Har man inget bättre för sig eller är sugen på att måla kommer här ett tips för att göra gräsklippningen lite roligare.
Maken lackade den först svart istället för den halvt lysande orange färg den har i original. Jag tyckte det såg så himla trist ut så det fick bli en inverterad nyckelpiga av den.
[do_widget id=text-62]
Sensommar = småplantsjakt
Igår när marken fortfarande var ordentligt blöt efter regnet passade jag på att gå ut och rensa ogräs lite ogräs.
Så här dags när högsommaren börjar avta och vi faktiskt fått ordentligt med regn efter en lång torrperiod tittar små ogräsplantor upp lite här och var i trädgården. Deras frön har spridits med vinden tidigare på säsongen och sedan legat och väntat på en rejäl rotblöta för att börja gro och sätta igång och växa. Ganska irriterande kan man tycka, men när det just har regnat är det som allra enklast att rensa bort dem så det är bara att gå ut och köra.
Något som är betydligt roligare är att många av mina favoritperenner har gjort samma sak.
Från de fröställningar jag låtit sitta kvar har fröna spritt sig och här och var hittar jag små trevliga plantor som jag successivt kan gräva upp sätta i kruka. Där får de växa till sig innan jag planterar dem där de egentligen ska sitta.
Självklart kan man också låta dem sitta kvar och växa till sig och sedan flytta dem direkt till sin nya växtplats, men växter som har pålrot som till exempel aklejan kan det vara smart att ta hand om tidigt. Om plantan hinner bli för stor innan den flyttas kan roten gå av eller skadas och plantan får en dålig start eller inte vill ta sig alls.
Ett annat skäl att sätta dem i kruka först är om de växer på ett dumt ställe – som i gången till exempel. Då kan de lätt bli nertrampade. Hellre räddar jag då undan dem i en kruka så länge.
Det är lite olika hur snabbt olika växters frön gror. Vissa sorter gror direkt, medan andra behöver en vinter med kyla innan de gror. Det beror också på vart vart fröet hamnat. Särskilt i grusgångar brukar de gro snabbt och växa bra. Där får de fukt, men det är samtidigt luftigt mellan de små stenarna. Precis så som de flesta fröer vill ha det. Något att tänka på när man sår i kruka.
I den gång jag rensade hittade jag tre små grupper med aklejaplantor. Visst, jag har redan ganska många olika aklejor, men de som växer längs den gången är väldigt fina. Eftersom jag ska göra ett par nya planteringar inom kort passade jag på att ta tillvara några av dem.
Jag var klok nog att fotografera dem när de blommade så att jag skulle kunna komma ihåg färg och form på dem.
Nu är det ju så att akleja gärna korsar sig vitt och brett och man kan vara långt ifrån säker på resultatet av sådderna, men eftersom jag gillar dem alla tre som växer där tycker jag det är värt att ta tillvara dem.
Blir det helt fel med färg eller växtsätt är det ju bara att gräva bort den senare.
Innan jag tog upp dem började jag med att förbereda ett antal krukor med plantjord som jag vattnade igenom. Ju kortare tid utan jord, dess bättre.
Sedan lirkade jag upp dem försiktigt för att störa rötterna så lite som möjligt och få mycket jord med.
Därefter planterade jag dem i de förberedda krukorna med hjälp av en prickelpinne (åh, vad jag gillar prickelpinnar! – smart, enkelt och praktiskt)
Jag gjorde ett hål mitt i krukan, lirkade ner roten i hålet och tryckte försiktigt plantan ner i jorden samtidigt som jag tryckte till jorden från sidan med prickelpinnen.
Slutligen vattnade jag försiktigt igen så att jorden skulle sätta sig ännu bättre och ställde dem sedan i ett brätte ute på skuggsidan av huset.
Det fanns fler plantor kvar i grusgången, men de var inte tillräckligt stora för att flyttas än så jag markerade dem med en målad pinne för att inte riskera att kliva på dem.
Jag gissar de är färdiga att flyttas till kruka om ett par veckor och innan frosten sätter sig i marken hoppas jag att den nya rabatten är klar så de får komma på plats innan vintern.
Om inte, ställer jag dem i en pallkrage, lägger en fiberduk över och häller på lite torra löv och planterar dem till våren.
