Kategori: Blogg

Jag har en rosengång med lavendel längs med hela gången och det är länge sedan jag hade vägarna förbi med ett rensningsredskap.

Dum som jag är fick jag för mig att stega upp hur lång rabatten är. Nästan 14 meter… Och det är en nästan lika lång rabatt på andra sidan gången också – totalt nästan 28 meter. Tre meter klara, 25 kvar… Positivt tänkande!!! 
Men värre kan man ha det. När den ljuva doften frigörs under mitt bökande med rensningsjärnet i känns det allt annat än jobbigt. 


Lavendelplantorna fick jag av min goda vän Marion på Sköna Trädgård som för fyra år sedan bytte ut sin lavendelhäck mot en mur. Det var första sommaren vi bodde här och jag åkte med glädje och hämtade plantorna som då säkert var över 10 år gamla. De var enorma och jag klippte och klippte och fick till slut till rätt många, men ganska luggslitna plantor. 
Våren därpå kunde jag konstatera att de plantor jag klippt ner mest var allra finast. En lärdom jag gjorde och något att tänka på för dig som har en gles och träig lavendel. Bara att kapa. Intressant är ju också att notera att den är väldigt fin trots att den har rätt många år på nacken.


Självklart ska man passa på att ta sticklingar när man ändå går loss på dem. Ibland hör man att det bara är att sätta ner dem bredvid plantorna i rabatten, men då är risken stor att de torkar innan de hunnit få rötter. Bättre då att sätta ner dem i en kruka eller ett plantbrätte där de kan få lite mer övervakning och omvårdnad. 

Sticklingarna bör inte vara mer än högst 15 cm och nedre halvan rensas helt från blad. Allra bäst är det om man får en stickling med sk. ´klack´. Det får man genom att dra av en liten kvist direkt vid en halvförvedad stam så att en liten bit av stammen kommer med. Där vid klacken brukar rötter växa ut säkrare. 

Stickling med klack

Sätt gärna flera sticklingar i en kruka med såjord som helst är uppblandad med perlite eller fint grus. Sätt 1/3 av stickling ner i jorden. Sticklingar man tar sent på hösten kan man gott ställa utomhus eller sätta i en drivbänk, men de lite mjukare sticklingar som tas nu på sommaren mår nog bäst av att få lite extra fuktighet i form av ett miniväxthus eller en plastpåse över sig. 

Nu när jag rensade jorden passade jag också på att klippa bort det som är risigt. Planteringen är väl inte så väldigt jämn och har några gluggar här och där. Min plan är att fylla dessa med lite sticklingar och så fyller jag på med en del självsådda småplantor som hamnat lite galet i stenläggningen.
Ska man flytta de små självsådderna är det bra att få med så mycket jord runt roten som möjligt och direkt gräva ner den på samma djup där den ska sitta. Vattna ordentligt, men sakta och försiktigt så  plantan inte dränks eller mosas. Håll koll på dem ett par veckor och vattna när det blir torrt.


Några av plantorna har rätt långa grenar och de kan också användas till att fylla ut i tomrummen. Man kan lägga ner dem mot jorden där den slår rot och bildar en ny planta. Lägg en liten sten på så håller den sig på plats tills nya rötter utvecklats. Det kan ta några månader, men den sköter sig själv så det är ett ganska bekvämt sätt att få fler plantor.

Avläggare

Ett annat sätt att föröka lavendel är förstås genom frösådd. Ta egna fröer i höst eller välj någon av de lavendelfröer som finns på Wexthusets hemsida. De gror snällt och allra snabbast i ett miniväxthus. Då hinner man skola plantorna innan vintern. De kan också sås sent på hösten i krukor som får stå ute under vintern. Då får man fina små plantor att sätta ut till sommaren.

Såg häromdagen en massa äppelkart som släppt från träden och landat på gräsmattan. Vid lite närmare studier av äppelträden kunde jag konstatera att årets skörd ser mycket lovande ut.
Tyvärr bli både kvaliteten och kvantiteten lidande om äpplena sitter för trångt så jag kommer i år att gallra en del bland karten.

