Ja, säga vad man vill men holländare kan det där med tulpaner!
Efter två traumatiska dagar med besök i några olika garden centers och plantskolor där vi lyckats fylla bilen till bristningsgränsen har vi idag varit på Keukenhof tulpanodling och park.
Jag hade en idé om att jag skulle få se en del tulpaner, men inte detta! I nästan fem timmar gick vi runt i denna fantastiska park med underbara planteringar. De flesta väldigt smakfulla och vackert harmonierande med terräng och andra växter. Trodde det aldrig skulle ta slut!
Sedan var det ju fälten där runt omkring som inte gick av för hackor.
Närmast milsvida planteringar i alla färger från rosa, till vitt och gult, via orange till mörkaste rött – helt galet.
Här några bilder som ett litet smakprov. Jag kan inte annat än att rekommendera – ÅK HIT!!!
Halvt slagna hjältar med trötta fötter och nästan slut på minnet – kamerans alltså….
[do_widget id=text-62]
Nu bär det av!!!
’De e mycke nu’ – mer än vanligt skulle jag nog kunna säga. Våren är här frösådderna knakar i sina krukor härinne på hyllor, i fönster och i växthuset, och jag är på väg till Holland!!!
Mellan klockan 11-15 idag är jag på Ulriksdals Slottsträdgård och pratar pelargoner med andra växtälskare och därefter bär det av söderut.
Det bär av på en riktig road-trip tillsammans med Marion på Sköna Trädgård som är ungefär lika tokig som jag.
Resan blir full med plantshopping och trädgårdsspotting!
Jag gjorde färdigt vår grovplanering i går och där finns ett stort antal plantskolor, specialodlare. trädgårdar och garden centers på vår väg.
Bilen vi åker i har ganska gott om utrymme, men jag är trots det lite tveksam om vi kommer att få plats. Men det brukar lösa sig.
Hinner jag inte med någon rapportering under resan återkommer jag garanterat vid hemkomsten med en massa tips på bra ställen att besöka och kanske en och annan växtbild!
[do_widget id=text-62]
Fodrad lerkruka
Sticklingarna jag tog av citronmeliss och timjan i slutet av februari har hunnit rota sig och börja växa ordentligt.
De har stått i min odlingshylla med växtbelysning, men nu behövs platsen till annat och dagsljuset i det stora köksfönstret mot sydöst bör räcka nu när vi passerat vårdagjämningen.
Jag har en lerkruka som skulle passa att plantera ihop dem båda i, men eftersom jag inte alltid hinner vattna så ofta som jag borde är egentligen plastkruka ett bättre alternativ.
Där dunstar inte vattnet genom sidorna på krukan som det gör i en lerkruka och därför behöver man inte vattna lika ofta.
Lösningen fick bli att fodra lerkrukan med en kraftig plastpåse.
Så här gjorde jag:
Jag började med att mäta så att omkretsen på plastpåsen motsvarade innermåttet på krukan.
För att vattnet inte ska bli stående i påsen/krukan klippte jag bort en ordentlig bit av var hörn nedtill på påsen.
Sedan passade jag in påsen i krukan så att kanten på påsen hamnade under krukkanten.
Längst ner i påsen lade jag ett litet lager lecakulor för dränering, sedan fyllde jag upp halva krukan med P-jord.
Därefter lyfte jag försiktigt ur de två plantorna ur sina krukor och passade in dem på höjden i lerkrukan med plastpåsen.
Till sist fyllde jag upp med jord runt plantorna och vattnade.
Nu har jag en snygg liten kryddplantering som inte torkar ut allt för fort.
Visst blev det bra!
[do_widget id=text-35]
Vitsippor och varning för övervattning
Är det inte fantastiskt – till och med vitsipporna har börjat blomma här redan!
På eftermiddagen när jag gick en tur ner till örtagården fladdrade en fjäril förbi och jag hann precis se att det var något likande en nässelfjäril innan den flög vidare i vida svängar allt för långt för att jag skulle hinna följa efter den.
