Igår när marken fortfarande var ordentligt blöt efter regnet passade jag på att gå ut och rensa ogräs lite ogräs.
Så här dags när högsommaren börjar avta och vi faktiskt fått ordentligt med regn efter en lång torrperiod tittar små ogräsplantor upp lite här och var i trädgården. Deras frön har spridits med vinden tidigare på säsongen och sedan legat och väntat på en rejäl rotblöta för att börja gro och sätta igång och växa. Ganska irriterande kan man tycka, men när det just har regnat är det som allra enklast att rensa bort dem så det är bara att gå ut och köra.
Något som är betydligt roligare är att många av mina favoritperenner har gjort samma sak.
Från de fröställningar jag låtit sitta kvar har fröna spritt sig och här och var hittar jag små trevliga plantor som jag successivt kan gräva upp sätta i kruka. Där får de växa till sig innan jag planterar dem där de egentligen ska sitta.
Självklart kan man också låta dem sitta kvar och växa till sig och sedan flytta dem direkt till sin nya växtplats, men växter som har pålrot som till exempel aklejan kan det vara smart att ta hand om tidigt. Om plantan hinner bli för stor innan den flyttas kan roten gå av eller skadas och plantan får en dålig start eller inte vill ta sig alls.
Ett annat skäl att sätta dem i kruka först är om de växer på ett dumt ställe – som i gången till exempel. Då kan de lätt bli nertrampade. Hellre räddar jag då undan dem i en kruka så länge.
Det är lite olika hur snabbt olika växters frön gror. Vissa sorter gror direkt, medan andra behöver en vinter med kyla innan de gror. Det beror också på vart vart fröet hamnat. Särskilt i grusgångar brukar de gro snabbt och växa bra. Där får de fukt, men det är samtidigt luftigt mellan de små stenarna. Precis så som de flesta fröer vill ha det. Något att tänka på när man sår i kruka.
I den gång jag rensade hittade jag tre små grupper med aklejaplantor. Visst, jag har redan ganska många olika aklejor, men de som växer längs den gången är väldigt fina. Eftersom jag ska göra ett par nya planteringar inom kort passade jag på att ta tillvara några av dem.
Jag var klok nog att fotografera dem när de blommade så att jag skulle kunna komma ihåg färg och form på dem.
Nu är det ju så att akleja gärna korsar sig vitt och brett och man kan vara långt ifrån säker på resultatet av sådderna, men eftersom jag gillar dem alla tre som växer där tycker jag det är värt att ta tillvara dem.
Blir det helt fel med färg eller växtsätt är det ju bara att gräva bort den senare.
Innan jag tog upp dem började jag med att förbereda ett antal krukor med plantjord som jag vattnade igenom. Ju kortare tid utan jord, dess bättre.
Sedan lirkade jag upp dem försiktigt för att störa rötterna så lite som möjligt och få mycket jord med.
Därefter planterade jag dem i de förberedda krukorna med hjälp av en prickelpinne (åh, vad jag gillar prickelpinnar! – smart, enkelt och praktiskt)
Jag gjorde ett hål mitt i krukan, lirkade ner roten i hålet och tryckte försiktigt plantan ner i jorden samtidigt som jag tryckte till jorden från sidan med prickelpinnen.
Slutligen vattnade jag försiktigt igen så att jorden skulle sätta sig ännu bättre och ställde dem sedan i ett brätte ute på skuggsidan av huset.
Det fanns fler plantor kvar i grusgången, men de var inte tillräckligt stora för att flyttas än så jag markerade dem med en målad pinne för att inte riskera att kliva på dem.
Jag gissar de är färdiga att flyttas till kruka om ett par veckor och innan frosten sätter sig i marken hoppas jag att den nya rabatten är klar så de får komma på plats innan vintern.
Om inte, ställer jag dem i en pallkrage, lägger en fiberduk över och häller på lite torra löv och planterar dem till våren.
Så här kan man göra med nästan alla småplantor man hittar, och det är på det här sättet som många av plantorna i min trädgård kommit till. Lite pill, lite pyssel men oj vad roligt det är!
