Idag hade jag besök av ett gäng från Chiliodlarna med Britt-Marie i spetsen. Vädret kunde inte vara bättre och som kronan på verket hade äppelträdens blommor börjat visa färg.
Det var verkligen trevligt och självklart kom jag inte undan utan var ’tvungen’ att införskaffa tre chiliplantor till:-)
Här är receptet på pelargonkakorna vi åt till kaffet.
Tack för en trivsam dag!
En stor fördel när jag får trädgårdsbesök är att jag får tid att gå runt och titta i trädgården. Till vardags blir det annars mest att jag mer eller mindre rusar från A till B utan att riktigt ta mig tid att njuta och se alla detaljer.
När mina gäster gått tog jag därför en extra tur i trädgården och tog med kameran.
Murrevan, nävorna och den brokbladiga vincan skapar en fin harmoni tillsammans.
Flera av tulpanerna visar den här typen av frostskador på bladen. De var på gång att slå ut för några veckor sedan och blev frostnypna när vi fick minusgrader under flera nätter.
Den här tulpanen som dök upp i en av mina odlingsbänkar har själv valt att släppa hälften av kronbladen.
Magnolian Elisabeth börjar nu slå ut sina stora, gula blommor. I år är det jättemånga knoppar på den, men tyvärr är över hälften av dem gruna och fula efter frostnätterna.
I växthuset växer de toppade luktärterna i pluggbrättet.
[do_widget id=text-62]
Pelargonkakor med blommor och blad
Blad från de flesta doftpelargoner går utmärkt att torka och använda i bakverk och som krydda i mat och passar perfekt till dessa kakor.
En del blad avger kraftig doft och smak av citrus, andra mint, ros eller något mer obestämbart kryddigt.
Pelargonen Robert’s Lemon Rose och den klassiska Dr Westerlund är exempel på två sorter som garanterat passar bra till dessa kakor.
Plocka fullvuxna, friska blad utan skador. Lägg att torka ungefär en vecka på tidningspapper eller hellre på en örttork. Det går också att skynda på torkningen genom att lägga dem i 70-gradig ugnsvärme någon timme. Hur lång tid det tar är beroende av hur kraftiga bladen är och hur mycket fukt de innehåller när de skördas.
Bladen är färdigtorkade och går att förvara i burk med tättslutande lock när de är helt spröda och smular sönder vid lätt beröring.
Det går också bra att använda färska blad till kakorna som man då får finhacka istället.
Här är ett recept på gaffelkakor som innehåller både blad och färska kronblad som sätter lite extra färgpiff på de mumsiga kakorna.
Ingredienser
125 gram smör
3 dl vetemjöl
¾ dl socker
1 msk vaniljsocker
1 tsk bakpulver
1,5 msk färska eller torkade finhackade kronblad från pelargon
1 msk honung
50 gram sötmandel eller hasselnötter
2 msk kronblad från pelargon till garnering
Gör så här:
Använd en matberedare med kniv och börja med att mala mandel/nötter.
Blanda ner samtliga övriga ingredienser förutom smöret som läggs i sist fördelat i mindre bitar.
Mixa på hög hastighet tills det blir en knådbar deg.
Lägg den på en skärbräda och rulla den till en lång rulle som läggs i kylskåpet ca 30 minuter.
Skär bitar och rulla till kulor. Små kulor blir till en liten munsbit. Med en större kula får du en rejälare kaka…
>
Rulla ovansidan av kulan i smulade kronblad.
Tryck till kulan med en gaffel och grädda i 175 grader 12-15 minuter beroende av hur stora kakorna är.
Fuchsia – utflykt, sticklingar och frösådd
Idag gjorde jag en liten utflykt till Hollsta Udde och Wibrant/Rockdala utanför Norrköping för att hälsa på Monica Wibrant.
Som vanligt fanns där så många underbara visningsplantor av både pelargon och fuchsia. Man vill ha dem allesammans, men den här gången var jag faktiskt bara ute efter ett par fuchsior.
Nja, det blev några fler än jag tänkt mig från början, men det var ju kanske inte så oväntat.
Jag köpte 10 sorter med lite olika växtsätt, blomning och storlek.
Direkt när jag kom hem tog jag hand om mina nya små plantor.
Fuchsior gillar ganska hög luftfuktighet, vill stå ljust, men inte ha det allt för varmt.
Ta hand om nyinköpta fuchsiasticklingar
Vill man vara extra säker på att nya fuchsiasticklingar ska trivas när de kommer hem är det bra att låta dem vänja sig lite successivt med den torrare miljön man har inomhus jämfört med hur det är i ett växthus.
De allra minsta, nyrotade sticklingarna ställde jag ner i varsitt glas.