I slänten mellan lagret och växthuset har vi en trollhassel och den är så vacker med sina fröhängen en sån solig dag som idag.
Våren är alltså här, men det känns fortfarande lite osäkert och man ska nog vara lite försiktig och kallt! räkna med att det kommer lite mer kyla ytterligare en period.
I växthuset torkar det upp i krukorna med rekordfart när solen nu börjat värma på allvar. Eftersom vi ännu inte vågar koppla på sommarvattnet igen efter förra veckan köldknäpp blir det till att bära vatten.
Det händer mycket nu på kort tid i växthuset. Sedan förra veckan har fikonplantans blad slagit ut och Gunneran jag köpte med mig från Danmark förra året har satt i gång att växa ordentligt.
Jag är i valet och kvalet om jag ska plantera ut den permanent i trädgården eller inte. Den är ju väldigt känslig och zon 2 är rätt vågat, men med lite list och lite planering kan det gå.
Uppe i växthuset var jag nyfiken att se om predatorerna jag satte ut förra veckan för att begränsa angreppen av löss och vita flygare börjar få effekt.
Jag testade genom att vispa runt lite bland bladen på de plantor jag vet hade mest ohyra och det flög nästan inga vita flygare alls därifrån.
Jag har ännu inte satt ut några fröplantor där eftersom det fortfarande är allt för stora svängningar i temperaturen och nätterna kan bli ordentligt kyliga.
jag vill heller inte ställa dit dem innan ohyran är borta eftersom små plantor är väldigt utsatta och rikitgt favoritmums för både löss och vita flygare.
Istället står alla plantor kvar inne i sina hyllor med belysning över. Väldigt många av dem är hög tid att skola om så då vet jag vad jag ska göra i helgen:-)
Varning för övervattning
Vid min dagliga genomgång av frösådderna såg jag väldigt tydligt konsekvenserna av att vattna för mycket.
På bilden här nedanför ser man direkt hur mycket sämre det gått för de frön som fått för mycket vatten i jämförelse med den till vänster som fått lagom mycket vatten.
Har man vattnat för mycket kan det vara svårt att få bort överskottet. Man kan prova att ställa krukan på tidningspapper och hoppas att vattnet drar ur eller försöka få jorden att torka upp genom att ställa krukan lite extra varmt ett tag. Tyvärr är det inte alltid man märker att det är för blött utan det kan bli som det blev här att jag till och med vattnat lite på krukan samtidigt som jag vattnat övriga krukor med lagom mycket fukt i.
Men ovan bild visar ganska tydligt nackdelen med för mycket vatten. Jorden blir syrefattig och ogästvänlig och fröerna kan i värsta fall ruttna.
Tips för potatisodling
Nu har jag köpt sättpotatis. Jag passade på när jag besökte trädgårdsmässan Nordiska trädgårdar i helgen där familjeföretaget Larsviken erbjöd ett brett och lite spännande sortiment.
De senaste åren har jag odlat potatis i de upphöjda odlingsbäddarna i köksträdgården, men i år tänkte jag öka på potatisodlandet och ska fundera ut en plats som är lämplig att ta i bruk.
Jag är lite i valet och kvalet om jag ska göra ett nytt köksland eller om jag ska gräva upp och forma nya rabatter och sätta potatisarna där för att förbereda jorden inför nästa års planteringar.
Kanske blir det en kombination av båda?
Jag köpte fem olika sorter:
Solist – en tidig potatis som blev Årets potatis 2013. Den sägs ha blivit en favorit på restauranger på grund av sin goda smak och det släta skalet.
Highland Burgundy Red – En höst/vintersort som har helt genomfärgat cerise fruktkött och är mycket rik på antioxidanter. Passar att fritera eller göra mos av.
Salad Blue – En sort som är genomfärgad blå i köttet och sägs ge stor skörd. Även den rik på antioxidanter.
Wilja – En sommarpotatis som är ny för i år. Den sägs ge rik skörd, är smakrik och mjölig och rekommenderas till mos, gratäng och fritering.