[do_widget id=text-35]
Botaniska trädgården på Gran Canaria
Botaniska trädgården på Gran Canaria, Jardín Botánico Viera y Clavijo ligger cirka 15 minuters bilfärd strax sydväst om Las Palmas de Gran Canaria.
Parken sträcker sig över ett ganska stort område med ingång längst ner och en restaurang högst upp med fin utsikt över trädgården.
Det är den svenska botanikern Eric Ragnor Sventenius som ligger bakom anläggandet av trädgården som började byggas 1952.
Parken innehåller många endemiska arter (arter som bara växer naturligt just där) från Gran Carnaria och dess omgivande öar. Några av dem är nåra utrotning.
Tyvärr kom jag till parken bara en timme innan stängningsdags så jag hann se väldigt lite, men under den korta stunden försökte jag få en någorlunda hygglig överblick.
Parken är fint uppbyggt med olika landskapstyper och där fanns mängder av olika växtslag, de flesta utmärkta med tydliga skyltar.
Har man gjort lite utflykter runtom på ön tycker jag inte att den botaniska trädgården är ett måste för den normalintresserade. Men parken är fin och delvis väldigt lummig, och en växtnörd kan väl aldrig få nog?…
Här lite bilder från trädgården.
(Tips! klicka på en bild och starta bildspelet med förklarande texter)
[do_widget id=text-62]
Kaktusträdgården Cactualdea på Gran Canaria
Kaktusparken Cactualdea på Gran Canaria är verkligen värd ett besök.
Det var helt utan förväntningar som vi tog av vid skylten som visade på en kaktuspark
när vi körde norrut på västra sidan av ön in i byn San Nicolás de Tolentino.
Enligt informationen på deras hemsida det Europas största kaktuspark med över 1200 olika arter hämtade från olika delar av världen.
Parken blev klar för cirka 15 år sedan efter att ha byggts upp under nära 10 års tid, vilket man verkligen kan förstå.
Parken ligger perfekt placerad uppe bland bergen, vilket gör att vyerna ur nästan alla perspektiv blir väldigt vackra.
Förutom en mängd stora och mindre planteringar med kaktusar av alla de slag och många andra fina växter fanns där en restaurang, en skådeplats som visade upp en vulkan och gamla tiders boenden i grotta. Här och där strosade ankor och höns.
En väldigt välskött och vacker park.
Vid entrén fanns det möjlighet att köpa med sig lite olika sorters kaktusar och lite andra souvenirer som till exempel kaktusmarmelad 🙂
[do_widget id=text-62]
Växtspotting på Gran Canaria
I veckan kom jag hem från Gran Canaria efter en veckas skön avkoppling med målsättning att inte göra någonting alls. Men ett par utflykter blev det såklart.
Gran Canaria är ju långt ifrån en grön och prunkande ö, men i och med de fyra olika klimatzoner som denna lilla ö faktiskt har finns det en del spännande att se på växtfronten om man tar en tur runt på ön.
Förutom det för en växtälskare kanske självskrivna besöket till den botaniska trädgården strax utanför Las Palmas de Gran Canaria upptäckte vi ett väldigt sevärt ställe nämligen kaktusparken Cactualdea i byn San Nicolás de Tolentino.
Vi hade hyrt bil och körde längs slingrade vägar på den västra sidan av ön när en skylt om en kaktuspark plötsligt dök upp.
Eftersom vi inte hade något direkt planerat vände vi och körde in där på vinst och förlust och det var verkligen en vinstlott. Ett otroligt imponerande ställe som till och med den inte särskilt växtintresserade maken uppskattade mycket.
Jag har lagt in lite fler bilder och mer info om besöket i kaktusparken i ett eget inlägg.
Den vidare resan längs branta, slingriga vägar norrut i bergen var både vacker och lite läskig.
På en del ställen var det inte många decimenter mellan bil och bråda stup och i vissa kurvor var det knappt lämpligt att mötas, men vilken utsikt! Särskilt uppe på norrsidan av ön. Där gjorde vi ett kort stopp för att beundra utsikten ut mot Teneriffa som syntes i fjärran.