Det finns många bra skäl till att gallra bland äppelkarten. Inte minst är det ju lockande att få större och finare äpplen och mindre mängd fallfrukt.
En artikel om hur det går till att gallra bland äppelkarten finns nu på Wexthusets hemsida under länken Tips & Inspiration.


När vi ändå är inne på avdelningen tips tänkte jag passa på att tipsa om en av mina favoritväxter; palettblad. Det är en fantastiskt tålig och lättskött växt som finns i en mängd olika färgställningar. Den odlas för bladens vackra färger och mönster och de små blå oansenliga blommorna som kommer ska nypas bort regelbundet. Får de sitta kvar tappar bladen sin klara färg och blir istället lite bleka.

Den har flera användningsområden där den är självskriven som klassisk krukväxt, perfekt i samplantering med andra palettblad eller sommarblommor. Passar också i rabatten. Det enda som kan anses lite besvärligt är att den vill ha mycket vatten. Det är en riktig ’skvallerväxt’ som tydligt visar när den blir törstig. På med vatten och den ser pigg och fräsch ut igen inom bara någon timme.
På vår hemsida finns en artikel som berättar mer om palettblad och i bildarkivet finns bilder på 41 olika sorters palettblad.

Först lite positiva nyheter: Sedan någon vecka eller så har jag sett hur näckrosorna i dammen stuckit upp sina knoppar över vattenytan. Senaste dagarna har jag noterat att knopparna blivit kraftigare och tänkte så sent som i går att det nog kan bli några blommor om en vecka eller så, men helt otippat slog den första skönheten ut redan idag.

Ja, nu till det tråkiga: I går när jag var ute och doftade på en av mina rosor såg jag till min fasa att den hade fått svartfläcksjuka!!! Det är en gammaldags buskros som jag planterade förra året. Då var den fantastiskt fin och frodig och har varit så i år också ända till nu. Den blommar vackert och doftar utsökt, men oj, vad de svartfläckiga bladen förfular hela intrycket!
Vilken himla tur då att jag har Binab Trichodermasvampar hemma och direkt kan sätta igång motåtgärder. Binab innehåller svampar som förekommer naturligt i all jord där de livnär sig på olika svampar och används därför bl.a. som biologisk bekämpning mot olika typer av skadesvampar.

Eftersom jag inte hade problem med svartfläcksjuka på de nyplanterade rosorna förra året har jag inte kört någon förebyggande behandling som man bör göra på hösten, men en akut insats vet jag också har mycket bra effekt. Råkade ut för samma sak förra året på en annan ros som jag behandlade med Binab direkt och häpnade över effekten. Redan på ett par veckor syntes fantastiskt resultat.
När man behandlar på sommaren får man allra bäst effekt om man gör det i fuktigt väder, helst regn och gärna på kvällen då fuktigheten bibehålls längre. På Wexthusets hemsida hittar du en massa fakta och tips om hur du använder Binab både för att behandla och förebygga svampsjukdomar på rosor och andra växtslag samt hur det kan användas för att hjälpa till vid rotning av sticklingar.

En ny kärlek har börjat spira här. I takt med att fingerborgsblommorna slår ut här i trädgården blir jag mer och mer förälskad. Vilka skönheter!
Det är plantor från förra året då jag sådde de åtråvärda specialsorterna jag köpte frö till på Chelsea Flowershow.

Tyvärr har regnandet slagit ner några av spirorna, men de flesta står kvar och de är underbara tycker jag. Det är flera mer udda sorter på gång att slå ut. Några småvuxna, några med flikiga blad och flera som har klockor runt hela spiran – I like!

Appropå frösådder – Vi sådde nära 30 olika sorters nävor förra året och nu vadar vi nästan i nävor här i trädgården. De är fantastiska! De är nog mer varierade än vad många tror. Det finns pyttenävor och jättenävor och bladformerna och blomningstiderna skiljer sig mycket åt, vilket gör dem mycket användbara i många olika sammanhang. Återkommer senare med mer om nävor, men vill gärna dela med mig med en bild på denna jätteplanta. En näva frösådd förra året är närmare en och en halv meter hög och bred. Antingen måste den eller rosenbusken som drunkar i den flytta… 
Fredag morgon: Har just varit ute i trädgården och när jag gick förbi nävan måttade jag lite mer seriöst och den är nog ca 120 cm hög och nästan 200cm bred!!!