Pink Fir Apple – också en sommarsort. En delikatesspotatis från 1800-talets mitt. Rekommenderas både för kokning och för att rostas i ugnen och som varm eller kall i potatissallad.
Odlingstips för potatis
Jag fick med lite odlingsråd och där kan man läsa att potatis går att odla i de flesta jordar, men att man får bäst resultat i mager och väldränerad jord.
Man ska inte odla potatis på samma ställe flera år i rad utan man bör göra ett uppehåll på minst 4-5 år emellan.
Potatis kan man sätta ut på friland när jordtemperaturen är minst +8 grader.
Rekommenderat radavstånd är 55-70 centimeter och avståndet mellan varje potatis ska vara 17-30 centimeter där de längre avståndet gäller för sena sorter.
Potatisarna sätts på tio centimeters djup och därefter kupas jorden över dem vartefter de växer upp.
Skörd kan man räkna med efter cirka åtta veckor för tidig potatis som förgrotts. Ungefär 10-12 veckor tar det för sommarpotatisen medan den senare höst/vinterpotatisen tar ytterligare några veckor på sig innan de är klara.
Det är viktigt att potatisen får kontinuerligt tillgång till vatten så vid längre torka blir det till att vattna.
En lätt näringsgiva rekommenderas. Gärna välbrunnen naturlig gödsel. För mycket kväve ger mycket blast men mindre mängd potatis.
Förgro potatis
Genom att förgro potatisen skyndar man på skörden en hel del så det kan jag verkligen rekommendera. Då lägger man potatisarna ljust och helst också svalt för bästa resultat.
Den klassiska placeringen är att lägga dem i äggkartonger vilket ju är lika smart som enkelt. Förgroningen börjar man 4-5 veckor innan potatisen ska sättas.
Enligt Larsviken kan man väcka upp potatisen genom att innan förgroningen lägga dem varmt och mörkt ett par dagar och på så sätt skynda på processen.
Några av potatisarna jag köpte hade redan fått en del långa groddar och jag fick tipset att ta bort dem. Då växer i stället nya, kraftigare groddar ut.
Dela för att få fler sättpotatisar
Jag har lärt mig att man kan dela potatisar för att få flera ’sättpotatisar’ så länge det finns ögon på vardera del.
Jag passade på att fråga om en delad potatis ger mindre skörd så att värdet av två sättpotatisar försvinner, men fick svaret att den minskningen i så fall är minimal. Det låter ju bra tycker jag så jag tänker fortsätta dela stora sättpotatisar.
Kruxet med att dela sättpotatisen är att snittytan måste torka in ordentligt innan den sätts i jorden så att den inte möglar eller får påväxt av svampar. Låt därför delarna ligga varmt och torrt några dagar. Då torkar ytan snart upp och delarna kan behandlas som de övriga sättpotatisarna.
Grön potatis som utsäde
Även om det allmänt rekommenderas att man alltid ska köpa ny certifierad sättpotatis varje år och inte odla av den egna skörden har jag faktiskt fuskat lite med det.
Det brukar nästan alltid blir några potatisar hos mig som ligger för grundt och blir gröna. De kan man inte äta så istället har jag sparat dem för att använda som sättpotatis kommande år. Ett bra sätt att ta tillvara dessa oätbara knölar.
Odla potatis i odlingssäck
Självklart åker några av potatisarna ner i odlingssäckar som får stå i växthuset så att vi kan börja skörda tidigt.
Förra året startade vi upp potatisodlandet genom att sätta dem en och en i treliters krukor som till att börja med fick stå inne på verandan och sedan, så snart temperaturen tillät flyttades ut i växthuset. När de börjat få ordentligt med grön blast flyttade vi över dem till odlingssäckar och fick ett par månader senare en riklig skörd.
Det blir lagom att sätta 2-3 potatisar per säck. För att uppnå samma kupningseffekt som vid odling på friland där potatisen kan växa ut på fler nivåer börjar vi med att sätta våra förgrodda plantor strax över mitten av säcken och fyller sedan successivt på med mer jord i takt med att den växer till.