Där bildas ett fuktigt mikroklimat. Där får de stå någon vecka och vänja sig vid sitt nya hem och förhoppningsvis har de då vuxit till sig lite och behöver en första omplantering.
Plantering av fuchsiasticklingar
De större, välrotade sticklingarna planterade jag upp i lite större, men inte allt för stora krukor eftersom fuchsior helst inte ska ha för stor kruka innan den vuxit till sig ordentligt. Istället får man öka på storleken ett par gånger med några veckors mellanrum beroende av hur fort de växer.
Fuchsior vill också ha väldränerad men lätt fuktighetshållande jord så jag valde att blanda i både perlite och vermiculite i planteringsjorden. Båda hjälper till att ge en bra och luftig struktur i jorden. Vermiculit bidrar dessutom till att hålla kvar lite fukt i jorden.
För att lossa sticklingarna ur sina krukor klämmer jag försiktigt på krukorna och drar försiktigt i plantan längst där den är kraftigast. Jag låter rotklumpen vara helt intakt och försöker inte ta bort någon jord eller dra ut rötterna utan sätter ner den så som den kommer ur sticklingskrukan. Då störs inte rötterna i onödan. Om rötterna är svåra att få loss ur krukan kan det vara värt att klippa loss krukan för att skona rötterna.
Man måste inte ta bort nätkrukor, men om man vill övervintra plantan och behålla den en längre tid är det bäst att ta bort den direkt.
Man ska inte trycka till jorden kring rotklumpen utan den ska vara porös. Jag brukar hälla i lite jord i botten av den nya krukan så att plantan hamnar på samma höjd i den nya krukan. Sedan öser jag försiktig på med jord runtom rotklumpen och upp till kanten på krukan. Sedan skakar jag lätt på krukan och slår till den lite i bordet. Då sätter sig jorden kring rotklumpen utan att den pressas ihop.
Sedan vattnar jag sedan igenom jorden genom att hälla längs kanterna på krukan. Då blir det inte onödigt surt runt rothals och i rotklumpen och rötterna kan söka sig utåt i krukan.
Innan jag planterade om dem letade jag efter små blomknoppar och nöp försiktigt bort de som jag hittade.
Det är bättre att låta plantan växa till sig när den är så liten istället för att blomma. Genom att nypa bort knopparna kan växtens energi användas för tillväxten istället för blomning och fruktsättning.
Toppa fuchsiasticklingar
Jag tittade också igenom dem var och en när jag planterade dem för att se om de behövde toppas. Det var faktiskt bara en som behövde toppas. Den hade förgrenat sig lite redan, men de nya skotten visade inga tecken på att förgrena sig.
Genom att klippa av skottet några millimeter över ett bladpar uppmuntras plantan att skjuta nya skott i bladvecken och får på så vis en buskigare planta.
Man kan fortsätta att toppa de nya skotten som växer ut vartefter så länge man tycker den behöver förgrena sig mer.
Ta stickling på fuchsia
Ofta räcker det att klippa eller nypa av den översta toppen, men den här sticklingen hade flera långa skott utan förgreningar som jag valde att klippa ner lite längre. Det jag klippte bort hade flera bladpar så de kunde användas för att göra sticklingar av så självklart gjorde jag det.
Jag tog bort de flesta bladen på de avklippta topparna och klippte samtidigt bort den nedersta stumpen av stjälken precis under där det nedersta bladparet suttit. Det är där som sedan sticklingens rötter växer ut.
Det blev totalt tre sticklingar och jag valde att sätta dem tillsammans i en kruka med såjord blandad med perlite. Jorden i krukan vattnade jag igenom ordentligt. Sedan ställde jag krukan i ett miniväxthus med plastlock under en av mina växtlampor.
Säkert går det lika bra i ett ljust fönster så här års, men är det tidigt på säsongen är det lättare att lyckas om sticklingarna kan stå under växtbelysning.
Det tar några veckor innan de får rötter. Då vänjer jag dem successivt med att vara utanför den fuktiga miljön i miniväxthuset och skolar sedan upp dem när jag tydligt ser att det kommer en massa ny tillväxt.
Uppstamning av fuchsia
En av de nyinköpta sticklingarna tänker jag stamma upp så den ska inte toppas förrän den har vuxit färdigt på höjden. Men för att inte en massa sidoskott ska ta kraft från höjdtillväxten valde jag att nypa bort dem.
Tillsvidare behåller jag alla blad längs huvudstammen. De är bra för att hjälpa till med cirkulationen i plantan så länge den är ung och under stor tillväxt. Lite senare, när den vuxit till sig ordentligt på höjden kommer jag ta bort dem också.
När jag planterade upp den idag satta jag i en liten stödpinne så att den växer rakt och fint.
