Mörbultad!!!
Vi har snart bott här i sju år och först nu börjar entrén till huset äntligen ta form. Självklart är det en prioriteringsfråga, men förutom en massa andra roliga projekt som blivit av under tiden har vi liksom inte kommit på hur det ska se ut, men nu börjar det ta fart.
Muren är lagd och själva gången är formad med hjälp av vår lilla minigrävare som går under namnet Kermit (den är grön!)
Framför stenmuren har det vuxit friskt med ogräs och gräs i olika former vilket inte kanske är så lyckat. Av praktiska skäl kan vi inte ha växter där så vi kom fram till att kullersten skulle passa bra.
Stenläggningsprojektet påbörjades i början av veckan av vår praktikant Åsa som gjorde ett jättejobb med att rensa ogräs, gräva ut och lägga markduk under. Hon hann också lägga en hel del sten, men hennes sista dag hos oss var i fredags så nu i helgen tänkte jag göra klart den sida hon börjat på.
Tursamt nog har vi både sten och sand hemma. Sanden fick vi loss när vi grävde dammen som vår nya bäck ska rinna ut i. Rundade stenar har vi haft ett litet lager av sedan vi byggde vår stora damm. Nu ska vi bara köpa lite cement för att blanda i sanden och fixera stenarna med samtidigt som det skyddar en hel del mot fröogräs.
I helgen har jag kört skytteltrafik med skottkärran för att fylla på med sand och hämta lämpliga stenar från vårt lilla stenförråd och nu är det äntligen klart fram till gången.
Åh, vad jag kommer somna gott!
Enkel stenkant
Ibland behövs det inte så mycket för att det ska se lite finare ut.
Jag har retat mig ganska länge på den fula övergången mellan betongplattorna och grusgången. Särskilt irriterande är det att grusgången är några centimeter lägre än betongplattorna så det blir en ful kant.
Jag hade några mindre, runda stenar till hands och provade att lägga dem i skarven för att mjuka upp kanten och tyckte det såg rätt ok ut. I alla fall mycket bättre än det var innan.
För att stenarna skulle ligga bra började jag med att gräva bort grus i kanten. Sedan tryckte jag ner stenarna och fyllde tillbaka med gruset.
För att mjuka upp kanterna lade jag lite större stenar där som mötte de lite större kantstenarna som redan ligger i grusgången.
Jo, visst kan man höja gruset, eller kanske till och med lägga några inledande rader med kullersten mellan betongstenarna och gruset, men med denna 5-minuters-fix blev det trots allt betydligt bättre än innan. (Jo, det bliv också lite finare när ogräset mellan plattorna försvann…)
Bålgetingsjakt
Jag älskar djur och ber tyst om förlåt var gång jag nackar en mördarsnigel, men nu har jag blivit lite mordisk.
Tidigare har jag sett enstaka bålgetingar vid bikuporna som flugit iväg med ett bi i käftarna och då tänkt att det både var lite synd, men också ganska fascinerande, men nu
är måttet rågat.
Häromdagen när vi stod och tittade på de flitiga små såg vi en bålgeting surra runt kuporna och snatta åt sig ett bi. Inom ytterligare bara några minuter kom ytterligare en så vi stannade kvar och började spana efter fler.
Med bara knappt några få minuters intervall kom det bålgetingar och snodde åt sig ett bi.
Börjar man räkna lite på hur många bin det blir på en timme, en dag, en vecka insåg vi att det inte alls var ok, så jakten inleddes.
Här en liten film som visar hur en av dem till slut tar ett bi och flyger iväg.
Just den här individen tog väldigt lång tid på sig att få tag på ett bi, medan flera av de andra vi sett mer eller mindre bara flyger in och grabbar tag och flyger ut och sätter sig i närheten för att mumsa på sin fångst.
Det ser ut som att den drar ut gadden först, sedan sliter av huvudet och slutligen suger den väl ur musten ur kroppen – ruskiga typer.
Någonstans i bakhuvudet hade jag ett minne av att bålgetingar är fridlysta, men tänkte att jag måste ändå få freda mina bin.
För säkerhets skull kollade jag på nätet och hittade där Artskyddsförordningen där uppgifter om fridlysta växter och djur är dokumenterade.
Där finns de i inte med och jag läste på en annan sida att de varit rödlistade fram till år 2000, men att de nu finns allmänt i södra och sydöstra Sverige så samvetet kunde lugnas på den fronten.
Jakten har så här långt resulterat i sex lätt mosade bålgetingar.
Ja, visst är det synd, men jag kan inte komma på något annat sätt att skydda mina bin.
Jag välkomnar gärna tips på alternativ lösning.
Nu senare i eftermiddag när vi var uppe och flyttade om lite inför binas invintring såg jag en vanlig liten geting som låg och brottades med ett bi. De små stackarna har många fiender förutom miljögifter, kvalster, yngelröta och ändrade odlingsförhållanden verkar det som.
[do_widget id=text-62]