Så här kan man göra med nästan alla småplantor man hittar, och det är på det här sättet som många av plantorna i min trädgård kommit till. Lite pill, lite pyssel men oj vad roligt det är!
[do_widget id=text-35]
Växtspotting på Gran Canaria
I veckan kom jag hem från Gran Canaria efter en veckas skön avkoppling med målsättning att inte göra någonting alls. Men ett par utflykter blev det såklart.
Gran Canaria är ju långt ifrån en grön och prunkande ö, men i och med de fyra olika klimatzoner som denna lilla ö faktiskt har finns det en del spännande att se på växtfronten om man tar en tur runt på ön.
Förutom det för en växtälskare kanske självskrivna besöket till den botaniska trädgården strax utanför Las Palmas de Gran Canaria upptäckte vi ett väldigt sevärt ställe nämligen kaktusparken Cactualdea i byn San Nicolás de Tolentino.
Vi hade hyrt bil och körde längs slingrade vägar på den västra sidan av ön när en skylt om en kaktuspark plötsligt dök upp.
Eftersom vi inte hade något direkt planerat vände vi och körde in där på vinst och förlust och det var verkligen en vinstlott. Ett otroligt imponerande ställe som till och med den inte särskilt växtintresserade maken uppskattade mycket.
Jag har lagt in lite fler bilder och mer info om besöket i kaktusparken i ett eget inlägg.
Den vidare resan längs branta, slingriga vägar norrut i bergen var både vacker och lite läskig.
På en del ställen var det inte många decimenter mellan bil och bråda stup och i vissa kurvor var det knappt lämpligt att mötas, men vilken utsikt! Särskilt uppe på norrsidan av ön. Där gjorde vi ett kort stopp för att beundra utsikten ut mot Teneriffa som syntes i fjärran.
Ungefär 15 minuter sydväst om Las Palmas hittade vi så småningom till den botaniska trädgården. Tyvärr var det bara en timmes öppethållande kvar där när vi kom dit och jag var i väldigt stort behov av att pudra näsan efter allt vattendrickande i bilen så jag hade väldigt svårt att koncentrera mig på omgivningarna innan jag äntligen hittade en toalett.
Skyltningen dit var väldigt undermålig och ett tips för den som ska dit är att fortsätta i den riktning som skylt nr 19 visar ända till något som ser ut som ett förhistoriskt skjul väl undangömt i skogen. Där är det!
Det blev en kort tur i parken och lite bilder blev det också. Jag har lagt in dem i ett eget inlägg som du hittar här.
Vi gjorde också en annan utflykt som inkluderade ett besök till La Marquesa’s botaniska trädgård utanför Arucas.
Det var en fin liten park med en massa vackra växter, påfåglar av olika slag som vandrade omkring och en fin damm. Kanske inte ett ställe man har som enda destination, men har man vägarna förbi är den väl värt ett besök.
En av de de mer spännande sevärdheterna där var det väldigt stora Drakblodsträdet, mest känt för sin röda sav.
Självklart fick jag med mig lite växter hem för vad är en resa utan souvenirer?
Under våra ibland ganska långa promenader höll jag självklart utkik efter mogna eller fallna frökapslar till spännande växter. En ny favorit, som självklart inte kan odlas utomhus här är Delonix regia, som på svenska kallas Flamträd. Det har vackra, sirliga blad som påminner lite om sensitiva – Rör-mig-ej, de där bladen som drar ihop sig när man ta på dem men är större.
Jag fick med mig en fröskida från ett sådant som fallit ner på marken. Den är jättestor. Lite svårt att se på bilden men den är säkert närmare 30 centimeter lång.
Sista dagen innan vi skulle åka till flygplatsen har jag turen att hitta ett par självsådder av just Delonix regia och något sorts palm!
Raskt krafsade jag mig ner i den torra sanden och lyckades lirka med mig några av dem som jag rullande in i fuktigt papper och stoppade ner i en petflaska inför resan. Än så länge, fyra dagar efter hemkomsten ser de ut att ha klarat sig.
[do_widget id=text-62]
Trafiksäker myrstig
Även om myror ibland kan vara lite störande och bygga sina bon på platser där de är i vägen har jag alltid tyckt att de är imponerande varelser.
