Författare: Lena

Ja, en dag som alla andra. Men när man tänker efter så händer det rätt mycket även en ganska vanlig dag, som idag till exempel.

På hundpromenaden efter lunch kände jag lukten av bränd jord, men tänkte väl inte så mycket på det förrän jag var på väg tillbaka hem och lukten blev ganska överväldigande. Såg mig om och såg hur det rök bakom en liten  sommarstuga ett trettiotal meter från stigen. Tänkte det var bäst att kolla och det var nog klokt så här i efterhand. Det brann inte med öppen låga, men troligen har tomtägaren i helgen eldat grenar från ett omkullfallet träd och inte släckt ordentligt efter sig. Det rök och glödde lätt på en yta på över 6 kvadrat, men det var inte det värsta. När jag sparkade på kanterna kände jag hur tomt det var inunder. Det hade brunnit iväg under marken i rottrådar och torv så den egentliga brandytan var säkert tre gånger så stor. Kände inte det var möjligt och ville inte själv ta ansvar för att släcka för vatten fanns det inget och snö skulle inte räcka så det blev till att larma brandkåren. Möjligen får tomtägaren också en erinran från polisen eftersom det anses som vårdslöst fick jag höra av räddningstjänsten.

På eftermiddagen fortsatte vi stickla pelargoner uppe i växthuset. På väg dit passerade jag bikuporna och fick se hur bina i ena kupan sträckte på vingarna och troligen utförde det som kallas för rensningsflygt; Rensa tarmarna efter vinterns vila. Det surrade bitvis ganska friskt där utanför och de såg oväntat pigga ut med tanke på att de tryckt därinne i kupan i många månader nu. Härligt att se att de fortfarande var i livet!

Rensningsflygt pågår

Jag har drabbats av gallsten – inte kul alls!
Förra fredagen bar det akut in till sjukhuset då jag var nära att tuppa av för det gjorde så himla ont och nu i fredags var det dags igen. En sten hade antagligen fastnat i gallgången och jag blev alldeles gul – gulsot!
Så, helgen har jag tillbringat på sjukhuset. Tack och lov verkar stenen ha passerat och jag är nu hemma i avvaktan på magnetröntgen och operation som är planerad till nästnästa vecka.

Mässfynd

En bonus, om man kan kalla det så är att jag i varje fall snabbt rasar i vikt. Har bara kunnat äta falu rågrut och havrekuddar i mer än en vecka.

Har man något så tråkigt som gallsten kan det ju vara kul att göra något annat – och varför inte tröstshoppa lite?
Närmast dubbelvikt begav jag mig i torsdags till antikmässan här på Älvsjömässan bara för att röra på mig lite och kanske, kanske skulle jag hitta något…
Det gick lite för bra – Idag var vi och hämtade ’fynden’; två skåp, en flasktork, vinställ och en gammal tvättmaskin! Jo, det blev lite mer än väntat, men ett högt skåp till köket har vi letat länge efter och faktum är att vi känner oss rätt nöjda med vad vi fick betala efter lite prutande, och då får man väl vara glad.

Flasktorken står tillsvidare i köket, men så fort vi hunnit möblera om i butiken får den komma dit för att tjänstgöra som hängare för diverse trädgårdsprylar

Köksskåp

Skåp till vardagsrummet

En del av våra moderplantor bor inne på glasverandan och då är det väldigt praktiskt att hantera med en planteringsbricka när det ska sticklas och omplanteras. Då slipper man allt stök och kan plocka bort och fram och fortsätta utan en massa krångel. På vår hemsida finns två olika modeller; Tidy Tray som finns i grönt och svart och planteringsbrickan Plant Start.

Tidy Tray planteringsbricka

Nä, nu ska jag tappa upp ett bad och fira att jag fått komma hem igen!

Här är en lista över pelargoner som tål  minusgrader:

Inte att rekommendera…

Anledningen till varför jag skriver om detta är att jag i det senaste numret i en av trädgårdstidningarna åter igen läst om denna fantastiska pelargon som sägs tåla minusgrader. 

P. endlicheranum

(Eller SBS – skit bakom spakarna)
Oj vad man kan lura sig av tekniken! Temperaturen växlar ju rätt friskt nu från dag till dag och vissa nätter har varit väldigt kalla senaste tiden.

Kallt i butiken när värmen är avstängd…

Vi har ställt in en extravärmare för att behålla en hygglig temperatur även nattetid i växthuset nu när det pendlat ner mot -20-strecket. Men, ekonomisk (snål för den som så önskar!) som jag är har jag stängt av den dagtid då solen bidragit med värme. Så var också fallet i förrgår.