Invänjning av nya fuchsiasticklingar
De lite större sticklingarna som jag skolade om ställde jag ner i plastpåsar för att de ska få hög luftfuktighet och vänja sig vid klimatet här hemma.
Om några dagar kan jag vika ner påsarna lite, men de får stå kvar där en eller ett par veckor så de får en riktigt bra start.
Frösådd av fuchsia
Några av fuchsiaplantorna hos Monica hade mogna bär. De är ätliga och man kan till exempel göra marmelad av dem.
En frökapsel hade fallit på marken och den tog jag med hem för att testa att så fröerna.
Frukten/bäret måste vara nästan övermoget och släppa lätt från plantan för att man ska kunna räkna med att fröerna är mogna.
Fröerna är väldigt små och sitter i mängder insprängda i det geleaktiga fruktköttet.
Jag sökte lite på nätet efter tips inför frösådden och hittade en engelsk sida där det berättades att fröerna kan gro väldigt ojämnt. Det kan gå på några dagar eller kan ta månader.
Självklart är det så att eventuella fröplantor från förädlade fuchsior inte blir samma sort som plantan fröerna plockades från. Det blir alltid en helt ny sort, även om den inbland kan påminna om fröföräldern. Det innebär ju också att man inte kan namnge fröplantan med samma namn som någon annan sort om man nu vill ge den ett namn.
Tipset för själva sådden var att använda såjord som man låter dra vatten underifrån så att den blir ordentligt genomfuktad.
Fröerna stör man sedan över jorden och täcker med ett mycket tunt lager vermiculite. (det går säkert bra med ett tunt lager såjord också)
Sedan vattnar man försiktig ovanpå med en sprayflaska eller fin stril.
Krukan placeras sedan i miniväxthus för att få hög luftfuktiget, sedan är det bara att vänta.
När fröplantorna är tillräckligt stora att hantera, när de fått fyra blad eller fler, skolas de upp var och en i små krukor och sedan successivt i större och större krukor liksom sticklingarna.
Jag såg att någon på nätet undrade vad vitsen var med att fröså fuchsia när det är så lätt att ta sticklingar. Visst ligger det något i det, men personligen tycker jag det är både kul och spännande med frösådder.
Extra kul är det ju också när man inte riktigt vet hur resultatet blir.
Nu är det bara att vänta och se.
[do_widget id=text-62]
Många vitsippor är det….
Jag gillar verkligen vitsippor. De vanliga vita, vilda sipporna är jättefina och ganska intressanta tycker jag. Varje vår när de dyker upp brukar jag roa mig med att hitta exemplar med ovanligt många, eller ovanligt formade kronblad. Sippspotting helt enkelt.
Jag kommer inte ihåg rekordet på många kronblad, men några fler än tio har jag för mig att det är.
Här i trädgården kryllar det av vitsippor. De är jättefina i gräsmattan, och ja, de är fina i rabatten också, men kanske är de lite väl många…
Bredvid de vita växer här också den gula sippan Anemone ranuncloides i stora fält på gräsmattan.
I rabatten bredvid dammen växer också den dubbla gula sippan, Anemone ranuncluides Flora Plena.
En riktig överraskning förra året var att jag hittade röda vitsippor bland de vita. Visst har jag sett vitsippor som tonar i rosarött tidigare, men de här var nästan helt ceriseröda.
Jag har letat på samma ställe i år, men bara sett en enstaka röd. Men jag håller tummarna att det blir fler nästa år igen.
I helgen när jag var på STA’s plantförsäljningsdag på Torekällberget i Södertälje kom jag väl hem med nästa lika många nya plantor som jag själv sålde och däribland några nya roliga sippor.
Slutligen en bild på en sort jag saknar. Svavelsippan. Men det är väl egentligen bara roligt att ha lite växter kvar att tråna efter.
Finns det något roligare än växter?!
[do_widget id=text-35]
Buddleja – en riktig fjärilsmagnet
Syrenbuddlejan är en riktig fjärilsmagnet. Skira blomkolvarna i olika färger från blålila till rosa och vitt är de vanligaste färgerna, men även röda och gula blommor finns att få tag på.
Det vetenskapliga namnet på denna trädgårdsfägring är Buddleja davidii. Populärnamnet Fjärilsbuske?? är givet då blommorna har en otrolig attraktionskraft på fjärilar.
Det finns även andra buddlejor som till exempel den orangegula bollbuddlejan, Buddleja globosa och korsningar inom släktet som definitivt är odlingsvärda, men tyvärr lite mindre härdiga.
För den som snabbt vill fylla ut ett hörn i trädgården är detta ett perfekt alternativ förutsatt att platsen är relativt solig.
Buddlejan gör sig bra som solitär eller tillsammans med en eller ett par andra Buddlejor. Den passar också mycket bra att plantera nära en vägg, mur eller plank där värmen gör att den blir frodigare.