Ampeln från filmen
För dig som sett filmen vi spelat in som visar hur man gör en riktigt prunkande ampel kan det vara intressant att se hur den ampel vi planterade då för lite över två veckor sedan ser ut idag. Här är en bild

:
PS: Om någon vill veta namnet på sorterna ovan kan jag kolla i min lilla bok där jag loggar alla inköp och sådder…DS

Visst är det härligt med midsommar, men den kommer alldeles för fort tycker jag.
För mig personligen symboliserar midsommar förutom den härliga blomstringens tid även två mindre postitiva saker:
1 – Hösnuvan drar igång på allvar
2 – Tvestjärtarna gör sitt intåg

Det där med hösnuvan brukar för det mesta gå rätt bra. Med lite piller och ögondroppar blir de flesta dagarna helt ok även om man går omkring rödnost och rödögd efter nysattacker och ruskigt kli i hals och ögon som kommer och går, men tvestjärtarna…

Helt OK!

Också OK!

Har inget emot spindlar, gråsuggor, ormar, myror mfl, men tvestjärtarna har en särställning som ger mig kalla kårar och jag blir rejält handikappad under resten av sommaren. Ett gissel för en som älskar att jobba i trädgården. Kanske borde jag i rent terapisyfte leta upp ett par tvestjärtar, fotografera dem och sätta upp en förstoring någonstans, men uuuuh – rys, rys!!!
Allt regnande hittills i år lär inte ha påverkat populationen negativt så det är bara att stålsätta sig…

Midsommaren firades som brukligt på regnsäkert ställe. Dvs ett ställe där det säkert blir regn. I Mullsjö har det om jag minns någorlunda rätt bara varit soligt på midsommar ett par gånger de senaste 15 åren. Känns inte så lustigt kanske, men varför chansa. Tradition är tradition och regn fick vi!

Midsommardagen började inte så där jättebra. Gick upp vid 6-tiden för att hinna baka en matpaj för att ta med till firandet. När vi stannade för att tanka en kort bit hemifrån åkte pajen ur bilen och ner i backen. Tusen bitar glas blandat med pajsörja rakt ner i asfalten. Det tog ett tag att få upp allt glas kan jag säga. Typiskt hamnade det i körbanan så det kändes verkligen extra viktigt att allt togs bort…

Något annat jag gärna avstår från i traditionsväg är hemresan. Helt utan förvarning började en massa varningslampor lysa i bilen och motorn la av helt. Tur i oturen på riksväg 40 med bara en fil åt vardera hållet lyckades vi få stoppet lagom för att rulla in i en p-ficka så vi slapp bidra till helgköerna.
Lagom kul med fullproppad bil och två stora hundar i bak. Men tack och lov löpte det väldigt smidigt med bärgning och hyrbil som ingick i någon försäkring vi har – annars hade det blivit väldigt jobbigt.

Ej önskvärd midsommartradition!

Trots att dagarna är knökfylla med måsten bestämde jag idag att ett av dessa måsten var att göra något kul. Fick då för mig det var dags att gjuta lite rabarberblad. Och det var verkligen underbart. En fantastisk känsla att få sitta och kladda med cementen i lugn och ro.

Lite bökigt var det förstås för bladen var ganska stora och det gick en del tid åt att forma en bra kulle att lägga dem över och till att forma bladkanterna, men ändå. Lite av samma meditativa känsla jag fick när jag låg i landet och beundrade potatisgroddarna för några veckor sedan…
Tror det är viktigt att bara ge sig hän åt något som inte alls är viktigt utan bara kul och där man kan vila huvudet lite någon gång då och då.

I slutet av förra veckan var jag iväg på ’trädgårdsspotting’ och blev såklart förälskad igen! Denna gång är föremålet för förälskelsen en rödbladig björk (Betula pubescens ’Rubra’). Börjar bli en lång ’måste-ha-lista’!

Regnat har det ju gjort en del så man får passa på att fotografera när solen tittar fram. Nu blommar jättevallmon här i trädgården och säga vad man vill om den klassiska orange sorten – visst är den läcker och extra fin blir den som här tillsammans med några allium.

