’De e mycke nu’ – mer än vanligt skulle jag nog kunna säga. Våren är här frösådderna knakar i sina krukor härinne på hyllor, i fönster och i växthuset, och jag är på väg till Holland!!!
Mellan klockan 11-15 idag är jag på Ulriksdals Slottsträdgård och pratar pelargoner med andra växtälskare och därefter bär det av söderut.
Det bär av på en riktig road-trip tillsammans med Marion på Sköna Trädgård som är ungefär lika tokig som jag.
Resan blir full med plantshopping och trädgårdsspotting!
Jag gjorde färdigt vår grovplanering i går och där finns ett stort antal plantskolor, specialodlare. trädgårdar och garden centers på vår väg.
Bilen vi åker i har ganska gott om utrymme, men jag är trots det lite tveksam om vi kommer att få plats. Men det brukar lösa sig.
Hinner jag inte med någon rapportering under resan återkommer jag garanterat vid hemkomsten med en massa tips på bra ställen att besöka och kanske en och annan växtbild!
[do_widget id=text-62]
Växtföljd i grönsakslandet
Om man odlar samma växtslag på samma ställe under flera år i rad urlakas jorden på viktiga näringsämnen och risken för angrepp av sjukdomar och skadedjur ökar med betydligt sämre skörd som resultat.
Orsaken är att skadliga svampar, mikroorganismer och skadeinsekter efter odlingsåret kan övervintra i jorden, föröka sig och följande år angripa växterna i ännu större antal.
Eftersom många skadegörare föredrar att angripa vissa växtslag hämmas de när man skiftar och byter och odlar ett annat växtslag på platsen.
Upprepad odling av samma typ av växter på en och samma yta gör också att jorden utarmas på de näringsämnen som är viktig för det aktuella växtslaget vilket gör att jorden töms på viktiga ämnen. Detta brukar kallas jordtrötthet.
Växelbruk, det vill säga att växla mellan olika växtslag som odlas på en viss yta både motverkar risken för skadegörare och bidrar till att bygga upp jordens näringssammansättning.
Odling med växelbruk var förr en självklathet för att få frisk gröda och bra skördar. Sedan dess har användandet av kemikaler för bekämpning och näring gjort att behovet av växelbruk i princip försvunnit.
Tack vare intresset för ekologisk odling börjar nu växelbruk bli populärt igen. Med växelbruk minskar behovet av växtskyddsmedel och växterna bidrar tack vare växtföljden med att tillföra viktiga näringsämnen i jorden.
Observera att växelbruk endast är nödvändigt för ettåriga köksväxter. Fleråriga växter som till exempel gräslök och jordgubbar berörs inte av detta.
Så här odlar man med växtföljd
Vanligast är att man roterar planteringen av olika växtslag med fyra års intervall, men det finns också modeller för sex- och åttaårig växtföljd.
Vid sexårig växtföljd planerar man in sådd av gröngödslingsväxter i schemat.
Grönsakerna delas in i olika grupper baserat på näringsbehov och vilken växtfamilj de tillhör.
Denna indelning görs för att växter inom samma växtfamilj har ofta likartade näringsbehov och drabbas också ofta av samma typ av skadegörare.
Även om man väljer fyra års växtfölj är det bra om man med tre till fyra års mellanrum låter jorden vila och återhämta sig. Det gör man enklast genom att odla växter av typen Gröngödsling som finns både för vår- och höstodling.
Grundplan för indelning av växter för växelbruk
Grupp 1 – Växter som tillför näring
Baljväxter och de så kallade gröngödselväxterna är exempel på växter som faktiskt tillför näring till jorden. Till den här gruppen räcker måttlig gödselvattning tidigt på säsongen. Efter skörd låter man växtdelarna ligga kvar och gräver sedan ner dem i jorden där de bidrar ytterligare till näringstillförseln.