I Sverige blir syrenbuddlejan oftast inte högre än 3 meter. Ju varmare läge dess större buske.
Växtsättet är upprätt, men bredden blir ändå 1-1,5 meter eftersom grenarna tyngs av blommorna och viker ut i en graciös båge.
Även om syrenbuddlejan är en buske kan vi i Sverige nästan betrakta den som en storväxt perenn.
Blommor och blad
Blommorna är sammansatta av mängder med små blommor som sitter samlade i kolvlika klasar längst ut på årsskotten.
Kolvens längd varierar från 10-30 cm, i vissa fall ännu längre.
Vanligast är olika rosa och lila nyanser samt vitt, men även sorter med gulaktiga och nästan röda blommor finns.
Blomningen påbörjas i mitten av juli och pågår en bit in i september.
Bladen är mellangröna med gråaktig baksida och har en utdragen lancettlik form.
Skötel
Även om den överlever vinterkylan i våra mest gynnsamma växtzoner kan det vara klokt att täcka basen av plantan med löv eller liknande för att skydda mot förfrysning och få en bra start på vårens tillväxt. Om plantan står i växtzon 3 eller högre rekommenderas definitivt täckning för att den ska klara sig.
Grenarna fryser oftast ner på vintern, men eftersom den blommar på årsskotten är detta inget större problem.
Beskär den hårt på våren innan tillväxten startar så bildas snart många nya skott från stammen som bär blommor från mitten av juli till in i september.
För att den skall trivas så bra som möjligt vill den stå i ett soligt och väl skyddat läge. Jorden skall vara näringsrik med bra struktur som inte håller kvar för mycket vatten. Den får dock inte stå torrt utan bör vattnas ordentligt innan den etablerat sig och vid kraftig torka.
Härdighet
Härdigheten skiljer en del mellan namnsorterna. Vissa klara bara zon 2, medan andra är härdiga upp till zon 4.
Ett alternativ om man bor i en kyligare zon är Ungersk Syren Syringa josiakaea som har liknande blommor men blommar lite tidigare på säsongen. Den har dock inte samma attraktionskraft på fjärilar, men har fördelen att den är helt härdig till zon 7.
Förökning
Det är mycket enkelt att föröka syrenbuddlejan. Halvförvedade sticklingar rotar enkelt på kort tid i en blandning av jord och grus. Även frösådd är ett alternativ.
[do_widget id=text-35]
Jag har fått spinn!
Usch och fy! Idag upptäckte jag spinn på min Cissus striata.
Det är en planta som jag köpte för en dryg månad sedan.
Då såg den fin och fräsch ut, men som hos många nyinköpta plantor är risken för att ohyra ska blossa upp stor i och med att den byter miljö.
Varför spinn?!
Växten blir ofta lite stressad när den ska ställa om till nya ljusförhållanden och ny luftfuktighet, särskilt under vinterhalvåret.
Det kan göra att dess allmäntillstånd försämras under en period och motståndskraften mot ohyra och anda skadegörare blir då sämre.
Spinn trivs där det är varmt och torrt Finns där ägg eller enstaka individer av löss, spinnkvalster eller liknande kan man räkna med att de sätter fart och föröka sig.
På grund av detta är det alltid en väldigt bra idé att låta nya växter stå för sig själva i ’karantän’ några veckor innan de får flytta ihop med de som redan finns därhemma.
Hur vet man att det är spinn?
Det bästa sättet att upptäcka ohyra är att regelbundet kika lite närmare på sina växter.
När jag såg min Cissus på lite håll tyckte jag den såg matt och lite dammig ut och tittade därför lite närmare på den, och visst – den hade redan fått ett ganska kraftigt angrepp.
Tidiga angrepp kan vara svåra att se eftersom det brukar börja med några få spinntrådar kring bladfästena på undersidan av bladen. Det här angreppet måste ha skett på bred front eftersom flera blad redan var helt täckta med den tunna väven.
Vid en närmare titt såg jag mängder av ägg på bladens undersida och små kryp springa runt i väven.
Åtgärd
Så snart jag såg angreppet flyttade jag plantan för att minska risken att omgivande plantor smittas. I morgon kommer jag att duscha dem som står kvar och höja luftfuktigheten där de står för att förekomma och försöka stoppa eventuella angrepp.
Hög luftfuktighet är något som spinnkvalstren inte alls trivs med så det är egentligen den första åtgärden man bör utföra om man misstänker eller upptäcker att man fått spinnangrepp, att höja luftfuktigheten kring plantan.
Om plantan är relativt liten kan man fortsätta hålla den isolerad från andra växter, höja luftfuktigheten, duscha av den i duschen och när den torkat upp spraya den med insektssåpa vid upprepade tillfällen.