De kommunicerar och samarbetar inom stacken med fantastiskt resultat. Men efter igår har jag insett att de är långt mer smarta än jag tidigare trott.
Efter en tur med bilen blev vi stående vid grindarna och konstaterade att det var ovanligt mycket myror som klättrade upp och nedför de två stora lindarna på vardera grinden.
Vi har ingen stor myrstack på den delen av tomten så jag pekade ut en stor stack jag sett på andra sidan vägen som troligt hem för myrorna. Inget konstigt med det. Men, så började vi studera myrorna lite närmare och såg att de bar med sig mat och material upp i trädet. Eftersom vi inte känner till att stackmyror bor i träd blev vi ännu lite mer nyfikna och började leta efter var de egentligen bodde och hur de tog sig till stacken.
På vägen utanför syntes bara någon enstaka myra så där var helt klart inte deras huvudstråk.
Torbjörn skojade och sa att de nog går över vägen på lina på vår telefonledning som sitter uppspänd mellan träden över gatan. Kul tanke, men efter en lite mer noggrann titt kunde vi konstatera precis så gick det till.
De går till och från stacken på andra sidan vägen via den uppspända telefonledningen. Är inte det ett tecken på om inte stor intelligens så i varje fall någon sorts insikt för överlevnad – imponerande tycker vi!
Självsådda klematisplantor
Idag hittade jag två små klematisplantor som hade självsått sig mellan plattorna i pergolan där vi har en massa olika sorters rosor och klematis planterade.
Jag har tidigare sett ett par självsådda plantor i själva rabatten i närheten. Men eftersom de står ganska tryggt där de hamnat har jag låtit dem stå kvar för att växa till sig lite innan jag gräver upp dem och planterar dem på en lämplig plats här i trädgården.
Men de här två stod på ett så utsatt ställe där de antingen riskerade blir bortrensade, söndertrampade eller kanske till och med torka ihjäl på grund av värmen.
Det var trångt och torrt där de växte så jag fick försiktigt lirka upp dem med hjälp av ett maskrosjärn. Tack och lov verkar det som att jag fick med nästan alla rottrådar.
Ibland kan det vara enklare om man vattnar ordentligt på plantan för att den ska släppa från jorden om den står trångt, men jag provade lite försiktigt och kände att de skulle släppa ändå.
Nu har jag skolat upp dem båda och de sitter i fin planteringsjord i 9-centimeters perennkrukor som står under uppsikt på skuggsidan av huset. Även om jag nu inte vet vilka sorter det är har jag satt i små etiketter där det står vart jag hittade dem och när. Det är ett bra sätt att skilja olika plantor åt men också intressant information senare när de börjar blomma eftersom man då kan försöka lista ut vilka föräldrarna är.
Förhoppningsvis hinner de växa till sig så jag kan plantera dem på lämpligt ställe till hösten, annars får de övervintra i sina krukor med ett lager löv över som lite skydd.
Det är verkligen spännande med den här typen av frösådder.
Jag har ingen aning om hur de kommer att se ut, varken till växtsätt, bladform eller blomning eftersom det är frön från hybrider (korsade plantor). Frösådder till hybrider blir aldrig identiskt lika sina fröförälder. De kan bli snarlika, eller visa upp helt andra egenskaper som skapats när den befruktats av en annan klematis, eller egenskaper från tidigare generationer.
Jag har sex eller sju olika klematissorter planterade i pergolan och jag har ingen aning om vilken av dem som frösått sig, inte heller vem som kan vara pappan.
Vid en snabb titt på de två fröplantornas blad kan jag direkt konstatera att de kommer att bli olika, men mer än så vet jag inte än.
Har jag tur kan det bli en blomma nästa år, men troligen får jag vänta något eller ett par år till. Något nytt roligt att längta till.
[do_widget id=text-62]
Säsongens sista jordgubbar
I helgen plockade jag de sista jordgubbarna. Med den värme och torka som varit ett tag började de se lite väl tråkiga ut så jag tänkte det var lika bra att plocka dem alla innan de blev helt intorkade.
Jag fick ihop hela fyra liter vilket var mycket mer än jag trodde så det blev både saft och sylt av dem.
