Blogg – Sida 4

oktober 20, 2014

Tips för övervintring av växter

Att övervintra, eller vinterförvara växter som inte tål vårt utomhusklimat är oftast väldigt lönsamt. Här en liten översikt med några viktiga tumregler som kan vara bra att känna till.
Många större växter som till exempel olivträd, nerium, citrusväxter och andra som gillar medelhavsklimat blir ofta både större och finare med åren.
Chili är ett annat exempel på en växt är populär att övervintra. Resultatet blir och finare planta som ger större och tidigare skörd.
Även många sommarblommor kan vara värda att övervintra. De kanske inte är så dyra i inköp var och en, men det brukar bli rätt många plantor som ska ner i rabatt och krukor när försommaren kommer, så även här finns lite pengar att spara.

TIPS! Läs artikeln på Allt om Pelargoner med specialtips om övervintring av pelargoner.

Hur gör man?

Det är väldigt enkelt att övervintra växter om man har ett uppvärmt, upplyst växthus, men det är nog få förunnat. Istället får man ta till lite andra knep.
Nyckeln till att lyckas riktigt bra är att ha en bra växtbelysning. Med en sådan kan man med framgång övervintra nästan alla växter var som helst bara det är frostfritt.
Är utrymmet väldigt kyligt kan en värmefläkt med termostat vara en bra lösning.
Men växterna kan placeras i utrymmen med allt ifrån rumstemperatur till runt fyra plusgrader. Det gäller bara att reglera de tre viktiga parametrarna:
Ljus- Vatten – Temperatur.
Ju högre temperatur det är där växterna står, dess mer ljus behövs och därmed mer vatten.
Motsatsen gäller också. Det vill säga att vid lägre temperatur behövs mindre ljus och därmed betydligt mindre med vatten.
Det vanligaste felet många gör är att ha för lite ljus och vattna för mycket.
Visst går det att övervintra en hel del växter utan belysning också. Det gäller till exempel många pelargoner, men inta alla. Änglatrumpet och fuchsia brukar också klara sig bra utan ljus. Men då behöver de antingen stå väldigt svalt eller i ett så ljust fönster som möjligt. De kommer inte se särskilt fina ut, men överlever gör de och kan komma igång och växa igen när ljuset återkommer.

Övervintra med växtbelysning

Om man istället väljer att övervintra växterna med belysning kommer de att trivas mycket bättre och kan startas igång inför kommande säsong mycket tidigare på våren.
Antalet belysningstimmar per dygn kan man variera lite. 10-12 timmar kan räcka fram till januari då man successivt ökar upp till 16 timmar innan det är dags att sätta ut växterna.
Förvaras växterna svalt krävs inte lika kraftigt ljus, men antal timmar är detsamma.

När växterna tas in

Växter från medelhavsområdet och till exempel fuchsia klarar en liten släng av frost och får gärna stå ute så länge som möjligt men ska helst in innan första frosten. Andra växter som änglatrumpet, pelargon och många sommarblommor måste man ta in innan risk för frostnätter.
Förbered växterna genom att se till att jorden i krukorna inte är allt för sur och rensa dem från vissna och fula växtdelar.
Sommarblommor som petunia, verbena med flera brukar vid den här tiden vara ganska fula och brukar må bra av en ordentlig nedklippning innan de tas in.
Flytten från ett liv utomhus till inomhusmiljön är lite av ett trauma för växten som får lite nedsatt immunförsvar, kan tappa lite blad och lättare drabbas av ohyra.
Ett tips är att kolla in växterna extra noga första tiden och direkt gå på med en såplösning om det syns spår av ohyra.
Växten återhämtar sig ofta inom ett par veckor, särskilt om de får bra ljus.

Vinterförvaring av lök- och knölväxter

Även många frostkänsliga lök- och knölväxter som till exempel dahlia, kanna, begonia och gladiolus är väl värda att övervintra.