Runt läggdags kom jag på att jag kanske skulle sätta igång extrafläkten igen, men trött som jag var och kallt som det var ute kändes det inte så tilltalande att traska ut. Hade för mig att jag hört att det skulle bli lite mildare så det var nog ingen fara. (jag kan intala mig vadsomhelst som gagnar mig när jag vill sova…)
Somnade snabbt. När maken kom från trevligheter lite längre fram på nattkröken vaknade jag och vi dryftade temat temperatur och han sade det var kallt, -11 hade bilens termometer visat.
Jag ryckte åt mig mobiltelefonen som låg bredvid sängen. Det är en sån där tjusig sak som visar väder och temperatur där man befinner sig. Och jag såg direkt att han hade fel. Det stod -4 grader på den. Maken hade fel! och det fick han också veta. Men han gav sig inte och jag tittade återigen på min telefon och skulle just visa honom då jag såg att det stor Paris som ort! Inte undra på att det inte var så kallt!!!
Teknikens under – jag hade väl lyckats komma åt någonstans och så blev det Paris istället för Enhörna! Visst, jag är en klåpare, men betänk att jag faktiskt för inte så många år sedan jobbade med just olika typer av applikationer för mobiltelefoner och sk. smarta telefoner. Idag kan jag inte med dem!!!! Vad hände med bakelitluren med krullsnöre???? – Ja, ja. Efter det var det lite svårt att somna om så det var bara att krypa in i morgonrocken och lunka ut i kylan som nu var nere i -14. Hade hellre varit i Paris…

När vi ändå är ute i kylan passar jag på att lägga ut en bild på växtstödet jag byggde i våras för guldhumlen. Jag stack ner två armeringsjärn en bra bit ner i marken och fäste en avkapad bit från en armeringsmatta mellan dem. Sedan prydde jag det hela med ett par tankerutor från Trådspira. Det är ett enkelt, men mycket effektivt sätt att göra något extra av inget speciellt. Med rutorna blir det direkt ett fint trädgårdssmycke som är fint sommar som vinter.

Har ägnat de senaste dagarna åt att fylla på i webshoppen med nyheter och har just lagt in några fler av Lena Linderholms produkter som vi säljer i trädgårdsbutiken. Personligen tycker jag trädgårdsseten som nu finns med flera olika dekorer är underbara. Muggen är jätteskön att dricka ur och fatet är genialt. Vi använder dessa var dag till frukosten och de är verkligen perfekta om man ska smita ut och sätta sig med en liten kaka på balkongen eller i trädgården (när det blir lite varmare då kanske…)

Chester, en av våra Rhodesian Ridgeback är en riktig livsnjutare. Här ligger han och solar sig genom fönsterrutan i det som från början var tänkt att vara mattes divan…

Nä, det har inte snurrat helt däruppe. Med kylan som kommit drar våra element igång på högvarv och även om rumstemperaturen i stort inte imponerar så är det ofta väldigt varmt och torkar fort ut i de krukor som står ovanför eller nära ett element.
Temperaturen varierar också mycket mellan dag och natt. Särskilt de dagar då solen tittar fram. Det blir lätt lite jobbigt för växten när solen steker på, jorden torkar och antal ljusa timmar trots allt ännu är allt för få.
Receptet är att hellre vattna lite och ofta istället för att vattna mycket på en gång. Eftersom ljustillgången ännu är så låg kan växten inte tillgodogöra sig för mycket vatten än, men hettan från elementen måste samtidigt kompenseras.

Med kylan har också isen på dammen lagt sig. I natt frös den igen helt trots syrestenarna som ligger i för att hålla isen öppen så nu blir det till att löpa skytteltrafik med varmvatten för att hålla ett hål öppet. 

Som förra vintern när det var så himla kallt eldar vi för fullt i köksspisen så det går snabbt att få en kanna varmt vatten. Min fina tekanna, som varit med på bild här flera gånger, har blivit en trotjänare när det gäller att värma vatten till dammen. Jag bara älskar den – blir alltid glad av att se den!

På vägen mellan växthuset och lagret hittade jag den lilla söta hönan jag köpte när jag var på Hampton Court i somras. Hon var nästan helt översnöad, stackarn!

Nä, jag kan inte låta bli att visa ytterligare några isbilder. Jag blir lika fascinerad var gång jag går längs Mälaren och ser de många fantastiska isformationerna längs stranden.

Åter efter hundpromenaden tog jag tag i lite dåliga samveten. En julgrupp  med vissnade växter men en vacker murgröna i stod och skrotade i ett hörn. Julstjärnan var helvissen och vårelden är inte mycket att behålla så de åkte i komposthinken.