Samtidigt som jag rensade dem sorterade jag dem i två olika skålar där de som var oskadade och fina hamnade i skålen som skulle bli sylt och de med lite skador och de som såg lite lätt torkskadade ut hamnade i skålen med bär som skulle bli saft.
Jag gjorde det lite enkelt för mig och använde syltsocker till sylten. Men varför inte? Det gick jättesnabbt och resultatet blev mums! En liten burk har redan gått åt till frukostflingorna och som ersättare till marmelad på rostbrödet.
Recept på jordgubbssylten finns här.
Det är ett tag sedan jag kokade saft, men jag hittade ett gammalt recept jag tidigare använt både för hallonsaft och vinbär.
Saften blev jättegod. Tyvärr går den åt snabbt nu i värmen.
Receptet på jordgubbssaften finns här.
[do_widget id=text-62]
Mycket blommor – och ogräs…
Blomningen här hemma är fantastisk just nu.
Många av rosorna har fått ett fantastiskt flor, schersminen doftar ikapp med alla rosor och den vackra rödbladiga flädern som nu efter några år fått lite storlek är otroligt vacker med sina stora rosa blommor mot mörkröda blad.
Det inte bara riklig blomning, utan det växer mycket här också. Särskilt då ogräset.
Många rabatter här i trädgården är ganska nyanlagda vilket gör att det finns en hel del bar jord för de kära ogräsfröna att slå sig ner.
Det betyder att det blir lite extra ogräsrensning på schemat här innan växterna i rabatterna vuxit till sig ordentligt.
Det har ju varit ganska lite regn senaste tiden där jag bor. Även om det regnat då och då blir det inte blött i marken och ogräsrensning har därför inte varit att tänka på.
Jorden här i trädgården är på de flesta ställen väldigt hård när det är torrt om man inte varit duktig och luckrat.
Ogräsrötterna biter sig fast och är närmast omöjliga att få med.
Sedan i söndags har det regnat lite mer ordentligt så därför har vi de senaste två dagarna ägnat några intensiva timmar åt att ligga på knä i rabatterna och rensat.
Belöningen kommer snabbt nu när jorden är fuktig och lättarbetad och det känns genast mycket roligare att ta en runda i trädgården.
Jag gav mig själv en en sån där pall med sitt- och knädyna som morsdagspresent. En investering jag är väldigt nöjd med. Jätteskön och väldigt praktisk när man ska ner på knä och rensa.
[do_widget id=text-62]
Resa med växter – regler och packtips
Hittar man någon rolig växt när man är på resa är det väldigt kul om man kan ta med den hem. Det kan vara exotiska eller ovanliga växter som är svåra att få tag på hemma, ett minne från resan eller något man ramlar över och bara måste ha!
Det är inte ofta jag kommer hem från en resa utan att en eller annan växt följer med mig hem.
För ett antal år sedan då jag byggde upp min stora pelargonsamling flög jag till England då och då. Jag fyllde många lådor med hundratals krukade sticklingar och blev då närmast en expert på att få plats med många växter på minimalt bagageutrymme.
Nä, jag har inte bättrat mig på senare år utan det har väl egentligen blivit värre. Inte så att jag tar med mig fler växter, men större….
Senaste äventyret var under påskveckan då jag gjorde en resa med bil till Holland och kom jag hem med exakt 100 plantor i olika storlek varav det största en magnolia som var drygt två meter hög. I samma bil fick mitt resesällskap plats med nästan 100 plantor till.
Bilden nedan visar hur det såg ut när vi var halvvägs på resan…
Regler – vad gäller inom och utanför EU
Det är viktigt att känna till vilka regler som gäller för att ta med växter hem från andra länder och hur man minimerar risken för att få med sig sjukdomar och ohyra hem.
Det är tillåtet att transportera växter med jord inom hela EU. För ett fåtal växtslag finns dock krav om att det ska finnas ett så kallat växtpass, här finns en förteckning. För övriga växter finns inga restriktioner för privatpersoner.
Vill man ta med växter hem från ett land utanför EU krävs ofta karantän eller speciellt sk. sundhetscertifikat utfärdat av den lokala motsvarigheten till jordbruksverket.
För fröer däremot finns inga hinder.