Exempel på växter
– Ärtor
– Bönor
– Övriga baljväxter
– Gröngödsling
Grupp 2 – Näringskrävande växter
Till den här gruppen hör pumpa-växter, vissa lökväxter och kål
Exempel på växter
– Gurka
– Sqush
– Pumpa
– Purjolök
– Vitlök
– Selleri
– Blomkål
– Broccoli
Grupp 3 – Växter med måttligt näringsbehov
Här ingår rotfrukter, sallad, persilja, dill och lök
Exempel på växter
– Morrötter
– Rödbetor
– Rädisor
– Salladsväxter
– Mangold
– Spenat
– Dill
– Persilja
Grupp 4 – Växter med litet till obefintligt näringsbehov
Potatis och jordärtskockor är köksväxter i den här gruppen.
Ett klassiskt tips är att sätta bondbönor tillsammans med potatisen, vilket ska ge bra skörd.
Att odla med växtföljd är en mycket bra grund för lyckat grönsaksodlande. Kombinerat med smart samplantering där växterna stärker varandra, täckning med gräsklipp eller liknande och gödsling med egen kompost och nässelvatten ger den bästa förutsättningen för bra skörd på naturligt vis.
Självklart kan man undra varför det är så viktigt med växtföljd i grönsaksodlingen och inte i perennrabatten eller på andra platser. Den stora skillnaden är att grönsakerna ska växa snabbt och producera stora skördar under en kort period.
Perenner, buskar, häckväxter och liknande har en längre uppbyggnadsfas och är utvecklade för att klara de förutsättningar som krävs för att växa på en och samma plats under lång tid. Många av dessa växter bildar dessutom symbios med andra växter och nyttiga svampar som bidrar till att skydda växten och hjälpa den ta upp näring och vatten.
TIPS! Rita upp en plan över odlingarna och gör ett schema för var år och spara. Det är lätt att glömma vad som odlades vart när…
[do_widget id=text-50]
Fodrad lerkruka
Sticklingarna jag tog av citronmeliss och timjan i slutet av februari har hunnit rota sig och börja växa ordentligt.
De har stått i min odlingshylla med växtbelysning, men nu behövs platsen till annat och dagsljuset i det stora köksfönstret mot sydöst bör räcka nu när vi passerat vårdagjämningen.
Jag har en lerkruka som skulle passa att plantera ihop dem båda i, men eftersom jag inte alltid hinner vattna så ofta som jag borde är egentligen plastkruka ett bättre alternativ.
Där dunstar inte vattnet genom sidorna på krukan som det gör i en lerkruka och därför behöver man inte vattna lika ofta.
Lösningen fick bli att fodra lerkrukan med en kraftig plastpåse.
Så här gjorde jag:
Jag började med att mäta så att omkretsen på plastpåsen motsvarade innermåttet på krukan.
För att vattnet inte ska bli stående i påsen/krukan klippte jag bort en ordentlig bit av var hörn nedtill på påsen.
Sedan passade jag in påsen i krukan så att kanten på påsen hamnade under krukkanten.
Längst ner i påsen lade jag ett litet lager lecakulor för dränering, sedan fyllde jag upp halva krukan med P-jord.
Därefter lyfte jag försiktigt ur de två plantorna ur sina krukor och passade in dem på höjden i lerkrukan med plastpåsen.
Till sist fyllde jag upp med jord runt plantorna och vattnade.
Nu har jag en snygg liten kryddplantering som inte torkar ut allt för fort.
Visst blev det bra!
[do_widget id=text-35]
Vitsippor och varning för övervattning
Är det inte fantastiskt – till och med vitsipporna har börjat blomma här redan!
På eftermiddagen när jag gick en tur ner till örtagården fladdrade en fjäril förbi och jag hann precis se att det var något likande en nässelfjäril innan den flög vidare i vida svängar allt för långt för att jag skulle hinna följa efter den.
I slänten mellan lagret och växthuset har vi en trollhassel och den är så vacker med sina fröhängen en sån solig dag som idag.
Våren är alltså här, men det känns fortfarande lite osäkert och man ska nog vara lite försiktig och kallt! räkna med att det kommer lite mer kyla ytterligare en period.
