på flera av dem redan senare i år, men om några år byts dessa enstaka blommor till en blomsterprakt som är svår att överträffa.
Fakta om ökenrosen
Ökenrosen, Adenium obesum är ett släkte inom Oleanderfamiljen.
Det är samma familj som den mer välbekanta krukväxten Nerium.
Jämför man deras utseende kan man definitivt se vissa likheter vad gäller bladens utseende och i viss mån också blomformen, även om ökenrosens blommor oftast är betydligt mer överdådiga både i färg och form.
Ökenrosen växer vilt i Afrika och på den arabiska halvön i torra områden med periodiska skyfall.
Den vanligast blomfärgen är olika nyanser av rosa, men det finns sorter som har allt i från dubbla, rosenlika vita blommor till gula, lila och mörkt purpurfärgade med rosa kanter.
Förutom de fantastiska blommorna gör det speciella växtsättet detta till något utöver det vanliga.
Stammen är väldigt suckulent och beroende av sort förgrenar den sig mer eller mindre, får tjockare eller mer avlång stam.
Detta mycket karakteristiska växtsätt gör att den blir väldigt vacker att odla som bonsai i liten kruka med förgrenade rötter ovan jord.
Ökenrosen blommar på senvåren och tidig sommar och oftast då på kala grenar utan blad vilket gör att blomningen blir ännu vackrare på grund av den stora kontrasten mellan dessa exotiska blommor och de tjocka, suckulenta stammarna.
Skötsel
Ökenrosen är lättskött. Det är egentligen bara två saker att tänka på:
De vill inte stå i blöt jord och de vill gärna stå svalt under vintern.
Plantan förgrenar sig själv utan att den behöver toppas.
Vattning
Växten lagrar vatten i stammen så den behöver inte vattnas särskilt ofta vilket egentligen är ganska självklart om man tänker på hur de växer naturligt. Man kan nästan likna deras vattningsbehov med de hos många kaktusar.
Om plantan börjar tappa blad kan det vara ett tecken på att den fått för mycket vatten.
Ökenrosen tål torka under långa perioden och det är därför viktigt att jorden den är planterad i är väldränerad så att vatten inte blir kvar någon längre tid efter att man vattnat.
När man vattnar så kan man hälla på ordentligt så att jorden blir blöt, men den behöver sedan snabbt torka upp.
Övervintring
Vintertid vill de vila och trivs då i lite svalare temperatur men den bör inte stå svalare än 12 grader. De klarar även att övervintras i rumstemperatur, men i så fall kan det vara en fördel om den kan stå så ljust som möjligt eller stå under särskild växtbelysning.
Under denna period tappar de ofta alla blad och behöver minimalt med vatten, men vill gärna stå ljust.
Omplantering
Den kan med fördel sitta ganska trång i sin kruka och första uppskolningen av frösådder eller sticklingar bör inte göras till en kruka större än cirka nio centimeter i diameter.
Nästa omskolning kan man med gärna vänta med tills dess att plantan nästan spränger krukan.
Ökenrosens rötter, framförallt hos unga plantor är väldigt känsliga. Därför är det bra om så mycket som möjligt av jorden runt rötterna får sitta kvar vid omskolning. På så vis stör man rötterna så lite som möjligt.
Förökning av ökenrosor
Ökenrosen kan förökas med frö och sticklingar. Det är också vanligt att man ympar sorter med vackra blommor på en befintlig planta.
En lite äldre planta där grenar med många olika sorters blommor ympats in är verkligen något extra…
Frösådd
Fröna kan man så i princip göras närsomhelst på året, men saknar man tillgång till växtbelysning passar tidig vår allra bäst.
Fröerna gror relativt snabbt. Oftast tar det inte mer än en vecka, men kan också dröja upp till tre veckor eller mer.
Man kan sätta 4-5 fröer tillsammans i krukor som är cirka åtta centimeter och fyllda med väldigt porös och genomsläpplig jord.