Är man osäker vad som gäller ett visst land kan man kontakta Jordbruksverket för information.
Tips för att resa med växter
Emballage
Är man lite växttokig och vet i förväg att man kommer ta hem mycket växter kan det vara en bra idé att införskaffa en bra låda inför transporten.
Laxlådor i frigolit från den lokala livsmedelsaffären är helt suveränt bra för detta ändamål.
De väger nästan ingenting, men rymmer mycket, är stabila, tåliga och motstår temperatursvängningar bra.
Frigolitlådan passar bra både för bil-/busstransport och för incheckning på flyg.
Skall man bara ta med en enstaka planta är det enklast att ta den i handbagaget i en petflaska.
För att kunna packa flera växter tillsammans så de tar så lite plats som möjligt behövs lite packmaterial. Tidningspapper och plastpåsar i storlek som passar för rotklumpen är jättebra att packa med.
Vanlig tejp och packtejp för att försluta frigolitlådan behövs också.
Inspektera växterna
Innan du bestämmer dig för att ta med växten hem är det viktigt att kontrollera den noga efter tecken på ohyra eller andra skadegörare.
Kontrollera bladen noga på över- och undersida, bladskaft, stammar och knoppar.
Om plantan sitter i en kruka måste man också kontrollera rotklumpen noga så att inga rotlöss eller andra skadegörare finns där.
Tyvärr måste man räkna med att det kan finns sjuka eller angripna plantor även hos de mest välrenommerade plantskolorna. Vid minsta misstanke om att något inte står rätt till – avstå! Det är knappast värt risken att smitta ner växter man har därhemma. Däremot kan man rädda en växt som till exempel visar sig har rotlöss genom att klippa sticklingar av den och ta med hem för att rota.
En sådan inspektion bör man egentligen alltid göra när man skaffar nya växter även på hemmaplan.
Så här packar man växter
Självklart skall man packa ner växterna så nära avresan som möjligt, men ofta klarar de mer än man tror. Några dagar nedpackade på rätt sätt brukar inte vara något problem alls.
Vattna bara om växten är mycket torr annars är det bättre att låta bli om inte resa kommer att ta väldigt lång tid.
Är jordklumpen mycket blöt finns risk att fukt sprider sig bland växterna vilket inte är så bra. Dessutom blir den då mycket tyngre vilket kan göra att omgivande växter kommer i kläm och ska man flyga kan det vara bra med så låg vikt som möljilgt. Bättre då med måttligt fuktig jordklump.
Packa krukade växter
Hos krukade växter tar man bort krukan, och om jordklumpen är tung, eller om det kommer bli trångt kan man försiktigt avlägsna lös jord från rotklumpen.
Anledningen till att krukan ska bort är dels att den har vassa kanter som kan mosa andra växter som packas tillsammans och dels för att man gärna vill minska volymen på vad som ska packas.
Stoppa in rotklumpen i en plastpåse och knyt om eller tejpa ihop plastpåsen så att rotklumpen stängs in.
Man skall undvika att packa in bladverket i plast eftersom det lätt blir fuktigt. Fukt och mörker är en dålig kombination.
Packa sticklingar
Vira några varv fuktat hushållspapper nedtill på sticklingarna och stick den nedre delen i en liten plastpåse som man försluter genom att vira tejp eller knyta försiktigt strax ovanför det fuktiga pappret.
Bladsticklingar, som till exempel saintpaulia och kaktusar kan man lägga i en plastpåse som man blåser lite luft i och försluter.
Dröjer det flera dagar innan sticklingen kommer i jord är det bättre att sätta dem i fuktat hushållspapper i en plastflaska. Då kan den stå upp, vattnas och kanske få ljus då och då. Skär flaskan på mitten, ställ ner sticklingen och trä överdelen över underdelen med några centimeters marginal.
Lufta då och då genom att ta bort överdelen. När det är dags att packa är det bara att lägga ner flaskan som den är i bagaget.
Packa många växter tillsammans
Ska man packa flera sticklingar eller krukade växter tillsammans virar man in dem i tidningspapper för att skydda mot stötar och fyller vid behov ut med mer tidningspapper så att växterna inte åker omkring i bagaget. Det är mycket bättre att de ligger tätt tillsammans än att de mosas av stötar under transporten. Det går att packa mycket tätt utan att växterna tar skada.