I växthuset torkar det upp i krukorna med rekordfart när solen nu börjat värma på allvar. Eftersom vi ännu inte vågar koppla på sommarvattnet igen efter förra veckan köldknäpp blir det till att bära vatten.
Det händer mycket nu på kort tid i växthuset. Sedan förra veckan har fikonplantans blad slagit ut och Gunneran jag köpte med mig från Danmark förra året har satt i gång att växa ordentligt.
Jag är i valet och kvalet om jag ska plantera ut den permanent i trädgården eller inte. Den är ju väldigt känslig och zon 2 är rätt vågat, men med lite list och lite planering kan det gå.
Uppe i växthuset var jag nyfiken att se om predatorerna jag satte ut förra veckan för att begränsa angreppen av löss och vita flygare börjar få effekt.
Jag testade genom att vispa runt lite bland bladen på de plantor jag vet hade mest ohyra och det flög nästan inga vita flygare alls därifrån.
Jag har ännu inte satt ut några fröplantor där eftersom det fortfarande är allt för stora svängningar i temperaturen och nätterna kan bli ordentligt kyliga.
jag vill heller inte ställa dit dem innan ohyran är borta eftersom små plantor är väldigt utsatta och rikitgt favoritmums för både löss och vita flygare.
Istället står alla plantor kvar inne i sina hyllor med belysning över. Väldigt många av dem är hög tid att skola om så då vet jag vad jag ska göra i helgen:-)
Varning för övervattning
Vid min dagliga genomgång av frösådderna såg jag väldigt tydligt konsekvenserna av att vattna för mycket.
På bilden här nedanför ser man direkt hur mycket sämre det gått för de frön som fått för mycket vatten i jämförelse med den till vänster som fått lagom mycket vatten.
Har man vattnat för mycket kan det vara svårt att få bort överskottet. Man kan prova att ställa krukan på tidningspapper och hoppas att vattnet drar ur eller försöka få jorden att torka upp genom att ställa krukan lite extra varmt ett tag. Tyvärr är det inte alltid man märker att det är för blött utan det kan bli som det blev här att jag till och med vattnat lite på krukan samtidigt som jag vattnat övriga krukor med lagom mycket fukt i.
Men ovan bild visar ganska tydligt nackdelen med för mycket vatten. Jorden blir syrefattig och ogästvänlig och fröerna kan i värsta fall ruttna.
Tips för potatisodling
Nu har jag köpt sättpotatis. Jag passade på när jag besökte trädgårdsmässan Nordiska trädgårdar i helgen där familjeföretaget Larsviken erbjöd ett brett och lite spännande sortiment.
De senaste åren har jag odlat potatis i de upphöjda odlingsbäddarna i köksträdgården, men i år tänkte jag öka på potatisodlandet och ska fundera ut en plats som är lämplig att ta i bruk.
Jag är lite i valet och kvalet om jag ska göra ett nytt köksland eller om jag ska gräva upp och forma nya rabatter och sätta potatisarna där för att förbereda jorden inför nästa års planteringar.
Kanske blir det en kombination av båda?
Jag köpte fem olika sorter:
Solist – en tidig potatis som blev Årets potatis 2013. Den sägs ha blivit en favorit på restauranger på grund av sin goda smak och det släta skalet.
Highland Burgundy Red – En höst/vintersort som har helt genomfärgat cerise fruktkött och är mycket rik på antioxidanter. Passar att fritera eller göra mos av.
Salad Blue – En sort som är genomfärgad blå i köttet och sägs ge stor skörd. Även den rik på antioxidanter.
Wilja – En sommarpotatis som är ny för i år. Den sägs ge rik skörd, är smakrik och mjölig och rekommenderas till mos, gratäng och fritering.
Pink Fir Apple – också en sommarsort. En delikatesspotatis från 1800-talets mitt. Rekommenderas både för kokning och för att rostas i ugnen och som varm eller kall i potatissallad.
Odlingstips för potatis
Jag fick med lite odlingsråd och där kan man läsa att potatis går att odla i de flesta jordar, men att man får bäst resultat i mager och väldränerad jord.