Övervintring av dahlia — Dahlia – lätt att övervintra

Man kan vänta ända tills första frosten kommit, men inte längre.
Skär av växten vid jordytan och gräv upp rotklumpen. Använd gärna en grep för att inte riskera hugga av lök eller knölar.
Skaka av jorden och låt dem sedan torka ordentligt.
Allra enklast är det sedan att förvara dem frostfritt i en papperspåse gärna så svalt som möjligt.
Till våren plockas de fram och planteras som tidigare.
[do_widget id=text-62]

september 28, 2014

Äntligen entre!

Mörbultad!!!
Vi har snart bott här i sju år och först nu börjar entrén till huset äntligen ta form. Självklart är det en prioriteringsfråga, men förutom en massa andra roliga projekt som blivit av under tiden har vi liksom inte kommit på hur det ska se ut, men nu börjar det ta fart.
Muren är lagd och själva gången är formad med hjälp av vår lilla minigrävare som går under namnet Kermit (den är grön!)
Framför stenmuren har det vuxit friskt med ogräs och gräs i olika former vilket inte kanske är så lyckat. Av praktiska skäl kan vi inte ha växter där så vi kom fram till att kullersten skulle passa bra.

Stenläggningsprojektet påbörjades i början av veckan av vår praktikant Åsa som gjorde ett jättejobb med att rensa ogräs, gräva ut och lägga markduk under. Hon hann också lägga en hel del sten, men hennes sista dag hos oss var i fredags så nu i helgen tänkte jag göra klart den sida hon börjat på.
Tursamt nog har vi både sten och sand hemma. Sanden fick vi loss när vi grävde dammen som vår nya bäck ska rinna ut i. Rundade stenar har vi haft ett litet lager av sedan vi byggde vår stora damm. Nu ska vi bara köpa lite cement för att blanda i sanden och fixera stenarna med samtidigt som det skyddar en hel del mot fröogräs.
I helgen har jag kört skytteltrafik med skottkärran för att fylla på med sand och hämta lämpliga stenar från vårt lilla stenförråd och nu är det äntligen klart fram till gången.

Åh, vad jag kommer somna gott!

september 28, 2014

Enkel stenkant

Ibland behövs det inte så mycket för att det ska se lite finare ut.
Jag har retat mig ganska länge på den fula övergången mellan betongplattorna och grusgången. Särskilt irriterande är det att grusgången är några centimeter lägre än betongplattorna så det blir en ful kant.

Jag hade några mindre, runda stenar till hands och provade att lägga dem i skarven för att mjuka upp kanten och tyckte det såg rätt ok ut. I alla fall mycket bättre än det var innan.
För att stenarna skulle ligga bra började jag med att gräva bort grus i kanten. Sedan tryckte jag ner stenarna och fyllde tillbaka med gruset.

För att mjuka upp kanterna lade jag lite större stenar där som mötte de lite större kantstenarna som redan ligger i grusgången.

Jo, visst kan man höja gruset, eller kanske till och med lägga några inledande rader med kullersten mellan betongstenarna och gruset, men med denna 5-minuters-fix blev det trots allt betydligt bättre än innan. (Jo, det bliv också lite finare när ogräset mellan plattorna försvann…)

september 10, 2014

Bålgetingsjakt

Jag älskar djur och ber tyst om förlåt var gång jag nackar en mördarsnigel, men nu har jag blivit lite mordisk.
Tidigare har jag sett enstaka bålgetingar vid bikuporna som flugit iväg med ett bi i käftarna och då tänkt att det både var lite synd, men också ganska fascinerande, men nu
är måttet rågat.
Häromdagen när vi stod och tittade på de flitiga små såg vi en bålgeting surra runt kuporna och snatta åt sig ett bi. Inom ytterligare bara några minuter kom ytterligare en så vi stannade kvar och började spana efter fler.
Med bara knappt några få minuters intervall kom det bålgetingar och snodde åt sig ett bi.
Börjar man räkna lite på hur många bin det blir på en timme, en dag, en vecka insåg vi att det inte alls var ok, så jakten inleddes.
Här en liten film som visar hur en av dem till slut tar ett bi och flyger iväg.