Odla potatis utan att gräva
Det här är ett lite udda sätt att odla potatis på, men fungerar alldeles utmärkt vet jag av egen erfarenhet eftersom jag gjorde så för några år sedan efter ett tips från en granne.
Jag hade köpt på mig en massa sättpotatis, men den yta jag hade tillgänglig för odling bestod av väldigt hård och svårgrävd lera och jag började misströsta.
Då fick jag tipset att lägga sättpotatisen ovanpå jorden i rader som om de grävts ner. Sedan lade jag över strängar av jord/kompost och halvförmultnade löv så att potatisarna täcktes.
I takt med att potatisen växt till fyllde jag på med mer mullämnen och slutligen kunde jag skörda som vanligt om än kanske lite mindre än om de grävts ner.
Bara måste visa min bild på en utvikningspotatis. Visst är den söt?
[do_widget id=text-35]
Varning för ohyra!
Även om snön låg djup när jag vaknade i morse känns det inte som något direkt bakslag för våren tycker jag.
Värmen är kvar och det tinade för fullt när jag gick för att hämta tidningen.
En del lökväxter och några primulor har börjat blomma här i trädgården, men de klarar sig säkert jättebra trots lite snö och någon minus.
I växthuset är det rätt tufft så här års. Solen skiner och värmer upp till rätt hög temperatur under dagarna och det blir ganska kallt på natten.
Våren är den tuffaste perioden för många känsliga växter just för att temperaturskillnaden mellan dag och natt blir så extrem.
Det gäller att se till att växterna inte torkar ur samtidigt som det inte ska vara så väldigt fuktigt nattetid då kylan sätter in. En liten balansgång.
När temperaturen stiger vaknar också ohyran. De kommer snabbt igång och förökar sig fort nu när det finns gott om färska fina skott att mumsa på. De slår gärna till hos växter som är lätt stressade av temperaturskillnader, för mycket eller för lite vatten. Växter som stått mörkt i vila under vintern som plockas fram i ljuset är också väldigt känsliga och kan lätt bli offer för löss, mjöllöss och spinn så här års.
Det första jag såg när jag gick ut i växthuset i helgen var just tecken på ohyra, nämligen bladlöss. Det var inte själva lössen jag såg utan det jag brukar kalla ’lusskelett’. De vita små skal de lämnar ifrån sig under utvecklingen är ett av de första tydliga tecknen på bladlöss.
Hos några av de vilda pelargonerna såg jag några mjöllöss och satte därför genast upp gula klisterskivor för att ha ordentlig kontroll på läget.
Ju tidigare bekämpning sätts in dess bättre lyckas man så jag beställde biologisk bekämpning både mot bladlössen och mjöllössen som kommer med posten på onsdag.
Jag får ofta frågor om man kan använda dessa även i bostadsrum och visst kan man göra det. Predatorerna försvinner när de inte längre har något att äta och är inget man egentligen märker något av.
Om man nu bortser från de små angreppen av ohyra är det underbart att vistas ute i växthuset nu. Det är varmt och skönt och man kan se hur växterna sträcker på sig och drar igång inför säsongen. I odlingssäcken med åtta fickor har passionsblomman börjat växa till, timjanplantan har blivit enorm och smultronen blommar – vilken underbar hobby jag har!
Rossticklingarna från i höstas som jag skolade upp i början av februari ser jättefina ut. Jag sparade krukorna med sticklingar som inte såg ut att ha klarat sig eftersom man inte riktigt kan veta om de kommer igång sent och det var tur. Flera av de som såg heldöda ut har nu börjat skjuta skott och är snart klara att skola upp.
[do_widget id=text-62]
Kajor i skorstenen
Jo, vi har fåglar i skorstenen som bygger bo där.
Så här års börjar de skräna och härja och de hörs ganska rejält genom ventilen i sovrummet och ibland också i köket.