Man ska inte odla potatis på samma ställe flera år i rad utan man bör göra ett uppehåll på minst 4-5 år emellan.
Potatis kan man sätta ut på friland när jordtemperaturen är minst +8 grader.
Rekommenderat radavstånd är 55-70 centimeter och avståndet mellan varje potatis ska vara 17-30 centimeter där de längre avståndet gäller för sena sorter.
Potatisarna sätts på tio centimeters djup och därefter kupas jorden över dem vartefter de växer upp.
Skörd kan man räkna med efter cirka åtta veckor för tidig potatis som förgrotts. Ungefär 10-12 veckor tar det för sommarpotatisen medan den senare höst/vinterpotatisen tar ytterligare några veckor på sig innan de är klara.
Det är viktigt att potatisen får kontinuerligt tillgång till vatten så vid längre torka blir det till att vattna.
En lätt näringsgiva rekommenderas. Gärna välbrunnen naturlig gödsel. För mycket kväve ger mycket blast men mindre mängd potatis.
Förgro potatis
Genom att förgro potatisen skyndar man på skörden en hel del så det kan jag verkligen rekommendera. Då lägger man potatisarna ljust och helst också svalt för bästa resultat.
Den klassiska placeringen är att lägga dem i äggkartonger vilket ju är lika smart som enkelt. Förgroningen börjar man 4-5 veckor innan potatisen ska sättas.
Enligt Larsviken kan man väcka upp potatisen genom att innan förgroningen lägga dem varmt och mörkt ett par dagar och på så sätt skynda på processen.
Några av potatisarna jag köpte hade redan fått en del långa groddar och jag fick tipset att ta bort dem. Då växer i stället nya, kraftigare groddar ut.
Dela för att få fler sättpotatisar
Jag har lärt mig att man kan dela potatisar för att få flera ’sättpotatisar’ så länge det finns ögon på vardera del.
Jag passade på att fråga om en delad potatis ger mindre skörd så att värdet av två sättpotatisar försvinner, men fick svaret att den minskningen i så fall är minimal. Det låter ju bra tycker jag så jag tänker fortsätta dela stora sättpotatisar.
Kruxet med att dela sättpotatisen är att snittytan måste torka in ordentligt innan den sätts i jorden så att den inte möglar eller får påväxt av svampar. Låt därför delarna ligga varmt och torrt några dagar. Då torkar ytan snart upp och delarna kan behandlas som de övriga sättpotatisarna.
Grön potatis som utsäde
Även om det allmänt rekommenderas att man alltid ska köpa ny certifierad sättpotatis varje år och inte odla av den egna skörden har jag faktiskt fuskat lite med det.
Det brukar nästan alltid blir några potatisar hos mig som ligger för grundt och blir gröna. De kan man inte äta så istället har jag sparat dem för att använda som sättpotatis kommande år. Ett bra sätt att ta tillvara dessa oätbara knölar.
Odla potatis i odlingssäck
Självklart åker några av potatisarna ner i odlingssäckar som får stå i växthuset så att vi kan börja skörda tidigt.
Förra året startade vi upp potatisodlandet genom att sätta dem en och en i treliters krukor som till att börja med fick stå inne på verandan och sedan, så snart temperaturen tillät flyttades ut i växthuset. När de börjat få ordentligt med grön blast flyttade vi över dem till odlingssäckar och fick ett par månader senare en riklig skörd.
Det blir lagom att sätta 2-3 potatisar per säck. För att uppnå samma kupningseffekt som vid odling på friland där potatisen kan växa ut på fler nivåer börjar vi med att sätta våra förgrodda plantor strax över mitten av säcken och fyller sedan successivt på med mer jord i takt med att den växer till.
Odla potatis utan att gräva
Det här är ett lite udda sätt att odla potatis på, men fungerar alldeles utmärkt vet jag av egen erfarenhet eftersom jag gjorde så för några år sedan efter ett tips från en granne.
Jag hade köpt på mig en massa sättpotatis, men den yta jag hade tillgänglig för odling bestod av väldigt hård och svårgrävd lera och jag började misströsta.