Just den här individen tog väldigt lång tid på sig att få tag på ett bi, medan flera av de andra vi sett mer eller mindre bara flyger in och grabbar tag och flyger ut och sätter sig i närheten för att mumsa på sin fångst.
Det ser ut som att den drar ut gadden först, sedan sliter av huvudet och slutligen suger den väl ur musten ur kroppen – ruskiga typer.
Någonstans i bakhuvudet hade jag ett minne av att bålgetingar är fridlysta, men tänkte att jag måste ändå få freda mina bin.
För säkerhets skull kollade jag på nätet och hittade där Artskyddsförordningen där uppgifter om fridlysta växter och djur är dokumenterade.
Där finns de i inte med och jag läste på en annan sida att de varit rödlistade fram till år 2000, men att de nu finns allmänt i södra och sydöstra Sverige så samvetet kunde lugnas på den fronten.
Jakten har så här långt resulterat i sex lätt mosade bålgetingar.

Ja, visst är det synd, men jag kan inte komma på något annat sätt att skydda mina bin.
Jag välkomnar gärna tips på alternativ lösning.
Nu senare i eftermiddag när vi var uppe och flyttade om lite inför binas invintring såg jag en vanlig liten geting som låg och brottades med ett bi. De små stackarna har många fiender förutom miljögifter, kvalster, yngelröta och ändrade odlingsförhållanden verkar det som.
[do_widget id=text-62]

augusti 26, 2014

Kallrörd äppelsaft

Det här receptet är ett av mina verkliga favoriter. Det är så enkelt och tidsåtgången för att bereda saften är minimal. Belöningen är däremot stor. Saften får en mycket fin äppelsmak och passar bra både som törstsläckare och måltidsdryck.
Ett tips är att hetta upp den och servera den varm – riktigt smarrigt!

En fördel är att det inte gör så mycket om äpplena är lite skadade. Det går enkelt att skära bort.
Man kan göra saft redan på den första fallfrukten som ofta faller innan den mognat helt eftersom äpplena trängs på grenarna i äppelträdet. Då får man en lite syrligare, men väldigt god saft.
Receptet ger ca 5 liter som späds 1:4 eller mer.
Ingredienser:
3 kg äpplen
4 liter vatten
1,5 – 2 kg strösocker
saften från 2 citroner
Gör så här:

Skölj äpplena och skär ner dem i små bitar som läggs i en stor bunke.
Koka upp vatten och häll över äppelbitarna.
Så snart det svalnat av lägger man på ett lock eller spänner plastfolie över bunken och ställer den kallt 3-4 dygn.
Saften silas sedan och saften från citronerna rörs ner.

Rör ner önskad mängd socker i saften.
Man behöver röra ganska länge så att sockret verkligen löser upp sig eftersom vätskan är kall, men man känner när det är klart.
Häll upp på väl rengjorda flaskor.

Utan konserveringsmedel klarar sig saften i kylskåp en knapp vecka. men konservering med natriumbensoat eller Atamon är ett bra alternativ för längre hållbarhet.
Det går jättebra att frysa saften, men då måste man tänka på att inte fylla flaska eller kärl helt fullt eftersom det kan sprängas av kylan.
[do_widget id=text-62]

augusti 26, 2014

Favoritredskap i köket just nu

I går gjorde jag färdigt säsongens första omgång kallrörd äppelsaft. En favorit sedan många år som är både enkel att göra och väldigt läcker att dricka.
Den avrunna saften ska blandas med saften från två citroner och då kom min fina citruspress i FSC-odlat trä från vår leverantör Nether Wallop Trading till användning.
Igår blev det lax till middag med nyskördad potatis och sallad, tomater i långa banor och paprika – Jösses vad nyttig man kan vara ibland!
Rotfruktsborsten från samma leverantör är toppen när man vill skrubba nyupptagen potatis. Mycket effektiv och i en storlek som ligger bra i handen.

Nyskördad potatis — Nyskördade knölar i många olika färger och former

På tal om tomater. I år har jag odlat en ny sort som kallas apelsintomat. Den har snabbt blivit en ny favorit. Namnet förstår man direkt när man ser den för den är helt rund, ganska stor och gyllenorange som en riktigt fin solmogen apelsin. Skalet är tunt och lättuggat och fruktköttet är väldigt saftigt och mjällt – en riktig toppentomat som jag varmt rekommenderar.