Vid hemkomsten
Plantorna skall packas upp så snart som möjligt. Hinner man inte plantera dem omgående bör man i varje fall plocka upp dem ur bagaget och ställa dem i dagsljus.
Plantera krukade plantor i krukor av samma storlek de suttit i tidigare. Även växter som skall planteras i trädgården kan må bra av att vänja sig vid det nya klimatet i en kruka några veckor, det beror på hur känslig växten är.
Medhavda sticklingar sätter man i såjord i ett miniväxthus så snart som möjligt.
Tänk på att hålla de nykomna växterna åtskilda från de redan befintliga plantorna i några veckor för att förhindra spridning av eventuella skadegörare som kanske inte visar sig förrän efter hemkomsten.
Resa med fröer
Fröer är aldrig något problem att transportera, men ibland hittar man fröer utan att ha något att ta dem i.
Lösningen på problemet är en superenkel fröpåse man viker ihop från ett fyrkantigt papper utan behov av tejp eller klister. Kniper det kan man ta det papper som finns till hands. En biljett, en broschyr, eller kanske ett kvitto.
Här lite bilder som visar hur man viker ett frökuvert.
[do_widget id=text-62]
Kallrörd fläderblomssaft
Nu blommar flädern och årets blomning är fantastisk. Kanske är det inbillning, men jag tycker det är många växter som har väldigt riklig blomning i år. Kan det ha att göra med den milda vintern kanske och en väldigt varm sommar förra året?
Det finns flera sorters fläder här i Sverige.
Den fläder vi använder blommor och bär av för att göra saft, Sambucus nigra har vita eller närmast cremegula blommor som sitter i flata blomställningar och får svarta bär på hösten.
Den kan bli upp till 8 meter hög och växer både odlad i trädgårdar som storvuxen prydnadsbuske och i det vilda.
Druvflädern, Sambucus racemosa blir inte mer än cirka tre meter hög. Dess blommor är lite mer gulgröna och blomställningarna har nästan rundade klasar och bärens färg är röda. Hela växten är giftig.
Självklart finns det även förädlade varianter av flädern och när jag räknar efter har jag faktiskt sex olika flädersorter här i trädgården.
Förutom den vanliga flädern har jag rödbladig ’Black Beauty’, flikbladig ’Black Lace’, gyllenbladig druvfläder ’Sutherland Golden’ och brokbladig fläder ’variegata’ och ett antal druvfläderplantor som slagit sig ner i trädgården på några platser.
I år är det tillräckligt många blommor på den rödbladiga flädern för att jag ska göra saft på dem. Jag har hört att saften då blir rosa istället. Vi får se om det känns någon skillnad på smaken också.
Fläderblommor är både vackra att se på och goda att dricka.
Att göra fläderblomssaft är väldigt enkelt och den går att använda både som måltidsdryck, till bål, eller varför inte njuta en kopp varm fläderblomssaft i höstrusket?
Ingredienser för cirka 3 liter saft.
Spädning: 1+4 eller 1+5
Ca 40 fläderblommor
2 stora, eller 3 mindre citroner
1-2 liter strösocker (sött eller mindre sött)
2 liter vatten
50 gram citronsyra
Gör så här:
Skölj blommorna under rinnande vatten, skaka av dem lätt och lägg dem i en stor bunke.
Tvätta citronerna noga och skiva tunt.
Lägg i bunken och bland med blommorna. Koka upp vatten och socker.
Blanda ner citronsyran.
Häll blandningen över blommor och citroner.
Låt svalna och ställ det sedan svalt 3-4 dagar. (kylskåp blir bra)
Sila blandningen.
Häll upp på flaskor.
Man kan förvara saften i kylskåp med några veckors hållbarhet. I frysen betydligt längre. Om de skall de lagras i frysen, tänk på att inte fylla flaskorna helt.
TIPS! Det går att förvara fläderblommor i frysen några månader som man sedan kan använda till saft. Praktiskt och platsbesparande istället för att frysa in fyllda flaskor.
[do_widget id=text-62]
Ökenros – Adenium, en tålig och vacker krukväxt
Visst har jag sett en och annan ökenros i min dag. De har stora vackra blommor i klara färger, suckulenta stammar och ett spännande växtsätt.