Då fick jag tipset att lägga sättpotatisen ovanpå jorden i rader som om de grävts ner. Sedan lade jag över strängar av jord/kompost och halvförmultnade löv så att potatisarna täcktes.
I takt med att potatisen växt till fyllde jag på med mer mullämnen och slutligen kunde jag skörda som vanligt om än kanske lite mindre än om de grävts ner.
Bara måste visa min bild på en utvikningspotatis. Visst är den söt?
[do_widget id=text-35]
Frösådd av perenner
Att driva upp perenner från frö är ofta väldigt enkelt.
Visst finns det sorter som är kinkiga, som kräver speciella förutsättningar och sådana som tar väldigt lång tid på sig att gro, men det stora flertalet är överraskande enkla att lyckas med.
Numera finns ett fantastiskt utbud av perennfröer att köpa på nätet och man kan komma över frön till ovanliga och vanliga växter genom medlemskap i en trädgårdsförning. Självklart ska man också plocka fröer själv hemma i trädgården och byta med andra. Möjligheterna är obegränsade!!!
Man kan så flera fröer i samma kruka eller bredså (strö ut övr jorden) perenner på samma sätt som man gör med många ettåriga växter. På det sättet spar man utrymme under själva groningsfasen eftersom det räcker med en kruka till många fröer istället för en kruka per frö.
Groningstiden varierar väldigt mycket, främst mellan olika sorter, men även beroende av årstid. Det kan ta allt mellan någon vecka till ett år, eller i vissa fall mer innan en grodd visar sig, men det är undantag. Oftast dröjer det inte mer än några veckor förutsatt att sådden står varmt.
Sådd utomhus
I stort sett alla perennfröer kan man så i krukor och ställa utomhus. Eftersom kyla sällan är en nackdel kan man passa på att så perennfröer sent på hösten eller till och med på vintern och ställa ut. Det är ju en period då inte många andra trädgårdssysslor kan göras så då är det perfekt att passa på.
Men det behöver inte vara kyla och kallt för att ställa krukorna utomhus. Perenner kan i stort sett sås året om och ställas ut.
Jag brukar så perenner i så kallade perennkrukor. Det är fyrkantiga krukor i kraftig plast. Ofta använder jag mig av storleken 9×9 centimeter, ibland mindre 7×7 centimeter och i vissa fall 11×11 centimeter beroende av hur många fröer jag sår eller storleken på de blivande fröplantorna.
Undre halvan av krukan fyller jag med plantjord och i den övre delen häller jag över såjord som är blandad med perlite.
Med plantjord i botten får plantan tillgång till bra näringsrik jord så snart den börjat växa och rötterna når ner i det undre jordlagret. Då får den kraft att växa till sig lite innan omplantering, vilket bara är en fördel.
Beroende av sort och säsong tar det lite olika lång tid för perennfröer att gro och är det bra att täcka sådden med vermiculite.
Vermiculiten har flera fördelar. Dels håller det sådden fuktig och dels skyddar den mot mossa och andra påväxter på jorden.
OBS! Fröer som är ljusgroende, det vill säga föer som behöver ljus på sig för att gro täcks självklart inte med vermiculite. För dem kan man lägga ett tunt lager vermiculite på jorden och sedan strö över fröerna som sedan försiktigt trycks mot orden för att få fäste.
Utesådderna ska stå på en ljus, skyddad plats men inte i full sol. Jag täcker dem gärna med ett fint nät för att slippa frön som flyger ner och slår rot i krukor som blir stående länge. Samtidigt skyddar det små nyuppkomna plantor från sniglar och andra djur.
Sådden ska hållas fuktig och får inte torka ut, men måste skyddas från övervattning som gör att fröerna kan ruttna.
Perennsådd inomhus
Nästan alla perenner går också bra att så inomhus i rumstemperatur. I princip kan man göra det när som helst på året, men man behöver tänka på att de behöver ordenlgit med ljus så snart de grott.
Sent på våren och sommartid är detta inget problem, men övriga tider på året är växtbelysning nödvändigt för att det ska bli bra.