Ny favorit - Apelsintomat — Apelsintomat

Lite lustigt är det i sammanhanget att en av mina andra favorittomater heter Long Banana:-)

Favorittomat Long Banana — Tomat Long Banana

[do_widget id=text-62]

augusti 24, 2014

Gratis workout!

Tänk vad fantastiskt – Gratis workout och nyklippt gräs på köpet!

Handen på hjärtat – Hur många är det egentligen som har så stor gräsmatta att man måste ha en motordriven klippare?
Med en handgräsklippare får man förutom en väldigt fin gräsmatta en workout som ger både allround träning för många muskelgrupper och samtidigt väldigt bra konditionsträning.
En bonus som inte är så dum är ju att man samtidigt slipper tänka på bränsle, olja och dyr service eller jobbiga sladdar.
Jodå, vi har en motorgräsklippare. Till och med en åkgräsklippare, men sedan inköpet av den lilla nätta handjagaren för ett par månader sedan har jag tränat en till två gånger i veckan och skött gräsklippningen på ett ganska stort område med flera lite mindre gräsplättar.

Flera inställningsalternativ — Man kan välja svårighetsgrad genom att ställa in högre eller lägre klipphöjd

Workout med gräsklippare - uppför — Att klippa uppför är bra träning för armar, ben och mage

Workout med gräsklippare - kanter — Kantklippning ger extra träning för armarna (för att hålla klipparen vågrät)

Workout gräsklippning - terräng — På svåråtkomliga ställen kan man använda det främre staget till hjälp

Workout med gräsklippare - utförslut — Att klippa i en slänt ger extra träning

Workout med gräsklippare — När man är klar kan den lätt ställas undan

Gräsklippare ihopfällbar — Som alla bra träningsredskap är den enkel att fälla ihop…

Gräsklippare under sängen — … och den vore inte ett riktigt träningsredskap om den inte enkelt fick plats under sängen:-)

Förutom att gräset ser väldigt bra ut har jag fått många sköna pulshöjande pass.
På något år eller två har jag säkert tjänat in vad den kostade (lägre bränslekostnad på åkgräsklipparen) och har samtidigt varit snäll mot miljön både vad gäller utläpp och ljud. För ett klipp med handjagaren låter i jämförelse med de motordrivna kollegorna betydligt trevligare.
Jodå, det är på fullaste allvar, men skrivet lite med glimten i ögat;-)
Tack snälla Linda för att du ville vara modell!
[do_widget id=text-62]

augusti 19, 2014

Se upp med trimmertråden!

Tulpanträd skadat av timmer — Tulpanträd med trimmerskada

Visst är en trimmer ett väldigt bra redskap. Perfekt där gräsklipparen inte kommer åt och i branter som är svåra att köra med klipparen. Men – har man lite för bråttom eller är ovarsam kan trimmertråden göra stor skada på träd och buskar.
Råkar man trimma bort några blad, en blomma eller två är det lite tråkigt, men om man kommer allt för nära så man skadar barken på ett träd kan i värsta fall skadan resultera i att trädet dör.
Till och med en liten skada kan orsaka stor skada där delar av trädet vissnar ner eller utvecklas dåligt.
Tyvärr har detta drabbat mig (nä, det är inte jag som gjort det) men visst får jag skylla mig själv att jag låtit gräset växa in till stammen, men tråkigt är det.
I ett fall lyckades vi nästan rädda en buske som fått sig en snyting med hjälp av sårbalsam. En rysligt kladdig sörja man kan smeta på som täcker och skyddar såret samtidigt som det hjälper växten att läka och återbilda vävnaden.
Jag har tidigare använt den med framgång vid ett par tillfällen då kaninerna varit framme och mumsat på unga magnoliaplantor.
Tyvärr var skadan för stor så ungefär en månad efter att skadan upptäcktes insåg jag att busken var förlorad.