Ungefär 15 minuter sydväst om Las Palmas hittade vi så småningom till den botaniska trädgården. Tyvärr var det bara en timmes öppethållande kvar där när vi kom dit och jag var i väldigt stort behov av att pudra näsan efter allt vattendrickande i bilen så jag hade väldigt svårt att koncentrera mig på omgivningarna innan jag äntligen hittade en toalett.
Skyltningen dit var väldigt undermålig och ett tips för den som ska dit är att fortsätta i den riktning som skylt nr 19 visar ända till något som ser ut som ett förhistoriskt skjul väl undangömt i skogen. Där är det!
Det blev en kort tur i parken och lite bilder blev det också. Jag har lagt in dem i ett eget inlägg som du hittar här.
Vi gjorde också en annan utflykt som inkluderade ett besök till La Marquesa’s botaniska trädgård utanför Arucas.
Det var en fin liten park med en massa vackra växter, påfåglar av olika slag som vandrade omkring och en fin damm. Kanske inte ett ställe man har som enda destination, men har man vägarna förbi är den väl värt ett besök.
En av de de mer spännande sevärdheterna där var det väldigt stora Drakblodsträdet, mest känt för sin röda sav.
Självklart fick jag med mig lite växter hem för vad är en resa utan souvenirer?
Under våra ibland ganska långa promenader höll jag självklart utkik efter mogna eller fallna frökapslar till spännande växter. En ny favorit, som självklart inte kan odlas utomhus här är Delonix regia, som på svenska kallas Flamträd. Det har vackra, sirliga blad som påminner lite om sensitiva – Rör-mig-ej, de där bladen som drar ihop sig när man ta på dem men är större.
Jag fick med mig en fröskida från ett sådant som fallit ner på marken. Den är jättestor. Lite svårt att se på bilden men den är säkert närmare 30 centimeter lång.
Sista dagen innan vi skulle åka till flygplatsen har jag turen att hitta ett par självsådder av just Delonix regia och något sorts palm!
Raskt krafsade jag mig ner i den torra sanden och lyckades lirka med mig några av dem som jag rullande in i fuktigt papper och stoppade ner i en petflaska inför resan. Än så länge, fyra dagar efter hemkomsten ser de ut att ha klarat sig.
[do_widget id=text-62]
Trafiksäker myrstig
Även om myror ibland kan vara lite störande och bygga sina bon på platser där de är i vägen har jag alltid tyckt att de är imponerande varelser.
De kommunicerar och samarbetar inom stacken med fantastiskt resultat. Men efter igår har jag insett att de är långt mer smarta än jag tidigare trott.
Efter en tur med bilen blev vi stående vid grindarna och konstaterade att det var ovanligt mycket myror som klättrade upp och nedför de två stora lindarna på vardera grinden.
Vi har ingen stor myrstack på den delen av tomten så jag pekade ut en stor stack jag sett på andra sidan vägen som troligt hem för myrorna. Inget konstigt med det. Men, så började vi studera myrorna lite närmare och såg att de bar med sig mat och material upp i trädet. Eftersom vi inte känner till att stackmyror bor i träd blev vi ännu lite mer nyfikna och började leta efter var de egentligen bodde och hur de tog sig till stacken.
På vägen utanför syntes bara någon enstaka myra så där var helt klart inte deras huvudstråk.
Torbjörn skojade och sa att de nog går över vägen på lina på vår telefonledning som sitter uppspänd mellan träden över gatan. Kul tanke, men efter en lite mer noggrann titt kunde vi konstatera precis så gick det till.
De går till och från stacken på andra sidan vägen via den uppspända telefonledningen. Är inte det ett tecken på om inte stor intelligens så i varje fall någon sorts insikt för överlevnad – imponerande tycker vi!
Självsådda klematisplantor
Idag hittade jag två små klematisplantor som hade självsått sig mellan plattorna i pergolan där vi har en massa olika sorters rosor och klematis planterade.
Jag har tidigare sett ett par självsådda plantor i själva rabatten i närheten. Men eftersom de står ganska tryggt där de hamnat har jag låtit dem stå kvar för att växa till sig lite innan jag gräver upp dem och planterar dem på en lämplig plats här i trädgården.