Perennsådder som ska stå inomhus kan sås i såjord och behöver inte täckas som utomhussådden.
De uppskolade plantorna behöver vänjas försiktigt vid uteklimatet när är tillräckligt varmt ute.
Uppskolning och utplantering
Skola plantorna i egna krukor och plantjord när de har 3-4 riktiga blad. Säkraste sättet att få fina plantor är att låta dem växa till i kruka under en period innan de planteras ut i rabatten.
Stratifiering
En del perennfröer behöver stratifieras. Det innebär att de behöver en mer eller mindre lång period av kyla för att gro. För vissa kan det till och med behövas flera perioder.
Vilka växter som kräver stratifiering brukar man ganska enkelt hitta om man söker på nätet.
Min erfarenhet är att en del av de växter som sägs kräva stratifiering mycket väl kan gro ändå. Man får helt enkelt prova sig fram.
Vill man så sådana växter men har missat vintern kan man köldbehandla dem på konstgjord väg genom att stoppa dem i kylskåpet några veckor invikta i fuktat hushållspapper som man lägger i en plastpåse.
Man kan också lägga fröerna i små zip-plastpåsar fyllda med fuktad vermiculite. Båda sätten är bra eftersom man slipper ha en massa krukor som tar upp utrymme i kylskåpet!
Efter kylbehandlingen sår man fröerna som vanligt i krukor som placeras inne eller utomhus.
OBS! Glöm inte skriva namnlapp och ett datum för sådden
Några enkla sorter att prova:
– Akleja
– Näva
– Riddarsporre
– Stormhatt
– Rudbeckia
– Temynta
Varning för ohyra!
Även om snön låg djup när jag vaknade i morse känns det inte som något direkt bakslag för våren tycker jag.
Värmen är kvar och det tinade för fullt när jag gick för att hämta tidningen.
En del lökväxter och några primulor har börjat blomma här i trädgården, men de klarar sig säkert jättebra trots lite snö och någon minus.
I växthuset är det rätt tufft så här års. Solen skiner och värmer upp till rätt hög temperatur under dagarna och det blir ganska kallt på natten.
Våren är den tuffaste perioden för många känsliga växter just för att temperaturskillnaden mellan dag och natt blir så extrem.
Det gäller att se till att växterna inte torkar ur samtidigt som det inte ska vara så väldigt fuktigt nattetid då kylan sätter in. En liten balansgång.
När temperaturen stiger vaknar också ohyran. De kommer snabbt igång och förökar sig fort nu när det finns gott om färska fina skott att mumsa på. De slår gärna till hos växter som är lätt stressade av temperaturskillnader, för mycket eller för lite vatten. Växter som stått mörkt i vila under vintern som plockas fram i ljuset är också väldigt känsliga och kan lätt bli offer för löss, mjöllöss och spinn så här års.
Det första jag såg när jag gick ut i växthuset i helgen var just tecken på ohyra, nämligen bladlöss. Det var inte själva lössen jag såg utan det jag brukar kalla ’lusskelett’. De vita små skal de lämnar ifrån sig under utvecklingen är ett av de första tydliga tecknen på bladlöss.
Hos några av de vilda pelargonerna såg jag några mjöllöss och satte därför genast upp gula klisterskivor för att ha ordentlig kontroll på läget.
Ju tidigare bekämpning sätts in dess bättre lyckas man så jag beställde biologisk bekämpning både mot bladlössen och mjöllössen som kommer med posten på onsdag.
Jag får ofta frågor om man kan använda dessa även i bostadsrum och visst kan man göra det. Predatorerna försvinner när de inte längre har något att äta och är inget man egentligen märker något av.
Om man nu bortser från de små angreppen av ohyra är det underbart att vistas ute i växthuset nu. Det är varmt och skönt och man kan se hur växterna sträcker på sig och drar igång inför säsongen. I odlingssäcken med åtta fickor har passionsblomman börjat växa till, timjanplantan har blivit enorm och smultronen blommar – vilken underbar hobby jag har!
