Författare: Lena

Vi har haft en underbar ljum decemberdag här i Enhörna idag. Det är fullt upp här nu på kontoret med att säkerställa att alla de produkter många beställer efter nyår finns i lager och just nu pågår uppdatering av vårt frösortiment som i år utökas med nära 200 sorter.
Men idag kände jag att jag suttit framför datorn allt för länge och passade på att unnad mig lite utomhusjobb i den ljumma vintersolen.
I flera veckor har vi pratat om att det var hög tid (eller för sent!) att ta upp dahliaknölarna, men idag slog vi till.
Det var med viss spänning som grepen sattes i jorden för att kontrollera knölarnas status. Det såg inte alls dumt ut, men än är juryn ute. Jorden var ganska svårarbetad och för att inte ha sönder knölarna ställde vi ner de uppgrävda klumparna i en stor hink som nu får stå och bli lite varmare så att vi kan vittja dem utan risk för att de bryts av.
Jag provklämde på några av knölarna. Någon kändes lite väl kylig, men de större, kraftigare knölarna kändes riktigt bra. Nu håller jag tummarna så får vi se i morgon om de klarat sig från den kyla som varit eller inte.
Jag läste i något av de senaste numren av RHS-tidningen att dahliaknölar kan ligga kvar i jorden och klara sig där under vinter på några av de mest varma platserna i landet. Därför är mitt hopp ganska stort att det mesta vi grävde upp ska vara i skick att spara.
När jag nu ändå var ute passade jag på att ta en liten tur runt i trädgården. Ganska snart såg jag till min glädje lite blommande växter och uppmuntrad av fyndet gick jag vidare och letade blommande växter i rabatterna.

Förutom den otroligt blomrika nävan Geranium pyrenaicum ’Bill Wallis’ blommade självklart den variegerade vintergröna med klara blå blommor. Jag hittade även en liten lågväxande marktäckare med vita blommor jag inte vet namnet på, några ringblommor, lilablommande rosenplister och så en julros såklart.
Även fler av mina primulor var på gång med nya knoppar och sorten ’Gold Lace’ hade slagit ut med några enstaka blommor.
En växt som jag är väldigt svag för är lungörten, och då särskilt den med silverfläckiga blad. Den är fin året om. Det finns rätt många olika sorter med olika blad och blomfärger. Vi har nog 5-6 olika sorter här i trädgården. Jag brukar hålla utkik efter nya trevliga varianter när jag är på resa och nu senast i september fick jag med en ny sort från Great Dixter i England, Pulmonaria Majeste. Den har nästan helt silverfärgade blad och lite mer oansenliga blommor.
I flera veckor har vi också sagt att det börjar bli hög tid att skörda jordärtskockorna, så varför inte passa på en sådan här dag då marken inte är så frusen?
Torbjörn kom in med en stor hink knökfull med goda knölar och en lite mindre skål med potatis från landet. De fick han mer eller mindre med på köpet då han grävde runt i landet och glad blev jag.
På förmiddagen idag tog jag en tur upp till växthuset för att känna efter om det kanske var dags att vattna. Där står nu ett par paprikaplantor vi räddade från kallväxthuset. Glädjande nog var de i hyfsad kondition och jag fick med mig en handfull mogna frukter.
Just nu inväntar jag att gratängen med potatis, jordärtskockor och gul lök ska bli klar i ugnen. Underbart med nyskördad middag en bit in i november!

’Någon’ (kan det vara maken?!) har brutit av en gren på min fina uppstammade hibiskus. Såg det nyss och kunde konstatera att det nog var någon dag eller två sedan den bröts av för bladen slokade en del, men det var fortfarande bra ’stuns’ i den.
Jag klippte genast till den i lagom format för att sätta som stickling, men eftersom den var lite hängig har jag nu satt den i en liten äggkopp med vatten för att den ska suga åt sig lite vätska innan den får komma i jorden. Mer information om hur man tar sticklingar på hibiskus finns här.