Självklart borde vi ha nät på skorstenen, men så är just nu inte fallet och personligen är jag inte så pigg på att skutta upp på vårt branta tak över 10 meter upp och försöka åtgärda detta, men förhoppningsvis blir det snart löst.
De har bott där i flera år och när vi skulle sätta in en vedspis i köket och därmed behövde en av de tidigare oanvända piporna fick vi börja med att rensa den från pinnar. Det blev säck, på säck, på säck med gammalt bomaterial.
Det skränande och bökande ljudet har jag vant mig vid, men idag vid lunchtid hördes ett ljud som mer liknande klonkande än något annat och det lät väldigt långt ner, som om det kom från köksfläkten…
Efter ytterligare några klonkanden insåg vi att en fågel rasat ner i fläken så det blev till att sätta in räddningåtgärder. Upp med luckor och skruva bort fläktrör och visst satt den där, med huvudet före rätt ner i fläktröret. Torbjörn tog den i ett fast grepp och bar ut den i trädgården. Där flög den omgående iväg flera hundra meter så den verkar inte fått några större fysiska skador tack och lov. Men lite dramatiskt var det innan den blev fri.
Såg en intervju med mig om fröer i specialnumret Amelia Vår som kom igår. Kul tycker jag. En trevlig tidning med lite av varje.
[do_widget id=text-62]
Nu börjar sådderna visa grönt
Det ÄR fånigt, jag vet, men jag bara älskar att titt som tätt gå och titta till mina frösådder för att se om något kommit upp. I går när jag såg de första små skotten i några av krukorna med paprikasådder hörde jag mig själv ge upp ett litet glädjetjut. Jag kollade på etiketten där jag skrivit sådatum och kunde konstatera att det tagit 11 dar från sådd till första livstecken.
Idag på eftermiddagen kunde jag inte hålla mig utan gick och tittade lite igen och fick då till min glädje se att den första tomatsådden från i fredags, alltså för fem dagar sedan visade en pyttegrodd nere i jorden – yes! Ännu gladare och faktiskt lite överraskad blev jag när jag såg att hela fem av söndagens 40 pelargonsådder redan börjat komma upp. Oj, vad trångt det kommer bli här snart…
På tal om pelargoner – Idag kom Länstidningen ut med det reportage som gjordes hemma hos mig i förra veckan. Kolla in bilden på Spike, vår ’lilla’ Rhodesian Ridgeback med vattenkannan. Bilden är INTE arrangerad utan han kom in i växthuset, snodde kannan och sprang iväg. Sån är han…
Här är en länk till reportaget Blommar bland sina pelargoner.
Och på tal om tidningar – igår kom veckotidningen Allers där de tipsar om den fina jordgubbsodlingssäcken vi säljer på Wexthuset. Den har hela åtta fickor med plats för både kryddor, jordgubbar och smultron.
Själv har jag haft en i tre år nu. Jag har planterat en passionsblomma i den upptill och i fickorna sitter diverse kryddväxter och månadssmultron.
På vinter har jag baxat in den i det frostfria växthuset så att växterna ska överleva vintern. När sommarn kommer har den fått stå på vår terrass.
[do_widget id=text-62]
Vårtecken i damm och gräsmatta
Så-vansinnet fortsätter (och då vet jag att detta bara är början). Den ursprungliga planen att så perenner i helgen så de kan få komma ut och känna på lite kyla innan det blir för milt höll inte. Istället har det blivit pelargonsådd för nästan hela slanten.
Hur det gick tillsammans med lite tips om sådd av vildarter finns på dem här länken: www.AlltOmPelargoner.se
Våren fortsätter sin frammarch och ute på ett kalhygge under hundpromenaden såg jag en endaste, ynka liten tussilago som såg väldigt vilsen ut. Den måste vara helt nyinflyttad. För två år sedan var där djupaste skog och inte alls någon naturlig växtplats för tussilago. Det var nog därför den var ensam. Kan bli lite kul att se hur beståndet växer framöver.