Rossticklingarna från i höstas som jag skolade upp i början av februari ser jättefina ut. Jag sparade krukorna med sticklingar som inte såg ut att ha klarat sig eftersom man inte riktigt kan veta om de kommer igång sent och det var tur. Flera av de som såg heldöda ut har nu börjat skjuta skott och är snart klara att skola upp.
[do_widget id=text-62]
Kajor i skorstenen
Jo, vi har fåglar i skorstenen som bygger bo där.
Så här års börjar de skräna och härja och de hörs ganska rejält genom ventilen i sovrummet och ibland också i köket.
Självklart borde vi ha nät på skorstenen, men så är just nu inte fallet och personligen är jag inte så pigg på att skutta upp på vårt branta tak över 10 meter upp och försöka åtgärda detta, men förhoppningsvis blir det snart löst.
De har bott där i flera år och när vi skulle sätta in en vedspis i köket och därmed behövde en av de tidigare oanvända piporna fick vi börja med att rensa den från pinnar. Det blev säck, på säck, på säck med gammalt bomaterial.
Det skränande och bökande ljudet har jag vant mig vid, men idag vid lunchtid hördes ett ljud som mer liknande klonkande än något annat och det lät väldigt långt ner, som om det kom från köksfläkten…
Efter ytterligare några klonkanden insåg vi att en fågel rasat ner i fläken så det blev till att sätta in räddningåtgärder. Upp med luckor och skruva bort fläktrör och visst satt den där, med huvudet före rätt ner i fläktröret. Torbjörn tog den i ett fast grepp och bar ut den i trädgården. Där flög den omgående iväg flera hundra meter så den verkar inte fått några större fysiska skador tack och lov. Men lite dramatiskt var det innan den blev fri.
Såg en intervju med mig om fröer i specialnumret Amelia Vår som kom igår. Kul tycker jag. En trevlig tidning med lite av varje.
[do_widget id=text-62]
Patinerat trä i trädgården
När man bygger konstruktioner i trä i trädgården som portaler, växtstöd, pergolor och så vidare använder man sig ofta av impregnerat trä för att få en bra hållbarhet.
Med tiden får det en fin patina som passar ihop med den grönskande omgivningen, men under ett eller ett par år kan det tyckas se lite nytt och missanpassat ut där det står, i bland med en aningens grön eller gulaktig ton innan väder och vind kommit åt att patinera träet på naturlig väg.
Vill man snabbt få lite patina på nytt trä vare sig det är impregnera eller ej kan man måla det med järnvitriol.
Järnvitriol är järnsulfat i pulverform som blandas ut i vatten enligt dosering på förpackningen.
Lösningen penslas sedan på träet och eftersom konsistensen är som vatten blir det både drygt och är lätt att måla på.
Efter bara någon timme kan man se hur träet börjar få en lätt silveraktig skiftning som gör att träet ser aningen åldrat ut, en ton som fördjupas med tiden.
OBS!
Undvik att måla vid risk för regn eftersom den påmålade blandningen då späds ut och resultatet kan bli fläckigt.
Tips!
Trärena ytor man vill få en patinerat finish på som ska stå inomhus kan man ställa ut några dagar i solen.
Då påskyndas processen jämfört om de står inomhus eller t.ex i ett uterum eller växthus.
[do_widget id=text-62]
Bekämpning av vita flygare (mjöllöss)
Mjöllöss, Aleyrodidae, eller vita flygare som de ofta kallas är samlingsnamnet på ett antal olika arter där växthusmjöllusen, Trialeurodes vaporariorum är den vi ofta träffar på i våra växthus och uterum.
Den överlever inte vintern utomhus i vårt klimat men det händer att de under varma somrar flyttar ut eller följer med plantor som förodlats i växhus. Ofta ställer de där inte till lika stor skada som inomhus, men ju fler de är ju större är risken att de sprider sig eller bidrar till sjukdomar.
Den vuxna mjöllusen är 1-2 mm och har två vingar. Ägg och larver är genomskinliga eller ljust gråvita.