Men när jag för några månader sedan hamnade på en hemsida full med bilder på hybrider med olika färger och former på blomman var jag fast.
Jag sådde mina första fröer i slutet av mars i år och flera av dem börjar redan få sitt karakteristiska växtsätt med en tjock, väldigt suckulent stam med lansettlika blad upptill.
Än så länge är de inte mer än knappt 10 centimeter höga men med lite tur kan jag förvänta mig en del blommor på flera av dem redan senare i år, men om några år byts dessa enstaka blommor till en blomsterprakt som är svår att överträffa.
Fakta om ökenrosen
Ökenrosen, Adenium obesum är ett släkte inom Oleanderfamiljen.
Det är samma familj som den mer välbekanta krukväxten Nerium.
Jämför man deras utseende kan man definitivt se vissa likheter vad gäller bladens utseende och i viss mån också blomformen, även om ökenrosens blommor oftast är betydligt mer överdådiga både i färg och form.
Ökenrosen växer vilt i Afrika och på den arabiska halvön i torra områden med periodiska skyfall.
Den vanligast blomfärgen är olika nyanser av rosa, men det finns sorter som har allt i från dubbla, rosenlika vita blommor till gula, lila och mörkt purpurfärgade med rosa kanter.
Förutom de fantastiska blommorna gör det speciella växtsättet detta till något utöver det vanliga.
Stammen är väldigt suckulent och beroende av sort förgrenar den sig mer eller mindre, får tjockare eller mer avlång stam.
Detta mycket karakteristiska växtsätt gör att den blir väldigt vacker att odla som bonsai i liten kruka med förgrenade rötter ovan jord.
Ökenrosen blommar på senvåren och tidig sommar och oftast då på kala grenar utan blad vilket gör att blomningen blir ännu vackrare på grund av den stora kontrasten mellan dessa exotiska blommor och de tjocka, suckulenta stammarna.
Skötsel
Ökenrosen är lättskött. Det är egentligen bara två saker att tänka på:
De vill inte stå i blöt jord och de vill gärna stå svalt under vintern.
Plantan förgrenar sig själv utan att den behöver toppas.
Vattning
Växten lagrar vatten i stammen så den behöver inte vattnas särskilt ofta vilket egentligen är ganska självklart om man tänker på hur de växer naturligt. Man kan nästan likna deras vattningsbehov med de hos många kaktusar.
Om plantan börjar tappa blad kan det vara ett tecken på att den fått för mycket vatten.
Ökenrosen tål torka under långa perioden och det är därför viktigt att jorden den är planterad i är väldränerad så att vatten inte blir kvar någon längre tid efter att man vattnat.
När man vattnar så kan man hälla på ordentligt så att jorden blir blöt, men den behöver sedan snabbt torka upp.
Övervintring
Vintertid vill de vila och trivs då i lite svalare temperatur men den bör inte stå svalare än 12 grader. De klarar även att övervintras i rumstemperatur, men i så fall kan det vara en fördel om den kan stå så ljust som möjligt eller stå under särskild växtbelysning.
Under denna period tappar de ofta alla blad och behöver minimalt med vatten, men vill gärna stå ljust.
Omplantering
Den kan med fördel sitta ganska trång i sin kruka och första uppskolningen av frösådder eller sticklingar bör inte göras till en kruka större än cirka nio centimeter i diameter.
Nästa omskolning kan man med gärna vänta med tills dess att plantan nästan spränger krukan.
Ökenrosens rötter, framförallt hos unga plantor är väldigt känsliga. Därför är det bra om så mycket som möjligt av jorden runt rötterna får sitta kvar vid omskolning. På så vis stör man rötterna så lite som möjligt.
Förökning av ökenrosor
Ökenrosen kan förökas med frö och sticklingar. Det är också vanligt att man ympar sorter med vackra blommor på en befintlig planta.
En lite äldre planta där grenar med många olika sorters blommor ympats in är verkligen något extra…
Frösådd
Fröna kan man så i princip göras närsomhelst på året, men saknar man tillgång till växtbelysning passar tidig vår allra bäst.
Fröerna gror relativt snabbt. Oftast tar det inte mer än en vecka, men kan också dröja upp till tre veckor eller mer.