Det blir så väldigt stor skillnad för allt växande med sådan drastisk förändring. Ser väldigt trist ut, men vad göra? Om tio år har det väl börjat växa upp igen…
Stövlade runt lite i trädgården också och såg att nästan all is försvunnit från dammen.
Jag blev lite nyfiken och försökte se om jag kunde se några fiskar nere i djuphålan och det gjorde jag.
Det ser så väldigt trist ut där nere där de bara står helt still och har gjort så i flera månader nu. 
De äldsta fiskarna har bott i dammen i snart sex år så de är ju vana. Hursomhelst var det härligt att se att de var kvar. När solen börjar värma dröjer det nog inte så jättelänge innan vattnet värms och de börjar simma omkring.
När jag gick över gräsmattan kunde jag konstatera att maskarna piggnat till för där var fullt med små bajshögar. Hittar man såna ska man vara glad för då är allt som det ska och växtligheten får både värdfull näring och bra syresättning
[do_widget id=text-62]
Vadar i fröer…
Man är väl inte helt frisk när man lämnar fröpåsar lite varstans i huset. Jag har några lite större lådor och ett par plåtburkar fulla med fröer och det kan man tänka borde räcka, men icke. I en av besticklådorna ligger lite paprikafröer från i höstas, i en av kaffemuggarna som hänger på flasktorken är en servett nedstoppad innehållande fröer till en vitblommande klematis, i en av finkopparna i skåpet ligger fröer till en jättefin näva, och så vidare.
Det är ’köpefröer’, fröer jag fått genom olika växtsällskap, fröer jag bytt till mig och en inte oansenlig mängd fröer jag själv samlat in och nu börjar det bli lite väl många.
Jag bestämde mig förra helgen för att börja sortera lite bland dem och göra mig av med fröer jag redan sått och inte behöver fler plantor av, fröer jag har väldigt många av och fröer som är lite väl gamla.
När det gäller ålder och grobarhet håller nästan alla fröer många år efter bäst-före-datumet som står på påsen särskilt om de har förvarats torrt och svalt. Istället för att genast slänga dem kan man testa grobarheten för att se om det är lönt att ödsla jord och möda på att så dem.
Grobarheten testar man enkelt genom att sprid ut ett antal (ju fler dess bättre för tydligare resultat) fröer på en bit dubbelvikt hushållspapper som man sedan viker över fröerna och stoppar i en plastpåse eller lägger i en glasburk i rumstemperatur. De vanligaste fröerna gror inom några dagar till två veckor, men man får läsa på förpackningen vad man kan förvänta sig. Andelen fröer som gror inom rimlig tid visar hur hög grobarhet det är kvar.
Det var rätt många fröer jag inte tyckte det var någon ide att spara. Dem hällde jag ut och blandade i en skål och strödde ut i hönsgården vilket verkade ganska populärt hos mina pullor även om några frösorter inte verkade falla i smaken – de var väl för torra och tråkiga…
Hursomhelst var jag ganska duktig och lyckades minska antalet fröpåsar rejält och har nu en massa trevliga fröer jag kan byta till mig nya med:-)
Så idag kom något jag längtat efter: Ett litet kuvert från Gesneriaceae group fullt med fröer på spännande och ovanliga pelargonarter och nävor – åsså var man där igen…
Ikväll har jag sått en massa olika tomater och några nya paprikasorter.
I morgon har jag planerat att så perenner och träd som behöver lite kyla (stratifieras) för att gro. Det är nästan lite sent med tanke på att det är så väldigt milt men jag räknar kallt! med att det kommer att vara lite minusgrader till och från under i vart fall några veckor framöver. I värsta fall får jag väl ockupera delar av frysen i vår om det inte blir tillräckligt kallt ute. Där kan man ställa krukor, man kanske hellre lägga plastpåsar med fröer i till exempel fuktad kokosfiber eller kokosbriketter som på det viset får sin köldknäpp och kan komma igång att gro när man tar ut dem.
[do_widget id=text-62]