Men de här två stod på ett så utsatt ställe där de antingen riskerade blir bortrensade, söndertrampade eller kanske till och med torka ihjäl på grund av värmen.
Det var trångt och torrt där de växte så jag fick försiktigt lirka upp dem med hjälp av ett maskrosjärn. Tack och lov verkar det som att jag fick med nästan alla rottrådar.
Ibland kan det vara enklare om man vattnar ordentligt på plantan för att den ska släppa från jorden om den står trångt, men jag provade lite försiktigt och kände att de skulle släppa ändå.
Nu har jag skolat upp dem båda och de sitter i fin planteringsjord i 9-centimeters perennkrukor som står under uppsikt på skuggsidan av huset. Även om jag nu inte vet vilka sorter det är har jag satt i små etiketter där det står vart jag hittade dem och när. Det är ett bra sätt att skilja olika plantor åt men också intressant information senare när de börjar blomma eftersom man då kan försöka lista ut vilka föräldrarna är.
Förhoppningsvis hinner de växa till sig så jag kan plantera dem på lämpligt ställe till hösten, annars får de övervintra i sina krukor med ett lager löv över som lite skydd.
Det är verkligen spännande med den här typen av frösådder.
Jag har ingen aning om hur de kommer att se ut, varken till växtsätt, bladform eller blomning eftersom det är frön från hybrider (korsade plantor). Frösådder till hybrider blir aldrig identiskt lika sina fröförälder. De kan bli snarlika, eller visa upp helt andra egenskaper som skapats när den befruktats av en annan klematis, eller egenskaper från tidigare generationer.
Jag har sex eller sju olika klematissorter planterade i pergolan och jag har ingen aning om vilken av dem som frösått sig, inte heller vem som kan vara pappan.
Vid en snabb titt på de två fröplantornas blad kan jag direkt konstatera att de kommer att bli olika, men mer än så vet jag inte än.
Har jag tur kan det bli en blomma nästa år, men troligen får jag vänta något eller ett par år till. Något nytt roligt att längta till.
[do_widget id=text-62]
Säsongens sista jordgubbar
I helgen plockade jag de sista jordgubbarna. Med den värme och torka som varit ett tag började de se lite väl tråkiga ut så jag tänkte det var lika bra att plocka dem alla innan de blev helt intorkade.
Jag fick ihop hela fyra liter vilket var mycket mer än jag trodde så det blev både saft och sylt av dem.
Samtidigt som jag rensade dem sorterade jag dem i två olika skålar där de som var oskadade och fina hamnade i skålen som skulle bli sylt och de med lite skador och de som såg lite lätt torkskadade ut hamnade i skålen med bär som skulle bli saft.
Jag gjorde det lite enkelt för mig och använde syltsocker till sylten. Men varför inte? Det gick jättesnabbt och resultatet blev mums! En liten burk har redan gått åt till frukostflingorna och som ersättare till marmelad på rostbrödet.
Recept på jordgubbssylten finns här.
Det är ett tag sedan jag kokade saft, men jag hittade ett gammalt recept jag tidigare använt både för hallonsaft och vinbär.
Saften blev jättegod. Tyvärr går den åt snabbt nu i värmen.
Receptet på jordgubbssaften finns här.
[do_widget id=text-62]
Recept på jordgubbssaft
Få saker är godare att dricka än hemmagjord saft och detta grundrecept på bärsaft fungerar förutom till jordgubbar till nästan alla sorters bär.
Till jordgubbssaften gör det inget om gubbarna är lite mosiga och snudd på övermogna.
Ingredienser:
Mät upp hur många kilo jordgubbar du har och anpassa mängden övriga ingredienser.
3 dl vatten per kilo bär
6 dl strösocker per liter avrunnen saft
Valfritt: Konserveringsmedel typ natriumbensoat eller atamon enligt anvisning.
Gör så här:
- Rensa och skölj gubbarna. Lite mosiga bär är ok till saften, men skär bort eller släng allt för fula bitar eftersom de kan minska saftens hållbarhet.
- Mät upp och koka upp det antal deciliter vatten som motsvarar bärens vikt. (3dl vatten/kg bär) i en stor kastrull.