Lite bättre tur hade jag med mitt kära tulpanträd.
Jag förstod inte alls vad det var för fel i våras när det var så långsamt att slå ut. Ett par rotskott utvecklades jättefint, men toppen av plantan såg alltmer vissen ut.
Först trodde jag att det stod för torrt, men trots att jag vattnade tog det aldrig fart. Då undersökte jag trädet lite mer noga och såg snart en ganska stor skada i barken precis i marknivå som tydligt var ett märke efter trimmern.

Som tur är har rotskotten satt fart att växa ordentligt, men många års tillväxt har gått förlorad.
Nu håller jag på och rensar runt alla träd- och buskplanteringar så det inte ska hända igen. Egentligen är det bara klantigt och onödigt att jag låtit det växa igen för nyplanterade träd mår mycket bättre om de slipper konkurrens från växter allt för nära stammen.

Fritt från gräs runt träden — Spike hjälper till att rensa runt träden

Långsiktigt är det ingen bra lösning att ha bar jord runtom eftersom ogräset gärna flyttar dit, men tillsvidare är det bättre än att gräset växer in till stammen med risk för fler trimmerskador.
Kring några av dem kommer jag nog att lägga stenar på en markduk och hälla över sättsand. Resten täcker jag nog med ett lager flis från höstens nermalda grenar.
För att förenkla lite och minska behovet av trimmern har jag börjat ändra gräskanterna så man kommer åt bättre med gräsklipparen. En gräns mellan gräs och torvblock till exempel blir ingen glad av. Trimmertråden smular sönder torvblocken och gräset växer in.
Jag besökte ett par trädgårdar tidigare i somras där de hade löst det både praktiskt och rätt snyggt med en sträng grus mellan gräs och torvblock/stenar. Jag har redan börjat ta efter den lösningen runt en av mina rabatter.

Gruskant mellan rabatt och grä — Grusskant mellan sten och gräs

Gräs i direktkontakt med torvblock blir det inget mer av här – jag har provat!
[do_widget id=text-62]

augusti 19, 2014

Underbara lavendel!

Jag är lyckligt lottad och har en hel del lavendel planterad i trädgården.
Det är verkligen underbart att stryka den lätt när man går förbi och känna den fantastiska doften sprida sig.

Även om jag redan har ganska många plantor kunde jag inte hålla mig utan planterade ännu fler härom veckan.

Nu har de flesta blommat över och börjar blekna i färgen, men de är fina ändå tycker jag och eftersom jag inte hunnit plocka dem innan passade jag på att klippa ett par buntar i helgen.
Förutom ett par buketter att torka bockade jag till en kraftig ståltråd och formade till ett hjärta som jag sedan klädde med lavendel och några olivkvistar.
Jag gjorde små buketter med 3-5 blommor i varje och fäste på hjärtat med gråsvart myrtentråd. För att variera lite band jag även in lite olivkvistar och lavendelstjälkar. I skarvarna knöt jag ett par rosetter av sisalgarn.

Den fick ersätta den tidigare kransen med solrosor som suttit ovanför spisen ett par år och som tappat sin skönhet sedan länge…

augusti 17, 2014

Brokbladig stäppsalvia – nytt fynd i trädgården

När jag rensade ogräs häromdagen upptäckte jag att en av de nya bladrosetterna som vuxit ut från en frösådd stäppsalvia har brokiga blad – en sport eller mutation som det också kallas, helt enkelt.
Jag kikade lite närmare på den och det är hela tre blad som har denna brokiga egenskap så kanske kan det bli en fin brokbladig planta av den.
Då och då händer det att en del av en växt eller en frösådd visar helt annorlunda egenskaper och då kan man ta till vara dem som stickling eller, som i det här fallet som en lite planta för att driva upp den och därmed uppmuntra den nya egenskapen.

Innan jag gräver upp den och sätter den i en egen kruka så jag kan följa dess tillväxt och så småning om plantera den på ett nytt ställe vill jag att den växer till sig lite.
Eftersom den sitter i en plantering kan jag låta den sitta där ett par veckor till innan jag flyttar den, men för att inte glömma av den har jag markerat den med en färgad komihåg-pinne.

Det är spännande med trädgård:-)
[do_widget id=text-62]