Man kan sätta 4-5 fröer tillsammans i krukor som är cirka åtta centimeter och fyllda med väldigt porös och genomsläpplig jord.
En blandning med cocos, såjord och perlite ger ett bra resultat, men det går också bra med vanlig såjord.
Ett sätt att snabba på groningen och öka andelen fröer som gror är att blötlägga dem några timmar innan sådd. Blandar man i Nitrozyme i vattnet får de en bra extra skjuts att komma igång snabbt.
Sätt fröerna på ungefär en halv centimeters djup och täck dem gärna med vermiculite för att hålla kvar fuktigheten.
Ställ krukan i ett miniväxthus eller i en plastpåse för att öka luftfuktigheten under groningstiden.
När fröplantan kommit upp kan man ta bort locket eller plastpåsen.
För att lyckas allra bäst med groningen vill de ha undervärme. Har man ett miniväxthus med inbyggd undervärme eller en undervärmematta är det perfekt, men det går också bra att ställa krukan ovanför ett element som kan bidra till att värma upp jorden i krukan.
Sådden ska hållas fuktig, men inte sur.
När frösådderna fått minst tre blad är det dags att skola upp dem till egna krukor.
TIPS! Fyll såkrukan med väldränerad planteringsjord till hälften och toppa med såjorden. Då kan de frösådda plantorna stå kvar längre i krukan innan de behöver skolas om samtidigt som de får bra tillväxt när rötterna börjar tränga igenom såjorden och ner i den mer näringsrika jorden.
Det kan vara värt att notera att ökenrosen inte är ’fröäkta’, det vill säga att fröplantan nödvändigtvis inte alls ser ut som moderplantan som fröerna kommer från.
Egenskaper från båda föräldrarna och tidigare generationer blandas och kan ge ganska oväntade resultat. När man köper fröer kan man ibland välja sorter som handpollinerats. Det innebär att man vet vem som är pollenförälder (pappan!) och har då lite bättre kontroll över vilket utseende frösådderna kommer att få, men även av dessa fröer kan man få en fröplanta med helt oväntade egenskaper.
Detta är en av anledningarna till att det är så populärt att ta fram nya sorter och att det finns så väldigt många olika sorter att köpa.
Föröka ökenrosor med sticklingar
Ökenrosen är relativt enkel att föröka med sticklingar men i och med att de är så suckulenta händer det ibland att de ruttnar så man får vara lite försiktig med hur man balanserar fuktighetsnivån. De vill ha hög luftfuktighet, men vill inte ha allt för blött i jorden.
Sticklingsförökning är det enda säkra sättet att få en ny planta med exakt likadana egenskaper (blommor/växtsätt) som moderplantan har.
Sticklingen tar man genom att skära av av en liten gren som har minst två noder (ställen där blad suttit eller förgreningspunkter)
Innan sticklingen sätts i jord låter man den ligga och torka några dagar. Sedan sätter man den i en inte allt för stor kruka fylld med väldränerad såjord eller liknande och ställ den i ett miniväxthus eller under en plastpåse för att åstadkomma hög luftfuktighet runt sticklingen för bästa resultat.
Har man möjlighet att ställa sticklingskrukan så att den får undervärme är det lättare att lyckas samtidigt dom sticklingen får rötter fortare än utan undervärme.
Rötter bildas inom två till sex veckor.
En nackdel med sticklingsförökade plantor är att de oftast inte får den fina, knubbiga stammen som frösådda plantor oftast har.
Bilder på ökenrosor
Köpa plantor och fröer av Ökenros
Här i Sverige finns det än så länge inte så många sorter tillgängliga . Internationellt, och då framförallt utanför Europa är intresset stort med många specialiserade plantskolor.
För den som vill veta mer om detta härliga släkte finns det mycket information att läsa på den svenska specialsidan adeniumbigbay.se där man även kan köpa fröer.
Det finns också en mängd utländska sidor som både innehåller många bilder på vackra hybrider, odlingstips och även instruktioner för hur man ympar in olika sorters ökenrosor på en och samma grundstam.
För den som är intresserad går det också att kontakta mej så kan jag beroende av tillgång förmedla köp av småplantor och fröer.