- Häll i bären och låt koka i 10 minuter. Mosa gärna bären mot kastrullkanten mot slutet av koktiden när de blivit mjuka.
- Häll upp i en silduk och låt självrinna ner i ett stort kärl under en halvtimme. Kläm eller pressa inte bären i silduken eftersom saften då lätt kan bli grumlig.
- Mät hur många liter avrunnen saft det blivit. Häll över i kastrullen igen och låt det koka upp.
- Rör ner 6 dl socker per liter avrunnen saft i kastrullen och koka upp igen.
- Tag bort kastrullen från värmen och skumma (ta bort det skum som bildats på ytan) så noga som möjligt.
- Tillsätt eventuellt konserveringsmedel.
- Häll upp på väl rengjorda flaskor (eller burkar för frysförvaring). Ska flaskorna stå i kylskåp fyller man dem ända upp. Vid frysförvarning i flaska behöver man lämna 20% utrymme för expansion.
Förvaring:
Saften klarar sig i kylskåp någon vecka utan konserveringsmedel och det går jättebra att frysa den. Tänk i så fall på att lämna utrymme i flaskor eller burkar så att innehållet kan expandera vid frysningen.
Jag vet inte hur länge saften håller med konserveringsmedel för den brukar ta slut ganska fort men jag gissar ett år eller så om den står svalt.
[do_widget id=text-50]
Recept på jordgubbssylt
Har man lite lätt mosiga gubbar som är felfria i övrigt är det perfekt att koka sylt på dem.
Med det här receptet går det både snabbt och blir jättegott!
Ingredienser
1 kg jordgubbar
5 dl syltsocker
Det går bra att flerdubbla eller halvera mängden också beroende av hur mycket jordgubbar man har.
Gör så här:
Rensa och skölj sedan jordgubbarna.
Dela dem med en kniv och lägg dem i en kastrull.
Häll ner sockret och blanda ordentligt.
Koka upp under om rörning och mosa gubbarna mot kanten av kastrullen.
Låt koka i cirka 10 minuter.
Häll upp sylten i väl rengjorda burkar.
Förvaring:
När man använder syltsocker kan sylten förvaras i rumstemperatur ungefär ett år men
smak och färg bibehålls bäst om den står mörkt och svalt. Öppnad burk ska stå i
kylskåpet.
Vill man slippa konserveringsmedel kan man använda vanligt socker och hälla upp sylten i mindre plastbyttor och förvara i frysen.
[do_widget id=text-50]
Mycket blommor – och ogräs…
Blomningen här hemma är fantastisk just nu.
Många av rosorna har fått ett fantastiskt flor, schersminen doftar ikapp med alla rosor och den vackra rödbladiga flädern som nu efter några år fått lite storlek är otroligt vacker med sina stora rosa blommor mot mörkröda blad.
Det inte bara riklig blomning, utan det växer mycket här också. Särskilt då ogräset.
Många rabatter här i trädgården är ganska nyanlagda vilket gör att det finns en hel del bar jord för de kära ogräsfröna att slå sig ner.
Det betyder att det blir lite extra ogräsrensning på schemat här innan växterna i rabatterna vuxit till sig ordentligt.
Det har ju varit ganska lite regn senaste tiden där jag bor. Även om det regnat då och då blir det inte blött i marken och ogräsrensning har därför inte varit att tänka på.
Jorden här i trädgården är på de flesta ställen väldigt hård när det är torrt om man inte varit duktig och luckrat.
Ogräsrötterna biter sig fast och är närmast omöjliga att få med.
Sedan i söndags har det regnat lite mer ordentligt så därför har vi de senaste två dagarna ägnat några intensiva timmar åt att ligga på knä i rabatterna och rensat.
Belöningen kommer snabbt nu när jorden är fuktig och lättarbetad och det känns genast mycket roligare att ta en runda i trädgården.
Jag gav mig själv en en sån där pall med sitt- och knädyna som morsdagspresent. En investering jag är väldigt nöjd med. Jätteskön och väldigt praktisk när man ska ner på knä och rensa.
[do_widget id=text-62]