För större plantor och vid kraftiga angrepp kan man efter att luftfuktigheten höjts och en första omgång sprayning sätta in biologisk bekämpning.
Det finns några olika predatorer som fungerar bra.
Viktigast av allt är att inte vänta med motåtgärder för det kan sprida sig väldigt snabbt, vilket jag tyvärr blev varse.
Räddning!
Tyvärr tyckte jag plantan var allt för angripen för att det skulle kännas lönt att försöka rädda den. Allt för många blad och skrymslen att komma åt med såpan. Och eftersom den var ny och inte har något speciellt affectionsvärde för mig valde jag att slänga den.
Men, jag gav inte upp hel och hållet. Innan den åkte ut klippte jag av två toppar som jag tyckte såg någorlunda okay ut.
Jag har avlägsnat en del blad på dem och dränkt dem i en ganska kraftig blandning med vatten och insektssåpa där de får ligga några timmar.
Därefter får de torka lite grann innan jag sätter dem som sticklingar i såjord.
Hade det varit vanliga sticklingar utan ohyra hade de fått stå i ett miniväxthus tillsammans med andra sticklingar och frösådder, men nu får de stå själva i en plastpåse jag stänger upptill. Där inne blir luftfuktigheten hög vilket är perfekt för att rota sticklingar. Dessutom är ju hög luftfuktighet något som inte spinnkvalster gillar så i bästa fall innebär att jag lyckas rädda min Cissus med hjälp av sticklingar.
Jag har tidigare räddat angripna plantor på det här sättet så nu är det bara att hålla tummarna att det fungerar den här gången också.
[do_widget id=text-35]
Förökning av Afrikas blå lilja
Den är pampig och vacker denna exotiska skönhet. Det vetenskapliga namnet är Agapanthus praecox. Ibland kallas den också kärlekslilja.
Eftersom en planta eller rotklump som man ibland kan köpa den som är ganska dyr kan det vara värt att själv föröka sin Agapanthus.
Dessutom är det så mycket roligare med växter man själv dragit upp från frö eller stickling…
Här kan du läsa om skötsel, övervintring och tips på hur du förökar Agapanthus genom frösådd och genom delning.
Plantera Agapanthus i rabatten
Här i Sverige får de flesta av oss njuta av den planterad i kruka, men i de varmaste, lägsta klimatzonerna upp till Stockholmstrakten kan det gå att övervintra dem nedgrävda i rabatten. Helst bör man då täcka ordentligt med löv och kanske en granruska eller två efter att snön kommit.
Tänker du försöka dig på detta kan det vara en fördel att plantera tidigt på säsongen så att plantan hinner etablera sig ordentligt. Välj ett skyddat läge och se till att dräneringen är så bra som möjligt eftersom kyla ihop med fukt är den värsta fienden för känsliga växter.
Övervintra Agapanthus i kruka
Bor man i en högre växtzon övervintras de säkrast i kruka som helst ska stå svalt och frostfritt och om möjligt ganska ljust, men det brukar även gå bra med mörk förvaring så länge det inte är för fuktigt.
Vattna endast mycket sparsamt under vintern. Ställ fram ljust och börja driva kring slutet av februari-mars.
Olika sorters Agapanthus
Det finns numera ganska många olika sorter till försläjning här i Sverige. Den klassiska storvuxna sorten är nog fortfarande den vanligaste sorten. Den har stora, klotrunda, mörkblå blommor och breda, kraftiga blad. Det finns också andra, lite mindre sorter som har lite smalare blad. Dessa är oftast mer rikblommande.
Blommorna kan ha olika nyanser av blått eller är rent vita. Det finns även sorter med vitkantade blad.
Förökning
Agapanthus försökas genom delning eller med frö.
Förökning med frö
Att fröså Agapanthus är enkelt. Det är också lite spännande eftersom man inte alltid vet exakt vilken färg blomman kommer att få. Frösådda plantor kan få allt från mycket ljust blå blommor, via olika blå och lila nyaner till mörkaste blått.
Det är ganska enkelt att samla frö från överblommade fröställningar. Var dock noga med att frökapseln torkat ordentligt och helst börjat öppna sig innan fröet skördas annars gror det inte. Fröet är lite oregelbundet i formen, platt och svart.
Så fröna så snart som möjligt eftersom grobarheten är bäst hos de färska fröerna, men har man inte tillgång till extra ljus under vintern kan det vara bättre att vänta till senvintern eller våren eftersom fröerna gror ganska snabbt och behöver ljus under sin uppväxt.
Sätt ett tiotal fröer i en liten kruka med såjord på ca 0,5 cm djup. Håll jorden fuktig, men inte sur. Till att börja med kommer smala strån som med tiden blir kraftigare, men det dröjer några månader innan det är dags för omskolning vilket kan göras när bladen börjar bli lite kraftigare.