Nä, nu är det dags att gå ut och vattna lite på cementen…

Vet inte om det är extra mycket kraft i blomningen i år, eller så är det helt enkelt så att våra rabatter börjar växa till sig nu på andra året så att det blommar mer överdådigt.
Det är underbart att se hur det ena blomfloret avlöser det andra och också hur olika sorter kompletterar varandra i färg och form. Sedan ser man de där kombinationerna som kanske inte blivit så helt lyckade och de växter som tar lite för stor plats, lite för fort… Men dem är det ju bara att flytta. Det är väl lite det som trädgårdsarbete handlar om, eller?
Nu har alla tulpaner, narcisser och andra vårblommande lökar blommat över och idag har vi halshuggit – Ja, det heter ju dead-headed på engelska – de senblommande sorterna som nu givit upp. Det är klokt att göra det så snart bladen fallit så att all kraft kan samlas i löken och ingen onödig energi går åt till att bilda frö.

Botaniska, vilda tulpaner får gärna gå i frö här hos oss så att de förökar sig. De kommer alltid igen ändå. Likadant gäller för snöklockor och pärlhyacinter och de engelska Blue Bells som jag gärna vill ha fler av. De kommer tillbaka ändå snällt år efter år, men hos de förädlade tulpanerna är det en förutsättning att man tar bort fröställningen för att löken ska ha en chans att återhämta sig och få kraft att bilda sidolökar som ska blomma kommande år.
Efter blomningen är det bra att gödsla med benmjöl, särskild lökgödsel eller nässelvatten. Så i morgon får de en extra dos näring innan bladen vissnar ner för att stärka löktillväxten innan den går i vila inför nästa års tillväxt.

Första gången jag var med om att mina bin svärmade var bara en vecka efter att jag fick dem för två år sedan. Då var det ganska enkelt eftersom drottningen var vingklippt och följde inte med svärmen utan ramlade bara ut nedanför flustret. Därför återvände bisvärmen inom några timmar och allt var frid och fröjd.
Andra gången var förra söndagen. De passade på när jag var i England och stackars svärmor (svärmmor!) som var husvakt ringde med halv panik i rösten och berättade att våra bin svärmade och hade satt sig i bigarråträdet. Inte så enkelt att fixa det på distans men jag fick via ombud tag på vår lokala bitillsyningsman som kom och hjälpte till och såg till att svärmen togs om hand och sattes i en ny kupa på annan plats i trädgården.

Så här års är det ganska vanligt att bina svärmar och som nybörjare är det lite lurigt att parera och åtgärda eventuella ’utbrytningsförsök’.
Idag var det så dags igen. Strax före lunch när jag gick ut från lagret hörde jag att det surrades högt uppe ifrån bikuporna så jag gick dit och tittade. Det var full rulle utanför båda kuporna och bina flög hit och dit och surrade högt. Solen sken så jag befarade att de förberedde sig på att svärma, men regnet hängde i luften så jag tänkte risken kanske inte var överhängande.

Vi hade fullt upp med annat under dagen, men vid 16-tiden gick jag upp igen och kikade. Då hade det regnat rejält och duggade nu lätt. Det var väldigt tyst vid båda kuporna, men det var inte alls lugnande för det var lite väl få bin ute så det kändes som att risken var stor att de hunnit med att svärma under dagen trots regnandet.
Tänkte att jag får gå in i kuporna och kolla i morgon, men då pekade Monica på en stolpe en bit ifrån kuporna – och där satt de. Tysta som möss trängdes de längs stolpen som håller stödet till hallonplantorna. De var antagligen lite missnöjda med vädret och hade inte kommit längre.

Efter en hel del pyssel där vi skakat bin ur hallonplantor, skopat upp dem med en spade och med händerna verkade det som om vi lyckats få drottningen ner i lådan och därmed var kampen över. Då följer de andra bina snällt med och senast jag kollade verkade det ganska lugn i den nya lilla kupan.

Så nu undrar jag bara: Är jag en riktig biodlare nu när jag själv tagit hand om en svärm?