Murgrönan planterade jag i en hög glasskål som jag hällde ett par nävar lecakulor i för dränering (och för att det skulle se lite snyggare ut också) och sedan fyllde jag på med lite jord runt plantan som hade en rätt fin jordklump med sig från julgruppsplanteringen. Nu fick den nytt liv i vardagsrumsfönstret och kommer säkert bli jättefin inom bara någon månad eller två.

Klena och gängliga palettbladssticklingar

Ja, nu har vi ju fått snö till slut och det är ju bara att konstatera – det är väldigt vackert. Så någon vecka till eller så kan jag godkänna att den får ligga, bara det inte blir så kallt!

I höstas när vi ställde in känsliga plantor i växthuset upptäckte jag att det kommit sköldlöss på lagerbladsträdet så det åkte ut igen med rötterna före. För några veckor sedan såg jag den grön och frisk sticka upp ur stora komposthögen så jag förbarmade mig över den och ställde den i en kruka igen – men utomhus! Det är väl ingen större chans att den klarar sig över våren, men den är fin att titta på nu i alla fall där jag ställt den på verandan. Ser rätt exotiskt ut i kontrast mot den snöiga omgivningen.

Bananplantan som vi stoppade om med halm sent i höstas har det säkert jättemysigt där innanför. Ska bli jättespännande att se om den klarat sig och i så fall om någon eller några av de många små rotskotten vi såg när vi täckte den kommer upp i vår. De två större rotskotten som vi skar av och planterade i krukor som ställdes i växthuset mår jättebra. Det är tur att det inte är så varmt än därinne för då hade de nog vuxit ännu mer än de gjort hittills för deras växtkraft är enorm.

Inne i växthuset blommar kameliorna nu. Plantorna har krympt lite sedan förra året då de fick en liten köldknäpp och frös ner i våras, men de verkar vara än mer angelägna att blomma, och det är ju trevligt.

Utanför växthuset står en massa backar fyllda med perennsådder. Nästan alla perenner, buskar och träd går alldeles utmärkt att så nu och ställa ut. Perfekt om man har ont om plats inomhus.
Sådderna är nu översnöade, men tidigare, då man kunde se krukorna med jord och vermiculite över då kunde jag inte låta bli att kika lite extra varje gång jag passerade om något kommit upp. Jag kommer på mig själv gång efter gång med att huka lite och spana bland krukorna – Hur dum får man vara??? Men jag kan liksom inte låta bli, det är inbyggt!
Nåväl tids nog börjar det väl att grönska…

En av klängrosorna i pergolan på väg ner till lagret har tjuvstartat lite. Förra veckan, innan det blev lite kallare noterade jag att den hade fullt med ljusgröna små bladknoppar och härom dagen hade ett skott börjat utvecklas. Det är tydligt att den får lite lä och värme mot en av trästolparna men jag hoppas den inte förtar sig nu i kylan utan sparar sig till våren kommer.

Somna om!

Vi sticklar vidare på moderplantorna i genbanken med zonarticpelargoner. En del av dem har verkligen långa bladskaft och det blir både trassligt och lite rörigt på sticklingbrättena.
Kolla denna lilla stickling, mer än 50 cm lång!

Omlastning pågår

Igår ’avverkade’ vi Formexmässan. Den har blivit väldigt stor och det tar verkligen tid om man ska gå igenom den ordentligt så för att spara lite tid hade vi i förväg gjort upp en liten rutt med måste-besök, men visst passerar man en massa annat fint som måste spanas in.

Jag har väldigt svårt att inte kika in i montern där de säljer konstgjorda växter och bakelser! Jag är väl inte så jätteimponerad över de konstgjorda växternas naturtrogenhet, men bakelserna, oj vad de ser äkta ut. Det är stört omöjligt att skilja dem från riktiga.

Lite jobbigt var det för jag hade inte hunnit äta middag innan besöket (dålig planering!) så skålarna med godis på disken såg väldigt frestande ut. Men jag vågade inte norpa något för tänk om det var av gummi!

Träffade Lena Linderholm och hennes duktiga, målande dotter Emilia i C-hallen där de visade upp både vackra nya målningar och en del ny keramik. Där hade de riktigt godis, tack och lov!

Det blev inte mycket inhandlat, men det var heller inte planen utan målet var främst att spana in lite trender.
Lite nytt och fint till butik och webshop blev det dock, bl.a. detta

Slutligen måste jag visa de ursöta fåglarna som också tillhör nyheterna. Allt detta kommer du att kunna köpa hos oss inom kort.