Plantera dem då i väldränerad jord i inte allt för stora krukor. Plantera om, (omskola) när rötterna fyller krukan.
En frösådd planta kan om man har tur blomma efter ett drygt år, men ofta tar det två eller tre år innan den första blomman kommer.
Föröka med delning
Med tiden bildas nya bladrosetter som kan delas till att bilda nya plantor.
Detta är det snabbaste sättet att få en ny planta som blommar. Delning bör göras på våren eller försommaren.
Själva delandet är inte helt enkelt eftersom rötterna är mycket kraftiga och ofta väldigt täta. Man får helt enkelt ta till sågen!!!
Såga, lirka och dra så försiktigt som möjligt loss en eller flera bladrosetter.
Det kan vara svårt att få med alla rötter när man delar upp bladrosetterna, men det räcker med bara en eller två korta rotbitar på bladrosetten för att den ska klara sig, men ju mer rötter, dess bättre.
Sätt de delade plantorna i lätt sandblandad jord i krukor på ca 10 cm i diameter och vattna försiktigt. Jorden ska vara fuktig, men får inte blir genomblöt.
Delade plantor som bara har lite rötter kan behöva få lite hjälp med luftfuktigheten i ett miniväxthus eller i en plastpåse ett par veckor för att växa till sig lite, men oftast klarar de sig bra ändå.
Ställ de nya små plantorna ljust inomhus eller i ett växthus eller drivbänk om det inte är för kallt. Helst bör det vara över 15 grader.
När man ser att plantorna börjar växa kan de ställas ut och odlas som sina fullvuxna kollegor.
Odlingstips
Plantera om med några års mellanrum när rötterna fyller hela krukan, men välj inte allt för stor kruka då de trivs när det är lite trångt. Låt gärna jorden torka upp lite mellan vattningarna och använd en svag näringslösning då och då under tillväxtsäsongen.
[do_widget id=text-35]
Kompostering – Gratis gödning och en tjänst för miljön
Kompost! – Själva ordet kan nog ge associationer till allt från en torr, spretig hög med löv och gräs i en gles nätbur till mullig, väldoftande, fuktig, underbar, jord.
Ordet kompost betyder kortfattat nedbrytning av organiskt avfall med hjälp av mikroorganismer och maskar.
Vi producerar ju alla en massa avfall både i köket och i trädgården eller på den plats vi odlar.
Nästan allt avfall från trädgård och odling och väldigt mycket av de skal och andra rester som till exempel kaffefilter och sump som vi får över i köket kan vi använda för att förbättra jordens struktur och samtidigt tillföra näring.
För den som har en trädgård eller en odlingslott är ju trädgårdkomposten ett måste, men det finns många smarta och praktiska lösningar att skapa egen jord och näring även för den som odlar på balkongen eller inomhus. För visst är det tokigt att inte ta hand om avfallet när det kan göra så bra nytta!
Trädgårdskomposten
Har man gott om plats är det bra med flera behållare för olika material. Till exempel kan man ha en lövkompost, en behållare med använd jord och har man mycket avfall är det en fördel om man kan fylla på i en ny behållare när den första blivit full och låta nedbrytningen bli klar.
Trädgårdsavfall kan man kompostera i både öppna och slutna behållare. För kompostering av matavfall krävs en sluten behållare och ibland tillstånd av kommunen.
Oftast är det enklare att få igång en bra komposteringsprocess i en sluten behållare, men en lösning där man till exempel sätter några pallkragar på varandra brukar fungera bra också bara den inte står för torrt.
Nyckeln till att få igång komposteringsprocessen
– Jämn blandning av ’grönt’ och ’brunt’. Det vill säga färskt, saftigt avfall som gräsklipp, stjälkar med mera och någon typ av strö. 50/50 av vardera är optimalt för ett bra resultat.
Man behöver inte alls skaffa något speciellt kompostströ utan spån, strimla tidningspapper, flisade grenar eller löv är exempel på strömaterial som är perfekt att blanda ner.
– Lagom hög fuktighet. Uppnås om man blandar material i komposten så det inte blir för kompakt.
– Komposten ska inte stå för soligt utan halvskugga är bäst.
Att få igång en nedbrytningsprocess i en gles nätkorg kan däremot vara en utmaning. Det glesa nätet gör att det lätt blir lite torrt.
Ett tips är att vända på konstruktionen och bygga ihop den så att den blir låg och vid istället. Då är chansen att lyckas mycket bättre.
Mycket av trädgårdsavfallet kan också läggas i svarta plastsäckar som man knyter ihop och sticker ett par hål på. Med ett spadtag kompost eller hästgödsel i säcken påskyndas nerbrytningen.
Låt ligga i skuggan ett eller två år. Sedan är det klart att användas som jordförbättring.