Namnet mjöllus syftar på det vita mjöliga vaxpuder den är täckt av.
Mjöllöss livnär sig genom att suga växtsaft. Det är inte bara de vuxna djuren, utan även larverna som parasiterar på plantan.
Mjöllössen, liksom många andra sugande insekter avger sockerhaltiga exkrementer, sk. honungsdagg.
Livslängden på vuxna djur är 3-4 veckor och under sin livstid hinner honan lägga ett par hundra ägg.
Mjöllöss föredrar vissa växtslag framför andra. Tomater, pelargoner, gurka och fuchsia tillhör favoriterna, men många andra växter drabbas också.
De väljer oftast en värdplanta och håller sig till den ett tag innan de söker sig vidare. Därför kan man ibland se angrepp på bara den ena av två plantor som står bredvid varandra.
Ett angrepp börjar oftast på de färskaste bladen i toppen av plantan där de helst lägger sina ägg, men det kan även börja längre ner.
Mjöllöss sitter nästan alltid på undersidan av bladen vilket gör att det kan dröja innan man ser dem. Det kan ofta också ta lite tid innan man märke på plantan att den är angripen.
Man kan ibland se små hål eller prickar och områden som är lite ljusare gröna i tonen där de sugit växtsaften. Men angreppet behöver vara relativt omfattande innan växten tar stryk. Vid det laget har man säkert redan sett de vuxna mjöllössen flyga omkring.
Små plantor som angrips av mjöllöss kan ta stor skada väldigt fort medan större växter kan klara det ganska bra ett tag. För dem kan istället det största problemet bli sotdaggsvamp som brukar komma och växa till på och runt honungsdaggen. Där bildar den ett gråsvart, klibbigt hölje på bladen och i förekommande fall också på frukterna. Detta gör att plantan försvagas och tillväxten hämmas. Det här är väldigt vanligt på till exempel tomat- och gurkplantor som drababs av mjöllöss.
Vintertid är mjöllusen inaktiv och sitter på en värdplanta och väntar in värmens återkomst. Så snart temperaturen stiger brukar man kunna se enstaka flygfän och då kan man vara förvissad att ett större angrepp är på gång.
Behandling
Bästa behandlingen är att upptäcka dem tidigt så att man snabbt kan sätta in motåtgårder.
Om man regelbundet tar en liten extra titt på sina plantor upptäcker man ofta angrepp tidigt och kan stoppa dem innan det får för stor spridning.
Mjöllössen upptäcker man mycket enkelt genom att dra handen över bladen eller skaka lätt på plantan. Då flyger de vuxna djuren iväg för att snart återvända till sin planta.
En gul klisterskiva är alltid bra att hänga upp. Då ser man direkt vilka djur som finns i luften kring växterna.
Mekanisk bekämpning
Är man lite händig kan man jobba på att klämma ihjäl både vuxna djur , ägg och larver. Eftersom man inte kommer åt alla djur kan man betrakta detta som en första åtgärd.
Svårt angripna blad som är fulla med ägg och larver är en god idé att ta bort. Släng i soporna och inte i kompostlådan.
Spraya med såpa
Enkelt och effektivt är att spraya angreppen med såplösning.
(recept på såplösning hittar du här)
Det är viktigt att spraya direkt på alla djur, såväl vuxna som larver och ägg. Spraya noga på undersidan av alla blad och alla toppskott.
Behandlingen behöver upprepas efter ett par veckor.
Om inte såpabehandlingen hjälper finns det kemiska bekämpningsmedel i handeln som hjälper mot mjöllöss.
Om växten klarar att stå utomhus kan det vara bra att kombinera spraybehandling med ett par veckors utomhusvistelse i skyddat läge.
Eftersom mjöllusen inte trivs lika bra ute får plantan möjlighet att återhämta sig.
Biologisk bekämpning
Det finns utmärkt biologisk bekämpning att tillgå mot mjöllöss. Parasitstekeln Encarsia formosa lägger sina ägg i mjöllössen som därmed förgörs.
[do_widget id=text-35]