En blandning med cocos, såjord och perlite ger ett bra resultat, men det går också bra med vanlig såjord.
Ett sätt att snabba på groningen och öka andelen fröer som gror är att blötlägga dem några timmar innan sådd. Blandar man i Nitrozyme i vattnet får de en bra extra skjuts att komma igång snabbt.
Sätt fröerna på ungefär en halv centimeters djup och täck dem gärna med vermiculite för att hålla kvar fuktigheten.
Ställ krukan i ett miniväxthus eller i en plastpåse för att öka luftfuktigheten under groningstiden.
När fröplantan kommit upp kan man ta bort locket eller plastpåsen.
För att lyckas allra bäst med groningen vill de ha undervärme. Har man ett miniväxthus med inbyggd undervärme eller en undervärmematta är det perfekt, men det går också bra att ställa krukan ovanför ett element som kan bidra till att värma upp jorden i krukan.
Sådden ska hållas fuktig, men inte sur.
När frösådderna fått minst tre blad är det dags att skola upp dem till egna krukor.
TIPS! Fyll såkrukan med väldränerad planteringsjord till hälften och toppa med såjorden. Då kan de frösådda plantorna stå kvar längre i krukan innan de behöver skolas om samtidigt som de får bra tillväxt när rötterna börjar tränga igenom såjorden och ner i den mer näringsrika jorden.
Det kan vara värt att notera att ökenrosen inte är ’fröäkta’, det vill säga att fröplantan nödvändigtvis inte alls ser ut som moderplantan som fröerna kommer från.
Egenskaper från båda föräldrarna och tidigare generationer blandas och kan ge ganska oväntade resultat. När man köper fröer kan man ibland välja sorter som handpollinerats. Det innebär att man vet vem som är pollenförälder (pappan!) och har då lite bättre kontroll över vilket utseende frösådderna kommer att få, men även av dessa fröer kan man få en fröplanta med helt oväntade egenskaper.
Detta är en av anledningarna till att det är så populärt att ta fram nya sorter och att det finns så väldigt många olika sorter att köpa.
Föröka ökenrosor med sticklingar
Ökenrosen är relativt enkel att föröka med sticklingar men i och med att de är så suckulenta händer det ibland att de ruttnar så man får vara lite försiktig med hur man balanserar fuktighetsnivån. De vill ha hög luftfuktighet, men vill inte ha allt för blött i jorden.
Sticklingsförökning är det enda säkra sättet att få en ny planta med exakt likadana egenskaper (blommor/växtsätt) som moderplantan har.
Sticklingen tar man genom att skära av av en liten gren som har minst två noder (ställen där blad suttit eller förgreningspunkter)
Innan sticklingen sätts i jord låter man den ligga och torka några dagar. Sedan sätter man den i en inte allt för stor kruka fylld med väldränerad såjord eller liknande och ställ den i ett miniväxthus eller under en plastpåse för att åstadkomma hög luftfuktighet runt sticklingen för bästa resultat.
Har man möjlighet att ställa sticklingskrukan så att den får undervärme är det lättare att lyckas samtidigt dom sticklingen får rötter fortare än utan undervärme.
Rötter bildas inom två till sex veckor.
En nackdel med sticklingsförökade plantor är att de oftast inte får den fina, knubbiga stammen som frösådda plantor oftast har.
Bilder på ökenrosor
Köpa plantor och fröer av Ökenros
Här i Sverige finns det än så länge inte så många sorter tillgängliga . Internationellt, och då framförallt utanför Europa är intresset stort med många specialiserade plantskolor.
För den som vill veta mer om detta härliga släkte finns det mycket information att läsa på den svenska specialsidan adeniumbigbay.se där man även kan köpa fröer.
Det finns också en mängd utländska sidor som både innehåller många bilder på vackra hybrider, odlingstips och även instruktioner för hur man ympar in olika sorters ökenrosor på en och samma grundstam.
För den som är intresserad går det också att kontakta mej så kan jag beroende av tillgång förmedla köp av småplantor och fröer.