Kompostlimpa
Under de senaste åren har den så kallade kompostlimpan blivit populär igen. Det är en mycket effektiv komposteringsmetod där man blandar olika typer av trädgårdsavfall i olika lager och lägger i form av en limpa. En nackdel kan vara att det tar lite större plats än ett par kompostbehållare, men har man utrymmet är det definitivt ett bra alternativ. Det finns både bra böcker och information på nätet som ger tips om hur man gör en kompostlimpa.
Maskkompost
Sedan några år har vi maskkompost både inne och utomhus. Det smarta med att ha den inomhus är att den fungerar året om.
De har nästan blivit som husdjur och det är alltid lika trevligt att hälsa på dem som vi gör en gång i veckan. Då lyfter vi på locket och gräver lätt med en liten kratta för att se hur de mår och känner försiktigt efter om det känns tillräckligt fuktigt i jorden. Sedan fyller vi på med veckans avfall från köket blandad med strimlat papper och kaffefilter.
Maskkomposten står här i köket bredvid mitt skrivbord och jag kan garantera att den luktar ingenting alls från där jag sitter. Däremot doftar det härligt av mylla när lockat öppnas och man sticker ner huvudet nära jorden.
Att komma igång med en maskkompost är inte särskilt svårt. Enklast är att skaffa en behållare som är avsedd för maskkompostering, men rent praktiskt kan man använda i stort sett vilken låda som helst som tål fukt för att komma igång. Vitsen med en ’riktig’ maskkompost är det är enklare med flera lådor som staplas på varandra så att maskarna kan förflytta sig vartefter de äter upp avfallet och att den vätska som produceras i komposten kan tömmas ut vartefter med ett vred i botten.
Den vätskan är väldigt rik på näring och kan användas att vattna med men behöver spädas minst 10 gånger eftersom den är väldigt koncentrerad.
Starta upp maskkomposten så här
Börja med att bädda för dem genom att lägga i strö av olika slag som till exempel strimlat papper, lite jord (gärna kompostjord) lite grönsaksskal och lite sand. Sedan får man vattna lite för att det ska bli lite fuktigt innan maskarna läggs ner. Och över allt lägger man sedan ett lager genomfuktade dagstidningar som hjälper till att hålla fukten.
Det tar några veckor innan maskarna kommer upp i tempo med att äta och föröka sig så den första tiden kan man inte lägga allt för mycket avfall i komposten, men efter några veckor kan man börja lägga på mer och mer.
Det är inte särskilt krångligt och tidskrävande med en maskkompost. 10-15 minuter i veckan räcker gott.
Efter någon eller några månader kan man börja tömma de nedersta lådorna på jord i takt med att maskarna gör sitt jobb. Oftast är då jorden mer eller mindre tom på mask eftersom där inte finns något att äta.
Den jord som producerats är otroligt rik på viktiga näringsämnen och mikroorganismer som hjälper växter att ta upp näring och vatten och gör den också mer motståndskraftig mot ohyra och andra skadegörare.
Kompostjorden använder man sedan som jordförbättring i krukodlingar och i odlingsbäddar.
Bokashikompostering
Det här är en komposteringsteknik som passar perfekt för ’Urban Gardening’, för den med lite utrymme men också för alla andra. Bokashi kommer från Japan och betyder ungefär ”jäst organiskt material”.
Matavfallet läggs i en särskild tät hink, också här med en hällpip där näringsrik vätska kan tömmas ut liksom på maskkomposten.
Istället för att avfallet ska brytas ner till jord används här istället en speciell sammansättning av mikroorganismer som sprayas eller hälls över matresterna. De sätter igång en process där avfallet jäser och inom några veckor kan grävas ner och användas som mycket näringsrik jordförbättring.
En stor fördel med bokashikompostering är att även rester från kött och fisk kan läggas i hinken.
Höns – odlarens bästa vän!
Ett annat mycket trevligt sätt att återvinna matrester på är att hålla höns i trädgården. Förutom att de producerar utmärkt gödsel är de duktiga på att ta tillvara ogräsrenset.
Lägger man in högar med ogräs till dem pickar de snabbt i sig fröer och saftiga växtdelar. Efter några dagar när ogräsrötterna torkat in och fröerna är avätna kan resterna krattas ihop och läggas på komposten.
[do_widget id=text-62]
Syrenhäck – helt gratis!
Den vanliga bondsyrenen Syringa vulgaris är en riktig klassiker och nästan ett måste i den gammaldags, romantiska trädgården planterad i en berså, som häck eller som solitär.
Syrenen har vackra blommor som doftar gott. Bladen har en skön grön färg och den är mycket lättskött.
Det finns många olika sorter att välja bland med vita till rosa, och lila till purpurfärgade blomklasar. De flesta är frodiga och lättskötta.
Förutom som häckväxt eller solitär buske kan man stamma upp en planta så att den blir till ett litet träd.
Ett annat tips är att plantera tre unga plantor tillsammans, stamma upp dem och fläta stammarna.
Syrenens enda nackdelen är möjligen att den sprider sig sidledes med rotskott. Dessa rotskott är rätt enkla att mota genom att regelbundet köra över dem med gräsklipparen, klippa eller rycka upp dem då och då.
Men de här rotskotten är också en tillgång och något som man kan ta tillvara för att till exempel göra en syrenhäck.
För den som inte själv har syrener med rotskott kanske det finns en granne eller någon i bekantskapskretsen som gärna vill bli av med några..
Så här gör du en syrenhäck från rotskott
Förbered planteringsstället
Gräv och luckra jorden där häcken ska planteras 50-60 cm djupt.
Syrener klarar sig med ganska mager jord, men blir finare och frodigare och växer lite fortare om den får mer näring så blanda gärna i lite kompost, eller välbrunnen ko- eller hästgödsel under grävningen.
Beräkna att det går cirka tre plantor per löpmeter. Är plantorna mycket små kan man plantera lite tätare än så.
Gräv upp rotskott
Välj inte allt för höga rotskott utan ta hellre de som är kortare än en halvmeter.
Högre rotskott är ofta kala nedtill och hos dem behöver man få med en större rotklump för att de ska klara av flytten och börja växa bra på sin nya plats.
Gräv med en spade eller lirka upp dem med en grep. Rotskotten sitter fast i utlöpare från de större plantorna och det kan behövas en sekatör för att klippa av utlöparen.
Gräv ut ordentligt runt rotskottet så att det säkert följer med en rotbit med många små rottrådar. Utan dem klarar den sig inte.
En sådan här flytt är väldigt stressande för plantan. Är det många rotskott som ska grävas upp lägg dem vartefter i en hink med vatten.
Om de hinner torka innan de planteras och vattnas får de mycket svårare att återhämta sig.
Plantera
Lägg ut plantorna med önskat avstånd på den förberedda planteringsytan och gräv ner dem så de sitter på samma djup som de satt innan.
Tryck till jorden runt plantan men inte för hårt, bara så att den står stadigt.
Beskär
Klipp ner plantan i samband med planteringen.
Det kan kännas lite trist att korta ner dem när man istället vill ha en högre häck men det har man igen senare.
Dels minskar mängden blad som den flyttade plantan behöver underhålla och dels uppmuntras plantan att producera sidoskott vilket gör att den kommer att bli tätare redan från början.
Med små plantor räcker det att bara klippa bort toppskottet, hos lite större plantor rekommenderas att klippa ner dem till 20-30 cm höjd.
Klipp alltid några millimeter ovanför ett bladfäste.
Vattna
Plantorna måste vattnas direkt efter planteringen och sedan varannan till var tredje dag under ett par veckor beroende på temperaturen.
Följande period räcker det med vatten någon gång i veckan och sen bara om det är extremt torrt under en längre period. Vattna alltid länge vid varje tillfälle så att vattnet verkligen kommer ner ordentligt i jorden. Då söker sig rötterna nedåt istället för uppåt om bara det översta jordlagret blir blött.
Häckplanteringen ser inte särskilt imponerande ut första säsongen, men redan nästa år börjar den snygga till sig och på bara två-tre år har man fått en snygg och frodigt grön häck helt utan kostnad…
[do_widget id=text-35]
Växtstöd/spalje för murgrönan
Jag har en murgröna i köket som det var hög tid att plantera om.
Det är en stickling från förra året som har vuxit till sig ordentligt med täta, fina rankor.
När jag satt om den i sin nya, lite större kruka kom jag på att jag skulle spaljera upp den istället för att låta den hänga och tillverkade det här lite annorlunda växtstödet.
Från början hade jag tänkte göra det cirkelrunt, men tråden jag hittade i ett skåp här hemma är rätt kraftig och det var svårt att få den jämnt rund så istället fick det blir en böljande cirkel.
Busenkelt att göra. Har man ingen tillräckligt kraftig tråd hemma kan man tvinna två eller tre för att få samma styrsel.
Börja och avsluta ändarna på stödet med minst 10 centimeter rak tråd som man sticker ner i jorden för att förankra den i krukan på båda sidor.
Självklart kan man göra den sfärisk och sätta ihop två eller till och med fler som man sätter ner fån olika håll. Det är bara att testa. Kul är det i alla fall och resultatet blev rätt bra tycker jag.
Den glada grisen jag hittade på plantskolan i Hamburg får hänga i bågen så länge rankorna inte vuxit ihop. Alltid retar det någon…
[do_widget id=text-35]